onsdag 19 oktober 2016

Och så öppnades skattkistan ....


Alldeles nyss har jag pratat med underbara "moster mjölgumpa" (så hette hennes blogg, på instagram asameijer), som helt spontant har tagit fram uppgifter om människorna på den här tavlan som jag köpte i söndags.


Det här är vad jag nu vet:
Flickan som det hela handlar om hette Anna Josefina Rydman. 
Hon var född den 30:e november 1891.
Hennes pappa hette Johan Frans Oskar Rydman, född 1824 och hennes mamma Anna Margareta, f. Söderberg och hon var trettiofem år yngre (född den 26/11 1859) än sin man.


Det var nämligen så att förre livgardisten, sedemera skomakaren Frans Oskar Rydman, först var gift med Katarina Andersdotter och deras yngsta barn hette Wilhelmina Elisabet. Katarina Andersdotter  dog den första april 1880. I slutet av november följande år - 1881 - kommer den då tjugotvååriga Anna Margareta Söderberg från Björkskär, Möja till Djurö och tar anställning som piga hos änkemannen Rydman och ett år senare (1882) gifter dom sig.
Nu heter hon alltså Anna Margareta Rydman.
Där finns då redan en son från Rydmans första gifte, nämligen Johan Leonard, som kommer att arbeta som sjöman.
(Anna Josefinas morfar hette för övrigt Erik Ersson Söderberg, tack Åsa!)

På rad nr 5 ser vi när Anna Josefina dör .. den 30/3 1898

Ett år efter giftermålet med änkeman Rydman - 1883 - föds Hans Emanuel, han som ska bli flickans storebror och när denne pojke är åtta år, kommer flickan som allt handlar om - Anna Josefina - till världen. Då skriver vi året 1891.

Att Anna Josefina blir nöddöpt tyder väl på att hon var sjuk eller svag vid födseln?
Sju år senare, den 30:e mars 1898, dör hon av hjärnhinneinflammation.

Nu är det svårt att läsa från den här bilden men när jag ser den i större format, kan man utläsa dödsorsaker som slaganfall, magsår, hjärtfel, ålderdomssvaghet, kikhosta, mässling och lungsot.
Tänk, vad ett enda blad i en Död- och Begrafningsbok kan berätta!
Och allt detta är ungefär samtidigt som min egen morfar föddes, han kom till världen 1895.




Och här har det varit husförhör ...



 Se så fint han har har skrivit och tecknat, flickans far, skomakaren Rydman.


Det finns faktiskt inte ord nog för den tacksamhet jag känner för att du Åsa tog dig tid och letade fram alla dessa faktauppgifter om den lilla flickan Rydman! Den största av kramar kommer här susande genom rymden!

Säkerligen finns det många som tänker som så att .., ja, vad spelar det för roll nu ..., vad som hände  någon man inte känner och som levde för en bra bit över hundra år sedan? Så kan det ju vara, för mig klev hon liksom fram från ingenstans .., en sjuårig liten fröken som var så innerligt älskad .., med en storebror som blev kvar .., en annan var till sjöss ... och man - jag - undrar hur deras liv såg ut?

Så var det med den här tavlan som, när väggarna är ommålade, ska få hänga i Gunnars Rum, intill den gamla byrån och den lika gamla väggklockan som jag ropat in på auktion.

Om Harö kan man läsa här ...
Och om Djurö här .... 
Husförhör kan man läsa om här ...
Dag 1 av 3 ....


Mest hela dagen har det varit gråmulet och lite duggregnigt, men så - helt plötsligt - kommer solen fram en stund! Det händer när jag är ute med hundarna på promenad och det blir en dramatisk runda, allra helst för harry. Ägaren till lagården och hästhagarna har lagt ut en tunn, grön sladd på marken - den förbinder elstängslena - och så har det väl blivit en liten glipa på den sladden och häromdagen fick harry en stöt när han passerade och nu är det inte roligt att ta sig över!

Idag lyfte jag helt enkelt honom över sladden, men han förstår inte vad det handlar om .., han förknippar stöten med husse eller matte och svansen räcker nästan till nostippen, så förskräckt är han innan vi har tagit oss en bra bit därifrån.

Inte långt därifrån finns ett uthus av nåt slag och där byggs nu ett vindskydd till hästarna.
Det är Pjotr från Polen som är arbetsledare och han vinkar alltid så glatt när vi går förbi och så pratar vi lite på nån slags underlig tysk-svenska-engelska, men det fungerar.

Sen ut på grusvägen och då blir Nelly så glad, för då vet hon att vi är på hemväg!
Och bilden längst uppe: då har vi gått lillrundan och är - när bilden tas - nästan hemma.


Under det senaste besöket till och från Hässleholm, slogs jag av mycket mera färgrik hösten är där nere i Skåne och det visade sig ju mest bero på alla bestånd av lönnar!
Nu ser jag lönnar överallt, ja, även på här på tomten .., två, tre stycken växer vid slänten mot vägen till och även om dom drar iväg lite hipp som happ, så är dom vackra!


I mitt nästa liv - om man nu erbjuds ett sådant - ska jag se till att det vimlar av lönn där jag bor!
Lönn och poppel.
Njaaaa ... kanske inte så mycket poppel, när jag tänker efter.


I väntan på det livet, kan man roa sig med att röja uppe på Kanintorget, som är beläget just ovanför pv:s tomt. Undrar om jag arbetar den dagen ...? Nja, det gör jag nog inte. Det är väl den enda form av "röj" som sker i den här familjen, vi är sannerligen ena riktiga huskatter.
Lediga-dags-fönstret ...


Skottland, juli 2016.
Ett litet stopp vid en sanslöst vackert belägen gammal kyrka.

Om någon som läser har bär på en dröm om att en gång komma till Skottland .., säger jag bara: förverkliga den drömmen!

tisdag 18 oktober 2016

Till moster mjölgumpa ...


Så här ser namnteckningen ut ....
Vad tror du?
Oktober ...


På marken drivor av nedfallna äpplen och löv.
Inte en snigel i sikte på månader!
Knappt något fågelkvitter.

Men rönnarna står röda som små utropstecken vid det vita huset.
Längst till vänster ett annat vitt hus .., där bor lilla Edit med sin mamma och pappa.

När vi kommer hit till svängen, kan vi antingen gå till vänster och ner mot havet, eller höger och grusvägen som bär till Kustvägen och så hemåt på det viset. Idag blev det högersväng.


Såja, nu är vi tillbaka på Ejdervägen.
När jag såg allt det gula på fältet begrep jag ingenting .., för det ser ut som ett betfält också, ja, bland allt det gula. Nån - jag minns inte vem - trodde på nån slags raps som självsått sig.
Vi får väl se vad det blir av detta ...?

Och strax bär det av till affären, men sen .., tre dagars ljuvlig ledighet!
Lyssnar till detta underbara medan jag gör mig klar.
Tisdagsfönstret ...


... finns i Malmö och det var jag själv som hade fönsterhåven med mig.

Elva år ....


Hur många gånger har jag inte sagt att det bästa med jobbet i butik, det är alla underbara möten med kundernas barn! Precis så är det.

En av alla småttingarna är Petronella.
Då bilden togs fyllde hon nio år och var på besök i affären och hon berättade så glatt att hon fått ta hål i öronen och hur roligt det var.

Idag har Petronella födelsedag; hon blir elva år och då är man ju egentligen ingen småtting längre.

Alldeles otroligt rar och fin är hon!

måndag 17 oktober 2016

Måndagsfönstret ....


... finns bara tvärs över vägen.

Och hur många av oss har inte minnen av ett sånt här hockeyspel där gubbarna ibland bokstavligen ibland trillade av "pinn" ...?
 Som att öppna en skattkista ...


I Åkersholm - inte långt från Ängelholm - i en gammal lagård eller nåt sånt, där ligger självaste paradiset,  i alla fall om man är det minsta intresserad av saker som inte nyproducerade.
Där inne (i liksom tre rum) finns travar med manglade lakan och örngott ( allt vackert ihopknutet med röda band) ..,  där finns kaffekoppar från långt tillbaka, tomtar av alla möjliga slag, byråer, stolar, lampor, trasmattor, skolplanscher, leksaker, burkar, bestick, fåtöljer, ullfiltar, ja, nästan allt man kan tänka sig!


På Instagram finns butiken under namnet #antikkulan, men skylten vid vägen visar till Antik & Design. Där har jag köpt åtminstone tre saker som jag tycker sååå mycket om; en liten äggkopp från Arabia, en assiett från jag vet inte var, bara att jag älskar den .., en väckarklocka som tickar så hemtamt, plus - nu blev det fyra - en bjällra som används i Sälen för att heja fram Team Taurus och andra Vasaloppsåkare.

Apan på bilden längst upp, den som putsar skåpet, har liksom blivit ett med instagrambilderna och när den en dag var försvunnen funderade vi vart den nu tagit vägen?


Nåja, det hade vi inte behövt göra, för där - bakom kassadisken - satt hela familjen Apa och tittade på oss och det gick bra att ta en bild, ja, se så fina dom är!


På ena väggen upptäckte jag en tavla - den på bilden här ovanför - och pang! sa det, så hade jag fallit pladask! När jag tittade närmare efter .., så visade det sig vara en slags minnesord över en förlorad
liten dotter och det är tydligen pappan som har skrivit och tecknat, eller om han bara har tecknat och målat och det är flickans mamma som skrivet texten.
Papperet är gulnat - allt är målat på vanlig makulatur känns det som - och det är betydligt mer gulnat än på bilden här ovanför.


Titta, är det inte helt fantastiskt så fint det är ...?

Så här står det: "Som blomman uti våren varm med fägring träder fram, så hafver jag som litet barn invid min moders barm, jag slumra trygg till sista stund då härran tog mig bort, jag fick ej lång tid slumra där, hos mamma som jag höll så kär; min barndoms tid blef här så kortt, och nu jag bärs till grafven bortt. jag är nu i mitt bässta hem  hos Gud i Himlens sal! bland englaskaror tusental, inför wår gud i helig skrud av ewig fröjd lofsjunga!!!

Farwäl min ömma far och mor; Farväl med dig min kära bror; Wi sär nu ej på jorden här hvarandra mer; Dock hoppas bed wår härre gud som syndare förlåter så får vi träffas åter!

Till mine ar wår elskade dotter som med döden afgick den 30 Mars år 1898.

Anna Josephina Rydman."



Längst ner står att läsa: "Ritad och täcknad af en djupt sörjande fader  ... G (?) F .O Rydman."


Ja, nu önskar jag bara att jag hade kunskapen att ta fram vem flickan var och och var familjen bodde.
På nåt sätt ska det väl ändå gå.

Visst är den fin?

Här en länk till detta lilla paradis ....


söndag 16 oktober 2016

Dagens fönster och lite till ...


Timmen är sen och även om jag ska inte ska vara på jobbet förrän halv elva (medarbetaresamtal, sen jobb från tre till åtta), tänker jag göra natt.

Men först en liten resumé över dagen som inleddes med ett besök hos underbara Antik & Design i Åkersholm, bara några kilometer hitom Ängelholm (antikkulan på Instagram) där jag gjorde mitt LIVS fynd! Om detta ska jag berätta och visa bilder i morgon. Det finns inte ord för den glädje det köpet gav mig, men nu måste jag få hjälp utifrån för att - om möjligt - få veta lite mera om detta underbara!

Därefter Ikea och Väla köpcenter i Helsingborg.
Jag hade tänkt mig en vinterkappa, men det var ju rent hopplöst .., alla såg likadana ut, eller så var det otympliga historier typ tjocka täck-kappor, så det blev inget av den saken. Benet krånglade, det var långt att gå från ingång 2 och hela vägen till slutet, men för en gångs skulle hittade jag tillbaka utan bekymmer!

På Ikea inhandlades en ram (den tusende i ordningen) och lite annat smått och gott, men sååå billigt har det aldrig varit att passera kassan, ja, som idag! Kön till dom varma korvarna tycktes alltför lång för att vi skulle orka invänta vår tur .., nej, vi åkte vidare.

Sist av allt middag hos Anders och Maja. Vi bjöds på härlig fläskpannkaka (de båda smålänningarna - Maja och pv - valde lingonsylt till pannkakan, medan sonen och jag själv tog hallonsylt. Harry och Nelly låg på fina soffan (ja, jag hade lagt dit en filt) och sov gott, i alla fall Harry.
Nelly tänker ju bara på mat.

Sen hemåt i kolsvarta mörkret.
Jag körde.
Och pv har ont i sin ena testikel (pungbråck) och nödgades idag inhandla mera löst sittande byxor - typ jogging - och en sittdyna, ja, nu känner vi oss som vore det hemmet nästa .., ja, allt som fattas är väl bara en förhöjning av toalettstolen, så är det fullbordat ,-)
Om drygt en vecka vankas röntgen för hans del, eller ultraljud rättare sagt ..., och sen hoppas vi på operation, så här ont ska han ju inte behöva ha det.

Fönstret ja, det fångades i Ystad av mig. På innergården. Och det var många år sedan.

Ps. Glömde mitt - inte pv:s - besök på Body World på Malmömässan.
Om detta kan man läsa här och jag kan säga, att detta var det mest intressanta jag någonsin varit med om när det gäller människokroppen! Ds.
En tripp utomlands ....

Tänk, vilken förmån, att en vanlig söndagmorgon få slå sig ned vid datorn (höra äggen koka i köket och veta att snart är det frukost) och sedan få skutta runt bland bloggvännerna.

Nu är det sannerligen inte många från min länklista som uppdaterar, så den kan jag med gott samvete snart helt och hållet ta bort. En som ännu håller ut och vars bilder alltid gör mig så ..., varm i hjärtat, är Anna i Sheffield.

Titta här bara! Men glöm inte att klicka upp bilderna!

lördag 15 oktober 2016

Dagens fönster ....


För någon vecka sedan tillbringade chefen och hans fru några dagar i Sorrento, i Italien.
Alldeles lyriska var dom efteråt!

"Ja, tre och en halv vecka i USA på olika platser .., vet du, det här var nästan bättre, vilka underbara dagar!" sa chefen och visade bilder från sin mobil.

Och ett fönster hade han också att dela med sig av - utsikten från badrummet -!


I flödet av bilder dök även den här upp.

"Åå, men den kan du väl också mejla mig!" bad jag.

Och se, det gjorde han.

Tack Mange! Vilken snäll chef du ändå är!

fredag 14 oktober 2016

Dagar att minnas ....


Det är väl snart två år som lilla Nelly har bott hos oss och det är nog - helt ärligt - först nu som jag tycker att jag lärt känna henne på riktigt. Från början var hon såååå jobbig, enveten och tjurig - men egentligen var det ju jag som liksom klampade på - och då blev det fel.
Den madamen har sån  i n t e g r i t e t.
Hon  v ä g r a d e  helt enkelt att följa med på promenadrundorna, vände om och sprang hemåt.

Nu, är allt annorlunda.

Hon får gå kopplad bara tills vi kommit över själva Ejdervägen, sen får hon vara lös och varje gång hon kommer till mig klappar jag om henne och säger att hon är såååå fin och hon blir så glad och viftar på svansen, ja, hon ler med hela ansiktet, om man nu kan säga så om en hund.

Idag var hon mer sprallig än nånsin!
Skutthoppade över torkade vattenpölar ..., svischade förbi harry i en våldsam fart och var på det hela taget som ett litet yrväder!


Vi gick johanssonrundan .., förbi fabrikörens jättelika hus där det alltid är tomt och tyst ., sen nerför åsen och mot havet till .., slog oss ned på den där "bänken"av nästan murket trä och satt där en bra stund och bara hade det skönt .., tittade ut över havet (ja, det gjorde jag, inte hundarna) och jag såg fiskmåsar spatsera nere i vattenbrynet och jag tänkte att hjäp, så lågt vattnet står!


Och ack att man hade varit förutseende och tagit med sig kaffetermosen och lite av den där goda lammsteken från igår!
Harry, som i två veckors tid varit helt oregerlig då dalmatinern Elsa löper som värst .., börjar äntligen lugna ner sig och ja, ni behöver inte säga det - oj, om jag hade stått på mig - pv ville absolut inte låta kastrera harry som unghund, men inser nu att det hade varit det allra bästa.

Men nu är det mer den vanlige harry ..., han som är den snällaste av snällaste och så mjuk och fin!
Han som mer eller mindre avgudar sin husse och skriiiker av glädje när denne efterlängtade smålänning kommer hem från jobbet.


Utanför fabrikörens hus står nånting som liknar en milsten, men som nog inte är det, i alla fall finns där ingen text, men oj, så vackert ljuset föll just där!


Och mot söder till ..... ljuset som silades genom löven!


För att inte tala om den ljuvliga poppelns blad - då är vi nästan hemmavid -!
Finns där nånting som doftar mer ... sinnligt, än poppel,. särskilt när det regnat?


Annat som gör hjärtat glatt ...., två månaders helgprenumeration på Göteborgs-Posten, en tidning som jag verkligen tycker om. Men nog känns det som om man utnyttjar tidningarna dåliga ekonomi - 39:- för åtta helgers läsning, det är ju nästan som att få den gratis!


När vi kommer hem, ser det efter en stund ut så här.
Nära, nära harry vill nelly ligga.
Alltid.

Och nu väntar snart arbete - tre till åtta -.
Det ska väl gå bra och sen ledig helg!
Vad Lillan i Cornwall upptäckte ....


Gårdagens fönsterbild från ett soldattorp - fångat av Ulrika - , fick Lillan i Cornwall att höra av sig.
Så här skriver hon och jag tycker att det är så otroligt alltsammans:

"Jag har upptäckt att en ana till mig, Daniel (Larsson) Blanck som var korpral mellan 1777 0ch 1806 i Norra Vedbo Kompani hade nummer 97, och måste således ha bott i torpet på Ulrikas bild. Det är väl rätt fantastiskt ändå?"

Lillan i Cornwall
Dagens fönster, ringblomssalva och lite Kent ...


Fredag.
Ljust, ljust blå himmel .., mängder med fåglar som flyger i flock (kajor ...?) ..., påfyllning i fröautomaterna .., SVT:s gomorronprogram i bakgrunden .., och en ledig helg som väntar.

Om du Elisabeth i Värmland läser här, så ska du veta att din ringblomssalva nästan gör underverk för stela knän! Eller om det är massagen kombinerat med salvan? 

Efter att mormor kasat omkull med hyrmoppen, ville Emil hellre åka med Kent.

Annat trevligt?
Vi hade Hilda och Patrik på middag igår (dom bjöd - jättegott var det!) och det pratades om viktigheter som kommer att gå av stapeln till våren och tidigare på kvällen hade jag - för första gången på jättelänge - ringt till Kent i Växjö.

Det var Kent från Växjö som gjorde en då liten Emil och mig sällskap till Samos och det har varit dåligt med kontakt dom senaste åren. Ååå, så roligt att höra hans röst!
Och denne smålänning som ett tag hade sån otur med ett ben som kraschade - bokstavligen - och ett hjärta som krånglade mer än lovligt, han lät pigg och kry och som alltid så glad.
Härligt!
Och nej, vi sällskapade aldrig, men blev goda vänner.

torsdag 13 oktober 2016

Läge för magkatarr kanske ...?

I det gamla ekskåpet trängs skivor av Bob Dylan

Blir inte detta en dag som går till historien, då vet inte jag!
Och jag undrar hur det har sett ut på världens all nyhetsredaktioner?
Hur hinna med allt som hänt!?
Kanske måste extrapersonal kallas in?
Mera kaffe!
Hämta energidrycker!
Ont i magen!

Först får pv:s store favorit Bob Dylan nobelpriset i litteratur .., så får vi veta att den thailändske kungen Bhumibol har avlidit och som om det nu inte vore tillräckligt, så meddelas det att prinsessan Christina har blodcancer och så har norska charmtrollet/duracellkaninen Therese Johaug fastnat i en dopingkontroll .. , ja, det var knappt att man trodde sina ögon när man skrollade ner på nyhetssidorna!!

Enligt Johaug har hon använt läppbalsam som landslagsläkaren godkänt och den läkaren lär nog få det (har det säkert redan ...) hett om öronen i grannlandet. Intressant var det att se helt skilda kommentarer på olika sidor .., ja, hos norska nrk.sport där var det idel medömkan och "vi tror på dig Therese", och om jag säger som så .., så lät det inte riktigt lika gulligt på svt.sport på instagram.

Nåväl.
I det gula huset på kullen, där händer inte alltför stora saker.
En lammstek har precis tagits ut ur ugnen och hur nånting kan bli så himmelskt gott, enbart med salt och vitlöksklyftor (instoppade i steken), det övergår mitt förstånd! Lägg därtill en knaprig stekyta.
Mitt högra ben är nu sämre än någonsin och det är ett enda haltande ..., pv håller på att göra en äppelkaka .., och om en stund kommer Hilda och Patrik hit och ska bjuda på brutna potatisar och soyabitar - men det blir nog lammkött kanske för oss som inte är veganer - ja, till potatisarna.

Anne-Marie frontar i delikatesshyllan ....

Trivsamt på jobbet.
Förmiddagspass .., fika tillsammans med Erik och småprat med Anne-Marie i charken.
Cornelia i kassan .., denna så rara och goa tös!
Visade henne hur man skickar tillbaka icke uthämtade paket eller rek och det känns så bra att för en gångs skulle hinna med såna bitar.
Och så mejeriet förstås och jag har det betydligt enklare än Carina som är ansvarig för den biten (och mer än så) och som har alla leveranser från Dagab, ååå, så jag beundrar henne!
På bilden här ovanför skymtar Anne-Maries armar.
Anne-Marie har arbetat i butik i drygt tjugo år, varav sexton på Hemköp i Haverdal .., hon har tio barnbarn och har redan köpt och slagit in julklappar till dem alla!
Det ni!

"Kan du ta lastpallarna när du ändå ...?" frågar Erik. Jodå, det kan han.

Vid niotiden på morgonen kommer chauffören med fruktleveransen.
Han har då varit igång i många timmar, ja, jag tror att dom börjar vid ett-tiden på natten med att hämta bilarna och sen är det full fart.
"Men hur kan du lasta av varorna mitt i natten till andra butiker ..?" frågar jag.
Jo, chaufförerna är som alla andra anställda och kan öppna och lämna ifrån sig varorna.
Ahaaa .., det hade jag noll koll på! 

Jag har sagt det förut och säger det igen: chaufförer är en yrkesgrupp som - enligt mitt sätt att se det - nästan alltid är såa trevliga och pratglada typer!
Den här chauffören kommer från Helsingborg och det hade jag kunnat räkna ut utan att veta det, ty den dialekten lärde jag mig att känna igen efter åren med den lurvige helsingborgaren.

Återstår nu en arbetsdag, därefter ledig helg.
Elva arbetsdagar kvar innan vi åker till Danmark!
Så underbart att ha nånting att längta till! 7

Och tänk .., att jag äntligen ska få titta in i Michael och Anna Anchers hem!

(Mer om skånska dialekter hittar du här ...).
Torsdagsfönstret ....


.... är ett soldattorp tillhörande Norra Wedbo Kompani.

Ulrika agerade fönsterfångerska.

onsdag 12 oktober 2016

lycka ...

två månaders helgprenumeration på Göteborgs Posten
till en kostnad av 39 kronor

#snartkonkursigen
ingen insikt alls ....

kyckling som kokar på spisen
(kokt kyckling med stark currysås .., ris och grönsaker - himmelskt gott -!)
partiledardebatt hos SVT
jag har två favoriter men röstar inte på någon av dem
jonas sjöstedt och isabella löwin
balanserade
ja
lugn är även herr åkesson
men inte heller honom röstar jag på



Lediga-dags-fönstret ....


.... kommer från Ystad och det är rara vännen Solbritt som fångade det i flykten.

"Ett arbetarbarackfönster", skriver hon.

Tack snälla! säger jag.


Solbritt var kund i affären där jag en gång arbetade och på Sturups flygplats träffades vi så där helt apropå - det var länge sedan, sju år tillbaka - och det var då jag passade på att fånga hennes vänstra hand. Visst är den fin!
Resumé över en dag ....


Bra dag på jobbet igår - allt beror på hur mycket man hinner med -!
Och där är underbara småttingar som förgyller ens tillvaro.

Bella, till exempel, som går i första klass och berättade om glädjen i att ha fått läxa och när jag frågade vad som var roligast i skolan fick jag och några kunder veta att  .., jo, det var när fröken tar fram den röda mattan och så får man berätta om nånting som man har blivit glad av och jag tänkte att det ju var ungefär som Uppmuntringslotteriet.

Och så var där lillkillen som är fyra år och som själv konstaterade att han är "väldigt envis".
Jo, minsann.
Snart ska han kalas och fylla fem år och han berättade var han bor - "nära Annies gård" - och jag sa att det var ju bra att veta, om han nu skulle bjuda mig på kalaset.

Då tittade han läääänge på mig och sa sedan ..."näää, ingen i affären får komma på mitt kalas!"
Så var det med den saken.

Annat?
Veckotidningarna som vi hittills har fått på tisdagar och torsdagar, har nu ändrat leverans till måndag och onsdag i stället och på anslagstavlan på lagret sitter ett anslag om medarbetare-samtal. Det är nog första gången under många, många år som jag har varit med om nåt sånt! Nästa vecka är det min tur och på onsdag ska jag tillbaka till Hässleholm för träff med den kirurg som för sju år sedan satte skalpellen i mitt högra knä.
Den nya antiinflammatoriska medicinen som jag fick, den visade sig ge biverkningar i form av svullna händer och fötter, så den sattes ut.
En läkare i Ystad sa en gång leende att läkemedelsindustrin borde ha Elisabet Nilsson som testperson när det gäller biverkningar, så jag kanske borde söka nytt arbete ...

Med Emil på Samos ....

Avslutade dagen - som då hade blivit till kväll - med att ligga i sängen och lyssna till Nordegren och Epstein, där detta att få barnbarn och vad det "för med sig" diskuterades.
För mig har det enbart inneburit stor och innerlig glädje.

Knepigt blev det förstås när den äktenskapliga skutan kapsejsade och jag blev ensamseglare i en liten 1:a på 30 kvm och inte kunde ha Emil och Emma  hemma hos mig som tidigare - ja, som när jag bodde i huset med deras morfar - men det fungerade ändå på nåt vis, mest för att deras mamma var suverän på att ta dem till mig; dels för att sova över eller att göra mormor sällskap på stranden.

Och sen alla resorna vi gjorde tillsammans!
Så underbart snällt av deras mamma och pappa och låta dem åka med mormor!


Och med Emma i Grekland ..., på Kefalonia, tror jag.

Nordegren & Epstein är för mig en slags trygghet.
Alla kvällar - måndag till och med torsdag - lyssnar jag på dem vid läggdags.
Och aldrig en enda gång att jag inte somnar ifrån efter halva programmet, men då blir det repris igen.

Slut på resumén.

tisdag 11 oktober 2016

Tisdagsfönstret ...


... fångades på Ven, ja, för några år sedan.

Det var en sån där underbar sommardag, jag hade inte känt pv så värst länge och visste inget om nåt uppbrott till landet Halland.

måndag 10 oktober 2016

Tionde oktober ...


Ååå, jag tycker verkligen om hösten!
Klar och mild luft .., ljumma vindar.
Allt har liksom lugnat ner sig.
I hagarna vid Lilla Stensjö går fåren och betar .., och jag hör kacklandet från alla tusentals höns som går ute i sina hägn.
Några duvor sitter på det gamla lagårdstaket .., jag räknar till sju stycken.


Det har regnat natten mot idag och på morgonen.
Betbladen påminner om daggkåpeblad.
Ingen lärka sjunger i skyn; inga tofsvipor .., men om några månader så..!


Och när jag närmar mig det gula huset får jag - om inte en chock, så närapå -.
Plötsligt är vägen avskuren och jag som ska köra till jobbet om några timmar!

"Inte en chans .., vi är nog inte klara förrän i eftermiddag, kanske vid sjutiden ...", säger mannen i den gula dressen, han som har en cigarett i munnen hela tiden medan han pratar.

Det hade kanske inte gjort nånting om boende längs vägen aviserats med en lapp i postlådan om att detta skulle ske. Faktiskt.