Längst t.v. pv:s underbare storebror Tommy, han som är ett snille vad gäller att spara energi åt kommuner och har så glitterglada ögon. I mitten Ulf, musiker/trummis i olika band och supermusikalisk.Den rare (och lika underbare) Ulf sjöng och spelade gitarr under minnesstunden, tillsammans med sin dotter och så brorsdottern Kajsa som dessutom spelade Amazing Grace på trumpet för sin farmor - i kyrkan - och så svindelvackert som hon spelade sen!Nog måtte hennes farmor ha blivit rörd i sin himmel om hon hörde detta!
Och längst till höger herr pensionatsvärden.Det var förfärligt ledsamt när bilden skulle tas .., så någon annan med kamera sa ..."kan ni inte försöka se glada ut .., tänk på allt roligt ni har haft med er mamma ..!"... är vi totalt slut på.
Men åååå, sicken fin begravning och minnesstund det blev!
Och tänk att vara mamma till tre bröder som
så innerligt har älskat sin mamma.
Begravningsakten hölls i Annelundskyrkan; ett litet kapell i Ljungby med väggmålningar av Sven Ljungberg och jag föll pladask för dom här underbara målningarna av alla djuren i självaste Paradiset .., där är gäddor, ål, abborrar och giraffer .., elefanter och apor .., ja,
allt man bara kan tänka sig .., och i livets träd, där fanns minsann en glittrande Stare!
I morgon ska jag lägga in bilder från själva målningarna.
Och minnesstunden .., med tal från goda vänner .., där var kvinnan som berättade hur Gunvor alltid hade tid över att småprata med såväl bekanta som obekanta .., och det berättades om Gunvors oerhörda minne från sin tid på lönekontoret .., hur hon, när hon besökte kyrkogården i Ljungby, sade ..."jaha, där ligger minsann 43 Svensson .. och titta, här är 79 Persson".
Det var Svenssons och Perssons anställningsnummer och hon kunde allesammans!
Och själv berättade (under våldsam hjärtklappning ...) jag om mötet när Gunvor kom till bloggträffen .., jag hade ju förvarnat bloggvännerna om att Gunvor kanske inte skulle orka vara med .. och så kom hon då med sin rullator .., så sööt och go och pigg och berättade en fräckis och blev Gunnars bordsdam.
Och jag berättade också om det där med att det alltid var jordbävning hos Gunvor, ja, så sade hon själv.
"Idag är det 8 på Richterskalan ...", sa hon och ursäktade röran och så log hon plirigt.
Ibland var det 9.
Sist av allt, efter minnesstunden, blev det samling på landet ute i Fallnaveka hos äldste brodern och hans familj .., alla runt köksbordet .., lussekatter, pepparkakor .., kärleksmums .., kaffe och te .., och där var en brokig samling av Gunvors barn, barnbarn och sonhustrur/flickvänner.
Gemenskap.
En rar släkt att ha hamnat i.
Och en alldeles underbar man att dela pensionat med.
Det var vad jag tänkte när vi åkte hemåt i mörkret.