måndag 30 maj 2016

En måndagmorgon ....

Så är då äntligen förra veckan avklarad; en vecka när vi varit närapå halverad styrka i affären och jag kan säga att det finns nog ingen som inte gjort rätt för lönen.
Det gör vi för övrigt alltid, men det har varit värre än vanligt.


Nåja, nu är det gjort.
Jag har kommit hem på kvällarna och mest ramlat ihop i en hög, men tänk, knäet har inte krånglat.
Har nu arbetat lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag (bara tre timmar), torsdag, fredag, lördag (frivilligt, ett par timmar i kaoset) och så igår, söndag. Nog är det lustigt, det här att det är roligare att arbeta när man inte är schemalagd, ja, så fungerar det för mig! Och vilken glädje att få jobba i sina egna kläder, bara en sån sak!


Pv är klar med dom nationella proven i matematik; nu stundar muntliga förhör.
Och han räknar ner till ablationen.
"Nu är det bara tio dagar kvar ...", sa han igår vid frukosten ute på altanen.
Lite pirrigt är det nog.


Och mindre än två veckor kvar tills Emma tar studenten (hon har redan börjat sommarjobba när hon har möjlighet, på H&M) och mindre än fyra veckor kvar tills vi åker till England, om nu allt går som det är tänkt. 

Det är bara att hålla tummarna.

Måndagsfönstret ...


Eller i alla fall glasdörr.
Idag är det vårfest för de äldre efter mässan. När kortet togs hördes kören sjunga upp.

// Så skrev Cecilia N igår, söndag. 

söndag 29 maj 2016

Dagens vindue ......


Hej där i landet Halland!

Här kommer lite fönster som jag fångade i Odense, på Fyn i Danmark.
Fönstren sitter på H. C. Andersens födelsehus!
 
 
 
Och vem som har hållit i håven, behöver jag väl inte tala om.
 

lördag 28 maj 2016

Sånt man blir glad av ...


Jo, men när man kommer hem från jobbet - totalt dödens slut på - och pv säger ..."Elisabet, nu har du fått post som du nog blir glad av ..." och det är ett vykort med sex händer på och jag får inte veta vem som är avsändare, men inser förstås att det är någon som ä rpå semester.


Aha! Det är Madeleine på jobbet!
Tänk, så glad man blir!!


Glad blir  man också över det fina dubbla hjärtat som grannen - den nyblivna mamman Agneta - kom med häromdagen. Om man är lite drygt trettio och har fått sitt första barn (lille Julius) och ens mamma inte längre är i livet (hon som skulle ha blivit mormor), då kanske det känns aningen tryggt med en tant och farbror i ett gult hus uppe på en kulle, några som haft och har egna barn och till och med barnbarn och som säger "bara hojta om ni vill ha hjälp!"
Kanske kan det vara så?
Varm i hjärtat blev jag i alla fall.
Och skönt för den lilla svalan från Kina att få sällskap i fönstret. 
Där - i föntret - finns även hälsningar från Mian i Falköping i Annika i Kävlinge.
Ett slags kärleksfönster.

En lördag i maj ....



Så är mitt längre-pass-än-vanligt tillända, i alla fall det som varade i en följd och hjälp, så skönt det var att känna att nu väntar en helt ledig dag! Visserligen ingen helt ledig helg - jobb i morgon -, men det må vara hänt.

Och mitt emot mig sitter pv och rättar nationella prov.

Själv har jag ordnat med frukost och ägnat någon timme åt att läsa DN ., mest intressant var nog reportaget om hur eländigt det har blivit - och gången dit - för tidningskoncernen Stampen.
Och så log jag åt Åsa Beckmans krönika om kungabarnens lilla revolution - det var nog i gårdagens tidning - och jag rördes av minnesorden om en ung man som inte längre är i livet, bara trettiotre år ung blev han. Varma, fina ord.

Dagens fönster ...


Ulrika - numera ett sportfenomen som snart springer marathon, heja dig! - har varit ute på promenad och titta vad hon då hittade: ett fint fönster!

Tack snälla, rara!

fredag 27 maj 2016

Dubbla hängslen ...


Den stundande resan till Skottland och Cornwall, den bokades i slutet av mars.
Allt skedde under loppet av två, tre dagar!
Och jag skrev noga upp rubb som stubb; vägbeskrivning och priser, ja, sånt där, men på slutet, då blev jag tydligen trött eller så glömde jag bort mig .., för plötsligt igårkväll kom jag på att ..., men vilket bussbolag var det som skulle ta oss från London till Plymouth?

Letade i resemappen - nix - inget där!
Kollade internetbanken .., nej, just det, det var pv som betalade bussresan tur och retur!
Skrollade bland all skickad post, kanske hade pv några uppgifter?

Klockan två natten mot idag - då hade jag inte kunnat sova på grund av all värk i benet - lämnade jag sängvärmen (och pv, som inte heller kunde somna .., han har väl svårt att släppa all stress med dom nationella proven ...), ja, då gick jag ner och satte mig och googlade på olika brittiska bussbolag .., vilka avgångar dom har och om dom tiderna stämde bra med mina uppgifter.

Jodå .., jag tror att jag har hittat rätt.
Det är not National Express vi ska åka med.

Nu ska väl allt ändå vara på plats.


Fredagsfönstret ....


...fångades från soffan Ektorp igåreftermiddag.

Såååå trött jag var!!!

torsdag 26 maj 2016

Långdragen siesta ....


Man kan ju undra varför man stiger upp vid sextiden, när man egentligen inte börjar arbeta förrän kvart i nio? Cyklade iväg vid halv åtta .., efter femhundra meter tänkte jag på larmgrejen som vi har och att den nog blev kvar hemma .., vände om .., gick in och kollade och där var den förstås inte.
Jag hade redan tagit med den!

Inte långt från Steninge kasade sadeln ner och jag försökte så gott det gick att hissa upp den.
Tänkte att detta blir ju en underbar början på dagen, men det ordnade sig.
Mejeri och brödavdelningen stod på min lott och så avlösning i kassan - fort gick det - och när klockan var ett var arbetspasset tillända.

Vid frukosten fick vi sällskap av en av chaufförerna som kommer med varor.
Han kom till Sverige på 90-talet och jag frågade om han hade varit hemma sedan dess och det hade han förstås. Såväl hans pappa som han tre år äldre storebror dog i kriget och han berättade om det ofattbara när grannar som man suttit och druckit kaffe med plötsligt blir ens fiende.

"Ni lever så tryggt här och tänker att det händer inte här, men det var ju så vi också tänkte .., ett civiliserat land som rasar samman, det är helt obegripligt! Och det är inte så långt härifrån heller .., vi kom som flyktingar först till Ystad och därefter till Hälsingland och sträckan från flyktingförläggningen och Halland, är lika kort eller lång som från Halland till mitt forna hemland", säger han.

Cyklade hem i strålande solsken och rejäl motvind.
Någon timme senare anslöt pv .., som nu ägnar kvällen åt rättning av nationella prov.
Själv rensade jag ogräs (snart har jag dom där rabatterna jag trånat efter, när ingen jord syns, men kanske hade jag inte tänkt mig att ha så många enorma nävor som väller ut i rabatten .., nåja, det blir nog bra!), fick såklart klåda i ögonen .., duschade och ramlade sedan ihop i en hög i soffan.

Japp. Just så.

Så kan en vanlig torsdag i slutet av maj vara.
Idag .....

 
Carina skymtar inne i mejerikylen som är ganska trång ...

... är det detta som gäller: mejeriet och brödet.

På bilden skymtar Carina som är ansvarig för dom bitarna, plus för all sill och ost.
Tänk er sommartid när det kan komma kanske tio såna här staplar med mjölk, plus vanliga burar med juice, ost etc ...,  plus lastpallar med varor ..., och så ska backarna lyftas ner och puttas fram, dom  sätts ihop två och två på höjden, ja, det är så tungt så det är inte sant.

Aj, aj! Ont i handleden har han också!

För andra kan arbetet se ut så här.
Stressfyllt, men på ett annat sätt.
När jag stänger dörren om jobbet och cyklar hemåt, är jag fri - bör i alla fall vara det -.
För en lärare ser det annorlunda ut.
I nån veckas tid har pv sagt att "ja, nästa vecka blir det inte mycket gjort här hemma ., då börjar nationella proven som ska rättas".
Timmavis sitter han med sina högar av prov i matematik!

Så här såg det ut vid sextiden nu på morgonen.
Några prov hann han med att rätta innan det bar iväg till jobbet.

Själv ska jag nu göra mig i ordning .., nu är det dag sex på raken och natten mot idag somnade jag vid tvåtiden, så ont hade jag i högerbenet. När jag vaknar är värken borta! Halleluja!
I morgon dag sju .., sen är jag ledig på lördag och så blir det arbete söndag, måndag och tisdag igen. Tänk, alla människor i länder med svår fattigdom, där det arbetas nästan dygnet runt för att få det att gå ihop! Kvinnor med fjorton timmars arbetsdag! Småbarn som ska upp i ottan och plocka tobaksblad (nyheterna igår)!

Allt är i sanning relativt.

Dagens fönster ....

Hej!

Just nu får vi våra fönster målade. I vartannat fönster ser det därför ut så här nu, mörkt med en skiva för. Men fint blir det sen!

Hälsn
Monalisan (Monika från Uppsala)

// Och tack snälla! säger jag.

onsdag 25 maj 2016

Glädjen över några små ben och en mönstrad klänning ...


Jo, men ni kan väl förstå glädjen i jobbet, det här när man har hämtat ett paket till en kund och vänder om till kassan och då upptäcker några små ben där på andra sidan.
Åååå, så varm man blir inombords!



Dom små benen tillhör lilla Elisia som man fått följa sedan hon låg i sin mammas mage.
Nu är hon så här stor och ja, jag har frågat om bilden, det var helt okej att visa den.
Småttingar som den här tösen, det är det allra bästa med jobbet! 

Nu bär det snart av till affären igen.
Igår var det - om möjligt - än mer hektiskt än i måndags! 
Bonuskvällar drar alltid kunder .., Marie i charken fick hoppa in i kassa två ..., och så passade charkkylen på att lägga av (då ville man bara  g r å t a!!), men kylmontören kom och fixade (hoppas vi) det hela och idag ska det väl ändå bli bättre?

Onsdagar är mina guldstjärnedagar, men den här förlorar jag.
Högerbenet knorrar, men det måste gå och idag är det ändå bara jobb till klockan ett. 
Det tackar man för.


Och den där klänningen jag berättade om igår .., ååå, den är så underbart skön! 
När jag körde hem igårkväll tog jag bilden .., och jag tänkte att nu skippar jag långbyxor - det går ju ändå inte att hitta några där högerbenet är så mycket vidare än det vänstra, jag får inrikta mig på klänning helt enkelt.

Ser ni gropen i halsen?
För något år sedan kunde man strääääcka på halsen och då försvann den.
Det gör den inte längre.
Ett säkert ålderstecken, men det spelar ingen roll.





Dagens fönster ...


Från Ulrika kommer det här fönstret och det fångades här.


tisdag 24 maj 2016

Innan det är dags ....


Det gäller att Ta Vara På när det är mycket annat.
Så vi träffas på stranden - friherrinnan och jag själv -, tar ett dopp i ett tämligen kylslaget hav ("det är nordvästanvind, det är därför" ..., säger hon som vete) och så slår vi oss ned i var sin solstol (hennes är större och högre, en sån ska jag köpa!) och efter en stund bjuder hon på medhavd "lättlunch".

Ja, det är så hon kallar det.
På hårt bröd ligger gravad torsk (så vanvettigt gott, självklart har hon gravat den själv) .., nykokt potatis i skivor, gräslök, sallad och förmodligen var det väl gräddfil?


Jag har på mig min nya klänning, inhandlad på nätet.

"Så fin den är!" säger friherrinnan och detta är första gången jag har en mönstrad klänning, tänk, jag är sextiotvå år och nu händer det!

Den är A-formad, sydd i det allra lenaste linne och nåt så underbart ljuvlig!
(Men jag säger till friherrinnan att det är bomull .., hon synar lappen noga, utbrister sen "det är inte alls bomull, det är ju linne!"

Och nu ska jag strax åka till affären.

(Men först ska jag rycka bort hårstrån under hakan. "Skärpning, du har snart getskägg!" säger min badvännina och nu ska det bära till. Sånt kan bara väninnor säga.)
"Kära släkting" .....


Så börjar mejlet som kom igår.
Det visar sig då att Guy i Arvidsjaur och jag själv, har en gemensam nämnare, eller rättare sagt två:
nämligen min mammas morfar Per-Olof Hansson, född i Kittelfjäll och hans fru Charlotta, född Westerlund.

Det är herr skollärare Hansson som sitter med min morbror Ivan i knäet och till höger är det alltså mammas mormor och mamma själv.



Så här . frånsett pilen som pekar på Guy - såg det ut när jag fick mejlet.

Ja, att vi alla är mer eller mindre släkt med varandra, därom råder väl inga tvivel, men så roligt det var att få Guy till släkting!

Så här skriver han: Jag tittade också på Per Olovs fru och hittade ett släktband, nu på min farfars sida där det finn en hel del sameblod. Vi är ordentligt släkt även om det är så pass länge tillbaka så blodet numera är rätt utspätt.

När jag tittar antavlan som jag fick av mina kusiner i Dikanäs, hittar jag även en Mats Johansson, född 1687 i Paldamo i Österbotten i Finland. En Mattias Hansson Bjur från Dalarna finns också med.
Hur intressant som helst!
En vanlig dag på jobbet - eller inte - .


Den här veckan är vi extremt lågbemannade på jobbet  - det är semestrar och sjukdom och miss i planeringen - och då kan man ju räkna ut på ena handens fingrar vad som kommer att hända.
Jodå, mycket riktigt.
Igår eftermiddag upptäcktes det att sill, - och salladskylen hade lagt av.
Kylmontören kom efter någon timme, men han var utarbetad och talade i stället om vad som borde göras och Marie, som verkligen är en klippa, satte Filip och William till att först tömma kylarna (alla varor lades i kundvagnar och kördes in i mejerikylen) och så skulle ju alla hyllplanen tas ner .., ja, det var mycket jobb.

Otaliga gånger försökte jag ringa pv för att höra om han kunde hjälpa till, men inget svar i det gula huset. Svarade gjorde däremot Filips pappa (som i sin ungdom arbetat i affären, precis som sin son) och så höll Marie och herrarna på och försökte få ordning på det hela, vilket också lyckades.


När Cornelia och jag själv var klar med kassorna, då var det fortfarande full fart i kylen.
Då hade även pv anlänt, men det var på sluttampen, ja, han fick hjälpa till med det han kunde.
Själv fyllde jag på fruktdisken och och förberedde kassajobbet för idag - skönt! - och när klockan var halv tio, då kunde vi larma butiken och åka hemåt.

Och det är ju förunderligt, att när man hela tiden är i gång, då är det inga problem att arbeta.
För att inte tala om hur mycket man hinner med när det är tomt i affären!
Vid elvatiden gick vi i säng, men då var jag fortfarande uppe i varv och hur pigg som helst.


Tidigare på dagen en liten promenad nedanför huset, ja, där segelbåten står.


Titta, så fint ..., alldeles ljusgröna skott!


Så här är det: Nelly  a v s k y r  att gå på promenad!
Vi tänkte först att det kanske är minnet av Ormen ..., att hon kommer ihåg att där nere vid havet, ja, där kan det hända hemska saker .., men hon är lika ovillig att gå åt något annat håll.
Har man henne i koppel får man draaaaaaaaaaa henne, det tar evigheter och harry hinner nästan kissa på sig innan vi kommer till rätta pinkställena.

Men att lulla på nere vid båten .., att undersöka rabarberblast och nosa lite på småblommorna där .., det går an!


Vi brukar skratta och säga att idag har Nelly gått på långpromenad, säkert 150 meter!
Men hon är gammal och stel och stapplig .., så det får bli korta svängar bara och i hennes egen takt.
Det underliga är, att när vi närmar oss huset igen, då springer hon i RAKETFART och som bortblåst är all stelhet ,-)

Och nu är det tisdag och min fjärde arbetsdag .., återstår onsdag, torsdag, fredag och söndag, så är den här veckan avklarad.
Igår kamperade jag med Cornelia som ska arbeta sin första sommar hos oss.
Det finns inte ord för hur imponerad jag är över ungdomarna som är i affären .., vilka änglar .., vilka härliga personligheter .., så rara och fina och alltid så vänliga!

Att vara sextiotvå år och arbeta med tjugoåringar och knappt det - vilken förmån -!
(Men även härligt när man har jämnåriga .., jag saknar fortfarande friherrinnan i kassan mitt emot mig. Vilken trygghet! Hon fick för övrigt agera livlina för några dagar sedan, då en kvinna ville veta vad man kunde använda i stället för vinsyra - som vi inte hade -.
"Jag ska ringa min livliva!" sa jag och friherrinnan svarade rappt och kunden log och sa "jag låser in svaret!" Underbart, var det!)

Sedvanlig medaljutdelning till den som orkade läsa hit ner!
Mejla bara namn och adress.



Dagens fönster ...


..... kommer från Ulrika, förstås.

Ååå, så fina hennes katter är!

måndag 23 maj 2016

Nu blev det en rosett igen! 


Jo, jag minns tiden i Malå när det stod lortiga stövlar i farstun och det doftade häst och senare .., moppeknattret när hon körde iväg till stallet borta på Storgatan - inte långt från sågen - och jag undrar jag om det inte fanns en telefon där så man kunde ringa och säga "nu är det middagsdags, kom genast hem!"

Nu är hon nyss fyllda fyrtio och den där hästglädjen verkar inte ha avtagit det minsta.
Med nya hästen tävlar hon i dressyr och i helgen kom ännu en rosett.
Det här kanske är just i början av uppvisandet; hon verkar otroligt koncentrerad.



Och så bär det av ...


Jag looog så mungiporna möttes när jag såg collaget och bildtexten.
Bilderna är tagna av AP:s väninna Louise, uppenbarligen en kvinna med humor.

Och jag läser på andra bloggar och på facebook om femtioåringar som skuttar omkring på hästryggar och skriver att dom är så lyckliga och något roligare finns väl inte.
Doktor Groda, till exempel och pv:s f.d. svägerska Susanne i Skåne som åker till Island och töltar omkring tillsammans med andra kvinnor.

Själv har jag en enda gång suttit till häst en längre stund; fyra timmar utanför Kivik på en islandshäst och vi var kanske tio stycken inalles och efteråt, var jag totalt bedövad i underlivet och hade lätt kunnat kissa på mig utan att jag märkt det!

Så kan det också gå.


söndag 22 maj 2016

Söndagsfönstret ...


"Jaså, du har börjat samla på toalettfönster ...?" skriver Bert i Luleå, apropå fönstret häromdagen från Ulrika.

Och så skickar han ett herr-toafönster från Paris.

Det tackar man för - tack-tack -!
Ett foto i timmen .....
(precis som vanligt, alltså ...).
Här hittar du andra som är med.

Och jag har arbetsdag, så hälften av bilderna kommer in i kväll.


Klockan 04.00 vaknar jag precis som alltid.
Lyssnar lite till P1 .., stiger upp och hör hur det regnar, alltså kan jag inte ha fönstret öppet och det är det jag helst av allt vill just då. Ögonen kliar! Intill mig ligger harry och hans husse och sover.



Klockan 06.00 har det slutat att regna.
Fönstret åker upp och jag böjer mig fram och tar en bild av rabatten där mot havet till.
Alla nävor som jag planterat håller på att ta över .., och bolltistlarna blir stora och frodiga i år.
Andra håller på att tacka för sig.
Från sex till sju lyssnar jag ännu mera på P1 och glömmer att ta en bild.


Vid 08-tiden är pv i full gång med att byta några bräder på husväggen.
Nya lister - såna här lite runda - ska också upp, sen ska det grundmålas och målas ordentligt.



Klockan 09.00 äter vi frukost ute på altanen, den som för närvarande är en byggarbetsplats.
Då passar det ju kanske som bäst att visa tekoppens innehåll.
I en drivbänk - modell högre - har vi enbart pepparmynta som är det godaste som finns till te!
Dessutom blir själva teet så vackert limefärgat!


Just innan 10.00 ler jag åt Ulf Lundkvists "Assar"-bild.
Vår tillvaro i det gula huset är tämligen ensidig. Pv stiger upp fem, ger sig av en timme senare, kommer hem vid sextiden och då är jag på jobbet och hemma igen vid halv nio. I sommar vid halv tio. Tur att jag har lediga dagar på mitt schema, då vi hinner träffas.


Vid 11.00 - tiden går jag in i vardagsrummet och passerar då skriv/matbordet där det här papperet ligger. Jag fick det och ytterligare några sidor av min skäggige kusin i Dikanäs och tänk, så glad jag blev över den gåvan!
Nummer tre i barnaskaran på papperet, hon skulle så småningom bli min mormor. Elisabet, allmänt kallad Betty. Sex systrar och en bror var dom.


När klockan närmar sig 12.00 ... då har den idoge sambon tagit paus.
Han gör allt i halvtimmespass.
Ena stunden spikar han, nästa rycker han upp kirskål eller nässlor.
Själv plockar jag undan resterna .., fyller skottkärran med ogräs, upptäcker trädgårdsredskap lite här och där .., och vattnar i växthuset.
Nåja, det blir väl en slags komplettering.
Ulrika ville ha Nellybilder.
Ja du, Ulrika ..., hon fick fläskpannkaka till middag igår och sov sedan fjorton timmar nonstop. Paltkoma har jag hört talas om .., men detta! Nu fick hon resterna av pannkakan till frukost och efter kiss, - och bajsrundan gick hon raka spåret till Gunnars Rum och sover ännu.



Klockan 13.00 ..., har jag duschat med vattenslangen och ska snart cykla iväg till affären.
Jobb till klockan åtta. Om två veckor blir det kvällsöppet till nio.  Jag kan redan nu säga att ikväll blir det lockigt hår .... det är hur varmt som helst ute och jag förmodar att det blir fylla på frukt och grönt, mejeri och annat som faller på min lott och det är "nalta schwettigt".
Pv har lovat hämta mig när vi stängt och kanske blir det ett kvällsdopp i havet innan vi åker hem.
Kanske.

Klockan 14.00 till klockan 20.35 blev det full fart precis hela tiden på jobbet!
Vi var två stycken och en av oss var nästan helt ny, hade övat i kassan kanske fem gånger och två, tre timmar per gång, men oj, så duktig hon visade sig vara!

Mobilen hade jag i kassalådan - det skulle ju vara Efitbilder - men det kan jag säga, att det var bara att glömma den saken!

När arbetsdagen var tillända stod vi ute på lagret och jag talade om för henne hur otroligt bra det hade gått att kampera tillsammans och hur imponerad jag var av hennes lugn .., jag sa också att hon inte skulle tro att jag var arg eller nåt sånt när jag får bråttom och kanske pratar fort .., och att det här att jag repeterar med henne när det gäller postärenden och spel, ja, det är bara för hennes eget bästa - så att hon får den där känslan av att kunna - även om det tar tid.
Rar och fin är hon .., vänlig mot kunderna och har ett så varmt leende.

Även i morgon arbetar vi två kväll; då ska vi öva på tidningsreturerna och hur man hanterar den biten. Men ni förstår så mycket det är att lära sig. Att skilja på alla brödsorter som har olika plu-nummer .., hur fungerar det med Svenska Spel och alla olika system som finns .., posten förstås .., kreditköp, släpvagnsuthyrning, ja, det tar tid!

Pv kom och hämtade mig och hjälpte även till på slutet. Drog in blomvagnarna och allt det andra .., ja, var han en pärla!

Nu har jag duschat och ska strax knoppa!
Ajöken, sa fröken.