måndag 22 februari 2010

sigge nilsson är lycklig ...


Det finns tydligen fler än bloggmadamen som ändrar rösten vid prat med små katter.


Det finns i alla fall en liten krabat som tycker att detta med ymnigt snöfall är härligt.

Och så kommer livlinan ...


Livlinan på plats.

Efter fyra och en halv dag utan kontakt med yttervärlden, i alla fall om den ska gå via fast telefon, så uppenbarar sig Teliamannen så där som en räddare i nöden.

Arma krake!

Hela morgonen har det vräkt ner snö och gör det ännu och efter att ha inspekterat anslutningen inomhus, går herr Reparatören och pensionatsvärden ut i snöyran för att försöka hitta den så viktiga kabeln, den som ska bytas ut.

Det skottas snö och det skottas snö och så ansluts en provisorisk kabel och hur spännande som helst blir det .., ska det verkligen fungera?

Jo, det gör det.

Och vi testar att ringa och tänka sig .., det fungerar också!

Halleluja!

"Vill du inte ha en kopp kaffe innan du ger dig ut i ovädret ...?" frågar jag herr Reparatören, men det har han inte tid med, det är flera som väntar på att bli lyckliggjorda och så tackar han för sig och ger sig av.


En ljust syrénlila bomullsduk ligger på bordet, ett fynd från arvegodslådan.
I en vas på samma bord står mörklila tulpaner.


Hela tiden står sigge nilsson i fönstret och spanar.

Han, som annars är så kaxig, vågar sig inte ut när den Okände Mannen är där.

"Nä, bäst att gömma sig bakom gardinen ...", tänker han nog.

Och nu ska här firas med nybryggt kaffe och en ljummen giffel.

Kvidevitt ...!



Självaste herr illustratören hör av sig och säger:

"Hej Elisabet!

Tack för dom fina kommentarerna om mina fågelillustrationer.

Förr, om somrarna, som tillbringades i lantlig idyll, tecknade jag ofta fåglar.

Landet hade sina egna favoritmotiv; kossor, blommor, träd, ängar, himmel och en gammal lada.

Och så fåglar....

Dom erfarenheterna plockade jag fram när jag gjorde söndagens illustration.

Hälsningar Ulf."

Och det bara fortsätter ...



Nu vräker snön ner!

Och pensionatsvärden är klädd för hård träning ute på åkern.

Någon slags insikt ....



För att få plats med det vackra arvegodsporslinet, töms ett av pensionatets skåp på dess innehåll och där står bloggmadamen och bara gapar av förvåning!

Det mesta är sådant som hans mamma, den rara Gunvor, har förfärdigat .., och absolut helt förvissad är jag att här kan - utan några som helst bekymmer - öppnas en secondhand-butik enbart för virkade illgröna dukar, hemvävda löpare, aprikosfärgade frottéhanddukar, gladmötrade gardinkappor, stora vackra linnedukar och, inte att förglömma: alla servettringarna!



Rent obegripligt är det hur välförsedd
pensionatsvärden är med dukar och allt sånt.

Ja, det tar liksom aldrig slut.

Nu min själ ska här sorteras och sedan återstår endast att införskaffa en kassaapparat.

Och så skylten med "second-hand-försäljning", förstås.

Jodå, ni är alla hjärtligt välkomna!

Dagens fönster ...



"Fönster från Arjeplogs kyrka.

Bilden är tagen inifrån kyrkan och man ser den rosa färgen på kyrkans utsida."

Jom tog bilden.

söndag 21 februari 2010

Vintips ....


I Tyskland köpte pensionatsvärden ett par flaskor Makulu, ett sydafrikanskt rödvin gjort på den här druvan.

Billigt var det .., knappt 30 sv. kronor, tror sig pv minnas.

Och jättegott!

Smakar mycket av bär ... och är mustigt.

Måste vara underbart till ost.

Har ni sett ...



... vilka helt LJUVLIGA illustrationer i dagens Göteborgs Posten!!

Helt bedårande!



Illustratörens namn är Ulf Sveningson!

(Ja, ett n och ett s .. jag har fått rätta det två gånger .-)

sigge nilsson är lycklig ...



" Å, titta, husse har kommit hem med en ny säng till mig!"

Och efter en liten stund har sigge kurat ihop sig bland diverse dukar, servetter och ett påslakan lent som siden.

Om det nu hade varit min pappa ...



Från landet Ljungby återvänder pensionatsvärden med sådant som har blivit hans, ja, dom tre bröderna har ägnat lördagen åt att fördela sin mors bohag och med sig har pensionatsvärden en hel kartong med vackert danskt porslin och där är kristallglas, ett oräkneligt antal servettringar och så några tavlor.

En av dem är den ni ser på bilden.

Det är Wiking Göransson, de tre brödernas pappa, ja, han som har varit död i fem år, som har förfärdigat mästerverket.

Inte för mitt liv skulle jag välja en broderad tavla - hur skickligt gjord den än vara månde - .., men .., så tänkte jag så här .., att tänk, om det vore min pappa som hade ägnat hur mycket tid som helst åt sitta där med nål och tråd .., åå, då hade saken kommit i ett annat läge.

Då hade jag med största säkerhet kommit att älska den tavlan mer än allt annat.

"Ja, du kan ju alltid sätta den på väggen där uppe ...., där blir den nog jättefin ... ?" säger jag med den allra snällaste rösten.

I det där mellanrummet mellan två rum.

Då ler pensionatsvärden.

Han förstår precis.



Men den här ... tycker jag såå mycket om!

Träsnitt är läckert, tycker jag.

Lite kärvt och grovhugget.



Enligt vanligtvis välunderättad källa, dvs, pensionatsvärden, visar bilden ett café/bageri i Ljungby, ja, där bröderna Göranssons pappa arbetade under en tid av sitt liv.

Så småningom skulle Wiking komma att byta ut degspaden mot mursleven.

Konstnärens namn är Rickard Carlsson.

Lördagsfönstret ...



Utan fungerande fast telefoni .., utan tillgång till internet .., och ingen mobiltäckning på pensionatet .., ja, då känns det mellan varven som vore tillvaron rätt ..., "skröplig".

Ungefär som huset på bilden.

Efter snart fyra månader i landet Halland, har jag hittat en ny promenadväg (en runda, det är ju mycket roligare än att vända om och ta samma väg tillbaka!) och längs den rundan finns några riktigt eländiga hus med de allra mest bedagade fönster.

Det här är ett av dem.


Och ja, jag har nog bloggabstinens.
Ni minns väl vem som vann i fjol ...?


Utan uppkoppling till yttervärlden kommer man sladdande lååångt efter alla andra.

Ja, ni har väl förstås redan ... men det hade inte bloggmadamen och kanske har någon annan missat det hela, så här finns i alla fall länken till en underbar man i landet Jämtland.

Och till hans småfåglar.

(Tävlingen gällde alltså att fånga så många som möjligt av hans småfåglar på bild ...)

I vinterlandet ...



Lördagmorgon vaknar vi till ett rejält snöoväder!

"Det har nog kommit minst tre decimeter i natt!" säger pv när han tittar ut genom sovrumsfönstret.

Hela världen är vit!

Och det skottas och skottas och skottas och pensionatsvärden tar bilen och ger sig av till Ljungby och snön fortsätter att falla .., och jag skottar det jag orkar med och tänk, att fastän slingervägen är oplogad, så hittar jag dagstidningen i postlådan!

"Det är makalöst! Vi såg tidningsbudet lämna sin bil och plumsa i snön med sina tidningar!" berättar kvinnan som är ute och rastar Elsa och Alice, en dalmatiner och en labrador som väldigt gärna vill lämna matte för att ta sig en titt på en nyfiken liten sigge nilsson som sitter uppe på backens krön och håller koll.

På kvällen blir det tv-tittande för hela slanten.

Melodifestival (jag röstade på Darin .., sms:ade sedan till Emma och konstaterade att mormor och hennes barnbarn har samma smak, i alla fall ibland ...) och därefter olympiska spel och då har pensionatsvärden återvänt från landet Småland.

Vi sitter i soffan Ektorp och förundras över Hellner, Södergren och herr Olsson och det är så spännande så man, lätt som en plätt, skulle kunna drabbas av hjärtbesvär .., och när loppet är nästan slut säger jag ..., "nä, det går aldrig .., nu är han infångad .., han blir väl tjugofemma stackarn?", men det blir han inte och när svenskarna går i mål som medaljörer blir ögonen dimmiga och där är inte en enda rödklädd norrman i sikte och den underbare Per Elofsson gråter av glädje och jag skulle vilja omfamna den mannen, ååå, han är så fin .., och det blir intervju med Kungen som är på besök med sin hustru som man snart inte känner igen, i alla fall inte i profil ., och reportern snubblar över alla orden och vet inte hur han ska ha det .., alla titlar hinner han med .., det blir kungen, ni, du och dig och jag sitter i soffan och ler och tänker att ååå, så mycket enklare tillvaron skulle vara om vi människor såg oss som jämlikar!

Och just som allt är över och svenska flaggor fyller tv-rutan, piper det i min mobil.

"Det är nog Anna .., ja, det måste i alla fall vara någon som har tittat på skidtävlingen och nu är euforisk ..?" säger jag.

Men så är det inte alls.

När jag öppnar meddelandet står där: "Jag har träffat en jättetrevlig man!"

Ahaaa .., tänker jag leende.

Det blir på det hela taget en kväll sprängfylld av g l ä d j e och nu väntar ännu en sportfylld kväll/natt/morgon med hockey och ännu mera hockey och kanske curling och snöandet har - åtminstone tillfälligt - tagit paus .., tidningsbudet har fått en Trisslott och lite godis som tack för att han är så uthållig och snart ska pensionatsvärden ge sig ut för att befria altantaket från tung snö.

Ungefär så.

Och mitt i alltsammans fungerar plötsligt anslutningen till internet (men inte telefonen).

Kontakten med yttervärlden är således tillbaka, åtminstone just nu.

Jo, det känns bra och mest av allt vill man väl utbrista ....

Så är det.

Söndagsfönstret ...


Känner ni dofterna?
Och hör ni ljuden ..?

En av mina arbetskamrater - Hanna Edensten -, har varit på resande fot .., ja, till såväl Indien som Sri Lanka, allt ingår nämligen i hennes utbildning.

Innan hon lämnade fosterlandet, påminde jag henne om det där med fönsterfångandet.

Och ser man på ...!

Så här skriver hon:

"Ett fönster från resan, någonstans på ett tåg mellan Colombo och Kandy en tidig morgon i Januari 2010.

Tåget skakade kraftigt och det var varmt trots att fönsterna i kupen var så öppna som det gick, och ljudvolymen så hög att det inte gick att prata med varandra.

Landskapet utanför fönstret var så vackert att det gick att tappa hakan.

Hanna."

fredag 19 februari 2010

Long time, no see ....

Ja, nu ser ni att bloggmadamen minsann kan vara som en alldeles vanlig människa! Och tänka sig att man klarar detta också (jag behöver ju inte berätta att jag har blivit mästerlig på att lägga patiens på datorn i stället ..-)

Har ni läst det föregående inlägget, så vet ni vad som har hänt.

Förut hade vi Optimal Telecom på pensionatet och då var vi utan telefon i fem dagar.

Så bytte vi till Telia (halleluja, gamla hederliga Telia!) och det är klart, det är väl samma kabel som allt löper genom och nu har vi varit utan kontakt med yttervärlden sedan i onsdags, frånsett att vi kan ta emot och sända sms.

Ja, det går det med.

Irritationsrekordet nåddes dock igårkväll, då pv suttit hos grannen 200 meter bort och väntat och väntat och väntat i tre olika köer och just som han äntligen kommit till rätt person, bröts samtalet!

Då gav vi upp och gick hem i snöovädret.

Idag har han dock fått prata med ett antal människor hos Telia och resultatet blir att "kanske på måndag, eventuellt på tisdag?"

Så vet ni det.

Själv har jag idag kört bil från landet Halland till det underbara landet Skåne och till Hässleholms sjukhus.

Ååå, så roligt!

Här pratades det friskt och alla hälsar och hejar på varanda i väntrummet .., ja, det blir det där härliga småpratet som jag tycker så mycket om.

Det pratas om nyrenoverade höfter och knän och där är någon som ska få nytt och andra som har fått.

Efter röntgen (då jag, på egen begäran, fick se röntgenbilden av mitt knä - hur intressant som helst ! -, stundar en hel timmes väntan innan det är dags för träff med doktor Sören Larsen.

Ni anar inte hur vänlig den mannen är!

"Ja, men å Elisabet, du må ha tränat riktigt bra .., titta så fint och rörligt ditt knä är och röntgenbilden visar att det här helt perfekt, nu ska du bara ta det lugnt den här tiden som är kvar av din sjukskrivning och inte ta i för mycket när du börjar arbeta, det är det vanliga och då kommer du att bli trött, men tro mig, det går över!" säger herr Larsen och ler som vårsolen, den som verkligen inte syns till, nej, tvärtom, utanför fönstret till undersökningsrummet råder full SNÖSTORM och jag som ska köra hem strax!

Men det går bra.

Efter lite krånglande för att hitta ut ur Hässleholm, kommer jag upp på väg 24 och passerar sedan samhällen med filuriga namn .., där är "Mala" (känner jag mig hemma .., som f.d. Malå-bo) och där är "Skogen" (var bor du ? Jo, i Skogen ...) och det är Örkelljunga (skyttecentrum-skylten pekar till höger .. själv tänker jag på skyttepaviljongen) och nu kan jag den här vägen .., det är snömoddigt och alla, utom en militärbil, tar det lugnt.

Och nu ..,. sitter jag vid en lånad dator och skriver detta.

Till er som orkat läsa hit ner: nej, jag tänker verkligen inte byta tandläkare! Hon är helt UNDERBAR och att jag ligger och spänner mig för att nerven inte ska vara död, det är inte hennes fel! Att det ibland gör ont när man rotfyller, kan också bero på att tanden är så inflammerad (fråga mig) att bedövningen inte tar riktigt.

Nu får ni ha en skön helg.

Vill det sig väl (eller illa, välj själv ..), får vi igång pv:s bärbara dator som också har insomnat och då kommer här världens vackraste och härligaste fönster från Sri Lanka.

Stor kram till er alla! från bloggmadamen.

onsdag 17 februari 2010

Dagens lilla fönster ...



... finns i pensionatvärdens segelbåt.

Och javisst, han har sytt dem själv.

Gardinerna.

(Idag bär det av till Helsingborg för ROTFYLLNING - halleluja så ljufvligt ! -, så du Rexxie som tror att bloggmadamen har insjuknat bara för att där inte publiceras åtta inlägg per timme, du kan vara lugn. Alltså ska jag låtsas att jag är En Alldeles Normal Människa. Max två inlägg under en hel dag. Det ni. Jaså? Det tror ni inte på?)

tisdag 16 februari 2010

Insikt nr 218 ...


Såg ni intervjun med guldmedaljören Björn Ferry?

Just det.

Typisk tystlåten västerbottning.

Säger en annan västerbottning ..., smajlande.
Snälla, rara ...


Norska vännen - B - har åkt in på sjukhus.

Eventuell infarkt.

Nu hjälps vi åt att hålla alla tummar och tår!
Nytt arbetspass i soffan Ektorp ...


Curling

Skidskytte

Curling

Bäst att ladda upp med vätska och en Cloetta Kexchoklad.
Extrapris på gurka?

Knappast.