En vanlig måndag ...

Gråmulet ute, duggregn.

Tittar in i växthuset .., denna ständiga källa till glädje!
Upptäcker det som - förhoppningsvis - ska bli vindruvsklasar senare i sommar.

Den delen av golvet som är till vänster på bilden, har i vinter satt sig ordentligt .., sanden har väl helt enkelt runnit iväg till rabatten? I helgen plockade pv upp mängder av teglet och lade om det .., nu med mera sand under.

Nog minns jag när vi besökte Skånska Byggvaror i Helsingborg och då föll pladask för växthuset Odla! Där inne fanns då en "äkta matta" .., en fotogenlampa hängde från taket .. , där fanns ett citronträd och en ljuvlig sittgrupp. Och från en högtalare hördes inspelat fågelkvitter!
Precis så ville jag ha det!

Så här blev det.
Där inne står tre tämligen rangliga trädgårdsstolar med inte så värst snygga dynor i .., där är massor med hinkar och krukor som väntar på att få blomster i sig .., den orientaliska mattan lyser med sin frånvaro - däremot används en gammal blårandig trasmatta som sittunderlägg -, men ändå .., åååå, så vi tycker om det här lilla huset!
Man får väl ta det pö om pö.

Tar hundarna på promenad.
Eftersom där nu vimlar av hästar nere mot havet till, väljer jag andra vägar.
Nu går vi åt andra hållet .., mot kustvägen till .., förbi hönseriet och så hem igen.
Som i en cirkel.

Just här får nelly springa lös och jag överdriver inte om jag säger att det tycks som om hon hade fått raketbränsle i baken .., så fort skuttar hon iväg uppför backen till det gula huset!
Den farten har hon aldrig annars, ja, frånsett när hon upptäcker skatan ute på gräsmattan, då bär det iväg också med våldsam fart!

Och som ni ser har björklöven nu slagit ut.

Och boklöven ..., så fina, så fina!
Ännu, tjugotvå år efter att vi lämnat norra norrlands inland och fjälltrakter, känner jag en sån otrolig glädje över alla olika trädslag som finns här nere! Träd som finns i min närhet. Att ha bok och ek på tomten .., och blommande körsbärsträd .., vilken lycka!

Passerar det stora hönseriet varifrån tuppar hörs gala.
Här blir det alltid lite extra spännande för nelly .., som gärna skulle vilja veta var den där evigt galande tuppen håller hus.

Och  t ä n k .., när alla hönsen släpps ut i det jättelika hägnet ..!
Då lär det bli spännande promenader för den lilla pigan.

I Lilla Stensjö råder lugnet.
Förra våren mötte jag alltid en katt här ..., eller vi möttes inte, den sprang iväg så snart den hörde oss komma. I vår - helt lugnt -.  Allt som hörs är duvor som koooooorrar borta vid lagårdstaket, en bit till vänster, men inte med på bild.

Och snart stundar arbete.
Sju dagar på raken blir det, då min lediga onsdag förvandlas till nån sorts postträff.
Den nya kassadisplayen med touch-screen  - duttplatta - i stället för tangenter, håller på att kännas bekant, men själva arbetsställningen blir sämre. Nu står man med den högra handen/armen betydligt mera "lyft" ..., plastkasseknappen befinner sig till exempel längst uppe till höger på skärmen .., och knappen för kortbetalning har flyttats till motsatta sidan .., det är lätt att man - när kvällen kommer och tröttheten slår till -, pekar på fel "tangent".

Ont i nacken och axlarna var det evigheter (läs: säkert tio år sedan!) sen jag hade .., det har jag nu, men det kan också vara en träningssak, att man är ovan vid den nya ställningen.
Nåväl, det är väl bara att se tiden an.

Dagens fönster ...

... eller möjligen dagens blomma?

Så frodiga och fina pelargonior som jag hade i Ystad, lär jag nog inte komma i närheten av igen.
Lägenheten hade en gång varit blomsteraffär .., kanske hade den nån slags blom-själ ...?

Och här, mina vänner, är vinnarna!



Jag gör som förra gången .., den som inte vill lägga tid på att titta på filmen får veta svaret här:

Ann i Göteborg vann det fina bokmärket, sponsrat av Ann i Göteborg.
Grattis Ann! Men du får sticklingen i stället :)

Bokmärket går då till friherrinnan som kan behöva ett rejält sådant - bokmärke - då hon har starr, men ska opereras nu i maj.

Grattis till er båda!

Och snart är det dragning ...

Ett av priserna - en stickling av Blomman-för-dagen ...

Och här är dom som är med och kan vinna .., antingen blomman eller det fina bokmärket, skänkt av Ann i Göteborg. 

Jo, det är ...

Kerstin i Dalarna som hade begivit sig till Uppsala och där träffat en barndomskompis, - hon som ska bli mormor - och nu har Kerstin börjat sy babykläder till den lille/lilla.  Att ta sig hem med tåg visade sig vara enklare sagt än gjort. Det blev - precis som för gunnar i vaplan - ännu en övernattning.

Ann i Göteborg  har varit på öl, - och whiskymässa i stan. Ack, vilken glädje att få spankulera omkring och provsmama öl, whisky, gin och rom! Kan man förmoda att provningen blev allt roligare allt eftersom dagen gick ...?

Det fina bokmärket .., tack Ann!

Lena i Steninge (tycker om whisky och hade säkerligen gjort Ann sällskap!) gläds över att hennes små frön nu har börjat gro och visa livsgnista .., och så har hon satt i nätdörren, så nu kan friska vindar och doft av försommar singla in i hallen och köket.

Ulrika i Närke ..., gläds åt att hon kan möta sin blick i spegeln och ser där ett glatt ansikte! Mera glädje: sonen Chrille som nyss fyllde 18 år .., hunden förstås .., en kompisträff som gjorde hjärtat glatt och så alla spelkvällar. 

Barbro i Uppsala .., hon har varit på spontantripp till Stockholm tillsammans med bror och svägerska .., förundrats över all körsbärsblomning i Kungsträdgården .., ätit härlig lunch och senare på kvällen fått vara med om årets första grillning. Se där .., en hel drös glädje! 

Min egen glädje: att vi har kommit till maj månad .., att den till synes oändliga vedhögen äntligen är uppsågad och travad ..., att det växer så det knakar i rabatterna .., och att jag har ett arbete att gå till, även om det här sjudagarspasset känns onödigt drygt.

Om Tradera ....

Den lär ska vara lindblomsgrön ...

Jo, men nu på morgonen kom ett mejl som berättade att jag vunnit (jag var kanske den enda som bjöd ..) och att tunikan/blusen nu är min! Pengarna sattes in och nu är det bara att vänta och se.
Enligt uppgift hade den kostat 699:- (av märket Kaffe - helt okänt för mig -) och nu gick den för 129:- plus frakt.

Dom fina uppläggningsfaten från Gustavsberg (Blå eld) förlorade jag, men det var inte så viktigt .., jag vill inte rusa iväg och vinna för vinningens skull, men hade jag fått dem billigt så ....

Nu återstår växterna och boken av Anja Notini. Den senare har jag själv haft, men den har nog förkommit under någon flytt.

I ett tidigare inlägg frågade jag om bloggvännernas erfarenhet av detta att köpa och sälja på Tradera.
Detta blev svaren. Tack snälla!

mossfolk sa...
Mitt favoritfynd är sonens polarn o pyret-jacka. Det kändes nästan som om jag lurade säljaren. Flera likadana jackor låg ute och såldes för flera hundra mer, men den här var riktigt dåligt fotograferad. Den såg dassig och lite solkig ut om man inte studerade bilden noga.
På posten två dagar efter vinst kom en jacka som såg alldeles ny ut! Nu får han gärna växa lite långsamt en period ;)
Faktum är att stora delar av hans garderob är traderakläder. Ja jag har allt misslyckats med ett par köp också.

gunnar i vaplan sa...
Jodå, jag ha bl a sålt ett vykort för 650:- på tradera. Det var en vykortssamlare i Uppsala som blev överlycklig över att få köpa det, de var många som budade på just detta kort :-)


Turtlan sa...
Jag har aldrig sålt något men köpt både ett och annat. Mest porslin. Ett jättefint stort fat bla.

Haft som regel inte köpa något dyrare än en summa som är ok att förlorarna jag skulle bli lurad. Alla saker jag köpt har varit godkända när de kom utom något enda vad jag minns.

Att folk tar betalt för emballage kan jag inte förstå. I en "vanlig" affär tar man ju inte betalt för det. Porto är ju såklart ok.

En variant av loppis tänker jag.

Ruta Ett sa...
Jag har sålt massor på Tradera; allt ifrån pelargonsticklingar till kläder, garn och keramik. Jag har köpt också allt möjligt; fina smycken, växter, husgeråd m.m.
Det är jätteroligt!

lifeblog sa...
Har varit Traderare sedan 2003 - säljer mest, jätteroligt, ibland blir man så överraskad av alla bud på nåt - ibland tvärtom förstås - men kul! Tristast med det är att packa, tycker det är så tråkigt ...Har sålt vinylskivor, nostalgiprylar, vykort, böcker, kläder - ja, mycket. Har köpt en del, fröer mest kanske - det sämsta var en jacka som luktade mögel men jag fick pengarna tillbaka efter retur.Lycka till bisse!!

Mitt på dagen ...

Pratar med gunnar i vaplan - mest om det här med längtan och det vad det betyder -, han berättar om arbetet med Riksteatern och om en stundande resa till Göteborg och så förstås, den till Sydafrika.

Lite pratar vi om våren som kom av sig och jag berättar att jag sitter i växthuset och tittar ut över vinrankan som växer så det knakar och där är tomatplantorna som kommit i jorden och smultronen som snart blommar.

Och nu är pv klar med vedklyvningen!

Tidigare idag har jag rensat ogräs bland rabarberplantorna och jag upptäckte stora, tjocka daggmaskar och tänkte på mannen från Syrien som kom in och handlade och frågade var man hittar mask, ja, han och kompisen skulle fiska.

"Det är bara att gräva!" sa en annan kund och den syriske mannen tycktes inte förstå.

Och jag har strött ut hönsgödsel som vi fått hämta från hönseriet en bit bort .., och vi har suttit i solskenet och bara haft det skönt.

Nog måste väl ändå Maj vara den allra finaste av årets alla månader?

Ps. Och nu har Olga gått förbi mig i tradera-budgivningen;  på det där porslinet som jag suktar efter ...., ja, kanske lika så gott det? Ds.

Dag 22387 av ....

Ja, så många dagar har jag funnits här på jorden.
Det är ju inte klokt.
Nästan ofattbart!

Tjugotvåtusentrehundraåttiosju!

Och tänk, om man redan på förhand visste när det skulle ta slut!

Att .., hjälp, nu närmar det sig?

Eller: "äntligen är det slut på det här eländet!"

Ja, tar slut gör det ju i och för sig alltid; ju äldre man blir, desto närmare kommer man till slutpunkten.

Således tänker jag den här dagen .., när jag har haft förmånen att få leva så länge, fira lite extra.

Till exempel .., bjuda pv (21 793 dagar so far ...) på kaffe och en kanelbulle ute på altanen .., ja, snart har han nått slutet .., i alla fall vad gäller vedklyvning.

Halleluja!

Igårkväll ....

.. tog jag första steget till ett nytt liv - Traderalivet -.

Å, som jag skrollade mig runt bland klädesplagg .., trädgårdsmöbler .., keramik och porslin .., växter och böcker.

Nu har jag lagt fyra bud och leder alla.
Det är sannerligen inga stora summor, men ändå.

Jo, jo, spännande värre är det och husets smålänning smajlar stillsamt när jag berättar om vad som kanske kommer med posten till veckan. Ett av fynden - en bok -, kommer i så fall att hamna som vinst i evighetslotteriet.

Och ni andra ...?
Är ni på Tradera?
Och har ni gjort några favoritfynd?

Dagens fönster ...

"Stopp för tågmöte nånstans på Skuleskogen ...". skriver Cecilia N som hade håven med sig.

Tack snälla!

Dag 3/3 ....

Fredag och första maj.
Den tappade kraften från igår, återfanns aldrig och utvecklade sig till nån slags influensa.
Alldeles själv får pv åka till Gyltige för traditionsenligt majfirande med hyllning till våren, bland annat av kören Västanvind, den han ännu inte kan vara med i, då rösten inte bär fullt ut.
Men lyssna kan han ju göra. Och träffa alla vännerna.
(Jag hörde honom testa röstresurserna i någon majsång, det var när han stod i duschen ...).

Jag blir kvar hemma.
Ligger på soffan, tillsammans med hundarna.
Fryser så jag skakar.

Tänker på nattens drömmar .., på kalaset hos Hans och Christina och min linneklänning som fick trycksvärta på sig - allt i drömmen -. Ibland tycks allt så verkligt, så där så jag tänker att antingen har man levt nåt slags tidigare liv eller så lever man parallella liv? När drömmen upphör och jag vaknar, vilar en slags sorgsenhet över det hela.

Och jag tänker på att nu stundar arbete sju dagar i följd.
Lördag - fredag.
På onsdag, då jag egentligen har ledig dag, är det postutbildning.

Och jag tänker också på att nu är det bara fem veckor och två dagar kvar tills min semester börjar.
Det går undan nu.

Bäääää .....

Att Norge är ett av världens vackraste länder, det tycker jag verkligen.
Av det jag har sett, alltså.

Tittar jag sen på fem minuter film därifrån .., om "lamm-släpp" .., då blir jag än mer övertygad.

Den allvarsamma ....

Skolan i Kittelfjäll, 1932.
"Titta rakt in i kameran och inget trams!"
Fast fröken får le lite. 

Ungdomar i Dikanäs år 1928.
Tämligen allvarsamt här också.
Eller mycket.
Här vimlar det av släktingar .., bland annat mammas fastrar och farbröder. Vesterlundarna (min morfars sida) var ofta mörka .., titta på tösen som står som nummer tre från höger i den mittersta raden
Jämför henne med mamma på bilden här under.
Kan det vara mammas faster, kanske?
Precis samma kroppshållning, käklinje och sätt att titta åt sidan.

Konfirmation i Dikanäs 1935. Min mamma står som nummer fyra från vänster i mittersta raden.
Några små leenden skymtar.

Vägen Dikanäs - Umnäs är på väg att brytas och arbetarna tar rast.

Okänd fotograf och årtal.

Några tittar rakt fram, andra åt ett helt annat håll. 

Kanske är det kafferast .., ingen bryr sig om att smajla mot fotografen. 

Man anar doften av svett.

Fem unga män mot en vägg i Kittelfjäll ...

Man kan undra om fotografen sagt till dem att stå på ett visst sätt .., med händerna bakom ryggen?

"Och försök nu att titta rakt fram!" 

Nummer två från vänster ser ut som om han väntar på att bli arkebuserad.

Familjen Anna och Hans Hansson, Kittelfjäll. 

Jag räknar till elva barn .., eller är kanske den solbrände unge mannen längst till höger en svärson?

Med den tidens möjligheter .., hur klarade sig familjerna!

Okänd fotograf.

Ingen enda ler.  

Och den skäggige pappans händer är grova och solbrända.

Arbetarhänder.

Bilden visar Kristina Emelinda f. Eliasdotter, äldsta dotter till björnjägaren Elias Olov Hansson från Marsliden. Emelinda - "Linda" - blev nästan 100 år gammal.

Fotograf var Kristina Eliasson, gift med Emelindas bror Hildebrand.

På Emelindas vänstra hand blänker en ring.

Ett stiligt par, tycker jag.

Och här står min mormors far, P-O Hansson, längst uppe till höger.
Folkskollärare i Dikanäs.
Några leenden ...?
Och alltid dessa husväggar att använda som bakgrund.
Grova, timrade husväggar.

Min mammas farfars far, klockaren Per-Erik Vesterlund (f.1845 - död 1926, kallades klockar-far ...) med sin hustru i andra giftet, Anna Erika, f. Ericsson. Tolv barn blev han far till.
Bilden togs 1920 och fotografen tros vara Johan Valfrid Edman från Dikanäs.
Stillsamt fotografi det också.
Det slår mig att jag tycker om den här sortens bilder.
Så otroligt inte-tillgjorda.
Ett slags stillsamt allvar vilar över dessa människor.

Kittelfjäll igen .., men längre fram i tiden.
Fågeljakt tydligen och viktigt att visa gevären.
Kvinnan var säkert "kocka" åt männen.
En av männen ser lite filurig ut ., på gränsen till att smajla.

Bröllopsfoto av Johan och Anna Fredrika Lundgren.
Idel samer, tycks det.

Bildtext: "Lapptillsyningsmannen K J Nylander på besök."
Notera lillpojken med renskinnet (renskinn, är det verkligen ett sånt?) som sitter intill .., ja, kanske sin mormor eller farmor, eller sin mamma?
Så trygg hon ser ut, kvinnan näst längst till höger!
Ser inte kvinnorna mer avslappnade ut ...?
Jo, det tycker jag.
S t a r k a.

Familjen P-O Jonsson med flera i Kittelfjäll.
Okänd fotograf och okänt årtal.
Inte ett leende så långt ögat når!
Å andra sidan .., det kan ju ha varit begravning?
Nej, knappast.
Och småpojkarna i främsta ledet vill nog bara gå därifrån, särskilt han längst till höger.
Kanske fryser han ..., och vem vet hur lång tid det tog att ordna porträttet, så där så att fotografen blir nöjd?
"Stå du där .., alldeles stilla ..ja, det är snart klart!"
På marken är snön nedtrampad .., måhända har dom fått gruppera om sig flera gånger och är nu frusna och vill in i någorlunda värme.
Och den lilla krabaten i sin mammas (?) famn, vad tittar han eller hon på?
Kanske på samma sak som kvinnan längst till vänster i vit blus?

Alla dessa bilder har jag lånat från underbara Vilhelmina kommuns fotoarkiv, vilken är en formidabel guldgruva .,. ja, för mig är det som att vara på släktträff när jag skuttar runt bland bilderna.

Och leenden tycks det vara ont om när bilderna tas .., det är leenden jag har letat efter.

Tjugo, trettio år senare är det nånting helt annat .., då smajlas det friskt på var, - och varannan bild.
Som här .., med min morbror Olaf, tvåa från vänster, som gör honnör.
När kan bilden vara tagen?
Olaf var född 1937 .., då kanske han är nio år på bilden .., i mitten av 40-talet, alltså.
Nog måste det vara vårvinter, med tanke på barnens klädsel?
Inga tjocka jackor. Några har tagit av sig mössan.
Här är morbror Olaf glad och sprallig, såsom jag minns honom.
Han dog på min födelsedag den 15:e januari 2010.

Och man undrar vad det blev av alla de övriga barnen ..., dom som så glatt visade upp sig från ett flak, en vinterdag någon gång för bra länge sedan ...?

Dagens fönster ...

.... hittar man i närheten av ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Bilden togs igårmorse .., idag är det mulet och grått, ja, ja, det borde man ha förstått .., det är ju Valborgsmässoafton!

Man kan ju fira sig själv ...

...eller detta att man just nu tycker att livet är så härligt och att man har några längtansmorötter att se fram emot! Sex veckor nu tills vi sitter på flyget till Accra. Och i början av augusti fyra dagar på Bornholm, pv och jag själv. Och så solsken idag.

Så friherrinnan gör mig sällskap till Flygstaden och så äter vi thai-buffé-mat och efteråt tittar jag in på bokhandeln och faller pladask (ja, inom en minut!) för en bok som jag ber att få inslagen som present till mig själv och jag har precis öppnat paketet.

Det är nämligen så att Niklas Källner är för mig den allra största behållningen när jag tittar på Skavlan och nu har hans filuriga små reportage, ni vet, där han oförväget ställer olika frågor till vilt främmande människor, ja, det har blivit till en bok.  U n d e r b a r t!

Den boken ska jag njuta av under mina lediga dagar.

Annat som man fira .., jo, det är att man vid sextioett års ålder för första gången har lagat nässelsoppa med egenhändigt plockade nässlor (växer som ogräs överallt) och det blev hur gott som helst. Dom pocherade äggen som såg så enkla ut att få till .., nja, dom fick lite annan form .., men det blev bra ändå.

Till detta en stor tallrik med bladgrönsaker, fetaost, lättstekt färsk sparris (säljs på Hemköp för 10 kronor bunten!), tomater och gurka och så citronolja som duttats över.

Helt ärligt .., ja, då är jag nästan i paradiset.

Idag .. .

Ja, det fanns kanske inte så mycket att skratta åt .....

... skulle min mamma ha fyllt nittiofyra år.

Det är hon som sitter med ihopknäppta händer alldeles intill sin mormor, "mor Lotta" .., och morfar, han folkskolläraren som hon älskade över allt annat. Så blir det kanske när ens egen pappa dör när man bara är fyra år.

"Ibland fick min kusin och jag sitta under katedern när han undervisade .., åååå, så spännande det var och om vi började fnittra, då puttade han liksom på oss med sina skor, så där så att vi skulle vara tysta ....!" sa mamma på den tiden det begav sig.

I hennes morfars knä sitter mammas lillebror, Ivan. Här tittar han ännu in i kameran .., så småningom ska han bli helt blind, drabbas av många epilepsianfall och han dör ung, vid tjugoett års ålder.

Bakom mamma står hennes storasyster Margit.
Margit är mammas stora trygghet och under hela min uppväxt minns jag hur mamma stod i hallen och pratade i telefon med moster Margit. Margit som var synsk och kunde förutspå dödsfall .., hon som en gång var hembiträde hos sångaren Einar Ekberg och som var en sån härlig moster.

Och bakom moster Margit står min mormor, Betty. Hon har vit krage på sin tröja och är ungefär lika fåfäng som jag själv kom att bli, det vill säga, knappt nånting alls.

Och sen är där mammas mostrar, två fastrar och en morbror, jag tror att det är han längst till vänster och så en massa kusiner.

Mamma sa alltid att hon fullkomligt älskade sin släkt i Dikanäs .., alla på hennes fars sida som ställde upp och hjälpte till när han dog så ung och så mostrar och morbröder och syskonbarn.

Idag, på Tykodagen, fyller alltså mamma år, eller skulle ha fyllt.

Egentligen hade hon velat bli begravd i Bolivia; ja, hon hade ju låtit bysnickaren göra en vanlig trälåda som kista - den skulle hon begravas i - men så länge använde hon den som soffa på verandan, med dyna ovanpå ..., och jodå, hon hade provlegat i den och den passade precis, hon var ju inte så lång heller .., kanske 1.60.

Och så skulle hon ligga på den enklaste kyrkogården, den bland alla fattiga indianer, men så blev det inte heller ., hennes aska hamnade i det som liknar en bio-popcorn-förpackning som sattes i jorden på kyrkogården i Ystad, så långt från en fattig kyrkogård i Bolivia som man kanske kan komma.

I alla fall väldigt långt ifrån.

Men så väldigt mycket tror jag inte att det betyder .., kanske ingenting alls, i det stora hela.

Men grattis mamma, om du kan läsa dom här raderna!
Till din ära har jag idag köpt en ros som jag har planterat i rabatten, den mot havet till.
Rosen heter Karen Blixen, jo, men det tycker jag passar dig bra.
Du var ju lite äventyrlig och orädd av dig.

Kram från mig!

Eliza.

Ps. Och ja, jag tror att Han ropar på dig som sin vän, mamma. Ds.

Dag 1 av 3 ....

... gläds vi åt solskenet, även om vinden är iskall. Mössan åker på när det är dags för hundpromenad,
På andra sidan kustvägen, ser det ut så här .

Här, på Ekebacksvägen, är det mest sommarhus .., och här bor ett trevligt par från Göteborg - mannen är en flitig motionär och syns nästan dagligen ta långrundan och han går med väldig fart och har ett så varmt leende -.
Marken är nästan täckt av snart utblommade vitsippor.

Vid Lilla Stensjö finns ett hönseri - det är det som skymtar till vänster i bilden -, och där tycks det finnas tusentals höns. Nu ska dom snart släppas ut. Två män har i en veckas tid satt ner pålar och snart kommer stängslet upp. Nio hektar får hönsen att spatsera omkring på!!!
Ack, att man vore ledig just när själva utsläppet ska bli av!

Promenader, det är minsann ingenting för lilla Nelly.
Fyyyy, så trist!
Nästan hela tiden är hon minst 100 meter bakom oss och vi får vänta in och ropa och locka.
Men se, när vi svängt av här och nästan är hemma .., då får hon en väldig fart!

Idag den 29:e april, på det som skulle ha varit mammas födelsedag, ser det ut så här på grannens tomt. Nu har dom återvänt från Småland och Nelly blir så glad, så glad när hon ser Göran och skuttar glatt fram till honom .., viftar på svansen och låter sig välvilligt klappas.

Och så här vackert är det på vår tomt.
Jodå, det blev ett lass till med ved ..., mycket riktigt.
Men nu var det väl ändå sista svängen, hoppas jag?
(För övrigt ryms det snart inte mer i vedskjulet och var ska igelkotten rymmas ...?)

Onsdagsfönstret ...

Tur att man har fönsterhåven med sig, när det ska promeneras med hundarna.

Så här ser det ut i Eckes lilla stuga just idag.

Borta är nu alla äppellådorna.

Det bästa för Kerstin i Dalarna ...

Har en del att välja på men väljer det här som jag har bilder till

Har hälsat på min barndomskompis i Uppsala - som jag känt sedan hon föddes.
Hon ska bli mormor i sommar för första gången, och jag får bli kompis-mormor
 

Har sytt lite till babyn. Riktigt kul att sy så smått. Blir säkert några plagg till.

Hemresan  blev inte som jag tänkt mig. Hade stickning, garnnystan att nysta, vatten,
en halv pizza och några energybars med till tåget, utifall vi skulle bli stående några
timmar med tåget någonstans. Det händer ju då och då med SJ...
 

Att det inte skulle komma något tåg alls det hade jag inte räknat med.
Jag fick åka tillbaka till min kompis och ta ett tåg på f.m. dan efter.
 

Tur man har snälla vänner.

Kram Kerstin i Dalarna

Tisdagsfönstret ...

... kommer från Lekhyttan och det var Ulrika som höll i håven.

Absolut tyst ...

ellem i Skellefteå påminde mig om en dokumentär som hon trodde att jag skulle tycka om.

Nu har jag tittat på den, på svt-play.

Efter halva filmen föll ljudet bort och återkom inte, men det gick bra ändå.

Vad jag tyckte?

M a k a l ö s.

T a n k e v ä c k a n d e.

Här är den.

Tidsmaskinen ...

En liten AP med egenhändigt klippt lugg och så storasyster.

Igår kom med posten nära två kilo av mig handskrivna brev - skickade till min svägerska utanför Göteborg -, plus mängder, mängder med krönikor till hemtidningen Norra Västerbotten.
Tala om att åka baklänges i tiden!

Och där var några bilder .., töserna som småflickor .., och Anders - knubbig och go som knapp ettåring -! Länge blev jag sittande och tittade på bilderna och värmdes i hjärtat.

Dom flesta breven var skrivna i januari/februari 1986 då vi - mina barns pappa och jag själv - reste till Australien. I minst fyra veckor var vi borta och hemma i Malå tog mamma och moster Margit hand om småtöserna. Anders låg i min mage.

Och tänk, så mycket som fallit i glömskans djupa hav och som nu tjoppade upp till ytan!
Och så typiskt mig att i breven snöa in på detaljer .,. varenda hotellrum är avritat .., vem brydde sig?
Jo, jag möjligen.
Men nu väcker det minnen  till liv .., ja, just ja ., så var det!
Och det här var innan digitalkameran var uppfunnen, den var i alla fall inte i vår ägo .., så förmodligen sparade man nog på korten?

Och jag skriver om ett litet hotellrum i Anglesa, 11 mil söder om Melbourne.
"Badrummen ligger separata och är ett kapitel för sig. Ett badrum med badkar med två kranar, märkta H och C, eller var det W och C? Sedan två duschkrypin med gammal dusch som gjord av en bleckburk med hål i, stor och otymplig, men allt så charmigt, enligt mitt sätt att se det.
Efter middagen tog vi nån slags siesta ., jag låg på sängen i det lilla rummet ., fönstret var öppet, gardinen fladdrade .., och där utifrån hördes musik från en bandspelare .., det var Walk on life med Dire Straits, ja, dom är tydligen på turné här just nu."

Och jag berättar om resan från Melbourne till Adelaide och hur vi då kommer till en  kyrkogård, det är vid Flagstaff Hill och på ett anslag kan vi läsa om skeppet Loch Ard som den 1:a juni 1878 led skeppsbrott utanför klipporna och nästan alla ombord omkom, endast en man och en kvinna klarade sig, det var Tom Pearce och Eva Carmichael (på minnesstenen står det Evaline ..).

Skeppet Loch Ard.

Den unga miss Carmichael som vid förlisningen förlorade sina föräldrar, sina tre systrar och två bröder! Hon kom själv att räddas av den ende överlevande från besättningen, nämligen ...

Tom Pierce .., det är han som syns på bilden.

Om detta, som ju måste ha varit ett fasansfullt drama, kan man läsa här.

Av hela resan till Australien, är nog besöket just där, vid Flagstaff Hill, det som etsat sig fast mest av allt. Vilket öde!

Nu ska jag arkivera alla dessa brev och ägna mig åt verkligheten.