Torsdagsfönstret ..

"Mors!

Här kommer ett fönster från ett (liiitet) stationshus längs inlandsbanan. :-)

Kram!

Ulrika."

Sevärt

Tänk, att man kan sitta i en timmes tid och titta på en dokumentärfilm med enbart närbilder av ansikten.

Tänk, att man kan sitta i soffan och dricka te och äta hembakta grahamsbullar med ost och plommonmarmelad och samtidigt titta på det där programmet och det är andlöst tyst i rummet, för man blir så tagen av själva pratet i filmen.

Och sättet den är filmad på.

Närheten.

Ömheten.

Och medan jag håller tekoppen mellan mina händer, så tänker jag att det är underligt - eller inte -att jag känner sådan samhörighet med människor som bor österut .., i Polen eller Ryssland.

Det där enkla.

En alldeles magnifik film är det.

Om livet.

Framför allt om livet.

"Under cellgiftsbehandlingarna pratar patienterna om allt från perukschampo till det svåra i att hålla masken inför familjen.
De är i olika faser i livet men samtalen kretsar kring samma ämnen; rädslor, kärleken och döden."

Filmen sänds i repris den 19/8 kl.22.00 och den 21/8 kl.18.00 i Kunskapskanalen.

Eftermiddag ....

Först ägnar jag en timme eller så åt gräsklippning.

Nu har jag lärt mig ., att ha en sladd att hålla reda på är inga problem.

Det är outhärdligt kvavt ute.

Svetten forsar!

När gräsmattan är prydlig och fin, cyklar vi ner till havet.

I vanliga fall är pv långt före mig och slalomåker i hög fart med sin cykel ..., nu, är han lååångt bakom.

Likt en gammal farbror krum-går han längs stranden .., och själv tar jag på mig baddräkten .., vadar ut i äckeltjockt tånglager .., och sedan ..., ett alldeles underbart bad!

Dyker ..., simmar under ytan.

Svalt vatten mot pannan.

Och så hemåt igen.

Jag vänder mig om .., tittar var han är, kompisen min.

Kommer hem ..., säger det jag alltid säger ..."å, det finns inget mer underbart här i livet än att bada!" .., och duschar iskallt för att behålla Känslan.

I loppisfåtöljen ligger pElle och sover djupt,

Ute kommer just då ösregnet.

Litet besök hos herr Witt ...

I lilla byn Steninge, bara några kilometer härifrån, har herr Witt sin butik där han säljer egna alster.

Hos honom och hans son Ludwig, tittade jag in idag.

Och grattis

- förresten -

på namnsdagen alla bloog-Lenor!

Onsdag i landet Halland ...

Arbetsförmedlingstitt .., P1-lyssnande .., och krönikeläsarglädje.
Betyget från chefen.
Flugsmällan.



Kaffestund på altanen.
Sol och parasoll.
Och sigge nilsson på jakt ute på savannen.



Och glädjen över att skrivaren fungerar.

Glädjen över att kunna göra fina brevpapper och vykort.

Sånt.

Onsdagsfönstret ...

Hilda, pensionatvärdens dotter, tecknade/målade detta i sin ungdom och tavlan sitter så fint på väggen här i det lilla rummet där jag just nu befinner mig.

Ett fönster mot sydväst står öppet.

Knappt en vindpust där ute, men himlen är mörkt, mörkt blå.

Och i köket sitter pv och läser Hallands Nyheter; en lokaltidning som jag (som nyinflyttad) får ta del av - alldeles gratis -, i tre hela månader.

Känner ni doften ...?

Nyss uttagna från ugnen.

Och äntligen .., håller jag på att lära mig hur pensionatets ugn fungerar!

Liten hälsning från sjuklingen ...

Och aaaaj, så ont det gör när man skrattar!

I love sigge nilsson!

Ja. Just så är det.

Anteckningar ...

Pill-ritande framför datorn.

Det handlar om perspektiv, hur man får rätt perspektiv på en teckning.



Bland annat, alltså.

Att Sylvester Stallone ska kyssa sonen i röven .., det hade jag ingen aning om.

Men det där om skolan ..., det anade man nog.



Ungefär liknande streckfigurer tecknade hans pappa, då, i sin ungdom.

Ja, kanske nu också?

Det var mest vid telefonsurrande som dylika alster kom till.



Och mitt i alltsammans tänker sonen på Dominikanska Republikens nationalsång.

Och nu har han återvänt till Malmö.

Och precis som när han var yngre ..

... sitter han med pennan i handen och pill-ritar.

Björnbärssylt ...

Och det slår mig - återigen - att den vänsterhänte sonens handstil

är en

exakt kopia

av hans farfars.

Dagens fönster ...

... för tillfället är lundafarmor den allra flitigaste med fönsterhåven.

Här är några annorlunda varianter från Sofiero i Skåne.

Insikt nr ...

Bäst i tv just nu: Klara Zimmergren!

Hon är bara u n d e r b a r.

Spola fram till 9:54 ... och lyssna vad en hundägerska säger.

Eller till 22:30 ...., då blev jag så rörd, så jag fick nästan svälja.

Med posten ...

... kommer ännu mera vardagsglädje!

Två vykort, ååå, det är ju hur kul som helst!

Det övre är från Island och lyder som följer:

"Om ni någon gång ska åka på honeymoon - åk till Island ,-) !
Ön är magisk.! Solen strålar.
Jag sitter vid matbordet och ser ut över milsvida hedar, där får betar.
I horisonten ser jag Vestmannaöarna.
Till vänster Eyafjallajökul.
Vi har badat i en varm källa, omgiven av höga berg.
Vi har upplevt hisnande vattenfall.
Och lammkött som smälter i munnen.
Och jag har köpt en islandströja för 165 Sv Kr!!
Wonderful life!!
Kram Eva."


Saltram, Devon.
The Library.

Det andra är från min systerdotter Rita och hennes dotter Nathalie.

Den senare har fått ett stipendium för att studera Plymouths arkitektur under något visst århundrade och i två veckor ska hon vara i England och ägna sig åt studerandet.

Så här skriver Rita (som åkte dit bara en enda vecka).

"Gått backe upp och backe ner, fotat och fotat.
Kanske inte dina vyer, utan golvsocklar, stuprännor etc.
Det engelska vädret är .., engelskt.
På Saltram spelades Stolthet och Fördom in - här var vi länge.
England i chocktillstånd: jag har inte shoppat något alls, men Nathalie desto mera .., bara böcker!
Kram Rita & Nathalie."

Och eftersom det blev så mycken glädje i och med postens ankomst, vill jag meddela att räntan säkerligen är på väg upp.

Och så ...

... kommer älsklingssonen, han den ende, på besök.

Och tänka sig, vi går på promenad längs havet och var sin liten hink har vi med oss.

Överallt växer björnbär och vi fyller våra hinkar allt eftersom.

Det blir totalt tre liter bär, varav två nu puttrar i kastrullen.



Björnbärssylt .., ååå, perfekt till våfflor och grädde!

Den tredje litern ska sonen få med sig till Malmö .., det blir nånting smarrigt att ha i hans milkshake.

Efter promenaden blir det bad i havet.

Apropå förrförra inlägget ....

Tjej eller kvinna ....?


Igårkväll lyssnade jag till två helt, totalt underbara pärlor i P1.

Först Sommar med pianisten Staffan Scheja.

Hur intressant som helst!

Tillsammans med Pija Lindenbaum .., den för mig mest intressanta sommarprataren.

Och sedan ..., en tänkvärd pratkrönika med Mark Levengood.

Klicka på länken .., titta till höger på sidan ., under rubriken "Lyssna" .., där finns Mark.

Mark pratar, bland annat, om detta att vi aldrig vill bli vuxna .., att vi kvinnor, hur till åldern komna vi än är, prompt vill kalla oss tjejer.

Och männen är förstås eviga killar.

Klart hörvärt!

Morgon i landet Halland ...

Det här lugna livet på landet gör underverk.

Min tidigare relativt höga puls, är nu nere på - för mig - rekordlåg nivå, 66 slag ..., och blodtrycket är jättefint.

Alldeles tydligt känner jag själv hur allt liksom hamnar i b a l a n s.

Att bo på landet .., att lyssna till vindsus i stället för hetsig biltrafik .., att fixa frukost stående vid köksfönstret och på gräsmattan upptäcka en Gröngöling som också tänker på frukost och letar maskar i gröngräset ..., att se lakanen fladdra i vinden .., det är för mig maximal livskvalitet.
(Jag borde ha blivit frikyrkopredikant, ser jag, allt som fattas är era hallelujarop!)

Och att på morgonen släppa in en mjauuujamande sigge nilsson .., att ge honom mat .., att sitta vid frukostbordet och lyssna till P1 .., vilken förmån!

Ja, så länge det nu varar.

(Bäst det är blir man kallad till arbetsintervju och sen får man ställa väckaren på 04.30 och därefter pendla i två timmar och då kommer jag inte att tro att jag har varit med om det här livet ...).

Och pv, som igår var så pigg och alert, går idag som en gammal farbror .., han är krumryggig och har såååå ont i såret som sträääcker och drar.

"Det håller nog på att läka, du var ju så ihärdig igår .., det är säkert därför ..?" säger syster nilsson tröstande.

Efter frukosten går patienten och lägger sig, alldeles färdig och våt av svett.

Och tänk, idag kommer ende sonen på besök!

Klockan tolv ska jag hämta honom på stationen i Halmstad.

Åååå, sicken glädje!

(Nu borde jag egentligen ha med nånting eländigt här på slutet, det får inte bli för puttinuttigt och lyckligt och saligt, då kan läsaren bli kräksjuk .., så ni kan ju tänka lite eller mycket på Pakistan och Kina, och glöm för all del inte att ett stort antal av världens grodor håller på att försvinna - deras hud släpper inte in syre som förut - och snart är det riksdagsval och för hälften av vårt lands befolkning kommer det, oavsett resultat, att kännas förfärligt eländigt .., och det är långt till nästa semester och om inte alltför lång tid så kommer dessutom snö och dimma och säkert halka också. Såja. Nu känns det väl genast lite bättre? )