Det bästa som hände i veckan ....

Linda och Ebba ...

Linda i skåne berättar om sin glädje ...

Det bästa som hände i veckan:

När man inser att man lever sin dröm.

När man hör att ens unge är säker på att jag älskar henne och att hon är viktigast i världen.

När man somnar bredvid någon man älskar med fingrarna sammanflätade och vaknar precis likadant.

När man kan sitta på balkongen, äta jordgubbar och känna solen värma.

Känslan när man vänder blad och inser att det finns fler kapitel...

// Linda

 
Det bästa för Eva på Frösön var:

1. Att ha Leora på besök. En helt underbar hundflicka. Vilken glädje att få umgås med en hund igen. Vi tog en promenad i solskenet och sedan låg vi på min säng och gosade. Och tänk, till veckan ska hon vara hos mig två dagar.

/ Testade det nya bildred.programmet för att få bättre skärpa på Evas kort.

Nu blev bilderna lite gula i färgen, det är dom INTE i verkliga livet, bara så ni vet.

2. Jag fick en kortbeställning. Olika former, bilder och texter. Knåpade med dessa och fler ska göras. Perfekt att göra något som man älskar och dessutom få betalt. Pengarna går till reskassan.

Ha det så fint!

Kram Eva.

Tankevågor .... som kommer släntrande lite på efterkälken, säger så här.

Nog tänkte jag allt....men jag hann inte med.
Men det fick mig att tänka på veckan och den var så bra på alla möjliga vis.
Hade jag skrivit något så hade jag nog i alla fall valt att yngsta sonen fyllde år i lördags och det var så mysigt att träffa sönerna och barnbarnen.
Känner mig lite sådär enjängd eller vad det är du brukar skriva att du är. ;-)
Men att träffa småttingarna är det bästa jag vet.
Man blir ju alldeles kvillrigt lycklig av att bara vara i deras närhet. 

Här finns tankevågor, som råkat ramla ur min länklista!
Oj, så förvånad jag blev!

Ann som pratar ....

Och så här berättar Ann i Göteborg om det bästa som hände ...

Det bästa som hände var i torsdags eftermiddag då jag var på träffen “Bubbel & Babbel” med nätverket “Qoola Qvinnor”.

Bubblet intogs på “Ritz” och babblet stod vi själva för.

Ca 30 kvinnor var vi och det är härliga kvinnor i alla åldrar och från olika branscher.

Varje gång får tre kvinnor 10 minuter vardera att “babbla” om vad de vill; sitt liv, sin bakgrund, sin hobby, sitt jobb eller vad de önskar.

Den här gången var det en “yogamaster”, en författare och coach och jag.
Själv pratade jag om att vara “tjock” och vad det kan medföra i vardagslivet vad det gäller att hitta kläder man tycker om; att inte tvingas köpa det som man kommer i, även om man hellre vill ha nåt annat.

Alla är så positiva och generösa och jag längtar redan till nästa gång

På bilden här ovanför står jag och babblar.

Härs och Tvärs berättar ...

Foto: Härs och Tvärs

Jag träffade en person som för ett halvår sedan var hårt ansatt av verkligheten, prövad av livet, men som nu mår bra tack vare medmänniskor och villkorslös kärlek i ett tolvstegsprogram.  Jag blev glad ända ner i tårna.

Hälsningar Härs och Tvärs.

Tavlan visades när vi hade "vernissage" här på bloggen; när ni bloggvänner skickade in era älsklingstavlor och visade och berättade.
Amber skrev då att hennes ex-make hade kallat just den här tavlan för en psykedelisk spya och jag ler stort var gång jag råkar hitta bilden bland alla bilder.

Amber säger ...


Det bästa denna vecka var när sonen, Samuel du vet, glatt ringde och sa att han mådde bra. "Och matteprovet var jättelätt! Puss, hejdå!" Det senare mitt en mening från mig...

Sonen har varit sjuk så mycket de senaste åren och det blir bara värre hela tiden.
Utredning påbörjad. Men jag gråter och gråter när han inte orkar gå och har SÅÅ ont i magen.

Att han ringde och var glad slog allt denna vecka!!
För en mamma är barnens väl allt!


Ulrika i Västmanland säger ...

Det allra allra bästa från min vecka är för privat för att dela :)  så jag väljer det som kommer som (väldigt, väldigt) god tvåa: stickevenemanget jag anordnade i Omberg i helgen. hel helg

En hel helg med såååå mycket skratt, värme, inspiration, fnissande, glädje och gemenskap!
Bilden tog jag sent lördag kväll och den visar bordet i kursrummet - fullt av stickprojekt, garner, stickböcker, snacks och allt möjligt. En härlig, kreativ röra! =)

Anne i Mantorp säger ...

Hej Elisabet, Anne i Mantorp här!

Två barn har jag och vi har alla bott i Stockholm till för 6-7 år sedan då äldsta sonen med familj flyttade
till Linköping. Efter ett par år där köpte dom sig ett hus på landet alldeles precis utanför Mantorp. 

För drygt 2 år sedan packade jag ihop och flyttade efter till Mantorp och kan du tänka dig att i måndags kom yngste sonens flyttlass till Linköping. Nu är hela min lilla familj samlad och jag är så oerhört lycklig för det.

Som jag förstår så är du också väldans familjekär, så jag gissar att du begriper hur jag känner det nu med
alla barn och barnbarn och respektive alldeles i närheten. 

Det är trygghet och glädje som är oslagbart för mig.

Må så gott både du och pv hälsar Anne i Mantorp.

Monet i Frankrike säger ...

Monet i Frankrike säger .... 

Allra gladast den här veckan blev jag när mellansonen, nybliven pappa, ringde för andra gången på Skype och lilla Louisa, 5 månaders knubbig bebis dök upp på min datorskärm. Feber och elände vek undan när de pigga orientaliska ögonen kikade på mina och hon log rätt i datorkameran när hon hörde farmors röst. Och såg mitt rufsiga face. Finns det något ljuvligare än bebisar?

Monet

Lena i Gävle säger ....

Hej på er!

I Gävle är det glädjeyra sen i torsdags då Brynäs tog Guldet i ishockey, det bakas tårtor och bakelser till deras ära och en massa prylar som säljs med deras logga på. Igår lördag var det fest på vårt torg ca 15.000 människor hade samlats för att fira hjältarna. Kul med jippon ibland. Min man köpte hem Brynäsbakelser igår och dom var fantastiskt goda. 

Tyvärr inga bilder, lägga in bilder är inte min grej.

Egentligen är jag ju Skellefteå-fan , mitt hjärta finns kvar däruppe, dom fick ju silver iallafall, men det är ju inte guld.

Tack för din blogg, tittar in till den varje dag.

Hälsn. Lena från Gävle

Eva i Tyresö säger ....

Två underbart vackra stenmurklor såg jag igår i Asige.

Jag lät dem stå kvar för numera äter vi dem inte.

Men mörkt bruna immiga stolta stod de vid vägen.

Naturens underverk.

En lyckostund.

Kram vi hörs i veckan säger Eva

(Och Elisabet säger: att det blir så här långa rosa streck .., det är inte meningen, men det får vara ..., jag struntar i att ändra ,-)

Mellansystern  säger så här ....

Foto: kusinen ...

Hej!
För mig är veckans roligaste händelse den inspirationsresa vi gjorde igår lördag när vi besökte några vävstugor och träffade trevliga kreativa väverskor och fick beskåda deras verk.

Den här vackra trasmattan fanns i Härnösands vävstuga.

Kram från kusinen!

Agnetha i Skellefteå säger ....

"Å, det absolut bästa var när jag igår klockan 14.00 satte mig på bussen i Skellefteå och två timmar senare kom fram till Umeå, till barnbarnet Alfons, som är 2 år och 8 månader! Det var nog det bästa! 

Men jag kan säga vad som var det värsta också.

Jo, det var när Skellefteå AIK förlorade mot Brynäs ...!" säger Agnetha skrattande i luren.

AP säger ....

Foto: AP

Bäst i veckan: Micke gosar med Fieri.


Ann-Sofie i Bjurholm, Västerbotten säger så här ..

"Å, Elisabet, det allra bästa den här veckan, det var att komma tillbaka till jobbet på förskolan efter sju veckors sjukskrivning, ja, du vet ju att jag föll och bröt handleden - det knakade så högt när benet gick av, så en kvinna som stod intill hörde alltsammans! - och när jag då kom, ja, då möttes jag av barnen som sa åååå, vad roligt att du är tillbaka och rara kollegor sa samma sak .., jo, men det var det absolut bästa i veckan!" 


Barbro / Babsan i Uppsala säger så här ... 


Det som gjort mig glad denna vecka som gått, det är att det fungerat bra i Barnehagen för mitt barnbarn!
Tankarna är hela tiden fylld av funderingar över detta nya liv som kommit till oss. Hon är bara för underbar när hon vinkar och säger Ha dé. Det värmer mormorshjärtat enormt.
 
Likaså  är jag glad att sonnens hundbett läker så pass bra att han kan jobba när han går på sitt sommarschema.
 
Jag är också så oerhört glad att den personal jag jobbar med ställer upp i ur och skur när det blivit sjukluckor.Utan dem skulle jag inte fixa mitt jobb.

När jag tänker efter så är det många saker som gjort mig glad denna vecka ooh det är ju oerhört kul egentligen.Ibland är det tröttsamt att jobba mer än 100 % och vara sliten, men tänker man efter så är det mer glädje än tråkigheter och det är väl tur.

Kram Babsan


Ellem i Skellefteå säger så här ...

Åh, det var svårt att välja.

När jag nu tänker efter var det flera, helt olika saker som gjorde mig så glad i veckan. I mitt jobb ordnar jag bla träffar för daglediga. 

I onsdags skulle vi sjunga vårsånger, något som brukar vara populärt. 

På onsdag morgon hade vi fått 2 dm blöt snö och jag tänkte att idag blir vi nog ensamma i “arrangörsgruppen”, ingen vågar sig ut i det dåliga väglaget. 

Men tänk så överraskad jag blev!

Det kom många, så vi blev nästan 30 st. 

– “Det är klart vi kommer, annars blir det ju ingenting”, sa en man när jag berömde dem för att de tagit sig ut  trots den myckna snön. 

Och sen sjöng vi vårsånger och pratade vårminnen så det stod härliga till. 

Detta var sista träffen för terminen och alla var sååå glada och tacksamma för våra träffar. Och de lovade att komma tillbaka till hösten. 

Det gjorde också de fantastiska människor jag har med som ideella medarbetare. Nästa vecka träffas vi för att planera höstens träffar. 

Åh vad jag kände mig glad och tacksam när jag åkte därifrån. 

En helt annan sak som gladde mig jättemycket, det var när jag upptäckte att min lila-gröna julros var på väg upp. Bara en lite bit från snökanten stod den. Tyvärr har det snöat några dm sen dess men den får väl ta en paus och komma igen snart! ellem

Ingela i Malå skriver .... 

Foto: Elisabet. Bilden togs på Ven.

(Som en liten förklaring till den som inte vet vad det handlar om, så förlorade Ingela sin man och sina döttrars pappa i en trafikolycka under påskhelgen).

Som du förstår är det inte så mycket som kan räknas till kategorin ”bra” över huvud taget i mitt liv just nu. Det är väldigt tungt.

Men det finns förstås ljuspunkter. 

De viktigaste är mina barn. 

Båda mina stora har varit ett fantastiskt stöd och en höjdpunkt denna vecka var när stora dottern kom hem i fredags kväll för att stanna över helgen. Glädjen hos framför allt minsta lillasyster var värmande att se, men vi blev förstås glada allihopa. Sonen har haft jobbarvecka men ringer i stort sett varje dag, liksom min bror, det känns väldigt bra.

En annan händelse som värmde var när jag var ute med hunden en tidig morgon. 

En del människor tittar förbi och bortom, men en man som jag känt sedan ungdomen och haft en hel del att göra med i yrkessammanhang - både hans och mitt - under åren, gjorde tvärtom. 

Han bromsade in, lämnade bilen halvvägs upp på trottoaren, klev ut och kom fram till mej och stod och höll om mej en god stund. Vi sa inte så mycket men värmen och omtanken kändes så tydligt. 

Jag vet att han själv förlorade sin far som barn och det kändes skönt att bara tänka på att han har ett bra liv trots det.

Ja, det här är väl kanske inte sådant som lyser upp tillvaron nämnvärt för dina läsare om du publicerar det, men det är mina ljuspunkter från veckan som gick.

Hälsningar Ingela.

// Ingela .., det viktiga i sammanhanget när man läser dina rader, det är väl att själv inse vikten av att tillfullo glädja sig åt det som finns .., ja, att ta vara på så länge man har det. För plötsligt står man där en dag - utan -.

 PV säger så här ...

Det bästa den här veckan, ja, det är lätt, det var att komma hem igen från den där jobbresan till Norge.

Mer behöver nog inte sägas .., meddelar han.


Anna i Sheffield säger ....

 Haha, OK då!
(Elisabet säger: jag har mer eller mindre tvingat henne ...)

Det bästa med veckan var min långpromenad i fredags genom skogar, berg och dalar, lera, vitsippor och koltrastsång. Och tydliga skyltar!

Anna.

Kerstin säger så här ....bäst var ..

 ... att få komma hem efter tre veckor på sjukhus :-)

(Trots den fina utsikten)

Fru Grå i Ystad säger ...
 

Det bästa i veckan hände igår, 21 april, då jag fyllde år. 
Maken o jag firade detta i Köpenhamn genom att avnjuta en helt underbar konsert med holländaren Andre Rieu o hans Wienerorkester.
Helt fantastiskt. Duktiga musikanter och härliga kostymer i pasteller för damerna o frackar för männen. Många gästartister från operavärlden, rysk musik trio, cittralegend från Österrike - Tredje mannen motivet bl.a. med mera, med mera.
Jag har sett flera TV sändningar med denne underbare violinist, dirigent o humorist. Men nu var det live tillsammans med ca 5000 andra glada personer i  publiken.
Musiken är helt fantastiskt, alla klassiska melodier från Strauss till Eviva Espaigna i härliga arrangemang.
Två och en halv timme i fullständig "berusning" av underbar musik.. Ingen ville gå hem. Det blev många härliga extranummer.
Det var en fördelsedag det!!!
Berättar fru Grå
som tyvärr är dålig på bildinlägg men försöker!!


Gösta - morbror till pv - säger ....

 

Det bästa i veckan, det var när jag fick ett brev från lungröntgen där det konstaterades att den svåra lunginflammation som jag hade för en tid sedan, den hade läkt ut! 

Att jag dessutom, vid snart åttio års ålder, har lyckats sluta röka, det gör mig också glad. 

Hilda, pv:s dotter, berättar ...

Egentligen är det svårt att peka på just en enda sak, så jag tar flera.

Att Patrik har på sig den här fina blå tröjan ikväll, det gör mig glad .., och den där mannen som kom och beställde en hamburgare med chokladsås på .., det fick mig också le.

Och så födelsedagskvällen när rara vänner kom på besök och vi satt där i lägenheten och hade trevligt och tittade på Arkiv X, säger hon leende.

Patrik - Hildas pojkvän - berättar ...

Ja, nu vet jag .. jag var tidigare i veckan på ett fotouppdrag i Söndrums Bibliotek där "Mamma Måd" uppträdde och underhöll och det sjöngs sånger och däribland om björnen i sitt ide och då plötsligt ropar en liten kille att ..."du, jag har också varit i Idre!"

Det gjorde mig glad, säger Patrik och ler vid minnet.

Torun i Staffanstorp, hon säger så här ...

Ja, VAD har gjort mig mest glad den här veckan? 

Det måste vara när jag för en timme sedan upptäckte att de frön jag sådde för endast TRE dagar sedan börjat gro! Solöga. 

Väntar med spänning på fler små plantor!

Elisabet - sist av alla - säger ...

Glad blev jag över känslan att fixa ett spel (ja, jobbet förstås) och inte det minsta nervös blev jag .., och glad blev jag också över vitsipporna som uppenbarade sig i slänten ner mot vägen och så förstås, att Harrys husse kom hem från Norge. 

Den kvällen slocknade jag bums - av ren avslappning -!

Och till sist: från hjärtat TACK till alla er som ställde upp och berättade, inte minst till dig, Ingela!
Jag tvekade förra gången att ha med ett sånt här inlägg - att veta att för någon annan har världen rasat och så
skulle vi berätta om vår glädje - .., det kändes tveksamt.

Nästa helg samma sak.
Om ni vill.

Liten påminnelse ....

Vill du vara med och berätta om det bästa som hände dig under veckan som gått ...?

Mejla då dina rader till bisse151@gmail.com - du får gärna bifoga en bild eller flera om du vill -, så lägger jag in allt ikväll.

Här har nu kommit  "det-bästa-som-hände-i-veckan" från Göteborg, Örnsköldsvik, Skåne, Frankrike, Östergötland, Ångermanland eller Medelpad .., Halland, Jämtland, Tyresö, Gästrikland och Stockholm - allt färdigt att visas, men det blir inte förrän i eftermiddag eller ikväll -, men fler ryms!

Varmt välkommen med ditt "bästa"!

Litet eller långt brev från harry ...

Hej, det är jag - harry - som skriver till er!
(Matte tvär-tog bilden .., det blev lite suddigt, säger hon.)

Igår var jag med om nånting hemskt.
Först åkte jag bil med husse; vi åkte utomlands, till Småland, till husses storebror Tommy.
Där bor även Tommys hund Mylta och jag gillar Mylta jättemycket, vi har lekt tillsammans sedan vi var småvalpar och igår började vi busa nästan på en gång och lekte i flera timmar!

Mylta bor i ett rött hus, det ser ut som hos Emil i Lönneberga, och det var där, på gården, som det hände: jag gjorde mig illa i pungen!

Egentligen vet jag inte vad som hände .., om det var Mylta som nafsade mig så det tog så illa, eller om det var taggtråden vid stängslet, det som grannen rår om .. men i alla fall blev det två fula sår (sa husse) i just pungen.
Det gjorde ganska ont, så jag gick in och lade mig på en gång .., ja, jag ville inte längre leka med Mylta.

När vi kom hem ringde matte till djursjukhuset i Slöinge (i Slöinge brukar matte köpa bröd) och vi fick komma dit på en gång och sen fick vi vänta jätte-jättelänge, för där var en liten foxterrier som hade blivit svårt biten av två andra terrier (cairn terrier, sa matte) och den hunden opererades länge och i väntrummet satt vi, tillsammans med en katt i en bur och kattens matte.

Det är den matten ni ser på bilden. 

Vid niotiden blev det min tur.
En sjukvårdare stoppade nåt i min rumpa - en termometer, sa hon - och då skrek jag högt, det var det värsta jag varit med om!!

Sen kom nån som kallade sig för veterinär och då blev det ännu värre; då hissades jag upp på ett svart bord och veterinären tvättade rent och sa att det inte gick att sy, det var som två hål .., som ett V och man såg rakt in i testikeln, sa hon ..., och så rakade hon mig vid pungen också (äckligt!) och jag darrrrade och nästan klättrade upp på husse!
Och hon drog bort lite skinn .., ååå, det var hemskt!
Innan vi fick åka hem, fick jag två sprutor och då skrek jag jättemycket igen!!
"Men harry, skärp dig!" sa matte.
Husse, han är mycket snällare och gullade med mig och sa ..."lille vän .., stå stilla nu!"
Ja, och nu måste jag äta medicin i två veckor!

 Från vännen Bert Bodin i Luleå kommer här (se ovan ) tröst till harry ...

När vi var där inne, då började matte fråga veterinären om hon trivdes med sitt jobb - så där på en skala ett till tio - och veterinären sa att hon älskade sitt arbete och nej, hennes föräldrar var inte veterinärer, utan dom flesta i hennes släkt hade varit konditorer ("konditorer!" sa matte häpet ..) och hon berättade att inte en enda dag kändes det jobbigt att åka till sjukhuset och aldrig att hon tittade på klockan för att se om det var dags att gå hem.

Jag nästan skäms när matte frågar så där, men jag är ganska van.

Tänk, att matte och husse, dom har nästan aldrig likadana påslakan! 
Det är mattes, det där blommiga.
Och nej, det blödde inte där bak i rumpan.
Det var huden som hade fläkts upp.

När vi kom hem gick jag direkt och lade mig på sängkammarsängen och pElle, han nooooosade på min rygg där jag fått sprutor och han kröp ihop nära mig och låg så hela natten.

Jag tycker så mycket om pElle.
Faktiskt är han min bästa vän, näst husse.

Idag mår jag ganska bra.
Jag slickar aldrig på såret, så den där hemska lampskärmen som jag ska ha, den ligger på arbetsbänken.
Matte satte på mig den en kort stund, men då sprang sigge nilsson och gömde sig, det var ganska kul!

Hej då, från er vän Harry.

Söndagsfönstret ...

"I ett buskage nära huvudgatan i Kanchanaburi står en halvt gömd sagodrake.
Jag hade sett den tidigare, och tyckte att det verkade en aning bisarrt med en grön fyrameters drake i buskarna.

Det visar sig att det finns en jättelik riddarborg dold av grönskan bakom. Ett shoppingcenter som övergivits av kunderna. Den enda verksamheten finns i källaren där hantverkare har en utställning av möbler. Den är också jättelik. Priserna på möblerna ligger ungefär i IKEA-klassen, men det finns en skillnad. Allt är tillverkat i massivt trä, ofta med vackert utskurna detaljer, och allt är stabilt och väger mycket.
En stol är jättetung.

Fönstret på den här bilden finns i själva borgen.

Hälsningar Guy."

Det bästa som hände dig under veckan som gick ...

Glöm inte - om du vill vara med - att mejla och berätta; gärna med bild till om du har, om just detta.

Något som gjorde dig glad i veckan.

Adressen är bisse151@gmail.com 

Det här är - bara så ni vet - ingen tävlan .., men visst blir man glad av andras glädje!

Och man lär sig kanske att uppskatta sånt man annars inte tänker på.

Och så kommer ...

... värmen !

Mest hela dagen har det varit nästan isande kyligt och när jag moppade till affären fick jag köpa mig ett par extra-vantar!

Vid ettiden kom regnet.

Men sen ..., uppenbarar sig solen och plötsligt blir det hur varmt och skönt som helst och jag går ut och rensar ogräs i söderrabatten och räfsar bort det nästan-sista nere i slänten.

Grannarna fixar ute på tomten; frun i huset har kommit på att hon sätta upp två (hemsnickrade, jag tror att det var hon som fixade till dem!) ensmärken vid klipphällarna som sticker upp i dagen och sen är det herrn i huset (det är nog tämligen allmängiltigt, gäller även här hos oss ...) som får slutföra det påhittade, ja, komma med borren och så.

Om dessa . märkena ., blir det en hel del skojande .., jaha ja .., kanske sätts dom upp inför någon stundande fest, så där så gästerna hittar hem igen.

En bra stund står husfrun och bedömer avståndet ..,. ja, men det blir nog bra! säger hon och då borrar herrn fast märket. Sen ska nästa upp.

I slänten mot vägen kommer rena berget i dagen.
Hela tiden rinner vatten ut genom själva hällen .., och när jag nu har räfsat, ja, då kommer vitsipporna fram i stora sjok och det är så alldeles ljuvligt vackert och kvällssolen ger ett fint ljus!

Och vi pratar om att vi bor på det som en gång var havsbotten; alldeles helt obegripligt är det och jag tänker på att en gång i världen kunde man alltså simma här! 

På lilla vägen passerar motionärer och hundägare .., och en rar kund från affären.
Lite småprat blir det.
Och hela tiden har jag pElle i hasorna.

Och apropå inlägget här under ....

... så ställer jag samma fråga än en gång.

Vad var det bästa som hände er den här veckan?

Vad gjorde dig mest glad?

Om du vill och har lust .., får du gärna berätta, så lägger jag in allt eftersom.

Ni får mer än gärna bifoga en bild eller flera till det som var bäst.

Maila bara till bisse151@gmail.com

(Jag samlar ihop era svar - om det kommer några - och sammanställer allt i morgonkväll, så har ni även idag och i morgon på er.)

Så här skrev t.ex. Tankevågor när jag frågade förra gången.

Tankevågor sa...

När det plingar till i mobilen på jobbet och jag får ett mms från sonen med texten: "Ronja (barnbarnet) har ritat dig".

Bilden visar en glad figur med massor av långt hår. :-)

Älskade unge så hon kan värma sitt farmorshjärta!

Och så här ett annat "det bästa ..."

walkingthecamera sa...

första vårfjärilarna!

Det bästa som hände den veckan ....

Kommer ni ihåg när jag frågade vad som var det bästa som hade hänt er under en vecka och jag själv svarade att det allra bästa, det var att en liten tös hade ropat "hejdå Elisabet!" när hon och mamman lämnade affären?

Kommer ni ihåg det?

Den där glädjen i att ha blivit sedd .., det var vad det handlade om.

Alldeles nyss när jag tog moppen och körde till Haverdal för att handla lite och sedan tanka, då upptäckte jag just den lilla flickan och hennes mamma. 

Dom hade handlat och i flickans högra hand dinglade godispåsen.

Och jag frågade om jag fick ta en bild av flickans händer och det var helt okej.

"Men du får ta en helbild också om du vill", sa mamman och jag förklarade att det var till min blogg, men jo, det var inga problem.

Och så här ser hon ut, lilla Isabelle, som är Vattuman och lillasyster.

Huruvida hon har höger eller vänster tumme upp vet jag inte, men en sak vet jag: hon är go som gull!

Som ringar på vattnet ...

Bilden från programmet.

 "Hej Elisabet!

Jag vet inte om du såg programmet härom kvällen, “Mellan himmel och jord” eller nåt liknande heter det. 

I alla fall handlade det om ett par, Ulf och Anne-Maj Samuelsson, som konverterat och blivit katoliker.

Ulf är den man som för ett antal år sen sprang genom Sverige och gav konserter på olika platser. 

Om jag minns rätt skulle han på så sätt spela alla Beethowens verk. 

Ulfs bror Dan handlade av dig i affären i Ystad och berättade att han åkt dit för att träffa Ulf. 

Ungefär så.

Minns du att du skrev om det då?

Kram

ellem i Skellefteå."

// Tack ellem för tipset och nu, den här lördagförmiddagen medan Melodikrysset tonat där i bakgrunden, har jag tittat på programmet och jodå, jag kommer ihåg den där mannen som skulle hälsa på sin bror! 

Det var ett intressant program, som fick mig att åka kana i tiden.

Min mamma var ju pingstvän, men en ytterst frisinnad sådan .., och det berodde säkerligen - i alla fall till viss del - på att pappa var en motvikt. 

När mamma gick till Filadelfia, gick pappa på gammeldans.

Inte en enda gång minns jag att mamma försökte pådyvla den övriga familjen sin tro, däremot - och det kommer jag ihåg först nu, när jag tittar på filmen - kommer jag ihåg att vi bad bordsbön när det var middagsdag. 

"Gode Gud välsigna maten, amen". 

Och det var när jag såg det avsnittet i tv-programmet, som jag kom ihåg hur illa jag tyckte om det där att vi skulle göra precis som mamma sa .., jag kommer ihåg hur jag spjärnade emot och jag får exakt den känslan när jag tittar på filmen och jag förstår kanske inte riktigt varför heller?

Nu ser jag välartade barn som står med knäppta händer vid matbordet precis som jag själv gjorde ..., men dom här ungdomarna verkar tycka att det är okej och jag grunnar över det här med min motvilja mot allt vad Samlad Tropp heter .., om det är en slags restprotest från min barndom?

Kanske.

Så kan det nog vara.

Längtan ...

Somliga läser DN.

Andra pratar om nästa års Vasalopp.

(Och ser ni .., att jag lyckats få till en skuggad bild! Jag använder mig av det oerhört enkla, ja, nästan simpla programmet picmonkey ..., men det får duga så länge. Det påminner om picnik; kanske är det en avfälling eller en kusin till just det programmet och hopefully kanske det utvecklas så småningom? )

Morgonprat ...

... mellan Bästa Vännerna.

Allt som vanligt igen ...

För klockan sex stiger husse upp och tar en sprittig harry med sig på en åtta kilometer lång motionsrunda, allt medan matte ligger under täcket och lyssnar till Naturmorgon i P1, där programledaren faller i trans över en  vissnad blomma.

Efteråt kommer harry skuttande upp i sängen och buffar på matte som har gömt sig under täcket.

Och husse - som är varm efter cykelrundan -, säger att när det blir sommar, då ska han köpa en flytväst till harry.

"Då du min lille knodd ..., då ska vi ut och segla och fiska!" säger han och harry viftar glatt på svansen.

Jag undrar vem av dem som är lyckligare över att ha fått träffas igen.

Dagens fönster ...

 ... kommer från Rom och visar Colosseum och nog kan man väl kalla detta för en slags fönster?

Och tänk .., vilka livsöden som har utspelats just där!

Fru Grå i Ystad agerade fönsterfångerska under besöket i Rom och tänk, fru Grå har födelsedag just idag .., stort grattis härifrån Ingalill!

Tack! säger jag.

Fjorton-femtiofem - piiip -.

En bra dag på jobbet.
Full fart från början tills det var dags att gå hem,
Då satt Malin i chefens kontor och ägnade sig åt postcertifieringen.

Alla som har med posten att göra måste klara ett visst antal frågor, annars blir det fängelse.
Nej, jag skojar.
Men man måste fixa det.
Halleluja ..., tur att man har den pärsen bakom sig!

Nu blir det kaffe och lite gott till och sen en sväng in till Halmstad, för att fixa bankärenden.
Och lite till.

Om Hilda och sjögräset som är som farmors matta ...

Detalj från hilda-teckning från långt tillbaka i tiden.

Idag fyller pv:s underbart rara dotter Hilda år! 

Tjugofyra, närmare bestämt.

Förutom att vara en hejare på att skriva (recenserar mellan varven böcker/konserter etc på Hallandsposten), så är hon fenomenal på att teckna och se detaljer!

Och nån gång kanske ni i en bokhandel nära er upptäcker en späd kvinna som sitter och signerar böcker, ja, det kan mycket väl vara fröken Blomberg - Göransson!

Nästan exakt samma form på handen som sin pappa har hon.

Ibland brukar jag tänka så här: om ens pappa (läs: pv) har varit ensamseglare i en massa herrans år och så uppenbarar sig en viljestark västerbottniska som flyttar in, börjar rumstera om, slänger ut en guldbrokadsoffa och förändrar det mesta .,. då kanske man kan förstå om det enda barnet kan hålla sig för skratt.

Men tänk .., från första stund har Hilda varit så otroligt snäll mot den där västerbottensmadamen!!

 

Och här är vykortet som skickades för massor med år sedan, där pappa pv får veta att "sjögräset inte är halt, det är mjukt som farmors matta under vardagsrumsbordet" och att "solen lyser fel här, inte på havet som hemma."

Här kommer ett jättegrattis  från mig!

Och stort grattis även till Hildas mamma Mymmel, och till pappan förstås; det är ju föräldrarna som fick den största presenten!

Dagens fönster ...

"Hej Halland!

Länge sen sist.

Här är det full vår men som vanligt i Ystad så blåser det.
Vitsippor på bordet.
Solsken ute. Härligt.

Maken o jag gjorde en resa i mars för att möta våren.
Vi började i Rom. Sen tågluffade vi norrut i sammanlagt 10 dagar.
Jag jagade fönster men det blev inte så många.

Hälsningar Fru Grå."

Imorgonkväll ...

.... kommer han hem.

Han som har lika varma händer som min pappa hade.

Ny på jobbet ...

I vanliga fall arbetar Johanna på golvet och bara en eftermiddag i veckan - då när varorna kommer - och så hela förra sommaren förstås.
Men nu ska hon lära sig kassan och idag, vid fyratiden, kommer hon till kassa 1 och jag visar inte alltför mycket - det är ändå totalt omöjligt att ta in allt - och arma tös, jag tror att precis allting hinner hända på den timmen som hon ska träna!

Där är bingolottvinster, spel på Matchen och på hästar .., där är kreditförsäljning, återköp, släpvagnsuthyrning, uthämtning av postpaket .., ja, nästan allting!!

Och som ny ska man försöka lära sig alla fyrsiffriga plu-nummer ., och för att hjälpa henne skriver Alex ner dom viktigaste .., bananer, tomater, gurka, apelsiner, potatis, frimärsknumret, småfrallenumret .., ja, allt sånt.
Men åå, där finns säker ytterligare etthundrafemtio nummer!

Och jag säger till kunderna att "det här mina vänner är Johanna som ska arbeta i kassan i sommar, lova nu att vara riktigt snäll och rar mot henne!", men ändå finns där typer som suckar när det tar tid och en man säger "ja, jag tar den andra kassan, den är mycket bättre!" och jag vill nypa honom i armen och jag tänker att vissa människor är som rovdjur som känner vittringen av blod - men här känner dom vittringen av någon som är osäker - och så måste man då nödvändigtvis klämma åt.

Aldrig att jag förstår mig på såna människor! 

Medan Johanna kämpar vidare i kassan - hon är så duktig! -, kommer två unga töser och frågar efter chefen, ja, dom kommer en och en och ska nu på intervju inför sommarjobbet. 

"Känns det pirrigt ..?" frågar jag en av dem och hon säger "ja, liiite".

Hennes kinder är röda.

Och när J gått hem efter sin prövotimme, blir det kassan igen för mig och ett äldre par vill sätta pengar på matchen mellan Skellefteå och Brynäs och kvinnan ler och säger .."men  n u  ..., vet du väl hur man gör!" och och jag förstår att förra gången - för något år sedan nästan - visste jag inte hur det gick till. 

Och jag minns skräcken och fasan för att göra fel.

Men jag kan också vittna om känslan när man börjar känna sig .., säker. 

Åååå, den är bara så ljuvlig!

En annan kund, en kvinna som har gått i pension, hör pratet och säger att hon förstår precis.

"För länge sedan arbetade jag som operationssköterska och alla var så stressade och arga och bara mumlade bakom sina munskydd och efter ett år klarade jag inte mer, nej, jag gick och sade upp mig .., och dååååå, då sa arbetskamraterna ... men inte ska du väl sluta, du som är så duktig! Ja, det var så dags då att få veta det .., då var mitt självförtroende längst ner i botten!" säger kvinnan. 

Så, var det på jobbet idag.

En tanke ...

Den där alldeles outsägliga glädjen när jag kör moped från Haverdal till Stensjö och ser Jesus-kommer-moln och känner doften från Stigs kor och från havet och möter människor som hälsar lite - så där vink-vink!

Ibland undrar jag när den ska avta.

Om den alls gör det.

Glädjen, menar jag.

Möte med små myror ...

Det hände ibland att mina barns pappa ägnade sig åt djupa filosofiska funderingar, så där som .., "tänk om vi människor som tycker att vi är så viktiga, tänk om vi bara är några slags atomer som finns i huvudet på någon helt annan skapelse och vi tycker såklart att vi är kronan på verket, fast egentligen är vi kanske ...., rakt ingenting!"

Sånt.

Och det var precis vad jag kom att tänka på när jag för en stund sedan tog harry med mig på promenad.
Vi hade just passerat Eckes hus, då jag upptäckte en samling myror på vägen.

Och jag böjde mig ner och såg att där var som en liten hög med döda - kanske överkörda - myror och runt omkring kämpade ett antal med-myror för att .., ja, för att vad ..?

Å, som dom arbetade och jag undrade vad som var på gång .., var dom i färd med att hjälpa dom skadade myrorna eller hade dom planerat att ta hem dom inte längre var vid liv?

Ganska länge stod jag där med rumpan i vädret och följde vad som hände .., och från olika håll, men mest från  myrstacken, kom andra myror ilande och jag önskade att jag hade en varningsskylt att sätta ut på vägen, så där så inte ännu flera skulle möta döden.

Det hade jag förstås inte.

Så vi gick vidare, harry och jag  .., in i hästhagen och ner mot havet och jag kastade pinnar och tittade på klockan och upptäckte hamnkaptenen i sin vita bil och han vinkade glatt som alltid och vi mötte ett promenerande par i trettioårsåldern och jag sa "hej!" och kvinnan sa också "hej!" och sen var dom framme vid parkeringen och satte sig i sin lilla bil och kvinnan höll i en mobiltelefon och tittade i den, medan mannen körde ..., och efter en liten, liten stund  var vi tillbaka på lilla vägen och jag skyndade mig fram till stället där jag hade sett myrorna.

Nu var alla döda.

Tänk, det gjorde mig så ont!

Gammal är ändå äldst ...

Nere vid Eckes hus dyker pElle upp.

När pElle sätter fart efter honom (ja, men ååå, vad det är roligt att jaga katter ....., särskilt när man har drivor av överskottsenergi och bara vill hoppa och skutta!!), då tar den sjuttonårige katten bara ett skutt upp på staketet vid den gamla hästhagen.

Sen sitter han där, nöjd och belåten, medan en flock kajor irriterat flyger just ovanför stallets tak.

På väg hem igen blir det ny jakt.
Kattjakt.

Döm om harrys förvåning när den åldrade kattgubben pElle hur elegant som helst spatserar över en spång (läs: nedfallet träd) som går över bäcken!

Och där blir harry stående på andra sidan och bara gapar av förvåning!

"Va? Kan pElle sånt ..!"

Två olika bildredigeringsprogram har jag använt till dom här bilderna och inget av dem har jag någon vana vid, så det är bara ett försök.

Det övre är Photoscape .., (som jag vid det här besöket finner så himla krångligt .., men Mian har ju lovat att guida mig om det behövs ,-) ,det undre Picmonkey och där blir det enkelt skugga - ja - på den undre bilden.

Återstår Picasa .., att testa.

Dagens fönster ...

Någonstans i den stockholmska skärgården har Äldsta Dottern befunnit sig i helgen.

Det är då hon passar på att hämta håven och fånga ett fönster till sin mamma.

Och vem fyller år idag då ...?

Här haglar födelsedagarna!

Leina fyllde 50 häromdagen, Monica i Lysekil hade bemärkelsedag dagen därpå och nu är det Gunnars tur!

Ni vet, Gunnar i Jämtland, som bygger ett hönshus, är biodlare och webbkameradistributör!

Dessutom har han ett nästan-eget-rum i det gula huset på kullen.

Stooort grattis härifrån, Gunnar!

Indien, Iran, kertsup och Delhi ...

Det är förunderligt, detta att vara kassörska och vilka möjligheter det ger att komma i samspråk med helt främmande människor.

Så många olika möten!
Och olika sorters människor!

Där är gamla tanter som räknar varje krona .,. där är kvinnan som högt och ljudligt säger sin bankkod och ber mig knappa in den .., där är småtöser som säljer majblommor och där är en äldre och mycket fin dam från Stockholm som pratar med lidingö-iiiiiiin och kindpussar mannen som står framför henne i kön - eller tvärtom - han kindpussar henne och dom pratar om sommarhus och om vem som bor var och hur länge dom blir här nere och jag väntar och väntar och väntar på betalning och där är inga andra kunder, bara kvinnan och mannen som pratar och jag finns inte - jag är som en osynlig servitris - och helst vill jag fortsätta textandet med skylten, men jag står kvar och bara väntar och tittar rakt ut i ingenting.

Jag finns inte.

Släktingen ...

Mannen, som har hämtat ut ett paket och har ett annorlunda efternamn, berättar (ja, jag smajlar och frågar om han egentligen hette Andersson från början ...?) att han är släkt med astronauten Buzz Aldrin, jodå, astronautens farfar härstammar från Värmland, ja, så är det, jaså, det visste jag inte ...?  och förresten är herrn med det annorlunda namnet även släkt med frälsningsarméns grundare, William Both, ja, nu vet jag det också.

Lite senare på dagen kommer en av stamkunderna, en man i 70-årsåldern.
Han är tyst och försynt.
Snaggat hår.
Lite plirig.

Hon som gav mig listan är Skytt och lillasyster.

Jag frågar - apropå ingenting - vad han har arbetat med och får veta att det hela tiden har handlat om lantbruk.

"Jaha, du har varit bonde?" säger jag som har en enkelspårig hjärna och ibland inte finns till.

Icke, sa Nicke.

"Nej, nej .., jag har arbetat utomlands, dels i Iran där Volvo tillverkade jordbruksmaskiner, men jag har även varit ett par år i Delhi i Indien, ja, det var för Sidas räkning ...", säger mannen och så pratar vi lite om Indien och hur han trivdes och hur var människorna och var dom vänliga och vilket härligt liv han har haft!

Sånt.

Och jag tänker att ååå, så lite man vet om sina medmänniskor!
Vilka livsöden som bara seglar förbi kassabandet!

Och sen är arbetsdagen tillända och jag tar moppen och kör hemåt och harry nästan svimmar av lycka när matte är hemma och pElle vill smaka rökt fläsk och himlen är gråmulen och jag är ganska trött.

Tidig morgon ....

... och vi går lillrundan, harry och jag.

På lagårdstaket - det bortre - sitter sex gravänder och håller koll.

Av och till flaxar dom iväg och cirklar lite ovanför oss ..., så där som att ...,"ja, ja, vi vet nog var ni är!"

Dagens fönster ...

"Hej här kommer två fönster (samma fönster, ut och insida), från Birgers stuga som ligger vid gammelgården, ca 3 km från Bojtiken vid Virisens strand i Västerbottens fjällen, nära norska gränsen.

Skötsamma personer kan få hyra stugan, vilket jag gärna skulle göra under hösten då jag brukar plocka gula kantareller i området.

 Solpanelen på väggen räcker till ljus i stugan och ex ladda telefonen.

Kram från kusinen."

I morgon är sista dagen .... 

... för mitt bildredigeringsprogram picnik.

Å, som jag har trivts i det programmet som Stationsvakt en gång tipsade om!

Lifeblog/Långt borta och nära, föreslog Photoscape, som också är ett gratisprogram ..., men kära Solveig, jag tycker att det är krångligt värre!

Fler förslag?

Och nej, jag går inte och köper Photoshop, för allt jag gör är egentligen att beskära, ibland mörka och alltid skugga bilderna.

Kom gärna med förslag!

Och nu vet jag vad hon heter ...

... den kvinnliga reportern i SVT som ibland rapporterar från Oslo och rättegången mot Breivik.

Hon som jag tycker är så oerhört bra!

Elisabeth Massi Fritz heter hon och har syriansk bakgrund och är brottmålsadvokat i Sverige.

Ja, dom är som hund och katt ...

Och  som  jag älskar dom!

För övrigt ... 

.. anser jag att den kvinnliga SVT-reportern i 50-årsåldern som rapporterar från Oslo, är suveränt bra.

Och nej, jag kommer inte ens ihåg vad hon heter.

Mörk.

L u g n.

På väg hem från stan ....

... det är när vi kommer just hitom Steninge, som jag ser hur turkosfärgat havet är.

Illgrönt-turkost!

Och medan jag väntar på grönt ljus (där pågår cykelbanebyggande) tänker jag på andra grönfärgade hav.

Exakt på pricken kan jag komma ihåg hur det såg ut när vi - för första gången - flög över grekiska öar och jag böjde mig fram och tittade ut genom det lilla flygplansfönstret och långt där nere fanns havet och aldrig hade jag sett ett så grönfärgat hav!!

I Helsingborg är det likadant.
Där här har havet ibland den där speciella färgen, men bara ibland .., och utanför Ystad, så där vid Svarte, jo, där också.

Jag tycker att det är hur vackert som helst.

Minns ni ...

... det där småländska huset som vi tittade på för ett par år sedan.

Ulrika skrev då i en kommentar att där skulle jag aldrig klara av att bo, ty rådde total radioskugga - inget bloggande där inte ! - och huset var totalt förfallet och borde nästan rivas helt och hållet och så hade man fått börja om från början.

Kommer ni ihåg det?

Flahult, hette stället.

Men hjälp, så vackert det var .., det där huset!

Och Malmö fisk, Hannes och Johannes ...

.. har fått fint besök i butiken.

Och jag är så glad för deras skull!

Till Leina ...

 

Igår fyllde före-detta-hemifrån-grannen Leina femtio år!

Att hon hade födelsedag, det visste jag, men inte att det var så jämnt!!

Här kommer en försenad gratulation till en härlig människa .., en stark, rolig och otroligt handlingskraftig kvinna .., med världens vackraste mun ..., och ett stort och varmt hjärta!

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Här och nu ....

... och jag har ledig dag och det är bara så ljuvligt.

Fortfarande väntar harry på att husse ska dyka upp ..., ja, var är han?

Vi går på liten prommis när det är dags att hämta tidningen.
På lagårdstaket (där pilen är) räknar jag till tolv gravänder som sitter prydligt på rad.
Alla nickar liksom i takt .., nick-nick-nick och det snattras så där på typiskt gravandsvis.

Under natten har det haglat nåt våldsamt och här och där ligger vita fläckar med ishagelrester.

Och så hemöver igen.
Så här ser det ut på grannens tomt .., och där skymtar Eckes hus och havet är nära, bara fem minuter bort.

När jag kommer hem blir det kaffe och macka och tv:n är påslagen och det mesta handlar om den norske massmördaren och jag tänker på hans mamma och hur det ska kännas för henne att ha en son som är så fruktansvärt avskydd, ja, säkerligen hatad ..., och hur hemskt det måste vara och vad känner hon ...?

Tittar hon alls på tv?
Och tänk, att gå till sitt arbete och prata med arbetskamrater och kanske tystnar pratet när man kommer in .., ja, om man nu vore mamma till Breivik?
 
Sånt tänker jag på, medan småfåglarna flyger ut och in i grannens fågelholk.