![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbvDy5twmQOb_UWraH4tbqMZuh5i_WOqxrXvMkR73LZXGUjBW0b2K2xM4o7MtaytLyjw1Za7AobRxyS9KmoVOD2U1UZqJ8pKfKOsrMvwyfUCRS__-xRHFJKX39b_8QIb-Ma7xHd4XRcZs/s800/IMGP3733-e.jpg)
Från Hoi An i Vietnam kommer dagens fönster, med eldsprutande drake och allt!
Det var förstås Guy som tittat uppåt och kom ihåg att i landet Halland finns någon som samlar på fönster.
Tack och bock!
Då läser jag till sjuksköterska igen, läser till distriktssköterska igen, men tar en snabbare examen så jag upptäcker hur roligt det är med Omvårdnadsforskning tidigare i livet!
På en skala från 1 - 10, hur bra trivs du med ditt nuvarande yrke? Och gärna varför.
Om 1 är inte alls och 10 är hur mycket som helst, så är svaret 9!
Jag HAR världens bästa jobb,
Jag möter människor som tagit på sig det stora ansvaret att bli föräldrar, jag mäter och väger bäbisar, jag konstaterar att vissa har det enklare och vissa har bättre förutsättningar, vissa har det svårt, men att alla är unika!
Jag tar trotsiga treåringar på språk-test, det är en utmaning minsann! Jag kollar hörsel på fyraåringar, jag lyssnar på föräldrarnas bekymmer och ger så bra råd jag kan. Jag vaccinerar, kontrollerar och ordinerar. Jag plåstrar om lite och jag skriver ut hjälpmedel till de som behöver det. Jag ombesörjer barn mellan 0 dagar till 6 års hälsa, på ett eller annat sätt…
Helt enkelt Världens bästa jobb!
Att det blev en 9 trots att det är såå bra, beror på min envisa nyfikenhet.
Jag tycker om forskningen för jag tror att den driver kunskapen framåt. Omvårdnadsforskningen är en relativt ny vetenskap så här finns en hunger…
Så i den optimalaste av jobb-världar så går jag ner till 50% och får sedan en doktorandtjänst för att forska och utveckla barnhälsovården… DÅ tror jag att jag når 10!
Tror du på att pengar kan göra människor lyckliga?
Nej , men jag tror att avsaknaden av dem gör folk olyckliga.
I Norrland, jag har fötts med rötterna i Dikanäs, men med min unga mammas realexamen på spel, så gick flyttlasset till min Farmor i Vilhelmina, sen drog kusten allt mer och Umeå var min hemort tills jag fyllde 10, sen landade jag i Örnsköldsvik…
Här har jag varit staden trogen sedan dess…. 16 år gammal flyttade mina föräldrar tillbaka till sitt ursprung , jag vägrade följa med…
Så uppvuxen….
Tja .., bred om baken blev jag i alla fall , man kan ju hoppas att jag inte är färdiguppvuxen än ; )
Och var i syskonskaran befinner du dig?
Äldst, obönhörligen äldst…
Jag tjatade efter syskon till jag var 11, då hade både min mor och min far, som nu var skilda och hade nya familjer, ställt sig i adoptionskö…
Omständigheterna gjorde att de sen fick biologiska barn också …
Så, när jag ett år efter jag fått mitt första barn, fick mitt sjunde syskon, då ringde jag faktiskt till Pappa och sa att nu får det väl ändå vara nog, nu är du ju Morfar!
Inte för att jag inte trivs som äldst… Det innebär ju att jag alltid är klokast och har mest erfarenhet!
Favoritfilm?
Alltså det är få filmer jag hinner se hela…
Ofta somnar jag och sover film istället. Sen är jag så lättskrämd, så tonåringarna i huset ser hellre film själv…
Men för att klämma till med ett svar; Gilbert Grape –
Har ni inte sett den, se -!!
Favoritmusik?
All svensk vispop; Ulf Lundell, Lars Winnerbäck, Stefan Sundström, Melissa Horn, Lars Demian med flera… Sen älskar jag tonerna av Nora Jones, Sofie Zelmani och Daniel Lemma …
Som Lill Lindfors sjöng; ” Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik….”
Ska jag städa blir det mer salsatoner eller om jag är på riktigt städille: lite popigare hård musik… Millencollin, Mustage..
Alltså jag ser det nu när jag skriver .., svensk musik, fast inte nödvändigtvis på svenska är tydligen min gebit.
Hur kom det sig att du började att blogga?Först var det vän-hetsen… Fem bästisar på olika orter, mitt i livet.
Vi ville veta mer, se bilder på barnen, kunna hålla kontakten utan dyr telefoni…
Sen är det förstås de brinnande bokstäverna som eldar i mitt sinne - alltid skrivit, inlägg i dagböcker, långa brev, början på berättelser -.
Så småningom blev det -förutom ett sätt att hålla kontakt - också en ventil.
De ville lägga in mig, men det ville inte jag ., som sjuksköterska på huset visste jag att förlossningskomplikationer och spontana aborter läggs på BB-avdelningen, fast i ett par rum bort…
Jag tänkte att "jag överlever detta , men att vakna upp och äta frukost med alla andra mammor som fött levande barn, då dör jag!"
Vi kom hem - tomma och ledsna - till en bulldeg som jäst över hela köksön och bitvis fallit ner på golvet…
Jag ställde mig och bakade klart och grät den natten…
Nästa em cyklade Lovisa omkull och skrapade upp läppen och pannan.
Så då satt vi där på akuten igen hela kvällen, då hon blev sydd…
Men på något sätt läkte det mig lite, att världen går på oavsett vad."
T a c k! säger jag till dig Lotha.
Jag tror att man är lyckligare om man inte behöver bekymra sig om sin ekonomi. Lite som Francoise Sagan sa: "Pengar gör ingen lycklig, men jag gråter hellre i en Rolls Royce än i en Volkswagen." Men om man inte har goda människor omkring sig, inte är frisk och inte får utlopp för sina förmågor, så har det ingen betydelse om man har mycket eller lite pengar. Allt kan inte köpas för pengar