torsdag 1 januari 2015

En dag kvar ...


... av sjudagarspasset och om jag säger som så .., så kunde man arbeta helt i lugn och ro dom två första timmarna! Men så hanns det med en hel del!

Burarna i mejerikylen är nu ett minne blott .., jag har fyllt in sill i parti och minut, säkerligen gräddat för mycket bröd - men eftersom vi inte får någon leverans idag så ... -, och jag har fyllt upp fruktdisken, sambandsexponerat ost och druvor .., skrivit en skylt och önskat kunderna God Fortsättning .., plus allt annat.

Det är ju underligt, att fast det har varit så lugnt, glömde jag alldeles bort att ta rast!


Och kunderna är så rara!
Igår - det var när jag stod vid brödet -, kom den här madamen fram och visade sin nya kofta, den som heter Siri och som hon själv hade stickat.
Såååå vacker!
Koftmadamen heter Kajsa, är Fisk, vänsterhänt och storasyster.



Igår, i charken.
Där arbetar nu bland annat Rebecka, som sommartid är personalansvarig på Haverdals Camping.
Den tösen är en formidabel klippa! 

Inte kunde hon göra smörgåstårtor inte .., men så här fin blev den när hon var klar! 
Och hon är snabb och effektiv och tycks hinna med hur mycket som helst.



Så här ser det ut vid havet idag. 

"SMHI har varnat för storm ...", säger pv och när han hämtat mig från affären, ja, då svänger vi ner till lilla hamnen och havet är nästan grönt idag och vågorna är stora och slår över klipporna! 

Inte skulle man klara många minuter om man föll överbord från en båt, tänker jag.


Och nu ska jag bara vila på soffan Ektorp och sedan reprislyssna till vinterprataren Lars Lerin




 Men först ska jag ta mig en titt i hans bok, den jag köpte när vi besökte Akvarellmuseet i Skärhamn.


Bilder från boken. 
Boken, med stort B.
Den är hiskeligt tung.  
Dag 6 av 7 ....

Lindalottas Ebba har bjudit pv på saft som hon själv gjort ....

Ungefär så här kände jag mig igår, efter ett tungt kämpande i mejerikylen.

Jag stööööp på soffan, halvsov i ett par timmar .., delikat middag blev den libanesiska linssoppan .., vi tittade på ett intressant program om några svenska fiskare ..., gick i säng vid tio och harry kröp nära matte när grannarna - vid tolvslaget - sköt raketer.

Mannen som har talförbud, somnade bums.

Själv låg jag i sängen och lyssnade till radions P1, till Christofer Murray, denne ljuvlige radiopratare som för trettioandra gången lotsade lyssnarna genom tolvslaget.
Alldeles särskilt talade han till alla dom som låg på sjukhus ..., satt i fängelser eller kände sig ensamma.
Och så fick vi lyssna till landets alla domkyrkoklockor som ringde in det nya året.
Ding-dong.
Ding-dong.

Vid det laget var jag oförskämt pigg.
Somnade vid två .., vaknade ideligen av bortdomnade händer .., mannen med talförbud sov gott .., jag kollade mobilen ...,  där var hälsningar från barnen .., och en bild på sonen som arbetade natt i Malmö och jag hoppades att allt skulle gå bra.

Och nu är det morgon och snart bär det av till affären.
Bara den här dagen och i morgon kvar.
Sen stundar ledig helg.


Dagens fönster ...


Från en bloggerska i Oslo - vars namn jag har glömt -, kom den här bilden.
Det är flera år sedan, kanske åtta, nio och jag har alltid tyckt så mycket om den.
Bildtexten löd: "Bror i hytte".

Ja, jag tycker så mycket om bilden .., där är fönsterfångerskans lillebror som står där och spejar ut över världen och tittar man riktigt noga, skymtar någon som sitter framåtböjd där ute.

Kanske rensar någon ogräs?
Eller klappar en katt?

Man kan ju också tänka sig att det är det nya året som väntar där ute .., och här står vi och funderar över vad som ska hända?

Kommer jag att sitta här vid bordet i lilla rummet nästa år den här tiden?
Finns jag?
Vad har hänt?

Sånt kan man fundera på.


onsdag 31 december 2014

Det bästa - från er - året 2014.


Januari. 
Eva på Frösön tog bilden.


Februari. 
Det bästa för pv ...


Mars. 
Det bästa för Ann i Göteborg ...


April. 
Det bästa för Barbro i Uppsala.



Maj.
Det bästa för Monet i Frankrike ...


Juni.
Det bästa för Ulrika ...


Juli..
Det bästa för en friherrinna som heter Lena och bor i Steninge ...



Augusti. 
Det bästa för Eva i Tyresö.
Hon som har så lena händer.


September.
Det bästa för Turtlan i Karlstad.


Oktober.
Det bästa för Gunnar i Jämtland.


November.
Det bästa för mossfolk i Hallsberg ...



December. 
Slutligen .., det bästa för sportigajenny som besökte Stockholm.

Varmt tack till alla som har delat med sig av sin glädje under året! 


Och underbart roligt att t.ex. Lena i Östersund äntligen vågade sig på att berätta vad som gjorde henne varm i hjärtat. Det var i november det, som hon slog till.

Vill ni vara med ännu ett år med Det Bästa, så är ni välkomna!
Året som gick - en liten bildsvit -. 


Januari. 
Jag fyller sextio år och känner mig som världens lyckligaste människa.
Rik, men inte på pengar. Barn, barnbarn, bonusbarn, mågar, en före detta man och hans fru och en kompis till barnbarnet kommer och överraskar.
Som synes är vi ett oerhört färgglatt gäng.
En lila halsduk är allt som bryter av.



Februari,. 
Irriterar mig över håret som spretar åt alla håll.
"Jaha, du har antenn till Indien ...?" säger pv.



Mars. 
Halv-vasan är avklarad för den här trion.
Från vänster Anna, Micke och så pv.
Det var på den tiden då han hade rösten i behåll.



En till marsbild. 
Det är inte sååå värst länge kvar.



April. 
Den åttonde april får jag min andra knäprotes.
Allt går över förväntan.



Maj. 
Nästan hela maj månad tillbringar friherrinnan och jag själv på stranden i Steninge.
Så snart jag vågar (läs: agrafferna är borttagna och såret läkt) badar jag!
Vi har med oss fikakorg och tycker att livet är som allra bäst.



Juni. 
pv:s lillebror Ulf gifter sig med sin chilenska Ines .., det blir ett bröllop utöver det vanliga - med knytkalas och mycket musik och brorsonen som kommer från Småland med hemgjord fläskpannkaka.

Dagen därpå åker vi på semester hemöver.
Vi stannar till hos Turtlan i sommarstugan vid vattnet .., vidare till Gunnar i Jämtland och Eva på Frösön .., och till Dikanäs till min moster och mina kusiner .., vi övernattar hos Guy i Arvidsjaur, hälsar på i Malå och övernattar hos min kusin Barbro på en ö utanför Höga Kusten.
Huset på bilden var en gång min mormors. Där växte mamma upp.



Juli. 
Efter Gothia Cup kommer äldsta dottern med kompisfamilj på besök och stannar några dagar.
Precis hela tiden strålar solen och vi tar det lugnt .., har picknick på stranden och en dag blir det krabb-race i båthamnen.
Underbara dagar!



Augusti. 
Då dör Gösta.
Jag gråter en hel dag nästan nonstop och det känns som om en stor och viktig del av min tillvaro har försvunnit.


September. 
Vi åker till London och blir där från torsdag till söndag.
Vi = mina döttrar, en svärson .., pv förstås och Emma med två kompisar.
Det blir konsert i Hyde Park, äldsta dottern stannar kvar till slutet och säger att hon tyckte om operasången i början av konserten och jag bara gapar.
Fint väder hela tiden.
L y c k a.



Oktober. 
I början av den här månaden åker yngsta dottern - AP - till Ghana.
Där ska hon och hennes man tillbringa ett år, men AP åker först.



Oktober igen.
På Instagram kan vi följa hennes- AP:s - tillvaro och jag tänker att hon verkligen har fått gåvan att fånga det som händer just i ögonblicket.
Om någon undrar vad AP står för, så är det AnnaPanna.



November. 
Då hittar jag detta ..., läser och ler.



December. 
Lilla Bella kommer in i affären och visar upp sin kattunge som heter Olle och jag tänker att
mitt jobb är så helt underbart.




En till decemberbild.
Det är årets längsta dag .., nu ska det vända .., och friherrinnan och jag själv firar med ett dopp i havet, med betoning på dopp. Efteråt blir det varm glögg med pepparkakor.

Summa summarum: det har varit ett av mitt livs bästa år och jag känner en sån oerhörd tacksamhet till livet.
Ett nyårsaftonsfönster ...


Gokväller!

Fönsterhåven var med på vår lilla Göteborgsresa i helgen.

Vi bodde nära Trädgårdsföreningen så när tjejerna var på shoppingtur så slank vi in i Palmhuset.
Det heter väl så...?

Varmt och skönt. Vackert och grönt. Vi blev lite upptinade och fyllde på vårt förråd av grönt.

Där i ett hörn fångade jag det här fönstret till Dig.

Kram från Turtlan

// Och tack snälla! säger jag.

tisdag 30 december 2014

Besparingstider ...


På innan-jag-åker-till-jobbet-promenad med harry, upptäcker jag detta.

Ja, ja.

Det ska vi nog uthärda.
Den vackraste av dem alla ...

... måste väl ändå vara denna?
Från Damaskus till Haverdal ...


Bilden lånade jag från Wikipedia och visar just Damaskus.

Häromveckan hade jag två syrianska gossar i kassan och igårkväll en syriansk herre.
Nej, dom är inte släkt.
Och tänk, så trevligt det är med lite nytt blod bland sedan evigheter tillbaka infödda hallänningar, inflyttade nollåttor och norr, - och västerbottningar!

Mannen, som kanske är i 40-årsåldern, berättade (någon frågade) att han kommer från storstaden Damaskus, men nu bor han i lilla Haverdal i landet Halland.

"Vad jag heter? Adnan ...!" sa mannen och log.

Och jag presenterade honom för en av stamkunderna, han som heter Leif och är i min ålder och även min arbetskamrat Fanny ("is her name really Fanny ...?" sa Adnan som väl tänkte på det engelska ordet funny ...) och så blev det lite prat om kylan (spelar ingen roll alls, sa mannen) och om invånarantalet i Syrien (mer än 20 miljoner!) och mannen sa att han tyckte att svenskarna var så snälla och omtänksamma, ja, det kändes bra, sa han.

Man kan ju hoppas, tänkte jag.

Sen blir det en ny dag och jag sitter i en grön loppisfåtölj och tittar på morgon-tv.
I Eslöv, i Skåne, har någon satt eld på en moské, säger nyhetsuppläsaren.

Och medan jag sitter där med kaffekoppen i ena handen, tänker jag på mannen från Syrien och på dom två småpojkarna från samma land och funderar över hur deras tillvaro i vårt land ska bli och jag tänker också att det hade kunnat vara Emil och Emma eller mina egna barn som flytt från krig och elände och hur dom då skulle ha tagits emot.
Med hat?
Spott och spe.
Eller med värme?

Sånt kan man tänka på en av de sista dagarna i december.





Dagens fönster ...


... finns i ett gult hus på en kulle allt uti landet .., just det, Halland.

Det här är ett älsklingsfönster!

Här finns små saker som värmer mitt hjärta.

Där är dom fina domherrarna från Ann i Göteborg .., där är glas-kristall-grejen som hänger i det högra fönstret - en gåva från Monet i Frankrike - och där ...


... finns också dom härliga adresslapparna som kom - tillsammans med en linneblus - från
Annika i Kävlinge.

Tack Ann, Monet och Annika för glädjen som allt detta skänker!



Men där finns också en orkidée som blommat non-stop sedan jag fick den av min arbetskamrat Carina. Det var i fjol, på min födelsedag och eftersom Carina inte är den som strösslar med ord - så där rent allmänt -, så värmde det hon sa alldeles extra mycket.

Det är Carina som är ansvarig för mejeri, ost, juicer, sill, ja, och så allt brödet ...., och jag har inte ord nog för hur mycket jag beundrar hennes kapacitet!


Sist av allt ligger en liten katt av keramik och sover så gott, just nedanför ljusstaken.
Den är gjord av rar kvinna i Ystad - kund i lilla kvartersbutiken där jag arbetade under tretton år -.
Om huset hade börjat brinna, hade nog katten varit en av de saker jag i alla fall skulle ha försökt få med mig.

måndag 29 december 2014

Om pv ...


Bloggvänner undrar och förundras.
Så här är det.

Fortsatt sjukskrivning till och med mitten av januari .., total tystnad är beordrad .., remiss till öron-näsa-hals .., och att detta är orsakat av ett virus.

Bilden togs en sommardag för tre år sedan.
Då fick han prata.


Morgon i landet Halland ....


Vedklyven står ute och fryser.


Det är frostigt och kallt om kalasbyxefötter instoppade i Birkenstocktofflor.
Men nu har småfåglarna fått mat.

Och grannkatten Messi - som varit borta över julen och snart ska flytta till utomlands, till landet Småland -, kom genast på besök när jag fyllde på fröautomaterna.
Dag 3 av 7 ....



Kvart i åtta ringer jag till vårdcentralen och en halvtimme senare ringer sköterskan upp och så tas allt om från början och kvinnan säger "men stackarn .., är det på samma vis ännu!" och så får han ny tid hos samme läkare som tidigare och det blir brått att göra sig klar, för klockan 9.00 ska han vara där och det tar en stund att köra till Getinge.

"Ge honom en varm julkram från oss!" säger sköterskan vänligt.

Igår träffade jag en kvinna - kund i affären -, som hade haft precis samma sak som pv, i sex veckors tid! Helt utan röst och ork! Virus, det också.

Nu är han på språng, allt medan tv:s nyheter berättar om en färjebranden och människor som ännu inte har evakuerats .., och i P1 vittnade Alexandra Pascalido om oro i Grekland.

I Stensjö, i landet Halland, tycks det bli en fin dag.
Mot havet till är himlen rosafärgad.
Dagens fönster ....


... finns i ett gult hus på en kulle - fast inte vårt - och förresten, den där kullen finns ju inte heller just där, det skrev jag av bara farten.

Så här såg det ut igår.

Nio minusgrader ..., isande kalla icke-vindar som ändå kändes.

söndag 28 december 2014

Och av vilken anledning ....?

Blir det hela tiden dubbelt radavstånd när jag skriver?
Dag 2 av 7 ....





Vi delar upp tiden mellan oss, Fanny och jag själv.
I flera timmar arbetar jag med mejeriet .., fyller på Pro Viva och juicer och ost och allt möjligt annat och det är tungt och slitigt, så där som det alltid är ..., och jag röjer på lagret, bär ut tunga lastpallar och slänger kartonger .., vi tar sten-sax-eller-påse om vem som ska göra brödvagnen (och stå i frysrummet och fylla plåtarna och frysa, fastän man har en fleecejacka på sig) och Fanny har vunnit dom två senaste gångerna, men nu säger jag att ..., "nä, du min sköna i dag ska jag vinna!" och tänk, det gör jag också. 

Alltså slipper jag frysen. 

Kommer hem vid halv nio .., tittar på dokumentären om Astrid Lindgren (del 2), fascineras av denna, till synes, urstarka kvinna ..., pratar med pv - som fortfarande är lika hes -, om vilka av Astrids böcker man tyckte bäst om och jag säger Lotta på Bråkmakargatan, jo, jag var aldrig särskilt förtjust i Pippi, kanske var jag för hårt hållen hemma och så hade det satt spår, så kan det ju vara, men egentligen borde det ju då ha varit tvärtom, jag menar, jag minns tydligt när jag med blyertspenna skrev på min byrås baksida - den var av masonit - där stod sedan "jag ska aldrig låta någon bestämma över mig när jag blir stor!"

Det var på den knottriga masonitdelen jag skrev.
Kanske var jag elva år?
Kanske tolv`?

Nu ska jag göra kväll eller natt. 

Ajöken, sa fröken.

 

Sevärt ...

Många av bloggvännerna har hojtat att "ååå, du bara måste se på dokumentären om Astrid Lindgren!"

Idag repristittade vi på del 1.

Helt fantastiskt vilket tidsdokument och så intressant allt detta vi fick veta om självaste huvudpersonen!

Tack alla som hojtade!


Annat sevärt: den vackra grytan som jag beställde innan jul.

Idag är det premiär .., under locket puttrar en ljufvligt god blandning av bacon, purjolök, färsk svamp, aningens lite zucchini .., chilikryddor samt grädde. Det blir gott till pastan det, innan jag åker till jobbet.

Tänk, att man kan bli så lycklig över en gryta!

Det var via Ulrika som i sin tur länkade hit, tror jag, som grytan blev min.

Nu ska den få stå framme och värma - icke allenast maten - utan även mitt hjärta.