fredag 19 december 2014

Efteråt ...


Timmarna på jobbet bara susar iväg!
Vi har fått hur många paket som helst som nu trängs på hyllor märkta från A - D och jag blir alltid lika förvånad över hur snabbt det lättar ..., många kommer nästan på en gång och hämtar sina paket.

Och jag konstaterar att julfrimärkena har räckt och blivit över (men får returneras) och jag beställer hem fler blom-märken .., gröna påsar av alla storlekar .., etiketter och blå kartonger .., och säger till Louise att snart ska väl ändå Zlatanmärkena vara slutsålda .., å, så många som vill ha lite vackrare frimärken!

Ovanligt sent gör vi oss klara för att lämna butiken, men då strular det .., en nyckel är glömd och vi blir stående som förstenade .., men hjälp, hur vi gör med larmet!!! och vi försöker räkna ut olika lösningar och det hela ordnar sig och vi skrattar gott efteråt, men inte just då.


 Kommer hem till griljerad skinka .., till julmust och hårt bröd .., till handboll som Sverige förlorar .., till sms med tösen som har kommit hem från Ghana (och redan är i stallet!)  och från hon som är storasyster och nu ska arbeta natt bland pyttesmå barn och i Malmö, i en soffa, ligger sonen och ser på film.

Själv slår jag in paket .., tar ännu ett glas julmust - som för övrigt är den enda kolsyrade läsk som jag dricker - och pv går ut med harry och det blåser friskt ..., och alldeles ljuvligt är det att ha ledig helg och bara måndag kvar att arbeta, sen blir det julfirande tillsammans med barn, barnbarn och övrig släkt.

Ingen större stress.
Nästan ingen alls, faktiskt.



Krångligt .... 


Några timmar innan det bär iväg till jobbet, blir det storhandling i affären.
Tre sprängfyllda kassar med det som ska bli Janssons, sillar, julskinka och allt möjligt annat trängs i bilens baksäte.

Snälla arbetskamrater säger snällord till den väsande pensionatsvärden och jag köper frimärken och postar julkorten som med största säkerhet inte kommer fram innan julafton, men det överlever man kanske. 


På väg hem svänger vi av vid Särdal och snirklar oss sedan längs småvägar till Harplinge.
Där bor pv:s kusin Maria och hennes Roger och småpojkarna Alfred och Elliot, vilka ska döpas på söndag och tanken var att vi skulle vara med, men som pv hostar och har sig så tackar vi nej.




Från London har pojkarnas farfar och farmor kommit på besök - det är Richard och Judith - och dagen till ära fyller Richard 82 och jag har nästan aldrig mött någon i den åldern som är så sprudlande pigga och energiska som detta par! 

Här sitter födelsedagsbarnet med lille Alfred i sitt knä .., allt medan vi bjuds på kaffe och pepparkakor. Elliot, han sover och sover och sover.

En stunds småprat blir det .., det har varit dödsfall i släkten och ögon blir tårfyllda och man tänker att livet är förunderligt .., samma dag som Gösta dog, då gick Judiths lillasyster bort. 

Och nu .., ännu en i släkten.
Och sen åker vi hemåt och jag gör en Janssons frestelse till morgondagens lillejulafton och helt ärligt skulle jag väl nästan klara mig med just den maträtten, ja, till jul, alltså. 

// Jag tror bestämt att Blogger har fått spatt idag ..., men jag lyckas inte ändra på det hela, det får vara så här.
Dagens fönster ...


Två till synes trötta katter, en adventsstjärna och ett fönster .., allt fångat av stickerskan i Dalarna.

Ulrika, alltså.

torsdag 18 december 2014

En vanlig torsdag ...


... får vi besök av lille Messi, han som är den tuffaste av ungkatter och harry blir sååå glad och dom stryker sig mot varandra och leker lite i rummet ..., det vill säga, Messi ligger på mattan och viftar med tassarna och klorna är ute .. och harry skuttar runt, runt honom, men vågar inte anfalla.

Sen kommer sigge nilsson hem och då är det slutskuttat .., för troligen har Messi fått på moppo av sigge, för Messi mooooorrrar och blänger lite förskräckt på sigge ..., så jag låter honom gå ut igen.
Messi, alltså.

Och jag har arbetat från åtta till ett och det har varit sååå roligt!
Att göra fint i mejerikylen .., det är nästan det bästa jag vet.
Chauffören från Arla  - han kommer egentligen från f.d. Jugoslavien -, han var så snäll och omtänksam och lyfte ner mjölkbackar från dom högsta staplarna, alldeles utan att jag bett om det!
Sånt värmer.

Och så behövde jag inte sitta ensam i fikarummet .., jag hade skivat gurka och paprika och från charken kom A-M med grillade kycklingklubbor som jag förvandlade till smörgåspålägg och det blev sååå gott! Lite prat om hur olika vi alla prioriterar olika sysselsättningar i affären blev det och så har det varit så länge jag har varit kassörska. I fyrtio år, alltså.

För mig är mejeri och frukt, - och grönt viktigare än kolonial, men för den som är kolonialansvarig är det kanske tvärtom .., osv. Många leenden blev det och jag kom osökt att tänka på en av mina före detta chefer Anders från Sjöbo (helt underbar!) som ideligen predikade vikten av att prioritera rätt.
Det var nog inte alltid att han ansåg att jag gjorde just det :)

Nåja, endast fyra år återstår av mitt yrkesverksamma liv, om jag nu får leva i fyra år till.
Sen ska jag erbjuda mig att hoppa in som timvikarie, när någon är sjuk.

Ja, det var väl allt.

Dagens fönster ...


... finns hos Ecke och Britt.
Ja, i deras lilla gula uthus.
Bilden togs igår.
Inte en snöflinga så långt ögat når!

När vi kom hem från vårdcentralen igår, då fanns på trappan vid ytterdörren en burk hemlagad äppelchutney, förfärdigad av den alltid så rara Britt.



Så här ser Britt ut när hon en sommarkväll serverar oss lite mat.
Hennes röst är mild och vänlig .., jag brukar tänka att om jag låg på sjukhus, då hade en sköterska med den rösten och personligheten varit som balsam.

 

Och när vi möter henne nere på stranden, det är när hon är på väg hem efter sitt sedvanliga
kvällsdopp.

Min dotter AP mötte henne en sommardag och sa - efteråt -, ååå, så där vill jag se ut när jag blir över åttio år!

 

onsdag 17 december 2014

I väntrummet ....


... får vi vänta en kvart eller mera och det är ju inget att beklaga sig över och läkaren som hämtar pv är samma som förra gången, en vänlig och magerlagd herre i vår ålder (det visar sig att han är född 1959, ja, någon frågade och det var inte pv ...) och jag följer med till undersökningsrummet, ungefär som när barnen var små och skulle kontrolleras på Barnavårdscentralen, men nu är det ju så att herr pv inte kan prata och jag tänker tala om hur energisk och fylld av energi den mannen är i vanliga fall, så där så läkaren verkligen får veta att det är så väldigt mycket annorlunda nu.

Så det gör jag.
Berättar.

Pv väser mest fram ja eller nej och det lyssnas på hjärta och lungor, tittas i munnen och tas EKG och tidigare har en rad prover tagits, nu utökas det hela och innan vi går därifrån, har den sjuke fått ett recept - eller flera - på bland annat antibiotika.

Känner han sig inte bättre, får han höra av sig igen.

"Å, I love You!" säger jag till läkaren som mest av allt ser ut som en kontrollant på en fabrik som gör yllesockar.


I väntrummet (där jag läser en intressant artikel om antikhandlare i Dalarna ...) träffar vi vännen Anna-Karin ... AKiH (Anna-Karin i Halmstad) och det blir ett mindre kramkalas och prat om hur och var och när och jaha, hennes hund har blivit sjuk och nu ska hon hämta ut medicin på apoteket, det som ligger vägg i vägg med vårdcentralen.

Det är nog två år sedan vi senast sågs, men Anna-Karin är sig lik.
Och samma varma leende har hon.
Det har för övrigt även kvinnan som expedierar inne i Apoteket.
(Visst känns det dumt att säga "i apoteket" .., man, i alla fall jag, vill säga på apoteket.)



Och ja, jag är barnslig och tycker så alldeles omåttligt om såna här skyltar.
Jag blir helt enkelt glad av dem!

Nu har vi varit hemma i flera timmar, ätit hemlagad (och het) fisksoppa tillsammans med friherrinnan (som nog tycker att jag borde hushålla lite med chilipeppar ...), tittat på handboll .., jag har pratat med äldsta dottern på väg till sitt jobb bland pyttepyttepyttesmå barn .., och Kuba och USA ska bli vänner igen och pv:s brorson Hannes fästmö blev inte mästare i städning, men kämpade väl ändå.

Och i morgon arbetar jag förmiddag.

Så ligger det till.

Dagens fönster ...


... finns i ett litet gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Ja, det har ni hört förut.

Och visst är trädet vackert!

(Bilden togs idag ..., ser ni hur grönt gräset är? )
Det bästa för sportiga jenny ....


 ... var ju helt klart helgen i Stockholm.

Huvudmålet med den här resan, var tro det eller ej, att besöka en kyrkogård.
Men det är inte vilken kyrkogård som helst. Nej det är Sveriges största kyrkogård, med ca 33 000 gravar. Jag pratar om Norra begravningsplatsen i Solna.



Och anledningen till att jag ville dit beror på S.A. Andrée, K. Fraenkel och N. Strindberg är begravda. Och då jag levt med dessa herrar och den ödesdigra Andreexpeditionen ansåg jag att nu är det minsann dags att hälsa på männen. Jag hann med ytterligare två kyrkogårdar, Skansen och julmarknaden där, Historiska museet, jul marknaden på Stortorget, Stockholms Stadsmuseum, Medeltidsmuseet och ett biobesök innan det var dags att åka hem igen.



Alldeles själv var jag på den här resan var jag också, och det var inte sista gången jag åkte iväg på egen hand kan jag säga!
 
//sportigajenny

tisdag 16 december 2014

Dagens fönster ....


.... nästan som en illustration i en bok, tycker jag att det ser ut som.

Fullkomligt magiskt!

Det var Ulrika som hade håven redo.
Morgonens bästa ...

Att min rödvitrandiga syster och hennes dotter verkligen har bestämt sig.
Dom kommer hit och firar lillejulafton med oss andra på lördag.
Och sover över!

(Ja, alltså .., om vädret och väglaget är anständigt).

Glädje, glädje!

Mindre roligt: att pv nu är sämre vad rösten anbelangar och - återigen - är utan röst.
Cortisonbehandlingen är över.
Vad ska han nu ta sig till?

måndag 15 december 2014

Ett tips ...

Om ni vill se bilder som verkligen  b e r ö r.

Klicka här.
Resumé ....

Full syra på jobbet!
Tunga paket som väger på pricken tjugo kilo, vilket är maxvikten .., vi baxar och har oss och försöker få plats på hyllorna.

Julfrimärken säljs i parti och minut, mest parti, och fjortonkronorsmärkena tar slut och jag säger att jag har beställt, dom kommer nog i morgon, men så länge får vi pussla lite, ja, det går ju lika bra att ta två vanliga inrikesmärken bara, plus ett prioritairemärke intill.

Paket skickas runt hela världen!
Många till systerlandet i väster .., till barn som arbetar och inte kommer hem.

En kvinna vill skicka en kvarglömd tröja till Danmark.

Och från fyra till fem hamnar jag som avlösare i charken.
Lätt panik!

Jag är osäker på vilka korvar som är vilka och inga plu-nummer kan jag, men tack och lov för små skyltar som sitter vid varje vara (på baksidan av namnet på varan står plunumret) och jag skivar griljerad julskinka och en ung kvinna vill provsmaka två olika skinkor ..., en man köper 2 hg salami och dom ska vara i "lagom tunna skivor, ja, inte lövtunna!" och inte får jag paketen så där fina som ordinarie charkpersonal får - men kunderna är vänliga och säger att dom ändå ska riva upp paketet så fort dom kommer hem -.


Och sen har nånting blivit fel i kommunikationen, så den som ska börja arbeta klockan fyra dyker inte upp .., Mattias ringer runt till alla möjliga och får till sist fatt i den som står på schemat och hon kommer ilande från sitt andra jobb och är en komplett ängel (men en trött ängel .., det blir en lång arbetsdag för hennes del!) och hon tar hand om mejerileveransen som är tung-tung-tung!

Nu är det sen kväll.
Pv, sjukskriven även den här veckan ut, hostar och har sig, men liiiite röst har återvänt.
Men trött är han .., så obegripligt trött.

Från tv:n hörs nyheter ..., ååå, denna oreda i världen, men jag ler åt journalisten från en tv-station i Sydney - ja, det gäller det här gisslandramat på ett café -, hon pratar på gränsen till bred norrländska, jag sitter i soffan och säger till pv att hon måste vara från Västerbotten, men det är hon inte, hon är tydligen från trakten av Arjeplog och då tänker jag förstås på rara Solveig och vårt besök i Dalarna och sen dyker Margot Wallström upp (hon är ju verkligen från trakten av Skellefteå!) och i studion sitter en av programledarna - Anders Nånting -, västerbottniskt påbrå även han om jag inte missminner mig, ja, lite från Norrbotten också om det nu ska vara så viktigt.
Hemlandstoner rakt av.

Innan jag går i säng ska jag massera mig själv med lavendelolja.
Ibland behövs inte mer än så.
Det bästa för Ulrika i Dalarna ...


Ljusglimtar:

Att jag fått remiss till ortopeden och fått ny smärtlindring att testa (morfinplåster). Jag ska också på ny magnetröntgen.

Och helgen som var, med allt filmtittande (Django unchained - såååå bra!!!), sällskapsspelsspelande och fnissande tillsammans med Chrille och Mika.

Och Chrilles entusiasm över skolan och projekten där. Underbart!

Och Musikhjälpen!
Det bästa för Dinah i Kallhäll ...


Hej!

Veckans bästa är utan tvekan Musikhjälpen.
En helt magisk vecka när man verkligen får se att det finns så många duktiga och engagerade ungdomar som verkligen vill jobba för en bättre värld för alla. '
'
Den går dygnet runt, och tyvärr orkar jag inte sitta uppe och hänga med en hel vecka, men jag tittar så ofta jag kan, för detta är verkligen peppen som ger mig tron på mänskligheten tillbaka.

Nu blir det 51 veckor med bilbränder, överfall på åldringar, våldtäkter, upplopp igen, men så länge som möjligt ska jag ha kvar minnet och känslan av dessa fantastiska ungdomar.

Allra mest imponerad blev jag av Julius och Björn som cyklat från Orsa till Uppsala bara för att få folk att skänka pengar till Musikhjälpen. Drygt 300.000 fick de in, men för de pengarna lovade de också att bada i Fyrisån (avklarat) och GÅ tillbaka till Orsa.

(Hundsporten - som ju också ligger mig varmt om hjärtat - drog också in drygt 300.000 till Musikhjälpen)
Veckans vinster ...


Hur är det kära bloggvänner ...?
Orkar ni med ännu en omgång i lotteriet?

Här är i alla fall veckans vinster:

Förstapriset är en liten mössa som säljs till förmån för cancerforskning.


Så här ser mössorna ut .., och den här är i storleken 4 - 7 år.

Kvinnan på bilden är den otroliga Anna, själv drabbad av underlivscancer, som - detta till trots - knåpar ihop och säljer armband, mössor, halsdukar, ja, hon är outtröttlig och jag vet inte hur mycket pengar hon har skrapat ihop tack vare detta!

Här kan ni läsa mer om detta och även få julklappstips!



Tröstpriset är ett litet paket med juliga servetter.

Nu vet ni.

Vill ni vara med och dela med er av glädjen, så är ni  v a r m t   välkomna att mejla ert bidrag till bisse151@gmail.com.

ellem i Skellefteå, vars man gått igenom en by-pass-operation i Umeå, hade inte svårt att hitta det som gjorde hennes hjärta varmt.

Själv fick jag igårkväll möta kattungen Olle.

Dragning blir det på söndag, innan vi åker till Steninge kyrkby på dop av Göstas dottersöner Alfred och Elliot.

London, september 2012 ....


Det är Emma som då är femton år och jag själv och vi strosar omkring på loppmarknad på Portobello Road och Emma är måttligt road (läs: vill bara därifrån, är inte det minsta intresserad av gamla prylar, hon vill in till city och titta på kläder ...), men nu går vi där tillsammans och i en liten butik som säljer affischer, vykort och allt möjligt annat, hittar jag ett tryck som jag tycker så mycket om.

Det är det ni ser bilden.
Längst nere till vänster - men det syns inte på fotografiet - står det "Beauty cleaning up".

Idag, efter drygt två år, liggandes i min bokhylla, hamnade bilden inom glas och ram.

Och jag tycker fortfarande om den.
Tavlan.

// Biggan i Hudiksvall skriver en kommentar att detta är ett tryck av hennes favorit Banksy.
Jag fattar ingenting. Googlar och upptäcker att hon har rätt :) Tack snälla, rara Biggan!

Dagens fönster ...


Om lördagen var jag på en liten konstutställning.
Liten för både tavlorna var å och huset de visades i är litet.

De här två glasfåglarna i fönstret är numera mina.
Jag hade nämligen ett presentkort att köpa något för hos utställaren.
Bestämde mig snabbt när jag fick se dem.

Nästa helg flyttar fåglarna hem till oss.

Turtlan

söndag 14 december 2014

Kvällens bästa ...


Innan vi går hem för dagen - eller kvällen - kommer Bella och hennes pappa och visar upp Bellas kattunge som heter Olle.

Vän av Ordning menar förstås att så får man inte göra - inga djur i butiken -, men jag har helt enkelt inte hjärta att säga nej .., och hela tiden håller Bella eller hennes pappa i den lilla ulltussen.

I flera månader har Bella drömt om en eget katt, men så har det ju stupat på att någon i familjen är allergisk ..., fast när dom i somras - under ett par dagar - tog hand om en förrymd kattunge .., ja, då gick det bra och kanske var det då Bellas pappa och mamma ändrade sig.

Och jag står i kassan och fyller på varor när Bella dyker upp och strålar som solen och med sig har hon alltså sin pappa och katten Olle som är den lenaste katt jag har träffat och alldeles lugn!

"Titta Elisabet!" säger hon och ler med hela ansiktet och jag får hålla i och snusa lite på Olles päls och jag förstår precis känslan.

Ååå, så lycklig hon är den lilla tösen!


Ännu mera glädje!

I år har vi (läs: inte pv ...) valt att ha julgranen i växthuset och ni kan inte tro hur fint det blev!

Var gång jag kommer hem från affären och ser hur det lyser så varmt där inne .., ja, då blir jag så ..,så glad!

Och tänka sig att pv håller med.
Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Stranden i Stensjö ...


Hej!
 
Det bästa den senaste veckan är utan tvekan att makens bypass-operation gick bra! 
 
Jag har varit hos honom på NUS i några dagar och det har blivit synbart bättre dag för dag.
Nu är det jobb några dagar, sen ska jag åka ner en sväng och hälsa på honom igen. 
 
Stor beundran för personalen på Thorax intensivvårdsavdelning. 
 
Skickliga och mycket vänliga och omtänksamma!
 
ellem
Här och nu ... och igår.


Så här såg det ut igår, i Stening, just nedanför Skepparstugan.

Idag är det gråmulet och på gränsen till kyligt.

Och jag är våldsamt trött och ska - om en timme - köra till jobbet.
Mitt bästa just idag ...


Från dottern i Ghana kommer en liten filmsnutt som gör hjärtat så glatt!

Det visar sig att under ett besök i en affär, råkar hon träffa den här mannen som aldrig någonsin varit utanför Ghana, men som kan rabbla upp svenska städer från norr till söder på löpande band! Nu minns jag inte den absoluta ordningen, men ungefär så här var det.

"Ja, vi börjar med Haparanda uppe vid gränsen .., sedan Luleå, Umeå, Sundsvall, Sollefteå, Bräcke, Dannemora, Gävle, Uppsala, Eskilstuna, Karlstad, Karlskoga, Växjö ....", ja, så där fortsätter det.

"Men hur ...?" säger dottern.

Jo, det visar sig att mannen alltid har varit intresserad av geografi och på sätt pluggat in städerna.

Att en man från Ghana kan göra detta förvånar mig inte alls; men det som förvånar mig är .., ja, hur kommer man på tanken att lära sig svenska städer just så där?

Tänk, om jag skulle få samma idé och plugga in alla städer i något vansinnigt avlägset land och dessutom med rätt uttal! F a n t a s t i s k t, var det att lyssna till honom.

Synd att jag inte fixar att få till filmen.
Tredje advent ...


Gröna gräsmattor och som vanligt lite blåsigt.

Husets herre är aningen bättre, men bara aningen ..., själv ska jag arbeta kväll och jag tänker att nu går det undan ..., nästa vecka är en vecka utan flera lediga dagar i sträck ..., på lördag är det lillejulafton här i gula huset och på söndag vankas tvillingdop (och morfar Gösta får titta på från himlen eller var han befinner sig ...) och så blir det julfirande tillsammans  med barn och barnbarn och sen kommer lilla Nelly att flytta till landet Halland, ja, i alla fall så länge som matte och husse befinner sig i Ghana.

Göstas händer ... det var på bröllopet i Skåne i somras.

Och lille kaxige Messi, hans husse och matte ska - efter jul - flytta till Växjö - ja, det blev en kort sejour i Stensjö och oj, så tomt det kommer att bli när den här lille tuffingen inte längre kommer skuttande på tvärsan och med svansen rakt upp i luften när han möter harry!


Nu blir det Vinterstudio från Åre ..., lite dammsugning och bortplockning och sen är det dags att plocka fram plu-nummer och kolla datum i mejeriet och så där rullar livet på.

En trivsam 3:e advent till er alla!





Dagens fönster ...


Vi hade en fin eftermiddag i Göteborg i lördags.
Solen sken så härligt på dessa fönster med stora fina ljusstakar.

 Kram Kerstin - lifelivingitnow (Instagram)

// Tack att du hade håven med dig, Kerstin!

lördag 13 december 2014

Hos Stig ...


När jag var liten drömde jag om att gifta mig med en bonde.
Jag skulle bli bondmora och vara snäll mot kor och kalvar och kanske skulle där finnas får och lamm och nån gris och höns förstås.
Det där med slakt tänkte jag aldrig på.

Och åren gick och ingen bonde kom i min väg och tv-program där bönder söker fruar, ja, det hade jag aldrig ställt upp på, tänk, om man hade blivit ratad i första omgången!
Nej, först dök en polis upp, därefter en lokförare och sist av allt en mattelärare!
Ingen bonde så långt ögat nådde.

Men livet kan bli bra ändå.
I stället för att mjölka kor, kan man arbeta som affärsbiträde och flytta till ett nytt land som heter Halland och man kan bosätta sig bara några kilometer från en vänlig bonde som heter Stig och  till friherrinnan, som ser Stigs lagård från sitt sovrumsfönster, säger jag att ååå, tänk om man kunde få ta några fina fönsterbilder från lagården .., med solen på andra sidan havet!

Och så ringer telefonen!
"Nu du Bettan är det fint ljus!" säger friherrinnan och jag tar bilen och susar iväg och kameran ligger i anoraksfickan.



Tänk, att en lagårdsdörr kan öppnas och direkt åker man baklänges i tiden - minst femtio år -!
Det doftar mormor.
Med fönsterbilderna blir det som det blir ..., det är svårt med ljuset och min kamera är heller inte den mest ultimata.


Det här är inte den modernaste av lagårdar, men där finns en hel drös med omsorg om djuren!
Stig berättar om kalvarna som han köpte från Skåne och som visade sig vara så magra och eländiga .., nu, äntligen, har dom tagit sig lite och fått hull på magen.


Ett nytt knä har han fått, herr bonde.
Om det pratar vi en stund .., och jag kan bara  a n a  h ur  kämpigt det måste ha varit med alla djuren, då, när det värkte som värst.


Korna står på rad ..., såväl friherrinnan som jag själv klappar och kliar och det slickas på händerna.


Här är stuten ..., ja, det visste jag inte förrän Stigs brorsdotter talar om det för mig.
Är där någon stadsbo som inte vet vad en stut är, så är det en kastrerad tjur.
Fin är han .., och låter sig klias uppe på huvudet!


Den första maj får korna komma ut.
Då går dom hela  våren, sommaren och hösten nere vid havet ..., aldrig i livet kan väl en kossa ha det bättre!


Sist av allt en sväng ner till havet innan jag åker hemåt.
Någon storm att prata om igårkväll var det sannerligen inte .., men idag är havet vresigt.
Dagens fönster ...


... finns på Halmstad Slott, allt uti landet Halland.

fredag 12 december 2014

Nu har han somnat in ..., på soffan.

Läkarbesöket renderade i cortison i flytande form, samt hostmedicin av den starkare sorten.

I soffan ligger den oäkte sambon.

D ä c k a d.

Närapå  d r o g a d.
Så här blev det ..., här är vinnarna!


Den arme pv får idag vara alldeles tyst, så jag bestämmer att vi tar en dragning och struntar i att filma, vi tar vanliga kameran.

Här ligger ni bloggvänner och har det trevligt (ja, det hoppas jag i alla fall).
Trevligt att du Lena i Östersund vågade dig på att vara med än en gång!
Härligt! 


Och så hamnar lotterna i tråskålen som min morfar har gjort.
Tänk, att Erhard Westerlund har hållit i skålen .., karvat och haft sig..., vänt och vridit på den för att se hur den skulle bli!



Plötsligt hörs en röst från himlen!!
Va?
Jo, men det visar sig vara självaste skåltillverkaren - min morfar -, och nu vill han hälsa till alla bloggvännerna och så tycker han att jag gott kan lägga in en bild av honom också!

"Du vet Elisabet, skålen jag gjorde, inte hade jag väl kunnat drömma om att den skulle användas till nåt sånt här inte .., då, när jag satt där och kniven och försökte få den fin, men det här med lotteriet är ju bara trevligt!" säger han.

Och så erkänner jag att .., ja, från början, då kanske den där slitna skålen inte framkallade så värst varma känslor, men sen, när jag blev äldre .., då blir jag alldeles varm i hjärtat var gång den används.

"Då tänker jag på dig morfar ... och på hur trist det måtte ha varit att lämna jordelivet en nyårsafton när man bara är trettio år och har tre småttingar, varav den yngste är bara några månader och du vet .., den lille pojken blev inte heller gammal, han dog vid 21 års ålder, jaha, ni träffas dagligen där uppe .., på det viset?"

Så där småpratar vi lite och sen tackar han för sig och säger att nu har han faktiskt annat att syssla med och det har ju vi också.


Dragningen, ja!
Pv, han blundar som vanligt.
Ser ni att han har tunnats av lite?
Idag har han återigen besökt vårdcentralen och fått cortison - flytande -.
Kanske-kanske-kanske att rösten återvänder.
Och orken.

Just ja .., och så rör han runt i skålen .., nu ska vi se .., vem vinner korsordstidningen tro ...?
Kanske Ulrika i Dalarna, hon som nattetid brukar lösa korsord?
Eller Eva på Frösön ..., eller Monet i Frankrike .., eller Anne i Mantorp ...?



Nix pix, det blev den före detta specialläraren Eva i Tyresö (Våg) som får ägna sig åt korsordslösande!
Jo, men det blir nog bra, om du har tid med korsord mellan läxläsandet tillsammans med barnbarnen?
Jodå, det ska nog hinnas med.
Grattis Eva! 
Nu ska vi se vem som får domherrarna som kommit flygande från Göteborg  ...?



 Oj, så han rör om i skålen .......!


Jo, det visar sig bli Barbro i Uppsala!
Hon är Fisk, bara så ni vet.
Grattis till dig också Barbro!

Och så ett stort tack till Anne i Mantorp (Vattuman) för den fina pennan .., till friherrinnan (Skorpion) för suddgummit, till Ann i Göteborg (ännu en Fisk) för fåglarna och harry (oxe) får en extraklapp för korsordstidningen.

Tack till alla som har delat med sig av glädje och värme!