söndag 20 juni 2010

Tjugoen dagar kvar ...


Underbar bild: Eva på Frösön.


I morgon påbörjar jag mina sista tre veckor i Ystad.

Tre veckor bara.

Totalt sexton arbetsdagar.

Sex dagar den här veckan .., fyra nästa och sex där nästa.

Sexdagarsveckorna är kämpiga, då arbetar jag nämligen måndag, tisdag, torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag och tisdag .., innan den hett efterlängtade onsdagen infinner sig.

Men det går förstås.

Och på något vis startar nedräkningen nu.

Känns det som.

På min gata i stan ....



.... kan man lätt få för sig att man bor i England.

Och så ...


En fin kopp har hon med sig, som present.
Tv:n visar .., nej, inte bröllop, utan fotboll.


.... blir det härligt besök av madame Hedgren från Trelleborg.

Mellan Ystad och Trelleborg är det inte många mil, men det är krångligt att ta sig dit, i alla fall utan bil.

Men .., det har hon ..., och det blir ett par timmars surrande och hon har med sig en god paj och jag har gjort sallad och till efterrätt blir det mjuk pepparkaka av den torrare sorten (någon glömmer att ta ut den ur ugnen ...) med färska jordgubbar.

Ja, det blir trivsamt, helt enkelt.

Och även någon sorts terapi-surr mellan två kvinnor i dryga femtioårsåldern.

Stenar vrids och vänds på ..., och ååå, så många kloka saker säger som sägs.

Om man sedan kan leva efter dem, ja, det är förstås en annan sak.

Säger vi leende.

Skillnaden ...



... mellan när jag tillbringar lediga helger i landet Halland och när jag är hemma i Ystad, är att i första fallet, så bryr jag mig inte så mycket i mitt eget boende.

Lägenheten blir en mellanlandningsstation.

En övernattningslya.

Men när jag har bestämt mig för att bli kvar en helg, då blir det helt annorlunda.

Då ställer jag ut fröken Pelargonia på stentrappan och på eftermiddagen tar jag en cykeltur och i skogen knipsar jag av några kvistar fläder och nånting annat, som jag inte kan namnet på.

Tjopp i kopparbyttan och så ut på trappan!

"Ja, nu syns det att du är hemma igen ...!" säger en äldre tant.

Jo.

Så är det.

På väg till Möllers ...



... träffar jag lilla Tilde och hennes mamma.

Hur gammal kan den lilla madamen vara?

Sex, sju år, kanske?

I vanliga fall möts vi i affären, ja, där Tildes mamma är kund, och Tilde är alltid lika pratglad och jag tycker så mycket om henne!

Idag har hon snajsiga silverskor på sina fötter och tjusigt nagellack och jag får veta att i torsdags fyllde hon år och då hade hon minsann kalas.

"Fick du några presenter?" frågar jag på dumt vuxetvis.

Jodå. En egen mobiltelefon, det var vad hon fick!

"Ja, men har du fyllt år, då måste du få en kram!" säger jag och Tilde ler lite försiktigt.



Och jag frågar om hon såg prinsessbröllopet igår?

Nä, men hennes storasyster tittade och Tildes mamma säger att ..."så fint det var och vilka tal!"

Solglasögonen som Tilde håller i tillhör hennes storasyster, men nu låg dom ju i bilen och då fick hon låna dem en liten stund.

Inne i bageriet är kön lång.

Bakom kassan står en ung tös som - mellan varven - också säljer jordgubbar utanför affären där jag arbetar, en energisk fröken tydligen.


"Kommer han inte snart? Jag hör ju hans röst ...?" tänker hon nog.

Just utanför bageriet ligger Sally och väntar på sin husse.

Husse heter Bengt och är gift med den rara barnmorskan Karin.

Bengt och Karin bor bara en bit bort längre bort på gatan och jag stannar till och småpratar lite med Sally och när jag sagt hej åt henne och börjat gå hemåt, då ser jag Bengts bror komma cyklande, även han på väg till bageriet.

"Hej du Bettan!" hojtar han och hoppar av cykeln.

Sally viftar på glatt på svansen.

Och jag känner mig som den rikaste människan på jorden.
En liten undran ...


Under gårdagens tv-sändningar kommenterades det mesta, ja, nästan allting.

"Här kommer kulturminister Lena Liljerot - Adelsson med make ...", "och här kommer Maud Olofosson med sin man ...", ja, så där höll det på.

Men när Peter Jöback kommer till festen med sin man eller pojkvän, eller miljöminister Andreas Carlgren gör samma sak .., då nämns aldrig deras partner vid namn.

Varför?

Det undrar jag.

Söndagsfönstret ....



... är mitt.

Och himlen är blå och solen strålar.

Kan det bli bättre?
Vilken underbar kväll och dag det här har varit!

Och vilket härligt kungahus vi har.

Heja Victoria och Daniel och era familjer!

Heja härliga Westlings från Gästrikland!

Tack SVT och tack ni andra att vi fick vara med,för så känns det verkligen.

Så där som att vi var med.

Hela vägen.

lördag 19 juni 2010

Och hur imponerad är jag inte av brudgummens tal!!!!!
Vilket jättebra tal av Olle Westling!!!!

Personligt och varmt.
Klockan 21.38.

Nu är jag mentalt slut på.

Ligger på soffan Ektorp och tittar på middagen.

Tända ljus i fönstret.

Kallt ute.

Ett nytt liv ...



Tänka sig, vilket äventyr för den lille Ekorren, att få komma från norra Skåne till en loppmarknad i Ystad och nu har han tillbringat hela dagen i mitt söderfönster.

Han har fått lyssna till kommentatorsprat om någon som har gift sig och han har fått träffa den nyblivne konstapeln och sett oss äta gräddtårta.

År 1967 blev Ekorren uppstoppad, ja, det står under plattan på vilken ekorren är monterad.

Jag hoppas innerligt att den lilla krabaten inte mötte sitt öde enbart för att bli prydnadssak och om så är fallet, så är det ju alldeles förfärligt.

Konservatorns namn var eller är: P. Filip Persson, Kågeröd.



En liten hasselnöt har herr Ekorre mellan sina tassar.

Sååå söt är han!

Sedan finns det ju bloggare som har alldeles livs levande ekorrar hemma hos sig.

Anitha i Adak, t.ex.

Det ni.

Efteråt ....


(Plötsligt säger sonen, som har kommit på besök efter en träningsrunda: "men hon är för djävulskt snygg ...".
Kronprinsessan, alltså. Det tyckte han för övrigt om Agnes också.)

... efter vigseln då prinsessan såg ut som skulle hon nästan äta upp sin make .., pustar vi ut.

Då har vi kalasat på tårta och sonen har tillbringat flera timmar hos sin mamma och hon tänker att åååå, sicken son .., vilken en .., som är så intresserad av kungahuset!

Men så är det förstås inte.

Allt handlar om att sonen väntar på att hämtas med bil.

Då ler mamman .., som nu tittar på danska 1:an som har tycker att detta är så fantastiskt!

Jo, det tycker dom.
(Men just nu jämför det svenska och danska sättet att fira ....)

Klappat och klart ...



Såja.

Sonen önskade sig "ja, men din tårta mamma ...", till lunch eller middag.

Och då gör man ju en sån förstås.

Nötkakebotten .., mosad konserverad persika/hallonsylt mellan bottnarna.

Svenska jordgubbar, färska hallon och björnbär ovanpå det hela.

Hur enkelt som helst!

Mums!


När flickorna var små, eller yngre, - väldigt unga -, berättade jag ofta om Ekorren Kurre.

Å, sickna äventyr den ekorren fick vara med om!

Kurre bodde uppe i Tjamstanberget och det hände att han tog sig ner till Ringvägen och hälsade på Anna-Panna och Dr Böhlander (som vid den tiden inte hade fått sin läk.leg ...) och det hände också att Kurre fick sitta i älgens krona och på så sätt ta sig över sjön .., ja, älgen simmade förstås!

Det gick så långt, så yngsta dottern till slut knappt visste vad som var hitte-på, eller verklighet.

Och tänk .., nu har jag en alldeles egen liten Kurre här hos mig!

Här och nu ....



Blå himmel.

Lätta vindar.

Glädje.

Förmiddag i Ystad ..



Lördagar betyder loppis på Österporttorg och eftersom jag tillbringar nästan alla lediga lördagar i landet Halland - utom den här -, så beslutar jag mig för att gå dit och titta.

På loppisen, alltså.

Åååå, där står ju Tao!

Hon är kund i affären och har bott i Sverige i ett par år och alltid när hon kommer in i affären, får man en varm kram av henne!

Tänk, vad såna människor betyder!



Och här står en annan glad och rar kund!

En bra stund blir vi stående och pratar om flytten till Halland och allt sånt och vi får sällskap av en äldre herre som också handlar i affären och jag får veta det mesta om hur det har sett ut på Regementsgatan, då, förr i tiden.

Att min lilla lägenhet har varit frukt,-& blomsteraffär, det har jag vetat, men nu pekar mannen och visar att "där borta, där var det minsann mjölkaffär och där ...!"

Sånt.

Och kvinnan är vänligheten personfierad och jag förstår precis varför jag, under alla sjutton år, har tyckt så mycket om ystadborna.

Och jag tänker att det är verkligen så, att ..."små, små ord av kärlek, sagda varje dag, till hemmet sprider solsken, värme och behag".

Man hade lika gärna kunnat skriva "till hjärtat sprider solsken ...".



Närmast gågatan, vid ett stånd där en man från Kristianstadtrakten säljer allt möjligt underligt, hittar jag en liten uppstoppad ekorre.

Och tänk, när jag går hemåt igen (efter att först ha handlat tre petit pain från bageriet ...), då sticker den lille ekorren upp sitt huvud ur min väska!
Lördagmorgon.


Tvättstugan från klockan 7.00.

Ett fönster på glänt.

Och en liten tillbakablick.

Dagens fönster ...



.... kommer från järnvägsstationen i Moskosel.

Jom tog bilden och den passar väl bra just idag ...?

fredag 18 juni 2010

Nu ska här göras natt.

I morgon är en lång dag ..., med bröllop och allt och sonen kommer hit lagom till vigseln och jag har lovat att bjuda på "mammas tårta", dvs, min variant, med nötkakebotten och så färska jordgubbar och hallon och lite annat smått och gott.

Så roligt det ska bli!

Och så ovant att inte vara i landet Halland en ledig fredagkväll.

Trots att pv är så helt emot monarki och allt vad det innebär, längtar jag efter honom.

Kan man tänka sig.