Annorlunda almanacka ...

Kalenderflickor eller kalenderpojkar ..?

Ja, Jutis byaförening - i eller utanför Arjeplog -, har i alla fall givit ut en almanacka och där ser man inte skymten av någon bystig eller lättklädd madame, nä, där är det norrbottensherrar i parti och minut.

Det här är, om jag har förstått det rätt, februaribilden.

Mannen som så avslappnad står där i snön, tycks heta Lars.

Tack till Agneta som skickade bilderna!

(Ja, på måndag blir det ju ny månad och ny man.)

Och så är allt som vanligt ...

"Vad håller du på med matte? Får du inte igång datorskärmen ..?"


Någon timme tar det, sedan är sigge nilsson sig lik igen.

Och som vi undrar vad han har varit med om?

Vad var det för ett äventyr?

Och nu är det lördagmorgon och sigge nilsson är en morgontrött liten kisse och orkar inte hitta på så mycket bus.

Ännu.

Lördagsfönstret ...

... finns i ett väntrum i Helsingborg.

Där sitter man och bläddrar i reselektyr eller tittar på "Dentivisionens" filmer om lockande resmål ..., patienter - såväl danskar som svenskar - kommer och går .., och från receptionen hörs en ringande telefon.

I Folktandvårdens väntrum i Ystad, där finns också en liten tv, men där informeras patienterna i stället om prostatacancer och erektionsproblem.

Inte en enda gång har jag sett någon manlig patient lyfta blicken för att titta på just den sist nämnda filmen.

Ikväll ...

Grattis Norge och framför allt herr Björndalen till skidskyttestafettgulden!

Och Mattias som sköt bort Sverige ..., det gör inget.

Jag lider med dig.

På Savannen ...


Det är som igårkväll .., elden brinner .. syrsor spelar.

Lugnt och stilla.

Rofyllt.

Under det stora trädet är vi samlade .., det är bara att komma.

Någon har redan somnat .., andra småpratar .., en tredje tar eldvakten.

Allt känns tryggt.

Ingen är ensam.

Fredagkväll ...

Båtturen till Kåseberga; en av de bästa stunderna i mitt liv.

.... och det blir telefonsurr med först kapten Lintott och sedan Emma.

Vanligt småprat bara, så där om vad ska hända i helgen (Let´s dance - Emma håller på Molly och Mattias -, fotbollsträning och i morgon födelsedagskalas hos bästa vännerna ..) och lite surr om Vasaloppstider och förstås om sigge nilssons försvinnande och återkomst.

Kapten Lintott är mer svårpratad, han svarar mest ja eller nej eller "va?", men med Emma är det öppna spjäll.

Jag tänker att den där resan till Kefalonia, två veckor tillsammans, bara Emma och hennes mormor som är jag, den kom, åtminstone för mormor, att betyda så oerhört mycket.

Och nu har pensionatsvärden åkt för att hämta sin dotter och hennes pojkvän vid bussen i Skipås och här ska strax bli middag och sigge nilsson har redan satt pElle på plats och allt är alltså precis som vanligt.

Ååååå, han är tillbaka!


Jag stod och stekte kycklinfilébitar och höll gråten, när jag tänkte att jag ropar igen!

Öppnade altandörren och där kommer sigge nilsson svischande förbi mina ben och gissa, hur glada

vi blev!!!!

Men v a d vi undrar var han har varit!


// Rädd är han .., skyggar lite och går på helspänn nu när han är här inne.

Nånting har han varit med om ...?

Ett kvällsflönster från ...

... från södra Frankrike.

Efterlyst ....


Och plötsligt är sigge nilsson försvunnen.

Vi letar och letar och letar, kör bil runt hela området och ropar på siiiiiigge!

Ingen liten katt kommer.

Inget enda litet jam hörs.

Och vi kollar om det har rasat snö och det har det inte och vi letar blodspår och tittar efter små sigge-spår i snön och vi frågar småpojkarna som leker i huset på backen om dom har sett och om dom nu skulle .., och det lovar dom.

Men av sigge nilsson finns inte minsta lilla spår.

Litet brev från pElle ..

Nu ska ni få se hur mitt liv ser ut nu för tiden.

Först hoppar man upp och lägger sig i korgstolen som matte har köpt på loppis och knappt har man somnat, förrän sigge nilsson kommer smyyygande.

Det vet man vad som väntar.



Till en början håller sig sigge ganska lugn, men så småningom brer han ut sig.

Ja, han tar plats helt enkelt, och det är himla irriterande.

Ibland säger matte till honom.

"sigge! Lägg av nu!" hojtar hon, men tror ni att han bryr sig?

Från början var sigge nilsson ganska trevlig, men nu är han bara jobbig.

Går jag upp och lägger mig i fåtöljen som bara är min, nog ska han också komma och vara kaxig och helst vill han putta ner mig och jag är ju faktiskt en äldre kattherre och borde få ha lugn och ro på min ålders höst, men det kan man glömma.



Efter en stund blir man rejält less och morrar lite .., då blir sigge ännu mera stökig och till slut, ja, det är inte roligt att erkänna det, men då blir det slagsmål.

Ser ni hur den lille sprätten viker öronen bakåt?

Jo, jo, det betyder att han är a r g.



Det brukar bli så att till sist är det jag, pElle, som får hoppa ner och där ligger han, sigge nilsson, som en kung och sover på m i n filt!



Titta, sicken en!

Nää, jag saknar verkligen det där lugna livet hos Gunvor, det var tider det .., bara hon och jag och man fick sova hela dagen och ibland låg jag på hennes mage och hon pratade med mig och det var så härligt.

Nu .., sen sigge nilsson kom till pensionatet, funderar jag allvarligt på att flytta.

Ja, så är det.

Hälsningar från er vän pElle.

Älskar jag sånt här ...?

Svar: jepp!

Veckans mest "å-så-himla-påhittigt ...!"


... hittade jag hos den här madamen.

Och veckans bredaste leende ...


.. kom när jag läste detta.

Veckans vackraste bild ....


Å, för mig finns den här.

Fredagsfönstret ...

... finns i ett litet rött hus i Getinge, inte långt från pensionatet.

Lagom mopedavstånd ungefär.

På Savannen ...


Den som känner sig ensam kan ansluta.

Vi sitter där runt elden .., nära trädet.

Där är varmt och skönt.

Någon av oss håller vakt.

Andra småpratar.

Syrsor spelar.

Och alldeles trygga är vi.

Kväller ...

... blir telefonsurr med två av de tre barnen.

Mammahjärtat lägger sig till ro.

En trevlig dag ...., eller inte?

Med den gula postbilen kommer det ångestframkallande orangefärgade kuvertet som visar att jag kommer att få leva på plättar och rårakor från sextiofem års ålder och framåt ..., och där är också ett brev från Försäkringskassan där jag på raden längst ner ska intyga på heder och samvete och det gör jag, förstås.

Intygar.

Därefter lägger jag mig raklång på soffan Ektorp och studerar dagstidningens alla tre delar.

På sidan 23 kan man läsa att "tonen hårdnar i Grekland", ja, det gäller förstås kravet på att landet Hellas ska sanera sin förfärligt dåliga, för att inte säga rent av uschliga ekonomi.

Tidningen skriver att den grekiska befolkningen inte har den minsta lust att se sin pensionsålder höjas från 61 till 63 år.

På detta svarar den tyska tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung som följer:

"Betyder det att tyskar i framtiden ska förlänga sitt arbetsliv från 67 till 69 år, så att greker kan njuta av sin pensionering?"

Ja, det kan man fråga sig.

Och sedan tänker jag på det orangefärgade kuvertet och inser att risken torde vara överhängande att detta händer även i vårt land - att pensionsåldern höjs - och vips, ska vi alla arbeta tills den dagen vi fyller sjuttio och då tänker jag ännu mera att man borde ha varit familjens förstfödda och född på 40-talet.

Men så är det inte.

Man är femtitalist och förmodligen en stor förlorare.

Sist av allt, när tidningen är lagd åt sidan, betalar jag räkningar.

Tjopp! låter det, så susar pengarna från kontot.

Ja, det finns trevligare dagar i månaden.

Det gör det.

Faktiskt.

Ett eftermiddagsfönster från ...

" .. den underbara medeltidsbyn Le Castellet i södra Provence", skriver fönsterfångerskan Monet.



Fönsterna hamnade i bildredigeringsprogrammet.

Den i mitten är originalet.



Och den bilden är nog minst lika fin som de övriga två.

Just nu ...

Mitt emot varandra vid köksbordet.

sigge nilsson som lapar vispad grädde från en liten asiett och pElle som har hittat en rasslig boll.

Dagens Industri och Mikael Wiehe.

Hullerombullerlivet.