torsdag 21 januari 2010

Torsdagsfönstret ....



"Fönster på sjukhuset Hospital de la Santa Creu i Sant Pau.

En arkitekt vid namn Domènech i Montaner ritade sjukhuset som började byggas 1902 i Barcelona.

Domenèch valde att rita sjukhuset som en trädgårdsstad med friliggande paviljonger.

Han ansåg att patienterna behövde träd, frisk luft, färg och behaglig miljö för ett behagligt tillfrisknande.

För att undvika de beklämmande labyrintliknande miljöer som var vanligt på stora sjukhus valde han att gräva ned alla underhållsavdelningar och förbindelsegångar för att på så sätt dölja dem.

Genom att separera avdelningarna till små paviljonger kunde man isolera infektionsdrabbade patienter och samtidigt skapa en bykänsla.

Väldigt mycket energi lades ned på att skapa en trivsam miljö för patienterna i form av konstnärliga utsmyckningar, flera av Barcelonas främsta skulptörer och konstnärer deltog i byggandet av sjukhuset."

Herr Manilat tog bilden och inte vet jag om det spökar .., men bilden låg inne nu på morgonen och försvann plötsligt. Nu gör jag ett nytt försök.



onsdag 20 januari 2010

Utsläppt ...



Efter tretton dagar nonstop
i ett gult hus på en kulle, tar jag bussen till Halmstad.

Avgång 13.33, pip.

Ankomst ungefär 14.12 vid Norra Station.

Därefter promenad längs Brogatan ..., över Österbron och till biblioteket.

Lånar fyra böcker.



På en av hyllornas kortsidor upptäcker jag ett bekant ansikte.

Ett barnbarn till Gunvor!

Man kan också säga: en dotter till en pensionatsvärd!



I min tidiga ungdom i Malå - det är 60-tal - ligger biblioteket i ett rött trähus nära skolan.

Elin Lindström arbetar som bibliotekarie och Elins son heter Rolf (Rolf Mikael, jag kan alla mina klasskamraters namn ..., kan det bero på att jag själv bara fick ett enda ...?) och vi följs åt från första klass genom hela grundskolan.

När jag 1970 skadar ansiktet efter en våldsam bilolycka och under två veckors tid ligger på Umeå lasarett, får jag ett brev från denne Rolf Mikael.

Han skriver med sådan humor att jag ligger i salen med svullet ansikte och en näsa som har fått helt ny form och om och om igen läser jag brevet och jag skrattar så gott, så min salsgranne, Edla Sandberg - en kvinna i åttioårsåldern från Morjärv i Norrbotten - hon börjar också att skratta.

I flera år ska vi komma att brevväxla, Edla Sandberg och jag själv.

Men nu var det ju Malå, ja.

Utanför själva biblioteksavdelningen (som egentligen bara är några rum), finns en äcklig toalett med spolanordning i form en kedja och längst ner ett bakelit, - eller porslinshandtag.

Aldrig i livet att man vill sätta sig där och kissa!

På biblioteket arbetar även tant Margareta som var vår nästan-närmaste-granne.

Margareta äger en uppriktig kärlek till böcker och vet precis vad som passar låntagarna.

Dessutom är hon en hejare på att fiska med nät .., hon är otroligt intresserad av konst, syr kopiöst med kläder till dotterns Barbiedocka .., prenumererar på tidningen Burda .., går med en fot mer inåt än den andra .., och bär alltid långbyxor.

Därtill håller hon alltid ytterdörren låst och det är ovanligt på den tiden i Malå.

I trappan upp till deras övervåning, hänger kopior av Picassoteckningar.

Förresten bakar ingen så goda chokladsnittar som tant Margareta och på deras spis står ofta en puttrande tryckkokare och för mig tycks denna apparat nästan lika skrämmande som en atombomb.

Ja, allt sådant kan man tänka på under ett biblioteksbesök i landet Halland.



Och så in mot stan igen och över bron.
Och biblioteket som liksom svävar över Nissan.



På väg till Skånska Hembageriet där pv möter upp.

Hela tiden tilltar värken i mitt knä.



Hemma igen.

Soffan Ektorp blir räddningen.

Ingela sa...

Vi delar biblioteksminnen. Det var en speciell lukt där, gamla böcker och läder från våningen under. Trappan var läskig och toan ännu läskigare. Jag fick mitt eget lånekort när jag var sex. Den första boken jag lånade stod i hyllan till höger mot väggen, jag tror det var mellan två fönster, i det rummet man kom in i om man gick till vänster när man stod med näsan mot tant Elins disk. Det var en av de där små Pippi Långstrump-böckerna med färgbild bara på omslaget och Ingrid Vang-Nymans teckningar inuti.

Det röda huset finns kvar som du säkert vet, och det är jättefina lägenheter där i dag. Tant M finns i livet, men hennes livliga intellekt finns inte kvar. Hon bodde på samma avdelning som farmor och jag såg henne senast den dagen vi städade där. Ett litet tantskrutt bara. Det borde vara en rättighet få behålla sina sinnen livet ut!
Litet tips, eller stort ...


Från vännen ellis kom till födelsdagen en sååå finurlig present!

Eller: det kom ett meddelande via e-mail och igår kom själva presenten - som jag själv hade fått välja -.

Hur praktiskt som helst!

För att inte säga g e n i a l i s k t!

Klicka här, så får ni själva se.

Insikt nr 200 ....



Från Helsingborg ringer den rara tandsköterskan och frågar om jag kan tänka mig att flytta fram tiden för rotfyllning, ja, ett par dagar?

Jag säger att det kan jag.

Verkligen.

Aj, aj, aj!


Bild: semester med mormor och Kent på Samos.


Gissa, vem som har brutit sitt nyckelben idag!

Jo, Kapten Lintott.

Förr och nu ...


Vykort från Grekland, mammas hand i min eller tvärtom.
Det var sista kvällen hon var i livet.
Och där är det underbara vykortet från ellis (segelbåtarna).., och ett från södra Lappland.
Allt blandas med hälsningar och grattiskort till en pappa från hans dotter.


I snart tre månader har bloggmadamen bott i det gula huset på kullen.

I landet Halland.

Lite märks det allt.

På kylskåpsdörren finns nu andra bilder.



Och på badrumsgolvet ligger numera icke allenast tidningen "Vasalöparen".

Nej, minsann.

Nu är det nya tider.

Nån slags oro och glädje ...


Det var då det.
Lasse hade hängt upp lappen i mitt klädskåp.


På nätterna drömmer jag om jobbet.

Om inventering. om frysdisken .., och om chefen.

Men innan sömnen tar vid, fortsätter läsandet av Bo Baldersson-boken.

Där finns en humor som passar mig som hand i handske och där ligger jag under täcket och gapskrattar för mig själv, ja, alldeles omöjligt är det att vara tyst och pensionatsvärden som kommit hem sent efter arbete och körsång, han vaknar och undrar om det totala vansinnet nu har brutit ut hos bloggmadamen, ja, fast han uttrycker det på ett annat sätt.

Och jag kommer ihåg en resa med pendeltåget i Stockholm, det var 70-tal och jag satt lutad mot fönstret på vänster sida och läste en bok fylld med kåserier.

Någonstans i trakten av Karlberg kunde jag inte hålla mig längre .., å, det var som om skrattet aldrig ville ta slut och passagerna mitt emot mig trodde väl inte sina ögon och en äldre dam snörpte på munnen och då blev det förstås ännu svårare att inte skratta.

Det finns sekvenser ur filmer som kan få mig i samma sinnesstämning.

Mitt i det man står bakom kassan och förtjänar sitt levebröd, kan en sådan sekvens - poff bara! - tjoppa upp från minnets gömmor och då händer samma sak.

Bland annat minns jag en vansinnigt rolig film med den här underbare skådespelaren, och filmtiteln ..., tja, det kan ha varit "Stoppa pressarna"?

Och vilken härlig musik att lyssna till, by the way!

Perfekt som bakgrundsmusik till tio minuter på träningscykeln "Cliffrunner".

Det är vad som stundar.

Ajöken, sa fröken.

(Och hur många roliga filmer såg man inte med Walter Matthau och Jack Lemmon? Här ett liten glimt bara. Att herr Matthau inte har låtit skalpellen frisera om hans ansikte är uppenbart, men hur är det med mr Lemmon ..? Nog tycks ansiktet lite väl barnrumpeslätt?)

Dagens sigge nilsson ...



Och ja, jag vet att jag har lovat att inte prata när det filmas, men hur lätt tror ni att det är att hålla det löftet ..?

Dagens fönster ..


Bild: Jom.

Fönster på sjukhuset Hospital de la Santa Creu i Sant Pau.

En arkitekt vid namn Domènech i Montaner ritade sjukhuset som började byggas 1902 i Barcelona.

Domenèch valde att rita sjukhuset som en trädgårdsstad med friliggande paviljonger.

Han ansåg att patienterna behövde träd, frisk luft, färg och behaglig miljö för ett behagligt tillfrisknande.

För att undvika de beklämmande labyrintliknande miljöer som var vanligt på stora sjukhus valde han att gräva ned alla underhållsavdelningar och förbindelsegångar för att på så sätt dölja dem.

Genom att separera avdelningarna till små paviljonger kunde man isolera infektionsdrabbade patienter och samtidigt skapa en bykänsla.

Väldigt mycket energi lades ned på att skapa en trivsam miljö för patienterna i form av konstnärliga utsmyckningar, flera av Barcelonas främsta skulptörer och konstnärer deltog i byggandet av sjukhuset.

Domènech trodde starkt på konstens helande kraft, hans son som slutförde sjukhuset berättade följande angående sjukhusets utsmyckningar.

Hur långt har vi kommit sedan dess, funderar jag.

Onsdagsfönstret ...



"Hej Elisabet!

Här får du ett fönster från stadsdelen Barri Gotic i Barcelona.

Husen är från medeltiden och man kan förundras över växternas livskraft."


Jom Manilat tog bilden.

tisdag 19 januari 2010

Mästarnas mästare ....


Å, bland det mest spännande som går på tv just nu!

(Vilka sympatiska mästare dessutom .., allesammans!)

Och nu blir det nybakade scones till den snart hemkomne pensionatsvärden (borta från halv sju i morse, nu är klockan 21.00 .., igår kom han hem vid 22.00) och så handbolls-EM på fyran.

Och sigge nilsson har spelat piano.

Bara så ni vet.

På pensionatet ...


Jag letar en bild att illustrera det skrivna med.
Hittar i stället den här och suckar.
Åååå, ska jag någonsin kunna bära såna här byxor igen?
God vän hemifrån pratade om stödstrumpa och evig svullnad.
Halleluja.


I brist på annat läser jag Bo Balderssons "Statsrådet klarar krisen".

(Så länge får president Obamas "Min far hade en dröm" vänta på sin tur .., - för övrigt vilar den tryggt mellan Anne Holts "1222 över havet" och Björn Larssons "Den keltiska ringen").

r läste jag senast en bok av denne Bo Baldersson?

Och när såg man senast en sådan boktitel .. - "Statsrådet klarar krisen" - det låter mer som en rubrik i Dagens Nyheter.

Kanske på 70-talet .., eller måhända när vi hade återvänt till Västerbotten?

Jo, jag minns tydligt att vi hade några Baldersson-böcker ståendes i bokhyllan Ivar.

Och sååå mycket tycker jag om den här författarens sätt att skriva!

Här finns gott om humor och självironi och jag kommer på mig med att skratta högt, så där så att sigge nilsson - som ligger på mitt bröst - vaknar upp och häpet tittar på matte.

(Lösryckt rad från Wikipedia: "Det som främst utmärker dem är dock den samtidssatiriska humor som vävs in i mördarjakten." Exakt så är det.)

"Vad nu då ...?" tycks han tänka, den lille sigge.

Det här, det blir min själ i mig blir trevligt!

Bara för att ...


Flying kites.
John Falter; 1950


.... jag tycker så mycket om dom här illustrationerna.
Lilltösen ....
(eller insikt nr 200 ...)

Jag vet.

Hur mycket jag än skriver om tillvaron och lugnet i landet Halland, så händer det att jag tänker på jobbet i affären och då kommer - ibland - en slags längtan över mig.

Just så ..., blev det för några minuter sedan.

En kommentar i matildas fikarum fick längtansnerven att vakna till liv.

Och minnesluckan öppnas.

Jag sitter i kassan och har en dansk familj med tre barn framför mig .., mamman packar upp varorna och mannen fyller effektivt kassarna.

Framför mig, mitt framför mig, står en av döttrarna, en liten tös med allvarsam blick.

Alldeles stilla står hon och följer minsta rörelse från min sida.

"Hej du ...! Vad heter du då ..?" frågar jag och flickan svarar med sitt namn, som jag har glömt.

Och jag frågar henne hur gammal hon är?

"Får jag gissa .., få se .., jag tror att du är ..., tja ..., jag tror att du är sex år ..?" säger jag.

Flickan nickar och ler så varmt, så varmt.

Sen blir inget mer sagt från min sida.

När varorna är betalda och familjen tackar för sig, rycker lilltösen sin mamma i jackan och så säger hon: "mor, mor .., hon var snell ....!"

Och mamman ler och vinkar lite så där vink-vink ..., och jag blir så rörd att jag känner hur det bränner bakom ögonlocken.

Just det kom jag att tänka på alldeles nyss.

Några ord från en sexårig flicka.

Och tänk .., jag kommer ihåg det flera månader efteråt och hjärtat blir varmt.
Insikt nr 198 ...


Trots ihärdig eldande, håller jag på att frysa ihjäl.

Ja. Just det.

Jag ligger på soffan med yllekappan över mig och rosa stickehalsduken virad runt halsen.

På bröstet ligger sigge nilsson.

Mellan varven stiger jag upp och lägger på mera ved.

Eldar och eldar.

Håller händerna mot elementet.

Tittar ut.

Drar kappan över mig.

Beslutar mig för att bjuda mig själv på kaffe och en giffel.
På agendan ....

Rehabdagarna lunkar på.

November .., december och nu januari.

Tillvaron förvandlas till ett slags långsamhetens lov(-sång).

Jag lägger på mera ved i pannan .., brygger kaffe .., tittar ut genom fönstret.

Det snöar.

Och jag studerar dagens tv-tablå.

Ojojoj!

Här blir det till att planera.

12.05 Skavlan (som jag i stort sett missade ..)

17.00 Konståkning EM från Tallin

18.15 Gokväll ...

19.15 Västnytt (som för övrigt har SVT:s läckraste nyhetsuppläsare ...)

20.00 Mästarnas mästare (längtar jag till!)

Och nu blir svårt .., ty samma tid i TV4 börjar handbolls-EM - Sverige - Slovenien!

Vad jag inte kommer att titta på ikväll är Sissela och dödssynderna.

Varför?

Jo, jag är spyless redan innan programserien börjar!

Ibland tycker jag att SVT nöter ut programmen med alla trailers i tid och otid.

Till annannan ...



... som har tagit sig ton och påpekat att jo, nog är det väl trevligt med fönster, men nu vill hon gärna se nånting med sigge nilsson.

Det är till att ha krav.

Men är man lydig så är man .., och här är en liten kortfilm med handling.

Att gardinerna ännu inte är upplagda, det beror på att jag inte har hittat det andra paret och eftersom det tydligen kommer att sluta med att helt nya gardiner får inhandlas, så får dom här släpa i parketten tills dess.

Ja, det är lika bra att berätta det, så Vän Av Ordning inte får hjärtsnörp.

// Som synes är pElle inte på sitt bästa humör. Han har det inte lätt numera. I sängkammaren står pElles alldeles egna rottingfåtölj med skön filt i.
Den fåtöljen har sigge nilsson nu utsett till sin och inte det minsta hjälper det att pElle står nedanför fåtöljen och stirrglor på den där fräcke krabaten, nää, han, sigge, han bara sover vidare! Och pElle suckar och går ner till pallen, den vid elementet.
Hullerombullerlivet ...


I London var det rena orkanvindarna!

I Dublin finns inget ........!

Att ha den kunskapen att man faktiskt kan rädda liv, det måste vara oerhört tillfredsställande.

För att inte säga u n d e r b a r t.

För tänk, om rubriken hade varit ...: "Kassörska opererade ....".

På pensionatet ...


Hardware Store at Springtime.
Stevan Dohanos.1946

Två månaders rehabilitering, snart tre .., och mesta delen av tiden har ägnats åt fågelskådning via rumsfönstret .., tidningsläsning (Göteborgsposten - halleluja, vilken trivsam tidning!), DN (buuu, slut med den glädjen nu ...!), promenader längs havet .., och en massa surfande (läs: bloggande) på nätet.

Och jag har lärt mig att känna igen herrarna Nötväcka och Stenknäck.

Mellan varven ligger jag på soffan Ektorp och läser pocketböcker.

Jepp, bloggmadamen tillhör den delen av mänskligheten som väljer pocket före inbundet.
Jag vill nämligen kunna hålla i boken med en hand, medan jag ligger på sidan.
(Ja, jag ligger alltid när jag läser ., förutom på tåg, - och flygresor).

Nåväl.

I födelsedagspresent fick jag av herr pensionatsvärden tre böcker.

Två av dem är nu avverkade.

Bok 1:
Anne Holt
1222 över havet - påminner om "Tio små negerpojkar", men ändå inte.

Huvudpersonen, den tidigare kommisarien Hanne Wilhelmsen, är till en början direkt osympatisk, men allt eftersom sidorna vänds, förändras bilden av den rullstolsburna kommisarien, ja, så där så man skulle kunna tänka sig att bjuda hem henne på kaffe.

I det stora hela tycker jag att boken är tillkrånglad och egentligen upplevde jag ingen spänning alls .. inget som kittlade spöknerven.

Jag läste .., hämtade kaffe .., tittade på tv .., läste något kapitel .., drack vatten .., tittade ut genom fönstret .., ja, ungefär så.

Betyg: 5 (av 10)

Bok 2:
Karin Fossums
"Den onda viljan".

Från sida 1 är jag fastnaglad och kan omöjligen sluta att läsa.

Karin Fossum skriver på ett - till synes - oerhört enkelt sätt, men lyckas väva in en slags obehaglig, för att inte säga rent av djävulskt olustig spänning mellan raderna .., det är som att sitta en liten eka och sakta men säkert närma sig ett vattenfall.

Ni som har sett den här filmen, ni vet vad jag menar.

Den där kryp-skräck-känslan.

Boken är ganska tunn (204 sidor) och flera gånger kommer jag på mig med att önska att den hade varit tjockare .., å, jag vill inte att det ska ta slut!

Betyg: 9


Ett tisdagsfönster från ...



... ett av mina favoritlandskap, nämligen Jämtland.

Och Jämtland är inte bara vackert ..., där finns himla trevliga människor.

Vid sjön i Vaplan och med Åreskutan i blickfånget, bor Gunnar.

Och på Frösön, där hittar man Eva.

Det är Eva som har agerat fönsterfångerska.

Tänk, så trevligt det var i somras med besöket ute i deras stuga på Rödön.

God mat .., guckuskospaning .., småprat ..., värme .., utedass .., och hästar i en sommarhage.

Jag tror att det är därifrån, från stugan på Rödön, som bilden är tagen.

måndag 18 januari 2010

Ett kvällsfönster från ...



.... madame Tuvstarr i Tyskland!

Legitimerad fönsterfångerska även hon och titta så fin katten är som sitter där på fönsterblecket!
Idrottsgalan ....


Rent förfärligt dålig inledning.

Och urfånig monolog av Lagerbäck.

Det är vad jag tycker.

På den där sidan ...


"Spring Storm Moving In," by John Falter; 1952

.., där jag råkade hitta en av Kurt Ards illustrationer,

där vimlar det av helt underbara bilder!


Ill: "Chicks in Incubator," by Stevan Dohanos; 1949

Ja, likt små historier, nästan noveller, blir det, så där som ..., ja, här är ett exempel.

Ett eftermiddagsfönster från ...



... fönsterfångerskan Gun-Britt i Östersund.

Men det är inte där som fönstret finns, utan i Spanien.

På besök hos ..


Ill: George Hughes


... den här mannen, nämner jag i en kommentar illustratören Kurt Ard.

Och så googlar jag på den mannen, så där för att få veta mera, och hamnar här.

Detta är, eller var, alltså kollegor till den här madamen.

Illustratörer.

Titeln på bilden ovan är för övrigt: "No chance to be alone ....".


Ill: Stevan Dohanos

Vilka underbara tidningsomslag!

Och här kommer glassbilen till stranden!
"Fängslad pedofil begick nya brott ..."

En 35-årig man från nordvästra Skåne misstänks ha utsatt ett 20-tal unga flickor för sexbrott via internet. Men det kan handla om många fler, enligt polisen och åklagaren.

Mannen har suttit häktad sedan mitten av oktober för att ha våldtagit en 14-årig flicka.

Ett halvår tidigare hade 35-åringen frigivits villkorligt från ett tvåårigt fängelsestraff för att ha våldtagit en 13-årig flicka.

Det står klart att han inte har upphört med sin verksamhet som nätpedofil, inte ens när han satt fängslad. (bloggmadamens kursivering .., jaså, får man som pedofildömd sitta och surfa på en dator i fängelset, det hade jag ingen aning om ..?)

- En del av brotten har skett under tiden mannen satt fängslad. Men om han begått brotten på anstalten eller under permissioner är oklart, säger kammaråklagare Charlotte Österlund till Helsingborgs Dagblad, säger kammaråklagare Charlotte Österlund till Helsingborgs Dagblad.

Detta står att läsa i en notis i dagens GP.


Kastrering ..., kan det vara nånting att ta till? undrar bloggmadamen.
Insikt nr 198 ...


Idag skulle pElle få maskmedicin.

Tre små pyttehalvor som skulle petas ner i svalget.

Var det tänkt.

Ja, alltså .., det var vad jag hade tänkt.

Hälsar en blodig och riven bloggmadame.

Den artonde januari 1967 ...


Födelsedagasbarnet.

Tretton år och tre dagar var jag när min systerdotter kom till världen.

Första besöket i Arvidsjaur ..., det är min pappa och mamma och jag själv som har kommit de åtta milen från Malå för att få se underverket ..., och hon som nyss har blivit mamma, min storasyster, hon säger att "jag tror väl att Bisse får hålla i henne först av allt?" och så lämnar hon över den där obeskrivligt lilla tösen i min famn.

Den lilla flickan som knappt väger 2 kg och vars huvud inte är större än en apelsin, heter Rita.

Och jag är tretton år och översvämmas av mosterstolthet och vad jag inte vet då, är att jag sommaren därpå och även där nästa sommar, ska vara dagmoster åt den lilla flickan .., ååå, på Arvidsjaurs gator ska jag promenera omkring med barnvagnen och jag ska köpa Igloo Apelsin-glass och på kvällarna, när min syster har kommit hem från sitt arbete på Folktandvården, ska jag hälsa på hos kamraterna Leif och Karin, dom som tidigare har bott i Malå, på samma gata som jag själv.

Det är Leif och Karins mamma Marianne, som jag är så omåttligt förtjust i.
Marianne,arbetar på apoteket i Arvidsjaur, hon är rund om rumpan och har stor byst, hon är så varm och glad och hon ser ut precis som jag vill att en mamma ska se ut.

Mariannes man heter Allan och kan spela dragspel.

Ibland om kvällarna, badar Leif och jag själv i sjön inte långt från där dom bor.

Och jag blir på avståndsförälskad i en ung man som har en tvillingbror; dom bor nära min faster och farbror nere på Ringelvägen och faster får också besök, ja, ju mer förälskad jag blir, desto fler besök får faster.

I hennes badrum finns en korg med gamla urlästa veckotidningar och ingen bakar så goda drömmar som faster Anna-Maria.

Farbror Karl-Johan är kronojägare och har en modern räknemaskin på sitt skrivbord.

Nästan varje gång jag besöker faster och farbror och kusinen Karl-Gunnar, sitter jag i kontoret och leker med räknemaskinen.

Och systerdottern växer och blir stor och flyttar till Luleå med sin mamma och sommaren då jag väntar mitt första barn, då är jag också dagmamma under ett par månader.

Det är då som jag ska sträckläsa "Borta med vinden" och nästan glömma dagbarnet som vid det laget hunnit bli fem år.

Idag fyller hon fyrtiotre och bor på landet utanför Hörby, hon arbetar på Lunds Universitet och älskar att vara med på quiz-tävlingar .., hon besöker troget Roskildefestivalen (men bor bättre och mer bekvämt för varje år ...) och hon har rest till England och med stor iver deltagit i utflykter i "kommisarie Morse fotspår".

Och så tycker hon om att att gå med högklackade skor.

En alldeles underbar systerdotter är hon!

Och idag är det hennes födelsedag!
Övertidsersättning tack ...


Nattens dröm: jag befinner mig på Ica Supermarket i Ystad och har börjat arbeta.

Då upptäcker jag att någon har placerat alla våra cigaretter på den nedersta hyllan, den där vi i vanliga fall har leksaker och kontorspapper.

Och där finns nu också plastförpackningar med lösviktsgodis och godiset har ramlat ut och det är nästan omöjligt att göra fint bland tobaken.

"Men vem har hittat på det här, det ser ju hemskt ut!" säger jag uppbragt, men försöker att låta vänlig, för trots allt har jag ju varit borta från affären i flera månader och inte kan man då komma här och mopsa sig.

"Det ska vara så där .., och du får bara ha två rader av varje Prince!" säger Emelie som sitter i en av kassorna, den där jag själv brukar sitta.

I vanliga fall.

Men nu är minsann allt annorlunda.

Nu har man ingenting att säga till om.

Det är bara att lyda.

På gränsen till en mardröm är det, men bara på gränsen.

Och hjälpas, så lycklig jag är när jag vaknar!

Måndagsfönstret ...



... finns i det lilla gula huset inte långt ifrån pensionatet.

söndag 17 januari 2010

Flera insikter ...


På Stribegs Station har det diskuterats hejvilt angående det här med att kissa ute.

Eller på utedass.

Där finns kommentarer som är både för och emot.

Den som har vuxit upp med utedass, ser det hela kanske inte fullt så romantiskt.

Och så råkar jag läsa på kusinens blogg och där, i slutet av inlägget, skriver hon om just detta.

Det slår mig hur olika vår uppväxt har varit.

Och jag ler när jag läser om lillkusinens glädje över en alldeles riktig toalett.



Ett kvällsfönster från ...



... Spanien, där Gun-Britt från Östersund har vandrat omkring.

Tänk .., bara tänk .., så många fönsterfångerskor det finns!

Och bloggmadamen bugar och bockar och säger tack till er alla!
Insikt eller åsikt ....


Efter den sagolikt goda fiskmiddagen, diskuterar vi hatthyllans utseende.

Eller bredd.

Bloggmadamen vill ha den lååång med plats för många krokar att hänga jackor på och så utrymme för vackra korgar upptill .. minst tre stycken.

Minst.

Pensionatsvärden vill att hyllan ska sitta ungefär på halva väggen och med luft åt båda hållen.

Det blir nog intressant det här.
Så är det.


Och om ni vill läsa något som är som den allra, allra vackraste poesi,

då tycker jag att ni ska klicka in er här.

Det är vad jag tycker.

Jaha ...



... ikväll är det dags att planera för nya resmål.

Igen.

Jo, för nu ska vi få träffa familjen Garzanti och hans familj och såklart blir det vidunderliga italienska vyer, så där så man får hämta kartboken och börja drömma.

SVT 1, kl.20.00

Solens Mat, alltså.


Bilden från SVT och jatack, gärna besök i fängelset om jag blir fälld för bildtjyveri.
Glädje.

Finns här.

När jag var på väg till Hässleholm för att opereras, kom ett röstmeddelande till min mobil.

Det var en väldigt god vän som sa att jag
inte skulle vara orolig, hon skulle vara med hela tiden .., "jag kommer att sitta intill dig och hålla dig i handen, du kan vara alldeles lugn ..", sa hon.

Och när jag morgonen därpå - lite orolig - rullades in i förberedelserummet och sköterskan bad mig att kura ihop inför ryggmärgsbedövningen (väldigt orolig ..), då tänkte jag på det där meddelandet.

Och ååå, så det värmde, även om det bara var en tanke ., det där med handen som skulle hålla min.

Det kan man tänka på när man ser filmen.

Vikten av att få hålla en hand i sin.

Och vännen som sade allt detta, hon heter Bettankax.

Insikt nr 197 ...


Idag är det tapetsering i hallen som gäller.

Men det är gott om pauser just nu.

Kaffepaus och skidåkartittarpaus.

Och nu ropar tapetserarmannen och föreslår en promenad ute i det gråmulna.

En promenadpaus, alltså.

Flera söndagsfönster



Från Babsan ..., rödhårig madame - från Piteå egentligen - men boendes i Uppsala, kommer den här härliga fönsterbilden med ladan som ser ut att snart tippa omkull!

Härlig bildvinkel!



Och tack snälla!
Biverkning ...

På eftermiddagen upptäcker jag att duschen i badrummet på övervåningen har läckt vatten och där är minst 2 centimeters vattenstånd och jag bara gapar!

Avloppet finns i det avgränsade duschutrymmet; det går alltså inte att skrapa in överflödet, nej, vattnet måste torkas upp och det är vad jag gör.

Jag står bredbent och torkar och torkar och torkar och efter vad som tycks som en evighet, är badrumsgolvet torrt och fint och av bara farten såpskurar jag också.

På kvällen kan jag knappt gå.

Till Stjärnorna på slottet vill jag gråta, så ont har jag i knäet.

Vid sängdags tar jag en Citodon.

När klockan är tre på natten, vaknar jag kallsvettig.

Tabletten har gjort verkan.

Mardrömmarna står på kö.

Jag har drömt att vi är tre personer som går genom en tunnel och där framme står k-pistbeväpnade soldater och en av dem säger att männen vid min sida ska skjutas, avrättas rakt av, men jag kan fortsätta rakt fram och mannen pekar på en av soldaterna och beordrar honom att verkställa ordern.

Det är han som skjuta bland annat pv.

Och i drömmen ser jag mannen hur tydligt som helst.
Jag ser hans ansikte alldeles klart och hans förfäran .., han vill inte .., men pekar att jag måste skynda mig iväg och jag går längs ett spår till höger .., in till en skogsdunge och hela tiden väntar jag på skottet och i drömmen tänker jag .."är det inte underligt att man i en dröm kan se ett ansikte på en främmande människa så klart?!"

När jag vid femtiden vaknar är jag alldeles kallsvettig.

Och jag lovar att plattången har fått vara i tjänst.

När det blir annorlunda ...


Framsidan av vykortet visar detta.


"Hej!

1979 lade amerikanarna bombmattor över landet.

1975 - 1979 dödade Pol Pot 2 miljoner människor.

2009 sitter man på Pub Street i Siem Riep och kan beställa drinken B52 och helst betala i US-dollar.

Världen är märklig och föränderlig.

Vi luffar på så gott som gamlingar kan, även om vi underlättar livet med att betala för bekvämlighet allt som oftast.

Hoppas att ni har det bra.

Tompe & Kerstin."

I hur många år ...?



... har Yes diskmedel (eller dess pr-ansvariga) berättat att dom har blivit dubbelt så bra?

"Nu dubbelt så effektivt!" brukar det stå i annonserna.

Men inte den minsta skillnad märker jag.

Sedan läser jag det finstilta.

Jo, det gäller om man jämför med andra diskmedel där disken lagts i blöt, utan skrubbning.

På det viset.

Ännu en madame i Sheffield ...


"Forever Young ...", borde det förstås ha stått.

Här vimlar det minsann av stenbocksmadamer, ja, igår var det hemifrån-kerstin, idag är det Maria Young som fyller år.

Det var Maria och hennes make Don (glad man till höger om henne) som Emma och hennes mormor - som är jag -, mötte under en båttur på den grekiska ön Kefalonia.

Å, det blev ett sånt .., varmt möte.

Ett inutivarmt möte.

Ett möte som till stor del kom att handla om händer.

Och just idag fyller denna Mrs Young år och tänk, att födelsedagsbarnet från Norrbotten, även hon bor i Sheffield.

Grattis-grattis från bloggmadamen och Emma!

Fyra söndagsfönster ..



... men från samma bild.

Bloggmadamen tog sig friheten att pyssla lite i bildbehandlingsprogrammet.



Och då blev det så här.

Hoppas att inte fönsterfångerskan misstycker.

lördag 16 januari 2010

Stjärnorna på slottet ...


Ja, nu säger jag bara en sak: det här tycker jag är en av de bästa omgångarna i den här serien.

Helt ärligt är jag spyless på alla barnsliga intriger och allt skitprat som ibland förekommit i tidigare program, här är det trivsamt.

Och Kjell B helt suverän som berättare och som människa.

Och så ligger man ...


Nej, bilden har inget med texten att göra, men jag tycker om den.
Sjörövar-Kjelle på vift i söderhavet, agerade fotograf.
Man kan ju lätt tänka sig att ett mord begås i rummet till höger i det grå huset.
Det med grön gardin.

... på soffan Ektorp och läser Anne Holts "1222 över havet".

Huvudpersonen, Hanne Wilhelmsen, är direkt osympatisk, i alla fall så här i början av boken.

Sånt har jag svårt för.

Jag tillhör dom här mesiga människorna som vill att även deckarfigurer ska vara någorlunda trevliga ., ja, lite småputtriga, så där som hos Agatha Christie.

Miss Marple, det är min melodi det.

Eller så är jag måhända yrkesskadad?

Det händer mellan varven att jag tänker att hjälp, sådan tur att man inte har kommisarie Wilhelmsen som kund i kassan.
Insikt nr 196 ....


Med skidskytte och längdskidåkning i tv är det precis som med Morden i Midsomer.

Det är inte så viktigt hur det slutar.

Det är mest känslan av att ha tv:n på och höra ljudet.

Ulfbåge och Magdalena.

Alla analyser och skotten som far hit och dit.

För att inte tala om straffrundorna.

Ännu flera lördagsfönster ...



"Här kommer en fönsterbild från kulturcentret Bryggeriet i Nora.

Jag har tänkt skicka den till dig förut, kanske jag redan har gjort det?

Undrar en disträ Christina."
Insikt nr 195....


På Haiti kämpar människor för sina liv.

Själv kämpar jag för att få ut julgranen genom fönstret.

Rättvisa.

Existerar den?
Glädjepiller ....


Natten mot idag .., det var vid tretiden, vaknar jag av att jag hör mig själv gapskratta.

Och så kommer jag ihåg.

Ja, just ja.

Jag hade drömt om den där scenen i filmen "Full monty", ni som har sett den vet nog .., den där det är audition i den gamla fabrikslokalen och plötsligt upptäcker den forne arbetsledaren (som sitter intill de övriga för att välja ut med-strippare ...) till sin fasa ..., att oj,oj,oj, mannen där framme som ska till att ta av sig kalsongerna, det är han som kaklade badrummet hemma hos arbetsledaren och hans hustru.

Aj, aj, - här talar vi hög igenkänningsrisk - !

Tänk, så glad jag blir av den filmen!

Till hemifrån-kerstin!


Jo, det finns många stenbocksmadamer bland bloggvännerna!

Hemifrån-kerstin är en av dem, hon fyller nämligen år just idag.

Kerstin är en sån som har levt för sitt arbete och då menar jag verkligen "har levt".

Hon har arbetat inom DN-koncernen, men har nu gått i pension och antagit titeln friherrinna.

Och tänk .., hon som tidigare tyckte att arbetet var så viktigt .. nu kan hon sitta nästan hur länge som helst och titta ut mot fågelbordet, berättar hon.

Det blir förstås som ett annat liv.

Kerstin kommer egentligen från Västerbotten, men bor sedan länge i Täby, utanför Stockholm.

Och här kommer en stor och varm grattiskram från landet Halland och från mig!

Lördagsfönstret ...



"I går eftermiddag lyste solen in i badrummet.

Härligt värmande gul.

Utanför har snökristaller bildat en "gardin" på stegen.

Har inte sett något liknande tidigare.

-18 grader var det där ute.

I nästan tre veckor har vi haft -25 till -31 grader här i Dalarna.

Idag har vi haft -10 så det börjar kännas som vår...

Hälsningar Kerstin."

fredag 15 januari 2010

Information .....


Lammsteken blev h i m m e l s k.

Eller i alla fall jättegod.

Och potatisgratängen också och broccolin och morotsslantarna som jag bara wokade upp helt hastigt .., och såååååsen .., hjälp!

Och gelén.

Och vinet.

"Jag diskar .., bara så du vet ..", säger pensionatsvärden.

Såja.

Sen ringer jag till Emma Elisabet.

Jag hoppas att intresseföreningen har noterat.

Sist av allt ...


Pv på Samos.

... kommer pensionatsvärden hem från stan.

Med sig har han en vacker bukett med rosor i blandade färger ..,(som jag klipper ner nästan till hälften och sätter i en kruka, jag vill aldrig ha långa snittblommor i vas) en flaska rött vin till lammsteken .., ("Gud, vilken god sås du har gjort, jag tror att jag tar bara den!" säger han och då blir man ju lycklig och tänker .., ja, ja, den där husmodersskoleutbildningen, den var nog inte alltför dum den ...) och så skalar han potatisen till gratängen, allt medan jag river vitlök på den där finurliga lilla keramik-riv-grejen som jag köpte i Kåseberga (bild kommer).

Och när jag slår mig ner här vid slagbordet där datorn står (läs: när jag sätter mig och surfar runt ..), då kommer den rare pv med ett födelsedagspaket.

Tre pocketböcker!

Rena drömmen!

Barack Obama - Min far hade en dröm

Anne Holt - 1222

Karin Fossum - Den onda viljan

Blir man lycklig?

Ja, det kan jag lova er att man blir!
Insikt nr 194 ...


Nej, men ååå, så trevligt ..,

att upptäcka att man har satt ugnen på enbart på övervärme,

ja, när man ska bjuda pensionatsvärden på lammstek till middag.

Verkligen inspirerande!

Inte undra på att jag tyckte att steken hade fått fin färg på ovansidan.

Lite senare: och när jag börjar att elda, då går brandlarmet .....

Ett eftermiddagsfönster från ...



... Vaplan i Jämtland, men inte från vår fågeltävlingsvän (vem vann förresten?), utan från hans svägerska Marianne.

Så här skriver hon bland annat.

"Så här såg det ut på morgon när vi vaknade och det var så kallt ute och månen syntes också.

Vi var uppe 2 veckor ( i Vaplan, alltså) över nyåret och träffade Gunnar och Anna."

Och med posten idag ...



... kommer ett så kreativt gratulationskort från vännen Torun.

Och även Torun är en västerbottniska i förskingringen, om än från Umeå.
(Ja, bloggmadamen tillhör ju inlandsfolket. Det är inte fullt lika tjusigt.)



Det var hos Torun och hennes familj som jag för några år sedan övernattade, då, när jag levde som ensamseglare på livets stora hav.

Att sitta i deras kök och äta frukost tillsammans .., det var som .., ja, det var så härligt.

Det var som att bli inbjuden till en flock när man vandrar ensam på savannen.

Efteråt skrev jag det där på kylskåpsdörren.

Och när jag nu öppnar brevet från henne, ramlar en liten hög med ljuvligt doftande lavendel ut på arbetsbänken!

M mmmm!



Och ett vykort finns också med posten.

Det är minsann inte varje dag man blir kallad "sötnos", men idag så.

"Mamma Nilsson ..", står det och jag ler från öra till öra när jag går uppför backen till pensionatet och läser på kortet.

Det tackar man ödmjukast för och tänk, att såväl en häst som en liten hund kan hälsa till den som fyller år!

Och om tjugo minuter kommer mina virtuella gäster .., nu gäller det att skynda sig att duka!

Oj, jag hör redan Eva från Frösön stampa av sig snö där ute!

Och med posten ...



... kommer en liten ängel farande .., från landet Jämtland till landet Halland.

Nu dinglar den så vackert i fönstret .., snurrar lite hit och dit av värmen.


pv: titta så fint mot en enfärgad vit vägg ....!

Och tillsammans med ängeln .., en akvarell med minnen från somriga dagar på Österlen.

Avsändare? Jo, men den här rara madamen!



Och i ett annat kuvert som legat och vilat till sig sedan jul.
Avsändaren trodde minsann inte att mottagaren skulle kunna sjå sig .., men se, det gjorde hon!

Så här var det.

I höstas besökte bloggmadamen tillsammans med pensionatsvärden ön Ven och vi tältade (läs: någon frös nästan ihjäl ..) och dagen därpå blev det cykeltur runt ön (fruktansvärt kämpigt för vissa ..) och i Nämndemansgården, en gammal, fyrlängad gård där man äntligen kunde pusta ut en vänlig kvinna generöst visade oss runt .., där upptäckte jag ett så vackert lakan eller örngott.



Och så berättar avsändaren, en norsk pratglad madame vid namn Bente, att hon har försökt kopiera just det virkade mönstret och nu blev det ett vackert örngott som på rätt kudde förstås matchar soffan Ektorp.

Är det inte fina presenter, så säg?

Och när man lägger ut bilder så här .., så känns det som om man mallar sig eller nånting .., men det är INTE det som är avsikten.

Jag vill bara visa.

Det är så vänligt och så snällt så det är inte sant.

Från hjärtat tack! säger jag.
Hur man pratar ....


I Hallandsposten pågår en stundvis något hetsig debatt angående den halländska dialekten.

Det finns uppenbarligen många av den sorten, precis som det är hemma i Västerbotten.

Till synes oändlig är skillnaden i språket mellan en genuin norsjöbo (läs: t.ex. Gerd som kommenterar här ..) och någon från Sorsele eller Vilhelmina.

Och nu har HP anordnat en tävling där man ska lista ut dialekten.

Den halländska, alltså.

För bloggmadamen, som först efter många, många år i Skåne kunde skilja mellan malmöitiska och ystaddialekt, är det förstås alldeles totalt hopplöst.


// Och så här (som den äldre mannen) kunde min pappa prata, när han ville. Han var uppvuxen i Kalvträsk, inte många mil från Burträsk. (Faktiskt låter det lite som när du pratar Gerd).

Och så ännu ett fredagsfönster ..



... som finns i det lilla gula huset, inte långt från pensionatet.

På kvällen ...



... sitter pensionatsvärden vid köksbordet och rättar prov.

"Ja, jag går då och lägger mig ...", säger jag.

Så kan det se ut i Romantikens Högborg en kväll i januari.