 |
| Som en enda röra är det ... |
Första arbetsdagen den här veckan och jag säger till A-M i charken att ååå, hur ska man uthärda när man blir pensionär och det blir vinter? På sommaren är det förstås ingen konst .., men vintertid!
Om detta pratar vi en stund .., allt medan jag plockar in Östras Bröd, gräddar vårt eget .., tar emot mejerivaror och lite annat.
Vi pratar också om den här gode vännen som helt plötsligt fick veta att han har två halvsyskon.
"Ja du, det fick jag också veta .., två halvbröder har jag som dök upp helt plötsligt och du anar inte så roligt det var .., vi kom varandra riktigt nära!" säger A-M leende och med ögon som har blivit blanka och tårfyllda. Hennes kinder är röda. Här pratar vi känslor.
Och kaos råder i vårt svenska samhälle .., kvällstidningarnas rubriker handlar om utgången av budgetförslaget och om nyvalet och jag tänker att ..., å, så hemskt, nu väntar sex månader av hätska debatter och jag tror inte att nånting längre är givet.
Innan arbetsdagen är tillända står jag en stund ute på lagret och surrar med arbetskamraten, hon som är kolonialansvarig. Vi pratar om detta med att hinna med eller inte, om personalmöten och julbord och vilka dagar som är kämpigast.
Från Hässleholms sjukhus ringer en vänlig sjuksköterska och får höra om eländet igår, då, när mitt gamla protesknä havererade totalt och hur jag inte kunde belasta benet det minsta lilla och fick gå med kryckor. Innan det blev kväll hade det ordnat upp sig.
Nu får jag tid att prata med läkaren som opererade mig, danske Sören Nånting, som ska ringa upp mig den sjunde januari. Sen får vi se vad som händer.
Och nu blir det eftermiddagsfika tillsammans med friherrinnan. Hon kommer när som helst.
