torsdag 8 juni 2017

Dagens fönster ....


... finns här i det gula huset på kullen.

Och bakom gardinen (och bakom en liten högtalare) upptäckte jag en vas med innehåll som nog sett sina bästa dagar. En liten avdankad påsklilja dinglade löst .., där var rosenribs och nästan odefinierbara pärlhyacinter.

Ute har det regnat och regnat .., friherrinnan tittade in och sa hejdå på ett tag och vi pratade om allt möjligt: om böcker, om ett stundande bröllop, om en kylväska och lite annat.

#sjuttondagarkvar

Theresa och Jeremy ... 

Och det brittiska valet idag.
Nej, jag tittar sällan på t.ex tv4, men Marcus Oscarsson, han är ju bara så himla bra på att förklara.
Det här tittade jag på alldeles nyss.
Dagens fönster och en podd ....


Andra regndagen på raken och det är bara att tacka och ta emot.
I en informationsfilm från Halmstad kommun - det gällde det här med att spara på vattnet - så får vi veta att regnet som kommer nu inte gör någon större nytta vad gäller grundvattennivån, nej, nu är det träd och växter som norpar åt sig av vätan.
Nåja, det  k ä n n s   i alla fall bättre!

Gårdagens medverkande,  minus underbare Staffan Sonning från London.
Producenten Cecilia Khavar längst till höger.,

Igår - och nu på morgonen - lyssnade jag till USA-podden, avsnitt 82!!
Å, så intressant det är!
För en bra tid sedan skrev jag just om den här podden och Vonkis läste vad jag skrev och blev intresserad och på inte alltför lång tid har hon klämt alla avsnitt fram till nu .., det är ju helt otroligt! Vonkis är lärare och uppenbarligen påhittig.
Vilken bra idé det här var!

Europapodden är också intressant, men det är lite mer avslappnat i den som handlar om USA (läs: om den amerikanske presidenten), ibland aningen flamsigt, men ändå, jo, jag trivs med den!

onsdag 7 juni 2017

Sånt man aldrig tänkt på ....


Idag, i bilen på väg till Falkenberg, råkar jag lyssna till P1 och ett program med rubriken "Akademikerjävlar del 2 - Ursäkta, jag pratar dialekt -."

I kanske tjugo minuter hinner jag ta del av tankarna hos några ungdomar vilka nu är akademiker, men som kommer från icke-akademiska hem (och från landsorten).

En av dem, en ung kvinna från Arboga, berättar att hon skäms för sin dialekt och när hon nu pluggar på universitet så försöker hon lägga om till stocholmarnas sätt att tala.

Det pratas också om klasstillhörighet.
Och för första gången känner jag verkligen att somliga människor ser ner på andra, särskilt alla vi som är lågutbildade.

Och det kändes ..., så alldeles oerhört ledsamt.

Men så intervjuas en 26-årig man från Öland som läser filosofi och när han har pratat klart, vill jag nästan gråta. Vilken underbart klok människa! Den mannen gjorde min dag!

Här är en länk till programmet.

"Hur kan det komma sig att man börjar tro att man inte bara är smartare utan också godare för att man har en hög utbildning? Och varför säger vi att högutbildade är mer toleranta än lågutbildade?"

Om "white trash" handlar det också. 

Det första programmet i serien finns här. 
Och det är ännu mer intressant!
Här berättar den framgångsrike mannen från Lidingö hur det blev när Parkinssons sjukdom slog till och hur han numera ser på livet. Han berättar också om fördomar och hur man - helt plötsligt - kan hamna på "andra sidan".

När jag sedan åkte hemöver igen, då sändes Vetandets värld och det handlade om Citybanans tillkomst (i Sthlm) och var hur fascinerande som helst! 
Tänk, så mycket man får lära sig via radion! 
Här är en länk till det programmet!
Ännu fler Andersbilder ....


Och här på tomten hittade sonen andra invånare, om än dom är av den mindre sorten.
Ja, vi delar ju samma jord.






Ingen insekt på slutet, men väl pv.
I torkans spår gör vi allt för att spara på vatten. När vi kyler ner dom kokta äggen, får kranen rinna över den här gula bunken och ni   a n a r  inte - eller det kanske ni gör - hur mycket spillvatten som bara försvinner till ingen nytta!
Allt det vattnet tar vi till grönsakerna och till rabatterna.

Men nu regnar det friskt, tack och lov och lär så ska göra i tre dagar framåt.
Trädens löv som sloooookat .., har återfått spänsten!
Maja och Anders ....


Och nej, den är inte arrangerad, dom bara stod där och pv en bit bort.
Det här är första gången jag har kunnat ta mig ut till Storaskär, då det nu gjorts en riktigt, riktigt bra gångbana eller vad man ska kalla det, rakt ut till skäret.


Vid sjutiden vände dom söderut igen.

Dagens fönster ...


"Mitt i centrala Solliès Pont, vår närmaste tätort där vi har allt, ligger små pittoreska minihus och lägenheter runt torget med sin kyrka, sina restauranger och caféer.

Här ett fönster med omgivande bougainvillae -såå vackert!

Lite åskkvavt, 28 grader och sol."

//Så skrev Monet i Frankrike för en tid sedan. Kanske har vädret förändrats, men fönstret finns säkert kvar. Tack snälla! säger jag.

Andersbilder från igår ....










Kameran går varm när sonen är på besök; ja, jag känner igen mig själv, men hans kamera är betydligt mer avancerad än min. Mitt i kvällsfikat försvinner Anders .., jaha, då har han gått på upptäcktsfärd med kameran.

Underbara bilder blir det i alla fall och ja, jag är i allra högsta grad jävig, men det kan jag ta ,-)

tisdag 6 juni 2017

annannan kommenterar .....

Det är läckert. Tycker jag också alltså.
(Antar att hon menade Gothan Project och musiken från det förrförra inlägget).

Jag tänker på två andra verk.




Filmen Lisbon Story av Wim Wenders, med musik av gruppen Madredeus som jag var helt förälskad i på 1990-talet då de hade sina stora år. (Nu finns de inte längre som grupp och jag är mindre förtjust i det som de enskilda artisterna gör). Se här till exempel
https://www.youtube.com/watch?v=D_Mj_wc8jeA

Och så en skiva som jag också är förälskad i men som tyvärr inte finns att höra på nätet, Round About Weill. http://www.allmusic.com/album/round-about-weill-mw0000143605

Tack för tipset, annannan!
Nationaldagen ....


..... kommer Anders och Maja körande från Malmö och hälsar på och åå, så roligt det är!
Det är inte särskilt långt till Malmö från Stensjö, kanske sjutton mil, men det är ändå så där så man inte tvärhälsar på.

Nu kom dom mitt på dagen och halv två hade jag bokat bord på Skepparstugan i Steninge.
Vi slog oss ned ute på verandan och när jag vände mig om såg det ut så här - mot norr och mot vandrarhemmet och mot Stensjö till -.
Om man går åt andra hållet till, kanske i fem minuter, kommer man till friherrinnan.

Det var lunchbuffé idag och det är ju nästan likadant som julbord, frånsett julskinkan.
Några sillsorter, ägghalvor, skagenröramackor (underbart goda!), kycklingfilé i tunna skivor, rostbiff, potatisgratäng, potatissallad och såklart vanlig kokt potatis och ja, ost och annat till efterrätt.
Och sallad.


Det slog mig när jag körde till affären tidigare idag, att jag nog aldrig sett så många hissade svenska flaggor på en gång! Och här sitter Maja och tar sig an lunchen.


Efteråt gick vi ner till stranden och där, i en hink, var det massor med små krabbor!
Och mängder med människor också .., ja, inte i hinken men väl på stranden, ty idag skulle nämligen den nya bryggan ut till skäret invigas!


Så dit ut gick vi - längst ut på Storaskär - inte jag som redan då kände av det här med att gå på snedden -(Alvedon 665 mg tack att du finns!) och jag tittade förundrat på andra som tog sig fram på stenarna likt bergsgetter eller gaseller!
Längst där ute skymtar pv .., och så är det då Maja och Anders.
Solen sken .., vinden var ljummen och mild mot ansiktet och fast vi var där så liten stund, stramade det i kinden efteråt!

Ja, det blev en härlig dag.
När Anders kramade om sin mamma - som är jag - när dom skulle åka, kände jag mig nästan som jag tror att   m i n mamma kände sig .., jag når honom inte till axlarna och får liksom krypa ihop .., för min inre syn såg jag hur en gång - om jag får leva så länge - blir så kutryggig som mamma också blev och andra delar av släkten.


Som min mammas mormor, till exempel, i mitten på bilden.

Natten mot idag hade jag oerhört svårt att somna.
Tittade på svt.play och brittiska Akuten (tre avsnitt hann jag med), låg nere på soffan och hörde Nelly sova så gott .., ja, det blev inte mer än kanske tre timmars sömn inalles.

När vi senare idag kom hem från Steninge, vilade jag en stund på soffan och inte bara vilade, jag slocknade och sov såååå gott någon timme!

Nu har sonen och hans rara fästmö tackat för sig och återvänt till Malmö.., pv ska arbeta i morgon .., och själv har jag tid hos sjukgymnasten i Falkenberg.
Två och en halv vecka kvar innan arbetet börjar.
(Vilket jobb man har! När jag tittade in i affären kom arbetskamraten Elin gående och gav mig en såååå varm kram och jag hade kunnat börja gråta: vilka arbetskamrater .., unga töser och pojkar som är så oändligt vänliga mot hon som kunde vara deras mormor!)

måndag 5 juni 2017

Från Malmö till Stockholm ....



En gång, det är sant, satt jag och lyssnade i hörlurar till den här låten från Malmö till Stockholm.
Non stop.
Dagens fönster ...


... fångades i Skåne för länge, länge sedan, säkert elva år sedan, om inte mera!

Det var den där dagen jag åkte runt i landskapet tillsammans med husletarmannen; han som i en veckas tid letade efter hus och fann det.

Någonstans ute på Österlen - där himlen är som en ostkupa över åkrar och ängar - där stod det och väntade på honom. Huset.




Hela tiden i bilen spelades samma musik; nämligen detta och jag tyckte att det var så läckert.
Aldrig tidigare hade jag hört det.
"Första semesterdagen ...."

Morgongos med en aningen motsträvig liten gullpiga ...

Och pv har klämdag och det blir en bra dag; vi hinner med mycket.
Han vaxar segelbåten - inte hela, men ändå - och jag tittar in i affären, svänger förbi Trädgårdscompaniet där en ung kvinna ska ta betalt, men det vill sig inte och jag förstår precis hur hon känner sig.
Nåja, hon är så rar och fin och jag säger att hon bara ska ta det lugnt, har det blivit fel går det alltid att rätta till och det fixar sig.

Planterar sedan i stora och mindre krukor uppe vid slänten och jag säger till pv att det hela hade ju varit perfekt om vi planterat avenbok och gjort en liten inramning, men han tycker att syréner vore bättre .., men här vimlar ju av syréner, ja, ja, det blir ju i alla fall åtskilligt billigare!
Det blir nog bra.


Igår hade vi Eva från Tyresö och hennes Långe Man på middag.
Jag hade en stor lammstek i ugnen och döm om vår förvåning när den nästan var klar att ta ut ur ugnen, då jag hör en knall och när jag så öppnar ugnsluckan, så har stektermometern exploderat och där är fullt  med små glasbitar på ugnens botten!!
Jaha .., det blev till att ta ut steken och pillra bort tre, fyra splitterbitar som satt på stekytan.., vi var så hungriga att vi valde att kalasa på lammet ändå och ännu har vi inte sett till några biverkningar.

Och så planerar vi (läs: pv) för den stora nederbörden som ska komma på onsdag (då Sturegymnasiet ska ha uteaktiviteter), om det blir som SMHI förutspått. Plasttunnan vid garaget har fått (pv har fixat dit en) en pip längst uppe och en slang som leder ut till rabatten - nu rinner det över och in till  garaget - och vi har en massa plasthinkar redo att ta vara på det som förhoppningsvis kommer.

Mera?
Den här Toughest-tävlingen i Malmö gav pv blodad tand och tidigare i helgen ställde mågen upp i samma sak, men i Stockholm. Han är ju femton år yngre än pv och alldeles omåttligt vältränad, så nu har såväl han, som AP och pv anmält sig till Toughest i Göteborg, den sjunde oktober.
Tanken är väl att även Anders och Maja ska vara med och kanske nån fler som känner sig hågad.
Själv ämnar jag sköta hejeriet.



söndag 4 juni 2017

Den påhittige .....


För att dra nytta av kvällssolen, får en av trädgårdsgruppsmöblerna flytta upp till ena hörnan av tomten; den nära potatislandet, just där man har en fin gärsgård bakom ryggen (gjord av grannen).

Men liiite tomt är det ju .., bara jordgubbar och potatisblast, så jag frågar husets herre om han kan tänka sig att flytta dom stora och våldsamt tunga trätunnorna dit upp? Dom där tunnorna där det växer smultron, timjan och där det även ska bli blommor, ja, luktärtor t.ex som får klättra uppför pinnar eller större kvistar.
Tre såna tunnor har vi.

Vips, är det gjort.
Jag hjälper till att flytta fram brädorna och han skjuter rullpinnarna!

Nu ska det bli fint där borta!

Söndagsfönstret ....


... kommer även det från Gamla Hidinge kyrka - samma kyrka som igår - men det passar ju bra så här en söndag.

Ett fönster ut mot en skir grönska ..., mot ett område där inga vettvillingar härjar, ja, det kan vi nog behöva efter vad som hände i London igårkväll, med människor vars liv så hastigt tog slut och så alla som blev knivhuggna och svårt skadade. 


Mina ord har sedan länge tagit slut när det gäller såna här terrorattackar, det här var väl det som fanns kvar.

Tack snälla Ulrika för bilden!
Och ja, hon skriver att den togs för ett par veckor sedan.

lördag 3 juni 2017

Om det regnar ....



Vilket det aldrig gör här numera, men om .., då kan man med fördel slänga sig i soffan eller annorstädes och titta på underbara dokumentärer.

Hemifrån-Ingela tipsade om Gustaf och Maria. 
Jag säger bara det: vilken historia!
Femtioåtta minuter av allt.
Underbar!
Tom Alandh gjorde filmen och då förstår ni.

Sen tittade jag på nästa.
Ja, men det var ju rena historelektionen och sååå bra.
Försöker hitta vem som gjort filmen, men får bara fram projektledaren.
Här är länken:
"Gripsholm, en kärlekshistoria".

Ännu en film av Tom Alandh:  "Oskar och Greta och huset de byggde",
Den filmen handlar om hans fosterföräldrar.
Å, så sevärd!

En kortfilm, "Nudisten" tittade jag också på, men fick närapå ont i magen. 
Det är en dokumentär i regi av My Sandström.
Fjorton minuters ..... förundran.

Alla dom här filmerna kan ses i hela världen, står det. 
Måste komma ihåg att påminna min australiensyster om det här. 



Nu börjar semestern! 

En annan semester, när pElle ännu var vid liv.

Pv brukar säga att han känner ingen som är så duktig på att lura sig själv, som hans sambo.
Så är det nog.
Av femton veckors rehabilitering återstår nu tre veckor och för att göra det lite trevligare, har jag bestämt mig för att låtsas att jag börjar min semester nu på måndag! Inte tre veckors rehab (även om det förstås ska ingå), utan tre veckors  l e d i g h e t!
Åååå, så roligt det ska bli!

Semesterdagar på Irland ..., vi åker tåg och jag är lycklig.

Tre  v e c k o r ..., som en ocean av tid är det ju när man drömmer om ledighet, men man inser att det bara kommer att tjoppa till, så är det över. 

Den blivande brudgummen. Föreochefterbild kommer vad det lider.

Ett bröllop i Småland (pv:s brorson) ska hinnas med och om solen strålar blir det väl några timmar på stranden också. Här en bild på brorsonen, tagen för några år sedan och jag ska nog lägga in en bild där han är brudgum också.
Det här var innan pv bytte fönster och vi fick en hörnsoffa. (fick och fick ...?).

Ghana, Kumasi. Som att hamna på en annan planet.


Efter dom här tre veckorna blir det två veckor på halvtid och så två veckor på mitt ordinarie schema.
Nu lär jag ska få några förmiddagspass också och det känns jätteroligt!
Tänk, att få sitta i personalrummet tillsammans med arbetskamrater och också detta att få träffa andra kunder, dom som inte kommer på kvällarna och handlar. Många äldre.

Slussen i Sjötorp .., ååå, så underbart det var!

Och ett 18-årskalas ska vi hinna med också.
Nu är det Emils tur.

Emil och Harry.

Emil som har körkort på gång och som är en så fin kille.
Som blivit en hejare på att spela backgammon mot pv och som vinner lika ofta som sin läromästare.

"Ser du nån krabba Maja ...?" undrar Maria.

Semestrar för mig behöver inte vara fjortontimmars resor runt halva jorden; minst lika roligt är det när familjen utökas - som här, i fjolsomras - när åtminstone två av ätteläggarna kom på besök samtidigt .., den äldsta och den yngste, plus en rar måg, barnbarn och fina Maja.
Krabbfiske nere vid lilla hamnen och tillsammansfrukost på altanen.

Semestertripp hemöver och besök hos kusinen Ulf i Dikanäs. Det är hans hus. I love it!


Ja, jag kan ju konstatera när jag tittar på bilderna att det är sånt här som jag tycker om.
Semesterdagarna i Skottland har ett eget rum i mitt hjärta.


Och sånt här.
Fikapaus på en strand i Plockton - även det i Skottland - och en hund som gärna vill ha lite bröd.
Eller skinka.
Eller nåt.
Behövs nåt mer?


Eller en ljuvlig sommarkväll hos Turtlan i Värmland; i sommarstugan alldeles vid vattnet.
Simturen i sjön .., stillheten.
Eller när jag badade i en bäck där Ulrika då bodde, utanför Kopparberg.
Sånt.
Eller alla dopp i Alsensjön i Jämtland, hos Gunnar!

Ja, nu har jag sannerligen doppat mig i minnets ocean (numera kanske en insjö) och tänker ägna mig åt disk, allt medan pv har målning av segelbåten på sin agenda och så kan jag hälsa att Eva från Tyresö är hemkommen från sjukhuset och mår relativt bra. Hurra för det!

En riktigt trivsam lördag önskar jag den som eventuellt tittar in här.
Oj, det är pingstafton idag, hör jag Lisa Syrén säga, det hade jag noll koll på.
Och en inringande kvinna tänker tillbringa HELA helgen i Ullared .., ja, var och en blir salig på sin tro - det ena är inte bättre än det andra -.
Så är det.



Dagens fönster ....


... kommer från Ulrika.
Så här skriver hon: 
 
"Jag fångade det åt dig men minns inte om jag skickade det. Här kommer det i alla fall. :-)
Jag tog det under en gudstjänst i lilla medeltidskyrkan Gamla Hidinge kyrka, som är pytteliten och sååå vacker!
Detta var ett par veckor sedan, innan allt hade slagit ut fullt ute, så grönskan var alldeles skir och det var en så vacker majkväll."

Tack snälla Ulrika!

fredag 2 juni 2017

Och så får vi veta ....

... att närmaste grannen, han Bengtsson tvärs över vägen, har slutat sina dagar.
Lite över åttio år var han, men syntes ändå pigg, i alla fall tills för ett par månader sedan.


Det har inte varit något direkt umgänge mellan oss, mest småprat bara när vi någon gång mötts vid brevlådorna, så jag vet liksom inte vad jag ska göra .., eller rättare sagt: vad jag ska säga .., men vi är ju ändå grannar. Och nu är hans fru ensam i huset.

Och jag minns mammas glädje, då när pappa hade dött och en skolkamrat till mig  - helt oväntat - hade kommit förbi med en liten bukett; den minsta av alla buketter som kom ., och hur innerligt glad och rörd mamma blev över just Anitas bukett.

Så plockar jag då samman en bukett med alla blomster jag bara kan finna här på tomten och sätter dom i en glasvas, går nerför slänten, knackar på dörren, men där är inget svar.
Går hem igen .., skriver en liten hälsning som får sitta bland isop, kattmynta, aklejor, lavendel, salvia och kanske nånting mera och så ställer jag vasen på trappan, utanför ytterdörren.

Så fick det bli. 

Han Jeremy .....


Det här året går väl till historien - i alla fall min historia - vad beträffar viktiga val.
Först väljer amerikanarna Donald Trump till president och även om valet var i slutet av förra året, så tillträdde han ju i början av det nya året.

Sen stundade val i såväl Nederländerna som i Frankrike.

Och nästa vecka är det Storbritanniens tur - då är det nyval -, och i september val i Tyskland.
Himmel, så spännande detta är!

Under vår semester i Skottland förra sommaren, lyssnade vi timmavis i hyrbilen till Theresa May som intervjuades i det ena programmet efter det andra - eller var det kanske samma program -?
Vi tyckte att hon lät klok och sympatisk.

Jag vet inte om jag hyser samma känslor för henne numera (läs: det gör jag inte) och det är nästan så att jag hoppas på labours Jeremy Corbyn. Inte bryr han sig så värst mycket om utanpåverk heller. 

Nu ska jag verkligen läsa på om denne något kontroversielle herre, ja, först ska jag äta sen lunch.




Tiden går ...


Min allra bästa vän i Malå, Agnetha, hon som tillsammans med sin man tittade in hos oss nästan varje kväll - bara en tvärtitt, vi satt vid köksbordet och småpratade - och som alltid var sååå vänlig där hon satt bakom disken på Sparbanken .., hon som har världens härligaste skratt (lite hest) och som är rättfram och rolig och har massor med självdistans, hon fyller år idag. Sextiofem.

Vi har rest utomlands tillsammans .., vi satt ofta intill varandra när det var personalfester (hennes dåvarande man var min arbetskamrat) och jag minns att hon var ett stort fan av en amerikansk skådespelare som jag just nu inte kommer ihåg namnet på, men det var då rent hopplöst!
Jo, nu kom jag på det: Kevin Costner!



Men nu är den tidigare bankkassörskan - sedemera läkarsekreteraren - pensionär.

Visst är det förunderligt, det här att man kan pratas vid kanske en gång per år, men att pratet flyter på hur enkelt som helst! Kanske beror det på att man har samma humor? Jo, det tror jag.

Efter samtalet (höfter, fönstertittarsjuka, knän, flitiga grannar, känslan av att tiden hastar) sitter jag och ler för mig själv.

Grattis igen du fina, rara, goa Agnetha!
Hela havet stormar ...


Vissa dagar får mer skimmer över sig än andra.
Så var det igår.
Först en längre promenad med harry och jag gick nu på andra sidan kustvägen, förbi hönseriet där tiotusentals höns kan gå omkring i enorma - verkligen e n o r m a - hagar/inhängnader, men detta till trots går dom flesta tillsammans och nästan trängs; ja, det handlar kanske om nån slags trygghet.
Trygghet före större rörelsefrihet.
Några tuppar finns där också och hönsen som förr om åren var magra och nästan utan fjädrar, dom ser nu så välmående ut, även om jag inser att det är nya höns, men ändå .., oj, så fina dom är!
För att inte tala om hur goda äggen är!


Alldeles intill huset där Alice och Elsa bor (en labrador och en dalmatiner, Harrys bästa kompisar), ser det ut så här. Hundarna är inte hemma när vi passerar, det är däremot deras husse.
Han har - ungefär samtidigt som jag själv opererades - fått ny höftled och nu börjar det bli bra.
Om rehabilitering och annat pratar vi så en stund.
Om demens också, denna anhörigsjukdom som tar så mycket energi.


En bit därifrån står ett gammalt hus, mer som en verkstad - eller en före detta - och det är som en
d j u n g e l   runt omkring huset! Nog är det väl ändå så att Moder Natur är den allra bästa trädgårdsmästaren!


På eftermiddagen var det tänkt att vi skulle äta grillat tillsammans med Eva och hennes Långe Man från Tyresö. Allting gjordes i ordning, jag fick ställa tunga krukor på bordsduken för att den inte skulle flyga iväg .., vi funderade på att tända grillen ., då det kom ett sms.

Det visade sig att Eva hade dråsat ur sängen efter dagens siesta, ramlat pladask, krossat glasögonen som skar då upp ett sår i pannan, men värre än så, hon blev för ett kort tag medvetslös!
Och så blev det akuten och många, många timmars väntan och till slut inläggning för observation.



Sicket elände!
Nå, vi väntade i ytterligare någon timme eller två, men till sist tog hungern över och pv och jag själv
fick sitta för oss själva och äta allt det goda.
Så småningom kom Evas Långe Man och då allt redan blivit kallt, stekte jag bara upp köttet och grönsakerna och så fick han stanna här ett par timmar.
Ja, det var snopet och mest snopet förstås för stackars Eva.

Vi hade tidigare på dagen besökt Falkenberg (bygglovsansökningar som skulle lämnas in) och då passade vi även på att handla. Vi har ofta vin hemma, men det blir lika ofta stående, ja, vi glömmer liksom bort det och särskilt när jag alltid arbetar kvällar och varannan helg, så blir det lite av den varan som går åt här.
Men nu köpte han hem en förpackning Umbala, ett rött vin från Sydafrika som var så enormt gott, så det var inte klokt! Det smmakade bär och var suveränt till fläskfilén i bitar som jag trätt upp på spett och grillat. Mums!

(Passar bra till nöt och lamm .., står det på flera ställen på nätet, men här blev det alltså fläskfilé :).

Senare på kvällen fick vi veta att liberala Birgitta Olsson utmanar Jan Björklund om partiledareposten, Donald Trump hoppar av klimatavtalet och Anna Kinberg Batra får kritik av sina egna. Det är som om "Hela havet stormar" just nu.


Dagens fönster ....


"Ägarens våning ovanpå favoritrestaurangen nära oss. Vackra provencalska vardagsfönster."

Så skriver Monet i sitt mejl.

Tack snälla! säger jag.