Jag har sagt det förut och säger det igen: det finns inte ord för den glädje och tacksamhet jag känner när det kommer fönster seglande från när och fjärran!
Och igårkväll kom detta!! Är det inte underbart?
Så här skriver avsändaren - Gunnars pojk -, Jocke.
"Skickar dig detta fönster från denna allra första dag på året.
Det är
fönstret ut från vårt rum. Där utanför ser du Stefan och betande Nyalor
som är en av antiloperna som lever här i Makalali, det reservat vi som
volontärer arbetar i under tre veckor.
Halv tio till sex och där är nästan inga kunder alls den första timmen; sen kommer dom ..., lite trötta och nymornade och det frågas efter morgontidningar (kom inga idag ...) och när kvällstidningarna väl anlände, stod flera stycken och väntade att få läsa om vad som hade hänt i vårt land.
Det var mest fylla och elände.
Och Malin och jag själv tog in all kolonial som kommit och vi plockade bort en del julsaker, gräddade bröd .., ordnade i mejeriet, kollade datum .., fyllde på frukten .., allt sånt.
"Men käre värld, jobbar du idag också!" utbrast en av stamkunderna och log.
Nu är det kväll och jag har suttit och tittat på Året med kungafamiljen och nog är det tur för kungahuset att en snart 40-årig man från Gästrikland äktat kronprinsessan (som verkar lika klok hon), såå mänsklig, fylld av humor och självinsikt som han tycks vara!
Medan jag suttit där i soffan Ektorp och följt med i programmet, har pv ägnat sig åt quizzen.
Just nu pågår det trejde programmet om Olof Palme.
Jag minns precis hur det var .., mamma som var hemma från Bolivia just då och kom inrusande i sängkammaren på morgonen och utbrast .."Palme är skjuten!" och vi trodde att hon yrade, ja, att hon hade blivit alldeles från från vettet!
I morgon - den lediga dagen - tänker jag köra till Varberg.
... fångades i somras, då, när löven var gröna och koltrasten ännu flöjtade.
Nu är det nytt år.
På nyårsaftonens kväll somnar vi tidigare än vi tänkt oss, men vaknar av raketer och smällar och redan vid sänggåendet ställde jag fönstret på glänt .., nu hörs smällarna tydligt och harry blir orolig och sätter sig upp i sängen och darrrrrrar lite.
"Det är ingen fara harry .., det är bara några raketer ...", säger pv.
Man kan ju tänka på hur det ska vara för människor och djur i Syrien .., där explosionerna betyder nånting helt annat.
Men det gör jag inte just då - tänker på Syrien, menar jag - , utan somnar om och vaknar tidigt på morgonen och ligger i nån slags halvdvala och lyssnar till Filosofiska Rummet i P1 och prat om godhet. Stefan Einhorn, Ann Heberlein och några till är det.
Väldigt intressant.
Och nu är det frukostdags, denna den första dagen på det nya året och om en timme prick ska jag åka till jobbet för arbete till sex ikväll.
Om man bloggar på självaste nyårsafton, torde väl alla tro att man inte har nåt liv ..., det är säkert många som avhåller sig - just därför -, men här bloggar vi vidare!
Arbete i bara fyra timmar och ovanligt många kunder .., full fart i alla fall fram till sista timmen.
Då blev det som vanligt .., då var det cigaretter, stora Magnumflaskor, marschaller, ja, det där sista som man kanske hade glömt.
Rara kunder önskade Gott Nytt År, en äldre man kom och gav en varm kram ..., och i omklädningsrummet hängde min svarta klänning, den jag nu har på mig.
Det är den som är på bilden.
Jaså, det trodde ni inte?
Nej, just det .., det var Helena som hade förberett sig inför kvällen som skulle tillbringas i Krokhult tillsammans med goda vänner och två olika klänningar hade hon och så fick pojkvännen (som kom just innan stängning) välja.
"Vilken tycker du att jag ska ta ...? Den här som är mer söt, eller den här .., den är lite mer .., ja, sexig ..?" sa hon och höll fram båda klänningarna.
Gissat två gånger vilken pojkvännen valde.
Just det.
Och nu är jag hemma - ute ösregnar det -, i ugnen står en potatisgratäng och pv har dukat fint här i datorrummet .., ljus brinner .., vinkaraffen är halvfylld (jag ska ju arbeta i morgon) och snart ska köttet stekas.
Pv, som är långt mer romantisk än undertecknad, kom på att det snart är fem år sedan vi träffades på riktigt och det skålade han för.
Oj, så det blåser här utanför och vi tänker väl ägna kvällen åt någon dvd-film.
Mamma Mia kanske - i repris -?
Ha det så gott alla vänner!
DBFV för Cecilia N i Härnösand ...
Alltså julafton till igår söndag ...
hm.
Ja det var inte halkan som kom igår i alla fall!
Men det kanske var årets julspel där körerna textade så väl när de sjöng att man hörde texten!
Eller så var det julklappsutdelningen med hunden som med ålderns
rätt vet hur det går till såna här gånger: man stirrar på husse (som i
år kom med säcken med konstiga kläder på sig) tills han säger "God Jul
Assar" och så får man ett paket och då tar man det och så smiter man in
under soffbordet med det för att undersöka hur man får ut godiset och
när man är klar och godiset slut då gör man om proceduren.
Det kan ha varit julklappsutdelningen till tvåbeningarna också. Jag tror alla fick minst en klapp som de var riktigt nöjda med.
Det finns en viss möjlighet att det var sparkturen med hunden till
affären också. Han i dragsele och han drog så glatt och nöjt. Han log
med svansen hela tiden.
Det kan också ha varit de två fantastiska dagarna, torsdag och fredag när vi äntligen fick se blå himmel och sol här, ingen minns riktigt när det hände senast före det.
Jag hade gärna nominerat clear round-hoppningen på lördagen, men då
ryttaren gjorde en miss fick inte hästen någon rosett när jag satt på
ryggen. Och den där missen sitter i vägen för nomineringen, den grämer
mig för med lite medvetenhet och uppfräschning av kunskaperna så hade
den inte blivit. Men jag har slarvat med ridlektionerna i höst; det har
blivit lite hattigt och inte alls så regelbundet som det borde (av olika
anledningar).
Det kan också vara det som hände igår: dottern med sambon bjöd in sig på mah jong-spel och fick i sig lite middag också.
Ja jisses, vad ska jag välja? Undrar om jag inte väljer solen i torsdags ändå. Det var det bästa!
Ja, fast först ska det arbetas från två till sex, men sedan blir det nog lugnt och vilsamt här hemma.
Lammkotletterna åt vi upp igår ..., det hällregnar ute .., harry har fått resterna av äggröran och lite baconflott .., på tv:s pratas det om kristider och Hillary Clinton som drabbats av en blodpropp.
Livet rullar på.
Och bilden togs i fjol, den första veckan i januari.
Januari.
Vi eldar upp den eländiga ensillagebalen som rådjuren aldrig brydde sig om.
Vilken lättnad när den äntligen var försvunnen!
Februari
Hittar jag detta på nätet och blir lycklig.
Mars.
Det börjar kännas som vår.
Jag kör moped till jobbet i Haverdal.
April.
Då läser jag om pv:s brorson Hannes i Sydsvenskan.
Maj.
Bygger pv - med hjälp av Pythagoras sats -, en jordgubbspyramid.
Juni
Förminskar jag en bild som Guy har skickat och han blir aningen putt.
Jag gör aldrig om det.
Juli.
Gothia Cup i Göteborg.
Vi tar bilen och kör dom tolv milen dit .., och i en paus kommer min före detta svåger Leif på besök och han och harry pratar lite med varandra.
"Du och jag harry ...."-
Augusti.
Blir det restaurangbesök i Malmlö och jag ser likheter mellan Anders och min morfar, den mörkhårige unge mannen, tvåa från vänster i den översta raden.
Ja, jag vet.
Jag har sagt det förut.
September.
Då reser jag tillsammans med barnbarnet Emma, 15 år, till London.
Underbara dagar.
När vi besöker marknaden på Portobello Road, träffar vi Bernadine och frågar efter vägen.
Emma tycker att mormor är pinsam som pratar med främmande människor och står en bit därifrån och väntar.
Oktober.
Får jag mitt livs första fortkörningsböter.
Tvåtusenfyrahundra.
November
Hör jag allt som oftast hur pv sitter vid pianot och övar sig inför adventskonserten.
December.
Ler jag åt detta.
Till sist vill jag bara säga så här: Ett Riktigt Gott Nytt År till er alla och tack för alla bloggbidrag under året som gått .., för hundratals fönsterbilder .., för DBIV som blev DBFV och för Här-och-nu-bilder .., för spontana och planerade besök som såååå värmde hjärtat .., och kommentarer och hälsningar och diverse inhopp som Notarius Publicus, ja, alltihopa!
Ni är bara så underbara!
Elisabet
Kristina ......
Kappelin .., ja, hennes program om Europa, gillar jag s k a r p t.
DBFV för Turtlan från Värmeland du sköna ...
Mitt bidrag:
Härom kvällen bytte vi julklappar hos bästa kompis B med kids H på
11 år och E på 8 år. Två godingar som nu börjar bli stora.
Det som blev ett härligt minne var deras miner när de
öppnat varsin julklapp från mig men satt där något besvikna fast de
ville inte visa mig det....
Det syntes så väl men eftersom de nu blivit ganska stora så fann de
sig båda på något sätt.... Ville väl inte göra mig ledsen....?
Den ena hade en strumpkartong i handen och den andra en kartong där
det varit ett underställ i båda från Newbody om det är
bekant.
- Sju par strumpor är ju alltid bra att ha....sa H något
tveksamt positivt.
- Ett svart underställ... jag har ju sånt förut men.... tack
ändå..... sa E.
Där satt de och höll i sina kartonger och visste inte riktigt vad de
skulle göra.
Deras snälla moder satt också fundersam...
- I storlek XL sa hon fundersamt angående understället.
Jag var tyst en stund och väntade lite på vad som skulle hända
härnäst men till slut sa jag:
- Men hörrni öppna kartongerna då så klart.
- Öppna....?
- Ja ni ska öppna dem!
Då utbrast ett härligt skratt och i kartongerna fanns istället
varsin påse Tomteskum och en 20 Eurosedel till deras solresa snart.
Men det ska jag säga, att dom här indiska männen som utförde gruppvåldtäkten mot den unga kvinnan som nu har avlidit, ja, jag tror faktiskt att jag just nu skulle kunna tänka mig öga-för-öga-metoden.
Och oj, så jag beundrar de demonstrerande indiska kvinnorna!
Alldeles vilsen är jag när det gäller veckodagarna och i affären har vi långt mycket mer kunder än jag hade förväntat mig och det blir svårt att hinna med (läs: det hinns helt enkelt inte med) det som ska göras, man får ta sig an det viktigaste.
När jag ska byta potatisbinge (200 kg som ska hissas upp) blir det nåt vajsing och en man i 40-årsåldern säger att han kan hjälpa mig, men det vill sig ändå inte och vi kämpar på rätt länge - jag ser hur kön växer hos Madeleine - och till sist får jag huvudvärk och tänker att nu kommer migränen - dom som har hållit sig borta i flera år och mest uppenbarade sig när det var dags för personalfest -, men det gör den inte.
Kommer hem till stekta lammkotletter med sedan länge utgånget datum - men lika goda för det! -, och gott vin och Så ska det låta med en övermåttan hurtig Peter Settman ("har inte det programmet överlevt sig själv ...?" säger pv) och inte gick det så där våldsamt bra heller i Tour de Ski och hyacinterna är snart utblommade och jag längtar efter att bada i havet.
I morgon är det nyårsafton.
Tvåtusentretton.
Det är inte klokt vad tiden går.
Om nästan tolv månader fyller jag sextio.
Vart tog åren vägen?
Och själva livet?
Sånt kan man fundera över en söndag i slutet av december.
DBFV för ellem i Skellefteå ...
Och ett av julkorten kommer från ellem ....
"Hej!
Svårt att välja ut något bästa denna lediga vecka.
Julaftonens öppna hus på
jobbet var trevligt med god stämning.
Några lata, slappardagar, fredagslunchen då
svågrar och svägerskor kom hit och åt soppa med nybakat bröd. Då var det
dessutom en av decembers hittills två soldagar!
Lördagen i Luleå hos goda vänner
om vi tyvärr träffar alltför sällan.
Idag slappaste dagen hittills.
Återstår två
lediga dagar så nu är man förhoppningsvis redo att ta itu med vardagen igen när
den kommer.
Kram ellem."
DBiV ... för Ulrika i Västmanland.
här kommer höjdpunkter från *den här* veckan, för det har jag väl inte skickat?
- Lättnaden i att efter ÄNNU ett besök på akuten få komma hem efter
nästan 12 timmar och bädda ner sig i soffan tillsammans med världens
bästa sambo och djuren. (På akuten fick jag skallen röntgad och allt
var faktiskt ;) normalt, så jag får väl lägga till det som en
höjdpunkt också, haha.)
- Glädjen i att efter två dagars nästan konstant sovande äntligen ha
ork nog att sticka.
Men allra allra mest: Marcus, som alltid alltid finns där och som tar
hand om mig nu när hälsan är som den är. Som peppar och tröstar och
väntar tillsammans med mig alla akutentimmar och ja, verkligen
verkligen *finns där*.
Gjorde mig glad. Orangefärgade duttprickar på ett kuvert.
I förrgår postades priset till Cruella i Stockholm och idag ska jag lägga blomskotten i en rulle och posta dem till dig, Mossfolk, nu, när helgerna är överstökade.
Veckans pris är underbart söta servetter, ett te från Wärmland och en liten tvål ..., ja, lite blandat så där.
Men nu får ni sätta sprätt om ni vill vara med!
Vad var det som gjorde ert hjärta lite mer varmt än vanligt, från dom här två veckorna som gått?
Några har varit alerta .., Ulrika vittnade om gläjden i att inte längre ha sån hemsk smärta .., Eva på Frösön berättade om en vilsam jul med gitarrspel och snö .., och Eivor i Adak var jublande glad över att såväl hennes skötebarn Sagabiografen, som Forumbiografen i Malå, fått bidrag till att installera digitala projektorer!
Vill du vara med?
Mejla i så fall ditt hjärtevärmarbidrag till bisse151@gmail.com, så gör vi som vanligt!
Så var det då återigen dags för tävlingar i crossfit, ja, inte för pensionatsvärden och hans sambo, utan för sambons son.
Tävlingarna arrangerades av hemmaföreningen Gripen Crossfit och hölls i en stor hangarliknande byggnad ute på Bulltofta i Malmö.
Jag ska inte trötta ut eventuella läsare så där som jag gjorde sist, men jag kan ju säga att om man vill titta på vältränade damer och herrar (jag brukar säga att detta är De Fasta Rumpornas Förening) och på människor som tar ut sig så man nästan får hjärtinfarkt bara av att titta på, ja, då kan man gå och titta på ett sånt här evenemang.
Vi hade kört från Halmstad och från Ystad kom sonens pappa och Karin och det var som vanligt så trivsamt att träffas.
Tävlingen består av tre eller var det kanske fyra deltävlingar, innan det är dags för final.
Man tävlar i lag: tre män och en kvinna .., och där fanns tävlande från bland annat Norrtälje, Helsingborg och Borås.
Här (filmen här ovanför) gäller det att ha bra balans.
På gamla super-8-filmer från min barndom finns bilder där Anders morfar går på händer på gräsmattan hemma i Malå. Det är sommar och jag är fem, sex år och springer fram och puttar på pappas ben så han druttar i gräset och han reser sig upp och skrattar gott rakt in i kameran och han blinkar med ögat och man ser att han säger .."int var det så dåligt inte ...?" Sååå glad han skulle ha varit att fått vara med om allt detta!
En deltävling kan bestå av t.ex. fyra moment; att lyfta så tungt som laget bara klarar av på viss tid, att gå på händer en viss sträcka .., att springa fyr-om-fot medan en lagmedlem gör så många sit-ups som möjligt på tid, sen tillbaka och göra kanske hundra sit-ups (allt på tid), sen iväg fyr-om-fot igen .., att kånka på en lagmedlem en viss sträcka - fram och tillbaka, fram och tillbaka -,det är att häva sig upp på en stång och ha hakan ovanför stången ..., att svinga klot .., att sätta sig ner på huk med ett ben och med en arm rakt ut .., ja, sånt.
Efter tre deltävlingar blev det final och där hamnade Anders med sina lagkamrater och kom sedan på 3:e plats!
Det allra bästa med allt detta är att se hur alla pushar varandra!
Sen finns det andra som pysslar med annat medan pappa tävlar.
En sextonårig pojke från Helsingborg fick publikens ovationer .., så stark och snabb han ändå var!
Och så här kunde det se ut.
Och så här ...
Ni kan ju öva på parketten i vardagsrummet!
(Pv slängde sig så här som en av gossarna i filmen .., ja, när vi kom hem från Malmö ..., jag hade precis lagt mig och hörde en duns på sovrumsgolvet! Nu ska här nog tränas ,- )
Ja, det blev ett väldigt kort inlägg det här ser jag.
NOT.
Men ni vet ju hur det är .. , varav hjärtat är fullt ... osv.
Ha förbarmande med den stolta mamman!
.jpg)
