En onsdag i maj ....

Då blir det ett besök på sjukhuset - det första på sjutton år på gyn - och läkaren är rar och vänlig och kommer från Grekland och ingenting onormalt hittar han i den stora, tomma katedral som är mitt underliv. Allt är okej. 

Senare på dagen blir det middag hos Eva från Tyresö och hennes man.
Det är Evas vänstra hand som syns på bilden.

Eva är mästerlig när det gäller matlagning och den här kycklinggrytan var så vanvettigt god!
Det gula som skymtar, är bitar av djupfryst mango.

Till grytan serveras ris och sallad och saltkaret är från Grekland.
Tänk, så roligt det är med såna småsaker som man tagit med sig från någon resa.

Medan vi sitter ute på altanen och dricker kaffe, slänger Eva ut brödbitar till hungriga gråsparvar, ja, där är en nästan tam talgoxe också och Eva känner igen sina bevingade vänner.  Och så berättar hon om en helt underbar bok som hon tror att jag skulle tycka om; den här ovanför.
Den ska jag försöka få fatt i, om inte annat på biblioteket.
En hög med Vi-tidningar får följa med hem .., å, sån härlig läsning som väntar mig!

Efteråt blir det en sväng till Skallkrokens hamn, där pv påbörjar monteringen av det som ska bli ett slags trappsteg så man (läs:jag) lättare ska ta sig ombord, ja, därifrån också.

Ja, pv han skuttar helt obehindrat fram och tillbaka och här begrundar han sitt påbörjade bygge.
Just då kommer en kund från affären förbi och stannar till lite ., jodå, han förstår precis, i fjol dråsade han själv i vattnet, trots att han är van seglare, ja, på väg ombord.
Aj då. Det var inte vad jag ville höra.

Allt fler båtar har kommit på plats och lite längre ut på bryggan vimlade det av småbarn och deras föräldrar och det var bad i havet och prat och en hund som heter Sally som lullade omkring lite.

Så här såg det ut, t.ex.
Och ni kan ju förstå hur lågt vattenstånd det är !! Högt tryck puttar ut vattnet, så enkelt är det.

Nu är det torsdag; den andra lediga dagen av tre och i morgon, den första juni, ändras affärens öppettider .., ja, i tre månaders tid stänger vi klockan 21,00 i stället för 20,00. Det innebär att man är hemma vid halv tio, tidigast.

Just det.

Dagens fönster ...

Så här skriver Helena/Cruella:

"Hej! 

Slingrar mig till jobbet på ovanliga vägar i värmen. Det här fönstret finns på Bastugatan långt ned mot Slussen, ett område med många bevarade 1700-talshus."

//Elisabet skriver: Tack snälla  Helena! säger jag. Om ni som skickar fönsterbilder bara visste hur glad man blir när en sån - eller flera - kommer susande genom rymden! 

Nu har jag inte varit så mycket på söder i Stockholm ..., men kanske var det där vi - 1973 - köpte en tresitssoffa hos Smålands Bohag, eller minns jag fel? På den tiden fick man flyttbidrag om man flyttade söderut. Fanns det nån enda människa som gjorde det omvända, tog sitt pick och pack och bosatte sig i Norr, - eller Västerbotten? Kanske.

Men se herr Sven Månsson, säkerligen bördig från trakten av Lund, han har skådat Södermalm.

Jag lånar din film Sven och hoppas att det är okej.

Den här filmen på åtta minuter visar lite av Södermalm.

Innan jobbet ....

Varmt och fuktigt.
Och eftermiddagspass på affären.
Räknar med ett kvällsdopp så där vid halv nio, på väg hem.

Och så vackert ute nu att det känns som om hjärtat ska brista.

Ungefär vid klockan kvart över ett på bilden, vid vägbulan, där går sigge nilsson.
Så gör han ofta när jag tar harry på promenad .., då följer sigge oss - ivrigt jaaaamande - så där som "vänta på mig!", men om vi väntar på honom, kommer han ändå inte ända fram, utan håller sig hela tiden på tio meters avstånd.

Väl framme vid parkeringen, just där naturreservatet börjar, där blir det tvärstopp för herr Nilsson.
Så vänder han och går hemåt.
Eller nånstans.

Älskar bra reklam ...

Som den här.
Så enkel och så talande.

Ja, hur många av oss har inte gömt husnyckeln i en tom blomkruka .., eller under soptunnan eller som hemma i Malå på 60-talet, då gömdes den inte ens, den kunde hänga i en krok intill dörren eller ligga i postklådan.

Det bästa för Cecilia N ...

Det bästa var ungefär hela veckan. 

Men fredagen får ändå stå ut med promenad i Herrgårdsparken, rundtur med bilen på jakt efter offentliga utsmyckningar och lunch ute i skuggan med en svag vind och inte frysa. 

 

På det hela taget en bra liten semester. 

Cecilia

Dagens fönster går till Hedgrenskan ....
(som fyller år idag!)

Jo, så är det .., just idag fyller Kerstin Hedgren år och den här fina bilden kom från henne för två år sedan då hon besökt Köpenhamn och Glyptoteket.

Kerstin är en sån där mental doppvärmare som ofta kommer med små och såååå varma hälsningar på messenger eller så plingar det till i mobilen och där är ett rart meddelande och jag undrar om hon till fullo förstår vad sånt betyder?

Och idag är det alltså hennes födelsedag.
Grattis fina Kerstin  ..,du med dina fräknar och ditt röda hår och glada skratt!
Jag hoppas att du får en riktigt fin dag!
Kram på dig!

Det bästa för Babsan i Uppsala ..

I lördags en underbar konsert med Stina Wollter.Vilken tjej och vilken röst👍👍👍

Kram Babsan

Mitt eget bästa ...

En helg i Skåne .., å, vilken glädje!
God mat .., söndagmorgon och promenad i omgivningarna och att ha detta inte långt ifrån sitt boende är ju som paradiset! Jag slås ofta av hur vackert det är i Malmö .., och grönt och fint! Lummigt!
Många parker.
Fiskmåsar och kajor.
Annorlundaljud.

Rönneholmsparken, till exempel .., där finns Malmö stads "Nappaträd" och i det trädet hänger mängder, mängder med nappar, lämnade av småttingar (eller deras föräldrar) som beslutat att nu är det dags att skippa sånt som napp .., och det är bara så underbart så det är inte sant!

En och annan nappflaska har också hamnat i trädet.

Och nappfén har fått brev ....!

Sånt här tycker jag om  .., pedagogiskt och vettigt och intressant att läsa!

Flera skyltar som tycks vara från typ 70-talet ..., men kanske inte alls är det.

Och vi lämnar närheten till havet och vänder in mot tjusiga villaområden med järngrindar och skyltar där det står att vi ska akta oss för hundarna .., eller "Reklam förbjuden" och vi såg det enorma huset som en gång ägdes av Zlatan - bara vägen mellan tomten och havet och sanddynerna -  och annorlunda gatunamn och där är ett hyreshus med en enorm pipranka som klättrar längs väggen och jag tittar in hos Ica Malmborgs som är den mest avlånga butik jag i hela mitt liv besökt; knappt så jag hittar ut igen!

Efter Malmö blir det ett överraskningsbesök hos min rödvitrandiga syster på landet i Skåne och där är då även min australiensyster som nu är hemma på ett månadslångt besök. Så underbart roligt att se henne igen .., det är åtta år sedan sist!
Till helgen kör Maria ner till Skåne och hämtar Birgitta och så blir det övernattning här och sen vidare till Sthlm där det där-nästa-helg vankas studentexamen för Emil och då får madamen från Adelaide vara med och träffa släkten och en massa andra människor och framför allt får hon åter se den stad där hon bodde under nästan tjugo års tid.

På besök i Skåne är även min rödvitrandiga systers före detta man, han, som var sommar reser från Arvidsjaur och ägnar ett par veckor eller mindre åt att hjälpa till med allehanda reparationer av huset eller att fixa staket eller, ja, allt möjligt! Han har med sig torkat renkött som vi skivar i tunna, tunna skivor och det är så gott så det är inte klokt!

Det stora huset delas av min syster och hennes dotter; dom har en våning var och det kanske mest är för dotterns skull som den så tjänstvillige pappan kommer ner så troget.
Och jag är så innerligt glad för att vi - i den här släkten - har goda relationer till våra före detta män!

På bilden sitter Birgitta (och pv) och njuter av den senares rabarberpaj, tillverkad på plats.

Att vara på besök i Malmö och få vara med om ideliga hundmöten .., det tar på krafterna på den som i vanliga fall kanske möter en eller två hundar per dag, om ens det.
Hela vägen hem var Harry totaldäckad och så här såg det ut igårkväll ....

Och nu blir det jobb - ett förmiddagspass - och äntligen är det inte så fruktansvärt hett ute.
"Kring 26 mitt på dagen ...", sa pv att det skulle bli i morse.
Jag hoppas att han har fel.
Det är ljuvligt med lite mulet väder och friska vindar!

Och det bästa för AP ....

När laget som består av en salig blandning underbara människor levererar med glatt humör och hög kvalitet, ja, så till den milda grad att vi otippat kniper en andraplats i finalen i dressyrallsvenskan div 2. 

Kul!!

Grattis till hela laget säger även bloggmadamen, tillika mamman!
(Ja, till  e n   i  laget, alltså ,-) 

Bilden längst ner, här ovanför bara, visar Lollo, Gabbe och AP. 
En gång var Lollo (en härlig tjej i sina bästa år, för övrigt matte till två vinthundar) ägare till den här hästen som inte är alldeles pur-ung och så har AP köpt den av henne och jag kan säga att han är högt älskad! 

Det bästa för Barbro i Brämhult ...
(Walkaboutsweden)

Hej!

Idag blir det ett kombomail.

Dels är det glädjen med att fika och fira Mors dag (i förväg), borta på vackra Åsundsholms Golf & Country Club intill sjön Åsunden.

Dels att jag passade på att fotografera våra vänsterhänder - bara som en kul grej till just dig Elisabet.

Vi börjar med handen som har en armbandsklocka och går medsols:

Jag Barbro, vädur och lillasyster.

Emma, Lejon och mellanbarn

Tobias, Jungfru och lillebror

Tony, Fiskarna och ensambarn

Stig, Vädur och storebror

Barbro, Stenbock och ett av sex syskon

Vilken fin stund i detta underbara väder, nu inne på sin tredje vecka, och här har vi inte fått en droppe regn under hela den tiden.

Kram/Barbro D

 

//Elisabet skriver: och jag säger att jag tycker att du är en sån alldeles underbart varm och omtänksam människa! Tack för händerna .. såååå fina och säger så mycket om var vi befinner oss i livet!

Dagens fönster .....

Ja, ännu fler franska fönster och man förstår varför fönsterluckor finns .., här i det gula huset är det spetsgardiner som försöker sila solljuset, men så hett som det är nu, hade nog luckor varit att föredra. (Men inte för den som alltid vill ha öppna fönster ....)ö.

Tack Dubbelörn/Elisabet Öhrn Kartal som hade håven med dig i Frankrike!

Kompisar ...

Alice och Harry.
Hon är labbe och kanske tio år och ingen kan snurra runt så fort som hon och hon springer lika fort som en noshörning på savannen - på riktigt -!

Aldrig blir Harry så glad som när Alice och Elsa (dalmatinern) får leka och Harry springer obekymrat in i familjens kök (jag protesterar!) där en bild av honom sitter på ena skåpgaveln ..., så tikarna kan kolla på sin kompis när han inte är i närheten.

På bilden pustar dom ut.

En torsdag ....

 

Förmiddagspass på jobbet och det vet ni ju hur det är ..., lugnare och inte så hektiskt.
Och fina kunder!
Där var turister från Schweiz och jag gratulerade till silvret i hockey-VM och kassabandet svämmade över av knäckebröd i parti och minut - mest parti - och såklart hade dom med sig egna kassar, så där som många utländska turister ofta (nästan alltid) har.

Och där var kunden som fått ett så fint halsband av sin son - han den rödhårige lille krabaten - och där var kvinnan med supervackra naglar och där var Monica - eller Monika med k -  (som för övrigt också har rött hår) och alltid är så vänlig.

Kom hem vid halv två och det var hett som i hetaste Afrika och jag duschade såväl harry som mig själv och så slog jag mig ned i solstolen och somnade och sov så gott. Harry hade lagt sig i skuggan under vinbärsbusken och låg kvar när jag vaknade. Hurra!

Gjorde lammfärsbiffar till middag (med fetaost i färsen) och massor med timjan och vi satt under parasollet på altanen och pv sa att lillbåten borde komma i sjön och sen blev det nån timmes pyssel med den biten. Vad han än är den gode pv, så är han verkligen  r å s t a r k. Inte för mitt liv begriper jag hur han fick upp båten på trailern, även om jag hjälpte till med några ynka stöttor.

Så ner till båthamnen - Oskars hamn som den heter av nån för mig outgrundlig anledning -.

Så där ja ...

Och vips, så hade han fått sin fiskebåt i plurret och sedan stod han där likt en gondoljär i Venedig och paddlade med ena åran och så var den lille Askeladden på plats.

Gondoljär i motljus ...

Senare på kvällen frågade jag pv om han kände till att Askeladden kommer från Norge och så pratade vi om betydelsen av det ordet och jag sa att "kanske är det som ättapjött ..?" och döm om min förvåning när det visade sig vara, bland annat, just så!

Hela tiden hade Harry koll på husse .., och när båten väl var vid sin kajplats sprang Harry och mötte upp och var så glad och sprallig. Ingenting i världen är bättre än att få vara med husse.

Lite jobbigt bara att vänta innan husse är klar ...
Harry har - med stigande ålder - blivit lite grövre och kanske mer labbelik.
Klokare, förstås.

Så hemma igen.
Hörnsoffan Ektorp är en ren och skär välsignelse (ja, jag älskar den klänningen och har tre exakt likadana och ja, ni får tro att jag är komplett galen eller ni får det kanske bekräftat ,-) och här visar pv hur han tänkt sig trappsteget till segelbåten; det ska helst byggas i teak och på så sätt ska jag enklare ta mig av och ombord när det ska seglas i sommar.

Den lilla, lilla stickan som jag haft under foten i någon veckas tid eller mera, den åkte sin väg igårkväll och det tack vare husets skeppare, tillika kirurg.
Tänk, att nånting så pyttelitet kan orsaka sån smärta och irritation!

Och nu är det fredag och om några timmar väntar kvällspasset.

Så nånting annat.
I sommar pågår en utställning av målningar (och även fotografier) av Lars Lerin, allt på Liljevalchs i Stockholm. När det nu är Emils student hinner jag inte .., jag ska arbeta direkt på måndagmorgon, men sen har jag ju tre veckors semester och då ska jag nog ta tåget upp och titta på alla bilderna från hundarna i Brasilien (ja, mest det) som han antingen fotograferat och ramat in eller delvis målat också.

Och apropå Lars Lerin!
Häromdagen fick jag ett underbart mejl från Solbritt i Ystad.
Där berättade hon om vad Lars Lerins röst en gång betydde för henne, då, när hon verkligen inte tyckte att solen sken som allra mest i hennes värld. Solbritt .., du får själv avgöra om jag får visa vad du skrev och bilden! Det viktiga är i alla fall att denne värmländske man - Lars Lerin - tycks vara så genuint vänlig och omtänksam .., så där som man redan tror att han är! 

Dagens franska fönster ...
(Jo, för det kommer fler ...)

Så innerligt glad och tacksam man blir när bloggvänner - som man aldrig ens har träffat och tagit i hand - är på semester och då plötsligt ser några fönster och så klickar det till!!

Det var precis vad som hände "Dubbelörn", Elisabet Öhrn Kartal när hon besökt sitt älskade Frankrike och då särskilt Languedoc.

Tack snälla, rara!

Jo, nu börjar det ...

Båstad kommun uppmanar sina invånare att hålla igen på dricksvattenförbrukningen.
Det är den långvariga torkan och hettan förstås.

Sånt här får jag ont i magen av.

Tillsammans ....
(Sonja, friherrinnan, pv och jag själv ...)

Så blev det en eftermiddag tillsammans uppe vid skogsbrynet i Steninge, med havet framför oss och vid sidan om. Trädgårdsstolar hade vi tagit med och så var det havskräftor (en åt oss var, dom är dyra som skrutt), färska räkor från Falkenberg (jättegoda!), två sallader, baguette i skivor, tzatziki, aioli med limesmak, Brieost och en bytta med heta korvar i bitar.
Till dessert bjöd friherrinnan på sin chokladkaka med vispad grädde och svenska jordgubbar.

Det visade sig att Sonja igår fyllde åttiofem år, men för att vi inte skulle känna att vi glömt hennes födelsedag, sa hon först att det var åttiotvå hon firade. Sonja ., denna kvinna som alltid sätter sig själv sist .., och som berättade om när hon föll i den branta trappan i England där yngsta dottern då bodde och hur Sonja var alldeles på vippen att kunna bli förlamad och så flygresan hem ..."ja, ja, stackars Gösta!" sa Sonja.

"Stackars Gösta? Det var ju dig det var synd om!" sa vi unisont.

Nej, men tänk Gösta, vilket elände med en reskamrat som hade så ont, menade Sonja.
Hon tog en Alvedon för att klara flygresan hem och sen, när hon väl kom till sjukhuset i Halmstad, sa en ung "glad läkare" att de inte var några problem alls, nej, ingen röntgen behövdes, det kunde anstå till dagen därpå.
När den väl var avklarad hade en ny läkare sagt till Sonja att hon på inga omständigheter alls fick röra sig det minsta lilla, sååååå nära var det att kunde ha slutat med en katastrof; att hon kunnat bli förlamad.
"Säg det till den glada läkaren du ...", hade Sonja svarat.
Resultatet blev gipsvagga/korsett under tre månaders tid.

Sonja, ingift moster till pv.

Om det pratar vi en stund.
Men vi pratar också om detta med hur enkelt det är att skjuta upp saker och ting.
Först tackade Sonja ja till allt detta ikväll, sen ringde hon och ångrade sig, ja, för i morgon ska hon ha före detta distriktsköterskekollegor på besök och nu måste hon ju städa och ha fint.
Jag sa att kollegorna nog inte kommer med anteckningsblock för att notera varje dammkorn; det är ju så att Sonja är så underbar och alla som känner henne vet att hennes köksbord ofta svämmar över av tidningar, kokböcker och recept, men vad spelar det för roll?
Och då sa Sonja ja.
(Sonja har inte kommit på det här med dukar .., att lägga dukar över, som jag gör ,-).

Så vi satt där framför båthuset i dryga två timmar och det kändes bra.
Varmt och skönt.
Pv som kommit cyklande direkt från jobbet, tog ett dopp i havet.
Han har ju balans som en bergsget och vinglar inte omkring på stenskravlet.
Själv väntade jag med doppet tills allt var avklarat och då gick jag i från piren .., nej, det där nya stället må vara bra för en hund som behöver svalka, men det är fullkomligt livsfarligt att ta sig ut till vattnet, så nej, vi kanske kan mötas på halva vägen.

En gång i början av åttiotalet - under några månader - delade pv och Sonja lägenhet i Göteborg, det var när Sonja läste till distriktssköterska och pv körde buss ute i förorterna .., Mölnlycke, Kungsbacka, Floda, Jonsered osv.
Det märks att dom tycker om varandra.
Och så här låter hon. 

Nu mot sängen.
Förmiddagspass i morgon, sen stranden.
Det lär ska bli upp mot trettio grader varmt på fredag .., å, vilken fasa, då arbetar jag kväll.
Jag tycker faktiskt att det är hemskt det här .., allt är förtorkat, snart slokar björklöven och om inget regn kommer, ja, då får vi väl bevattningsförbud, vilket i sig inte är det värsta, men tänk på konsekvenserna. Och kanske är det här allaredan konsekvenser vi ser av det ändrade klimatet?
Och jag tänker också på min syster i Skåne som har egen brunn.
Hu, så nervöst.

Ledig dag ...

Då känns det så här.
Och jag är så lycklig, för arbetspasset igår blev sååå mycket bättre, kanske mest för att butikens klippa Joakim stannade kvar betydligt längre än vad som var schemalagt (chefen och hans fru är på holiday och det kan jag förstå, dom arbetar sedan hela sommaren rakt av) och således behövde vi inte stressa ihjäl oss. Ååå, sicken känsla!

Och turisterna börjar dyka upp.
Tyskar, holländare ..,  och norrmännen förstås.

Bäst av allt var ändå lilla rödhåriga Emilia vars namn jag nu äntligen har lärt mig, som högt och glatt från kassa två ropade "Eliiisabet, Eliiisabet! Vet du jag ska vara hos en kamrat idag!"
Det slog mig sen att jag ska höra med alla dom här underbara småttingarnas föräldrar om jag får ta bilder av deras småttingar och sen ska jag göra ett album eller ett väggcollage här hemma, för att komma ihåg hur oändligt mycket glädje dom har skänkt mig - barnen, alltså -!

Ja, det blev en bra dag på jobbet.
Alltid så rara Pernilla kämpade på i charken (stackars dom .., deras skjortor är såååå varma, dom är tillverkade i nåt slags material som ska vara brandsäkert, tror jag att hon sa)  och jag tänkte att ååå, vad jag saknar dom inte alltför eleganta röda, kortärmade skjortorna/blusarna vi hade när jag började .., utanpåblus som var så luftig och härlig!

Och Emma var överlycklig; hon upptäckte att hon var schemalagd en lördag när hon sååå gärna ville vara ledig, då hon och hennes vänner tänkt sig en helg på Öland, men det verkade lösa sig  på nåt vis.

Nåväl.
Efter stängning, vid halv nio kanske, stannade jag som vanligt till i Steninge och tog mig ett kvällsdopp. Ett skölja-ur-hjärnan-dopp.

Fler än jag själv hade besökt stranden under dagen, det syntes tydligt.
Ute vid piren stod två unga pojkar i tolvårsåldern, kanske.
Den ene doppade sig genast och hojtade till den andra att skynda sig i!
Njaaa, han tvekade länge.
"Du är väl ingen kärring, det ska väl inte bli nåt kärringadopp, va ..?" hojtade den som redan badade.

Jag tänkte att jag går i från land och precis som jag kom ut så pass djupt att det gick att dyka och simma under ytan (alltså, ni förstår vad jag menar ..), då tog den inte så modige språnget. Han ville förstås inte vara sämre än "kärringen". Jag log.

Kom hem till pv som var så stressad av all rättning och förbi av trötthet var han också; höll sig knappt vaken medan vi drack kaffe.

Men ikväll kanske det känns bättre?
Då ska friherrinnan, pv, jag själv och Sonja grilla på stranden i Steninge .., det blir starka korvar, kokt potatis, sallad, färska räkor och lite aioli, sallad, kaffe och friherrinnans goda chokladkaka.
En vanlig onsdag?
Ja.
Det gäller att Ta Vara På och så fyllde Sonja år igår, så då får vi fira henne lite extra.

Så här såg det ut när jag gick mot bilen.
U n d e r b a r t!

Sist av allt lägger jag in en dålig bild som visar hur mitt högra protesknä såg ut för ett par år sedan, då, innan protesen byttes ut. Så ont jag hade! Och jag minns hur jag på det sista ifyllningsforumläret från ortopeden kryssade i frågorna angående hur knäet fungerade, men sedan skrev ned två egna A4 där jag verkligen redogjorde för hur illa det var och jag ritade pilar på såna här bilder och förklarade exakt var det gjorde ont och jag beskrev hur jag - nästan var kväll efter jobbet - grät i bilen på väg hem och hur pv fick massera och massera.

När jag någon månad sedan kallades till årlig kontroll (jag var ju med i ett forskningsprojekt) tog sköterskan fram mina papper som kirurgen då fått ta del av och sa att "Elisabet, så här kan du inte ha det ..." och jag kände hur tårarna kom rinnande nerför kinden och det kändes så bra. Hon trodde på mig!

Och nu: aldrig ont i knät! Och kanske liiite svullet om jag lyft tyngre än man ska, men ändå, vilken oändlig skillnad! Vilken glädje!  Och ja .., jag vet, ingen behöver säga det, jag borde kanske ha varit mera påstridig, men om man nu inte är av den sorten, då är det inte så enkelt.

Nu mot stranden!

Tisdagsfönstret ...

... finns på det K-märkta huset på Vitabergsvägen, inte långt härifrån.

Resumé ...

Ja, jag vet .., ni har hört tusen gånger hur mycket vi har att göra på affären just den här tiden på året, men så är det. Det är ofattbart mycket att göra! Fem lådor med veckotidningar skulle tas in och dom gamla returneras - i vanliga fall är det klart på förmiddan -, inte en enda sekund hann vi fronta eller göra fint i mejeriet eller frukten .., och två stora burar med paket kom också! Hela tiden låg vi i bakvattnet och skvalpade! Lägg därtill subtropisk inomhushetta, så kanske ni kan ana känslan.
Och den sista returtidningslådan plomberades vid femtiden!

Vid halv sex tog jag mig en kopp kaffe ..,  (hade först avlöst Cornelia i charken och Emma i kassan) tittade på Gunilla i fönstret och tänkte att det verkligen hade varit trevligt att ha henne kvar i livet .., och på ett av papperen på bordet står att vi för en tid sedan, kanske var det i påskas, var nr 1 i Sverige när det gäller Hemköpsbutiker, jag tror det handlade om procentuell ökning, ja, det var då alla sommarhusgästerna kom!

I den andra bunten återfinns resultatet av KU-inspektionen .., allt som måste åtgärdas och förbättras.
Det fanns sånt också.

När klockan var halv nio åkte jag hemåt.
Stannade till i Steninge .., gick ner till stranden och havet låg alldeles spegelblankt!

Det var nästan magiskt.
Alldeles ensam var jag - förutom några män som stod och fiskade ute på Storaskär - och det var svalare i vattnet än igårkväll, men så skönt ändå!

Svalt vatten mot pannan .., det är verklig lycka!
Kände hur lugnet kom över mig.

När jag simmat en stund för mig själv och virat handduken om mig .., gick jag i sakta mak upp mot bilen. Hela tiden hörde jag ejdrarnas rop och en strandskata, denna underbara fågel, flög förbi ovanför mig.

Och jag fick sällskap till bilen av ett par i trettiofemårsåldern kanske .., han pratade göteborgska och hon var från Harplinge och han sa hur härligt det var att bada naken .., ja, han hade testat det i Varberg på något naturistbad och det var sån otrolig skillnad, sa han.

Då berättade jag om den där mannen som i fjolsomras spatserade omkring i Adamsdräkten på stranden och liksom visade upp behagen så gott som det nu gick och friherrinnan och jag själv satt i var sin solstol och undrade vad han höll på med?
Jag är ingen nakenbadare .., men friherrinnan skulle nog gärna skippa baddräkten för jämnan, ja, om det gick för sig. Pv också, tror jag.

Sen hemåt.
Fixade te från pepparmyntan från pallkragen .., slog mig ned i loppisfåtöljen .., tänkte att nu är det bara fem veckor kvar och jag sms:ade med sonen och det bestämdes att vi åker till Malmö på lördag och sover troligen över tills på söndag och så hem igen. Åååå, så roligt det ska bli!

På Instagram såg jag inte bara Turtlans käreste Martin hålla föredrag för landshövdingen i Värmland, nej, jag såg också det här härliga brudkortet som sannerligen värmde mitt hjärta.
Glada och uppsluppna småttingar och en i mina  ögon vidunderligt vacker brud!
Ja, brudgummen går ju inte av för hackor heller.

Over and out.