 |
| Den före detta svägerskan. Arbetsterapeut. Uppvuxen i Kiruna. Jungfru, storasyster och vänster tumme upp. |
... kommer min före detta svägerska, tillsammans med dottern Martina och hennes kompis Alexandra.
Underbart trevligt är det!
Kanske mest för - och jag vet, jag har sagt det förut -, att det känns så bra .., det där att .., fastän man har lämnat den där släktskutan och seglat iväg i en egen liten jolle, så fungerar det bra ändå att ses. Man kan liksom lägga till vid små kobbar (här i Stensjö) och skär (typ Gothia Cup) och småprata och dricka kaffe och äta nybakad sockerkaka eller mackor med rökt skinka och skivad gurka och allt är okej.
Just så blir det nu på förmiddagen.
Göteborghusets herre, min före detta svåger, har då någon timme tidigare lämnats i Spenshult, som är ett f.d. sanatorium här i Halland. Själv tycker jag att det låter mer som en bondgård med uppfödning av kossor.
Vi sitter runt köksbordet och pratar om allt och inget; till exempel om olika namn .., så där som Hildegard, Rut, Elaine, eller Per Ivar Anders .., eller som Gerd i Norsjös nyfödde lille barnbarnspojke som ska heta Manfred .., - och efteråt tar Martina en husesynsrunda och frågar en stund senare vad det ska bli av "det där lila rummet", det som en gång varit Hildas ..., och vi säger att det vet vi kanske inte riktigt.
Ja, kanske hade vi helt enkelt ingen aning om att det var på gång att "bli nåt" ,-)
Efter prat och mera prat kring köksbordet, tar vi en runda ner till stranden.
Långt-ifrån-grannen, dom som bor närmast havet och försöker sälja sitt hus för en massa miljoner, trotsar faran för gräsbrand och eldar ris och kvistar.
Röken b o l m a r upp mot himlen!
 |
| Martina för kanske sju år sedan. |
"Badar du lika ofta nu som du gjorde förr ...?" undrar Martina.
Då jag ännu bodde i Skåne och inte seglade på egen hand, brukade jag ta barnbarnen och Sanna och Martina med mig i bilen och så körde jag dem till Svarte och hur många gånger som helst badade vi och den som vågade fick simma mellan mina ben och jag visade dem hur man står på händer i vatten.
Och Martinas mamma kommer ihåg äldsta dotterns bröllopsfest ("dr Böhlanders", alltså ...), då jag mitt i natten tog av mig linneklänningen och simmade fram och åter i en swimmingpool och någon sa - smajlande - till bruden att ...,"bara så du vet det, så håller din mamma på att ta simborgarmärket ...".
"Att ha mamma i närheten av vatten .., det går bara inte!" sa bruden dagen därpå.
Om det pratar vi också.
Sen blir det kramkalas och tack och hej och dom tre damerna tar sikte på det som Ulrika brukar kalla för nionde graden i helvetet, nämligen Ullared.
Där ska det till och med övernattas.
Och pv klyver ved och jag har ställt upp söderfönstret.
Idag är det vår i luften!
På riktigt.
