fredag 7 januari 2011

Sjunde januari ...

P 1 .....

I Haitis flyktingläger våldtar beväpnade män (läs: banditgäng) kvinnor i alla åldrar.

Totalt skyddslösa kvinnor och barn!

Och i nyheterna berättas om ett afrikanskt land där soldater deltagit i massvåldtäkter, men först har många av kvinnorna misshandlats medvetslösa.

Ibland .., tänker jag .., att hon nog inte hade så fel, den där kvinnan som tyckte att män uppför sig som djur, ja, värre än så är det ju.

Faktiskt.


// Och detta är förstås inget nytt. Man tar sig för pannan.

Fredagsfönstret ...



.... kommer från Kopparberg.

Ulrika höll i kameran.


// Och titta där uppe till höger skymtar Hattstugan, den bok som min mamma läste för mig nästan varje kväll .., då, i ett annat liv.

torsdag 6 januari 2011

Å, vilket underbart program!


Ja, tusen tack Sportspegeln för alla kvällar ni har förgyllt i ens liv!

Och Marie Lehman .., vilken duktig programledare den kvinnan är!

Nu har vi suttit här, pv och jag själv, - båda enormt sportintresserade - och smajlat mest hela tiden åt alla gamla Sportspegel-snuttar och vi har nästan rörts till tårar när vi skådat Thomas Wassberg i skidspåret, Putte Kock med sin cigarr .., Sven Plex (som ju ÄR Vasaloppet för mig) och alla andra b bekanta ansikten.

Sååå roligt och intressant att få se hur det går till bakom kulisserna.

Och vilket fenomenalt skridskoreportage av den eminente och begåvade Göran Zachrisson!

Vi har också funderat över vad det är som gör att man tycker så bra om sportjournalisterna?

Ja, så där så att man nästan tycker sig vara nära bekant med dem.

"Och dom ser så himla trevliga ut!" säger jag.

Pensionatsvärden håller med.


på eftermiddagen


besöker jag det som ska bli min nya arbetsplats

lämnar nybakad sockerkaka i personalrummet

insuper atmosfär

tänker att ...

snart är jag där

i bilen - på väg hem -

drar jag djupa andetag

och vid vandrarhemmet i Steninge

nära havet som nu är fruset

tänker jag på mannen som inte längre finns

och inser

att allt är relativt
i tv


"all tjääärlek och all värme man ger ut

det kommer åter som en bumerang"

säger kvinnan som bor i åboland

och just då promenerar omkring på släta klipphällar

en annan kvinna

- hon som är fiskare -

säger

"tomma nät är mycket tyngre

än nät fyllda med fisk

ja, för en fiskare, alltså"

så mycken klokskap samlat i ett enda program


Skärgårdskvinnor

Finlandssvensk dokumentär av Lotta Petronella om fyra starka skärgårdskvinnor i Åbolands skärgård under ett års tid och om hur de lever med årstidernas skiftningar och skärgårdens natur.

Kvinnorna reflekterar över ensamhet och sorg, glädje och kärlek, liv och död.

Vi möter Lotta Björklöf på Ytterholm, Thelma Brunström på Tunhamn, Heli Österman på Brännskär och Anna Aittola på Brunskär.

När allt är över ...


Fem över tolv var klockan.


Gårdag.

Vi är på väg till Slöinge .., sitter i bilen och pratar om snön som har kommit och så - plötsligt - piper det till i mobilen.

Jag öppnar meddelandet och där står bara en enda mening.

Fyra ord.

Och allting liksom stannar upp.

För så är det, att Per-Erik finns inte mera.

Rara, goa, lugne, snälle, trygge, filurige Perra.

Perra som spelade och sjöng på bloggträffen i Steninge.

Perra som i höstas under besöket här, ja, tillsammans med Anitha, sa "men sä djäääävulskt gott!" om lammsteken .., och som tog om och om och om och jag sade att en så härligt tacksam matgäst har jag aldrig i hela mitt liv haft.

Och aldrig någonsin har jag mött ett par som var så mycket Ett Par, som Anitha och Per-Erik.

Aldrig!

Och jag minns hur Anitha - det var i höstas när dom var här - sade .., att det bästa hon visste, det som gjorde henne allra, allra lyckligast, det var att vakna upp på morgnarna och upptäcka att Perra, som tidigare drabbats av hjärtproblem, var där intill henne - i livet -.

Och nu är det slut.

Anitha skriver: "Halva jag har försvunnit!"

Ja, precis så måste det kännas.

Och tänk .., att Per-Erik inte längre finns!

Så ofattbart är det.

Och en ä r a var det, att ha fått träffa honom.


Per-Erik och Anitha utanför mitt fönster i Ystad.


Alldeles omöjligt är det att skriva om Perra,
utan att ta med Anitha.

I ett inlägg från ifjol, skrev jag så här, - angående bilden här ovanför -.

"Jag brukar ju leta Lyckliga Par när jag står bakom kassan.
Det här är ett sånt. Ett lyckligt par.
"Men vad baserar du din tro på om par är lyckliga eller inte ...?" frågar somliga.
Jo .., när man märker att människor SER varandra .., att det verkar så ENKELT och naturligt alltsammans.
Att människor verkar ha trevligt tillsammans och respektera varandra; en slags omtänksamhet.
"
En undran bara ...


Hur uttalar ni ordet "advokatbyrå"?

I Rapport säger nyhetsuppläsardamen advokatbyrå´, med betoning på å:et.

Själv säger jag advokatbyrå, med betoning på y:et.

Skulle vara intressant att veta om detta är rent dialektalt.



Monet: här har du svaret!

Torsdagsfönstret ...



"Här kommer ett fönster från ett gammalt stall i Skåne.

Det innehas av min före detta svåger och har bebotts av såväl kor, tjurar som hästar genom åren. Och stallkatter förstås.

För mig är den här gården genuint skånsk och hör till sommarminnen man gärna ägnar sig åt så här års.

Kram, Monet."

onsdag 5 januari 2011

Viljan att vara nära ...



På väg hem från Slöinge, pratar vi om gruppboenden och detta att äldre människor som varit gifta hur länge som helst med varandra, inte kan få bo tillsammans, ja, säg att den ena parten har hamnat på ett gruppboende på grund av demens.

Men alldeles enkelt är det inte.

Om jag tänker på mammas boende, så fanns där åtta rum och lika många patienter.

Där hade man lätt fått plats med två sängar per rum, så den biten är okej.

Säg då att min pappa hade varit tämligen pigg och velat tillbringa de sista åren med mamma.
(Så var det i det exemplet som vi diskuterade från tv-reportaget, en äldre - till synes rejält pigg man - ville bo med sin hustru).

Han flyttar in på gruppboendet (som är anpassat efter åtta patienter) och delar rum med mamma.

Så blir pappa åtskilligt sämre; nu har personalen nio patienter att ta hand om.

Eller: säg att mamma dör, men pappa är kvar, frisk och pigg.

Ska han då flytta ut från boendet (andra har kanske stått i kö i åratal och väntat på att deras far eller mor ska få en plats ...) och har han då något boende att återgå till?

Eller säg att tre patienter har anhöriga som vill dela rum med sin äkta hälft?

Eller fem patienter på samma boende?

Alldeles enkelt kan det inte vara att lösa såna här problem.

Skulle det kanske finnas särskilda boenden för äkta par?

Ja, sånt kan man fundera över.

Och det är detta vi pratar om i bilen.

Vägen till vedboden ....



Från att ha haft nästan ingen snö alls ..., har vi plötsligt väldigt mycket mera.

Pensionatsvärden skottar och skottar och kånkar på ved.

Hälsningar från hagen ....



Klicka gärna. Då blir man nästan ännu gladare.







Och hjärtat blir så varmt så det nästan går i bitar när jag står där och småpratar med Lilla Gubben och hans kompisar.
Nån slags insikt ....


Nu ska vi ta bilen till Slöinge och hämta ut ett paket.

Ett paket som ska ge oss mängder med nya tv-kanaler.

Hrmmm ...

Det är nog tur att man börjar att jobba snart.

Tror jag.

Trettondagsafton ...



Pilgrimsvandring i Spanien och nyblivna mammor i Danmark, fast i omvänd ordning.

Ära vare SVT!

Därefter kaffe och uppvärmda bullar.

Ute yr snön!

Och lille rödhaken är på plats.

Nästan som vårkänslor ...



Så ljufvligt .., detta att få köpa årets första tulpaner!

Och vackra ytterkrukan från Ica får bli vacker vas.

Höga vaser och höga/långa blomster, är inget för mig.

Här klipps alltid ner.


Härlig grön färg, nästan som den lilla asietten med olivreliefen.


Och pv ..., som till en början inte alls höll med .., tycker nu att det är fint.

Varför bilden togs utomhus?

Jo, här inne finns aldrig tillräckligt med ljus.

Dagens fönster ..



... speglar sig i katten Görans vänstra öga.

Och jag säger bara ..., vilka makalösa bloggvänner som ser fönster där man minst av allt förväntar sig att hitta något!

Tack du fantastiska Ulrika!

tisdag 4 januari 2011

Och jag säger bara en sak .....


Vilken fönsterbild som kommer imorgon!

Filmtips ...



Det ska sägas på en gång: ända sedan jag på Forumbiografen hemma i Malå såg westernfilmer med Clint Eastwood, har jag gillat honom s k a r p t.

Och sen alla andra filmer som kom .., Million Dollar Baby, Mystic River .., och inte att förglömma: Broarna i Madison County!

Ikväll har vi sett ännu än: Gran Torino.

På den där skalan från 1 - 10, får den lätt 8 i betyg av mig.

En kanonfilm!
såja ....


granen nerklippt

förpassad till pannrummet

jag dammsuger upp 1 miljon granbarr

och tänker på den jättestora spindeln

den som igår spatserade över ekparketten

- jag trodde först att det var en liten mus -

pv hämtade dammsugaren

av märket Volta Diamant 400

där inne

i dammsugarpåsen

bland dammtussar och granbarr

bor nu herr eller fru spindel

lite ångest får man

ja, över spindelns öde

pv sörjer mest över den förlorade julen

"... men jag brukar ha kvar granen tills i början av februari", säger han

på gränsen till deprimerad

tycks den arme pensionatsvärden
på golvet, på den inglasade altanen ....


ligger en råtta på rygg

svansen är lååång

och huvudet är borta

uppätet, förstås

idag får sigge ingen puss