Vid tvåtiden ...

Utsikten från solstolen ..., nästan som hemma i Malå i Tjamstanbacken,

Pensionatsvärden har tagit bilen till Mora för att hämta brorsdottern Kajsa med pojkvän .., i soffan ligger AP och vilar och Micke har kommit hem från vasaloppsstarten där han hämtat nummerlapp och chip inför söndagens äventyr .., Hilda och Patrik tar igen sig bara .., ja, då tar jag på mig anoraken och knatar iväg till backen, men först till det fina bageriet där jag köper ett avlångt bröd som inte är av denna världen (inte priset heller, för den delen ...) och sen tänker jag slå mig ner i en sån här ihopfällbar stol och sitta där i solskenet.

Dom fällbara stolarna förvaras i en stor trälår intill ingången till restaurangen.
Längs väggen sitter nu turister och tar igen sig ..  ,idag är där färre ungdomar än igår och inga glassiga typer, men tänk .., ändå, så står jag där och tvekar lite .., jag tycker att det känns så dumt att spatsera framför hela sällskapet .,. så där som om man ska bli bedömd.

Alltså står jag en stund och låtsas ungefär som om jag väntar på nån .., jag tittar upp mot backen och spanar efter det obefintliga sällskapet, tills jag får nog av mig själv och hur dum jag är .., då stegar jag ner till den den trälåren (ja, det är en liten sluttning och där är våldsamt halt ...) och hämtar stolen.

Åååå, så ljuvligt att ha den med sig och sedan - i lätt avskildhet - kunna sitta och låta solen värma kinderna!

I kanske en och en halv timme sitter jag där och lyssnar till mammor och pappor som säger till sina  barn att nu är det snart färdigåkt för nu stundar middag och barnen knorrar och vill åka fler gånger .., "bara två gånger till .., snäääälla!"

På väg hem passerar jag en liten tös som jag sett åka upp och ner i backen.
En av gångerna stod hon intill sin mamma och tittade åt mitt håll.
Så där .., så att våra blickar möttes.

Nu står hon och hennes storasyster och väntar utanför bageriet och just när jag passerar säger den yngre tösen "hej!" och jag hejar också och så småpratar vi en stund och jag gissar att hon är fem år och det är precis vad hon är.

Det kändes bra.

Den där pratstunden.

Henriks vänstra hand ...

Alldeles komplett underbart är det ju att - utan att man ens har förväntat sig det -, så kommer ett stycke vänsterhand susande genom rymden .., från Göteborg och krokiga spåret upp till en stuga i Sälen i Dalarna!

Så här skriver avsändaren:

Den här vänsterhanden tillhör Henrik.

Henrik är född i Stenbockens tecken och är äldst i en brödraskara på tre.

På bilden kan man se en glimt av en av hans tatueringar. 

På underarmen står det: Genom svårigheter mot stjärnorna.

Han har hållit på med idrott sedan barnsben och som lite äldre på elitnivå. Han tränar fortfarande minst ett pass varje dag. Han är en mycket målmedveten person, som inte ger upp i första taget.

Som liten var han försiktig och gjorde sällan något, som han inte var säker på att klara av, men numera provar han gärna nytt antingen det gäller matlagning, klädstil o.dyl.

Han kommer från Göteborg och har en skånsk mamma och en pappa från Norrbotten.

Henrik studerar på Textilhögskolan i Borås och när bilden togs var han i faggorna att ge sig iväg på utlandsstudier i Tyskland.

Om han får som han vill så vill han starta och driva ett modeföretag i framtiden, då med herrkläder och ev. damkläder.

Tillvaron tycker han befinner sig på en 7:a och det är nog mest för att hans flickvän fick sin utlandstermin förlagd i Manchester och han saknar henne.

Hans bästa egenskaper är hans drivkraft och hans goda minne och när han knäpper sina händer har han höger tumme upp. (Kan man ha nåt annat, undrar han?)

Du kanske har gissat att handen tillhör min förstfödde?"

Tack snälla, rara Ann! säger jag.

Till hon som fyller år ...

Idag är det födelsedag för en madame som i många år har varit flitig på att kommentera här på bloggen, nämligen den rara ellem från Skellefteå.

Här kommer ett stort grattis härifrån!!

Förmiddag i landet Dalarna ..

Hilda löser korsord .. mental träning inför morgondagen.

Efter en onsdagkväll då åtminstone halva styrkan däckade så snart lammsteken var avklarad (pv hade testat första backen i Berga By tillsammans med Micke och var totalt död när han kom hem och klockan 20.00 gick han helt enkelt i säng ...), blir det torsdagmorgon och då är det andra bullar! 

Innan halv sju är vi uppstigna och det blir frukost och planering inför dagens utflykt till Tandådalen och våffelstugan (dit skidar alla utom bloggmadamen, som ska vara hemma och umgås med Nelly) och senare ska pv köra till Mora och hämta brorsdottern Kajsa och hennes Emil och sen väntar uppladdning inför stafetten i morgon.

Hilda, som i år gör debut i laget, har oroat sig för att köra vilse, men för övrigt är hon lugn som en filbunke.

Heja henne!!

Och AP har hittat ett pussel där några bitar är borta ...

Dagarna bara susar iväg! 

I morgon fredag .., då är det alltså näst sista dagen här i Sälen och på lördagkväll ska det plockas ihop och packas och städas det mesta .., söndagmorgon vid fyra stiger vasaloppsåkarna upp och vi som är kvar ska  lämna stugan i fint skick .., och sen iväg för att agera hejaklack! 

En stund senare är det klart.

Hej å hå! 

Dagens fönster ...

"Hej.

Jag brukar  läsa Bakom orden, bloggen där Nelsson skriver. 

Då kikar jag oxå på din blogg bla om dagens fönster.

Tänkte då att Du kanske ville ha ett gårdagens fönster från mej, 

Jag heter  Sigurd Fûrst  alias Sigg och är en grå jako. (kunde inte
skriva det tyska "y"et)

Jag bor ca 2 km från Nelsson  (nära hallandsgränsen)  och har en
långhårig schäfer  Harry som kompis.

Jag vet inte om du brukar ta in sånt här, men chansar lite, Du gör ju
som du vill, det är din blogg.
Matte kommer att läsa den iallafall ;-)

Hälsn Sigge o matte Anneli."

// Klart att det kommer in! Hälsa så mycket till Sigge! Elisabet

"Oh, niiiice ...!"

I  lilla stugan alldeles här intill.

Och så slår jag mig ner vid solväggen där i Gustavsbacken, just där det finns en massa hopfälla stolar som står på rad och jag har med mig en bok och intill mig sitter ett par i min egen ålder och bakom mig, ett sällskap ungdomar, vilka - ska det visa sig - alla är säsongsarbetare.

Några diskar, andra serverar, en tredje arbetar med att städa hotellrum.

Hela tiden pratas det högljutt .. , och det beställs in champagne i iskylare och öl i stora stop .., och jag får höra allt om hur det varit på jobbet och allt är "niiiiice" ...,  där är en som arbetar i Norge och tjänar multum och inte behöver man slita sig fördärvad heller, "i Norge, fy faaan, det är inget tempo alls, man börjar med fika och det är långa luncher, nästan så man skäms och jag jobbar bara med norrmän och dom är hur lata som helst!" säger den unge mannen som nu har en ledig vecka och ska festa mest hela tiden.

Och det pratas om förhållanden hit och dit.

"Är du tillsammans med henne ännu ...?" frågar en ung tös en lika ung man.

"Nja, det är ungefär som att gå på svag is och jag funderar som bäst på att hitta ett sätt att ta mig till ett säkrare ställe, ja, du förstår ...?" säger mannen.

Jo, hon förstår.

Och en annan ung man, han har bakåtvänd keps och glasögon som man kan se sig själv i .., frågar en ung kvinna: "tjena, fick du ligga igår ..?" och den unga kvinnan säger att oh, ja .., visst, det var helt okej!

Så där går det på.

Så värst mycket läsning blir det inte och vid ett bord, lite till vänster, upptäcker jag Henrik Schyffert i orangefärgad fleecejacka ..., och plötsligt sätter sig en bredryggad man precis framför mig och skymmer solen och det är väl ungefär då jag tar mitt pick och pack och går hemåt.

På parkeringen möter jag två poliser som kollar nykterheten hos bilisterna som kommer eller åker.

Och nu har jag gjort två stora laddningar med potatisgratäng, allt medan det övriga sällskapet är spridda för vinden.

Lammstek till middag.

Mums!

I Sälens by ...

En upphittad inköpslista på Ica i Lindvallen.

En sån där "man-tager-vad-man-haver-lista".

 

Och nere i själva byn sitter Vildmarkshasse och säljer korv och inte långt därifrån, en trottoarpratare där man kan anta att ordet "hemlagat" spelar en viss roll.

Så här blev det ...

Tisdagmorgon.

Uppstigning i ottan .., ordna kaffetermosar och stekta-ägg-mackor .., och så iväg, i två bilar.

Jag sitter i baksätet hos Micke och AP och har lilla Nelly i mitt knä.

Ååå, så hon undrar vad som är på gång!

Vägen till Oxberg ser - helt obegripligt - annorlunda idag, mot för bara någon dag sedan .., och jag blir osäker om vi verkligen är på rätt väg?

Börjar tänka på hur det skulle se ut om dottern missar starten .., ack och ve! 

Nåja, vi kommer fram i god tid och som alltid är det fenomenalt bra ordnat med parkeringsplatser.

Mot snödrivor står hur många män som helst och pinkar helt öppet.

Kvinnorna får vackert köa till uppställda bajamajor.

Så även AP.

 

Alldeles innan det är dags att ge sig iväg, värmer hon upp och viftar ihärdigt med armarna.

 

"Så här sa alltid pappa att man skulle göra och så vifta med dom åt olika håll, ja, det var när han följde mig på skidtävlingar!" säger hon smajlande.

Kvart över tio går starten ..., och vi åker genast vidare till Oxberg där vi tar emot och hejar och lilla koskällan gör nytta .., pv är på hugget och hejar och springer jämsides med somliga åkare .., vi klappar händer och möts av varma - men ibland rätt trötta - leenden.

I Hökberg blir det ännu mera hejande! 

Ett norskt par i min ålder står och väntar på sin dotter och jag frågar vilket startnummer hon har  - 2395 - säger pappan och vi får veta att tösen heter Gina (uttals med g som i gott) och att familjen kommer från Lilleström.

Så vi lovar att heja på Gina när hon kommer och dom i sin tur ska heja på AP. 

Ååå, vilken glädje att se denna Ginas min när vi - en eldig pv .., Anders, Micke, Patrik, Hilda och jag själv - hejar alldeles våldsamt och ropar "heja Gina, heja Gina!"

Mellan varven tar Anders - via mobilen - fram namnen på de olika åkarna, via startnumret förstås - och då blir det samma effekt .., många förvånade miner när vi gör vågen och hejar på Lars, Sonja, Annika och alla de övriga.

En äldre farbror blir så till sig, så när han ska till att vinka och tacka och viftar med staven, håller han nästan på att tappa balansen.

Ååå, alla leenden värmer hjärtat!

Efter tre timmar och fyrtiofem minuter är AP i mål.

Bra gjort! tycker lagledaren och kramar om henne efter målgången.

"Och bara tolv kilometers träning på snö i år, tänk nästa år .., då kan du köra hela sträckan!" säger pv leende.

Kanske är det så att det här med att rida, mocka, kånka på hö,- och halmbalar och foderhinkar .., det gör sitt till.

På kvällen blir det sång - förstås -, med text skriven av PV.

Så här gick den sista versen, som sjöngs solo av AP:s lillebror.

"Idag är jag för syrran min, så extra mycket stolt,

hon åkte som ett batteri på hundratusen volt.

Fast kroppens alla muskler värkte, var det inget gnäll, 

hon jobba på och slet likt en kanin från Duracell."

Jag kan säga att skidåkerskan var kritvit i ansiktet mest hela kvällen, så slut på var hon, men nu är det ny dag och såväl hon (nu pigg som en lärka!),som pv har givit sig ut på en träningsrunda.

Ja, så var det.

 

Onsdagsfönstret ...

Här kommer ännu ett fönster från Värmland och den där "vinterstugan" som byter namn när sommaren kommer.

Turtlan höll i håven.

Sköna Hem ....

Så här ser det eleganta vardagsrummet ut i vår hyrda stuga.
En hörnsoffa, modell sjuttital kanske ..., glansigt tyg .., och med orangefärgade kuddar och plädar till den något lilaaktiga soffärgen, men det går bra det med.

På väggen till vänster om bordet hänger tv:n.

Här satt vi igårkväll och tittade på Akuten - det var Hilda, Anders, pv och jag själv och så mycket sällskap har jag aldrig någonsin haft när jag suttit i soffan Ektorp hemma - , ja, och tittat på samma program.

Och så idag då .., krumleurig resa till Orsa Grönklitt och där, inne i skiduthyrningslokalen (där det vimlade av turister som väntade på slalomskidor, löparskidor, brädor och pjäxor av allehanda slag och modeller ...) lyssnade jag till en dam i 65-årsåldern kanske, en dam som var såååå upprörd över att hennes skidor inte fungerade som hon tänkt sig ..., och det finns inte ord för hur mycket jag beundrade den unga expediten som inte med en m i n   förrådde vad hon garanterat tänkte .., för mer oförskämd kund har jag sällan varit med om.

Precis ALLT  var fel.

Till slut visade det sig att damen hade gått upp i vikt och då blev det ju såklart andra förutsättningar än tidigare år ...., ja, med fäste och sånt.

Tack och lov att jag inte arbetar i den affären .., jag undrar om jag hade kunnat hantera det hela lika bra som den unga tösen?

Skiduthyrningen var rena kaoset - men ett organiserat sådant -.
Trevlig personal .., ja, det var imponerande hur väl det fungerade.

Sen hemåt.

Vid Oxberg, eller utanför Oxberg, såg vi starten för morgondagens Halvvasa, där AP ska ställa upp.
Klockan åtta får vi nog ge oss av .., starten går klockan tio och sen åker vi troligen i två bilar - hejaklacken består av övriga sällskapet - och kaffetermos och mackor ska förstås med och koskällan och flaggan!

Sist av allt - nu är det nutid -, tog vi lunch i Gustafsbacken (med f eller v .. strunt samma) och nu är alla utom Patrik och jag själv ute och tränar i spåret.

Hilda, som har sträcka fyra på fredag (den som först "dr Böhlander" och sedemera Josefine hade) har för idag för första gången någonsin stått på längdlöpningsskidor, men det gick bra .., och pv trodde att Hilda och Patrik (debut även för honom i längdspåret) klarat av en sex kilometer och inga incidenter av större slag hände .., allt hade gått enligt ritningarna.

Nu inväntar vi bara stockholmsgänget och lilla Nelly, förstås!

När Anders och pv återvänder, blir det en sväng till en Outlet här i närheten, för inköp av diverse utrustning ..,. nu har ju alla utom sonen såna här tajta kläder .., kanske känner han en viss press ..?

Ja, det var dagens andra rapport.

Här sitter vi ..., mitt emot varandra, Patrik - som håller på att färdigställa ett reportage till tidningen 7 Dagar som kommer ut i Halmstad - och jag själv.

Nu får det vara nock!

Här och nu ....

Allt väl i landet Dalarna! 

Tre stugor finns på gården där vi hyr ..,  det visar sig att Anders nu har bott i alla, ja, utom den som ni ser en bit bort på bilden! 

Underbart väder!

Har idag kört till Orsa Grönklitt och hämtat sonens skidor ..., en härlig tur, då vi såg Öppetspåråkare längs vägen och nu ska vi upp i backen och äta lunch! 

Det är ju löning idag ,-)

Ha det gott, govänner!

Dagens fönster ...

Det var när Monet besökte La Bastide du Moulin i La Cadière d'Azur, som hon tog den här bilden.

Herrekors, så vackert där är! 

Där har jag lovat mig själv att en gång i livet övernatta.

Klockan 4:49 ...

Och nu är jag så pigg och alert, så nu spelar det ingen roll att jag inte har kunnat sova.
Man hinner mycket på natten.

Jag har packat det sista .., börjat elda i pannan ..., tagit mig en macka med gravad lax på ..,
och är så tacksam för att min f.d. svägerska ska sköta om hus och katt medan vi är borta.

Och när jag letar en bild på henne, snavar jag i stället över en bild av mamma - den är från malåsidan som Ulf Bergström sköter om - och alldeles varm i hjärtat blir jag när jag tittar på den.

Pappa brukade kalla mig för "Brännbergs-Frida" när jag var liten - det berodde på att jag så ofta tittade in hos grannarna -, kanske för att det oftast bara var just pappa och jag själv som var hemma.
Det blev väl för enjängt, förstås.

På bilden sitter alltså mamma och Frida Lundström och mamma har kjol som vanligt och det tjocka håret i hästsvans.
Titta, så ömsint dom håller om varandras händer!

Nu ska jag lägga mig och vila en stund på soffan Ektorp.

Om en timme lär pv ska stiga upp.

Det är nog bättre i landet Halland ..-

Den store ledaren i Nordkorea Kim Jong - Un, har meddelat vilka frisyrer som nu gäller i landet.
Damer har fjorton varianter att välja på, männen tio.

Själv har den store ledaren en lite fluffig och elegant frisyr, ja,  ni ser ju själva hur stilig han är.

Och övertecknad hade förmodligen hamnat i fängelse, då jag under de senaste trettio åren haft såväl långt som uppsatt hår.

Söndagsfönstret ...

Vilken vacker bild, visst är det!

Så här skriver hon fönsterfångerskan:

"Hej!

På besök på sommarstugan, idag omdöpt till vinterstugan.

Vi åkte ut efter dagens "släktlunch" och tittade till huset.

Stilla, snö, vitt och vintrigt.

Passade på fånga ett vinterfönster till.Dig.

Turtlan."

En ny vän ...

Ikväll fick jag en vänförfrågan på Facebook.

Det var från Gösta, snart åttio år, ja, ni vet .. Notarius Publicus.

Han har nämligen skaffat sig ett konto där.

Om jag tackade ja?

Gissa två gånger!

Sömnlös ...

 Mariagatan i Ystad. En annan sorts natthimmel.

Natten mot idag kunde jag omöjligen somna och jag vred och vände mig .., låg åt andra hållet .. ,bad pv vända sig .., puttade på harry .., gosade med harry .., ställde mig vid fönstret och tittade ut .., - nej, ingen råbock vid lilla eken -, däremot månen (inte vid eken, men på himlen!) som lyste så där så man kunde tro att vi hade tänt en lampa ute på gården.

Vid tvåtiden tog jag mig en kaviarmacka.

Och sen drog jag täcket om mig och lyssnade till nattradion i P4 där Rickard Herrey var programvärd och tog emot samtal från när och fjärran (efter en stund bad han vänligen dom som var berusade att inte ringa .., det blev liksom inga bra samtal och by the way fick vi veta att programvärden aldrig i hela sitt hade varit berusad ...) och han läste upp sms (bland annat från ett par som var i Mexico på semester och just skulle gå ut och äta middag ...) och jag tänkte att hans trygga röst blev som en vän i natten och ännu mer tänkte jag på hur mycket det ska betyda för människor som ligger alldeles ensamma och kanske är ångestfyllda?

Människor som har fått svåra besked.
Som är sjuka.
Ensamma.

Och sen kom jag plötsligt ihåg att Rickard Herreys mormor och morfar drev Forumbiografen hemma i Malå ..., och brödernas morbror ramlade i en gruva och dog alldeles för ung .., och deras moster bor i Frankrike och är gift med skådespelaren Frej Lindkvist.

Sånt kan man tänka på när man ligger i sängen och inte kan sova.

Sista dagen ..

Lagårdsvägg på Ven.

... på ett tag som jag ska stå bakom kassan och det känns skönt - även om det var underbart att komma till jobbet och få träffa arbetskamraterna och stå och skoja bort en stund - sånt där vardagligt småprat bara.

Och rara kunder.
Vi pratade om Melodifestivalen och om man tittar eller inte .., alla köper chips, läsk och dip och alla säger att det är ju så enbarmligt dåliga låtar i år, men ändå .., jo, man ska titta.

Idag var första dagen på länge som det blev rejält med kö - en del sommarstugeägare har dykt upp igen -, någon från Ljungby i Småland och några från Jönköping.

"Du vet, vårvärmen ska komma i helgen ...", säger mannen från Jönköping.

En kvinna i min ålder har köpt naturgodis som är dyrt och i väntan på sin tur i kassan, norpar hon hela tiden godis från påsen och står där och tuggar helt ogenerat.

Det är sånt man inte förstår.

Nu är arbetsdagen tillända och när jag kommer hem ser jag Sylvia Vrethammar i glitterfodral; hon sjunger om trivialiteter och jag säger till pv att ja, ja, åtminstone kommer tyskarna att rösta på henne om hon vinner den svenska uttagningen.

Ungefär så har det varit.

Och är det.

Dagens fönster ...

Från Hedgrenskan i Skåne kommer dagens fönster; fångat i ett stall.

Och när jag sms:ar och frågar vem som har den här utsikten, kommer - inom loppet av tio sekunder - en ny bild, nu av hästen som heter Coffee.

Jaha, ja.
Det är han som bor där.

Tack Kerstin!

Nu minsann ....

... har jag iklätt mig dom rosarutiga pyjamasbyxorna.

Med snörning.

Om jag säger som så .., så föll inte pv till golveet av hänförelse.

Men det gjorde jag.