Då blir det först ett dopp i havet och det är friherrinnan som lockar med mig och jag fixar kaffe i termos och hon har med sig den godaste av mjuka chokladkakor - en bit till oss var - och efter att vi klivit upp sitter vi en bra stund på träbänken och småpratar och jag tänker att .., å, så lycklig man kan bli av en sån enkel sak som ett dopp och lite fika.
Sen kommer Stig.
Han tillhör också dom trogna badarna och vi säger att vi tror att det kanske är sjutton grader i vattnet.
"Nej, sexton!" säger Stig och ler lite.
Vattnet är alldeles klart.
Så blir det promenad med hundarna och Nelly är så glad och sprallig och skuttspringer och nästan smajlar och alldeles varm i hjärtat blir jag!
Vid Eckes lilla hus växer den här boken som är så underbart vacker och stammen påminner mig alltid om utsikten från konstmuseeet Louisiana i Humlebaekk i Danmark, ty där utanför stora glasfönster växer enorma bestånd av bokar och dom liknar mest av elefantfötter - eller ben -! (Och är vackrare än all konst, tyckte jag).
När vi är nästan hemma och ska gå uppför backen, upptäcker jag en bekanting som ligger och sover i det så knastertorra gräset - men åå, det är ju sigge nilsson -!
Inte ett dugg bryr han sig i hundarna och ingen av dem upptäcker honom, eller så är han kanske inte så intressant.
Nej, jag sover vidare .., tänker han kanske och ligger kvar, allt medan vi stretar på uppför backen och nu är det bara en dryg halvtimme tills jag ska åka och det är bäst att göra sig i ordning.
I morgon vankas ledig dag.
Så ljuvligt!