Dagens fönster ....

Ännu ett fönster fångat av Tommy - mina barns pappa -.

Tack! Du hade verkligen tagit med dig "storhåven"!

En annan sorts film ....



Men lika intressant kanske.

Film nr 3 ....
#halmstad filmstudio

Filmens titel: Woman at war
Regissör: Benedikt Erlingsson
Utgiven: 2018

Egentligen var jag igår måttligt sugen på att köra in till stan för filmtittande, men så tog jag mig själv i den krage jag inte hade och åkte iväg. Det bästa med filmstudion är ju den att jag så ofta blir överraskad. Nu var det inte så att den här filmen verkade ointressant .., det var väl mest bara att jag kände mig trött och allmänt less.

Åkte in .., parkerade vid slottet som vanligt .., och gick iväg.
Vid torget upptäckte jag parkeringsbiljetten i min kappficka .., jaha, bara att vända om, men jag hade osedvanligt gott om tid, så det var ingen större panik.

Som alltid var det nästan fullsatt i salongen.
En för mig ny presentatör av filmen berättade bland annat om ljudsättningen, ja, det var intressant och hon relaterade till Erlingssons tidigare film "Om hästar och män" (har jag inte sett) och berättade lite allmänt om vad som nu väntade oss.
Här kan man få ta del av handlingen.



Och här en trailer, med engelsk text.

Vad tyckte jag då?
Ja, så radikal som denna kvinna - Halla - är, nej, det är jag sannerligen inte, men man kan ju tycka att nånting är intressant att titta på ändå. Det är på gränsen till en actionfilm, faktiskt riktigt spännande .., o t r o l i g t  vackert filmad och musiken är enastående och just det här med musiken, det är påhittigt, även om Fredrik Sahlin, SVT:s recensent tyckte annorlunda. 

Bra skådespeleri (men jag blev aldrig riktigt förtjust i huvudrollsinnehavaren, konstigt nog) och bäst tyckte jag nog att fårbonden var, spelad av Jóhann Sigurðarson.

I det stora hela fann jag i alla fall filmen helt klart sevärd!
Inte en enda gång funderade jag över vad klockan var .., och jag njöt storligen av fotot och musiken, ja, det var nästan som den förra filmen från Indien, att det här blev som en mindre resa, om än via filmduken och nu till Island.

Jag struntar i betyget.

Glädjen .....

Så här såg den ut!
Agnetha i Skellefteå vars brorson (här fick ja kolla stavningen, skulle det vara med ett eller två s ...) Sebastian nu är Jvm-Europamästare i bågskytte.
Friherrinnan som gladdes åt en solig söndag!
Kattis njöt av helg!
I Lönsås frossar Anna-Lena av egenodlade grönsaker och känner lycka över det nya livet på landet.
Ulrika .., samma sak där - minus grönsakerna -.
(Och så är hon glad över pott-tipset som jag gav henne .., nu slipper hon gå på utedasset mitt i naten).
Turtlan i Karlstad .., där var det tömningen av den gemensamma poolen i bostadsområdet och glädjen i att arbeta tillsammans.
Kerstin i Trelleborg hade varit på kalas hos barnbarnet (ingen bild).
Och själv kände jag sån omåttlig glädje över båten och att allt gått bra; att jag fixade att köra hem släpvagnen från Landskrona och pv:s glädje. Och förstås tillsammansfikat med Sonja, hennes dotter med sambo och dom två sönerna.

Så glad jag blev att ni hakade på.
Ska vi fortsätta?
Veckans bästa ....?
Inget lotteri, bara dela med varandra?
Ungefär så här.
När ni känner för det.
Ingen press.

Ni är sååå välkomna med era bidrag i så fall!
Kram till er alla, ni raringar!

Dagens fönster ...

Det här är vad Ulrika ser när hon tittar upp mot huset där grannen bor.
Och grannen, det är ju hennes Rickard.

Ulrikas fönster påminde mig om detta. 

Kanske fick jag det för tio, tolv år sedan .., och minns jag inte helt fel, så var det fångat i Skottland, men av vem minns jag inte. Bedrövligt. 

Jag kom att tycka så omåttligt mycket om den här bilden .., och det var precis den som kom seglande genom mitt huvud, när jag fick mejlet från Ulrika. 

Tänk .., så många människor som i skrivande stund står och diskar och samtidigt tittar ut genom ett kökfönster!! 

Och tack Ulrika för din svartvita variant!

Det bästa för Agnetha i Skelleftehamn ....

Det bästa som hänt mig i helgen, det är att min brorson Sebastian Jansson från Umeå blivit EM-juniormästare i bågskytte i Slovenien!

Hälsningar från en mycket stolt faster.

//Elisabet skriver: det finns en film där den upprymde medaljören berättar om sin glädje, men den kan jag inte kopiera in här. Kanske kan den här länken fungera? Och grattis till Sebastian! Så stolt hans farmor och farfar - Kerstin och Sven-Erik - hade varit om dom varit i livet! Dom, liksom Sebastians faster, bodde under många, många år i Malå.

Det bästa från Anna-Lena i .....

... nej, inte längre i Tumba, utan i Lönsås, i Östergötland!

Så här skriver hon: Det bästa är att producera sin egen mat. I skottkärran finns morötter, persiljerot, rotselleri, betor av olika färg, pumpor och vintersquash. Bara en liten del av skörden från köksträdgården.

I lördags åt vi upp en av tupparna vi slaktat och vi frossar i de godaste ägg som finns.
Drömlivet!

// Om man vill se hur det ser ut i paradiset (det finns många nu bland bloggvännerna!) så kan man klicka på den här länken. 

Och hur glad blir jag inte över att ni är med i det här med vad som gjorde och gör oss glada!
Tack snälla!

Ögonblicksbild från Närke ...

Så här skriver Ulrika:

"En kik in i mitt vardagsrum utifrån denna frostiga morgon.
Jag hoppas få dit nån slags spröjs på fönstren, jag tycker inte att de är fina, den här sorten."

Måndagmorgon ....

Efter en natt med dålig sömn.

Vaknar till frost och kyla.
Och eld i kaminen (tack pv!).

Idag är det dags för tillkännagivandet av vem som tilldelas Nobelpriset i medicin.
Att det inte är alldeles enkelt med ett så kallat "vanligt liv" när man blivit pristagare, det vittnar den här lilla pluttfilmen om.

Det bästa för Kerstin i Skåne ...

Mitt bästa är kalaset för äldsta barnbarnet och hennes glädje över besök och presenter.
Tyvärr glömde mormor att föreviga tillställningen, så det får bli ett "Det bästa" utan bild.

// Det går lika bra det, Kerstin!

Dagens fönster ....

"Skolfönster på min väg hem från  jobbet. Skolbiblioteket nere till vänster.
Och tittar man riktigt noga ser man att uppe till höger är det nog biologisal!" skriver annannan. 

Tacksam är jag att du promenerar hem från jobbet och då hinner fånga fönster längs vägen!
Tack!

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Hej!

Det har varit en bra helg överhuvudtaget men vinner gör lördagens fixardag här i vår bostadsrättsförening. Vi plockade in möbler, dynor och paviljongen från innergården. Stuvade in det och ett gäng solstolar i förrådet som är i underkant i storlek.

Med gemensamma krafter drog vi sen över den supertunga presenningen över poolen. Vintervila för poolen nu.

Efteråt blev det kaffe med nybakade bullar. Småprat och skratt likaså.

Det bästa för mig är alltså gemenskapen med grannarna här. Stora som små. Det är så värdefullt.

// Tack till dig också Turtlan!! Så roligt, vi blir några stycken iaf!

Det bästa för friherrinnan ....

Det härliga sköna vädret, jag satt med näsan i solen (fast jag inte ska).
Hade besök av min kusin och hans fru. Vi pratade om cancern som hans föräldrar drabbats av, men dom är vid gott mod. På torsdag ska vi fira deras diamantbröllopsdag - 60 år -!

Jag kommer ihåg deras bröllop som om det var igår.

//Tack Lena!

Kattis om sitt bästa ....

Det bästa i veckan var fredagsmyset tillsammans med den lilla familjen.
Inga som helst måsten, borden eller skullen.
Favoritcava, tid för prat, god mat och friidrott på teven.

// Så glad jag blir .., nu är ni två! hälsar Elisabet.

Det bästa för Ulrika .....

Veckans bästa ..., ja, hur väljer jag? Det finns så mycket!
Men rent allmänt så där så är det det ju att vi äntligen flyttat in på gården och det livet, det är heeelt underbart!
Allt utrymme, egen skog, egna åkrar, alla möjligheter, alla planer!

Att vi bor på ett par minuters gångavstånd i stället för tjugo mil.
Det svämmar liksom över av det-bästa-saker just nu :)
Det får representeras av en glad hund som älskar gårdslivet.

Ulrika.

//Så jätteroligt att du hakade på, Ulrika!  T a c k!

Och så några kvällsfönster ...

"Höstens konfaläger är i gång. Tolv ungdomar har kul även utan mobiler", skriver Cecilia N.

Tack! säger jag.

Och så ett rykande färskt fönster ...

"Hej!

Solig söndag och vi plockar ur båten på grejor, gardiner och dynor.
Så ljust det blev nere i vår förpik utan dynor och just gardiner.

M går iväg med ett ett lass dynor. Han skymtar borta på bryggan med något grönt.

Nu snart kör vi sista turen till upptagningsbryggan.

Turtlan."

//Tack Annica!!

Det bästa ....

Mitt eget bästa - i alla fall i helgen - det är ändå dagens tillsammansfika i Skallkroken tillsammans med Sonja (moster till pv om någon hade glömt det), hennes dotter Mia, pojkarna Alfred och Elliot, deras pappa Roger och hunden Alice, elva år. Och så pv och jag själv förstås.
I den glädjen ingår även nytillskottet .., den med köl.

Är det nånting jag tycker om, så är det uthomhusfika.
Allt blir så mycket enklare.

Småpojkarna är förstås som pojkar är mest, utan minsta rädsla sprang dom på och av båten .., och jag som har livlig fantasi, såg hur dom skulle dråsa i hamnbassängen.
"Då tar vi det då ...", sa hans pappa lugnt.
Och när dom inte var på båten, sprang dom uppe på stenpiren.
Då såg jag hur dom skulle snava och falla baklänges och slå huvudet i någon vass sten.
Gjorde dom det?
Absolut inte!

Eftersom Sonja ville ta sig en titt på båten, skulle hon ju ta sig ombord.
Oj, oj.
Det blev några svettiga minuter då pv fick dra fören närmare kajen, men då gick det bra - med lite stöttning -. Om fyra år fyller Sonja nittio och väl på båten pratade hon om båttur till havs när vårsolen kommer. Underbara, härliga Sonja! Måtte du leva länge till!

Mia och Rogers hund är en Jack-Russell-tik som heter Alice.
Jag tror att hon är elva år.
Alice är väldigt vaktande och skäller nåt omåttligt när vi kommer på besök, så jag har haft lite respekt för henne. Men se nu .., nu var hon hur go som helst (ja, det är hon förstås annars också). Jag gav henne en liten bullbit, men den hade hon svårt att hitta. "Ser hon dåligt ...?" frågade jag och Roger sa att jo, så är det nog.
Lilla pigan!

Alice.
Fina, fina Alice.

Sonja hjälper ofta till och passar barnbarnen .., jag fattar bara inte hur hon orkar - i den åldern - men det är förstås också ett sätt att känna nån slags mening med tillvaron. Och ni kan ju ana hur älskad hon är av sina barnbarn. Men vad är alternativet? Att sitta hemma i tvårumslägenheten och vänta på att tiden ska gå. Ändå har Sonja väninnor och reser ibland till Ljungby och träffar gamla sköterskekollegor ..., men nog måtte det vara roligt att få vara så nära sina ätteläggar.

Mera Alice.
Den dagen vi inte har Harry .., då vill jag nog ha en sån här liten krabat.
Om jag är frisk och kry, alltså.

Ännu mera det bästa!
Fullkomligt ljuvliga lammfärsbiffar (med fetaost i smeten), stekta med drivor av timjan, rosmarin och salvia .., och så ugnsrostade grönsaker som blev perfekta i konsistensen .., ett gott rött vin och så lite gelé. Harry fick några smakbitar utblandat med sin vanliga mat och sover nu gott.

Ja, det var mycket som blev bra.
Båten och all pv:s glädje (även min) .., kaffet tillsammans med friherrinnan på förmiddan .., jobbet igår och vänliga kunder som hälsade en välkommen ...(tänk, om dom bara visste hur mycket sånt betyder) ...,och mannen som hojtade "hej Bettan, roligt att se dig här!" och jag ville nästan gråta, just då hade jag allt sjå i världen med dom nya plu-numren och kände mig mest uschlig.

Är det nån av er som vill dela med sig av sitt bästa .., mejla bara glädjen till bisse151@gmail, com eller skriv en kommentar - om ni nu lyckas -! Ni vet ju hur det är .., det här med delad glädje!
Har ni en bild till, är det ju ännu bättre, men inget måste.

Dagens fönster ....

Skåne.
Malmö.
Och man passerar ett tvättstugefönster.

Bilden togs av mig själv.

Efteråt ...

Det är med nöd och näppe jag hinner till hamnen innan seglarherrarna kommer hem! 

Kanske står jag i tio minuter och väntar .., mest blir det prat med några sjöräddare vilka har gemensam övning med sina gelikar från Grötvik, inte långt från Halmstad. 

Och sen kommer pv, Tommy och Göran in i hamnen och det tycks gå hur bra som helst! Dom lägger till vid mastkranen och jag hinner med en stunds småprat om hur det hela har gått (jättebra, även i lite hårdare sjö och pv säger att han mådde lite illa när han skulle fixa fika eller lunch och var nere i ruffen .., det har jag ALDRIG hört honom säga tidigare!), ja, innan jag ska iväg till jobbet. 

Här syns storebror Göransson redo att kasta tampen till nån  av dom sympatiska sjöräddarna. 

Den ene sysslade med reservdelar, den andre var familjerådgivare. Sjöräddare arbetar ju ideellt och det måste vara fascinerande hur olika yrkesgrupper arbetar tillsammans mot samma mål. Ungefär som när man blir pensionär; då bryr sig ingen i vad man har gjort tidigare, då är man liksom i ett eget fack och det är helt okej. 

På jobbet var det full fart. Det märks att vi har ökat omsättningen rejält .., jag upplever det som betydligt fler kunder än tidigare. Och förr hann jag fylla på tobak och kassar och göra fint, nej, det hanns inte med ikväll. 

Ett tag kändes det bara hemskt. 

Somligt hade fått nya plu-nummer (man fattar aldrig varför) och en säck björkved som förr hette 6523, ja, det hette nåt helt annat nu. Så var det med mycket annat också. Och utlandsfrimärken hade fått nytt nummer och clementiner hette nu 3029, i stället för 4450. Svenska äpplen hade numret 3006 för några veckor sedan, nu var det nytt nummer där också! 

Då ska man leta i en fruktochgrönt-meny och det tar tid och jag som förr kunde så gott som alla hundratals plunummer .., jag tycker att det går sååå mycket långsammare, ja, det tycker för övrigt dom andra också, som varit med länge. 

Nåja, jag ska minsann lära mig dom nya utantill också!

Blev hämtad av pv och vi åkte hem och gjorde det enklast möjliga; varma mackor! 

Sen friidrott och sen prat med Bert i Luleå (det gällde korsord, tack Bert!) och pv såg så trött och slut ut på ..., nästan så jag var orolig för honom .., och nu ligger han redan och sover och jag ska strax gå upp jag med.

Imorgon ska vi bara ta det lugnt.
Nå, någon ska till hamnen och göra det som måste göras, jag ska putsa några fönster och gå på lång promenad .., kanske ta ett dopp .., men mest av allt bara njuta av en ledig söndag.

Och på måndag vankas filmstudio!

Ajöken, sa fröken.