Det bästa för friherrinnan ....

Att datorn funkar igen - Tack Bettan.

Skönt är det också att ett slags lugn infunnit sig igen.

Färre turister i byn och nu är det bara Shejken och jag själv här hemma.

Fiherrinnan

Fredagmorgon ...

Gråmulet och duggregn vid sjutiden.
När pv någon timme senare tar hundarna på promenad, ser han en rejäl tromb ute över havet,
mot Haverdal till. En pappa med sin son i sex, sjuårsåldern, har tänkt sig att fiska från klipporna, men ångrar sig vid åsynen av tromben.

Sen kommer ett formidabelt skyfall!

Det blir frukost .., tidningsläsande (och som vanligt diskussion om medlemsskap i Nato eller inte .., en är för, en är emot .., jag högläser också Elsa Kugelbergs ledare om Fi och detta med feminism) .., får ont i hjärtat av reportaget från Gaza ...,  läser en recension och undrar vad författaren ska tänka eller känna när han lagt ifrån sig tidningen, men också ..., om han en dag möter recensenten, kommer dom då att artigt hälsa på varandra ...?

Bilden har jag lånat från Örnsköldsviks Allehanda på nätet.

 Läser också om 69-årige Jan Eriksson i Östersund som blev överfallen av tre huvförsedda unga män vilka ansåg att herr Eriksson borde lämna ifrån sig sin mobil och sina pengar. 

Det tyckte däremot inte herr Eriksson, som då fick sig en omgång med ett basebollträ.

Vad de unga männen inte visste, var att herr Eriksson en gång haft svart bälte i karate och vad det

kan få för konsekvenser för kaxiga killar.

Artikeln får mig genast att associera till några sekvenser i filmen Crocodile Dundee i New York, en film som förstås visar att jag inte är alltför kulturell .., men å, så jag tyckte om den!

Det var detta jag tänkte på.

Heja Jan Eriksson, för mig är du en hjälte!

Foto: Linda Jönsson, Ebbas mamma.

Harry och Molly har fått mat och den förstnämnde, han som aldrig någonsin äter på morgonen, tömmer sin skål, även om det går i ultrarapid, i jämförelse med kompisen som  s l u k a r   allt inomn loppet av en minut!

Efter en vecka tillsammans har allt vänt; nu förstår vi oss på varandra, Molly och jag själv.
Igår var hon alldeles underbar tillsammans med Lindas dotter Ebba .., och nu på morgonen kände jag hur mycket jag tycker om henne - ja, den tidigare så besvärliga lilla hunden -, hon som är som ett vandrande granitblock.

Nu känner hon sig förmodligen tryggare .., hon stirrar inte omkring som en osalig ande.
Alldeles ljuvligt är det!

Dagens fönster ...

Flera fönster fångade i Skultuna av ingen mindre än flitigaste fönsterfångerskan, just det, Ulrika!

Tack snälla!

Det bästa idag ...

Ska jag verkligen dricka det där? säger pv undrande.

Jo, det var - utan tvekan - spontanbesöket av Lindalotta, Marcus och Ebba och Hugo. 

Efter ett besök i Göteborg, blev det stopp och våffelfika i Stensjö. 

Ebba gjorde flädersaft med äkta chilipeppar i och bjöd såväl pv som mig själv.

Jag låtsades falla baklänges och svimma - vi hade berättat hur himla stark chilin är -.

Nu skulle pv få smaka och liiiite orolig är hon allt Ebba, tänk om han också dånar!

"Det är mormor som har målat naglarna ...", säger Ebba.

Så här såg saften ut till en början ...

Sugröret är en rostig tältpinne, men såna fungerar bra också.

I alla fall om man har fantasi.

Hjäääälp, han svimmar också när han smakat saften!! 

Ebba står intill och funderar om detta verkligen är på allvar ....

En av mina favoritböcker alla kategorier - en som lästes för mina egna töser -,
blir Ebbas.

Vi sitter nära varandra och jag berättar om barnen som bor i den franska byn Vernette.
Där är såväl vin,- som olivskörd .., där är barnen som går till skolan .., besöken nere i hamnen,
ja, författarinnan, tillika illustratören, berättar om livet i den lilla byn
Ebba tar det hela på allvar .., pekar och frågar.

Nere vid byns strandpromenad skriver vi in husen där var och en bor.
Och där är alltså Bettankax (Ebbas mormor) i rödvitrandig kjol - hon håller Ebba i handen -
och Ebba visar vilket av husen dom bor i, jo, ett rosa hotell.

Och så plockar vi in hela släkten, eller i alla fall halva.
Ebbas morfar med sin fru .., där är Ebbas farmor och farfar och där är ...

... lillebrorsan Hugo som har blivit ganska stor .., harry och molly finns också med!
Ni ser väl Ebba och hennes mormor?

Och vi fantasivandrar längs strandpromenaden och detta är precis lika roligt för mig!
Det visar sig att pv, harry och jag själv (säkert molly också) bor i ett vitt hus, inte långt från Ebba och Bettankax. Så roligt! Då kan vi hälsa på varandra, så där lätt som en plätt!
Och titta, där nere i mitten av bilden kommer Ebbas morfar med sin båt!

Den evige solstrålen ...

Vad gör då Ebbas lillebror medan vi strosar omkring i en liten fransk by?

Jo, han plaskar i hundarnas vattenskål ("det är lite smutsigt ...", säger Ebba bekymrat) .., lägger i löv .., hittar en trädgårdsspade som han öser vatten med .., han leker med en plastflaska .., ja, han är som en liten solstråle mest hela tiden!

Tack som kom och hälsade på, ni goa, rara människor! 

Dagens fönster ...

Hela dagen (detta skrevs den 3:e augusti)  har det mullrat, blixtrat och stundtals skyfall.

Vi sitter på kompis B inglasade altan och har koll på skådespelet.

Där finns det här utefönstret som ny susar till landet Halland.

Annica

När sjömannen kommer hem ....

.... blir det närapå hysterisk glädje .., ja, harry vet inte till sig .., springer runt, runt och skriker ut sin lycka över återseendet! Och han håller koll; här gäller det att bevaka sina intressen, det vill säga, husse.

Vi sitter vid köksbordet och tittar på bilder från hans Ipad .., och han berättar - med så mycket glädje i rösten - om det här äventyret.
Å, så trevligt dom har haft!
Båten med de ovanliga seglen sågs när pv och Tommy var på väg till Vitte; sista anhalten innan överfärden hem igen.

Skyline över Stralsund ..., här kommer bilderna lite i oordning, men det klarar ni väl?

Stralsund där herrarna möttes av ett våldsamt skyfall.
Har man då glömt .......




Då kan det gå så här.

 

Broöppning i Greifswald, akt1.



Broöppning, akt 2



Broöppning, akt 3.



Så här kan det se ut.




Hemfärden ....
Vid tjugo i två natten mot onsdag seglade herrarna in i Ystads hamn.
Och igårkväll var alltså pv hemma igen.
Stor glädje, men också stor glädje över att dom har haft så himla roligt.

Paus ....

En halvtimme på stranden, mer behövs inte.

Simmar lite .., gläds åt att bentagen fungerar.
Lycka.
Upptäcker en stengubbe, jo, den går att könsbestämma.
Tänker på vilken glädje sand, stenar, hink och spade sprider!

Konstaterar att labyrinten nu är intakt igen.
Pratar med pv .., snart sitter han på tåget till Halmstad, glad och nöjd över seglatsen.
Seglarkompisen har problem med sitt knä som är svullet och ömt och nog behöver tappas.
Jaaa, dessa knän!

För en månad sedan var stranden fylld av turister!
Jag brukade sätta mig närmast vattnet och kände knappt igen en enda människa!
Nu är det helt annorlunda.
Bakom mig spelar ett sällskap småttingar boule .., en pappa skakar en vällingflaska .., några andra badar.
Vattnet är ljummet .., inte en enda manet ser jag.
Dyker och dyker.
Vatten mot ansiktet.

Efteråt är huden len och mjuk.

Plötsligt händer det ...

Högra protesen, den som har varit med i fem år och krånglat nästan hela tiden, ställer bara till problem.
Knäet låser sig .., när jag promenerar så säger det - pang - och det känns som om nånting sitter löst mitt i knäet .., ungefär som om man vrider om en skruvmejsel och rotar omkring lite.

Det gör överdjävulskt ont.

Sen går man strakbent i några timmar och ibland försvinner det onda, men nu har det suttit i nästan en veckas tid.
Att gå uppför en trappa är inget nöje, eller att ta sig upp från sittande. 

Så jag chansar - hoppar över vårdcentralen - och ringer i stället till ortopedmottagningen.
Berättar om mitt möte med specialisten i höstas, han som bara tar sig an krånglande proteser och tyckte att vi skulle börja med det vänstra och se hur det blev.

Jag tänkte att nu hamnar jag säkert på ruta ett.

Så blev det inte.
En så rar och vänlig sjuksköterska tog emot samtalet .., förstod dilemmat och ordnade en tid, den snabbaste hon kunde hitta!

Så ..., om en dryg vecka har jag tid hos dr Larsson och jag känner mig helt trygg i att det blir någon sorts lösning på det här eländet.

Mitt nya protesknä fungerar perfekt; helt underbart är det!

Dagens fönster ...

Ett fönster från Hedemora i södra Dalarna. 

Brandröken från den stora skogsbranden några mil bort ligger tung överallt.

Hälsningar Ulrika.

//Ett synnerligen dagsaktuellt fönster, hälsar Elisabet. 

Tack snälla fönsterfångerskan!

Grönt ...

När jag kom hem upptäckte jag att molly varit uppe på datorbordet .., hon hade rivit ner en rullgardin i vardagsrummet och även hoppat upp på arbetsbänken.

Ja, käre tid.

Nu ska jag ta dem på promenad - en och en - och sedan lägga mig raklång och dra djupa andetag.

Kanske passerar vi även den här gången Lilla Stensjö.

Det bästa - veckans vinster - ....

Den lilla "boken" - sponsrad av Monet i Frankrike -, med trettio konstyvkort, något tillrättalagda av konstnären Barry Kite.
Tack snälla Monet!

Och så det lilla armbandet - sponsrat av min AP - där behållningen går till Cancerfonden.
Plastpärlor, man får inte lämna det i gassande sol, då kan det bli gelé av det hela ,-)
Jag älskar armbandet!
Tack Anna!! 

Så där ja .., hittar ni nu ån glädje, så mejla den bara till bisse151@gmail.com, så är ni med i byttan!

Välkomna!

Det bästa för Eva på Frösön ....

Hej Elisabet!

Det bästa i veckan var, helt klart, utflykten till norra Jämtland med två av mina barn.

Vi åkte till Valsjöbyn och rastade vid det vackra Rengsfallet. Vi styrde sedan färden genom Norge en sväng. Några fantastiska mil på krokiga vägar.

Därefter bar det av norrut, mot Ankarede. En gammal samlings- och begravningsplatser för samer. Mäktig plats som låg på en udde i älven.

Stora Blåsjön, bara namnet gör mig lyrisk, där stannade vi till vid den enorma strand som hade bildats då vattnet var lågt i sjön. Tänk dig: en nästan tom jättebeach, klart och varmt fjällvatten och mäktiga fjäll med några snöfläckar kvar på. Den känslan att gå där, den var stor.

I Jorm åkte vi upp till Korpens öga, ett hotell med islandshästridning och några märkliga hus. Utsikten över Jormvattnet var hänförande.

Efter bad i Jormvattnet väntade en färd hemåt på cirka 30 mil. Det blev en lång dag, vi körde 60 mil. Jämtland är stort och det är långt mellan samhällena. Tänk att bo 13 mil från närmsta samhälle, bara skog emellan. De gör det bra, människorna här uppe.

Vid tio på kvällen var vi hemma igen, solen gassade fortfarande och huvudet snurrade av alla intryck.

Kram Eva


// Elisabet skriver: det här inlägget, där Eva skriver om att kan vara tretton mil till närmaste samhälle .., fick mig att tänka på ett inlägg från Doktor Groda. Nu bor och arbetar hon inte i Jämtland, men inte så värst långt därifrån heller. Så här skrev hon.
Och jag tänkte ännu mera .., måhända skapar - eller formar - den här tillvaron en viss sorts människor?
Ja, det tror jag.

Mitt eget bästa ...

Och att jag kunde gå med hundarna nån kilometer utan att behöva byta kläder efteråt.

... består av flera saker

1. Att jag efter dagar med sån djävulsk smärta i det gamla protesknäet - det är lågtrycket, det är jag övertygad om - kan ta mig uppför och nerför trappor utan att nästan-börja-gråta.
När vädret vänder, försvinner mycket av det onda!
U n d e r b a r t!!

Och sonens lillfinger är exakt som hans pappas!

2. Tillsammansdagen/kvällen med Anders och Linn, som kört upp från Malmö.
Där satt vi på Göstas Café i Steninge; en skånska född i Ystad (Jungfru, storasyster), en Kräfta född i Skellefteå och lillebror ..., och en Stenbock, född i Malå och lillasyster, tillika mamma.
Madamen med den vackra handen är en hejare på plu-nummer .., sysslar med detta och kör en tjusig BMW - hon tycker alltså om fart och fläkt -.

Foto: Tommy Eikedahl

3. Pv och Tommys seglatsäventyr till norra Tyskland - Sassnitz, Gleifswald, Stralsund och så - igårkväll -, läger i lilla byn Vitte, med restaurangbesök och en väldigt sprallglad herr pv, tillsammans med kaptenen, då på väg tillbaka till båten.

Sååå trevligt dom två herrarna verkar ha!

4. Glatt blev hjärtat också när jag upptäckte det bästa från äldsta dottern .., hon som blev så varm i hjärtat över att titta på den lilla skatungen som lekte i strilet från vattenspridaren.


Ps. När jag letade wakeboard-filmen, råkade jag komma hit, till den här filmen som har mer än 1 miljon visningar!
Det var det töntigaste jag har sett på länge och jag fattar inte hur tjejer kan ställa upp på sånt fjanteri och vilken fånig kille också, som en tupp i en hönsgård som går där och struttar omkring! Ds.

Det bästa för Ann i Skärhamn ...

Det bästa i veckan var nog när utställningen i Skärhamn äntligen var riggad och jag hade gjort allt jag borde, skulle och hade stressat inför. När jag äntligen kunde sätta mig på stolen och bara titta ut över allt fint som finns med – tavlor i olja och grafik och keramik båda kavlad och drejad också mina saker förstås.

 

Nu kan jag bara försöka njuta av veckan och alla härliga människor som kommer och tittar och tycker att mina saker är fina och vackra.

Det är många turister och semesterfirare och lokalen, det gamla segelmakeriet, är en känd utställningslokal så det är ett ganska jämnt flöde av besökare.

 

 

 

Jag har redan konverserat både på engelska, lite tyska och lite franska och försäljningen har faktiskt hittills gått över förväntan. Bäst har “ponchosarna” i stickat lin gått. De är verkligen fina och passar alla kroppstyper och personer och i höst kommer det fler härliga färger, bl.a terracotta, brunt och mörk lila!

 

Sjalarna i linne har gått en del och emaljsmyckena är populära.

Vädret har varit blandat, men är bra för utställningsbesök.

Bästa hälsningar
Ann

Dagens fönster ...

 ... är våra gamla som nu står där och skäms lite .., nu, när dom nya har kommit på plats.

Min Marias bästa .....

Fågelbadet, när bilden togs dock utan badande småäfåglar.

Bästa igår: den lilla skatungen som lekte i vattenspridaren
och småfåglarna som badade glatt så glatt i fågelbadet!

Göstas igen ...

En jungfru, en kräfta och en stenbock. En storasyster och en lillebror.

... tillsammans med sonen och den skånska tösen som har så vackra händer.

Jag blir - dagen till ära - bjuden på middag.

Regnet har upphört ..., det är en härlig afton!

Så här ser det ut där vi sitter inte långt från stranden i Steninge.

Och när jag kommer hem, har jag så ont i mitt gamla protesknä, så där så jag knappt tar mig nerför backen när harry och molly ska rastas.

De båda sjömännen har kommit i hamn i lilla samhället/byn Vitte, ett meddelande kommer till min mobil .., och bildtexten lyder: "Vi väntar på middag".

Enligt pv är tanken att dom kanske kommer sig till Ystad i morgon, men det är bara kanske.

Ännu flera ...

Besök av sonen och Linn idag och med sig har hon lilla lurvtussen Isa.

När harry och molly blir för jobbiga, tar Isa sin tillflykt under soffan Ektorp.

Tur att jag dammsög i morse.

Hon som mötte Luther ...

Tänk, hon finns här.

Här och nu och då ...

Friherrinnan som har så snygga naglar. Enligt mitt sätt att se det.

Igårkväll var friherrinan Lena här på besök .., det blev middag med lite vin och jag tyckte att hon
kunde lämna bilen, så skulle jag skjutsa hem henne.

Ja, inte bara friherrinnan var här, även en annan Lena tittade förbi.
Sååå trevligt det var!

Vad pratade vi om?
Jo, allt från behandling av bröstcancer (två av tre runt bordet har varit drabbade) till barndomsdofter .., och värmen, förstås.

Nu på morgonen kom Lena den första och hälsade på, i akt och mening att hämta hem den röda Saaben.

Vi satt ute på altanen, under parasollet .., och regnet strilade försynt precis hela tiden.
Båda är vi dödligt less på den här svettfuktiga-våtaomslagsvärmen!

Det blev kaffe och mjuk pepparkaka .., och lite småprat.

Plötsligt upptäcker Lena att Molly står på bordet och tittar ut på oss .., hon hade förstås
hoppats att fönstret skulle vara öppet .., så Lena ryter till med mörkaste rösten och tänk,
Molly hoppar ner!

Efteråt ligger hon och harry nära, nära varandra på soffan Ektorp.

Hon som är matte vaskar golvet uppe i hallen .., konstaterar att håret är lockigare än någonsin och läser på Facebook att sjömännen har ställt in kompassen på Vitte, beläget på en avlång ö