Idag är det dragning ....

Och idag är ni - so far - nio stycken som har sällskap i den lilla glastillbringaren.
Det är ...

Självaste friherrinnan i Steninge som gladdes över badet i onsdags ...

Anna (AP) i Ghana som skrev att hon var världens lyckligaste människa, nu när hon kommer hem efter nyår och har köpt en häst som kallas Gabbe! Nu stundar återigen stallhäng, en varm mule och allt annat som hör till!

Ulrika, hon har - efter viss tvekan, det var ju det där med stormen Helga - givit sig av till Kyrkås till goda stickvänner och fem hundar! Det är nog livet på en pinne för henne.

Kattis, hon tyckte att det kändes skönt att umgås med sitt eget sällskap, ja, några timmar en fredagkväll.

Och så Eva i Tyresö som varit så törstig under en lång tid och vid en undersökning visar det sig att hon har skyhögt sockervärde och det blir färd till akuten på Södersjukhuset och ett helt nytt liv som tagit sin början .., mängder med kontroller och insulin och tabletter "Det är knappt jag hinner med att leva!" skriver hon.

Hos Turtlan i Karlstad har det varit lussebakande tillsammans med hennes pilot (ja, det kommer säkert i nästa veckas det bästa) M och hans två döttrar. Så mycket glädje och när jag skriver det här blir jag så rörd att det stockar sig i halsen .., ty alla vi som varit med flera år vet hur det var i början och innan det riktigt tog sig på allvar och blomsterbuketten utanför hennes dörr och så .., hur det nu är - all denna bubblande och ändå stillsamma glädje -!

Ann i Göteborg .., ja, hon hade tillsammans med sin Gunnar varit i London.
Så här skriver hon:

Helt utan konkurrens var förstås Londonbesöket i allmänhet och Henriks “graduation ceremony” i synnerhet.Hela ceremonin var i en stor konserthall, the Royal Festival Hall, som ligger på Southbank.Vi möttes utanför av Nelson Mandela och väl inne var det pampigt värre. Massor av människor svärmade i foyern, somliga klädda i “gowns” och andra uppklädda.

Vi hittade våra platser, uppe på balkongen med fantastisk utsikt över havet av alla “graduates” som skulle presenteras senare uppe på podiet.
 

Anne i Mantorp hade besökt stadens julmarknad och det hade gjort henne så glad. Och så längtar hon att få trängas i glastillbringaren med er andra! Så härligt Anne!

I Uppsala bor en alldeles omåttligt lycklig nybliven mormor - ja, nu har barnbarn nummer två anlänt - en lillasyster till Noelle, hon som på en liten film säger att hon "bara elsker Petter Nortug!"
Det är alltså Babsan som är mormor!
Stort grattis till dig från oss alla Barbro!

Men det finns ännu en nybliven mormor och det är Kerstin i Dalarna som på Instagram lade ut en bild av två muggar, märkta morfar och mormor .., jo, nu har en liten dalmas kommit till världen och oj, så mycket tid det ska bli vid symaskinen nu för Kerstin!
Grattis till dig också Kerstin! 
(lifelivingitnow på instagram om man vill gratulera ....)

Mitt eget bästa då ...?
Ååå, det har varit små guldstjärnestunder mest varje dag!

Glädjen över att arbetskamraten Gunilla tittade in i affären!
Gunilla som för en tuff kamp och har varit sjukskriven i nästan ett års tid. 
Så här glad och fin var hon, denna solstråle som är så omtyckt av kunderna! 

Och så var det det där lilla samtalet med Gun-Inger som ringde från Arla i Sundsvall ..

Och inte att förglömma alla vackra frimärken som Dinah (som ägnat sig åt döstädning) skickat.

Dragning blir det någon gång mitt på dagen när vi har någorlunda dagsljus! Och vinner du förstapriset Lena, så ska du få nånting annat än dina hembakade kakor :)

Tack som delar med er!

 

Ulrika berättar om sitt bästa ...

"Är nere hos vännerna i Kyrkås och bara har det bra ...!" skriver hon.

//Härligt, du ser piggare ut än på länge! säger lotteriföreståndaren. 

Det bästa för en friherrinna i Steninge ...

Det bästa denna veckan, det var nog badet vi tog i onsdags.
Sen har det varit svårt att hitta något riktigt bra.

Ja, förstås att vi fick fixat lagningen av taket så snabbt efter besöket av Gorm.
Sen kom Helga.

Dagens fönster ...

...finns även det i Lilla Stensjö, där galleriet är.

Bilden togs igår och så här gröna är alltså gräsmattorna två veckor före jul!

Det bästa för Kattis i Närke ...

Det bästa i veckan, det var några timmar på fredagskvällen som jag spenderade (i princip)
enbart i mitt eget eminenta sällskap.

//Kattis.

När katten själv får bestämma ....

.... då ligger han i en banankartong fylld med ved.

En ledig lördag ....

... går vi inte på begravning, nej, vi tittar in  hos Pelle och Maria som driver Galleri Stensjö, bara snett över kustvägen och själva galleriet är beläget i ett alldeles underbart gammal hus (eller stall eller nånting) med vitkalkade väggar och på vissa ställen tegelgolv.

Ååå, så fint där är!
Levande ljus överallt .., och vackert dekorerat.

Handlar vi nånting?
Ja, somliga.
Jag, till exempel.
(Pv har lika mycket i plånboken när han åker hem, som när han kom dit).

Jag köper till exempel en jullimpa som Maria har bakat + hennes svärmors rosenkyssar .., som ska visa sig smälta i munnen!

Och ett litet armband som Marias dotter Frida Halling har gjort, hamnar också i påsen.
Det är armbandet längst till höger om Fridas hand .., det med en snäcka i mitten.

"Du förstår .., den snäckan, den plockade jag under ett besök i Karibien ...", förklarar Frida som är lillasyster, Kräfta och tycker att livet är ungefär en åtta just nu.

Hon har ettt underbart tjockt, härligt hår!

Fridas farfars far, Birger Halling, var förstås också konstnär.
Den här tavlan som han har gjort, ja, den hade jag gärna haft på nån vägg hemma, om den bara passat in! Om Birger Halling, som en gång ställde ut tillsammans med Picasso, kan man läsa här.

Och så köpte jag en alldeles ljuvlig ljusstake i keramik - den har jag ingen bild på just nu -. 

Lavendelpåsar sydda av Marias mamma ...., ja, vad annars ...! 
Jodå, några såna fick följa med hem.
En av dem ska lottas ut.

Där fanns även tavlor av Olle Weman. 
Inalles fem stycken. 
Olle är en bra bit över åttio år och redan när det i våras var vernissage i galleriet, föll jag för hans lite underliga tavlor ..,  ja, inte underliga sååå, men dom är ju i alla fall inte traditionella. 

I våras kostade den här tavlan 1500:-.
Nu var det så att herr Weman hade meddelat att den som var intresserad helt enkelt fick lämna ett bud och så gick intäkten rakt av till Läkare utan gränser. Jag frågade pv vilken av dom fem alstren han tyckte bäst om .., och han pekade på två stycken. Jag valde inte någon av dem, utan denna, det är ju typiskt.
För fyrahundra kronor blev den min.
Nå, men hur kommer det sig att jag tycker om dem?
Ja, säg det. 
Jag bara gör det.  

Nu är jag x antal hundralappar fattigare, men känner mig alldeles oändligt rik! 

Dagens fönster ...

... finns i Lilla Stensjö, bara snett över kustvägen.

Där bor Pelle och Maria och det är där vi idag har varit på liten julmarknad.

Såååå trivsamt där var!

Det bästa för AP, just nu i Ghana ...

Gabbe och sin f.d. ägare Lollo ...

En fiiiinfin vän överlåter sin finfina läromästare (hästen) till mig. 

 

Win win för alla. 

 

Gabbe får trappa ner, jag får trappa upp och Lollo får möjligheten att förädla en ny förmåga!

 

//Sällan - för att inte säga aldrig - hör man AP så outsägligt lycklig som när det är häst med i bilden. 

Nu, när hon återvänder hem .., blir Gabbe hennes.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Det bästa är väl att min diabetes är upptäckt.

Den har nog skadat mycket nog i kroppen.

Läkaren skickade mig direkt till SÖS akut.

Nu har hela cirkusen startat-------

kost

sockermätning 7 ggr per dag

insulinsprutor

tabletter

långa promenader

nya läkare o diabetessjuksköterskor.

Jag hinner knappt leva.

Kramar från Eva i Tyresö

läste och loooog ....

Ibland får man kommentarer som får mungiporna att nå från öra till öra.
Den här t.ex, det handlar om musen som vi hade i bilen.

bella sa...

 

känner igen denna mushistoria också. öppnade handsfacket och där satt en mus i toapappersrullen! jag höll på att få stroke. dom tuggade glatt hål i läderhöljet till växelspaken och åt av skumgummit under sätena. jag körde omkring med fem musfällor i flera veckor, innan det tog kål på alla. maken fick vittja fällorna innan han for till jobbet, för jag tål inte att se dom, varken levande eller döda. på tal om gift, jag tror att giftet man använder idag är "snällare", det är som en överdos av sömnmedicin, tror jag att anticimex förklarade för mig.

Och idag fyller ....

... den här bloggaren år.

Gårdagen ...

Förmiddagsarbete - bara två dylika per månad - och så här ser världen ut när jag närmar mig Särdal och kvarnen. Havet till höger. På golvet i bilen ligger små, små, små pappersbitar och jag har sagt till pv att jag är övertygad om att vi har en mus i bilen och jodå, han har hittat solrosfrön under motorhuven, så alldeles säkert har vi fått besök som rent av kanske har flyttat in?
Det är inte alldeles angenämt att tänka sig att mitt i det man rattar bilen, kanske en mus uppenbarar sig. (Ett dygn senare ska den lilla musen fastna i en fälla riggad på bilens golv och segla iväg till mushimlen, men det vet den inte då).

Och det är full fart på jobbet!
Telefonen ringer!
Nån vill hyra en släpvagn .., en annan frågar om chefen är på plats?
Och så ringer en kvinna och presenterar sig som "Gun-Inger från Arla" och Gun-Inger är ett namn som klingar så hemtamt, så jag frågar var hon befinner sig .., jo, i Sundsvall och det blir en stunds trivsamt småprat .., det visar sig att vi är jämnåriga och så pratar vi lite om det; hur skönt det är att vara i den här åldern när man känner sig så inutitrygg.

När klockan är ett och jag ska åka hem, upptäcker jag Kristin.
Kristin är i 40-årsåldern, hon är Oxe, lillasyster och arbetar som jurist.
Om man själv har knän som ser ut som handbollar i storlek, då tittar man förstås alldeles extra mycket på andra människor och deras ben.

"Men ååå, vilka fina skor och vilka tjusiga ben du har!" säger jag när Kristin uppenbarar sig vid charkkylen.

Det är precis som när man väntar barn och bara ser barnvagnar eller andra som går med stora magar, eller när man ska ut och resa och då enbart ser artiklar om flygolyckor .., och just så är det med mig och ben. Eller att man häpnar när människor  s p r i n g e r   i trappor! Vilken lycka det måste vara!
Och man tänker .., har jag verkligen en gång varit sån?

Det blir en stunds småprat där vid charkkylen och jag frågar om jag får ta en bild av skorna och då ler Kristin och brer - när bilden är tagen - ut armarna till en stor och varm kram och när jag åker hemåt, då tänker jag att detta att arbeta i affär, det är ibland världens absolut bästa jobb!

(Men bara ibland. Vi får nu paket i såna mängder att jag omöjligen begriper hur vi ska rymma alla innan vi kommer till klimax strax före jul? Stora, otympliga paket som ligger alldeles nära viktgränsen på tjugo kilo ... och man baxar och trixar och har sig för att få plats med dem och där svämmar nästan över av paket från Kina, Hong Kong och Vietnam och man funderar på hur vanliga butiker ska klara sig lite längre fram? Oj, oj, oj vad postorderköpen har ökat i omfång!)

Fredagsfönstret ....

.... fångades av stickmadamen i Närke, men idag på väg söderut.

Tack snälla Ulrika!

Och det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej!

Här får du ett färskare det bästa i veckan.

I lilla Mantorp hade det ordnats en väldans fin liten julmarknad i lördags som jag bevistade. Det var många små stånd med varierande utbud och det var aktiviteter hos min frissa med ansiktsmålning och hårfärgning för barnen och i olika frikyrkor serverades fika med hembakt (himmelskt gott). 

Och stora loppisen i ett av magasinen vid järnvägen höll öppet hela dagen. Det var fler aktiviteter, men det här var vad jag gjorde och jag hade en mysig eftermiddag och var lycklig över att ta mig runt med mitt onda ben.

Om lotteriföreståndeskan glömmer .., då får man ett sånt fint kort, målat av Eva på Frösön.

Och Elisabet du är nu förlåten med råge för missen i förra lotteriet för jag fick ett helt underbart kuvert med hälsningar från dig, pv och friherrinnan. Så glad jag blev, men nu vill jag skvalpa runt i byttan med dom andra vännerna och det gör inget om pv ser till att jag vinner pippifåglarna.

Tusen tack och kram på er hela bunten i Gula huset.

Anne i Mantorp

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Sonen ..., en av tre.

Helt utan konkurrens var förstås Londonbesöket i allmänhet och Henriks “graduation ceremony” i synnerhet.

Hela ceremonin var i en stor konserthall, the Royal Festival Hall, som ligger på Southbank.

Vi möttes utanför av Nelson Mandela och väl inne var det pampigt värre. Massor av människor svärmade i foyern, somliga klädda i “gowns” och andra uppklädda.

Vi hittade våra platser, uppe på balkongen med fantastisk utsikt över havet av alla “graduates” som skulle presenteras senare uppe på podiet.

Blåsorkestern började spela och en lång procession med professorn i spetsen tågade in och satte sig på podiet. Hon höll ett långt tal, som var sövande tråkigt. Dessutom bröt hon kraftigt på tyska och jag slutade lyssna efter en stund.  

Efter en stund skulle alla som tagit examen presenteras och det gick till så att de stod i en lång kö och ropades upp med namn, gick till mitten av scenen där de gratulerades av “vice chancellor” och sedan återvände till sin plats. Jag skulle förstås filma Henriks vandring över scenen och hade laddat med kameran. Han börjar gå och jag börjar filma. Han vänder sig om och vinkar mot oss och just DÅ slinter jag med kameran och det ögonblicket förevigas aldrig. 

Åh, så jag grämde mig...men Henrik sa senare att: “Egentligen var det lite roligt och väldigt typiskt Bergströmskt.” Och så är det nog Efteråt var det lite drinkar och sedan bar det iväg på restaurang för att fira sonen.

Vi tog förstås lite bilder också och vi var/är så stolta över honom.

Alltihopa var väldigt engelskt och jätteroligt att få vara med om.  (Och nallarna tyckte också det var superkul!)

Bästa hälsningar

Ann

Det bästa för Turtlan i Karlstad ....

Goafton!

Här är veckans bästa.

Utan att tänka länge så blir det utan tvekan vårt lussekattsbak häromkvällen. Bagarna bestod av mig, M och goa lillasyster. Å just lillasyster är en fena på att baka!

Någon köksmaskin eller hushållsassistent har vi inte så lillasyster rörde ihop degen så bra och M fick knåda ihop den. Sen fick de (och lite jag) rulla och fixa lussekatterna. Jag övervakade det hela, satte dit russinen, penslade på ägg och passade vid gräddningen.

Här har vi teamwork!

Sen bidrog vi alla att provsmaka :-)

Turtlan

Bara några dagar kvar ...

Ja, på söndag blir det dragning i glädjelotteriet.

Förstapriset är en förpackning hembakta kakor - made by friherrinnan i Steninge -, tänk, så smarrigt med lite kakor till kaffet!

Tröstpriset blir en familj med domherrar på rad - det är dom ni ser på bilden -.

Vill du vara med?
Mejla då bara det som gjorde dig lite extra-varm-i-hjärtat till bisse151@gmail.com.

Anne i Mantorp får en extrasväng då jag missade hennes bidrag (jag skyller på att vi befann oss i Skåne när henne mejl kom och det blev tydligen för mycket för en sextioettårig madam).

Välkomna nu govänner med bidrag!

Dagens fönster ...

... var mitt och fanns i Ystad.

Finns ännu.

Det bästa för Babsan i Uppsala ....

Jag har blivit Mormor igen ❤️ svämmar över.

Babsan

Fint besök ....

Allting är i sanning relativt. 
Någon kämpar med en skruttig benprotes. 
Någon annan kämpar mer eller mindre för sitt liv, men mår ändå förhållandesvis bra.

Och denna någon - som är den duktigaste försäljare jag vet - och som står bakom charkdisken och vet precis vad alla vill ha och vilken storlek det ska vara på skinkskivorna - tunna eller tjocka eller bara lagom -, och som är en hejare på att rimma eller att sjunga gamla schlagers .., hon tittade idag in i affären och satt i fikarummet och såg ut som en annons för nåt hälsosamt!

Och vi bara  g a p a d e  och kände på hennes hår som på pricken liknade hennes eget och det kramades och pussades på kinden och och skrattades också.

I mer än ett halvår har hon varit borta och oj, oj, oj, vad vi saknar henne!
 
Denna den finaste och raraste Gunilla! 

Dagens fönster ...

... finns i Malmö, inte långt från där ättapjötten bor.

Tack Anders!

Förlåt!

Nu på morgonen hörde jag hur musfällan slog igen i diskbänkskåpet. 
I vanliga fall hörs några sekunders krafsande, sen blir det tyst. 
Så var det inte idag. 

I mer än en halvtimmes tid hörde jag hur musen kämpade där inne och jag hade sån ångest så det var inte sant! Nej, jag vågade inte öppna dörren, utan hoppades att inifrån-ljuden skulle tystna. Inte då!
 
Och jag ställde mig i fönstret och spanade mot grannarna Gun och Göran.
Kanske kunde Göran ...?
Men skulle dom aldrig vakna!?
Nej, där var mörkt. 

Då upptäcker jag Lasse - husse till Elsa och Alice - som kommer gående nere på vägen och jag skyndar mig ut och frågar om han kan tänka sig att hjälpa mig med musen (läs: göra det själv)?
Jodå, inga problem. 

Och jag får hålla Elsa (dalmatiner) och Alice (labrador), medan Lasse resolut går in i köket, öppnar skåpdörren, plockar upp fällan där den lilla musen sitter fast med huvudet i fällan, men är vid liv. Men ååå, så hemskt! 

Det blir en kort tid till som musen behöver plågas; Lasse slår ihjäl den med en spade och sen är det över. Ååå, det finns inte ord nog för hur tacksam jag är!  

När Lasse har givit sig av, öppnar jag skåpdörren och tittar in.
Där är lite kiss där fällan varit. Oj, oj ..., kanske blev musen så rädd så den kissade på sig!

Och fy, vad jag skäms över mig själv. 
Vad är man för en ynklig människa som inte tar sig i kragen och gör pinan kort för ett litet djur?

Nu dricker jag kaffe och pustar ut.

Förlåt, förlåt lilla mus! vill jag säga.

I ottan ....

Klockan 5.00 går pv:s klockradio igång och då stiger han upp.
Eftersom jag själv arbetar eftermiddagar, brukar jag ligga kvar i kanske två timmar till, men så blev det inte idag .., nu var jag så otroligt pigg och kunde omöjligt somna om.

Så jag lämnade sängvärmen (och Nelly som inatt legat nära matte ...), gick en trappa ner och frågade pv om han ville repristitta på Adventskalendern med mig; ja, han missade den ju igår?
Jodå, det ville han.

Så där satt vi halv 6 och tittade på det första avsnittet av årets kalender.
Jag tycker att den är genial!

Sen tänker jag .., undrar vad Martina Haag känner?
Tittar hon på årets kalender?
Jag hoppas att hon känner sig stark.

Igår ....

Det är förstås närapå omöjligt att på rätt sätt fånga verkligheten på bild.
Men kanske att ni  a n a r?

Att stå på klipphällen och titta ut över havet .., med vågor som är meterhöga och som väller in över landet och det yr skum och dånar .., jo, men kanske att ni förstår känslan?

Och jag minns hur jag tyckte om såna här stormar hemma i Malå .., då jag som lillflicka gick ner till sommarstugan vid vattnet .., satt där på räcket och såg sjön häva sig .., och kände doften ...!
Så lycklig jag var!

Samma känsla infinner sig nu.

När jag sedan åkte till jobbet igår och passerade Steninge - där det såg än mer våldsamt ut -, vände jag bilen .., parkerade nere vid Göstas Café och tog några bilder (inte den här), men det var stört omöjligt att få med styrkan i vågorna .., allt blir liksom platt.

På jobbet var det stora samtalsämnet stormen Gorm.
Någon hade en granne vars hustak seglat iväg .., fritidshus hade skadats, takpannor tackat för sig .., och kvinnan som kör ut post, hon berättade att runt Vilshärad låg träden som plockepinn!
Och hon som klippte mitt hår senast, vittnade om att många i Steninge var strömlösa.
Dessutom sa somliga att den här stormen kändes - åtminstone här omkring - värre än stormen Gudrun.
Själv har jag inget att jämföra med, jag bodde då i Ystad och kanske seglade några telelpannor iväg, men så mycket mera hände i alla fall inte på Regementsgatan.

Idag är det aningen lugnare.
Jag tänker nu ägna mig åt vingligt fönsterputsande.

Amen.

Det bästa - veckans vinst -. 

Ja, det kanske inte blir just den här sortens kakor, men nåt liknande och det är friherrinnan - hon som bakar stup i två -, som står för den vinsten.

Ni har hela veckan på er!

Dragning på söndag, om nu inget oförutsett inträffar.

Bara mejla det som värmde ditt hjärta lite extra .., litet eller stort, till bisse151@gmail.com

Ett överrasknings-tröstpris kommer också att finnas och det är fint, det vill jag lova.

Om man har tre år kvar .....

... tills man tackar för sig och går i pension, kanske man inte är direkt rätt målgrupp för att recensera SVT:s adventskalender.

Men nu har jag i alla fall sett det första avsnittet som handlar om vikingatiden.

Jag slog mig ner i soffan Ektorp, hade kaffekoppen på bordet och en lussekatt i handen .., tända ljus överallt och harry vid min sida. Och så började det då .., med Erik Haag (som påminner så oerhört om pv:s brorson Anton i Småland) och Lotta Lundgren som föräldrar och så helt underbara barn som spelar barn till Erik och Lotta. En historielektion, men på ett lättsamt vis!

Jo, jag tycker att det var helt såväl finurligt som intressant, men kanske tycker småbarn precis tvärtom?

För mig får första avsnittet en 4:a. (av 5 möjliga).
Enda invändningen är att lite underliggande humor eller ironi, kanske inte går hem hos barn som tittar.

Dagens fönster ...

... kommer från Örebro och det var flitiga fönsterfångerskan fröken Korkala som höll i håven.

Tack snälla rara!

Och stopp i avloppet ...

Det blåser fortfarande rejält ...., nästan så det känns lite gruvsamt - ja, inte att köra till jobbet - men hem igen ikväll, i mörkret.

Fönstren som putsades förra veckan, är igengrodda av salt och smuts efter nattens oväder.
Tre fönster är putsade ..., men två återstår och man borde ha en bra stege att stå på.

Nu ska Nelly rastas och luggen plattas och sen väntar jobb, tillsammans med Malin.
Den nästan ofattbara glädjen med ett ickevärkande knä i söndags, den seglade sin kos igårkväll.
Lika illa idag.
Det blir nog en tung eftermiddag.

Nåja, det kunde varit värre och jag tänker på lilla Filippa som igårkväll var i affären och handlade med sin mamma. Filippa är nog den mest pratglada lilla tös som finns i Halland och nu beklagade hon sig över att Elin inte längre arbetar i affären, ja, hon ska ju resa jorden runt i flera månader .., och jag sa att "ja, fyyy, så trist det blir, Elin är så rar och fin att arbeta med!"

Då tittade Filippa på mig, samtidigt som hon hängde lite över packdisken .., och så sa hon: "men du Bettan, du kan väl lova att du aldrig slutar i affären?".

Behöver man nåt mer?
Nej.
Såna ord från en liten pratglad sexåring räcker långt.
Faktiskt nästan hur långt som helst.

På Anders-dagen .....

Grattis! säger mamman som är så innerligt glad att du - så där helt oförhappandes - kom till vår familj. Så mycket glädje du sprider!

Den där Gorm ....

Ja, det kan jag säga .., att natten mot idag blev en spännande historia!
Från elva till ett var det som om huset skulle tacka för sig och segla iväg!
Pv, han bara sov .., själv stod jag vid fönstret och hade koll på om grannens stora björk skulle dråsa i backen .., och vid tvåtiden tog jag en ficklampa och gick ut för att inspektera vad som fanns kvar av växthus och annat.

Allt fanns kvar.

Och jag kröp ihop under det blommiga påslakanet och tänkte på alla hemlösa .., och alla flyktingar som kanske inte hade något skydd? Alla småttingar som torde ha varit vettskrämda?
Det går ju an med stormar och orkaner så länge man håller sig inomhus.

Nu på morgonen (efter en stunds sovande på soffan Ektorp, med Harry vid fötterna ..) satte jag mig i bilen och körde ner till stranden för att se hur där såg ut.
Det var  k n a p p t   att jag fick upp bildörren!
Där var inte tillstymmelse till strand och stoooora, stooora vågor slog in över klipphällarna!

Åt andra hållet, mot Kustvägen, såg det ut så här.
Spärrat norrut av det här gamla trädet och mot söder - mot Steninge till - likadant, men där låg en stor björk tvärs över vägen!
(Pv tog bussen nu på morgonen och berättade om knäckta träd både här och där).

Hos grannen två hus bort, där såg det ut så här.

Och just nedanför oss, där stod grannen från Ejdervägen 31 och agerade vardagshjälte!
Å, så jag tycker om människor som tar tag i saker utan att fundera.
Nu hade han tagit motorsågen och erfoderlig utrustning och börjat röja upp här på lillvägen ner mot havet och mot kustvägen till.

Gorm visade sig vara en kraftfull historia, men den varade inte mer än några timmar.
Nu blåser det rejält - verkligen rejält -, men inte så att husets väggar skakar.

Hoppas att det gick bra för er andra, ni som bor här i södra delen av vårt land och fick känna på stormens verkningar!

Måndagsfönstret ...

 Husse har varit och fiskat och hunden hjälper gärna till med fiskrenset.

Cecilia N

//Tack snälla Cecilia!

Jag säger bara en sak ....

T a c k   Hans Rosenfeldt för "Bron"!

Under tio söndagkvällar har vi suttit som förstenade i soffan.

Av spänning, alltså.

Och att den nye danske kollegan kom med, gjorde det hela ännu bättre.

Det bästa för mig ..., just idag.

Dagens Nyheter är rena drömmen på helgerna.
Ja, vi har den i och för sig enbart fredag - söndag, men ändå, det är verkligen en fröjd att få sätta sig i fåtöljen och läsa del efter del. (Och jo, jag saknar GP och deras enkäter och det där som gjorde människor glada - bäst i veckan, hette det -, men två tidningar blir en för mycket).

Idag var det mycket elände bland bokstäverna.
Klimateländet .., torka och översvämningar .., skogsbränder i Indonesien och människor på flykt.

Och när jag har läst klart, läser jag ett brev från min syster i Australien där hon berättar om bränder även där och vilka enorma kostnader dessa beräknas ha orsakat. Plus allt lidande för djur och människor, inte minst.
Så här skriver hon:
"Bränderna mot Barossahållet har äntligen släckts, men man räknar med skador för ca 300 millioner. Om du räknar drygt 7 ggr så får du sv.kronor.  88 hus, 385 sheds och 98 bilar har brunnit ner. Många ligger på intensiven med hemska brännskador och 2 personer dog samt naturligtvis massor med djur."

Och här, i landet Halland - i det som känns som en egen planet - sitter vi och tittar på Vinsterstudion och gläds åt Stina Nilsson (och jag säger att nån surare än Charlotte Kalla när det inte går hennes väg, det finns väl knappt ..) och jag läser ännu lite mera i morgontidningen .., dödsannonser och nekrologer och på sidan 25, nere till höger, där upptäcker jag en liten notis som går stick i stäv med allt annat.

Den läser jag och efteråt blir jag alldeles varm i hjärtat.
Och oändligt glad.

Inspirerad av två damer i Närke ...

... som diskuterar eller vittnar om musik som får dem att tokdansa, rannsakar jag mig själv.

Nån tokdanserska är jag sannerligen inte; därtill är jag på tok för blyg, men om det finns nån musik som gör att jag absolut inte kan hålla mig på mattan .., musik som gör mig så rasande lycklig, så där så jag omöjligen kan låta bli att smajla .., ja, då är det den här låten.
(Den ska spelas på höööög volym!)

Hyde Park .., innan konserten börjat. Anna har köpt nya behåar och visar sin storasyster.

Bäst av allt var den i Hyde Park, september 2014 och last night of the Proms.
Maria var kvar tillsammans med pv och jag själv .., snett framför oss stod ett par i femtiårsåldern och mannen dansade och sjöng med hela tiden - bland annat till just den där låten - och efteråt gick Maria fram och tackade honom med en varm kram .., ja, för att han gjorde oss så glada med sin glädje!

Och du ...?
Vilken musik blir du alldeles sprillig av?

Dagens fönster ...

Barbro - Babsan - i Uppsala skickar ett fönster från Raggarön.

Ett adventsfönster.

Tack snälla, rara! säger jag.

Resumé ....

Full fart i affären!
Mängder av kunder och många som handlar långt mer än vanligt!
Det är Joakim och jag från tre till åtta och frånsett en stund i mejerikylen, har jag kassan.
Vid kaffepausen läser jag raderna från finaste Elin.
Tidigare har hon kommit förbi i kassan och kramat om och sagt hejdå .., ja, nu ska hon och någon väninna åka jorden runt i flera månader!

Blir hämtad strax efter åtta av pv.
Innan vi går ut på lastbryggan, ser jag på tv-skärmen hur harry springer där ute och viftar på svansen.
Aldrig är det så roligt att sluta som när pv har hundarna med sig och dom möter matte!

Och tänk ..., jag har inte det minsta ont i mitt knä!
Det är som en  d r ö m.

Kommer hem.
Tittar på Downtown Abbey (vi säger unsiont att vi älskar den serien!) och före det på Robins, där Petter Stordalen är en av gästerna. Den mannen är som en Duracellkanin .., jag har nog sällan eller aldrig skådat en människa med den enorma energin som han uppvisar.

Efteråt - mjölk och pepparkakor -.
Skrollar mig fram på Instagram.
Läser vad sonen skrivit; han polisen.
Tänker, som så ofta annars, att allt handlar om tur.
Rena turen är det .., detta var man råkar födas.
Jag hade lika gärna kunnat växa upp i Syrien.