Hos Stig och Margareta ...

Frun i huset - Margareta -, utan h.
Skorpion.
Nummer två av fem syskon.
F.d. lågstadielärare.
Tycker om ordning & reda.
Ja, det är vad maken påstår i alla fall.
"Och så är hon ärlig .., ja, du vet .., är det 50 km/timmen, så kör hon 49 ...", säger han leende.



På ett litet block på arbetsbänken ser jag detta.



Stigs hand.
Han har också varit lärare ("folkskollärare hette det väl då?" säger han) och paret träffades på seminariet i Växjö - det var länge sedan - 1954!

Och ännu är äktenskapet ..., still going strong.

Stig är Vädur och mellanbarn.

"Och väldigt snäll ...", tillägger hustrun.

"Samhällsengagerad ...", säger pv.

Allmänbildad, säger jag.



Kanske är det barnbarnet som har skrivit detta ...?

Inköpslista, fram, - och baksida.

Ibland tänker jag så här ..., ponera att jag vore ensamseglare och hastigt och mindre lustigt somnade in och så skulle någon människa komma och tömma min lägenhet - ja, om jag nu inte hade vare sig barn eller sambo -.

Och så börjar den människan att röja och i lådor och på skrivbordet och i rottinggkorgar hittar städerskan inköpslistor av alla de slag!

Och inte är handstilen densamma, heller!



Jo, då skulle han eller hon nog börja undra.

Och måhända skulle samma människa komma hem till sin familj på kvällen och vid middagsbordet börja berätta.

"Ja, ni skulle veta vilka människor det finns! Vet ni, idag tömde jag en lägenhet hos en kvinna som inte längre finns och ni kan aldrig ana .., där fanns hundratals inköpslistor som hon har sparat !!! Man kan ju fundera vad det är för slags sjukdom hon drabbats av ..?"

Ungefär så.

Det är då en himla tur att alla mina fönster inte ligger synliga.


// När det gäller den här listan tror jag så här: kvinna 73 år med permanentat hår.

Måndagsfönstret ...

I lilla Solhaga Bageri i Slöinge speglar sig fönstret i solljuset där på väggen.

Och kunderna morgonpratar stillsamt och funderar på vilket av alla bröden dom ska välja.

Jag står sist i kön och håller min moppehjälm i vänsterhanden.

Och så en inköpslista ...

... som är vår.

Middagen - panerad och stekt piggvar & slätvar -, blev inget annat än himmelsk!

I morgon stundar lammstek som just nu ligger i en marinad bestående av rött vin, olivolja, samt färsk mynta, timjan, salvia och rosmarin.

Vitlöksspäckad är den dessutom.

Två timmar ...

... till havs och himlen är klarblå och jag ligger på rygg och tittar rakt upp.

Segelfladder.

Fiskmåseskrik.

Pv sitter till rors och hoppas på makrillnapp.

På himlen syns vita streck.

Jag tänker på min mamma och hjärtat fylls av värme.

"Titta Eliza! Nu har dom ritat streck på himlen igen!" ropade hon hänfört var gång hon såg detta.

Hon brukade stå ute på gräsmattan och spana mot skyn .., så förundrad över vem det nu var som höll i pennan.

Hur kunde det gå till?

Det var då, när herr Alzheimer hade flyttat in i hennes hjärna.

Och vem har slarvat bort pinnen ...!

I 57 år har dom varit tillsammans, Stig och Margareta.
Och det visar sig att det är Margareta som har tvättat skyddet ...

Kaffestund hos Gunvors grannar i Steninge.

Nu är frågan: vem har slarvat bort pinnen till solskyddet!

Och jag ler.

Och så dyker grannen upp ...

Igår köpte jag med mig färskt bröd från Solhaga Bageri och gav grannen till frukost.

Idag kom grannen med nyfångad fisk till oss.

Gissa, vad vi ska äta till middag ....!

pElle duschar ...

Så här är det: pElle, han är den coolaste katt jag vet!

Visserligen morrrrrar han lite när jag lyfter upp honom från altangolvet (har katter och hundar ett sjunde sinne som gör att dom PRECIS PÅ PRICKEN vet - oavsett om man säger något om det eller inte - när det är dags för kloklippning eller bad (frånsett Lisettes hund som beredvilligt sträcker fram tassarna för manikyr ...) !?

Nå, men sen, väl i badkaret, låter han sig snällt duschas.

Helt övertygad är jag om att han njuter.

Vid frukostbordet ...

Och nu är det löst!

Äntligen.

Gårdagens korsord i DN var aningen knepigt och som vanligt blev det pv som tog sig an bildgåtorna, dom till vänster på bilden.

Själv är jag värdelös på såna.

Dagens inköpslista ...

Nedskrivet på baksidan av ett kuvert.


Upphittad i en butik i landet Halland.

Ni vet väl om att inte bara fönsterbilder är välkomna hit, utan även bilder på inköpslistor!

Jaså, det hade ni ingen aning om, men nu vet ni.

Får jag önska en enda sak, så är det att det inte blir blixtbilder, annars är allt välkommet!

Inköpslistor från andra länder har jag aldrig haft .., kanske man skulle gulla lite extra med anna of sweden i USA (det är ju snart hemresa ...!), Anna i Sheffield .., annannan i Portugal eller madame Monet i Frankrike? Kan ni inte ta en extratitt nästa gång ni besöker affären?

Maila bara listan till bisse151@gmail.com, så ska jag lägga in den.

Ps. Ett tips: att hitta inköpslistor är som att leta svamp, man lär sig var dom finns. Jo, nära kassorna .., i hyllorna där godiset är, eller chipsen, där gömmer kunderna ofta sina då använda små lappar .., och såklart i kundkorgarna! Ds.

Söndagsfönstret ...

"Min dotter tog sin examen i fredags efter tre års studier i Umeå.

Fönstret som reflekteras i glaset tillhör Scharinska villan där vi åt middag efter ceremonierna.

Villan var kårhus i Umeå i en grå forntid när jag läste i staden.

Hälsningar Guy."

En inköpslista från Värmland ..

"Hej Elisabeth!

Skickar ner en inköpslista som jag hittade i dag på Coop i Karlskoga.
Man kan undra om den som har handlat äter ute varje dag.
Lagar inte folk mat?

Tack för en underbar blogg som du har.
Det blir många a och o och jag ler ofta framför datorn när jag vet var du varit och hur det ser ut där du är och så kan jag se dig framför mig komma susande på din moppe.

Jag kan nämna att om du i stället för att köra rakt fram i Ugglarp och ner i Skällentorpsbacken, kan du åka över Äskered och även komma den vägen till Slöinge.

Det är även denna väg som man kan köra över berget om man vill till Getinge,

Då vet du nog vilken väg jag menar.

Hälsningar från ett Varmt Värmland.

Eva."

mossfolk sa...

En kontorsnisse, det tror jag.
Säkert jobbar han på det som en gång var Bofors.
Fil till frukost, sju dagar i veckan. Och frukt är bra att ha. Luncherna äts ute. Alltid.
På det som hette mässen eller på golfrestaurangen. Sena arbetsdagar.
Bara kvällsmacka när han kommer hem. Med mjölk.
Eller eventuellt te med mjölk i.Bor ensam. Runt 50 år. Minst.
Och det är en "han", det syns väl. ;)

Kapten Göransson med besättning ...

Idag bestämmer sig pv för att ta ut lillbåten, den som är tänkt ska användas till fisketurer.

Det är en Askeladden som kan användas enbart som motorbåt, men man kan också segla med den och det är det pv har i tankarna.

En enda gång har jag varit ute med den här .., då rodde jag själv och pv satt intill och så snart vi lämnade den lilla hamnen och kom ut på öppet hav, ville jag vända om!

Så förfärligt harig jag var!

Och jag har väl inte bestämt mig helt för att följa med idag heller .., nu ska det seglas lite .., men vinden är nästan obefintlig och ja, det känns aningen bättre.

Så jag hoppar i.
("Hoppar i" = vinglar mig ombord).

Men åååå, så roligt detta var!



Innan vi kommer ut från hamnen, ror pv.
På hemvägen seglar vi (ja, "vi" och "vi" ....) ända in mot kaj.
Då sitter jag vid rodret.

I kanske en och en halv timme blir vi ute .., vi passerar fågelön och stranden och går mot Glassvik, söderut alltså.

Vi dricker vatten och kalasar på pv:s kokoskakor och säger ..."men varför tog vi inte med oss kaffe och mackor och kikaren!"

Det är pv som är kapten.

Han sitter vid rodret och själv solar jag - liggandes på rygg på knöligt underlag - eller sitter med uppdragna knän och tittar ut över havet.

Vi ser ett sällskap ejderhannar - tjugo stycken kanske - komma flygande i våldsam fart alldeles ovanför vattenytan och vi ser en fiskmås som ser ut att "loppa av sig" i vattnet .., och hela tiden hör vi fiskmåseskrik och seglet som fladdrar bara lite, lite i vinden.

"Snart ska jag göra ett slag ...", säger pv.

"Ett slag ...?" säger jag och tänker att då får jag nog vara beredd, så jag inte får seglet/bommen i huvudet.



Och så frågar jag när slaget ska bli av?

Ja, detta säger väl allt om hur van seglare jag är.

Lördagmorgon ...

Det var det här jag hade längtat efter .., att ta moppen och ta sikte på lilla bageriet i Slöinge.

Åååå, sicken glädje!

Morgonen är ljummen och där är - som alltid - kossor och hästar och får och vid vägrenen upptäcker jag en överkörd grävling .., nästan framme i Slöinge ser jag en ung tös som är ute och rider sin häst .,. jag passerar viadukten över motorvägen till Göteborg (eller Malmö, välj själv) och jag tänker att på Höga Kusten-bron, där skulle ingen människa få mig att köra moped!

Mera dofter!
På vägen ligger utspilld gödsel från någon traktor och jag aktar mig noga för att inte få sladd i "leran".

Lupinerna blommar!



Parkerar utanför bageriet.
Kön ringlar sig ut genom den öppna dörren.
Här är ännu morgontrötta människor .., särskilt mycket prat är det inte.

Och jag köper frukt, - och nötbrödet och en stor Levain och kör hemåt - lycklig -.

Ja, så är det.

Och ja, jag vet.

Det kan vara på gränsen till kräkframkallande att ideligen behöva läsa om hur ljuvlig tillvaron är .., men så här är det och moppen .., åååå, det är ju en frihet som inte i ord går att beskriva helt enkelt!



Nu är det ju så att det är omöjligt att beskriva ett landskap med en bild.
Jag kan det i alla fall inte.
Men Halland är vackert .., mjukt och inbjudande .., som en blandning av Bohuslän och Skåne.

Och hela vägen hem, nynnar jag på den här sången ....

Lördagsfönstret ...

Dagens fönster kommer - nej, inte från England eller USA -, utan från Frankrike!

Då anar ni kanske vem som viftat med håven?

Just det.

Madame Monet.

Guldstunder ...

Guldstund 1: ung kvinna lämnar fram två brev som ska till Japan.
Hon har skrivit adressen med japanska tecken och jag ramlar nästan baklänges av förvåning!

Så o t r o l i g t vackert!

Och jag frågar och hon berättar ., jo, under ett års tid studerade hon i Kobe, Japan, och dessförinnan hade hon läst japanska i ett år ... "men det var för kort tid, nåja, det var ändå helt fantastiskt!" säger hon.

Av hela mitt hjärta önskar jag att modet hade infunnit sig ., att jag hade vågat fråga om det vore möjligt att ta en bild, men dithän kommer jag inte.

Guldstund 2: en pappa med sin lille son står framför mig i kassan.

Lillkillen är kanske fem år och har bruna ögon med lååånga och täta ögonfransar, men det är inte allt .., medan pappan plockar upp varor, möter lillkillens blick min och jag blinkar lite åt honom - så där "blink-blink" - , nästan som i smyg ...., och då ler han så varmt mot mig .., han filur-ler .., och pappan märker inget, ingen märker något ..., och det blir en microsekund av
k o n t a k t .., en slags hemlighets-gemenskap.

Långt efteråt känner jag värmen i hjärtat.

Jag gör det ännu, tio timmar senare.

En dag på jobbet ...

Aldrig i hela mitt liv har jag arbetat i en butik, där charkavdelningen är så exemplariskt ren och fin! Där ligger aldrig en enda onödig pryl framme .., bänkarna är skinande blanka och där råder en makalös ordning och reda!

Här står Anne-Marie och ordnar med festbrickor, just detta var mest ost.

Hennes festfat är fantastiska (ja, här står överorden som spön i backen, men det är ni ju vana vid sedan tidigare ...) och när vi i juli får besök av bloggvänner, då ska det bjudas på just ett festfat!


Lite närmare bara.



Den rara Emmeline kommer med stora baguetter (plus 6544) som ska gräddas.
Vi har en egen kyl för bara djupfryst bröd och det är ett oräkneligt antal olika sorter att välja på.
Wienerbröden (plu 7257 .., jag tänker på dr Böhlanders födelseår 1972 och lägger till 3 år till mitt eget ... ååå, äntligen sitter det!! ) får tina upp lite och gräddas sedan i 18 minuter (om jag minns rätt), mindre bröd går på 5 minuter.

Döm om min förvåning när jag i Ystad upptäckte att Möllers Bageri fick leverans av just djupfrysta wienerbröd, ja, det var när jag passerade och lastbilen kom med varor.!



Här står Peter och pratar lite med Emmeline.
Peter arbetar i charken och har haft pv som mattelärare.


Om man råkar nynna på en sång, så kan Gunilla hela alltet!
Man hör henne ofta småsjunga där inne i charken.
Och hon är duktig på att "slänga käft" med alla byggjobbare som kommer och handlar.
"Ja, men ska det inte vara lite nygräddad potatisgratäng till biffarna ...?" säger hon.
Och så blir det.

Gunilla är också i charken och hon är nog den bästa säljaren av oss alla i affären.

Det gäller ju att inte enbart expediera kunderna, utan även att få dem att köpa något som dom kanske inte alls hade tänkt sig, merköp alltså, och just det är hon så duktig på.

På en kurs anordnad av Ica i Ystad, frågade kursledaren hur många av oss som var säljare?
Det var inte många händer som sträcktes mot skyn, men så är det ju onekligen, arbetar man i butik, då ÄR man säljare.

Eller: bör vara.

Egentligen tror jag att detta är en medfödd gåva.
Antingen är man säljare eller inte.
Själv är jag det inte.
Inte på det viset.


På hyllan i omklädningsrummet ligger min hjälm och väntar.

Att köra hem vid halvåttatiden är en dröm.

Nu blommar lupinerna vid vägkanten .., just före Steninge ser jag en skata och en kaja som bråkar våldsamt .. solen är på väg ner i horisonten .., och här och där möter jag människor som är ute och rastar sina hundar.
(I morse mötte jag fem joggande människor).

Det är en helt ljuvlig kväll.

Och nu stundar tre dagar i frihet.

Amen.

Morgonsurr ...

Någon har svårt att bestämma sig ...


Klockan 7.00.

Frukost på altanen .. morgonsol och duvkooooorr.

Dagens Nyheter på bordet.

Det är varmt ute allaredan .., (ett pv-uttryck som jag upptäcker har fastnat i mitt huvud), ja, det här blir nog en alldeles fantastiskt fin dag.

Mellan tuggorna pratar vi om prostitution .., om kungen ..., och jag tänker på hur dåligt han ska sova och vad som avhandlas vid frukostbordet i det kungliga residenset?

Och så pratas det om dagens jobb .., om middagsplaner ("grekisk sallad, det blir jättebra, jag är ändå så himla trött när jag kommer hem halv åtta!" säger jag och pv svarar att "det blir nog någon råd med det ...") och han pratar om allt som ska göras.

Det blir en tur till återvinningscentralen .., till Systemet ., till Åhléns (jag beställde fel parfym på nätet och fick en doft som är på gränsen till äcklig, nu får jag göra på vanligt sätt, köpa i butik!) och igårkväll kom lillbåten i sjön .., kanske tänker han sig en tur på havet?

Själv ska jag nu ta på mig moppekläderna och ge mig av.

En riktigt skön ledig lördag tillönskas den som eventuellt tittar in här!

Fredagsfönstret ....

Från Vietnam kommer den här bilden och jag ler lite .., för Guy vet att jag fascineras av det som är lite skruttigt.

Ett sånt här fönster, t.ex.

Kväller i gästrummet ...

Och fantasin skenar iväg.
Vilka samtal har den här klockan lyssnat till?
Var satt den i sin ungdoms dagar?
I ett finrum?
Vem drog upp den?


Väggklockan som jag köpte på auktionen i Heberg - väggklockan som saknar pendel - och alltså är helt obrukbar, ååå, den skänker mig sådan oerhörd glädje.

Två gånger per dygn visar den rätt tid.