På väg hem från Slöinge, pratar vi om gruppboenden och detta att äldre människor som varit gifta hur länge som helst med varandra, inte kan få bo tillsammans, ja, säg att den ena parten har hamnat på ett gruppboende på grund av demens.
Men alldeles enkelt är det inte.
Om jag tänker på mammas boende, så fanns där åtta rum och lika många patienter.
Där hade man lätt fått plats med två sängar per rum, så den biten är okej.
Säg då att min pappa hade varit tämligen pigg och velat tillbringa de sista åren med mamma.
(Så var det i det exemplet som vi diskuterade från tv-reportaget, en äldre - till synes rejält pigg man - ville bo med sin hustru).
Han flyttar in på gruppboendet (som är anpassat efter åtta patienter) och delar rum med mamma.
Så blir pappa åtskilligt sämre; nu har personalen nio patienter att ta hand om.
Eller: säg att mamma dör, men pappa är kvar, frisk och pigg.
Ska han då flytta ut från boendet (andra har kanske stått i kö i åratal och väntat på att deras far eller mor ska få en plats ...) och har han då något boende att återgå till?
Eller säg att tre patienter har anhöriga som vill dela rum med sin äkta hälft?
Eller fem patienter på samma boende?
Alldeles enkelt kan det inte vara att lösa såna här problem.
Skulle det kanske finnas särskilda boenden för äkta par?
Ja, sånt kan man fundera över.
Och det är detta vi pratar om i bilen.
5 kommentarer:
Ja.
Saker är sällan så enkla eller svarta och vita som de framställs i tv och tidningar.
Precis som du beskriver så innebär det praktiska "problem".
Ha det.
Nej enkelt är det inte men jag kan tycka att det skulle vara bra med flera olika varianter på lösningar. Det gäller även boenden för funktionshindrade.
SoF och Londongirl: nej, det är det jag menar .., det borde finnas fler valmöjligheter och på nåt sätt borde det finns en flexibilitet .., även om det är krångligt.
På det boende jag var ansvarig sjuksköterska för hade vi även par ibland (nästan alltid), trots att den ena parten egentligen inte alltid "platsade" i boendet. Det var en praktisk och helt riktig lösning för alla, tyckte vi. Jag hoppas att den lösningen fortfarande gäller. För det mesta är det ju, trots allt, oftast bara en person som är aktuell för ett särskilt boende.
Just den situationen har mina föräldrar varit i. Pappa är i ständigt behov av hjälp. Mamma klarar sig själv men inte att ta hand om pappa helt själv. Dom fick plats på ett äldreboende. En liten tvåa. Pappa fick all hjälp han behövde men mamma blev passiviserad och tappade mycket av sin initiativförmåga och blev passiv. Det slutade med att dom efter två år flyttade ut till en egen lägenhet. Det blev såklart för jobbigt och nu har pappa växelboende. 2 veckor hemma och 2 veckor på äldreboende. Jag skulle önska att det fanns ett boende där dom kan bo tillsammans men där dom kan få hjälp när dom behöver och där mamma kan lämna honom tryggt om hon behöver vara borta några timmar eller en helg.
Skicka en kommentar