måndag 25 mars 2019

Prat med sonen ....


Just när jag ska till att dricka första koppen kaffe, ringer sonen.
Han är på väg till Karlsborg för ännu ett veckopass där uppe och då har han alltid gott om tid att surra. Vi börjar prata om film. Jag visste - helt ärligt- inte att han hade ett sånt filmintresse och jag frågar om han har några favoriter.
Jo, det har han ju.
"Den gröna milen", t.ex .., och så några jag inte har sett och sist av allt, "Höstlegender".
Aha, den kommer jag mycket väl ihåg, den tyckte jag också om och jag tror mig veta vem som spelade, men kommer absolut inte på namnet på en av männen.
"Brad Pitt", säger sonen, men nej, det är inte honom jag tänker på, det var förstås Anthony Hopkins.



Och jag berättar om filmstudion där det idag/ikväll visas Cold War och tipsar om att många av dom där superbra filmerna jag sett i vinter, går att hyra på t.ex. Triart.se.



Den här, "Allt för min son", som nog är bland det mest andlöst spännande (egentligen fel ord, men jag hittar inget annat ., gastkramande, skriver nån recensent, ja, kanske mer så ..), tipsar jag om.
För 39:- kan man hyra den i fyrtioåtta timmar, det är ju ingenting!
Inte är det ofta jag ser skådespelare som är så fullkomligt suveräna i sin rollgestaltning!

En efter en ...

Igårkväll såg jag dokumentären om Josefin Nilsson.
Vilket livsöde!
Och tänk, att detta våld drabbar tusen och åter tusentals kvinnor dagligen!!!

Jag undrar verkligen hur ledare för t.ex .Dramaten nu ska reda ut detta?
Kommentarer på Dramatens hemsida - eller på andra sociala medier - vittnar om nånting som närmast liknar blodtörst. Blir den kände skådespelaren, Örjan Ramberg alltså,  (det är många kulturmän nu .., men våldsamma män finns förstås överallt) ställd åt sidan? Kommer han att våga visa sig offentligt? Honom tycker jag inte ett dugg synd om, däremot hans barn.
Ja, det ska bli intressant att se vad som händer.

ch tänk tanken om alla andra män som tar till knytnävarna också drogs fram i ljuset!!
Nu kurar dom väl i någon mental grotta, i trygg förvissning om att dom klarar sig .., att till deras kök eller vardagsrum når inget strålkastarljus.

(Och jag tänker också att det finns så fina, rejäla kulturmän .., som Benny Andersson och Hannes Holm, t.ex. vilka båda är med i dokumentären!)

Under några månader i mitt liv, gick jag en vårdbiträdesutbildning.
Där togs detta med kvinnomisshandel upp och jag - som aldrig varit i närheten av nåt sånt - var väldigt kategorisk och menade att man måste gå efter första slaget. Min bänkkamrat var en tystlåten kvinna i min ålder, boendes i fjällvärlden nånstans .., och efter några lektioner berättade hon öppet om hur oändligt svårt det var, det här att gå direkt, vid första smällen. I alla fall för henne, så hade mannen vid det laget redan lyckats knäcka hennes självkänsla så pass rejält, att detta att få stryk .., bara blev pricken över i.
Det hade tagit henne många år innan hon till slut vågade bryta sig loss.


Såja, nu har även min syster i Skåne ringt.
Hon lät så otroligt pigg och glad, så där så jag nästan började gråta.
Gråta? Varför det?
Jo, för att jag kände hur mycket det betyder att ha syskon som ringer och småpratar.
Vi pratade också film; hon brukade gå väldigt ofta på dagbio under åren i Lund.
Och i morgon skulle hon köra till Helsingborg och hjälpa barnbarnet med hämtning av möbler.

Over and out.

söndag 24 mars 2019

Lördagkväll i .., uterummet.


Nej, det här är inte uterummet, men mobilen fick ligga och vila igårkväll, så det får bli den här i stället. Det var Sonja och hennes son - alltså pv:s fem år yngre kusin - Mats som var här och ååå, så underbart trivsamt det var!
Allt blev lyckat!

I närapå fyra timmar satt vi bland tända ljus och en värmefläkt i det där så innerligt älskade uterummet och det blev prat om allt möjligt. Om vad vi tycker om våra yrkesval och hur det kom sig att en blev lärare, en annan ekonom (efter att först ha utbildat sig till fritidspedagog), en sjuksköterska och en kasssörska. Vi pratade också om våra bästa grenar, eller jag frågade efter såna och någon sa, efter visst funderande, "jag tror att jag är en bra pedagog".

Vi pratade också om hur vi trivs med tillvaron just nu .., vem som bestämmer/bestämde i ett förhållande (om nu någon gör just det) om personliga egenskaper .., om släktskapets betydelse - eller inte - ja, jag tyckte på nåt vis att vi kom varandra nära.
Det kändes som om vi öppnade dörrar.
Inte helt, kanske, men dom ställdes i alla fall rejält på glänt.


När Sonja och Mats tackat för sig, slog jag mig ned i vardagsrummet och tog mig en promenad på Instagram. Jag hade tidigare på dagen (då på Facebook) sett ett inlägg som gällde Josefine Nilsson, sångerskan i Ainbusk Singers och jag förstod ingenting. Nu begrep jag!
Och jag tittade in på #dramaten och trodde inte mina ögon!
Nej, jag har inte sett dokumentären, men ska göra det.

Hundratals som kommenterat var upprörda över att kvällstidningarna inte skrivit nånting dagsfärskt om Örjan Ramberg, men det kan man ju förstå att nu är dom försiktiga .., vis av vad som hände Benny Fredriksson (Stadsteaterns chef) .., jag undrar jag hur diskussionens vågor har böljat fram och åter på olika redaktioner runt om i vårt land .., hur mycket vågar man skriva?

Nu är det söndagförmiddag.
Solen strålar .., från där jag sitter ser jag människor som är ute och promenerar .., jag ska räfsa i slänten och kanske ska vi elda upp allt ris från trädfällningen tidigare i vintras.
Pv kämpar med DN:s lördagskryss. Tidningen fick ligga oläst då vi hade gäster, men nu har vi tagit oss an den. Fem minuter vardera.

Lite senare: nej, vi har kört fast!
Långordet på vänstersidan är bara klart till två tredjedelar och om någon vet vad som fattas, får ni inte säga det.

Nu säger pv att vi ska elda!



Lägger in den här .., det var den här sången som Mats, pv:s kusin, kunde utantill.
Han sjunger också i kör.

Dagens fönster ...


"Fönster från Hanoi.
Det är februari och fönstret är prytt med julgranskulor inför nyåret, Tét.
Som alltid störs fotot av luftledningar, som dock är ovanligt välordnade.
Blommor i krukor som vi har, ser man mycket sällan inomhus."

Vem skrev nu detta ...?
Jo, Guy, förstås!
Tack snälla!

lördag 23 mars 2019

Ullarp, kattungar och lite annat ...


Lördag.
Inget sms om jobb och jag blir så glad, även om jag blir lika glad när det väl bär till, men helgerna känns viktiga och då är ju även pv ledig.

Ikväll blir det middag tillsammans med Sonja och hennes son Mats (pv:s kusin, alltså)och jag förbereder så gott jag kan . Det ska bli små västerbottenspajer med löjrom på toppen som förrätt, därefter stekt lax och så nåt gott till kaffet sen. Men allra mest ser jag fram emot att ha dem här, Sonja och Mats.
Sonja är alltid svårbedd och säger hela tiden "men jag skulle ju ha bjudit er, nu är det min tur!"
Hur viktigt är sånt när den ena parten är halvvägs till nittio?
Vi är betydligt piggare än Sonja och jag har sagt - även till henne - att det gäller att ta vara på tiden, för vad vet man ..., och då gäller det även oss som är tjugo år yngre.
Alltså försöker jag att få till ett par middagar i månaden tillsammans.

Körde till Ullarp, bara några kilometer härifrån, och handlade livets nödtorft.
Ägg (ett flak för 55:-), sparris och King Edvard-potatis.
Tidigare på morgonen cyklade pv till Ankaret och handlade allt det övriga.


Nej, jag kan inte svära på att jag - om äggen vore kokta och skalade - att jag direkt skulle känna skillnad, men vi tycker att dom är sååå goda och äldsta dottern och mina barns pappa, dom ber alltid att jag ska ta med mig några flak när vi träffas.


Utbudet i den lilla butiken har ökat markant.
Nu finns där allt från olika sorters potatis (större och mindre påsar), morötter, palsternacka, rotselleri, citroner, avocados. egenproducerad honung, sparris, dill, broccoli och säkert mer än så.
Allt är förstås inte från egen odling, men inte nödvändigtvis dyrare än i andra, större butiker.

Mitt swishande krånglade, så kvinnan som bor på gården och driver butiken, ja, jag ringde henne och förklarade, så vi stod ute på gårdsplanen och pratade en stund. Om vad?
Ja, om detta med hur man exponerar varor (och det kan hon!) och att hon litar på sina kunder och att det i familjens kök just nu ligger fyra små kattungar.

Innan jag åkte iväg till Ullarp, hade jag besök av två damer från Jehovas Vittnen.
Om detta skrev jag på instagram, så jag kan väl säga att jag var lika mesig som alla andra gånger när vi fått besök av dem och jag stod och småpratade en stund, tog foldern som berättar om vad som komma skall (hoppas att det dröjer, men människor i Mocambique eller Venezuela kanske drömmer om paradiset redan nu ..) och jag snirklade in mig på den äldre kvinnan som gick med käpp och då blev det surr om knäproteser och därefter tackade dom för sig.

Köpte påskliljor igår och en stor bukett tulpaner. Det blev till tre vaser .., och som jag njuter! Pv kämpar med solfångarna som han påstår "går baklänges", tidigare på morgonen hade han fullt sjå med att få cykelns bakhjul på plats (punka) och solen strålar och jag förbereder småpajerna.

Over and out.
Dagens fönster ....


Här kommer ett dörrfönster på kapellet på Gamla Kyrkogården i Ystad .., fångades av Solbritt, ni vet,  solupp ... på instagram.

Tack Solbritt!
Vilket annorlunda fönster!



Här en så fin samling vykort från forna tiders Ystad!



Och här ännu en, med rörliga bilder!



Avslutar med nåt vackert att lyssna till.
Å, som jag spelade den här LP:n med Thorstein Bergman där han tolkade Dan Anderssons visor.
Håll till godo!
(Och vad har det med Ystad att göra? Ja, jag tänkte på gäss och så blev det tankeflykt).


fredag 22 mars 2019

Ett kvällsfönster från Skåneland ...


Madame Hedgren-Jörgensen pytsade iväg två kvällsfönster igår.

Det här är det ena.

Allt fångades i Trelleborg.

Här kan man få ta del av tre minuter och fjorton sekunder av Trelleborgs historia.

Tack Kerstin!
Allt möjligt ....


Så är förmiddagspasset avklarat och det började så här ..., att jag drog ut blomvagnarna, förutom pallen med suveränt exponerade tulpaner!! Det är den nye - Jocke - son gjort så här fint och chefen sa att det blev ju kanonbra i stället för att ha dem liggande i sina kartonger och till och med att en kund frågade om hon fick ta en bild av allt det vackra .., "ja, men så fint det var!" sa hon.
Jag tyckte precis likadant och hade redan fångat allt detta på bild.
Tänk, vad rätt exponering gör!
Det är likadant med t.ex färsk sparris. Har man dom liggande platt på rygg i disken, märks dom knappt .., men ställ dem lite på snedden så blir effekten en annan!


Den här ut,- och ombyggnaden, den gör att man verkligen får upp ögonen för olika yrkesgrupper.
Hela hyllsektioner flyttas och idag hade vi en "team-ledare" på plats och han hade stenkoll på hur allt skulle vara och den här hyllgången som var mikroskopiskt trång nu när det målades om, den tömde han raskt .., flyttade den högra sektioner och plötsligt såg det ut som på bilden här nedanför!


Ja, jag är så imponerad av den som projektleder det hela!!
Att ha överblick .., att veta när vad ska göras .., när kylsektioner och annat ska byta plats eller bytas ut .., när innertaket ska komma .., och allt med det elektriska! Det kan jag säga, att den gåvan har jag sannerligen inte begåvats med.


I delikatessen har dom andra gåvor; ja, t.ex. förmågan att sälja in sina varor!
Vitlöksbröd med lite skinka och så ruccolasallad ovanpå, det blir så här fint och allt serveras på en bricka för kunderna att provsmaka.
Älskar sånt här!
Det är Marie och Cornelia H.D. som kamperar där idag.


Man får vara tacksam för de gåvor man förunnats. 
Själv tilldelades jag gåvan att inte ha förstånd att vara rädd för att fråga om man får ta en bild, ja, det är inte det sämsta ,-)
Den här unga mamman var såååå fin i håret och hon hade snurrat ihop det här för allra första gången och jag  t v e k a d e  en sekund eller två och så frågade jag om jag möjligen fick ta en bild och inte nog med det .., dessutom lägga ut den på sociala medier? 
Jo, det gick ju jättebra!
Titta, så fint det var!! 

Vid kvart över tolv kom pv och åt sin lunch i vårt personalrum, sen körde han hem mig vid halv tolv och nu är han hos tandhygienisten i stan och här sitter jag och ser fram emot en helg här hemma och kanske en liten solstråle eller tre! 
Livet känns så bra.(Men jag skulle vilja bli lite piggare och slippa ögoneländet .., det har krånglat även idag!)

Ps. Och vet ni!! I den gamla inglasade altanen har vi bara rockwool som innertak och pv säger att han räknar med att det rummet - där sååå mycket ska göras - kanske blir klar till jul. Det är nog tur att det dröjer, för där inne ser jag hur den ljuvligaste av små fåglar - en gärdsmyg - håller på att bygga bo bland all rockwool. Och ni skulle höra hur den sjunger! Det är så hjärtat nästan går sönder!! Ds.

Fredagmorgon ....


Det är rent obegripligt hur genomtrött jag har varit den senaste veckan!
Det är som om all energi bara har slörpat iväg som det sista i badvattnet och jag somnar inom två minuter och sover så hårt.

Igår blev det i alla fall arbete i fem timmar och där är jag hur pigg som helst.
Och det var så underbart roligt!

Jag tänkte .., efter ett par timmar bakom kassan .., att mötet med alla möjliga människor, det ger så mycket, så där så det kändes som om hjärtat skulle sprängas.
Många pratar om pensionen.
Dels dom som - precis som jag själv - är nyblivna friherrar eller friherrinnor - och andra som står på tur. Där var en kvinna som berättade hur hon njöt av varje dag hemma. Hon hade för några år sedan drabbats och behandlats för cancer, blivit friskförklarad men då, fast det var något år kvar tills den riktiga sista-på-jobbet-dagen, beslutat sig för att gå i förtid.
Och detta att vara hemmavid och få tonåriga barnbarn på eftermiddagsbesök (hon skulle bjuda på våfflor), ja, men det var för henne själva sentensen av ett gott liv.
Och så förstås, att ha fått livet åter.

Överallt i affären ser man karlar med verktyg.
Bakom ryggen på mig i kassan målades det för fullt. Vi pratade (jag frågade) om hur det är att vara målare; fördelar och nackdelar .., om han trivdes med jobbet, vad som var bäst ., och lönen. Kanske blev jag inte sååå förvånad, men det var rackarns vad dom tjänar bra, hantverkarna!


Vi var fyra stycken på morgonen.
Marie i delikatessen, Jocke - nye butikschefen - Mange - ägaren - och jag själv.
Medan jag gjorde i ordning kassorna, var Marie i full fart med att ordna några bufféer.
Å, så makalöst vackra dom blev!


Visst är det fint!
Och tänk, vad dom här slingorna med grönt betyder i allt det hela!
Så enkelt .., och så lockande!

Nu är det fredagmorgon och även idag blir det arbete, från kvart i åtta till halv ett (pv ska till tandläkaren, så jag får sluta lite tidigare). Att ha en kvart på sig för att göra i ordning kassorna, dra ut alla kundvagnar och blomsterställningar, ta in tidningarna och få i ordning .., nej, det blir för stressigt.
Jag vill vara på plats vid kvart över sju, allra senast halv åtta.

"Så mycket du jobbar!" säger en del.
Nej, verkligen inte.
Det här är det fjärde arbetspasset den här månaden och ytterligare två pass är inbokade.
Helt perfekt!

Lyssnade nyss till väderleksrapporten.
Det skulle bli solar över hela landet, FÖRUTOM på västkusten.
Jaha, ja.

Ajöken, sa fröken.
Dagens fönster ....


"Kycklingar och ägg från egen produktion tillhandahåller det här matstället i centrala Porto!"

Så skriver hon som är uppvuxen inte långt från där sigge kom till världen .., i Skåne, alltså, men fönsterfångerskan bor, som ni väl känner till, i Portugal. I Porto.

Här en länk till hennes blogg.

torsdag 21 mars 2019

Dagens fönster ...


.... som badar i ljus och vilken utsikt .., ja, allt detta finns hos Gunnar i Jämtland.
I Vaplan.

Och på den altanen har vi ätit den hetaste fisksoppa vi någonsin smakat .., det gick åt flera liter vatten för att svalka våra strupar! Gunnar hade nämligen i "Det-bästa-lotteriet" vunnit het chili, odlad och mald av Birgitta i Västmanland och Gunnar öste väl i så det räckte och blev över.
Ja, så het var det länge sedan man var :)

Det var jag själv som bad kocken om lov att få låna bilden.
Kanske påminner den mig om alla åren i mitt barndomshem (som senare blev mitt eget hem), då vi från soffan i vardagsrummet hade en liknande utsikt. Kanske var det därför jag föll så pladask?

Tack för lånet, Gunnar.

onsdag 20 mars 2019

Resumé ....


... över en dag som snart är tillända.

Ja, den innehöll inga större sensationer, men ett trivsamt besök av den för dagen nyklippta friherrinnan som kom och hämtade spelbilagan till lördagens trav (hon gör andelar till affären) och med sig hade hon lilla daghunden Bessie (möjligen Bessy) som har förmånen att tillbringa dagarna hos ovan nämnda friherrinna och bättre kan väl en liten hund inte ha det?

Sigge kände att det här var en liten krabat - bara fem, sex månader - och gjorde sig inte ens besväret att gå ut, han kröp ihop i loppisfåtöljen och sov vidare.


Så har jag tagit sedvanlinga promenader förstås .., konstaterat att myrorna är i full fart (blir det kallt drar dom sig in i stacken och ligger väl under tjocka filtar och kurar ...) och jag har hört bofinken och antingen rödhake eller gärdsmyg, jag kan omöjligen skilja dem åt!


Mitt emot raden av postlådor (en är vår) ligger Ecke och Britts gula sommarhus, plus det mindre huset där jag brukar fånga fönster, samt en Friggebod.
Det gråvita huset på kullen, tillhör en familj från Täby som är här kanske tre veckor per år, men då är dom desto mer effektiva. Mannen i huset påminner om en duracellkanin, sån energi har han!
Trevliga människor hela familjen.


Ecke och Britt har en jättelik syrénhäck längs vägen och där blommar var vår mängder med blåsippor! Tänk, att nånting kan vara så vackert! Dom här skönheterna fångades idag.

Och när jag satt ute i solen kom Britt gående uppför backen och slog sig ned hos mig.
Hon är åttionio år, två år yngre än maken och berättade att han nu - troligen - ska få en pacemaker, då han har såna problem med hjärtat.
Tjugo i vilopuls nattetid .., och mer eller mindre ständigt flimmer.

Om detta satt vi och pratade en stund, men även om hur det hade gått för pv på Vasaloppet .., om mitt högra öga som är så irriterat och att jag fått tid för besök på vårdcentralen i morgon .., om tillbyggnaden av deras mindre hus (ska bli dusch och toalett) och om hur det är i affären där jag nu och då gör inhopp. Det är mer eller mindre (läs: mer) kaos just nu, innan alla kylar och frysar har bytts ut och kassorna flyttats och allt sånt.

Ikväll kom förresten ett sms från Jocke, vår butikschef.
Kunde jag tänka mig ett förmiddagspass i morgon?
Det kunde jag.
Nu har jag fått ihop sex dagar den här månaden.
Jo, det blir bra.
Mera onsdag ...


Reprisläser DN från helgen och inser plötsligt varför jag älskar mina klänningar: jo, det är förstås för att där finns snedfickor - stora och rymliga -! Jag tillhör ju heller inte den delen av mänskligheten som bär handväska och då är det perfekt med fickor.


Igår var det strålande solsken och efter timmarna på jobbet satt jag nog i två timmar ute och bara gottade mig åt inte-regn. Idag är det som vanligt igen. Jag eldar i kaminen .., tittar på morgonprogrammet och "fascineras" av kvinnan som just idag (och många andra dagar) har på sitt ansvar att ta hand om det kulturella i programmet.
Total förvirring!
Jag förstår inte om hon menar allvar eller om hon är dåligt påläst.
Eller så kanske det är mig det är fel på; att jag inte fattar att det här är ett modernt sätt att presentera kulturnyheter på?

Andra tar mindre plats.
Till exempel Marie Agerhäll som intervjuas av programledaren och som hela tiden förminskar sig själv.
Det slår mig - under intervjun - att en man aldrig skulle uttrycka sig på det viset -.
För övrigt är jag själv duktig på den biten. Kan omöjligen ta en komplimang .., skyndar mig att byta ämne.


Nu peppar jag mig själv.
En upp-piggningsbild, helt enkelt.


Bad i Steninge, till exempel.
Måtte stegen komma på plats snart!


Efteråt.
Glädjen.
Det är mycket nu ....



Det förfärliga i Nya Zeeland där så många människor sköts till döds .. och så cyklonen i sydöstra Afrika och det är ju så hemskt så man tappar andan.

Det är mycket som stämmer till eftertanke.

Själv åt jag nyss en avocado.

(För att producera ynka 1 kg avocado går det åt 2000 liter vatten.
 1 kopp kaffe = 140 liter vatten ... ja, om någon inte orkar se filmen som det länkats till).
Dagens fönster ...


Ännu fler fönster från Rom!

"Några fönster och ett alldeles fantastiskt tak från en kyrka vi besökte på förmiddagen!
Man behöver inte vara religiös för att njuta av sånt här!" skriver Renée från Malå.¨

Tack snälla! säger jag.

tisdag 19 mars 2019

Så var det dags ...


Jo, men det kändes på gränsen till ovant att arbeta igår - nu var det flera veckor sedan sist - men det gick ändå, mest tack vare underbara Linn som hade koll på var allt finns i butiken, ja, nu när det är byggkaos och kassaskåp och annat temporärt har flyttats.
Sååå bortkommen jag kände mig!

På bordet i fikarummet låg påskgodis .., kanske någon säljare som lämnat .., och dom här lite hård-sega på bilden, kunde jag inte motstå. Inte många, men två tog jag.

Och sen vanligt kassajobb.
Rara kunder som alltid och många som jag inte alls kände igen!
Många barnfamiljer.
Och så stamkunderna .., dom man lärt känna under årens gång.

Kom hem kring halv nio .., tittade på Bonusfamiljen (bästa svenska serien på länge!) , pv kom hem från kören vid tiotiden och innan jag gick i säng kom ett sms susande genom rymden. Kunde jag möjligen tänka mig ett morgonpass, kassajour/mejeri, från halv åtta till halv ett?

"Ja, det kan jag ..", skrev jag.

Och nu är det bara en timme kvar innan jag ska iväg.
Dagens fönster ...


Renée i Malå har varit på vift, ja, susat iväg till Rom!
Och tänk då så omtänksamt att i resväskan lägga ned fönsterhåven!

Så här skriver hon: "Skickar en bild från Petersplatsen i Rom. En MASSA fönster!
Och från balkongen i mitten brukar påven stå och vinka ibland. Så underbar resa detta är!"

Tack Renée! säger jag.
Dagens fönster ....


"Kycklingar och ägg från egen produktion" tillhandahåller det här matstället i centrala Porto.

Då anar ni nog vem som fångat fönstret.

Just det.

måndag 18 mars 2019

Bilder från en skåneresa ....


S o m   jag älskar dessa småresor!
Nu blev det Ystad igen och det var väl ett halvår sedan vi senast var där och dom här utflykterna tjugo mil söderut, dom gör mig så lycklig!
Först ett besök och övernattning hos min syster på vischan utanför Hörby.
Huset på bilden tillhör grannen, men Rigmors hus ser nästan likadant ut och ligger på min vänstra sida när jag står och tar bilden.

Inte långt därifrån finns även ett ridhus, flera hästhagar och så, några hundra meter bakom min rygg, ligger själva byn vars postadress är Västerstad och så några nummer.


Hos sin storasyster känner man sig alltid hemma.
Jo, det är precis som att komma hem.

Vi sitter i vardagsrummet och tittar på tv och pratar om den stora råttan som såväl Anticimex som min syster med alla medel försöker fånga in, men det är är rent hopplöst och nere vid listen vid diskbänken står en stor råttfälla och listen är ihoptejpad och där är en stor mortel som håller emot själva listen och min syster har stängt för hålet där råtteländet gnagt sig in med nån metallskiva, men skräcken är ju att den bara biter sig in på något annat ställe.
Anticimex har verkligen ställt upp men säger att råttor är oerhört smarta, och råttgift, jovisst, men vem vill ha en död råtta under golvet eller ..?
På morgonen när jag stiger upp, kollar jag genast in mot köket .., nej, listen och allt är intakt.


På väggen i köket hänger en massa vykort.
Somliga känner jag igen mer än andra.


Och på kylskåspsdörren ett urklipp som jag tycker stämmer in på pricken med min syster.


I huset finns även Tara, denna ljuvligt försiktiga och snälla dalmantiner.
För närvarande har hon problem med bakpartiet .., så vi får se hur det går .., hon är tio år och alltså ingen direkt ungdom.


Lördag-förmiddag tackar vi för oss och tar sikte på Ystad.
Först ett besök på Möllers bageri (pv tänker på elvakaffet) och att sitta där inne är som att befinna sig i ett hav av vänlighet, ty dit kommer kunder som en gång handlade på Fridhems Livs där jag tillbringade tretton år totalt och jag blir alldeles sprall-lycklig över att komma ihåg namnen på dem .., där är Gun-Britt och där är Barbro och där fru Grå och hennes man!


Och bilden blev aningen suddig, men ni förstår ju ändå.
Strax bakom den grå bilen är alltså fönstret som tillhörde min lägenhet och går man sen bara rakt över gatan, ja, där var närbutiken där jag arbetade.
För första gången på länge tycks någon bo i såväl min, som i ovanpågrannen  Eriks lägenhet.
Och den forna paradgatan (som gick till regementet) har nu delats av och träd planterats (betydligt färre p-platser) och det kommer nog att bli fint när det är klart.


Tittar in på innergården och så många minnen som tjoppar upp.
Midsommarfirande tillsammans med Erik och övriga på gården .., den första tiden som ensamseglare och övergivenhetskänslan när andra hade grillkvällar och det doftade så gott (det doftade par-lycka).


Och genom den här porten gick jag när det var dags att tvätta .., eller när jag tog cykeln till jobbet.
Knarret i dörren. Dunsen när den gick igen.
Den där röda färgen som jag tyckte så mycket om.


Vid ettiden svängde vi förbi hos exet och hans fru och lämnade av Harry för övernattning.
Jag vet nog ingen människa på jorden som är mer matintresserad än just mina barns pappa (och även hans pappa) och medan vi tittar på skidskytte bjuds vi på smörrebröd från nån handlare i Abbekås och senare vankas middag och ännu mera skidor och till slut åker vi till Stationen där vi ska bo, allt medan Harry får ha soffan helt för sig själv, då hans kompis Meja inte längre lever.
S o m  han funderar var hon är!


Det är tredje gången vi har bokat in oss på Stationen som är ett Bed&Breakfast alldeles vid järnvägsstationen i Ystad, ja, huset har tidigare varit stationshus och där man checkar in, ja, det är ju den forna biljettluckan.
Vi har fått olika rum alla tre gångerna och i helgen såg det ut så här.
Nyförälskade som absolut vill ligga nära varandra, bör välja ett annat rum än nr 37, men för oss som hängt med ett tag fungerade det bra.
Underbart sköna sängar var det!!
Ingen tv finns på rummet och inget badrum eller toalett, men bara utanför dörren finns ett stoooort badrum med t om tvättmaskin och torktumlare, strykbräda och strykjärn. Ett litet kök finns också, med fri tillgång till kaffe och te.


Det blåste småspik och och regnade och promenaden i stan blev inte så lång som vi hade önskat.
Nåja. På Pressbyrån inhandlades kvällsfika till kaffet och så satt vi i allrummet och löste DN:s lördagskorsord.


Men först hade pv tagit sig an korsordet liggandes i sin säng.
Det kändes som om man låg i ett ko-bås ,-)
Korsordet fixade vi tillsammans senare på kvällen.


Söndagmorgon.
Frukost i allrumet/frukostmatsalen med utsikt över hamnen och Bornholmsterminalen.
Mannen i den gröna tröjan såg så himla snäll ut.
Han såg ut som en som var lugn och tillfreds.
Och glad.


Från vårt frukostbord såg vi dom första passagerna komma lämna terminalen.
En buss stod en bit ifrån och inväntade passagerare och samma buss hade en stund tidigare släppt av andra som skulle med vändande färja. Det hade blåst nåt hemskt hela natten och morgonen och vi tänkte på sjösjuka och hur hemskt det kan vara på en båt såna gånger.

Vid tiotiden tog vi sikte på Malmö, men inte den vanliga vägen (E65:an) utan tog 101:an som går aningen närmare havet .., förbi Snårestad, Skivarp, Anderslöv och så till sist Malmö till Anders och Maja.
Sååå roligt!
Det är nu bara drygt två veckor tills en liten kille ska titta fram och om något år eller två kanske den killen kallar mig för farmor!
I sängkammaren stod en spjälsäng .., i gästrummet en ny barnvagn .., ja, hjälp, vilket annorlunda liv som väntar dem!

Allt som allt en himla trivsam helg i landet Skåne!
Men åååå, nästa gång hoppas vi på solsken!

Nu snart till jobbet, för ett pass mellan tre och åtta!
Ajöken, sa fröken.


söndag 17 mars 2019

Dagens fönster ....


"Bara på andra våningen har man vaknat ...", skriver madamen från Skåne som bor i Porto, alltså i Portugal, om nu någon till äventyrs skulle ha glömt just den biten.

Tack Anna!! säger jag.
Eller annannan.

(Missa för allt i världen inte hennes inlägg som handlar om recept, minnen och annat. Underbart är det!)