torsdag 17 juni 2010

Arbetskväll ...


På väg hem ...,nästan i Ystad.


Den unge mannen kommer in i affären bara några minuter innan stängningsdags och så frågar han på engelska om det är möjligt att ta ut pengar på ett bankkort, ja, hos oss då?

Nja, säger jag, inte om det är ett utländskt kort.

Då tar mannen upp ett svenskt bankkort och jag frågar var han kommer ifrån, egentligen?

"From Umeå ...", svarar han.

"Umeå ...??" säger jag förvånat.

Jo, det visar sig att han har läst på universitetet i Umeå och nu är han på väg till Trondheim för nya studier, men egentligen kommer han från Leipzig, i Tyskland.

Och jag berättar att jag egentligen hör hemma i Västerbotten, eller så har jag i alla fall vuxit upp där.

"Skelleftå ..?" undrar han.

"Nej, Malå ...", förklarar jag.

Då ler mannen (som just har fått ut sina pengar ...) och säger smajlande att jo, men det hörde han, ty när han var inne och handlade, ja, för bara femton minuter sedan, då hörde han att jag inte talade "that strange language ...".

Skånska, alltså.

Jaha ja, på det viset!

Och strax efteråt kommer en lång, slank mörkhårig kvinna med en stilig man med aningen gråsprängt hår och två söta småkillar i tioårsåldern kanske, i släptåg.

Det är bråttom .., vakten står och väntar och vi vill förstås stänga (det är fotboll på tv .. och Maria H är jättetrött, hon har lagt om ostdisken idag och har haft fullt upp hela tiden ...) och kvinnan och mannen och pojkarna skyndar sig att handla (såna kunder älskar man högt och innerligt ..!) och jag frågar var dom kommer ifrån ..., från England eller USA?

Nej, dom är från Bahamas!

Ojojoj, säger jag .., och kvinnan berättar att hon kommer från Malmö, men lika länge som jag har bott i Ystad, lika länge har hon bott på Bahamas, - i sjutton år - "jag är helt mixed up", säger hon leende.

Och sen stänger vi.

När jag cyklar hemåt, upptäcker jag en råka som ligger med näbben i gräset.

Skjuten.
Rena Vilda Västern ...


Har man en son som ska arbeta som polis i Malmö, är det lätt hänt att ens blick fastnar på en artikel med rubriken "SKÅNES VÄRSTA KRIMINELLA".

Det är vad min blick gör.

Fastnar.

Det är tidningen Malmö - Lund - City som på sidan 1 berättar om vad som försiggår i landets tredje största stad.

Så här inleds artikeln:

"Bor du i Malmö kan du vara granne med en av runt 40 yrkeskriminella i Skåne. De köper och säljer narkotika och människor. Och de skjuter varandra på öppen gatan. Inför förbipasserande malmöbor."

Sen får vi veta att av 100 yrkeskriminella är ....

  • 100 män, ingen kvinna
  • 1 har avlidit under året
  • 31 procent har bakgrund i forna Jugoslavien (minst en förälder född där)
  • 22 procent har helsvensk bakgrund
  • 22 - 64 år gamla
  • 58 st dömdes för brott 2009 (brotten kan ha begåtts tidigare)
  • 39 skjutvapen (automatvapen, avsågade hagelgevär och kulvapen), dessutom elpistol, och kolsyrevapen .. har beslagtagits.

På sidan 2 kan man studera en annons från Ica Kvantum i Vellinge.

Där råder bröllopsfest står det och alla kunder hälsas välkomna till "En riktig mataffär".

Utanför samma affär kommer fiskbilen att befinna sig på fredag, mellan 15 - 18.

Såja.

Nu vet vi det.

Retur ....



Avgång från Halmstad 8.04.

Gott om plats på tåget ..., vänlig och pratglad tågvärd.

Nästan hemma: "Titta! havet ligger spegelblankt!" utbrister äldre dam intill mig.
Hennes make böjer sig fram och kikar ut genom kupéfönstret.
"Ja, Ystad är vackert ...", säger han stillsamt.


På min gata i stan.
Tar ut pengar .., tvärtittar in på bageriet och köper älsklingsbrödet.
Surdegsbakat med lufthål, nästan som en Grevéost, men seeeegt och med knaprig skorpa.
Inte en smula faller på bordet.



En vanlig brun påse i cykelkorgen.

Bröd .., vilken outsäglig lycka med färskt och lite ljummet bröd till kaffet.

Och ica-tröjan ligger nytvättad där under, med hallandsdoft i fibrerna.

Snart dags för arbete.
Kom Vux nästa!
(Eller s.k. small-talk ...)


Ty, aj, aj, aj .., vad det kan gå snett ibland!

Torsdagsfönstret ...



... finns i Storkyrkan i Stockholm.

onsdag 16 juni 2010

Efter dagens arbete ...



.... blir det vid halvtiotiden belöning i form av rabarber/jordgubbspaj, made by Hilda.

Siaglass till.

Ni kan tro att vi belönar oss väldigt mycket.

I plommonträdet ....



"Jaså, kan man ha amplar där ...?" säger pensionatsvärden.

Förvånat.

Kväller ...



Strålande sol precis hela dagen.

Och humlen, den når snart till taket!
Ledig dag, eller inte.


Nästan hela dagen har det arbetats i sommarhuset, det som ska säljas.

Det har dammsugits, torkats golv .., toaletten har rengjorts och så har det stajlats.

Eller stajlats och stajlats .., allt eftersom herr Fotografen valde bildvinklar, flyttades blomkrukorna hit och dit, mest dit.

"Ska jag ta en bild inifrån Friggeboden också?" undrade fotografen och jag var just på väg att ropa "nej, absolut inte!!", när jag hör pensionatvärden säga ..."ja, det kan du ju göra".

Fotografen öppnade dörren, men stängde den lika raskt.

"Nej, det gör vi inte ...", sade han.
Insikt nr 272 ...


Ja, man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.

Faktiskt.
Pirr i magen .....


Idag tror jag nog att en man, född i Porjus i Norrbotten, ångrar att han tog det jobb han nu har.

Det är vad jag tror.

Onsdagsfönstret ...



Ulrika har varit flitig med fönsterhåven och icke allenast hittade hon ett fönster från byn Hej i håven, nej, titta här .., här är ännu en fångst: ett bastufönster från Månsträsk!

Huruvida madamen lögade sig i bastun, framgår inte av mailet.

tisdag 15 juni 2010

Ingen rubrik


Ja, det är inte så hälsosamt kanske att ta fram kameran och ta bilder när man kör på en motorväg. Men det går. Och molnen där bakom mig är så läckra!

Det är tänkt att sonen ska möta mig vid Centralstationen i Malmö, ja, han har fått låna pensionatvärdens bil och nu ska jag ta den till landet Halland igen.

Men hjälp, jag får nästan hjärtsnörp när jag ser trafiken utanför Centralen och när sonen dyker upp - i värsta rusningstrafiken - ber jag att han ska köra en bit därifrån, - hur ska jag annars ta mig ut på E 6:an -?

"Det är lugnt mamma, jag kör dit där du kom i söndags och så vänder jag bilen åt dig .., sen kör du bara rakt fram, med kanalen på vänster sida ....", säger han.

Så det gör jag.

Men överallt ser jag cyklister som kommer farande i livsfarlig hastighet och jag måste koncentrera mig ordentligt - inget radiopratande - och kör försiktig-försiktigt för att inte krocka med vare sig cyklister eller taxichaufförer som alla tycks ha så himla bråttom.

Och tänk, jag klarar det!

Och solen flödar och landskapet runt Landskrona är övermåttan ljuvligt och Helsingborg är vackert och Hallandsåsen ett landmärke och sista biten, den från E6:an och västerut mot Getinge och Steninge och havet där framme .., och så höger och några kilometer till .., lilla slingervägen och segelbåten där nere .., hundkäx och solglitter och pElle som möter mig på gräsmattan och lille sigge nilsson som jamar.

Så var det.
När allt rämnar ...


Mannen som är kund i affären har tappat nästan allt minne.

I alla fall allt som har med siffror att göra.

Nu har han försökt att trycka koden om och om och om igen och hela tiden blir det fel och mannen blir orolig och arg, allt om vartannat.

"Jag vill inte läggas in! Jag vill inte läggas in på ett sjukhus, det är inget fel på mitt minne, det kanske bara är stress ..!?" säger han som ett mantra.

Allting känner jag igen.

Det hade kunnat vara min mamma som stod där framme.

Jag känner igen inombordspaniken när det blir så tydligt att något inte stämmer.

Och jag känner igen skräcken som lyser i ögonen.

Och rädslan.

Det är förstås som att ha tappat kompassen.

Eller att gå på svag is och hela tiden brister det runt omkring en .., och man vet att det bara är en tidsfråga innan man ramlar i vattnet.

Hur man simmar, det har man glömt.

Så ..., måste det vara.
På jobbet ....

Och ganska (läs: väldigt) glad blir man när Hanna E kommer in i omklädningsrummet där jag just har bytt om till resa-till-halland-kläder och säger ..."Bettan, snälla, jag vet att du har slutat, men kan du gå till kassan och hjälpa Hannah med det där Trisslottserbjudandet?!"

Och man går dit och krumelurar sig fram mellan två köer och låtsas att man är en lugn och trygg madame och det hela löser sig och jag känner hur oändligt mycket jag ibland älskar mitt arbete och dom där härliga arbetskamraterna.

Sen cyklar jag hemåt.

Det är duggregn i luften.

Mitt hår kommer att bli lockigt innan jag har satt mig på tåget.

Tisdagsfönstret ...



.... finns i lilla byn Hej.

Det var Ulrika som plockade upp fönsterhåven.

måndag 14 juni 2010

Hantverk ...



I väntan på pensionatsvärden, står jag och beundrar Sturegymnasiets yttervägg.

Så enkelt.

Så vackert.
I halvlek ....


Kvällspromenad ner mot hamnen och järnvägsstationen.

Hämtar cykeln.

Upptäcker att någon har norpat cykellyset.

Himlen är rosafärgad.

Luften mild.

Och herr Koltrast har tystnat.

Mariagatan kl. 21,29



Det kan bli en fin dag i morgon, det är vad jag tror.

Efteråt ...



... när arbetsdagen är tillända, promenerar jag hemåt.

Plockar hundkäx, oxtunga och vackra grässtrån .., knipsar av två små kvistar från en blommande buske ..., och det doftar himmelskt ..., allt medan jag mobilsurrar med sonen som berättar om sin första dag i Malmö.

Han låter glad och lycklig.

Och själv räknar jag ner.

Med några av arbetskamraterna - dom som har första semesterperioden - återstår bara två, tre dagar tillsammans nu.

Nästan hemma möter jag två äldre damer.

"Ååå, hur länge har du kvar här i Ystad nu ..?!" säger den ena av damerna, hon som tidigare var stamkund i lilla kvartersbutiken där jag arbetade i tretton år .., ja, och så blir det en stunds prat där bland allt det vackra.

Småprat.
Om Halland, Ystad .., om att våga .., och om vemodskänslor och sånt.

Och så kommer jag hem och det knackar på dörren och där står en ung man som ska titta på min lägenhet, - själv bor han i en tvåa som vetter mot innergården -, nu vill han ha lägre hyra och tittar sig omkring .., försöker tänka sig in i hur det skulle bli med hans egna möbler.

"Fast att du inte har ett fyrkantigt rum, det tycker jag inte om ....", säger han.

För mig är just detta charmen med lägenheten .., mittenfönstret och den hörnan.

Så är det.

Här i livet.