Dagens fönster ...

.. fångades för två veckor sedan, då, när eken ännu hade koll på sina löv. 

Idag, den 4:e november, är det inte många kvar.

Söndagförmiddag ...

Har som alltid svårt att somna när jag är på bortaplan. Vaknar inte förrän den sista kommer hem och jag hör bilens back-pip .., då är det godnatt, eller mer som godmorgon. 

Några timmar senare hör jag Viggo ligga och sjunga om lilla snigel akta dig, akta dig ..,  och det är björnen sover och andra sånger. Pv sover gott. 

När klockan är 06.00 lämnar jag sängen och sedan dess har det varit full fart. 

Nu har pv tagit den yngste i vagnen och givit sig ut på "somna-nu-promenad". Det brukar ta tio minuter så är det tyst i vagnen.

Själv tittar jag på fyrans nyheter, allt medan femåringen pärlar. 

I sovrummet ligger föräldrarna och vilar ut. 

Om sex timmar är det dags för dem att ge sig av för jobb igen. 

Tack och lov att jag var kassörska.

Dagens fönster ...

"Hos en konstnär i närheten ...", skriver avsändaren som är annannan i Porto.

//Tack! säger jag. Och nog blir man väl ändå lite gladare om man passerar förbi här och tänk, så mycket att vila ögonen på!

Kväller i Skåne ... 

Klockan är snart 23.00 och frånsett de båda föräldrarna - vilka båda arbetar nattpass - är jag den enda som är vaken i huset. 

Sonen loog när han sade hejdå. "Ja, mamma .., du är väl som vanligt vaken när  man kommer hem och ligger där och lyssnar till USA-podden eller något annat program ...?" sa han. 

Nerresan gick bra. Först en sväng förbi pv:s bror Ulf för att gratulera honom en dag i förskott. 

Det var på dagen 3 månader sedan nu, som han drabbades av en stroke och det är fortfarande kämpigt, även om det går framåt. 

Värst är dubbelseendet och yrseln (det ena ger väl det andra), men nu går han - om än rejält vingligt - utan stöd, men är fortfarande såå trött. 

Hade promenerat 2.5 km idag och kanske var det därför han var så slut på? Förstår inte hur han vågar ge sig ut i skogen ensam .., men han vill väl till varje pris känna att han klarar sig själv.

Vi hann knappt installera oss i Bunkeflo, så tackade A och M för sig. Vi har tittat på Bamse och Bluey och Alfons Åberg .., det har pärlats, tittat i det stora albumet och sist av allt har jag fått berätta om halva eller hela släkten och vidare än så, då först, sommnade båda gossarna. 

Nu är här så tyst och stilla. 

Underbart vackert på nerresan .., vacker grön höstsådd på ömse sidor av E6:an och blå himmel och tolv grader varmt! 

Ser ni den lilla gröna kroken som Viggo håller i? Tänk, den följde med i ett dinousariepaket för två år sedan och dinousarien må ha varit hur fin som helst, men den här kroken har inte bara hållit - den är av tunn plast - den har dessutom varit till sån glädje! 

Ps. Läste nyss i tidningen att Per-Inge och Margareta, paret som varit försvunna, nu är upphittade. De hade tydligen ramlat nerför en brant eller mer som ett stup. Skönt för anhöriga i alla fall, detta att veta vad som hänt. Hoppas att det inte är något brott bakom det hela. Ds.

Dagens fönster ...

Hela fönstret den här gången .., inte bara en liten pjutt. 

Fångades i Rataryd i Småland och det var jag själv som höll i håven.

 På Spåret ...

Tycker jag om Anders Tegnell? Ja! 

Kommer ihåg hur vi satt framför tv:n och lyssnade till dagliga sändningar från Folkhälsmyndigheten och det var diagram och siffror och en hel del ångest, men jag tyckte alltid att han kändes trygg och pålitlig.

Fredagmorgon i landet Halland ...

Nej, så här blå är inte himlen precis nu, men det var den för elva år sedan den första november. Och det blåste lika mycket. Men tänk .., det är plus 13 den första november och mellan Malå och Stensjö skiljer det i skrivande stund tjugoen grader! (Dock ingen snö att tala om).

Hade svårt att komma till ro och sova natten mot idag, men gjorde som vanligt .., hittade något att lyssna till. Vetenskapspoddens avsnitt om minnet visade sig vara rätt intressant och passar ju dessutom perfekt, då På Spårets första avsnitt för säsongen inleds just ikväll. Tävlande är Ebba Kleberg von Sydow/Anders Tegnell, samt Peter och Hector Apelgren. (Jag gissar att det sistnämnda paret vinner).

Igårkväll råkade jag hamna i ett tretton minuter kort program med titeln "Röster från Asien". Det var människor i olika åldrar och från olika länder vilka fick vittna om sina hjärtefrågor och jag rördes sååå och tänkte att vi människor så ofta bär på precis liknande drömmar och förhoppningar.

Bilden: Fina Harry, när han ännu var pigg och kry och inte blivit grå om nosen. 

Det blev en strulig dag igår, mest för att jag åkte iväg från Skallkroken (där pv lämnades) UTAN att få med mig bilnyckeln vilken befann sig i pv:s jackficka. Det är inga problem att köra iväg, men när man väl har parkerat bilen och ska köra igen, då är det njet. På displayen står då att bilen inte har någon kontakt med sin smart key. Och så var det ju. 

Så där stod jag på Lantmännens parkering i Harplinge och visste inte hur jag skulle göra? Ringde friherrinnan, nej, hon var på väg till Falkenberg och grannen Annelie satt i jobbmöte. Pv:s kusin Maria blev min räddning; hon bor i Harplinge och skjutsade mig till Skallkroken för att hämta nyckeln. 

När jag sedan återvände för att plocka upp pv, upptäckte jag båtgrannarna Björn och Kerstin med deras vita spets Max. Max är tolv år och har varit krasslig den senaste tiden, men oj .., nu var det som att se en gammal, gammal man som knappt orkade gå! Efter en stund lyfte Björn upp Max och bar honom till bilen. Han bar honom som man bär ett litet barn och jag tänkte .., oj, oj, oj .., det här ser inte bra ut.

"Det kan vara sista dagen tillsammans med honom ...", berättade pv som pratat med Max husse och matte.

Bilden är från Instagram där jag då, någon gång i augusti, berättade om Max och att jag - genast när jag såg honom - tyckte att han hade blivit tunnare och lite annorlunda, men Pv hade inte lagt märke till något särskilt. 

Vi får se hur det går. 

Två år innan pElle tackade för sig, såg det ut så här. Under bilden hade jag skrivit " ..., mest ligger han och sover och är väl inne på sluttampen". 

Ja, så är det med våra husdjur. Så mycket glädje och så mycket bedrövelse, men allra, allra mest är det  g l ä d j e.

För övrigt? I morgon bär det av till Bunkeflo igen, men på vägen dit, ska vi svänga förbi pv:s bror Ulf och lämna lever som pv stekt (med sås till, han gör den underbart god!), då Ulf fyller år på söndag och för en tid sedan sade han sig längta såå efter just lever, när pv en dag berättade om vad han gjort till middag. 

Over and out.

Dagens fönster ...

"Ett litet fönster kommer här. En liten nötväcka tittar in. Börjat mata fåglarna nu och tänk, vad mysigt det är."

Vem skriver så? 

Jo, Babsan i Roslagen! Kanske tycker den lilla nötväckan att frukosten är försenad ...? 

Tack för bilden! säger jag.

Malå idag ...

Klockan är halv 11 ungefär när den äldsta tar bilen hem och därefter går på sedvanlig runda med hundarna. 

"På lunchen blir det Kärleksstigen ..." säger hon och tar en bild som kommer susande och landar i min mobil. 

Frost på marken, ser jag.  Ingen is ännu, nej, det är klart, det har inte varit många minusgrader i oktober. 

Så här nära hade vi till vattnet. Bara att gå nerför slänten.

Om exakt fyra veckor sitter vi på tåget mot Umeå.

(Och i södra Spanien, råder kaos på grund av enorma regnmängder och människor och djur dras med och drunknar, ja, det är så hemskt så fy sjutton. 

Och jag minns när vi för två månader sedan satt på flygplatsen på Kreta och mitt emot oss satt ett par från Österrike på väg hem till Wien och var så oroliga, ja, då nyheter hemifrån hade nått dem. Då var det översvämningar där och på många andra ställen i Europa ., det är som jorden rämnar, känns det som.)

T ä n k .., vilken förmån och vilken TUR att man råkat födas i ett land där det - än så länge - inte är på det viset.

I uterummet ...

 Nej, riktigt så här såg det inte ut igår när vi hade friherrinnan, A-M och Annelie på middag, men nästan.

Inte enda gång tog jag fram kameran, kanske för att det så snabbt blir mörkt på eftermiddagarna. 

Så trivsamt det var att sitta där tillsammans med kattskötarna, som nu fick träffas mer på riktigt och Annelie berättade att hennes pappa Roland, ja, han hade tyckt så mycket om friherrinnan när hon satt i kassan, ja, att hon var så trevlig.

Det blev tre timmars prat om allt möjligt .., katter och hundar och askan efter dessa våra vänner (den vita pappkartongen med Harrys aska står fortfarande i uterummet), men vi pratade också om det försvunna paret från Mjölby, Per-Inge och Margareta. 

Flera gånger har jag tänkt på hur ovanligt det är att man nämner namnen på den eller de som är försvunna .., men nu har "Per-Inge och Margareta" nästan blivit som nära bekanta, så tycker jag att det känns. Teorierna om vad som hänt dem, funderade vi också på och det var många olika förslag. Någon trodde på att brott låg bakom ..., någon annan att paret gått vilse .., kanske skadat sig .., och människorov kom också upp. Hu, så oroligt för deras anhöriga!

Innan gästerna tackade för sig, hade vi ett litet lotteri - det var såklart Sigges idé - och det var tre olika vinster. 

Förstapriset var en burk syrade grönsaker från Ugglarps grönt + ett julkort med porto att skicka till någon god vän, om man så önskar. Andrapriset var en fänkål som inte var av det vanliga slaget med lååång och vacker "vippa" + julkortet med porto och tredjepriset var en knubbig  kålrabbi + julkortet. 

Gästerna fick slå på tärning och så avgjordes det hela. Friherrinnan vann burken med syrade grönsaker (hade hon aldrig smakat tidigare), Annelie fänkålsståndet och Ann-Mari kålrabbin (perfekt, hon som är finska älskar kål!). Tyvärr kunde inte Sigge dela ut priserna, han hade annat för sig. Redan i helgen är det dags för fänkålsvinnaren att ta sig an Sigge. Förmiddag och kväll får han mat och tillsyn. Och när vi åker till Malå, tar friherrinnan vid.

Maten? Grillad fläskytterfilé i skivor .., potatisgratäng för den som så önskade, men även en form med ugnsrostade grönsaker (potatis, morötter, palsternacka och gulbetor), jo, men det blev nog bra. Pv skötte grillandet med den äran. 

Så var den kvällen.

Dagens fönster ...

I Småland, inte långt från vårt lands tolfte största sjö - nämligen Bolmen - fick jag titta in i det som en gång varit en ladugård, men nu liknar någon slags sågverk, modell mindre. Där inne får pv:s storebror fullt utlopp för sin vurm (läs: besatthet) för ved, något som vi alla antar är genetiskt och förmodligen härstammar från någon idog smålänning långt tillbaka i tiden. 

En mig närstående har exakt likadana ved-gener.

Det var i sjön Bolmen som pv lärde sig det här med segling  Intressant läsning om Bolmen finns här. Sååå mycket som jag inte hade en susning om! 

Dags att .... 

Onsdag - denna min favoritdag - och i eftermiddag blir det middag här hos oss för friherrinnan, A-M och grannen Annelie. Det är Sigge som har bjudit in, ja, som tack för att de är så snälla och tittar till honom och ger honom god mat när vi inte är hemma. Nu blir det till att städa lite extra i uterummet (som värms upp) och tänka efter en extra gång, så där så allt finns till middagen.

Det blåser rejält ute .., nu tappar nog eken de allra sista löven ..., de som fram tills nu dinglat i en skör tråd .., och sommarhusgrannen Sara kom från Täby i förrgår och Eckes son Anders som bor i Lund, arbetar tydligen härifrån några dagar, vilket är ljuvligt, då lyser det i två hus här intill! 

Bilden en visar en affisch/poster (vad är egentligen skillnaden ...?) som jag inhandlade på Ljungbergmuseet i lördags som var. Å, som jag älskar den! Den är inte så stor, jag måste bara hitta rätt ram. Originalet målades av Sven Ljungberg 1965.

Dagens fönster ...

"Antikvariatet vid järnvägen i Vila Paria de Âncoa skyltar så här!" skriver annannan. 

Så läckert! skriver jag, men tänker att den som har knäproteser och inte kan sitta med böjda knän, eller än värre, ha knäna mot underlaget, den får nog ha en "grep" med sig, för att mer noggrannt kunna kolla på vad som bjuds. 

Tack! säger jag till fönsterfångerskan och här finns en länk just till den staden, för övrigt belägen norr om Porto och alldels vid havet.

Har ni inte sett det ...

.... så rekommenderar jag verkligen ett besök hos Tony i Tranemo, som i sitt inlägg berättar om en sån fin och vacker tradition.

Tisdagförmiddag ...

Klimatförändringar, kärnvapenkrig och nya tv-serien "Din guide till jordens undergång" .., var precis vad jag hörde nu från Ted Wigren i SVT-studion. 

Och så precis en vecka kvar till det amerikanska valet. Ja, hjälp. 

Lyckligt ovetande om detta elände bökade grisarna i Ullarp i lervällingen. Jag räknade till tio, kanske elva grisar .., måhända kan man kalla dem för lyckliga grisar, men om jag fattade det rätt, blir det slut på det roliga den här veckan. Då vankas nämligen slakt. 

Eftersom jag - egentligen - inte på något vis kan rättfärdiga detta att vi äter kött från djur, tröstar jag mig med att under våren och sommaren har i alla fall dessa grisar haft det bra. 

Gårdagens kalas blev verkligen en trivsam historia.

Kanske var vi sexton gäster; de flesta för detta kollegor till Britt och Ecke, men där var även grannar och en kvinna berättade att hon minsann hade haft Britt som lärare i skolan! 

Och så var det förstås vi som bor på Ejdervägen, samt Ecke och Britts två söner. Den yngre av dem tog emot gästerna och bjöd på bubbel och sedan följde den godaste smörgåstårta jag någonsin smakat och på slutet även vanlig tårta. Nej, vi var inte direkt hungriga när vi efter tre timmar åkte hemåt. 

Mycket prat blev det. Intill mig i soffan satt en f.d. lärare i matematik och fysik, född i Blekinge, lång och slank. Han berättade om en by-pass-operation där de inbytta kärlen - till hans förskräckelse - nu börjat skrumpna och vid åttiosju års ålder, ja, då räknade han inte med att få något fler byte. 

"Nej, nu är jag för gammnal, det är liksom bara att kämpa på och ta det hela dag för dag", menade han.

Det pratades också om resor, då han och hustrun snart skulle semestra i Spanien ..., men det blev också surr om det amerikanska valet, om arv och miljö, ja, det surrades på friskt. Trivsamma människor var det. 

Idag ska jag leka skomakare och försöka sy igen det lilla - men ack, så synliga hålet - på min högra sko. Längst framme till vänster är hålet. 

Och nu hade det varit jättebra med hjälp från tråd-påträdaren Elliot, han som bistod sin farmor i nöd, då, när jag kämpade med att få sytråden in i nålsögat, utan resultat. 

Bilden uppe till höger har inget med det hela att göra, men jag skulle fylla i collaget och ja, den rutan var tom och så fick det bli så där. 

Bilden togs när jag besökte arbetsterapeuten efter den olycksaliga vurpan på altanen. Det var när jag tappade den stora, tunga terrakottakrukan och fick en krånglig fraktur på vänster handled.  

För övrigt? Pv tänker sig idag ett besök i hamnen för att ordna nåt med båten .., Edvin ska hämtas från förskolan (nej, det visar sig att han är febrig och hemma från förskolan) och så är det ju körövning. För övrigt tränas det på julens sånger. Själv hoppas jag på ett dopp i havet, ett besök på Harplinge bibliotek och lite annat. 

Ps. I snart sagt varenda nyhetssändning hos SVT, såväl igår som hittills idag, har vi fått veta att tullen räknat fel på antalet upphittade handgranater. Tack SVT, nu vet vi det! Ds.

Dagens fönster ...

"En måne ovanför Försäkringskassans fönster ...", skriver avsändaren som är Rexxie. 

Tack och vilken tur att du tittade upp och ut! hälsar bloggmadamen.

Ny vecka och kalas på gång ...

Måndag känns som en bra dag. Inget arbete för pv:s del - ja, han hade inte anmält sig som tillgänglig heller - och så är det ju förresten läslov i veckan. Och så är vi just idag bjudna på 95-årskalas till Britt och Ecke. 

Det är den förstnämnda, denna underbara Britt, som har födelsedag. 

Hennes handstil och recept på lax med grönsaker, syns uppe till höger. 

Hurra, hurra, hurra för Britt idag!

 

I mitt bildarkiv finns hur många bilder som helst av Britt. 

Och aldrig glömmer jag det hon läste upp när jag själv hade födelsedag i vintras. Det brevet inleddes så här och som jag looooog. Från juli 2010 var det tydligen slut på det stillsamma livet i Stensjö. 

Från Britt får man inte bara roliga och värmande  rader, nej, det kan komma ett bokmärke till jul och ett till påsk, målat i akvarell av henne själv.  

Och snäll med Harry var hon alltid, då, när han ännu lullade omkring här hemma. Till jul fick han ett eget brev med en skiva rökt korv - eller ännu bättre - en skiva julskinka!! Alldeles som galen av glädje blev han när jag visade honom kuvertet .., han förstod nog vem som var avsändare.

Dagens fönster ...

... fångades i det där nästan 250 år gamla huset, det som pv:s storebror och hans fru köpte för en tid sedan. 

Inne på punschverandan bodde för tillfället katten Suna, mest för att vänja sig vid den nya tillvaron. 

Suna är två år äldre än Sigge, nämligen sjutton år och påminner mycket om min pElle när han levde, men har mycket lenare päls.

En slags resumé ...

En halv dag i landet Småland. Det är nog mest alla oändliga vackra boklöv som fastnat i mitt minne.

Söndag ...

Bilden från gårdagens besök hos pv:s äldre bror och deras nyligen inköpta skogsfastighet några mil utanför Ljungby. Hunden heter Malva och har den lenaste päls jag varit med om och jag har - det är verkligen sant - varit med om många hundar. Detta var köket. Älskar järnspisen och skulle gärna ha en. Tillverkad i Norrahammar, som jag alltid trodde hette Norahammar, inte norra. 

Precis som vi befarade blev pv dålig efter dubbelvaccinationen igår förmiddag. Redan på väg hem från Småland började han känna sig febrig och därefter gick det utför. Natten hade varit mindre trevlig och i morse var han STEKHET och kände sig förfärligt risig. Nu är han på bättringsvägen. 

Själv blev jag hes och raspig och fick ont i magen, men det känns ändå någorlunda. Nåja, jag tänker inte avstå från vaccin även om det blir biverkningar. Det här var vår 7:e spruta. I den lilla vårdcentralens väntrum satt flera kunder från affären och det var så vansinnigt roligt att småprata med dem! Rara sjuksköterskor var det också. 

Här står han, den äldste i Göranssons syskonskara. 

Och ved hade han sågat och plockat in, med datumlappar så han skulle ha koll på vilken ved som var torrast.

För övrigt kan meddelas att det ösregnar ute .., tomten är översållad av eklöv ..., och Sigge ligger uppe i korgstolen och sover. 

"Ambulansen" på kanal 7. Det  hela spelades in under pandemin i England och en sak är säker, det måste ha varit betydligt värre där. Inga ambulanser att skicka .., inga platser på sjukhusen .., trångbott och eländigt. 

S o m  jag beundrar ambulanspersonalen!