söndag 30 juli 2017

Kväller ...


En blandad dag på alla sätt och vis. 
Strålande solsken på förmiddagen .., då tog vi en cykeltur i omgivningarna. Kyrkklockorna ringde hur länge som helst och jag som älskar klockklang ..., blev så lycklig! 


Upptäckte ännu en staty som skuttade rakt in i mitt hjärta!! Såå mycket trevligare än alla krigiska kungar eller andra märkvärdiga män! 


Men ett ansikte som vore det en man! 


Hur ofta ser man en piassavakvast på ett torg? Eller en städerska? 


Händer med spår av hårt arbete. 


Chilimadamen i Västmanland tipsade oss om att ta färja till en av öarna ute vid kusten. Vi körde till färjeläget men det krånglade med biljett till överfarten och när vi sedan såg att det skulle kosta nästan åttahundra att ta bilen över, stannade vi kvar här i Norddeich. 

Där var HUR många människor som helst!! Många ägnade sig åt drakflygning, andra gick långt ute till havs (ebb), andra promenerade bara omkring. 


På tillbakavägen besökte vi kyrkogården i samhället Norden. 


Och Bernhard Arends - nästan exakt jämnårig med mig - hade inte lika tur i livets lotteri. 


I Norden åt vi lunch på ett enkelt hak. Pv drog vinstlotten; jag fick en tam broccoligratäng med pasta som jag kunnat vara utan. 

Där utanför hängde en cigarettautomat på väggen. Å, det var minsann inte igår jag såg en dylik! 
Hemma i Malå fanns även i början av 70-talet en kondomautomat; den satt på väggen vid Folkes kiosk och aldrig att man såg någon som stod där och handlade! Det gjordes nog i smyyyg, när mörkret lagt sig. 


Väl hemma i Emden igen blev det en ny cykeltur. 
Det tog väl två minuter så kom regnet! Och det vräkte ner!


Vi slog oss ned på (i) ett café och pv beställde äppelkaka med vispad grädde och kaffe; själv tog jag ingenting .., jag hade då börjat må illa, kallsvettades och magen mullrade oroväckande.

Men ååå, så vi fick vänta!
Servitrisen påminde om Amelie från Montmartre, men Amelie hade nog varit mer alert ..., det tog evigheter med såväl att få kaffet och kakan, som att betala. 

Nu mår jag bättre. 
Kanske går vi ut och äter middag snart? Solen strålar. Bilar mullrar. I morgon mot Amsterdam.

Auf wiedersehen!

Söndag förmiddag.
Och här ligger man och tar igen sig efter frukosten. Pv kollar kartan. 


Det verkar bli en fin dag. Hela natten vräkte regnet ner, kanske samma lågtryck som svepte fram över Holland igår?


Hotellet tycks gammalt och slitet. Ingen hiss, så sicken tur att mitt knä fungerar! Hurra! 


Helt okej frukost, men oj, så jag saknade den vanvettigt goda naturella yoghurten i Bad Doberan! Den här varianten är som att äta godis! Sååå söt. 


Medelålders dam med prydlig frisyr är frukostvärdinna. På varje bord står en liten blå skräphink. 

Vad är planen för idag? 
Jo, kanske att ta färjan till någon av öarna norrut och så ska vi ta och lufta cyklarna och titta oss omkring lite här i stan. 

Läste för övrigt att Gustav Vasas äldsta dotter Katarina, den 1/10 1559, gifte sig med greve Edzard, som senare blev Edzard den andre av Ostfriesland. 
Bröllopet hölls i Stockholm och ledde till det kända "Vadstenabullret" (helt okänt för mig). Ytterst intressant läsning om detta finns på Wikipedia! 
Vilken historia! 

Många hantverkare och konstnärer från Emden hamnade i Sverige, ja, det läste vi också.  

lördag 29 juli 2017

Lång dags färd mot ....


.... hotellet som pv valde och som ligger väldigt centralt till här i Emden. 
Tanken - från början - var att vi skulle köra från Bad Doberan till Utrecht i Holland, men när pv konstaterade att det skulle bli närmare sextio mil, ja, då ändrade vi oss. Till Emden, hit var det ju bara fyrtio mil!

Men ack ...


Det blev en flera timmar lång väntan utanför Glückstatt, där färjan som skulle ta oss över floden Elbe gick i skytteltrafik! Därtill kunde den bara ta ett litet antal bilar åt gången. Kön var kilometerlång och nöden stor. Till slut började pv fantisera om att uppfinna en kateter vars slang skulle löpa längs under byxbenet och så kunde han då enkelt ställa sig vid vägrenen och beundra utsikten .., allt medan problemet löstes.


Färjeturen tog kanske en kvart, tjugo minuter och Elbes vatten var brunt och där - vid stränderna - såg vi mängder med vadarfåglar! 

Vad har vi för övrigt funderat på?
Jo, vi ser ALDRIG några mjölkkor med stinna juver, vi ser enbart kalvar eller kvigor. 

Vi förundras storligen över hur stooora och djupa dom tyska villorna är och ofta tycks lagården sitta ihop med boningsdelen. 

Reklamskyltar sitter överallt! 
På villaägarnas staket, ja, på snart sagt varje ledig yta! 

Lidl och Netto tycks finnas i alla större samhällen.


Men deras statyer tycker jag om! 


Bäst hittills på resan, det är ändå mötet med Elvira. 
Elvira arbetar som frukostansvarig på hotellet i Bad Doberan och maken till mjuk och vänlig människa var det länge sedan jag mötte!
Fyrtioett år, uppvuxen i Tusla i Bosnien och har varit i Tyskland i tretton år. 


Så alldeles otroligt vackert hade det dukats upp i morse och när vi var klara och jag hade betalat - hon skötte även den biten - fick jag en SÅN varm kram av henne och jag hade all möda i världen  att inte börja gråta! 
Hur kan det bli så med vissa människor; så där att man genast har koden till varandras hjärtan? 
Precis så var det med Elvira. 


Från äldsta dottern med familj som nu semestrar hos Tommy och Karin i Skåne, kom den här bilden ikväll. Harry, Charlie och Meja i soffan. Tala om att dom har det bra! 

Nu, till den som eventuellt tittar in här, tänker jag stämma träff med herr John Blund! Godnatt! 

fredag 28 juli 2017

Dag 2, forts. 


Så har vi gjort Rostock och den gamla delen av stan. Mängder med turister, gatumusikanter och korvförsäljning. 


Och vackra mini-ros-buketter ...


Och dalior! 
På väg till Rostock såg vi dessutom stooora fält där det odlades gladiolus. 


Vi promenerade på kullersten och platta stenar och jag klarade mig bra. Liiite ont ikväll, men bara lite. 


Lavendel kunde man köpa ...


Jag, som verkligen avskyr mönster som på kepsen längst till vänster, tyckte ändå att den kunde få vara med. 


Vi tittade in i Mariakyrkan med fantastisk glasmosaik ...


Ett dörrhandtag ville vara med på bild! 


Och en gatubild, då hade det börjat regna. 


Inhandlade solglasögon och ett paraply. För kanske femton år sedan, på väg till Frankrike på semester, hade jag liknande solglasögon. Allt, ja, hela världen blev vackrare genom dem och jag tänkte att dylika borde delas ut vid svenska gränsen, i akt och mening att försköna även kulna dagar. 
Mer distinkta konturer. 
Precis så visar det sig vara med dom här också. 


Sen hemåt. Utanför hotellet, vid restaurangen, ska det tydligen bli bröllopsfest, men först är det fotosession med brudgum och vänner. 


Och brud och brudgum får gemensamt såga itu en stor bit av en björk och dom två delarna sparas och läggs i bagaget på den med spets dekorerade bilen, modell större. 


Sist av allt middag i hotellets restaurang  som ligger bara mitt emot. Pv tror sig ha beställt hamburgare (hade läst för slarvigt på menyn), men får två schnitzlar med stekt potatis, stekt ägg och en ringblomma.
Den sistnämnda åt jag upp. 


Själv väljer jag en tallrik med tre olika sorters fiskfiléer + ett spett med räkor och en tallrik ris. Lägg därtill fint stekta grönsaker. Jättegott! 


Inte så farligt, tycker jag. Ett glas vitt vin till mig, öl till pv. 
Öht kan jag verkligen rekommendera det här boendet. 


I alls fall för den som vill ha lugn och ro. Sista backen hit upp, den orkar inte ens min el-cykel med, men det hade någon nämnt bland gästernas omdömen, så det var jag beredd på. 
Hotellet heter Bellevue och finns på bland annat Booking.com.com. 

I morgon trettio mil västerut till tyska Emden och två nätter där. 
Om någon undrar varför jag skriver här, fast jag inte tänkt så, beror det på att jag kommer ALDRIG att komma ihåg det jag vill ha med och nu har jag vant mig vid pyttesmå bokstäver på mobilen. 

Auf wiedersehn! 



Heiligendamm ...


Så har vi cyklat till Heiligendamm, sex, sju km härifrån och känt oss som hemma, ja, om man med hemma menar Ystad! 
Det enda som var annorlunda var att här hade vi solen i ryggen. 

Intill oss huserade en fritidsklass och där var det minsann ordning och reda! På given signal kom alla barnen och satte sig på led, därefter blev det bad i havet. Den enda som ideligen fick tillsägelse var "Cassandra", som tydligen inte kände för att gå i samlad tropp.


Och vi hittade lena stenar och såna som Emil kallade för "lakritsstenar" och samlade i en liten hög i mitt knä. Det var min allra första sommar som ensamseglare och allt kändes ovant. Ett tjugosjuårigt äktenskap var tillända och ett trettiofyraårigt förhållande. Det är lång tid det. Nu är vi bästa vänner. 


Nu tänker herr pv och jag själv ta bilen till Rostock och se oss omkring lite. Det är UNDERBART att cykla, men batteriet räcker inte dit och  tillbaka när vi nu redan cyklat dryga milen. Fortfarande solsken! Och ljuvligt med semester! 

Godmorgon från Bad Doberan!

Ligger på hotellsängen och skriver detta på mobilens lilla tangentbord, så det blir väl som det blir. 


Så här såg det ut från min utsiktsplats i sängen.., solstrålar mot den lilla balkongen. Efter fin frukost - inga tjocka tyska korvar som det ibland varit förr om åren, så var det betydligt fräschare nu, men sens om är vegan eller vegetarian hade nog fått gå hungrig från frukostmatsalen. 


Gårdagkvälken tillbringades nere i centrum där vi cyklade omkring lite på måfå. Tittade på den ENORMA klosterkyrkan Münster där Albrekt av Mecklenburg ligger begravd och denne Albrekt var kung av Sverige i mitten av 1300-talet och blev sedermera furst av Meclenburg. Om honom hade vi absolut noll koll. 


Fina "statyer" ser vi här, såna som den här. Titta, man ser ju glimten i mannens ansikte! 

Nu ska vi cykla till Heiligendamm och ta ett morgondopp!

onsdag 26 juli 2017

Ajöken, sa fröken ...

Nu vankas semester och här - på bloggen - kommer det att bli tomt och tyst.
Den som då skickar fönsterbidrag kanske tänker att "det var det värsta slå slö hon är på att lägga in min bild", men det beror alltså på att bloggar jag gör inte under resans gång.

Däremot kommer jag väl att spamma instagram, ja, det är lika så gott att jag utfärdar en varning.
Där på elisabetihalland finns säkert bilder, om nu någon skulle vilja hänga med.
I så fall: varmt välkomna!

Ha det så gott alla raringar!

// Hus, växthus, sigge och nelly passas av min f.d. svägerska och hennes väninna, så ni inte tror att vi lämnar allt vind för våg. Dom säger sig vara i "rena paradiset" :)
Dagens fönster ....


"Och just där började min semester!" skrev Cecilia N den sextonde juli.

Jag hoppas verkligen att det blev bättre än så .., att solen kom fram och att det blev precis lagom varmt och skönt!

Tack för bilden, Cecilia!

tisdag 25 juli 2017

Slagsmål ...

Igårkväll när pv och harry kom hem efter sista kissrundan, flög harry ihop med en grävling som höll till nära växthuset. Harry har för vana att alltid schasa iväg alla djur som befinner sig på tomten; främmande katter, älgar, rådjur, skator och kråkor .., alla jagar han iväg och sen kommer han tillbaka, glad i hågen.

Men igår var det allvar.

Nu var han i koppel och pv fångade in honom, men grävlingen stannade allt kvar och stirrade dem i ögonen.

Ikväll var han där igen - om det är nu är en han -.
Den svartvite, alltså.

Så .., nu är det finito med Nelly som får gå ut själv i mörkret.
Dan före dan ....


Först: tack för det underbara vykortet Eva!
En gång i världen fick man - åtminstone sommartid - många vykort! Det var soldränkta hälsningar från semestrande vänner och vintertid kom vykort från dom som tyckte om att åka skidor i Alperna.

Jag minns tydligt ett vykort från Calcutta och jag minns också ett brev skrivet med blyerts - från Irland - ett brev som jag högläste för mina barns pappa som just då byggde ett garage.
Den som skrivit brevet berättade om smala och slingriga vägar .., om trädgrenar som vispade mot bussfönstret .., han berättade också om hur han satt på en liten välvd bro av sten och såg små krabbor kila omkring i vattnet där nedanför!

Numera kommer ytterst sällan några hälsningar i postlådan.
Jo, från min systerdotter som var sommar åker till England - det kortet väntar jag på - och så kom det här, från Eva på Frösön. En ögonblicksbild från Kroatien! Vardagsliv. Långt mycket trevligare än glassiga beacher eller en bild på ett stadshus!


Från Hilda kommer också vykort när hon och Patrik är ute och semestrar.
När jag igår röjde i en av pv:s rat-lådor, hittade jag mängder med vykort, mest till en då väldigt ung Hilda; hälsningar från moster Barbro eller Sonja och Gösta, men även hälsningar till "min käre far Thomas", ja, alltså från Hilda själv. Det här var ett av dem.


Själv var jag under många år formligen sjukligt besatt av skriva vykort och man kan fråga sig varför?
Var det min egen skrivklåda som absolut skulle förlösas?
Här en hälsning till arbetskamraterna hemma i Malå; det var då när AP och jag reste till England, alldeles bara vi två.


Och här någon gång i mitten av 80-talet .., en restresa med Spies till Rethymnon och det idoga vykortsskrivandet fortsatte. Koftan var från Gudrun Sjödén (lahmanstrikå) och var egentligen väldigt rosa från början. Jag älskade den!

I morgon åker vi söderut, till Malmö och övernattning hos Anders och Maja, för att tidigt torsdagmorgon äntra färjan FS Mecklenburg-Vorpommern, avgång 8,00 och sex timmar senare ska vi vara framme i Rostock i Tyskland.

Alltså är det full syra idag!
Flera maskiner tvätt har hängts på tork .., jag har dammsugit och tvättat bilen (sköljde med regnvatten, det gick bra förstås - hurra för vattentunnan ! -) , jag har klippt gräsmattan och ska nu dammsuga det sista här hemma, innan hus-nelly-sigge-skötarna kommer från Göteborg.


Jo, men här kom ju ett vykort, om än förpackat i ett brev!
Tack för det Elisabeth i Torsby!

Nu lyssnar jag till väderleksrapporten. Kulingvarning i södra Östersjön. 
Ja, men det låter ju underbart. Bäst att ladda med kräkpåsar.

Dagens fönster ...


Här kommer ännu några fönster från Kroatien och då anar ni kanske att det är Eva på Frösön som tagit fram håven.

Den här bilden är från den lilla bergsbyn Grozjnan, en av de underbaraste små byar som Eva har besökt, skriver hon.



Och här en liten film på fyra minuter från just Grozjnan.
Så vackert där är och jag undrar jag Eva hur många du nu lockar att boka en resa till just Kroatien?

Tack snälla som tog dig tid att skicka dem hit - fönsterna, alltså -.

måndag 24 juli 2017

Två dagar kvar och lyckan över få mynt ...

En slags lycka.

Alltid denna nedräkning.
Alltid denna längtan.
Och ändå tycker jag mig leva i nuet.

Igår när vi satt i soffan och inte gjorde just nånting, suckade jag och talade om för pv hur ljuvligt det är med semester. Efter en liten stund tittade han upp och sa: "men Elisabet, om dom nu skulle ringa från jobbet och säga att det är kris, att många är sjuka och skulle du möjligen kunna ställa upp tre timmar även om du nu har semester, ja, vad skulle du då svara ...?"

Jag sa att "nej, då skulle jag absolut säga nej".

Fast .., efter en stunds betänketid hade jag ångrat mig och sa ..."njaaa, jag skulle nog hoppa in ändå",
och det visste han förstås.

Inte långt därefter plingade det till i min mobil och jag hajade till när jag såg avsändaren.
"Bodil jobb". 
Alltså chefens fru.

Nu var det inte sjukdom det handlade om, utan en önskan om trevlig semester och det ska erkännas att jag kände en stor lättnad.

Så här svarade några av bloggvännerna när det gällde tankar på jobbet.
Det var i september 2011 som jag ställde den frågan.

Ruta Ett sa...Som lärare tänkte jag alltid på jobbet - dygnet runt.Numera, som egen företagare, tänker jag också mycket på jobbet, men på ett helt annat sätt. Nu kan jag styra min arbetstid och mitt arbete på ett helt annat sätt och det blir mest kreativa tankar och jag arbetar bara med roliga saker. Så mina tankar är mera lustfyllda nu. Men fortfarande efter 8 år drömmer jag mardrömmar i skolmiljö och det är inte roligt.

Eva på Frösön: Eftersom mitt jobb består i att måla bilder så finns dessa alltid inom mig. Jag bär alltid på bilder som vill komma ut. Ganska behagligt är det. Men när jag jobbade med annat då var jag alltid speedad, hade svårt att slappna av och det blev till sist för mycket. Kroppen sa ifrån rejält.

Rexxie sa...Är inte tankar på jobbet ett tecken på att man faktiskt bryr sig om sitt jobb?Jag har blivit bättre på att släppa jobbet; har kommit på att världen faktiskt inte går under om jag inte tänker på jobbet en kväll...

Tankevågor sa...Nu är klockan 22:23 här i soffhörnan och jag sitter och läser jobbmail. Dessutom har jag nyss skrivit klart en massa frågor från soc på datorn angående en utredning av ett barn i min klass.....ja det säger väl en del om hur det är.

Men faktiskt så försöker jag att inte tänka på jobbet ALLTID. Ibland kopplar jag av det nästan helt och hållet och det är en konst jag lärt mig med åren. Men för att göra det måste jag verkligen flytta inte bara hjärnan utan hela mig tex. till en liten skärgårdsö eller till en härlig stund med barbarnet....DÅ går det att koppla bort jobbet. .....ska bara tillägga att jag älskar mitt jobb. :-

mossfolk sa...Här är en till som alltid tänker på jobbet (nu blandat med studierna och det är kanske inte så konstigt). Kul att du skriver om det för vi pratade om precis jobbtänkandet härom dagen. Jag börjad fundera på hur man skulle organisera saker, varvid sambon tittade upp och påminde om att det var fjorton timmar innan jag skulle vara där. Han är min raka motsats.
Tar saker lite som de kommer och lever väldigt mycket i nuet.
Jag skulle nog behöva gå en kurs i det :)

Turtlan sa...Jag kan inte stänga av jobbet oich nu är det värre än på länge.
Svårt att somna för att jobbet snurrar. Inget bra symtom att det är så.Idag efter jobbet åkte jag direkt hem till kära kompis B och hennes barn H & E. Bättre terapi finns inte.
Tillverka Loppor, prata om ditt & datt med en 7 åring, förhöra en 10 åring på engelska glosor lindrar det hela en hel del. Mår mycket bättre nu och mer i ro. Är jag hemma så snurrar jobbet på!

Ja, så svarade ni då.
Det är sex år sedan; mycket kan ha hänt sedan dess.

Nåväl.
Lite senare kom ännu ett pling i mobilen.

Det var från Malin som jag har arbetat flest kvällar med under något års tid och nu satt hon och räknade kassorna och passade på att ta en bild; en bild av glädje.
För så är det, att det går tiodubbelt så fort att räkna kassan när ens kollegor inte har tömt alla myntrör i kassalådan, nånting som nya sommarjobbare gärna gör och hur skulle dom veta .., dom räknar ju aldrig kassorna själva? När jag kom tillbaka från sjukskrivningen, ja, då skrev jag små lappar och lade bland mynten och förklarade vitsen med att åtminstone kvällstid försöka undvika att fylla på med mynt.
Jodå, det har uppenbarligen fungerat bra.
Heja!

Och nu är det måndag.
Svårt med sömnen natten mot idag.
Sista gången pv tittade på klockan var den halv fem.

"Men du sov så gott vid halv tre ...", berättade han.

Jaha ja .., då förstår man.
Han hörde någon snarka.
Måndagsfönstret ....


Här kommer ett fönster från Kroatien, fångat av Eva på Frösön. 
Så här skriver hon:

"Bild nr 1 är från "vår" lilla by Vizinada, där upptäckte jag detta fönster som hade virkade insynsskydd. Det du!!!"

Tack snälla! säger jag.

// Här en liten film från just Vizinada.