måndag 11 juli 2016

Två måndagsfönster från Höga Kusten  ...


"Vi är på Högbonden. Bor i rummet Biträdet i två nätter".

//Så skriver Cecilia N och så kommer ännu en bild.


"Det här berättar lite mer om utsikten från Högbondens vandrarhem.
Frånlandsvind så det är smult vatten".

Tack snälla, rara! säger jag.
Dag 2 ... från Old Struan till Ardgour


Vi har kört mot nordväst, lämnat inlandet och kommer till kusten, parkerar i Fort William och köper strong-pills - så strong som dom nu är, för pv har ont i ryggen - och så blir det färja över till halvön Ardgour.

Eva på Frösön hade skrivit om det här boendet för något eller några år sedan .., hon beskrev utsikten genom fönstret och jag tänkte att åååå, så ljuvligt!

Precis så var det också.
Vi fick rum på övervåningen med utsikt över vattnet.


Under vår vecka i Skottland ändras vädret - hela tiden - från den ena stunden till den andra.
Här är vi ute på promenad längs gatan som går vid hotellet .., det hinner bli solsken, regn och solsken igen. Och lite mulet.


Överallt ser vi lupiner, digitalis/fingerborgsblommor!
Och nästan alla har den här färgen!
Det är fullkomligt underbart!
(Tack Anna i Sheffield som rättade mig ..).


Och vi möter Johnny som berättar att han har gått i pension trots att han är betydligt yngre än vi (å, det låter helt fel .., jag vill skriva "oss") - många har nog gjort pengar på oljeplattformsjobb - och så får vi ett tips om att besöka den lilla, lilla kyrkan och skriva i gästboken där.
"Det tycker jag att ni ska göra ...", säger Johnny som har en alldeles ljuvlig dialekt.
Så det gör vi, går till kyrkan.
Och Johnny pratar in en grattishälsning till Anders, som några dagar senare ska fylla trettio.

Jo, jag tycker verkligen att engelsmän - nu kallar jag dem alla för det - är så omåttligt artiga och vänliga och om detta pratar vi ofta under semesterns gång.
Är det en generationsfråga?
Kommer dagens ungdomar att vara likadana?
Kommer det så småningom att plana ut ..?

Om jag skulle tvingas emigrera, då skulle jag kunna tänka mig att bo i ett litet samhälle i någonstans i England/Skottland, ja, det är ju det jag känner till.
Småhejandet när man möts ute .., ja, jag tycker verkligen om det, även om jag också tycker att människor här på västkusten och i Skåne är ungefär lika öppna och pratiga.


När vi är på rummet på kvällen, hör vi plötsligt ett klapprande utanför på gatan.
Men se där .., där kommer ju en hel hop med får och några små lamm och spankulerar och några av fåren - som dom två längst till vänster - passar på att gnugga rumporna mot såväl ett elskåp som en lyktstolpe.


Som jag letar efter lysknappen till badrummet!!
Men hoppsan, där finns ingen .., där är i stället en stropp som man drar i och jag tycker att det är bra mycket trevligare än själva lysknappen!


I Ardgour postar jag några vykort.
Det är numera tunnsått med den varan .., jag som en gång var nästan världsmästare i den grenen.
(Jodå, jag skickade 99 vykort under fjorton dagar i Grekland .., det var första charterresan och förmodligen var det nåt sjukligt).

Nästa dag ska vi åka ännu längre norrut, till Kyle of Lochalsh.

söndag 10 juli 2016

Det är mycket man inte vet ..

Bunten med Dagens Nyheter ligger som en ännu inte öppnad present på köksbordet.
Vilken lycka!
Och jag tar mig an dem, en efter en.

På sid 24 i kulturdelen från den 26:e juni, får jag veta följande: jo, att i Örebro län fanns på 1940-talet 122 av Sveriges totalt 249 skofabriker!

Etthundratjugotvå skofabriker enbart i Örebro län!!

Man dånar.
Hemma igen ...

Och nu säger jag det på en gång; här kommer det att vimla av bilder från Skottland och Cornwall!
Under resans gång - med enbart tillgång till min mobilkamera - laddade jag ner bilderna på Instagram, men det här är ju min egen "dagbok", här blir bilderna större och jag kan gå tillbaka och titta.

Nu är ni varnade.

Där inne står även fyra män från Östhammar.

Dag 1. 
Vi landar i Edinburgh vid tiotiden på morgonen, hämtar ut bilen hos en till synes skruttig biluthyrningsfirma alldeles i närheten av flygplatsen; en firma där internetanslutningen inte fungerar och kösystemet är lika med noll. När vi äntligen får vår bil, drar vi djuuuuupa andetag ..., stannar till vid en Shellstation och köper världens största karta över Skottland (det kommer att ta många mil innan vi lär oss att vika ihop den till vettig storlek) .., och vi blir stående på bensinstationen och försöker lirka ut hur vi ska ta oss igenom den där enorma rondellen där bilar kommer sprutande från alla håll. Jag känner flyktbeteende .., vill på nåt vis ta mig därifrån och det fort!
Pv är lugnare och säger att det nog ska gå bra.
"Nu ska vi se .., var har vi solen ...? Ja, då ska vi i alla fall åka åt det hållet ...", säger han.


Men tänk, vi tar oss ut från stan ..., stannar till i lilla Kinross och äter lunch.
Tittar på kartan. (Men bilden visar menyn).
Småfåglar kvittrar .., servitrisen är ett under av vänlighet (det hade inte behövts mycket för att någon skulle få det epitetet .., jag kände mig så otrygg!) och jag äter en grekisk sallad som mest består av sallad och oliver. Jo, några små fetaostbitar finns där också.


Åååå, så ovant det är att sitta på vänster sida av bilen och än mer ovant förstås för den som plötsligt har växelspaken på "fel sida", men man vänjer sig snabbt!
Vi betalade dyrt för gps när vi hyrde bilen, men skippade den helt och gick enbart efter den jättelika kartan. Det gick bra det med och så får man liksom större överblick.

Mer som är bakvänt: snabbgående trafik håller till höger.
Ja, vi var på vänstersidan.


Sen rakt österut till S:t Andrews och den berömda golfbanan som är mer som en heltäckningsmatta.
Havet intill.
Åååå, då har det mesta av spänningen släppt! 
Vi tittar in i golfklubbens butik och pv prövar en keps.
Nja, för dyr, tycker han och inte kommer väl han att använda en sådan ..?


Kör vidare, men nu norrut - mot Pitlorchy-  och någon mil därifrån ska vårt första boende ligga, i Old Struan. Vi kör längs en liten väg som den på bilden och plötsligt känner jag igen huset, den som läst här vet att jag har haft den bilden som längtansmorot!

Vi knackar på dörren och se, där står Jill och Stephen och tar emot med öppna armar!
Vilket hem!
Vilken omgivning! (Ja, det vill säga om man tycker om det här med lantlig idyll; nöjeslivet är lika med noll). Får och lamm finns i hagen intill ..., hönsen bara en bit bort.


Det här är framsidan av huset - det som egentligen tillhör slottet Blair Atholl - och som nu hyrs och har renoverats av värdparet. Vi får titta på före-och-efter-bilder och bara gapar!

Nästa dag ska vi komma att titta in i en liten presentbutik i Blair Atholl och då säger ägaren till affären, Karen, att Jill är nog den mest multitalangfulla människa hon känner; hon kan i princip allting. (Jill har arbetat inom marinkåren .., och som nån slags alltiallo på slottet,hon har varit ägare av den lilla butiken som Karen nu driver och ja, hon tycks ha hunnit med det mesta. Hon är lång och kraftull och påminner lite om friherrinnan).


Av alla ställen vi ska komma att bo på, känner vi oss mest välkomna just här.
Vårt rum är på övervåningen .., (bilden längst ner till höger) och här visar Stephen - som är fotograf - hur själva renoveringen har gått till.
På väggen hänger tavlor - oljor och akvareller - som Stephens far har målat.
I hallen finns hans fotografier.


Kanske hundra meter från huset ligger den gamla kyrkan som bara används några gånger per år.
Vi hör en tupp gala.


Och vi visas runt och intill den här muren står ett trädgårdsbord med fyra stolar.
"Här brukar vi sitta och vinka till dem som inte har gått i pension och ska åka till jobbet .., vi säger ha en bra dag, ja, vägen går där på andra sidan fälten ...", säger Stephen och skrattar gott.

Överallt växer nävor, stormhatt, daggkåpa .., ja, i princip alla blommor som växer här hemma.



Själva boendet hade jag hittat på Airbnb:s hemsida.
Det som ser ut som en utdragen tand, är själva logotypen för Airbnb ,-)
Frukost ingick i priset .,. vi fick sitta i köket för oss själva och allt hade Jill tillagat.


I nästan varje rum står Moraklockor!
Ja, inte riktiga såna, utan kopior på såna.
Underbart fina!


Och i hallen finns en fullt fungerande bakelittelefon.
Jag ler för mig själv och minns när jag som lillflicka hälsade på hos mamma på sjukstugan hemma i Malå. Där fanns just såna här telefoner med knappar upptill; två stycken, till och med. Hemma hade vi då telefoner utan snurrskiva och ååå, så roligt det var att få låtsas ringa från en sån här modern grej!

Ja, så där är vår första kväll i Old Struan i Skottland.
Vi är överlyckliga över att allt har gått så bra ....,sover gott i säng med Ikeamadrass (skönaste sängen under resans gång) och nästa dag ska vi åka västerut, till halvön Ardgour och det lilla hotellet Inn at Ardgour, det som jag såg på Eva på Frösöns blogg och blev så förtjust i.


Ett söndagsfönster från Anne-Marie ...




Hej Elisabet!

Blev så glad när jag upptäckte att din blogg lever kvar! Följde dig troget för något år sedan och så bytte jag dator och tappade bort dig och bloggen när du inte längre fanns i "favoriter".. 
Nu finns du åter där!

Hoppas ni har en skön semester!

Min sambo visade ett så fantastiskt foto från Envikens gamla kyrka han tagit häromdan. Det är ett altarfönster. Så då visste jag med ens att det fotot måste ju du få! Sagt och gjort!
Det är en träkyrka från 1600-talet och väl värd besök om man har vägarna förbi.
Känner på mig att det är ett söndagsfönster, eller vad tror du?

Allt gott!
 
// Tack snälla, rara Anne-Marie! Nu är vi hemma igen och då börjar allt om från början på bloggen.
 

torsdag 30 juni 2016

Torsdagsfönstret ...


Ett fönster från Hallagården .., skriver Ulrika. 

Tack och bock! säger jag.

måndag 27 juni 2016

Den som vill följa med på resan ...

.... Kan göra det på instagram där mitt konto heter elisabetihalland. 

Dagens fönster ...


.... kommer från Ulrikas stora fönsterhåv och det passar ju som bäst att jag lägger in det nu på midsommaraftonens kväll (natt), när pv och hundarna sover och bara jag själv är vaken.

Tack Ulrika!

söndag 26 juni 2016

Söndagsfönstret ...


Fönster från uthusbyggnad nära gamla prästgården i Arvidsjaur.

// Kort och koncist. Inget onödigt svammelprat här inte. Tack min fina släkting Guy!

lördag 25 juni 2016

Hur glad blir man inte ....!


Det var på Bornholm i fjol. Vi körde lite på måfå och kom till lilla Tejn och plötsligt passerade vi en alldeles underbar trädgård och jag bad pv att vända om .., där gick en kvinna och pysslade bland blommorna och hon såg så vänlig ut, jag tänkte att kanske kunde man få ta några bilder.

Det fick man. 
Och det blev ett så fint ögonblick så där mitt i livet och semestern. 

Igår kom så det här mejlet susande till min inkorg ....

"Hej Elisabeth 😊

Husker du at i var forbi en have i Tejn sidste sommer i var på Bornholm ?

Jeg ved ikke hvorfor, men jeg kom til at tænke på besøget og at det var trevligt om i ville kigge ind om i igen kom hertil... 

For ved jeg der kommer søde gæster bager jeg en roulade og giver en kop kaffe 🌸🍓😋 og du kan se hvor haven er vokset og nok også lidt nyt er kommet til ☺️

Sommersolskinshilsner fra solskinsøen og Anette og Boca (min elskede kat 🐱❤️".



Anette  Reinhold
"Katheaven" Bornholmsk solskinsøstrik   
Sendt fra min iPad                                                  
                                               

Lördagsfönstret ....


När ens dotter är på midsommarfest och då passar på att fånga ett fönster med utsikt till sin mamma .., då förstår ni ju hur glad man blir! Man blir rent av överlycklig!

Tack snälla Anna!

fredag 24 juni 2016

Livet ...


Efter den där vilan på soffan, föreslår jag ett kvällsdopp i havet, ja, denna den ljusaste av årets kvällar. Så vi tar bilen och kör till Steninge. Luften är mild och comfortljummen. Len.


Ett gäng ungdomar spelar volleyboll på stranden.


Småttingar slår kullerbyttor i havet.



Bekantingar från affären - mannen i rullstol - har också längtat efter havet.



Någon - en småländsk pensionatsvärd - har planer på att bada.
Det har han ofta.
Någon annan badar verkligen och simmar under ytan och tänker att en bättre start på semestern, det kan det väl omöjligen finnas.

Sen åker vi hemåt.
Pensionatvärdens puls är låg.
Igen.
Nåväl, det är så det kan bli, säger hjärtläkaren.
Fram och tillbaka, hit och dit.
Sen ska det väl bli bra.
Annars kanske det får bli ännu en ablation.

På familjechatten kommer bilder susande genom rymden.
En arbetar i uniform ..., en annan är med sin familj ute på en ö i Sthlms skärgård och där är det maskerad eller nåt i den stilen och en tredje är också på fest och skickar en bild där hon gosar med en hund. 
Midsommaraftonens fönster ...


"Fönster från mig. Solnedgång vid Medelhavet. Livet! Ha nu en finfin semester, och ta väl vara på er! Kramar Kattis."

Ja, då förstår ni vem som hade håven redo, även på sin holiday!

Pärla! säger jag.
Tjopp, så .....


I veckor har jag längtat efter just den här dagen, då, när sista arbetspasset inför semestern skulle komma. Idag kom den.

Arbetade tre timmar och satt i kassan hela tiden och det var enormt långa köer, men rara kunder och det var oerhört många lådor med svenska jordgubbar som passerade på kassabandet!

Kom hem vid halv tre och då hände det att precis all energi bara tackade för sig.
Jag  formligen  s t ö p  på soffan Ektorp!
Tittade eller lyssnade med ett halvt öra till tv-prat om vad som hänt angående detta med Brexit eller inte och jag tänkte på bloggvännerna i England och på pv:s brorsdotter som engagerat sig i stanna-kvar-sidan och jag tänkte på kunden igår, han som var så tvärsäker och sa att "vi har alltid klarat oss själva!" och den äldre kvinnan som sa "fan trot".

Och jag tänkte på vilken splittring allt detta kan ha åstadkommit - mellan familjemedlemmar och mellan olika regioner -. Skottarna vill ju vara kvar. Det ska bli intressant att se vart det bär hän.

Vaknade till liv vid halv åtta.
Då hade vi tidigare - innan Den Stora Tröttheten slog till - ätit gravad lax med dillstuvad potatis ute på altanen och när var vi senast med om en sån varm och ljuvlig midsommarafton?
Nerifrån ängen vid havet hördes stora och små göra "raketen"....., men vi bara tog det lugnt.
Ingen snaps. Jag drack vatten till laxen, pv ett glas vitt vin.
Vi är sannerligen usliga festprissar.

Och nu gör vi det allra sista.
Packar väskorna.
Bokar hyrbil i Cornwall.

I morgon åker vi norrut och på söndagmorgon vid åtta går flyget till Edinburgh.
Pv håller sig på benen. Mellan varven går hans puls ner rejält, men det går alltid över.

Vi får tro att det går bra.


En fin midsommaraftonskväll, det önskar jag er alla!

Så här såg det för övrigt ut idag när jag svängde förbi den så generösa friherrinnan som gjort kransen åt mig.
Det ska jag säga er, att så många kunder som kommenterade den, så skulle hon - kransmakerskan - kunna göra sig en bra slant nästa sommar genom att sälja just såna här skapelser!

Ha det så gott nu alla rara människor!





torsdag 23 juni 2016

Dagens fönster ...


Det är länge sedan man konstaterade att Närke och Västmanland måste vara rena drömmen för den som tycker om vackra hus och fönster!

Ulrika hade som vanligt håven med sig och här är fångsten.
Tidig morgon ....


Tar en tur runt tomten och njuter av allt som blommar.
Lilla Rosa Mundi är frodigare än någonsin tidigare!


Och i rabatten - den som vi breddade rejält - där är det rena paradiset!


Ingrid-Bergmanrosen fortsätter att blomma .... och blomma och blomma!



När pv målade och listade om husväggen, bestämde vi oss för att helt sonika klippa ner kaprifolen. 
Den hade vuxit upp till tegelpannorna och bestod mest av en enda stor risbuske upptill.
Nog kände jag mig aningen tveksam .., men titta, vad den har tagit sig!! 
Nu ska den andra kaprifolen få samma behandling nästa vår.



Det är dagg i gräset ..., nerifrån stranden hör jag ejdrarnas rop.
Och i morgon är det midsommarafton.

onsdag 22 juni 2016

Ledig dag ...


När längtade jag såååå  efter en helt arbetsfri dag senast?
Det är inte bara det att jag den här månaden har arbetat rejält mycket mera än i vanliga fall; där är även oron över att arbetskamrater är sjuka och vad det för med sig.

Igår - efter knappt en timme bakom kassan - får jag hasta över till charken, då V blir akut sjuk och får skjuts hem. En timme senare ringer telefonen .., då har en liten Oskar ramlat i ett nässelsnår och hans mamma - som är en veritabel klippa och fixar schemat för oss alla - blir hemma idag.

Javisst, man behöver inte bry sig, men på en liten arbetsplats gör man det ändå.
Man blir på ett sätt som en familj.

Och så är det detta med pv:s hjärta.
Det vill sig inte.
Igår var pulsen så låg igen och han ringde flimmermottagningen och fick besked att ja, så kan det bli .., man ska vänta och se. Idag på samma sätt och nu ville han få skjuts in till akuten, i alla fall kunde dom väl ta ett EKG och se hur det ser ut?

Jag skjutsade in honom ..., solen flödade från en blå himmel och jag berättade om natten mot idag och rädslan när jag inte hörde honom andas .., skräcken att vakna och att någon ligger iskall intill en.
Det där hjärtat som ju är som en liten maskin .., tänk, om det får för sig att helt enkelt lägga av!
Sånt tänker man på.

Svänger förbi affären på väg hem igen .., pratar med arbetskamrater som arbetar ihärdigt med alla varor som kommit nu på morgonen ..., jag säger till Annika i kassan (som blir mamma i höst, för allra första gången) att jag har ett paket färgmedel i RESERV, ja, till håret, men i bara yttersta nödfall.
Jag har verkligen tänkt att det ska få bli naturligt grått och jag hade varit helt grå för säkert femton år sedan, om jag bara låtit det växa fritt.
Om det pratar vi.

"Bettan, jag känner INGEN som inte färgar håret ..., men du blir säkert fin i grått", säger Annika.

Och så en sväng förbi friherrinnan som sitter ute vid trädgårdsbordet och har ätit frukost.
Nu ägnar hon sig åt korsordslösande.
Jag berättar om pv och vi pratar om ett eventuellt dopp i havet och så småningom ansluter hennes kusins fru H, som å arbetets vägnar är nyligen hemkommen från Indien, från det som tidigare hette Madras.

Kulturkrock.
Kulturchock.
Ja, jag kände precis igen mig från besöket i Ghana, när jag dom första dagarna omöjligen kunde sortera intrycken!
För H:s del var det annorlunda.
Hon reste ensam och mötte en helt annan värld på egen hand.

Så har den här morgonen varit.




Lediga-dagsfönstret ...


Så fint, så fint .., kommer från madamen i Närke, nämligen Ulrika.

tisdag 21 juni 2016

En slags resumé ....


Så har sommarschemat på affären kommit igång och igår var vi för första gången på länge gott om personal och det var helt ljuvligt! Måndagar och tisdagar arbetar jag alltid tillsammans med Malin, men nu hade vi  hjälp av Hampus som blev kvar till kvart över sju och det gjorde ju alltihopa! 
Malin hann ta hand om all tobak som kommit och Hampus tog postburen som var absolut fullpackad och jag hade kassan.


Sommartid vimlar det av ungdomar i affären! 
Här är Emma. 
Hon är kusindotter till friherrinnan, bor i Dalarna men arbetar extra när familjen är i Steninge och hon är - sin ringa ålder till trots - helt självgående! Igår fyllde hon sexton år! Så rar och fin!



Och till min stora glädje upptäckte jag att Josefine ställer upp ännu en sommar .., det är nog den fjärde på raken!

Josefine läser nån slags teknik i Linköping och är en formidabel klippa .., och gissa, hur skönt det är med sommarvikarier som redan kan allting och vet hur det fungerar med post och spel.
Hennes lillasyster Cornelia arbetar också hos oss i sommar - hon är nog den gladaste människa jag har träffat - man kan tro att hon har vunnit högsta vinsten på Eurojackpot var gång hon står i kassan!
Härligt! 



Kom hem just innan halv tio .., totalt dödens slut på (jag har ännu inte börjat nedvarvningen så där på allvar ....), stöp i loppisfåtöljen .., slötittade på fotboll i tv .., pratade med pv som haft flimmer i princip hela dagen (så snart han tar hundarna på promenad osv) ..., och så läste jag Hallandsposten där Hilda hade ett stort reportage från helgens rockabillykväll i Halmstad. 
Hon skriver så bra och Patrik hade tagit bilderna! 
Tänk, så roligt att kunna arbeta tillsammans. 

Nu ska jag göra mig redo för ännu ett jobb-pass. 
I morgon stundar ledig dag och sen bara två dagar kvar innan det är semester. 

Ja, jag vet .., jag längtar nästan ihjäl mig efter ledighet!


 
Dagens fönster ...


Hej! 

En Tornedalsturné idag. Här ett fönster från kultur- och konstcentret Dränglängan, i Svanstein där vi gjorde ett kort stopp. Vackra saker i vackra byggnader i en oerhört vacker trakt.

//Bert
 
Tack Bert! säger jag. Och så perfekt med cykel-glimten där i högra hörnet!