lördag 6 augusti 2011

Slut i rutan ...


Och så är det dags för äldsta dottern med familj att återigen köra till Helsingborg.

Halv tio spelar BSK pojkar f.-99 sin tredje match.

Såååå roligt har det varit att ha dem här och Emma har sovit i Hildas rum och förgyllt mormorshjärtat nånting så otroligt.

Här står vi alla, före avresan söderut.



"Hejdå lille Harry ..,. ajabaja, att du skulle bita hål i mina byxor!" säger Maria.


Nog har Emma lyckats spankulera omkring i två par upphittade skor nu på morgonen.

Den t.v. tillhör som bekant pv (arbetsskor, är det väl bäst att förtydliga .., ja, inte i skolan, utan hemma ...) och den andra har varit ena hälften av mina älsklingsskor alla kategorier, nämligen ett par Rieker - världens skönaste sko -!

"Mormor, det är två högerskor jag har ..., haha ..!" säger Emma leende på väg till bilen.

Fyra fönster från Österbotten ...



... närmare bestämt från Nykarleby kommun i vårt östra grannland.

Det är ellem från Västerbotten som varit framme med håven!


// Och titta, så vackra dessa fönster är! Annorlunda färgkombination, t.om. soptunnan (?) matchar!
Humlen finns där också ... mmmm!
Synd bara att elskåp ska finnas till.

fredag 5 augusti 2011

Nutidstestet vecka 31.

7 rätt av 10 möjliga.

Av de 10023 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 6643 (66%)


Äntligen, ett någorlunda resultat i Dagens Nyheters nutidstest.

Det har varit bedrövligt den senaste tiden.


// Resultat för pv: 7 även han.

Att kropp och själ hör ihop ....

... det förstår man när man läser detta.

Igårkväll ...


Bad i ett ljummet hav - Maria och Emmas kompis - och solen på väg ner.

Själv var jag på personalfest.

Mågen Peter tog bilden.

Och vi bara väntar på ...


... regnet .., ty himlen är åskblå och jag ångrar att jag föreslog kvällsmat nere vid havet!

Men se .., vi klarar oss!

Vi sitter på filtar och äter massor med färska räkor, var sin havskräfta och var sin signalkräfta och vitlöksbröd som ännu är ljummet.

Hela tiden leker Harry med vindruvor eller bara springer av glädje!

Han är den allra mest morgontrötte hund jag någonsin har träffat, men lika trött som han är på förmiddagarna, precis lika kvällspigg är han!


Emma har gömt sig under filten och nu blir harry som galen .... och vill bita och nafsa i Marias byxor, ja, som en duracellkanin är han!

Senare på kvällen äter vi nötkaketårta och firar Marias födelsedag, några dagar i efterskott.

Gitarren åker fram och det sjungs så där lite lagom.

Och Emil (vars lag vann sin andra match med 6 - 2, varav ett mål var Emils ), ringer och berättar om en klämd tå och nu kanske han inte kan spela matchen i morgon.

Sist av allt masserar jag Emmas rygg med lavendelolja och för en mormor är detta höjden av glädje .., att ha ett tonårsbarnbarn som ligger raklång över ens ben och så får man massera hennes rygg i en halvtimmes tid.

Efteråt doftar det lavendel i hela rummet.

Fredag i landet Halland - och Skåne -.


Då blir det besök i Helsingborg, där Emil och hans lagkamrater i BSK pojkar -99 spelar cup.
Själv blir jag i flera timmar varandes nere vid Sundstorget, i väntan på pv, som har tagit färjan över till Helsingör.

Jag promenerar runt lite .., sitter på en bänk och bara tittar på alla fotbollsspelande ungdomar och på deras föräldrar, dom flesta i 35 - 40-årsåldern och nästan alla pratar skånska.

Det känns .., hemtamt.

Och säkerligen femtio personer som frågar om dom får klappa Harry?

Det får dom.



"Ååååå, så fin han är! Vet du, jag har en hund som heter Doris, men hon är mycket större än din, vad hette han nu ..., harry, ja, hon är mycket större än Harry!", säger lilltösen.

När jag frågar var hon kommer ifrån, funderar hon en bra stund.

"Jaaaaa ..., ja ..., faktiskt kommer jag från ..., från Skåne!" säger hon till slut.


Det är så här Doris ser ut.
En rhodesian ridgeback

Sen kommer hennes pappa och småpratar lite.



På morgonen är det frukost här på altanen.
Då är det dr Böhlanders tur att gosa med den lille svarte krabaten.
Precis som sina syskon är även den äldsta en stor djurvän.


Emma lånar mormors kamera och sitter och testar hur nära man komma med kameran.


Och sen är det hennes tur att gosa lite ...


Och ta bilder på sina tjusiga Converse.

I min ungdom kallades dessa helt enkelt för "tennisskor" och var inte det minsta märkvärdiga.

Nästan exakt likadana såg dom dessutom ut och fotsvett fick man alldeles gratis, ja, om man nu hade såna skor.

Det är kanske därför jag inte har köpt mig dylika.

Jag tillhör de Omodernas Skara.

Och nu är vi hemma igen och Harry har åkt tjugo mil utan att kräkas; nej, idag gick det hur bra som helst, även om det dreglades friskt till en början.

Så underbart om det löser sig!

Och så var det personalfest ..


Först samling vid Haverdals Golfklubb vid halvsjutiden och då skulle den som så önskade, få en liten lektion i hur man slår ut en golfboll.

Nu visade det sig att instruktören missuppfattat tiden och inte alls fanns på plats, men det spelade ingen roll .., vi övade oss bäst vi kunde.

(Ja, Mattias demonstrerade visserligen hur det skulle gå till ..., men det visade sig vara lättare sagt än gjort att få till den där svingen ..., och undertecknad, som saknar all form av koordination, hade ett sjå att ens hålla klubben på rätt sätt!)

Alla fick en liten hink med bollar och så slog vi.

Och gapskrattade!

Jag kan ju säga att spridningen på dom vita bollarna var rätt stor.

Själv fick jag iväg några mer än femtiometer och när det väl lyckades, ja, då var det ingen som noterade det hela ,-)

I rosa en bit bort skymtar J som om tre veckor ska bli mamma för första gången.


Så blev det grillbuffé ute på verandan och solen på väg ner i väster och det var ett ljuvligt ljus!
På bilden skymtar Alex som på min fråga vad hon tänker arbeta med, svarade "jag ska bli chef!" och det är så ovanligt att man får det svaret, så jag bara häpnade!

Men h ä r l i g t, är det!
Det skulle a l d r i g någon i min klass ha svarat hemma i Malå, inte någon tös i alla fall.

I gult sitter Anne-Marie.
Hon och maken har massor med djur .., där finns grisar, kor, två hundar, ja, säkert mer än så! Anne-Marie är charkansvarig.

Längst till höger syns Anna.
Man skulle lätt kunna ta henne för en fransyska och Anna läser till landskapsarkitekt på Alnarp i Skåne.


Här syns Charlie.
Han är - precis som Anne-Marie -, också i charken och pluggar på Chalmers i Göteborg.
Till höger om honom, med världens tjockaste hår, sitter Hanna som ska bli lärare.


Och här kommer ännu en Johanna, för dagen med "förlängt hår".

I affären har vi röda bärkassar som är något i stil med "ekologiskt tillverkade", ja, där fanns ett litet anslag när vi började med dem som sa .."en röd kasse som är grön".

Med Johannas läppstift är det ungefär samma sak.
Nämligen ett grönt läppstift som blir rosa!

Ja, just så var det!

Johanna läser på journalisthögskolan i Göteborg.

Och så fanns alla andra också .., Emmeline och hennes syster Amilia .., där var den spralliga Carina som sköter mejeriet .., där var den säljduktiga Gunilla i charken .., Johanna som väntar barn .., där var Sofia, Anna, ännu en Johanna .., chefen och hans fru förstås .., där var Peter från charken och Mattias.

En jättetrevlig stund tillsammans blev det och mycket prat och skratt om jobb.

Alldeles eniga var vi att det finns två fraser som vi får höra hur många gånger som helst per dag, ja, egentligen tre.

Nr 1 är: "ja, det första man blind på är ögonen ..." (sägs när kunden inte hittar och någon ur personalen visar att ja, här är det).

Nr 2 är: "Ja, det man inte har i huvudet, får man ha i benen ..." (sägs förstås när kunden lämnat affären och upptäcker att han/hon har glömt något och genast återvänder).

Och slutligen nr 3: "Konstigt, det fungerar i alla andra affärer!" (när kortet inte fungerar).

Vid tiotiden ringde jag till pv och bad honom hämta mig, ty hemma på kullen fanns då dr Böhlander, hennes man, Emma och kompisen Ellie!

Ååå, sicken glädje att få träffa dem alla!

Dagens fönster ...


Å, håll med om att skånska fönster är så otroligt vackra!

Det här kommer från Haväng på Österlen och så här skriver avsändaren:

"Helt enkelt ett fönster som finns på (eller heter det vid....) vandrarhemmet vid Haväng strax norr om Kivik.

Stråtak och blomster.

Helt enkelt så var det.

Turtlan."

Fourmum sa...

Åh, där har jag varit, mer än en gång till och med :)

Första gången var jag och hälsade på bondgården bredvid för att titta på en hundvalp som var släkt med min tidigare hund.

Andra gången var 2 veckor senare när jag skulle hämta hundvalpen :)

Tredje gången var förra sommaren när vi mellanlandade där och passade på att bada vid Havängs vackra strand.

Det är så vackert där.. så där så man blir alldeles tyst och bara står där och njuter, försöker memorera och spara känslan ..

SoF sa...

Åh, älskade Skåne! Aldrig att jag tröttnar på allt vackert där.
Fastän det bara är 14 dagar sedan jag var där senast - så skulle jag kunna tänka mig att åka dit igen...snart. :)
Tack för en jättefin fönsterbild!
Varma idag-äntligen-regn-hälsningar!

cruella sa...

Det vandrarhemmet utgör borterändan på min löprunda, väldigt fint, för att inte tala om Verkeån och backarna och heden och tallskogen omkring:-)

ellem
sa...

Å, så vackert! ellem





torsdag 4 augusti 2011

Tidig kärlek ...


Min pappa var alltid noga med att man skulle ha sidbena i håret!
Exakt på pricken minns jag hur han kammade håret; hur han tog upp kammen ur högerfickan och liksom måttade för att få benan rak.

Bilden är tagen vid Solviksbadet hemma i Malå.

Hela min uppväxt har varit fylld med hundar!

Mest hamiltonstövare.

Där var Lola, Buster, Sessan och Tina och småvalpar varje vår - pappa hade kennel -.

Så småningom kom taxen Snobben i familjen och en släthårig foxterrier fanns där också.

Sen blev jag vuxen och fick egna hundar.

Där var på 70-talet en härligt matglad labrador från Krägga utanför Stockholm, en rymningsbenägen finskstövare från Norsjö .., en vit spets som hoppade från svärmors balkong på sjätte våningen i Angered utanför Göteborg och så .., 1993 kom en glatt svansviftande cocker spaniel från Kungälv till familjen. Då hade vi flyttat till Ystad.

Två gånger har jag blivit hundbiten.

Första gången när jag var sex år .., det var grannen Stures släthåriga tax som högg mig i ansiktet - just under vänster öga och här kan man verkligen tala om "nära ögat ..."- och ärret är väl synligt än idag. (Sedemera bet han sin husse i näsan och så småningom, men alldeles för sent .., togs hunden bort).


En annan gång blev jag biten i benet av en ilsken liten krabat som jag råkade passera med min cykel.

Hunden på bilden, den som nosar mig i håret, tillhörde Eskil Mattsson som under en kort tid arbetade på Domänverket i Malå.

S o m jag älskade den taxen!

Och s o m jag älskar lille Harry!!'

Just nu ligger han vid mina fötter här under bordet .., glad och nöjd efter att ha fått smaka lite av en Lithells varmkorv, men han fick den kall.

Ååå, han sover så gott och han gör mig så lycklig!

Ja ..., det var väl mest dit jag ville komma.

Och så två torsdagsfönster från ...


... Striberg, i Västmanland.

Där bor förvisso madame Alvner, men nu var det inte hon som varit igång med fönsterhåven, utan det skötte Ulrika om.

Samma Ulrika som nu befinner sig på ett slags väckelsemöte för redan frälsta, ja, i Dalarna.

Okej, stickläger, då ,-)

Ps. Och har någon enda missat Christina Alvners fullkomligt underbara bilder och filmer från hennes resa till Kina .., så klicka här, så får ni en glimt! Ds.
Idag ....

... är en underbar dag!

Då kommer nämligen dr Böhlander mcd familj på besök!!

Och på lördag .., kommer sonen upp från Malmö!

Inget annat än ren och skär l y c k a är detta.

I skrivande stund är klockan snart sex på morgonen.

En kråka kraxar.

Pv vittjar nät.

Och jag ska snart moppa till jobbet.

onsdag 3 augusti 2011

Och så ett kvällsfönster från Frankrike ...


"Hej i Halland,
Häromkvällen var vi på vår vingård med anor från 1000-talet.

Nu fint restaurerade men med den gamla känslan kvar.

Här är ett fönster från uteterrassen som du kanske tycker om.

Kram Monet."

Förmiddag en dag i augusti ...


Praktiskt är det att turas om att läsa en bok.

Igår var det min tur .., idag pv:s.

"Var är du nu, vad handlar det om ...?" frågar jag.

Jaha ja .., vi har kommit ungefär lika långt.

Och mellan varven badar jag i ljummet och glasklart vatten.

Samma plats som igår .., helt perfekt är den.

Inga maneter.


Harry får också bada .., han simmar några meter med mig och ruskar sedan av sig .., där han står där uppe på stenhällen.

Sen somnar han och sover länge .., vi har med oss en stolsdyna som nån slags parasoll, men helst ligger han i solen.

Åååå, vad vi tycker om honom!

Åååå, så man vill pussa honom på det där vita under halsen!

Tänk, visst är det förunderligt, att en liten hundvalp kan skänka så oerhört mycket glädje!



Medan husse plockar björnbär och matte löser korsord, kurar harry ihop sig mellan handdukarna.

Och nu är strandstunden förbi och jag ska strax ta moppen och åka till affären.

Det gäller - som alltid - att Ta Vara På.

Under många, många år ...



... tyckte jag att detta var det absolut bästa från Allsång på Skansen!

Jag vet precis varför .., det är den där totala glädjen hos dels artisten, men mest hos publiken.

Klicka er fram till 6.54 och framåt .., och titta på människornas ansikten .., så många leenden tror jag knappt är samlade på bild!

Tänk, vad musik kan göra!

Men så igårkväll vid allsången, just på slutet, när Grotesco och denne underbare Henrik Dorsin uppenbarar sig och de övriga och sjunger om bögarna .., då hände precis samma sak!

Vi satt i soffan och loooooooog och skrattade och jag tänkte att detta var så genialiskt gjort och texten så underbar och det var ett sånt tempo, att jag fick gåshud!

Värre var att senare på kvällen läsa kommentarerna på svt:s hemsida och där se hur människor trodde att detta var på allvar .., att man totalt missuppfattat all ironi!

Missade ni programmet?

Åååå, titta på reprisen och bli glad!

I frukostmatsalen ...


Som trogna läsare här på sidan kan konstatera, finns papperspåsen på golvet ännu kvar.
(I hörnet vid spisen).
Den där pv slänger pappersrester.
Ibland står där två påsar.
Det har hänt att där funnits tre.
Men inte länge till.
Harry tror att det är godis i påsarna och har börjat bära ut dem på gården.
Matte ler.


Först tre tallrikar med kokt fisk .., sen en där det även serveras hundmat.

Efter en stund byter sigge och harry med varandra.

"Åååå hjälp, så gott med hundmat!!" tänker sigge.

Harry tycker att fisk är mycket godare och tar sigges rester.

Alla är vänner.

Än så länge.

Dagens fönster ...



"Det här fotot tog min dotter med min kamera under Midsommarhelgen.

Det är hennes pojkvän som skymtar genom fönsterrutan.

Det är inget fusk med bilden, den ser faktiskt ut så här i original."


// Nej, det är alltså inte Guy som stod bakom kameran, utan hans dotter, Linn Jonsson Storkamp.

Tack snälla! säger jag.

tisdag 2 augusti 2011

Ett tävlingsfönster ...?



Madame Cecilia N skickar en något annorlunda fönsterbild och föreslår en gissningstävling?

Var kan bilden vara fångad?

Ja, jag begriper inte hur en endaste människa ska känna igen sig, men se .., det tror hon att ni gör!

Ära och berömmelse (i alla fall just här i den trängre bloggkretsen ...) utlovas, enligt fönsterfångerskan, ja, till vinnaren.

Ett kvällsfönster ...



... från det fagra Västerbotten!

Det var hemifrån-Anitha som var på hugget med fönsterhåven!

Och så vackert där är .....!
tacksamhet

låren är dallriga

och brösten har förlorat all spänst

- det var länge sedan det hände -

men är förstås än värre nu

och rumpan hänger nog också

och armarna är inte särskilt vältränade

- faktiskt inte alls -

och ändå

säger han som är pensionatsvärd

"ååå, vad jag älskar dig min vän!"

det är när jag just har kommit upp från havet

iklädd den svarta baddräkten

den vars resår nästan har försvunnit

eller om den kanske är uttänjd

i alla fall

så är det vad han säger

på väg hem från falkenberg

i höjd med heberg

och alldeles ensam i bilen

det är då jag tänker på det

det där han sa