Måndagmorgon i landet Halland ...

Ännu blommar några tulpaner .., dom här vid söderväggen.

En sak är säker, sädesärlor lever farligt där det finns katter.
Det händer att jag hittar fjädrar i en liten hög och det är ju förfärligt eländigt.
Längst uppe på hustaket, under en tegelpanna och granne med herr och fru stare, har i alla fall det här lilla paret flyttat in och jag hoppas att dom klarar sig med livet i behåll, ja, hela sommaren!

Och det här med blommor .., det är så härligt!
Jag köpte bolltistlar och planterade dem så prydligt i rabatten .., jodå, där växer dom visserligen, men inte så bra som dom frön som flugit iväg till slänten ner mot vägen .., där kan man prata om ståtliga bolltistlar!

För mig är gullvivor lika med min barndom.
Mamma hade dem i rabatten och "Primula veris", det var nog det första jag lärde mig på latin.

Och gullvivorna planterades också i rabatten, men på gräsmattan en bit därifrån, där kommer dom på parad! Titta bara ..., här kommer det att bli mängder med gullvivor!

Äntligen börjar vi (läs: jag ...) skönja slutet på all ved som legat på gräsmattan!
Planen igår var att få slut på det hela .., men så kom annat emellan (däckbyte, t.ex .., nej, vi har inte dubbdäck) .., men kanske ändå i veckan att allt detta försvinner?

Om nu inte pv får för sig att hämta ännu ett lass.

"Ja, men nu har vi ved så det räcker hela nästa vinter och mer än så ...", säger han.

Och allt detta var gratis!

Full sprutt ...!

I minst ett par års tid har pv velat köpa mig en el-cykel och jag har ihärdigt tackat nej.
Om du som eventuellt läser här funderar varför, så kan en anledning vara att jag inte gärna vill stå i skuld .., och även om det är en gåva, så kostar den en hel del och jag kan omöjligen återgälda det hela.

Idag tog han upp frågan igen och den här gången brydde jag mig inte .., jag sa "ja, tack!"

Och nu är den här.

Målning av rara Eva på Frösön. Här sitter jag på min gamla cykel och pElle tittar på.

Under mina sju år i Ystad cyklade jag precis överallt, så länge det inte var vinter och snö.
Cykeln stals, hittades igen och stals om igen.
Men ååå, så jag tyckte om att cykla Regementsgatan fram .., sen längs Blekegatan .., vänster förbi Ejdern där mamma bodde .., förbi den gamla kyrkogården .., genom rondellen och sen vägen mot Svarte och så, till slut, parkera vid stranden.

Jo, jag tog med mig cykeln till landet Halland, men den gick sönder rakt av .., och sen har det inte blivit av att någon ny variant kommit hit. Förrän idag.

Det kändes aningen vingligt att ge sig ut längs kustvägen .., men oj, vilken sprutt det är på en elcykel! Man måste trampa hela tiden och när själva kraften sätts in, ja, då är det som när kör en turbo och den går igång. Jätteroligt var det och säkerligen bra för mina knän.

Sen tog jag mig an gräsmattan.
Att klippa en stor tomt med en gräsklippare - modell elektrisk - och med en sladd lång som en evighet släpandes efter eller längs med (tills jag virade ihop den och fick in rätta snitsen ...), det tar på krafterna.
Jag kan säga som så .., att jag hoppas innerligt att tant Iris Johansson - en gång söndagsskollärare i Filadelfia hemma i Malå, numera sittandes på något moln -, inte hörde mig, för det blev till att tvätta tungan någon timme senare.

En liten rund plätt med styvmorsviol och nån annan för mig okänd liten pluttblomma, fick stå orörd.
Och nu har jag förstås så ont i mina knän så jag knappt kan röra mig, men det går ju över.

Delade därefter några nävor och satte i rabatten närmast ytterdörren ..., ska ta bort andra blomster som jag köpte på Åbergs Trädgård i fjol och som inte alls blev som jag hade tänkt mig!
Och så ska jag inhandla förgätmigej - det ska bli som ett  h a v  av blå blommor -!

Medan jag klippte gräset och blev allt mer irriterad på sladden som lossnade .., eller tjorvade in sig .., eller som jag höll på att snava över, ägnade sig pv åt att klyva veden. Snart är det färdigt.
Äntligen!

"Men .., ja, kanske att jag åker och hämtar ett lass till ..", säger han.

Och nu ska jag steka fisk till middag.
Rödspätta.
Färsk rödspätta.
Och senare ikväll Mästarnas mästare.

Jo, men visst.

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

Hej

Det bästa i veckan var spontantrippen till Stockholm med bästa bror och svägerska.
Körsbärsträden i Kungsträdgården var magnifika.
Lunch på en härlig restaurang.
Middagen intogs hos bror och då blev det årets första grillning.
Svägerskans Bougainvillea var minst lika magnifik som Körsbärsträden.
Den har många år på nacken.

Idag tvättas fönster och det bästa...sanering av ventilen!!!!!
Fågeln har jobbat hårt på sitt bo men nu är det stopp.

Kram från Babsan

Till madamen i Portugal ...

Från den jämtländska madamen boendes i Stockholm, hon som bokstavligen sitter i riksdagen (och stenograferar och skriver ut och översätter och har sig) ., som ägnar sig åt bootcamp tidiga vardagsmorgnar .., som har bott i Kina och annorstädes .., som en gång gifte sig Vitaby kyrka och som har en syster i Paris och en man som skriver helt underbart ..., ja, från henne kommer ett tack för vinsten i uppmuntringslotteriet.

Bilden från tidningen I form.

Googlade på bootcamp och fick upp den här bilden.
Ja, men det ser ju himla trevligt ut ......

Och vinsten var dom små aklejefröna som åkt i ett litet kuvert från Portugal till landet Halland.

Så här skriver hon: TACK kära du för försändelsen! Här får fröna gott sällskap i kolonin som ni ser:)

//Helena/Cruella

Men äras den som äras bör - det vill säga - i det här fallet Anna i Portugal.

Söndagsglädje ...

Nej, hönsfamiljen har ännu inte hamnat i en kartong. Jag tycker så mycket om dem. I fönstret en gurkplanta.

Ledig söndag.
Ljuvligheter.
Kvällen innan har jag hämtat pv vid järnvägsstationen i Falkenberg och tänk .., det är ju nästan ofattbart när man tänker på hur det  h a d e  kunnat gå .., han tog ett tidigt tåg till Stockholm, bevistade ett årsmöte för Sveriges vindkraftskooperativ .., tog 18.22-tåget till Göteborg, kom fram i tid och så sista sträckan med ett Öresundståg.
Allt fungerade perfekt!

Och nu söndag.
En gråmulen himmel även idag.
Lyssnar till P1 mest hela morgonen.
Språket ,  (missar Andliga Sånger) ...,Vetenskapsradion (noterar att många yngre reportrar numera pratar på ett särskilt sätt .., om man byter ut svenskan mot engelskan, så skulle själva satsmelodin passa bättre ..,det är vad jag tänker ...) ..., lyssnar till landväderrapporten med en uppläsare som heter Per Lundgren och blir varm i hjärtat .., ååå, det låter hemtamt!

Nog är det väl ändå otroligt vad det här med igenkänning betyder.
Och röster!
Från första stund tyckte jag om pv:s röst .., lugn och trygg, precis som rösten hos mina barns pappa och Anders har samma mörka, lugna stämma.

En röst som inte lockar mig är den nya KD-ledarens.
Nej, jag tror inte att hon kommer att höja partiet till skyarna och känner mig därför en aning illojal, kanske mest för att hon är kvinna och ung och nog borde man (jag) önska en ung kvinnlig partiledare lycka till .., ja, men då gör jag det, även om jag inte röstar på just det partiet.

Även mamma, längst till höger, pratade fort. Och använde ordet ljuvligt.

Jag minns första gången mamma hörde sin egen röst - vi var på besök hos pappas lillebror Gösta - han var minsann med sin tid och hade köpt en bandspelare och mamma nästan skrek av fasa när hon hörde den, för henne, så totalt främmande rösten!

"Men inte är väl det här jag ..?" sa hon och vi skrattade gott och sa att  "jodå, så är det visst, så där låter du verkligen!", men förundrades sedan, precis på samma sätt, över våra egna röster.

På intet vis stämde det ju med hur man själv uppfattade sin röst.
Och som jag avskyr min egen ..!
Det där fortpratet .., det är så oändligt mycket lättare att hålla tankarna på plats med bokstäver.

Sånt kan man tänka på en söndag i slutet av april.
Man kan också bli glad och varm i hjärtat av tanken på den där lilla tösen som följde sin pappa till affären i fredags. Jag frågade hur gammal hon var ..,  gissade rätt på tre .., och då sa tösen att hon snart skulle ha kalas och på min fråga vad det bästa med det var (jag gissade på presenterna ...), svarade hon ...,"då får man öppna dörren först ...!"

Jo, förklarade tösens pappa, härom veckan hade tösens storasyster fyllt år och haft kalas och hela den dagen fick födelsedagsbarnet vara den som svarade i telefonen och även den som öppnade ytterdörren om det ringde på den.
Ack, vilken lycka!
Och just det .., att vara den som öppnar dörren .., det var vad lilltösen såg fram emot!

Nu ska här plockas undan.
Pv ämnar klyva ved.

(Från Spotify hörs just nu Jussi Björling och Robert Merrill sjunga en duett från Pärlfiskarna. Jag hade på FB råkat lovorda en artist som hos somliga (Rexxie, t.ex)  närapå framkallade kräksjuka.
Nu är ju den mannen (Rexxie) av den mer rättframma sorten som inte skräder orden, andra, som Helena/Cruella, visade sig vara aningen mer diplomatiska och gav förslag på annan vacker musik, ja, så där i förbifarten bara.  Det är den musiken jag nu lyssnar till. Den är fantastiskt vacker. Men jag tycker ändå om den där Tiziano Ferro. Och den här, som spelades i Hyde Park i fjolhöstas och alla dansade! Och Bernardo Sassetti, hälsar en smajlande Elisabet.)

Dagens fönster ...

... finns i Halmstad bibliotek .. med utsikt över den enorma floden Nissan.

Tidig morgon ....

Och pv ska till självaste hufvudstaden på årsmöte i något vindkraftsammanhang (i riksdagshuset! kan man ha årsmöten där ...? tänker jag) och jag skjutsar honom till järnvägsstationen i Falkenberg. Tjugotvå kilometer enkel väg.
Som alltid ligger dimman som slöjor över åsarna.

"Det är nog fukten från Suseån som rinner där nere som orsakar detta ..?" säger pv.

Lämnar honom i ganska god tid innan tåget ska gå .., "hej svejs och jag hämtar dig ikväll!"

Sen hemåt igen.

Från radion hörs Ring-så-spelar-vi och inte visste jag att vigg och blixt har ett sammanhang .., och jag tar omvägen via Guds gröna ängar där pv brukar träna med rullskidor i världens längsta uppförsbacke .., överallt vimlar det av vitsippor, ja, hela marken är vit .., det är som skyar av allt detta vackra!
 

Mobilbild. Jag är inte alls nöjd med kameran på Iphone 6 .

Stannar till.
För den som är uppvuxen i Norra Norrlands inland och fjälltrakter är detta som paradiset! 
Lyssnar till den allra ljuvligaste fågelsång .., ser harpaltar jaga varandra i skogen .., och en gräsand som simmar i lilla tjärnen.

Och nu hemma.
Och ledig.

Parkerar bilen på uppfarten .., kliver ur och upptäcker pyttepyttelille herr Gärdsmyg som sitter uppflugen på tv-antennen och sjunger så där så att mitt hjärta nästan går itu.

Dagens fönster ...

Det här fina fönstret hittade jag i lördags på Kungsgatan här i Göteborg.

Titta på hur fint de lagt teglet runt fönstret och hur de ställt tegelstenarna under fönstret!

 

Kram

Ann/STORARTAT

Kyrkogården Harplinge den 24:e april ....
 

Nog hade jag hört talas om att kyrkogården utanför lilla samhället Harplinge skulle vara nånting extra, särskilt på våren, men aldrig i min vildaste fantasi hade jag väl kunnat ana detta!

Det här visade sig vara en kyrkogård som inte kändes som en sån .., tvärtom .., den var liksom fylld av livsglädje och en hel drös kreativitet!

Där fanns "rum-i-rummen" .., olika små lundar .., där var en porlande bäck .., nånting som påminde om ett ruckligt stall i Betlehem .., där var en bro och där var blommande Kabbeleka som för mig är så mycket "hem-blomma" ...



Där var något som liknade ett växthus eller lusthus, inrett med bord och stolar ...,
ett rum för eftertanke.

Med en kristallkrona i taket.
Ja, men det borde man ju förstås ha!

Och där var en stort hjärtformat fält med påsk, - och pingstliljor .., det lär vara en lök för varje församlingsmedlem!

Utanför eftertankehuset låg trädgårdsredskapen ...
Så där som om nån bara hade gått ifrån en stund.

Och där var någon som tagit paus från arbetet.

En stor järnsäng fylld med penséer och små påskliljor .., när såg jag detta sist på en kyrkogård?

Då var det mulet .., en stund senare kom solen fram!

Och Lena satte blommor på sina morföräldras grav, det var ju hos dem hon växte upp.

Och ett fång påskliljor hamnade i minneslunden.
I dammen simmade guldfiskar.

Och där fanns sånt som skänker tröst ...

Och mängder med blommande körsbärsträd!

Dagens fönster ....

På väg till Säffle i jobbärende så kommer jag på att varför inte testa Golfrestaurangen som ligger längs vägen någon mil norr om Säffle längs E45an.

En massa gubbar målar och fejar på huset så fönstren är inplastade. Bakom plasten är det en fin utsikt mot en vik av Vänern. Ja man kan tydligen sitta ute också på verandan fint huset.

Jag spelar inte golf men det ser verkligen ut som fin golfbana. Hit kan man istället gärna åka för den goda maten utan tvekan. Underbart god hemlagad ärtsoppa denna torsdag. Ja det sa jag till personalen också!

Tänker att en golfbana fyller en viktig social funktion. Gubbar och kanske gummor som träffs och sköter om sin golfbana.

Billeruds Golfbana heter det och på Ankans Golfkrog bjuds det på god mat. Mycket god!

Turtlan

... Å just nu sa killarna som kom in i verkstadsoveraller att " - dä var jädrigt go stroganoff här".

Ja så ni vet. E45 mellan Säffle och Grums sa jag väl...?

"Bara så ni vet ..." 

Så på måndag byts kassorna ut, då får vi såna som har pekskärm i stället för tangenter, säger chefen.

Den som är tjugoett tycker att det ska bli jättekul.

Den som är sextioett och alltid har tyckt om just  t a n g e n t e r ..., känner inte samma glädje.

(Största glädjen var Addo-X räknemaskinerna med rejäla tangenter ...).

Vad hände med Lena Larsson ...?

Den som är född på 40, - och 50-talet kommer nog ihåg Lena Larsson.
Kanske ni på sextio också?
Formgivare och författare .., medverkade i tv och hade en hårfärg som gick i ill-orange!

I min bokhylla har sedan evigheter tillbaka funnits en bok, författad av henne, "En svensk naturdagbok" och jag tycker så mycket om den.

Jag köpte den till Ann-Britt, som redan hade köpt den till mig ...

Fann glädje i boken gjorde även hemifrångrannen Ann-Britt, mamma till min klasskamrat Bosse, men också som en extramamma till mig .., då, när min egen mor susat iväg till andra sidan jorden.

Hennes - Lena Larssons - målningar går raka spåret in i mitt hjärta!

Den här boken låg jag och bläddrade i igårkväll.
Och jag undrade vad som hade hänt med författaren/konstnären?

Det fick jag veta när jag klickade in mig här.

Om en bok som en gång fanns i min bokhylla, kan man läsa här.

Och ett av hennes många Sommarprogram hittade jag i Sveriges Radios arkiv.

En torsdag i april ...

Då är jag i mejeriet.
Frontar, fyller på bakifrån .., kollar datum .., beställer leverans till i morgon från Wapnö .., fixar frukost .., löser av Lina .., sen kommer Arla och Wapnö - men inte samtidigt - och en ganska kortvuxen tös som heter Sophie kör mejerbilen från närbelägna Wapnö och sånt gör mig glad .., ååå, en ung kvinna som bryter av mot alla män som rattar lastbilar!

Sophie är tjugofyra år och trivs bra med sitt arbete.
Jodå, jag har tänkt tanken förut, men är nu allt mer förvissad, detta att chaufförer så ofta är himla sociala och lättpratade människor.

När det är dags att lyfta mjölkbackarna, tar jag på mig knäskyddet.
Det är tur att jag köpte mig en kjol som döljer knäet, för såg det svullet innan jag bar skyddet, ser det nu groteskt ut.
Och  k n ö l i g t.
Men det hjälper och jag har ont, men inte fullt så ont som förut.

Igår i Hässleholm:
"Hur många kilo lyfter du per dag ...?" frågade den danske läkaren.
"Tjaa .., ett par hundra i alla fall, sommartid mycket, mycket mera", svarar jag.
"Elisabet, det är alldeles för mycket .., men det förstår du säkert ...?" säger läkaren och jodå, jag förstår visst, men det är inte bara att säga att "det här passar inte mig längre, nu får någon annan ta vid", ty alla har mer eller mindre ont och någon har artros i båda knäna och en annan ska få ny knäled, ja, detta att arbeta i butik sliter hårt på våra kroppar.

Att tänka sig att vi ska arbeta tills vi är sjuttio, ja, det är i alla fall för mig, en ren och skär utopi.

Vid tolvtiden passerar jag charken och upptäcker Petra i färd med att paketera såna här ljuvligheter.
Det är smördeg som fyllts med ädelost på tub, lite prociutto/skinka, cheddarost och så in i ugnen bara.
Hon gör paket med två bitar för 20 kronor och jag tipsar nästan alla kunder som råkar gå förbi och nästan alla faller för frestelsen.

Petra tillhör ett bemanningsföretag och är inte den typiska charkdamen.
Hon tävlar i nån typ av crossfit där man går omkring i bikini och är vältränad, hon har tauterade ögonbryn (snyggt! gjordes igår ...) och hon kommer med nya idéer och sånt tycker jag är så roligt.

Det är ju så att alla har sina goda sidor.
Gunilla, som är sjukskriven, är en mästare på att sälja charkvaror och hon är suverän på att småprata med kunderna, ja, hon vet precis hur tjocka eller tunna skivor av den där rökta skinkan som nån vill ha!
Och Anne-Marie .., trygg och lugn som arbetar halvtid i väntan på sin knäprotes .., och Elenor som är så rödblommig om kinderna (rödare ju längre dagen går) och har arbetat som socionom, men nu vill göra nånting helt annat och gör det med den äran.

Klockan ett ringer läkaren från vårdcentralen, ja, tydligen är det så gången är när man ska vaccineras mot Gula Febern. Han frågar inte om nånting .., låter nervös och stakar sig .., jag tänker att han kanske är alldeles ny på jobbet och försöker att hjälpa honom på traven.

Sen åker jag hemåt.

Svänger förbi friherrinnan och låter henne smaka på Petras ljuvlighet .., och med mig hem får jag en bytta med hemlagad nässelsoppa. Underbart!  (Går det öht att titta in hos Lena utan att ha nånting med sig när man stänger dörren ...?)

Soppan får mig att minnas en oktobervecka 1970 när jag varit med om en svår bilolycka och kom att tillbringa två veckor på Umeå lasarett. Jag kunde inte äta som vanligt, utan fick enbart dropp dom första dagarna och sen, en eftermiddag, kom en rundhylt ängel (ett alldeles vanligt biträde) och matade mig med grönkålssoppa och det var himmelskt gott! Hon satt vid min säng och pratade lugnt och stilla om sin dotter och jag tänkte att jag nästan älskade henne.
Det biträdet blev en slags ängel.
En oändlig trygghet.
Just det tänkte jag på när jag nu kalasade på den av friherrinnan tillagade nässelvarianten.

Hon ville nog bara försvinna ...

Tar hundarna på lillrundan innan jag åker till jobbet.
Ser stora hav av vitsippor som snart är utblommade .., hör tuppar gala .., och vid Lilla Stensjö kommer den där rara kvinnan gående mot postlådan .., lite morgonrufsig i håret och med blå morgonrock .., alltid så vänlig är hon och nu ska det hämtas tidning och hon ser ut som ville hon försvinna eller åtminstone att den där kvinnan med två hundar inte skulle uppenbara sig just nu och då¨.., och lilla Nelly skuttar fram och viftar på svansen och vi pratar om vädret - att det är kyligare idag - och sen skyndar jag hemåt.

Upptäcker flera mördarsniglar (ja, jag vet .,. spanska skogssniglar ...) .., tar mig en titt i odlingsbänkarna (allt lever ännu) .., möter herr och fru Sädesärla ute på gräsmattan och just nu, när jag sitter här vid fönstret och skriver, ser jag en av dem spatsera på överdelen av vindskyddet ute på altanen .., tripp-tripp-tripp .., och längst uppe på taket, vid tegelpannorna som är näst längst till höger, på den första takdelen, där har familjen Stare flyttat in!
Underbart!

Och nu blir det jobb.
Kanske ska jag använda det där gräsliga knäskyddet som ortopedteknikern i Hässleholm provade ut åt mig igår .., det som ska hålla den lite glidande protesen på plats, ja, åtminstone när det ska lyftas tunga mejeribackar.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....

... fångades i Hedemora och det var Ulrika som höll i håven.

Halland - Skåne på några timmar ...

Halv fem stiger vi upp .., ger oss iväg en timme senare .., och då ligger dimman tät över den lilla plätt av världen där vi råkat hamna. Jag släpper av pv i stan och tittar på gps:en ..., där står att det tar 1 timme och 38 minuter att ta sig till Hässleholms sjukhus och då räknar jag ut att det blir brått att hitta parkering och ta sig till rätt ingång.

Efter ett par hundra meter börjar bensinlampan att blinka!
Svänger in på en obemannad mack, snabbtankar och ber en bön att den där fyrvägskorsningen - för närvarande utan trafiksignaler - inte ska vara så hårt trafikerad, då, när jag ska svänga vänster.
Rejält bönhörd blir jag!

Passerar Laholm och tänker på f.d. grannarna Ebbeståhls från tiden i Malå.
Svänger vänster .., tvärs över Skåne liksom .., kör på 2-1-vägar ..,. småbyar och större susar förbi .., tänker att kyrkan i Hörja - den ligger på höger sida av vägen - nog är den vackraste jag har sett.

Sååå enkel och så fin!

Kommer fel till parkeringen vid sjukhuset och gps-damen säger ideligen "sväng höger!", "sväng höger!", "SVÄNG HÖGER!" och jag blir galen ..., lyckas inte få tyst på eländet och för första gången i mitt liv uppmanar jag en människa att hålla käften .., och när det inte är många minuter kvar hittar jag en annan parkering, struntar i avgiften .., kommer precis rätt på ortopedmottagningens entré (K) .., anmäler mig på en slags dator, ungefär som på Svensk Bilprovning och blir slutligen röntgad av Niklas som bara har arbetat där i 1 år och har röda kinder.

Sen ortopedmottagningen, som ligger kloss-i-kloss med röntgen.
En ny tavla (eller har jag bara aldrig lagt märke till den tidigare ...?) har kommit upp och konstnären, som heter Stina, har blandat friskt - kvinnor och män, mörka och ljusa -, hårfagra och skalliga.

Jag läser Femina och gläds åt att någon tänkt till rejält; ty mellan sofforna står en bytta med kulspetspennor .., aha, det är nog till alla korsordslösare. Smart!

Och den danske läkaren som opererade mig, han tar emot och tar sig tid .., inte en enda gång tittar han på klockan .., han sitter bredbent mitt emot mig .., säger att nej, han är inte nöjd med utfallet av den här operationen .., protesen har liksom glidit undan lite och jo, han förstår precis varför jag fick så överdjävulskt ont när vi var i Malmö och jag inte kunde belasta benet och jag säger att någon operation i år är inte att tänka på, för dels väntar Ghana och så är det svåra sjukdomar och ny knäled på jobbet och allmänt kaos i schemaläggningen och jag var hemma hela förra sommaren, i alla fall halva, nej, men sen kanske, om vi inte får till det.

"Jo, men det ska nog bli bra Elisabet...", säger han på mjuk dansk/svenska och stryker med handen över kinden.

Det känns som om jag vill gråta av tacksamhet.

Och nu behöver jag inte besöka Halmstad och den alltid så stressade läkaren, nej, nu har herr Sörensen mig under sina vingars beskydd.

Efteråt ...., tar jag en annan väg hem ..(jag säger till GPS-damen att jag inte menade att vara så arg .., förlåt, jag var bara så stressad!), väljer 21:an som är långt mindre trafikerad och hela tiden tänker jag att Skåne är så vackert, så vackert!

Ser ni väg 21?
Den korsar helt enkelt Skåne rakt av.

Stannar till i Väla utanför Helsingborg, köper inom loppet av tio minuter två likadana blusar/tunikor, men i olika färger (en turkos, en rosa), en hallonröd klänning (allt i linne), en sån här tub-scharf som är limefärgad, solglasögon (!!!, har jag bara haft en gång i mitt liv, det var när vi körde till Frankrike) och en strandväska som nog ska följa mig på andra ställen än på stranden.

Hemma efter tolv.
Halvslumrar i solstolen .., hundarna intill mig .., huvudvärk .., men tacksamhet.