Ledig dag 2 av 4 ....

Efter en onsdag när hela min kropp och själ mest "tog-igen-sig" - vilade helt enkelt - och utan minsta lilla Strong Pill, så var det som om all energi sakta återvände. Det var så fantastiskt .., verkligen så där så man kände hur det fylldes på inombords! När kvällen kom och pv öppnat dörren och ställt ifrån sig ryggsäck och cykelhjälm, då var jag hur pigg som helst!
Underbart, var det.

Det blev en lugn kväll.
Vi tittade på Uppdrag Granskning och förfasades över vad terrorister kan göra mot sina medmänniskor! Vittnesmål från den svenska tösen som satt på restaurang i Paris och mannen som var på konsert - båda såg dom människor kallblodigt mejas ner - , ja, man fick is i blodomloppet .., det är så obegripligt att man kan bli så hatisk som dom här männen, varav åtminstone en hade bott i Märsta utanför Stockholm!

Nordegren&Epstein missar jag aldrig ...

  
Tidigare på dagen hade jag lyssnat till Nordegren & Epstein i P1. 
Louise Epstein läste där upp åsikter om programmet (och programledarna) som lyssnarna skickat in och jag tänkte att hur känns det att läsa upp sånt som att man är "helt värdelös"; att man saknar allmänbildning och är allmänt bakom flötet?

Och om man ser det från ett annat perspektiv: tänk, om vi alla i våra yrkesroller skulle betygsättas offentligt? På Elgiganten kan man - vid utpassering - välja att trycka på tre valfria knappar, allt beroende hur man som kund blivit bemött. Bra eller dåligt eller mittemellan?

Det är ju en sak; men att på Facebooks hemsida - helt offentligt - få veta hur eländig man är; hur totalt värdelös .., jag förstår inte hur man (dom) orkar fortsätta, ä v e n  om det såklart också finns beröm!
Kanske mest beröm?
Men visst är det ofta så att det är det kritiska man minns?

Jag fick ju själv en rejäl näsbränna när jag för många år sedan kritiserade frisyren hos en programledare i tv - kanske var det i Kobra -? Jodå, jag hade här på bloggen skrivit om hans - i mina ögon - underliga frisyr och fick någon dag senare ett mejl från samme programledare; ett vänligt mejl där han frågade om detta var det mest relevanta ..., hans frisyr?
Och jag skämdes så jag ville sjunka genom jorden!!

Nåväl.
Nu till något annat.

Under ett antal år skrev jag regelbundet krönikor i vår facktidning Handelsnytt.
Så småningom ledsnar man  (i alla fall jag) på att hela tiden försöka vara aningen underhållande och så denna eviga knorr på slutet, så jag föreslog redaktören att jag i stället skulle få fånga en kollegas hand och så fick denna berätta om sitt liv inom affärsvärlden.
Lite sånt.
Och såklart inte bara  m i n a  arbetskamrater, utan handelsanställda i allmänhet.
Sååå mycket mer intressant att ta del av andra människors liv!
Nej, det var inget bra förslag, tyckte redaktören.

Men i tidningen Vi tänker man uppenbarligen annorlunda.
Tack Bert i Luleå som mejlat mig den här artikeln!
Och jag tänker att jag nog allt var lite före min tid. 
(Och jag ler åt kommentaren .....)

Torsdagsfönstret ...

Den som följt med på min bloggresa känner nog igen bilden.
Det är en av dom som fastnat för alltid i mitt hjärta.

Vem höll i kameran?
Jo, det var en tös från Oslo vars namn jag glömt och det var hennes lillebror som står där och tittar ut genom fönstret.

Vad tittar han på?
Jo, men är det inte någon som sitter lite på huk där utanför ...?

Inte alltigenom enjängd ...

Jo, jag har sagt att ett sätt att bli lycklig, det är att ta sig en lussekatt och ett glas mjölk.

Ett annat är att äta rårakor till middag.


//Rårakor gjorda på 4 stora potatisar, 3 morötter, 1 zucchini (allt rivs på rivjärnets grövsta sida), 2 - 3 ägg, salt och chilipeppar.
Och så hårdstekt bacon till, samt lingonsylt. 
Välkomna till himlen!

Jag hade varit i Norge ....



.... på bilsemester tillsammans med mamma och pappa, men det var väl också allt?
Inte ens i Danmark (som ju ändå var långt från Malå!).
Inte i Finland heller - som ju inte var sååå långt bort -.

Men vid tjugofem års ålder, då satte vi (mina barns pappa och jag själv) oss på planet till New York och sen blev det flyg till Buenos Aires, där mamma mötte oss.

Vad minns jag från Buenos Aires?

Jo, att från luften såg staden ut som en kyrkogård.
Jag minns alla el/telefonledningar som hängde kors och tvärs över gatorna och jag minns k-pistbeväpnade militärer som vaktade överallt - inne på bankkontor och andra officiella ställen -.

Jag minns skitiga toaletter där använda tamponger låg på fönsterkarmen .., och jag minns ett cirkusbesök där publiken närmast hetsade mannen som gick på nån slags spänd lina högt under taket (utan skyddsanordning) och jag ville nästan kräkas av skräck för att mannen skulle ramla rakt ner i betonggolvet.

Mamma brukade säga att det omöjligt kunde finnas fler välputsade skor än just här, men att det också mest handlade om "yta". Mycket guld och krimskrams.

Det är ungefär det jag minns.

Men nu ramlade jag över en film som visar hur Buenos Aires har förändrats, åtminstone på vissa områden.
Intressant!
Någon av läsvännerna som varit där?

Resumé ....

Nu säger jag som arbetskamraterna gör ..., "det var strängt på jobbet igår!"
Två absolut smockfulla postburar kom någon halvtimme efter att jag själv börjat arbeta och för att få in alla paketen fick jag stuva om i postlagret.

En vagn där koperingsmaskinen står, ja, den fick flytta in i pantrummet .., fyra tunga kartonger med Hemköpsalmanackor fick också ny hemvist .., gaspatronerna fick maka på sig .., och sen var det bara att ta tag i alla paketen!

"Det måste bero på den där svarta fredagen!" sa nån, ty det var stoooora paket och hur jag än kämpade för att hitta plats till dem, så ville det sig inte. Ringde vår support och frågade om det på sms:meddelandena står att kunderna gärna får hämta paketen så snart som möjligt och jodå, det var redan gjort.

När klockan var över åtta och jag satte mig i bilen (pv hämtade, han hade varit på körövning) ville jag bara gråta, så slut på var jag. Hela kroppen värkte! Tog en Citodon .., fick ljuvlig benmassage av pv och slocknade inom fem röda. Vilken lycka!

Och det blir onsdagmorgon och termometern i köket visar på sexton grader varmt!
Då blir det till att elda - i såväl kaminen som i vedpannan - man får springa mellan och se till att det inte slocknar.

Harry norpar den lilla bädden som är Nellys; där kryper han ihop och benen hänger utanför och då blir Nelly suuuuurast i världen och står så här och glor rakt in under kaminen och hon står säkert där i tjugo minuter .., ja, innan Harry får en liten påstötning och i stället lägger sig i loppisfåtöljen och då blir allt frid och fröjd.

Vid ettiden blir det promenad och även om det inte syns på bilden, så är det soligt och fint.
Vi tar Margrete-rundan ..., liiite orolig är jag för familjen Älg som hållit till där uppe på åsen, men allt är lugnt.
Luften är mild.
Möter några bilister som knappt håller ut en enda centimeter, nästan så man ramlar ner i diket, ty vägren finns inte. När någon vänlig själ väjer ordentligt, vill man skicka iväg en slängpuss, såååå tacksam blir man!

Kommer hem. Surfar runt på Fass. Komplementmedicinen till den blodtrycksvariant jag redan har, är hemsk! Det är som att gå i en dimma ..., som om man aldrig blir utsövd; som om hjärnan går på halvfart. Nåja, man kanske vänjer sig?
Uppföljning nästa vecka.

Längtar efter ett iskallt dopp.

Ps. Och hur glad blir man inte över Rexxies uppdatering!!? Vilken glädje! Grattis Rexxie! Och inte bara till det fina beskedet, utan även på namnsdagen. Ds.

Dagens fönster ....

.... kommer från Ystad och det är rara Solbritt som hade håven med sig!


Tack snälla! säger jag.

Skidbyxor i elasta ....

Gott om igenkänning är det i Peter Englunds bok "Jag kommer ihåg".
Sexhundrafemtioåtta kommer-ihåg-minnen.

Många av dem är även mina.

Dagens fönster ...

Pv har - för några dagar sedan - hittat sin träkyrka och testat om den lyser.
Det gör den.

Låt se hur länge den blir stående på parkettgolvet här i vardagsrummet.

Dagens fönster ....

Och solen flödar i landet Halland och lär så ska göra i flera dagar!

Den lilla svalan - inhandlad i Sälen, men tillverkad i Kina - har stannat i flykten och begrundar nog sitt öde ..., stackars krake, att inte få flyga!

Kniven .....

Jo, men det är verkligen så att man inget begriper av vad som går rakt in i ens hjärta.
Och jag har sagt det hur många gånger som helst att det här med vad man minns, det är också så där konstigt .., att det ofta handlar om småsaker, sånt som egentligen inte är av nån större vikt - tror man -.  Samma sak med dofter. Eller möten. En millisekund av igenkänning och man hajar till, men kan inte förstå vad det var som hände?

När jag igår tog en längre promenad på instagram (som jag älskar instagram!) kom jag först till ett för mig dagligen besökt konto som tillhör en rödhårig kvinna som bor i det som mest liknar urskogen i Oregon, USA. Ofta berättar hon om utflykter uppe i bergen, tillsammans med sina hundar, gevären är också med och bilderna är underbara. Ett liv så helt annorlunda än mitt eget.

Hos henne hade en annan kvinna (wildhair_homestead) kommenterat och jag tittade in på hennes konto och upptäckte bilden här ovanför. Och då hände det där jag berättade om längst uppe i texten; nån slags omedelbar igenkänning, nåt som gick rakt in i mitt hjärta!

Och jag funderade på vad det handlade om?
Det var bilden av kniven förstås och tankar på småflicksdagar då jag fick följa pappa till skogen och sitta där vid elden bland skogshuggarna och med nån rimfrostig häst i närheten som stod och tuggade på hö. Eller pappa som gjorde upp eld vid nån bäck och kaffepannan som var kolsvart av sot?
Hans sätt att kupa handen när han lade på kaffet i pannan?
Och så det här med att det var en Morakniv som hittat till Oregon, USA.
Det också.

Och jag blev så obegripligt stolt - precis som när jag i Ghana upptäckte en jättelik annonstavla i en rondell och på annonstavlan kunde vi läsa om Bolidens batterier -, eller i Argentina hos mamma, när bussarna vi åkte i nästan alltid var tillverkade av Volvo och från bussarnas högtalare hördes hela tiden musik av Abba.

Nu på morgonen kontaktade jag Moraknivskontoret och hörde mig för lite om det här med export av just moraknivar. Jodå, den allra största exporten går till våra skandinaviska vänner och tjugofem procent går till USA.  (Svaret kom inom en halvtimme - det kallar jag service -!).

"Hej Elisabet,

Hälsningar från Mora såhär på måndagsmorgonen!

Kul att du hör av dig och att du hojtar till när vi dyker upp! Blev förstås nyfiken och kollade ditt konto, verkligen en fin bild.

Ja, USA är verkligen en stor, viktig och växande marknad för oss. Utanför Skandinavien är de helt klart vårt största export-land, ca 25 %.

Återigen tack för att du hör av dig!

Ha en riktigt härlig måndag!"

Emelie Bröms heter denna snabbsvarande människa!

Sen skrev jag till denna för mig okända kvinna i Oregon - hon som lagt upp bilden av kniven - och frågade om jag hade tillåtelse att visa bilden på min blogg?

Jodå, det var helt okej.

Så .., just så .., var det med den här bilden av Morakniven.
Det ena gav det andra.

Ny vecka - ny giv ....

Om man ser livet som en slags gammaldags almanacka där dom små bladen rivs av dag för dag, då kanske man skulle ta vara på dagarna alldeles extra mycket? I alla fall om man då hade x antal dagar att ta vara på (och det har man ju också) .., nu ser nog många livet som en oändlig räcka av vardagar och helger och härliga semestrar och allt möjligt annat och det är väl kanske lika så gott det.

För andra är det kanske helt annorlunda?

Kanske om man i snart två års tid behandlats för cancer nästan överallt och så får man veta att nej, nu är det slut med behandlingar .., dom gör ändå ingen verkan?

Kanske börjar man då förhandla med själva livet?

"Ja, men om man jag bara får vara med om den här julen?"
"Och jag har ju stor födelsedag om några månader ..., det vore allt trevligt ...?"



Ja, sånt kan man fundera över en sån här alldeles vanlig måndag i slutet av november; en måndag när solen knappt svingar sig över lilla bergknallen här i söder och där tomtegubben och hans hyacintkorg har fått komma på plats .., allt medan Frank Sinatra och Celine Dion sjunger så vackert, så vackert, så vackert. 

Söndagsfönstret ...

... kommer från Skåne. 

Så här skriver fönsterfånbgerskan Ulrika:

 

"Det är vad man ser om man kikar in i lördagsfönstret. :-)

Tack för äggen, Elisabet. Gofrukost här idag. :-)

Och det var såååå roligt att ses!!

Kraaaam."

Första advent .....

Huj, vad tiden går!
Nyss sommar och härliga dagar på stranden ., nu är det inte många veckor kvar tills tomten kommer!
Ljusstakar och lite diverse pynt har plockats fram och allra, allra lyckligast är jag över småtomtarna från Clas Ohlson som är så gräsliga, ja, så där så dom är helt underbara!

I drygt sex år har jag bott i det gula huset och nu visar det sig att vi har dubbelt av mycket.
Några adventsstjärnor får stå över till nästa jul, men den här guldiga, den får allt hänga med.
En sån hade vi i mitt barndomshem; den hängde i vardagsrummet - i fönstret ut mot sjön -.
Hos grannen Margareta fanns julstjärnor av papp; såna här spetsiga, lite orange-röd-färgade och åååå, så vackra jag tyckte att dom var!

Det slog mig häromdagen, att det här med julen och vad som är viktigt för egen del, det är alla ljusen. Att det blir vinter gör ingenting; inte kylan .., inte snön om det nu kommer någon, nej, men mörkret. Det är mörkret som tar sån energi!

Alltså åker små slingor upp både här och där, mest där.

För en tid sedan upptäckte pv att en del av ett träd - eller kanske en jättestor syrén - blåst omkull och längst uppe i klykan, där har några fåglar (skatorna?) byggt ett bo.

"Nej! Släng det inte, vi kan spara det och binda upp det lilla trädet!" sa jag och så blev det nu på morgonen.

Och ni kan inte tro hur fint och finurligt byggt boet är!!
Jag skulle gömma batteridelen till slingan i själva boet, men det visade sig vara stört omöjligt att pillra in vare sig batteri eller fingrar i själva bo-delen! Fantastiskt, vilket bygge!
Det ni ser är liksom toppen av det hela; sen är det en stam rakt ner i rabatten och så har pv försökt förankra det hela med stöttor och snören.

pv i mitten ....

Det är alltså söndag idag.
I eftermiddag vankas konsert i stora kyrkan inne i Halmstad; det är Kammarkören som ska sjunga in advent och pv brukar vara med just vid den konserten, då det är brist på män och han är tydligen såväl tenor som bas just ikväll.

Line of duty. Lika bra som Bron.

Och sist av allt ikväll ..., gråtstund (Allt för Sverige) och hysterisk spänning (Line of Duty).
I den sistnämnda har man noll koll på nånting; bäst det är visar sig någon som man litat stenhårt på, ja, vara en skurk av värsta sorten.

Just nu Vinterstudion och skidåkning från Finland. 

Ja, men så är det.
Ha det så gott ni som eventuellt tittat in!

Första advent .....

Huj, vad tiden går!
Nyss sommar och härliga dagar på stranden ., nu är det inte många veckor kvar tills tomten kommer!
Ljusstakar och lite diverse pynt har plockats fram och allra, allra lyckligast är jag över småtomtarna från Clas Ohlson som är så gräsliga, ja, så där så dom är helt underbara!

I drygt sex år har jag bott i det gula huset och nu visar det sig att vi har dubbelt av mycket.
Några adventsstjärnor får stå över till nästa jul, men den här guldiga, den får allt hänga med.
En sån hade vi i mitt barndomshem; den hängde i vardagsrummet - i fönstret ut mot sjön -.
Hos grannen Margareta fanns julstjärnor av papp; såna här spetsiga, lite orange-röd-färgade och åååå, så vackra jag tyckte att dom var!

Det slog mig häromdagen, att det här med julen och vad som är viktigt för egen del, det är alla ljusen. Att det blir vinter gör ingenting; inte kylan .., inte snön om det nu kommer någon, nej, men mörkret. Det är mörkret som tar sån energi!

Alltså åker små slingor upp både här och där, mest där.

För en tid sedan upptäckte pv att en del av ett träd - eller kanske en jättestor syrén - blåst omkull och längst uppe i klykan, där har några fåglar (skatorna?) byggt ett bo.

"Nej! Släng det inte, vi kan spara det och binda upp det lilla trädet!" sa jag och så blev det nu på morgonen.

Och ni kan inte tro hur fint och finurligt byggt boet är!!
Jag skulle gömma batteridelen till slingan i själva boet, men det visade sig vara stört omöjligt att pillra in vare sig batteri eller fingrar i själva bo-delen! Fantastiskt, vilket bygge!
Det ni ser är liksom toppen av det hela; sen är det en stam rakt ner i rabatten och så har pv försökt förankra det hela med stöttor och snören.

Det är alltså söndag idag.
I eftermiddag vankas konsert i stora kyrkan inne i Halmstad; det är Kammarkören som ska sjunga in advent och pv brukar vara med just vid den konserten, då det är brist på män och han är tydligen såväl tenor som bas just ikväll.

Och sist av allt ikväll ..., gråtstund (Allt för Sverige) och hysterisk spänning (Line of Duty).
Just nu Vinterstudion och skidåkning från Finland. 

Ja, men så är det.
Ha det så gott ni som eventuellt tittat in!

Lördagsfönstret ....

Ännu ett fönster från den resglada madamen från Närke och även detta fångades i Skåne.

Och Ulrika: tack för att du gav mig en helt smärtfri natt!!!

Och hos Ann i Göteborg ....

... där råder "Black Friday"!

Där kan man, fram till ikväll klockan 23:59 handla fraktfritt.

Passa på!

Tack och hej .....



Lättsamt är det när gästerna roar sig själva.
Ulrika har varit hos mig tidigare - bott flera dagar i lilla 1:an i Ystad och följt med på utflykter runt Skåne och lite annat - och det var lika enkelt då.

Vad gör vi?
Jo, går på promenader längs havet och hem igen .., dricker kaffe och äter fisksoppa .., handlar ägg i Ullarp ..,och sitter i soffan/loppisfåtöljen och surfar runt på var sin mobil.

Sigge blir omklappad och Nelly får agera fotomodell ..., och vi pratar om tiden då vi var några ensamseglande kvinnor som var kväll sms:ade och låtsades att vi var en grupp på livets stora savann och någon var eldvakt och så var vi där tillsammans i nån slags virtuell - men ändå högst verklig - trygghet, ja, man kände sig omsluten.
Å, det betydde så mycket just då .., detta att vi brydde oss om varandra!

Nu har den icke så enjängda madamen tackat för sig och susat till Skåne och alldeles strax ska jag bege mig till affären.

Ledig helg väntar!
Halleluja!

Dagens fönster ...

.... fångades av den madame som just nu - i skrivande stund - sitter i loppisfåtöljen och pillar på sin mobiltelefon, det vill säga Ulrika.

I natt har hon lekt "Prinsessan på ärten" då hon tillbringat natten i Gunnars Rum och där vi har lagt flera madrasser ovanpå varandra (vi rymmer dom helt enkelt inte någon annanstans!)!

Fönstret med de två gässen symboliserar verkligen Skåne och det är just där hon fångat fönstret.

Tack snälla, rara! säger jag.

En glimt ...

Nelly på besök hos pv:s kusin med familj i Skåne.
Och deras två hanhundar skulle allt gärna vilja träffa den där lilla krabaten som inte bryr sig alls.

Och så är det ju en glasruta mellan dem.

Och så en annan glimt.
Där är Sigge som sitter på bordet där jag nu håller till ..., sigge som vänder sig om och kollar vad harry intresserar sig för ...?

Jaha .., en fluga bara.

Det var då det .., tiden före innan pv bytte fönster.

Onsdag ...

Nu går det undan - snart är det första advent -.
I vindsutrymmets mörker hittade jag två ljusslingor; den ena får lysa upp i sängkammaren, den andra i det som alltid kallas för "Hildas rum".

Och jag skriver listor vad som ska göras.

En stoooor matta till köket ska inhandlas; minst lika stor som den i rummet där jag nu sitter .., den täcker i alla fall sex sittplatser och här är så golvkallt och allra mest i köket, så det ska bli skönt med lite värme under tårna.

I reservatet har det röjts bland alla enbuskar, så därifrån tänker jag (läs: pv) ta hem enris och sätta i trätunnan .., en säck solrosfrö till fåglarna måste köpas hem .., ja, det är såna grejer.

Och var är våra elljusstakar?

Solen strålar!
Jag ser en hackspett i lilla eken som inte längre är så liten .., och minst två ekorrar har skuttat upp och ned i björkarna på baksidan huset. Oj, så gärna harry skulle vilja fånga en liten ekorre .., han blir stel som en pinne när han upptäcker den där lurviga krabaten långt uppe på någon gren!

Och så ringde Göteborgs Posten - eller en säljare därifrån - och frågade om vi ville fortsätta vår prenumeration av tidningen? Av alla arbeten i vårt land, torde detta att vara telefonförsäljare av dagstidningar vara ett av dom svårare, i alla fall nu för tiden. Ååå, vad jag tycker synd om dem!
Det lockas med superbilliga provprenumerationer och jag känner mig som en alltigenom girig människa som mer än gärna tar det där billiga och sedan tackar nej till fortsatt abonnemang.
Nog är det som att slå på den som redan ligger.

Och missade ni morgonens "Tankar för dagen", ja, så kan ni klicka här och sedan lyssna till Claes Hultling som berättar om det allra, allra sista mötet med hans far, Arthur.

Lediga-dags-fönstret ....

Ulrika, denne madame från Västmanland, hon är i alla fall inte ens en tiondel så enjängd som jag själv. Nu har hon varit i Skåne och träffat katten Snoddas!

Tanken var att det även skulle bli ett besök i landet Halland, men av detta blev det nu intet, men kanske senare .,. kanske i vår?

Hur som haver, tack snälla för fönstret!

#pårullandestenväxeringenmossa

(Och jag garanterar att Ulrika är helt mossbefriad!)

Tisdag ...

Precis som igår, blir det lövräfsning på gården, men nu längs ner, - eller uppfarten.
Här finns mängder med träd: ek, bok, lönn, flera stora björkar, men värst av allt är eklöven!
Tre till brädden fyllda sopsäckar fick jag ihop, men nu har jag också tappat fjädern alldeles.
Förhoppningsvis kommer den tillbaka innan det är dags att åka till jobbet - en halvtimme kvar -.

Det är varmt och skönt ute.
Jag hade linnetunika, sticketröja och leggings och allt eftersom sopsäckarna fylldes, hade jag god lust att plocka av kläderna, ja, jag började längta smått hysteriskt efter ett dopp i havet!

Och så har friherrinnans Saab börjat krångla, så en tur till Getinge hanns också med, då hon hade bankärenden att uträtta. Oj, så handikappad man blir utan bil, i alla fall om man bor ute på landet . Som ensamseglare i Skåne tycktes jag mig inte ha råd - eller i alla fall ville jag inte lägga pengar på en bil och allt vad det innebar i kostnader -, då blev Anders moppe och min cykel räddningen, men jag bodde ju nästan mitt i stan. Bor man ute på vischan blir det värre. Måhända blir friherrinnan en flitig bussresenär vad det lider?

Plockade fram adventsstjärnan idag, men vet inte riktigt var den ska hamna?
Egentligen skulle jag klara mig med adventsstjärna och nån ljusstake och så några slingor .., det är alltså ljusen det handlar om för min del.  Det här med pynt, det är liksom inte min grej, men fint blir det när andra gör det.

Jaså, jag tycker inte om pynt?
Nu hittar jag plötsligt en bild som bevisar motsatsen ...., det här var i fjol och jag älskade ju dom små figurerna som lyste så fint!

Tisdagsfönstret ...

.... fanns i min lilla etta i Ystad och tänk, vad pelargoniorna växte i det fönstret!

Ibland ....

Alltid fint dukat hos friherrinnan ...

... hinner man mer än andra dagar.

Så blev det idag.
Först räfsning av löv - snart är jag uppe i tio säckar -, eldning i vedpannan så pv kan duscha varmt när han kommer hem .., så plockade jag fram en utomhusslinga och satte upp den i två fruktträd nära garaget .., hittade den guldiga adventsstjärnan .., hann med en sväng till friherrinnan som idag fyller år och bjöd på eget hembakat bröd med delikat pålägg .., och så en runda med dammsugaren när jag kom hem igen.

Och nu, nu är det dags att att ge sig av till jobbet.

Fina bilder ....

Alldeles nyss har jag tittat in hos Anna i Sheffield och njutit av hennes favoritbilder.
Den med rosen är bara helt ljuvlig!
Och all scilla!

Det finns flera som är kompis med kameran.
Barbro, till exempel.

Annat som man kan titta på.
Det här .., t.ex, sånt som orsakat tittarstorm hos SVT.

Och det här ..., det här är vi nog många som minns!

Måndagsfönstret ....

.... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland,.

Skillnader ....

Det har varit primärval för högern i Frankrike och i den här omgången fick Nicolas Sarkozy tacka för sig.

Så här säger Sarkozy efter förlusten:
"Jag känner mig inte bitter, inte ledsen. Jag önskar det bästa för mitt land, er medborgare och för den som kommer leda landet som jag älskar så mycket, säger Sarkozy i ett tal till sina väljare under söndagkvällen. 
 
Efter att i veckor ha följt med i det amerikanska presidentvalet och lyssnat till alla hätskheter (och hemskheter), faller man nästan baklänges i soffan, ja, bara av den enkla anledningen att några politiker som kämpar om makt, faktiskt kan uttala sig på ett ..., artigt sätt.
Som folk, helt enkelt.

Söndagkväll ...

November innan lön ..., är en lugn tid i affären.
Kanske sparar sig kunderna inför julhandeln .., kanske väntar många på lönen?

Alltså hinner man med sånt som man annars  k n a p p t  hinner ägna sig åt.
Jag gör en extrabeställning av Postnords blå sortiment av kartonger och vadderade påsar .., kollar så att vi har tulldeklarationer och tilläggsporton .., och hur är det med portotabellerna?
Städar runt kassorna och vid alla datorer .., jo, men det känns bra.

Får förfrågan om jag kan tänka mig att arbeta förmiddag på nyårsafton, i stället för eftermiddag?
Jodå, det spelar ingen roll och att arbeta tillsammans med Carina blir roligt!
Och nyårsdagen är eftermiddagspass som vanligt.

Lyssnade ni till morgonens Tankar för dagen?
Såååå bra!
Såååå ömsint!
Det handlade om snökaoset i Stockholm och om mänsklig värme och omtanke.
Här finns en länk till just dom tankarna.
Den som skötte om tänkandet var Bengt Gustafsson.

Och strax SVT1 och det mest spännande som finns: Line of Duty!

Dagens fönster ....

Nästa helg är det Julmarknad i Lilla Stensjö och det brukar vara helt underbart!
Det är Pelle och Maria som håller i det hela och så är där diverse andra utställare; bland andra Marias mamma som målar vackra akvareller.

På gården finns även deras katt som heter Zappa.
Det är honom ni ser på bilden.

Söndag ....

Andra frukosten som vi äter tillsammans den här veckan.
Och äggröran blir perfekt!
Sen sätter sig pv och kämpar med omdömen ...., själv ska jag ta hundarna på promenad och det har dammsugits och diskats. Disken tar jag för det mesta hand om, då husets herre tar sån vansinnigt lång tid på sig (men så blir det rent också! säger han) och mitt i alltsammans kan han gå ifrån och göra nånting annat, nej, då gör jag det hellre själv.

En vecka kvar till 1:a advent.

Det har även letats utomhusljusslingor, den som brukar sitta i plommonträdet, t.ex, men vi hittar den inte - slingan -. De som ska vara inomhus och köptes ifjol, har alla sånt kritvitt ljus, så där så man påminns om stunder när man legat på ett operationsbord och stirrat upp i nån slags nästan-strålkastare. Numera ser jag annonser där ljuset beskrivs som "varmvitt". Härligt!

Idag är det Efit .... ett foto i timmen. 
Andra som är med hittar du här.

Klockan 08.00 (tack mossfolk för att du är så omtänksam och påminner!) ser det ut så här i det gula huset på kullen. Uppehållsväder. Blåsigt. Ingen gemensam frukost, pv ska ägna förmiddagen åt körövning och därefter konsert i Immanuelskyrkan i Halmstad. Själv ska jag arbeta i eftermiddag, så jag får posta bilderna från jobbet senare.

Klockan 09:00 upptäcker jag en död liten fågel som ligger nedanför vardagsrumsfönstret!
En bofink? Det var nog den som dunsade mot fönstret igår?

Kring 10:00 ... läser jag morgontidningen och tänker att jag måste nog byta ut ljusen snart.
Till höger om alla snäckorna i skålen, ligger norra Europas längsta laddsladd. Det är inte många saker jag är så glad att jag inhandlat som just den!  (Om man vill kan man använda den som hopprep :)
På det vita pappersarket i mitten där nere, där har jag skrivit ner adressen till rara Bente i Norge.
Bente kommenterade på min gamla blogg - säkert tio år sedan - och vi kom att träffas när jag bodde i Ystad och hon har blivit en kär vän. Jag tror att det är hon som har virkat duken på bordet.

 Klockan 11:00 .... Nelly vilar middag. I maj blir hon tretton år.

Vid 12:00 har jag räfsat löv i en timmes tid och plockat undan lite ute på tomten.
Skriver en lista och beslutar mig för att hyra en släp tills på torsdageftermiddag.
När jag sen kommer in, passerar jag byrån i rummet och där står kortet med hunden Ivar.
Det togs i Skagen för två veckor sedan; vi hade tittat in i Svenska Sjömanskyrkan och där var han, denne underbare krabat! Tänk, att en liten terrier kan bli det bestående minnet från en resa.

Vid 13:00 öppnar jag kylskåpsdörren (där dom här magneterna med innehåll sitter) och tar ut lite fläskpannkaka som ska stekas upp. Snart bär det av till jobbet och vi får se om jag får ta med min mobil eller inte; kanske vill husets herre titta på den brittiska tv-serien som "castas" via min Iphone.
I annat fall blir det fler inlägg ikväll. En skön eftermiddag önskar jag er alla!

Kring 14:00 är jag i kassan och glömmer att ta fram kameran.
Men vid 15:00 är jag ute på lagret och träffar då Malin och hennes pojkvän. Måndag, - och tisdagkvällar arbetar jag alltid tillsammans med Malin. Hon är 20 år och en riktig klippa! Pojkvännens pappa bor i USA och dit åker det här paret snart på liten holiday.

Vid 16:00 blir det lite kontorsarbete.
Hemma är det ofta rätt mycket kaos och högar här och där, men på jobbet vill jag ha ordning och reda. Det är underligt egentligen.

Klockan 17:00 tackar Joakim för sig; det ska bli kalas inom familjen och i hans ställe kommer Hampus. I vanliga fall arbetar jag alltid helger tillsammans med Joakim; han som en gång tog vid efter sin lillebror. Det kan inte ha varit enkelt, för den där lillebrorsan var högt älskad i affären, men nu är Joakim varm i kläderna och precis lika duktig! Och otroligt snäll är han! Och nybliven pappa till en liten pojke. Har han ont i armen? Jo, det är just vad han har; han har för första gången på länge varit på ett gym och nu känns det i armarna!

Vid 18:00 fixar jag med kundkorgar och vagnar och passerar entrén.
Där är alltid massor med annonser av olika slag, uppsatta på anslagstavlan.

Vid 19:00 - tiden kommer den här kunden in i affären. Hon heter Pamela och är för kvällen iförd mustasch, ja, ni vet det här med "Movember", för att visa sitt stöd för forskningen inom prostata-cancer. När jag frågar om jag får ta en bild och lägga ut på bloggen, säger hon ..."jag har en i min mobil, ta den, den togs tidigare idag!"
Anar ni varför jag älskar att arbeta i den här affären?
Bästa arbetskamraterna och underbara kunder!

Klockan 20:00 har vi stängt butiken för dagen.
Hampus håller på med sitt och i omklädningsrummet slänger jag av mig behån, tröjan och kjolen - halleluja, vilken befrielse att få ha sina egna kläder! - och så kan vi larma och tacka för oss.
Kommer hem till nybakade scones.
Lycka.
Och olycka.
I tre dagar har jag varit helt utan värk i mitt högra ben .., nu är det slut med den glädjen.

Klockan 21:00 tittar pv på "The Crown" - han klämmer två avsnitt på raken - och är mäkta upprörd över den som förvägrar sin syster att gifta sig med den hon älskar.
"Vilken förrädare!" utbrister han ilsket.