Det bästa för Babsan i Uppsala ...

Varit hos makens moster, finaste Greta, 90 år.
Hon har ett stort hjärta. Pigg och bor själv, bakar, lagar mat, läser och är ute varje dag.
En alldeles underbar liten dam!

Kram Babsan!

Idag är det Efit (ett foto i timmen) ....
(Och jag arbetar eftermiddag och kväll och kommer att lägga in bilder senare ikväll).
Andra som är med hittar du här.

Vid 8-tiden är jag vilsen när det gäller vintertiden.
Är klockan verkligen åtta eller nio?
Nelly bryr sig inte.

Vid 9-tiden har pv tagit morgontidningen och slagit sig ned framför kaminen.
Själv har jag tittat på "Korrespondenterna" i SVT-play.
"Men du, det borde du titta på, det var hur intressant som helst!" säger jag. 
Nelly sover fortfarande gott i sin lilla korg. 

Vid 10-tiden tar jag mig en dusch och funderar över det här med att sköljmedel/mjukgöringsmedel är skadligt för miljön, men hårbalsam ..., det är väl i princip samma sak? Hur hälsosamt är det för våra hav? Funderingarna kommer sig av att jag för tillfället är utan hårbalsam och ett elände är det att få ordning på lockarna som tjorvar in sig i varandra. 
Det lilla vita huset till vänster på bilden, tillhör grannarna Bengtssons.
Eller grannen; mannen i huset lämnade det jordiska i somras. 
Och Nelly sover ännu. 

Vid 11-tiden har jag just läst i morgontidningen om vikten av att äta vettigt för att få ett långt liv. 
Massor av bönor, baljväxter och grönsaker. 
Ja, just det. 
Här blev det toast (för första gången på länge), med rökt skinka, mozzarella, svamp och tomat. 
Inte skymten av en baljväxt. 
Nelly har nu vaknat och försöker tigga sig till en bit av detta ljuvliga. 
(Och just som jag skriver detta, lossnar en fyllning till en tand. Ja, men det var ju trevligt). 

Vid 12-tiden tar jag Nelly och går Margret-Inger-rundan.
Den kan också heta Inger-Margret-rundan, beroende på var vi börjar och slutar. 
Idag hängde lilla pigan med alldeles otroligt bra - för den som inte känner henne är hon inne på sitt fjortonde år och är tämligen dement och allmänt förvirrad - och så snart hon har stannat till och nosat på nåt spännande, kan hon helt sonika vända om och springa åt fel håll. 

Bonusbild: Nästan hemma svänger vi av från lilla vägen och går ut mot skogen och då har man fin utsikt över nejden. Längst borta i bilden, ungefär vid den vänstra tallgrenen, syns fabrikör Johanssons hus - det med grönt koppartak -. Rakt ner/fram (det är brantare än man tror och ytterligare till vänster, men utanför bild, är det  r i k t i g t  brant!), ja, det vitgrå huset med flaggstång, det är vår närmaste granne ..., det gula är pv:s hus där även jag bor och vid vänstra taknocken skymtar det vi kallar för "polska ambassaden", då där alltid står massor med polskregistrerade bilar parkerade. 

När  klockan närmar sig 13.00  pågår avlånga-bords-förhandlingar i köket. 
Det är nämligen så att vi vill sätta upp fasadbelysning; dels för att det blir vackert, men mest av allt för att inte snubbla och slå ihjäl oss  när vi mörka höst, - och vinterkvällar kommer hem. 
Igår inhandlades hos K-rauta svart, enkel belysning med nedåtriktat sken. 
Väl hemkomna blev vi tveksamma. 
Det svarta var sååå svart mot vår ljusgula fasad och svart och gult kändes plötsligt mer som en hyllning till AIK. 
När jag så var ute med Nelly på promenad, försökte jag spana på andra husägares val av belysning. 
Den här tyckte jag väldigt mycket om.
Nu har vi bestämt oss för att lämna igen gårdagsinköpet och fundera lite till. 

Vid 18.00-tiden ...
Ja, mobilen låg ute på lagret och vilade och en enda bild hann jag med - den här -. 
Det här är min arbetskamrat Cornelia som kom in och handlade tillsammans med sin mamma; dom hade varit på dressyrtävling (Cornelia och hennes häst Cezar hade deltagit) och jag log när jag såg hennes rumpa med sadelavtryck. 
Om jag fick ta en bild?
Jodå, inga problem!
Tack fina Cornelia!
 

Intressant program ...

Korrespondenterna .., som den här gången tar oss till ett splittrat USA.
Här är länken, om någon är intresserad.

Det bästa för Kerstin i Dalarna ....
(lifeliwingitnow på instagram)

Dottern hämtade ut ett stretchtyg på ICA i torsdags

Idag (lördag) fick jag det med hem

Jag ska sy kläder till barnbarnet av det och han kommer att va en av dessa lyckliga småbarn som får "Babblarna-kläder"

Jag behöver "bara" bli frisk nog för att bli utskiven från detta sjukhuset  

Gallstenarna som krånglar igen...

 

Kram från Kerstin i Dalarna

Det bästa för Ann i Göteborg
(den STORARTADE)

Det bästa i veckan var nog att Londonsonen, fick jobbet han så hett ville ha och att byxorna jag provsydde efter ett nytt mönster blev så bra!

 
Det blir fler sådana fast kanske i andra tyger; linne eller varför inte Manchester som kommit tillbaka nu.

Hälsningar Ann.
Och så den andra sidan.

Mitt eget bästa ...

Ett av hjärtevärmarögonblicken, jo, men det var dagens - och gårdagens - johanssonrunda tillsammans med pv och hundarna. Det är inte ofta vi går tillsammans, men så blev det nu och aldrig är harry så sprall-lycklig som då, ja, han vet nästan inte till sig av glädje.
Och så lyckan när nelly hamnade under den lilla bron och försvann helt och hållet under vattnet; hon simmade inte ens ..,  (vi tänkte att hon kanske blev så perplex .., hon liksom bara kanade ner och försvann under ytan) och lättnaden när pv fick fatt i pälsen och drog upp henne.

Mera glädje.
Under dom här veckorna när friherrinnan och hennes väninna Ann-Marie har ägnat dagar och kvällar åt att packa, röja och städa .., så blev det nån slags kulmen idag. Tillsammans med underbara vänner och släktingar till friherrinnan hjälptes vi alla åt - på olika sätt -. Det kördes möbler till lagret där det mesta ska förvaras (massor av skratt blev det!) och så ikväll blev det stekt fisk här hos oss och friherrinnan och Ann-Marie är förstås intill döden trötta av allt jobb, men nu, nu är det inte mycket kvar .., på måndag ska allt vara klart och den femte november blir det flytt till det lilla boendet.

Många av bloggvännerna har skickat de allra härligaste hälsningar och vykort till flyttdamen och det ska jag säga att det har uppskattats!

Ännu mera glädje: tredje veckan i november ska vi få hjälp med det elektriska i uterummet och när
d e t  är klart, då kan innerväggarna komma på plats och då är det inte mycket kvar. Idag köpte vi (läs:pv) den utebelysning som ska sitta på väggarna och väggpanelen finns redan i garaget.
Å, så jag längtar efter att få slå mig ner där med tända ljus, ja, inte i garaget, men i uterummet.

Alldeles väldigt glad blev jag också över att lyssna till veckans avsnitt av USA-podden och direkt efteråt tog jag mig an Europapodden, som för övrigt var Johar Bendjellous sista som programledare.
Tänka sig, han lämnar Sveriges Radio och går till Dagens Nyheter; vilket kap! 

Så var det med min glädje.

Det bästa för Barbro i Brämhult
(walkaboutsweden)

Vilken vacker hand! skriver Elisabet.

Veckorna svischar förbi.

Väljer idag (lördag) som veckans glädjeämne och kommer på att det är väl ungefär detsamma som förra veckans bidrag från mig.

Vi har faktiskt träffat vår yngste son och hans fästmö tre helger i rad nu. Måste vara rekord. ;)

Jag och maken är så glada över att vår son nu har träffat Kärleken med stort K.

Sonen hade nog vid närmare 30-års ålder börjat misströsta.

Men så...kom hon.

Redan på gymnasiet var de intresserade av varandra men då var de för blyga för att ta kontakt, så drygt 10 år fick passera innan de vågade ta steget.

För oss ser det ut som om de har ett nära och ärligt förhållande och det gläder våra hjärtan.

Hoppas att de får fortsätta älska varandra.

♥

Barbro D

Kram!

Idag är det lördag ....

Tre omgångar av "Det bästa" har vi hunnit med!
Så mycket glädje!

Nu är det dags igen ....

Vill ni vara med, mejla bara bidraget till bisse151@gmail.com!
Ni är såååå välkomna!

Dagens fönster ...

... får bli den vackra fönsterväggen i Falkenbergs vårdcentral.

S o m   jag hade hoppats få börja med vattengympa för knäopererade där, men se, när det äntligen godkändes av sjukgymnasten, ja, då hade gympan slutat för sommaren.

Vilken besvikelse!

Litet brev från Nelly ....

"Hej, det är Nelly som skriver!

Idag har jag varit med om nåt häftigt.
Pv frågade nämligen om vi inte alla skulle gå på promenad (det är det BÄSTA harry vet, men jag tycker nog att det är lite överdrivet ...) och vi gick johanssonrundan och jag tycker att grusvägar är pest och går alltid sakta där, men sen, när vi passerat fabrikör johanssons hus och kommer på grässtigen, då tycker jag att det är ganska kul.
Då brukar jag springa ifatt harry.

Halvvägs till havet och grusvägen som går till hamnen, brukar pv ge oss godis och det tycker jag är det roligaste av allt.

Sen efteråt, då gick vi in i hästhagen där det bara är gräs och sand och då sprang jag jättefort och innan man kommer till parkeringen, så är där en liten bäck där vattnet nu strömmar friskt och där det också är djupare än vanligt säger matte, för det har regnat så mycket.

När vi nu kom till bäcken skulle jag visa harry att jag kan springa över den lilla bron av trä (hala träplankor, lite murkna kanske också) och då ville det sig inte bättre än att jag tog ett skutt, hamnade lite vid sidan om och gled ner i det iskalla vattnet; jag försvann helt under bron och under vattnet och matte blev jätterädd och pv berättade sen att han hade lagt sig på mage och försökt greppa tag i min päls, men jag var helt försvunnen (tänk er själva så läbbigt!) under vattnet, men så kom jag fram och dom blev jätteglada och pv tog tag i min päls och drog upp mig!
Det var jätteläskigt, men det visade jag inte .. jag bara skakade av mig pälsen och ville springa vidare.

Efteråt pussade dom mig och sa saker som "åååå, lilla gumman, nu skrämde du oss verkligen!" eller "hjälp, du får inte ha så där bråttom Nelly, tänk om du åkt iväg längs bäcken och hamnat i havet!"

Jag blev jättepigg av det där iskalla vattnet och sprang hela vägen hem.
Nu ska jag vara inne hela eftermiddagen och torka upp (fast pv har torkat mig ordentligt med en röd handduk) och matte sa att hon ska klippa mig i morgon och pv:s byxor är i tvättmaskinen.

Ja, nu vet ni.

Hälsningar från er vän, Nelly."

Oktober ....

... är en sån underbar månad!
Lugn och fridfull, även på jobbet.

Julstressen har ännu inte infunnit sig, även om man nu på kassabandet kan upptäcka julmust, merförsäljning av rödbetssallad, SR:s adventskalendrar ("ja, jag missade att köpa i tid i fjol, det tänker jag aldrig mer vara med om!" säger en kund som är småbarnsmamma) och så går det mer av kronljus och vanliga värmeljus och på bordet i personalrummet ligger påsar med saffransbullar och pepparkakor, ja, det är försäljare som vill sälja in sina nyheter inför vad som komma skall.
Men det känns ungefär som på bilden.
Lugnt.

Igår förmiddagspass på jobbet.
Kanske två timmars sömn natten innan, men det gick bra ändå - att ta emot mejerileveranser och då tillbringa mesta tiden i mejerikylen - ja, det gör att man vaknar rätt snabbt.
Trivsamt fika tillsammans med Erik och Pernilla.
Nu, när Joakim är pappaledig i tre månader, är det Erik som har ansvaret för kolonialbiten, men så har han även sin frukt, - och gröntavdelning.
Pernilla är bas i delikatessen och längtar nästan ihjäl sig efter sin lilla hundvalp Gaia, som snart ska komma hem till dem.

På anslagstavlan bakom Erik syns ett rött papper.
Där står vad vi ska göra om vi utsätts för rån; nånting som alltid finns i ens bakhuvud.

Kom hem .., åkte till Slöinge för att hämta paketet med den nya plattången (halleluja!) ..,
köpte två bröd på Solhaga Bageri (där alltid så rara Nellie står bakom disken, hon, som tidigare arbetade hos oss) och ett av bröden hamnade hos fina grannarna, där kvinnan öppnade dörren och då - till min förvåning - hade utsläppt hår (hade duschat och håret skulle självtorka); hon såg ut som en älva!
Hur gammal är hon?
Sjuttiofyra, tror jag .., har arbetat som sjukgymnast/flygvärdinna och är så vacker, på det där naturliga och varma sättet.

Tog några bilder utanför bageriet.
Hejade på en kvinna som fick gå före mig, då jag upptäckte detta.

Och så hemåt.
Rastade hundarna som fått följa matte till Slöinge (som en liten utflykt bara .., lite omväxling i tillvaron), testade plattången (underbar!) och förberedde lite inför middagen tillsammans med friherrinnan och hennes väninna Ann-Marie.

Boken, den som står alldeles vid infarten till Eckes, får mig att stanna upp.
Vilka underbara färger!

Vid "polska ambassaden" hade det bildats nästan som en liten sjö i hästhagen och några hundra meter bort, ute på åkern, fanns det fler "småsjöar" och där simmade sjöfåglar omkring! Det var allt regnandet förstås.

Nästan så att jag känner mig iakttagen när jag passerar den här björken.

Så vackra är björkarna och där, vid muren, har inte bara pv sett en orm, det har andra också gjort.

Och så fredagmorgon.
Lite mindre soligt, eller ingen sol alls.
Småfåglar som kvittrar otåligt när jag inte kommer ut och fyller på med solrosfrön så snart det blir morgon! Helst direkt det ljusnar! Det där kvittrandet är nästan uppfordrande - då, på morgonen - och när jag gjort mitt och fyllt på rejält med frön, då låter det annorlunda.
Allra mest upprörd är nötväckan!

På väg in igen upptäcker jag detta, till vänster om ytterdörren.
En liten kyrkogård.

Och alldeles strax kommer pv hem, efter att ha hjälpt friherrinnan med att köra bort en bokhylla till Brohjälpen i Falkenberg. Imorgon ska hennes hem tömmas på möbler och städas ur.

Dagens fönster ...

... fanns i Ystad, på gågatan.

Det var där jag köpte den där dyra ull-halsduken; den som kostade nästan som en restresa.
Ja, men bara nästan.

Gårdagen ....

.... var regnig och blåsig och handlade mest om den här boken.
Alldeles omöjligt var det att lägga ifrån sig den.

Boken - som jag fick av min syster - är inbunden, i ordets rätta bemärkelse mångsidig och tung.
Dessutom - i dessa #metoo-tider - är den synnerligen aktuell.
Här följer vi familjen Mulvaneys; tre söner och en dotter, en framgångsrik far och en något excentrisk mor och hur konsekvenserna av en fest blir till en lavin; ett jordskred, en katastrof när det gäller familjen.

Låg och läste till två natten mot idag och då fick jag verkligen  t v i n g a   mig att sluta.
Kunde därefter omöjligen somna om och är nu mer eller mindre ett vrak.

Ja, ja, jag får skylla mig själv.

Intressant också att se dom olika omslagen. Som läsare gör man sig ju ofta en bild hur det ser ut ..., och för mig blir det översta omslaget det som mest stämmer med min bild.
Däremot tycker jag att mittenvarianten är snyggast och den som tilltalar mig mest.

 Bokhora har listat sina JCO-favoriter, däribland den här boken.

Ett mitt-på-dagen-fönster från Skåne ...

Och inte verkar det vara bättre där inte ...

Hedgrenskan i Trelleborg tog bilden.

Ösregn ...

Det är väl nu man tänker att en resa till Mauritius eller Maldiverna hade varit nåt att drömma om.
Eller åtminstone att solen skulle titta fram lite.
Vattenmätaren står i rabatten och är fylld till hälften; tunnan med regnvatten skvalpar över och rutorna är fyllda med regndroppar.

Jag minns när det såg ut så här på friherrinnans gräsmatta; den hade plötsligt förvandlats till en liten sjö eller i alla fall pool.
Med friherrinnan har jag pratat nu på förmiddan och där packas det inför flytten av möblerna, dom som ska magasineras på lördag. Sen återstår städningen av hennes våning och den sista ska hon vara ute ur huset och den femte flyttar hon in i sitt tillfälliga boende. Oj, så slut på hon ska vara innan detta är överstökat. Eller NÄR det är överstökat och hon kan pusta ut lite!

Med posten har hon fått uppmuntrande vykort från rara vänner som "känner henne" via blogg och instagram, så rart av er alla!



Hur ser för övrigt en ledig dag ut?
Jo, man väntar på att lilla Nelly ska kliva upp från sin bädd.
Det har aldrig hänt sedan hon kom till oss, detta att hon inte stiger upp och vill ha frukost, men idag hände det. Fortfarande, när klockan är halv tolv, ligger hon ihopkrupen under sin limegröna fleecefilt och sover så gott!
Igår, när vi gick en helt annan runda - den vi kallar för Inger-Margret-rundan och som avslutas med en brant nerförsbacke - satte hon iväg och sprang likt Usain Bolt .., aldrig har jag sett henne med den farten och så stannade hon precis innan Ejdervägen börjar och stod och väntade på harry och mig .., och sen iväg hem och i racerfart uppför vår backe!
Det kanske var Sista Rycket?

Tänker tillbaka på sommardagarna i Holland.
Stranden som vi åkte till och vågorna som gick ganska höga.
Och då blir det tankeflykt till ett annat bad; i Norrbotten.

Ingen bil hemma idag.
Fiskpinnar till middag (måste vara åratal sedan det senast kom på bordet!), USA-podden i P1 .., kanske skriva ett brev ..., (ett mejl) .., kanske läsa boken av Joyce Carol Oates som jag fick låna av min syster. Många kanske. I morgon arbetar jag förmiddag. Och pv blir borta till senare ikväll.
Ungefär så.