Dagens fönster ...

"Häromveckan fångade jag de här fönstren från utsidan.

Nu är de fångade från insidan också.

Där ute skymtar strandängarna.
Där inne på Naturum går jag och lilla E på upptäcksfärd.

Kalasgod fika finns det också!

Turtlan."

Nutidstestet v.37.

8 rätt av 10 möjliga.

Av de 27390 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 15629 (57%

Ja, fast detta säger inte mycket.

Det var det helt klart enklaste testet hittills.

Pv får säkerligen tio.

Senare: Jag försöker att klistra in en kommentar här (Emmas dator), men se det går inte. Hittills har i alla fall Guy & SoF rekordet med alla rätt!! GRATTIS!

PV fick samma poäng som Bloggblad, Tankevågor och jag själv, dvs, 8 av 10.

Mossfolk kommer på andra plats med 9 rätt.

Innan vi åker ...

... blir det långprommis - ja, såklart den vanliga rundan -.
Det eviga regnandet har upphört och plötsligt blir det solsken och klarblå himmel!
Ååå, det känns som en enda stor gåva!
I som en liten "ö" av högt gräs ute på åkern, där fullkomligt "våldkvittrar" det.
Mängder med småfåglar som flyger just dit och blir osynliga.
Men dom hörs ...


Vid "polska ambassaden" är gräset lika grönt .., nja, kanske att det börjar ljusna en aning?

Min kamera är totalt värdelös när det gäller motljusbilder, himlen blir kritvit.

Det är väl så här det blir förstås, när lågtrycken har stått i kö för att komma inseglande från väster och sedan landar så där effektivt i trakten av Halland.
Inte undra på att det är grönt på Irland!


Väldigt glad hund.

Och harry - denne vår lille glädjespridare -, han lullar på lite som han vill.
Nu utökas svängarna ..., han gör stora lovar runt åkern .., jagar sädesärlor .., ramlar i en dypöl .., och så börjar allt om igen.

Men han kommer när man säger till och han sätter sig fint på min vänstra sida.


Nere vid båthamnen är det lugnt och fridfullt.
En äldre man spankulerar omkring, rökandes en cigarett.
Det "klingar" av kedjor.
Båtljud.
Inga hästar ser vi till och jag tänker att nu kanske det är slut på säsongen .., nu är dom nog hemma i sina stall ..?


Men inte då!

Alldeles vid parkeringen, just där den där lilla bäcken rinner, där står dom i klunga.

Harry sätter sig en bit ifrån och tittar åt ett annat håll.
(Om man inte ser dom, så finns dom inte ...).

Själv river jag loss lite gräs och bjuder pållarna att smaka.

Efteråt känns det så här: om man tänker sig en luggsliten och trött liten själ som man hänger ut på tork eller i alla fall i friska luften .., och där hänger den i vinden och plötsligt kommer ett stilla vårregn och själen blir alldeles som ny och lycklig blir den också .., ja, precis så känns det när jag har gått på såna här promenader.

Det är som att man får ett nytt liv.

Och när vi kommer hem sätter jag på LP-skivan där Jussi Björling sjunger, men det blir inte långvarigt, ty harry blir förfärad och sitter och stirrar - närapå skräckslaget -, mot högtalaren .., och han gnyr och gnäller.

Jaså, det duger inte med Jussi?

Då spelar jag den här i stället och tänk, då somnar han bums.

(Och ja, jag inser att detta är så smörigt så det är inte sant, men det struntar jag i. Då är jag smörig.)

Här och nu ...

... och fem dagars ledighet har just tagit sin början.

En skön morgon är det.

Friska vindar utomhus och regnstänk mot fönstret.

Och i ett fängelse i Georgia i USA har en man - som in i det sista sade sig vara oskyldig - ingen morgondag.

Torsdagsfönstret ...

"Hälsat på och plockat frukt hos jobbarkompis. Stora och fina äpplen i mängder.

Hennes hundar får inte vara med i trädgården för då äter de äpplen och plommon så det står härliga till så deras magar blir lite väl ororliga...

Så istället får de titta ut på oss.

Hundarna? Jo det finns en hund till men hon hann smita undan innan jag fick upp kameran.

Men sen gick vi in och kliade dom bakom örat. Så klart!

Hälsningar Turtlan."

Och så ett kvällsfönster ...

... från Trelleborg.

Från rara vännen Kerstin Hedgren.

När allt släpper ...

När jag kommer hem, får harry gå ut och pinka.
Men först sluuuuurrrrpar han i sig regnvatten.
Alldeles pladask faller jag för hans blick.

Så här var det.

Någon gång under helgen - det är när det är som mest med kunder och lång kö och jag är ofattbart trött - då kommer en kund tillbaka och säger att hon nog har betalat 100 kronor för mycket för sina varor och hon säger - men vänligt -, att ...."titta här, inte kan det här väl ha blivit 246 kronor!"

Och jag förstår ingenting.
Inte kan jag väl ha slagit in en hundring extra bara så där utan vidare och jag frågar om kvinnan har kvittot kvar, men det har hon inte, och jag rotar i papperskorgen, dock utan resultat.

Nåväl, jag gör en retur på hennes varor, konstaterar att det verkligen blir 146 kronor och inte 246 kr som hon säger att hon har betalat ..., och så får hon en hundralapp tillbaka, plus min ursäkt.

Jag tänker att jag kanske är alldeles för trött och verkligen har gjort fel.

När kön har minskat, letar jag förtvivlat efter kvittot, men icke ..., och jag förstår det inte heller, för jag brukar alltid ge pengarna tillsammans med kvittot och har nu inte kvinnan fått det, så borde det ligga i papperskorgen.

Det gör det inte.

Senare på kvällen, när jag kör hemåt, är jag gråtfärdig.

"Nu är det nog på gång .., det är nog början på Alzheimer", tänker jag.

Och jag känner mig så o d u g l i g och eländig och förtvivlat ledsen.

Idag, någon timme innan jag ska gå hem, kommer samma kvinna tillbaka.

Nu vill hon be om förlåtelse .., det visar sig att jag har gjort helt rätt och var hon har fått summan 246 kronor ifrån, det vet hon rakt inte ..., och kvittot har hon hittat i plånboken och "förlååååt, förlååååt!" säger hon och tar min hand och jag känner det som om ett ton av ångest ramlar rakt ner på stengolvet!

Den där Alzheimerångesten, den finns alltid inom mig, även om den inte alltid gör sig påmind.
Men var gång jag glömmer nånting, då tittar den fram!

Och det händer att jag tänker att jag måste göra en test, men jag vågar inte.

Tänk, om det verkligen visar sig att något är fel!

I och med kvinnans besök i affären och hundralappen som hon lämnar tillbaka, är det som om livet kommer tillbaka.



Och jag säger hej svejs till rara arbetskamrater och kör raka spåret till Slöinge, där jag hämtar ut boken från Adlibris och därefter blir det ett besök i antikaffären, där jag köper en handbroderad - och ganska stor - duk, till det facila priset av 150 kronor.


Undrar just vem som har ägnat timmar åt att brodera allt detta?
Vad tänkte hon på? (Ja, jag utgår ifrån att det är en hon, men det kan ju vara fel).
Vilka drömmar bar hon på?

Som en vårlig duk är det, men jag har ändå lagt fram den på köksbordet.

En bukett astrar har också fått göra mig sällskap hem.

Och nu väntar alltså nästan en veckas ledighet och jag ska lägga mig raklång på soffan och läsa en skvallertidning och bara n j u t a, allt medan pElle, sigge nilsson och harry gör mig sällskap.

Just så.

Ni har väl inte missat ....

... reportaget om den flitiga-fagra-och förälskade-fönsterfångerskan och hennes medsystrar?

Om så är fallet .., så klicka här.

Sista-dagen-innan-semester-fönstret ...

... kommer från landskapet Närke.

Men den som höll i kameran, det var rally,- och stickmadamen i Västmanland.

Ett kvällsfönster från Storavan.

"Detta var vad jag kunde se genom fönstret i stugan förra helgen.

Grannarna lägger ut nät.

Solskensbilderna har det inte blivit så många av senaste veckorna.

Så skriver Guy från Arvidsjaur.

vad vi pratar om ....

om orken som ibland tryter

och lusten

och engagemanget

vi pratar om om kick-off och kick-down

och tvättmaskiner och torktumlare

om känslan att vara oduglig pratar vi också

och om upplysning.se

allt pratet tar nog en timmes tid i anspråk

eller kanske fyrtiofem minuter

och just där på slutet

hinner vi även med det kulturella

så där som ...

clint eastwood, stellan skarsgård, sven wollter och inte minst: montalbano

om krister henriksson pratar vi däremot inte

efteråt

känns allt enklare

insikt och utsikt ...

på väg hem från Falkenberg

det är när jag har passerat Eftra kyrka och tittar ut över slätten där till vänster

i dalgången liksom

då tänker jag på det pv sa

att detta en gång var havsbotten

- tanken svindlar -!

tänk

att där jag nu susar fram i en silvrig saab

där simmade kanske torsk och spätta

och små och större sillar

sånt tycker jag är läckert

Den där pinnen ...

Ingenting är så roligt för en svansviftande liten krabat, som att hämta en ivägkastad pinne.

Då gömmer han sig i som en liten grop ute på ängen och kanske tror han sig där vara osynlig för matte ...?



Men titta, nu kommer hon!
Och han ligger där ihopkurad som en blåsvart boll, med pinnen mellan framtassarna.




"Sniff- sniff ....!!"

Nånting i luften är det som lockar honom ....?

Nästan hemma, vid parkeringen där naturreservatet börjar (eller slutar), kommer en vit, tyskregistrad bil körande.

Nu blir det tvärstopp!

Harry sätter sig bums och tittar bort mot bilen .., viftar lite på svanstippen .., och hur jag än lockar, vill han inte komma.

Det tyska paret blir kvar i bilen en stund .., tittar på Harry och ler vänligt.

Vinkar lite.

Och Harry viftar ännu mera på svansen.

Sen går vi hemåt.

Precis så här är det ...

... när man har självlockigt hår.

Då kan man hissa upp antennen och ta in nåt intressant program.

Ja, det är bara att välja.

Dagens fönster ...

"Nu håller jag på med slutredigering av mina husbilsresebilder.

Och när jag ser det här vackra huset i Toulouse med alla sina fönster så tänker jag: den bilden tog jag ju till Elisabet!

Så varsågod önskar Monet."

Nu är det så här ...

... att den här bloggmadamen är så intill döden trött, så hon orkar inte skriva en enda rad.

Möjligen två.

Nu blir det sängläge och återkomst i morgon.

Se där, det blev fyra.

Ett måndagskvällsfönster ...

"Hej Elisabet.

Hittade den här bilden i min fotomapp och tänkte direkt på dig, av två anledningar.
Dels för att det kanske med lite god vilja kan passera som en fönsterbild och dels för det smarriga smörgåsutbud som det här caféet visar upp innanför glaset.

Tänkte att det kunde passa en gott bröd-älskare som dig Elisabet.
Till och med jag som äter enligt LCHF-metoden blir sugen. ;)

Varma hälsningar från mig och "landet" Västergötland!

SoF."

Morgonpasset ...

Svettigast hittills på morgonen: att få på sig stödstrumporna.

Det är nästan så man får duscha efteråt.

Måndagsfönstret ...

.... kommer från Gudbrandsdalen i Norge.

Har ni inte varit där, så har ni missat nånting helt fantastiskt!

Fönsterfångerska var lejonet och vännen Bente.

Några timmar efter att pElle hade kastrerats och vi hade återvänt till min lilla 1:a i Ystad, då låg han så här i sin korg.

Totalt utslagen!

Det är väl ungefär så jag känner mig just nu.

Slut på.

Och i morgon stundar låååång dag i kassan - från att vi öppnar, tills vi stänger -.

Nåväl, två arbetsdagar återstår - måndag och onsdag -, dagen därpå blir det lillsemester, ty då åker vi norröver och ska hälsa på dr Böhlander med familj i Väsby, samt AP, Micke, Nelly och Taurus på Ekerö .., och så blir det Lidingölopp (inte för mig, om nu någon inbillade sig det, jaså, det gjorde ni inte ,,,? ) och barnbarnsmassage och lite annat.

Om jag längtar?

Oh, yes!