söndag 15 januari 2012

Födelsedagsfönster ...



Och två fönsterbilder kommer från Dalarna!
Det ena från hembygdsgården i Dala-Järna och det andra från Zornmuseet i Mora.



Jag gissar att det här är från hembygdsgården ..?
Avsändare var f.d. arjeplogsmadamen Solveig.


Här kommer ett fönster från Östergötland, närmare bestämt från Bloggblad.
Ni vet, textmakerskan och mycket annat.

"Hej!
Hoppas du har hunnit göra något annat än sortera inkommande fönster.
Här är min utsikt från favoritplatsen i tv-soffan.
Bakom pianot är viloplatsen där jag löser korsord ( = sover).

Var tvungen att vänta till kvällen, för på dagen ser det så trist ut med vedhögen utanför fönstret i den vinkeln. Ända till taket når den.

Hälsningar Bloggblad."


Anders är här ikväll och vi pratar om detta med ålder och livet.
När jag har läst Svens rader, ser jag att det är detta jag har sagt.
Precis så.

"Hej.

Här kommer ett fönster från vårt radhus på Porsön i Luleå. Övervåningen.
Det högra fönstret är vårt sovrum och det vänstra är allrummet.
Det är vinter och mörkt ute.

I det här huset har tre söner växt upp och igår så flyttade den yngste sonen till Göteborg.
Nu är det bara Karin, Sickan och jag kvar.
Det känns tomt och sorgligt men också väldigt skönt.
Vi lyxade til det idag och tog vitt vin till maten och löjrom till förrätt.
Som ett kombinerat firande och sorgearbete.

Tidens gång är märkligt och det är så lätt att fokusera på det som funnits men inte längre finns kvar. Förlusterna i livet. Men jag väljer att se det tvärtom.
För varje år jag får leva ser jag det som en förmån, som den största present man kan få.
Att fylla år handlar om att livet ger dig ytterligare tid.
Ta vara på varje minut.

Kram, Sven."


Från min kollega i Västerås, kommer en härlig berättelse!
Så här skriver hon ...

"Stort grattis på din födelsedag!

Skickar en bild från då vi var i Kroatien sommaren 2010.

Jag blev bjuden på resan av min pappa och hans nya fru (jaja, ny och ny.. dom träffades 1976 , hon är också Lyckseletjej och är uppvuxen ute på Lyckan) .
Vi åkte för att fira hennes 60-års dag.

Det var jag, min lillasyster, Lisa och Pappa.

Vi handlade dagligen på Konzum, bara en liten bit från vårt hotell på Brela.

Vi hade så trevligt och varje dag satt det en tjej i kassan som hade så bråttom så bråttom, med svart hår och perfekt klippt lugg. Hela tiden frågade hon ettrigt efter småpengar trots att hela kassalådan var full med mynt.

Vi tycket hon var så härlig på sitt egna lilla vis och sista dagen vi var där bestämde vi oss för att gå dit och be att få ta ett kort på henne, men då var hon inte där..!

Men ett kort på fönstret utanför fick det bli i alla fall.

Kram, Jessica."


"Ja må hon leva, ja må hon leeeva!!
Grattis på födelsedagen, älskade Elisabet!

Här kommer grattisfönster från Rättvik, där jag i helgen hållit tvåändsstickningshelg.
Vackert vinterväder har vi haft och skrattat så tårarna sprutat har vi gjort.
Ja, och stickat massor förstås. Nästan dygnet runt.

Nu är jag tillbaka till Kopparberg igen och längtar tills rallysnubben dyker upp om en stund.
3 dagar isär är 3 dagar för mycket, men han vill inte följa med på stickläger. Sicken konstig en. Haha. :)

Hipp hipp hurraaaa för dig!!"

Vem skriver så?
Jo, stickmadamen Ulrika, förstås!


Och här är ännu ett skånefönster!
Det kommer från lundafarmor och så här skriver hon

"Fönster på glänt och sommardofter .., något att också längta efter.
Ha en fortsatt underbar födelsedag, Elisabet, önskar lundafarmor."

Tillsammans med den här bilden, fanns även en helt ljuvligt somrig bukett.
Den ska jag visa er någon av de närmaste dagarna.


"På väg till kyrkan idag gick jag förbi det igenfrusna lilla växthuset ..", ja, så skriver ellem från Skellefteå och så pytsas växthuset iväg genom rymden och hamnar här, i landet Halland!

Tack snälla! säger jag.


"Grattis på Födelsedagen!

Här kommer en fönsterbild som jag har fotat på norra Gotland.

Det är från en glasveranda hos goda vänner, vilken jag har haft förmånen att få sitta i flera gånger.

Ha en bra födelsedag !

Tack för att du förgyller mitt liv med dina betraktelser om stort och smått!

Hälsningar från Monica i Värmland."


"Grattis på födelsedagen!

Här kommer en present i form av blomma och spetsgardin i vackert fönster.
Fönstret finns i en av de vackra gårdarna i Gamla Linköping.

Gamla Linköping är en plats jag passerar varje dag med min cykel, fram och tillbaka från mitt arbete.
De har förutom alla gamla, vackra hus en chokladbod där jag stannar rätt ofta och köper choklad. Tur att jag cyklar långt varje dag:-) .

Tack även för ditt uppmuntringslotteri, jag har haft turen att inte vinna än, så för mig är spänningen lika stor varje gång det är dragning.

Grattis än en gång, med kramar från Gunilla (Gunillas fotografiska resa)."


Från Skåne kommer ett portugisiskt fönster!
Det är många av bloggvännerna som - på det ena eller andra sättet - har brutit upp.
Eller mer som .., har börjat om.

anna of sweden har med sin familj bott i såväl Portugal som USA och nu har man tagit bohaget med sig, köpt hus i Skåne och där blir det en ny början.

Det är som för Guy och Kerstin och många andra av oss.

Så här skriver Anna:

"Hipp hipp hurra på din dag, Elisabet!

Här kommer en av mina favoritbilder.
Ett fönster (fast kanske mest ett tak) från Portugal. Oj, vad många fina fönster och dörrar det fanns att fotografera där.

Hoppas att du får en fin dag!

Kram från Anna."


Och här ett fönster och en liten betraktelse från Guy i Arvidsjaur.
Ååå, vad jag tycker om er bloggvänner!

"Livet kan vara som en påse också.
Tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något...

Fönstret tillhör min nya lägenhet som jag ännu inte hunnit flytta in i.
Det finns dock inte någon chans att den kommer att se så här tom ut i fortsättningen då jag flyttar från ett stort hus till en tvåa.

Det känns skönt att rensa ut en massa ägodelar. Det mesta har jag kastat, mycket har jag gett bort och en del har jag sålt. Det enda som jag har litet ångest över är verktygen. De har jag bara försiktigt närmat mig.
Där finns många "kan vara bra att ha"-saker och snickarrummet är fortfarande
kvar att sortera ur...

Grattis på födelsedagen Elisabet, du som tagit språnget.
Kramar Guy."



"Hej Elisabet!

Från min horisont blir det förstås de franska fönstren, här från min lilla by där tvätten ständigt hänger på tork. Det är lika charmigt som det ser ut! Jag önskar dig en underbar födelsedag medbi soligt väder, härlig räkgryta och så mammahjärtat värmt av sonenbesöket!

Stor kram till er alla i gula huset från oss i Provence
Monica, Bengt och Dessi."

Ja, och en sak ska jag ju säga .., att ingen bloggare gör mig hungrigare än Monica!
Varenda gång jag tittar in på hennes sida, börjar snålvattnet att rinna ....


"Här kommer ett fönster på din födelsedag.
Det är min farmors gamla köksfönster.
Gården heter Slätteke och det finns nu bara kvar som en stenruin.

Utsikten visar den gamla köksträdgården med ett äppelträd.
Huset var väldigt kallt och pappa har berättat att det på vintrarna var is på insidan av väggarna.

Fönsterbrädan av cement murade min farfar dit när de flyttade in för att farmor skulle kunna ha lite blommor inne, eller fönsterträd, som hon sa.

Hälsningar Moster Mjölgumpa."

(Vissa människor har en slags humor som man direkt känner igen!
En sån är moster mjölgumpa .., hon besitter en slags härlig självironi som jag finner underbar!)



Från sydöstra Skåne kommer den här bilden, ett annorlunda "fönster".
Ett fönster in mot en annan slags värld - mot fiskvärlden -.

Det är min före detta arbetskamrat Lasse och hans rara fru Eva, som har skickat bilden.

Under livets gång så träffar man ibland på
alldeles ovanligt varma människor; människor som sätter avtryck.
Eva, hon är en sån.

Hur väl som helst minns jag hennes varma, varma ord när vi satt vid samma bord på en personalfest i norra Tyskland.

Dom orden glöder
ännu - så där som grillkol som ännu inte slocknat - och gör mig så glad!
Nyvorden bloggare är hon också.



Från England kommer den här bilden.
Det är Carita, f.d. klasskamrat (i Malå) till dr Böhlander, som varit framme med håven.
Carita, som undervisar i engelska (på hög nivå ..., typ Tjamstan,-) är en flitig besökare av landet i väster, ja, England, alltså.
Så här skriver hon:

"Grattis på födelsedagen, Elisabet!

Denna bild är inte tagen idag utan för ett par veckor sedan i lägenheten i London, men tanken var redan då att skicka den till dig eftersom du numera är den första jag tänker på då jag ser engelska net curtains!

Ha det gott!"


"Hej Elisabet, grattis på födelsedagen.

Här kommer ett fönster från mitt smultronställe i Stockholm, Vinterviken.
Hurra x 4 till dig från Lotta (hon som kanske törs kommentera mer i år)."

(Du är sååå välkommen, vare sig du kommenterar eller inte, du för mig okända Lotta!)


Medan pv fixar räkgrytan (i eftermiddag vankas Anders-besök, ååå, så roligt!!) kommer fönster av alla de slag susande och landar i min dator och jag blir så glad, så glad!
Det här hör hemma i Jämtland, hos Gunnar.
Den som tog bilden var Gunnars son Joakim och har ni inte sett hans komprimerade film om snöskottning, då tycker jag att det är dags ...
(Detta Mian är sannerligen en film med handling .., nästan i klass med broöppningen i Motala),.


Bohuslän .., å, detta vackra landskap!
Monica - tidigare i Oslo - bor numera i Lysekil och fångade det här fönstret.
Ja, det var under ett besök på restaurant.


Ett bussfönster .., och ganska mycket rost .., då förstår man!
Det är SoF som har varit framme med håven!
SoF som tycker så mycket om det avskavda och som ser detaljer nästan överallt.


Från den fågelskådande, tillika fantastiska insektsfotografen/rubriksättaren Mian, kommer här en fönsterbild.
Här, på Falköpings Central, tillbringar hon en hel del tid - morgon som eftermiddag -, på väg till eller ifrån sitt arbete och här, i den här byggnaden, har Mian även tidigare arbetat.

I vår och sommar lär Mians blogg explodera av vackra bilder!
Å, det ser vi fram emot.



Mitt eget älsklingsfönster, men inte taget av mig.
Och vad värre är, jag kommer inte ihåg vem som skickade bilden för många år sedan.

Tänk, att man har haft förmånen att få leva i hela femtioåtta år!
Vilken ynnest.

Men nu är det så att i natt har nånting hänt med mina ögon, det är som om tusen iskristaller flimrar när jag rör ögonen .., så det blir ett kort inlägg så länge.

T a c k alla snälla, rara, goa bloggvänner för alla födelsedagsfönster!
Här kommer dom på löpande band, det ena fönstret efter det tredje!

Kommer det fler bilder, så ska jag sätta in dem, men först måste jag få ordning på synen!


"Här kommer en liten hälsning från en sommarnatt ute på den lilla ön i Stockholms skärgård och mig.
Det är vår katt Aramis som sitter på verandabordet och funderar om han inte ska smita ut på en liten nattligt äventyr på skäret trots att han vet att matte har sagt att nu ska alla komma in och sova."

Aramis matte heter Lisbeth och har bloggen Tankevågor, den som förut hette Londongirl.
Då förstår man att Lisbeth tycker om såväl havet som London.
Här finns UNDERBARA stockholmsbilder, tagna av Lisbeth.


"En fönsterbild från fiskeläget på Fårö på gotland", skriver Tobbe & Kerstin.
Inte en susning har jag vem det är, men tack snälla, rara ändå!

Senare: jo, nu vet jag!
Kerstin hade tidigare en blogg som fick somna in i godan ro, då hon tyckte att det inte fanns så mycket att skriva om längre. Jag tyckte att jag kände igen fönstret, eller själva k ä n s l a n!


"
Hej Du fyllaårare´!
Javisst och alldeles självklart så kommer kommer det ett fönsterbidrag till Din födelsedag.
Ett för mig väldigt värdefullt fönster fångat sommaren 2011.
Fönstret finns på Sommarstugan.
En sommarstuga som är guld värt och lite mer än det.
Grattiskram från Turtlan!"

Turtlan .., den alltid så reslystna madamen!



Och här ett fönster från Skåne, från den fräkniga och aningen rödhåriga vännen Kerstin Hedgren.
Tänk, hon har flyttat in i ett litet hus, ja, så där söder om landsvägen, om jag har fattat det rätt.
Här har hon börjat sitt nästan-nya-liv.
Det kommer att bli så bra, så bra.
Sa jag att hon är generös?


"
Hej!
Jag läste om din födelsedagspresent och skickar ett fönster från vårat sommarparadis i skogsbrynet.
Bilden är tagen från dasset en vacker augustidag.
Hästarna betar på ängen, flugorna surrar, fåglarna kvittrar och grillen är kanske tänd inför middagen. Längtar!
Kram Eva."


Eva som tycker om att titta på skidskytte och är så duktig på att måla akvareller och mycket mera!

(Hoppas att de ordnar sig med din mamma, Eva!
Jag minns mycket väl hur det kändes när tillvaron liksom krackelerade. )


Förresten tycker Värmlands-Turtlan att när man fyller så många år, då bör man få två fönster!
Så här kommer vintervarianten.



Dr Böhlander är i Sundsvall på fotbollscup och bor hos goda vänner.
Och ser man på, här har hon (hon är nästan tvingad ...) fångat några fönster mitt i stan!
Ja, "det är där dom bor, C och T", skriver hon som tycker att Sundsvall är en härlig stad.
Och som på sitt visitkort vill skriva ordet "obduktionstekniker".


Och här kommer läckra Roy-Andersson-fönster från Norrbotten.
(Ja, det är min tolkning, det ... hälsar hon som närmar sig sextio!)
Avsändare är den skidåkande resebyråmannen från Luleå, nämligen Bert.


I Jämtland finns det gott om fönster minsann!
Eva på Frösön klämde till med ännu en bild, denna tagen nedanför kyrkan på Rödön, nyårsafton 2011.

Vilken vacker lada! säger jag.


Ett fönster från Östasiatiska muséet i Stockholm är detta.
Och fönsterfångerska - tillika flitig englandsresenär - är den här madamen.

lördag 14 januari 2012

På önskelistan ....

I morgon fyller en mig närstående dam år.

Ja, "dam" och "dam", så mycket dam är hon nog inte.

En enda sak önskar hon sig och det är en mycket underlig önskan, men ganska lätt att uppfylla.

Jo, hon önskar sig fönsterbilder!

Tänk, om dom rara bloggvännerna ville ta fram sina kameror och fånga ett fönster under morgondagen .., ett fönster som dom tycker om och helst utan att använda blixt .., och sedan kunde dom där väldigt tjänstvilliga bloggvännerna mejla bilden till bisse151@gmail.com, då skulle den där madamen bli överlycklig!

Ja, det är bara ett litet tips i all enkelhet.

Och alla fönster skulle tjoppa upp samma dag!

Lördag ...


Och ljuvligt väder, så vi tar fika med oss i ryggsäcken och så tar vi långrundan, pv, harry och jag själv. Sol och blå himmel!

Allt som fattas är lärka och tofsvipor, annars känns det som vår .., även om vinden är kall och rå.

Nere vid båthamnen tar vi paus.
Nu ser jag bara pv:s lilla Askeladden .., alldeles ensam och tapper ligger den vid bryggan.

Och medan vi dricker kaffe och mumsar på gifflar, får harry leta godis som vi har gömt .., och själva småpratar vi med ett par i vår ålder som är ute på promenad, ja, dom bor egentligen i Ugglarp och frun har nyligen haft lunginflammation och vill inte stå stilla alltför länge, så det blir bara lite surr om hundar i allmänhet och harry i synnerhet och om att arbeta som vaktmästare (mannens tidigare yrke - ett underbart jobb - oerhört fritt! säger han) och kvinnan är rektor och harry hittar godiset tämligen galant.



Till tröstprisvinnaren Anitha: den här filmen är till dig!


På väg hem upptäcker vi blåsippsblad under Eckes syrénbuskar och jag ångrar bittert att jag tog på mig så himla mycket kläder .., fleecejackan under kappan .., och halsduk!!

Alldeles för varmt blir det när man har solen i ryggen.


Hemma.
Det är risigt i slänten till vänster (aldrig hos grannen) och ändå krattade jag som en galning där i höstas!

Nu hämtas en kratta och pv gör - om än ganska motvilligt - upp en eld ..., och löv och kvistar får brinna och det ryker nåt alldeles vanvettigt!

När jag en stund senare tar bilen och ger mig av mot affären, upptäcker jag att grannen, han som bor två hus närmare kustvägen, också eldar ris.


Här står han, herr Eldaren.
Dessutom har han klättrat upp i segelbåten utan namn och fixat en hävert - med hjälp av trädgårdsslangen - för det har regnat in och nu ska den vattnet bort!

Längst uppe till höger på bilden här ovanför, skymtar "Polska Ambassaden" och till vänster om den, det nybyggda huset som står nästan mitt i åkern.


Och harry håller koll på förbipasserande motionärer.

En äldre tant hälsar med nöd och näppe när hon passerar (tre gånger säger jag "hej", men hon kanske är hörselskadad ..?), där är två kunder från affären som tycks förvånade att se mig här och harry nyser av röken och nu är allt uppeldat och jag känner mig väldigt tacksam.

Tänk, så lättsamt det blir i vår!

And the winner is ...

Lördagsfönstret ...


... var mitt och fanns - och finns - på Regementsgatan 19 A i Ystad.

Vykortsskrivare var Inger i Skellefteå.

Och nu är det lördag igen - men många år senare - och om en timme, när det är helt ljust ute, ska jag ta bilen och åka till Slöinge och köpa nybakat bröd, allt medan pv tar cykeln ner till hamnen.

Då får harry springa som han vill - före eller efter husse - och detta är nu det absolut roligaste han vet!

Lite senare: nej, det ska jag inte alls, köra till bageriet, för där är det "semesterstängt".
Nåja, det får bli vanligt hem-bröd då.

fredag 13 januari 2012

Och så ett kvällsfönster ...


... från Frankrike och Dessis matte!
På Spåret ....

Vi har halvlegat-suttit i soffan Ektorp och pv har fått flimmer (som fixade sig genom att han steg upp och hoppade och skuttade lite) och ikväll klarade vi oss tämligen bra.

Schweiz klarade jag nästan direkt, likaså Selma Lagerlöf.

pv är mästerlig när det gäller musik - där är jag t o ta l t borta -.

Hillary var lätt.

Och pv visste vad solen till största delen bestod av.

Och för övrigt tycker jag att paret i dressinen är himla sympatiska och att sångerskan var sååååå vacker!

Sär skrivningarnas himmel rike ...


Lapp Kniv Äkta same hantverk


Det finns i alla fall på Tradera.
Västnytt ikväll ...

"Finanskrisen har slått hårt mot båtförsäljningen."

Jaså.
Nästa dragning i Uppmuntringslotteriet ....

Imorgon lördag, kl.11.00 pip.

Hit-och-dit-prat ...


Mitt köksfönster i Ystad.

Kvinnan som packar upp sina varor är supereffektiv .., streckkoden åt rätt håll .., snabbt upp med varorna och ännu snabbare ner i kassen och hon har knappat in och gjort klart för mig att godkänna betalningen med kortet.

"Herrekors, vilken effektiv kvinna du är ..., får man fråga vad du arbetar med?" säger jag.

Hon är inte bara snabb, hon är otroligt vacker och det har jag sagt rakt ut till henne.

Tidigare, alltså.

"Vad jag arbetar med .., jaa, du .., det gäller att vara effektiv där också, jag är läkare på röntgenavdelningen på Halmstad lasarett, arbetar mest med ultraljud", säger hon smajlande.

Och på min fråga om hur hon trivs med jobbet, så där på en skala från 1 - 10, svarar hon direkt, ja, utan att ens tveka en millisekund: tio!

"Jag ä l s k a r mitt jobb och det är ingen överdrift när jag säger att jag längtar till arbetet varenda morgon!"

Ojdå, kära nån.

Och lilla Molly, tvåochetthalvt år, har också varit på besök i affären och hon är så go, så man kan äta upp henne rakt av!

Mollys mamma berättar att den lilla madamen har varit och handlat flera gånger, fast då har jag inte varit där och sista gången frågade Molly sin mamma "var är hon?"

Då blir man glad, för vi är liksom kompisar, Molly och jag själv.

Efter jobbet åker jag till stan och hämtar pv - harry ligger i baksätet och dreglar bara lite-lite, men i varje rondell tittar han upp och jag tänker att nu kräks han, men det gör han inte.

Är det någon stad i Sverige som verkligen drabbats av rondellsjukan, så är det Halmstad.

Från Stensjö till Sturegymnasiet där pv väntar, är det inte mindre än nio rondeller!

Men se det går bra den här gången och när vi kör hemåt, är solen stor som en apelsin och på väg ner i havet .., det är ofattbart vackert, men kameran har jag glömt hemma - och det är inte ofta det händer -.

Nu är det fredagkväll ..., Skavlan och På Spåret, fast i omvänd ordning!

Hos madamen i Portugal ...



... i en kommentar där, finns en länk där man hamnar här.

Ja, inte här hos mig, utan man kommer till den här filmen.

Jag brukar konstatera - väldigt subjektivt - att jag har ett bra minne.

Ofta kan jag direkt märka om en kund har nya glasögon eller ny jacka, osv.

Det var vad jag trodde, alltså.

Att jag hade.

Innan jag tittade på den här filmen.

Glädje - vs - sorg och bedrövelse ...


I helgen åker barnbarnet Emil (lintotten längst fram i gul tröja) och hans lag till Sundsvall, ja, det är fotbollsspelande på gång. Nån slags cup, tror mormor.

Så här såg det ut för flera, flera år sedan, då Emils lag BSK uppenbarligen hade gjort mål på motståndarna!

Notera den sprittande glädjen hos dom gultröjade.

Dagens fönster ...



Monica i Lysekil undrar om jag har någon nytta av ett soligt fönster från Bohuslän?

Om jag har!

Det är torsdagkväll när jag lägger in den här bilden och jag är alldeles förbi av trötthet och tänkte för mig själv .., ååå, nu måste jag fixa en fönsterbild till imorgon .., går så in på mailen och vad jag hittar där, om inte detta ljufvliga!

Visserligen bor vi nära havet, men vi ser det inte.
Man hör det, men ska man ha havsutsikt, får man allt klättra upp på taket.

Men Monica, tänk .., hon kan i sommar sitta på sin balkong och se havet där borta ., och klipphällarna och kanske segelbåtar som sveper förbi!

Sicken lycka!

torsdag 12 januari 2012

Det doftar kokt kyckling ....


Kan det möjligen vara därför pElle och sigge nilsson har lämnat sina sovplatser?

Svar: det kan det.

På agendan ...



"Pojken med cykeln" - en film som för en stund sedan recenserades i SVT.

Den ska jag se.

Torsdagsfönstret ...


... är egentligen flera och finns hos grannarna Gun och Göran.

Bara såååå läckert är deras hus och även tomten, där det märks att nån har tänkt till.

Jag ska ta bilder lite senare idag och visa er.

onsdag 11 januari 2012

Ordlöst ...


Egentligen har jag ibland alldeles oerhört svårt att tro på ett liv efter detta och för mig spelar det heller ingen större roll; jag är väldigt nöjd med det här livet som det har varit, men jag kan förstå andra som inte har haft samma tur, då vill man nog gärna få en ny chans.

Och när jag var väldigt ung och lyssnade till predikningar om himmelriket, änglaspel och om harpor och evigt gröna ängar, då tyckte - och tycker jag fortfarande- att det låter lite väl enjängt.

Vem vill alltid ha sol och blå himmel?

Och tror man på Darwin, så blir det förstås ännu svårare att få det hela att gå ihop.

Men sen händer det saker i ens liv; sånt som man omöjligen kan förklara och tittar man i backspegeln kan det bli nästan som en väv .., man ser hur allt hänger ihop - hur det bildar ett mönster - och då blir det rent av hopplöst att begripa nånting alls.

När jag i höstas lyssnade till Mark Levengood när han förklarade sin tro och hur det skulle bli den dagen han skulle möta Vår Herre, då sa han ungefär så här .., att "jo, tänk er att man kommer upp från havet och där står Gud med en stor badhandduk och virar om en och så säger han att .., ja, men det var väl inte så förfärligt farligt och M.L. skulle säga att jo, ibland var det farligt, själva livet, men nu gick det ju ändå bra".

Ungefär så.

När jag idag stod på stranden och såg det ni ser på bilden .., då tänkte jag att ..., det där herr Levengood pratade om, ja, det ser nog ut ungefär så här, när man kliver upp från havet som är livet.

Det är bara att hoppas att nån står där med handduken och tar emot en.

Gömma nyckeln ...


Efter jobbet.
Vi står ute på parkeringen och ser hur Lena rotar i sin väska.

Frånsett pv och chefens mamma Anna-Lisa, vet jag ingen som letar nycklar så ofta som underbara arbetskamraten Lena.

Ikväll när vi hade slutat för dagen .., vi stod ute vid våra bilar - det var Malin, Lena och jag själv -, då började det ...., letandet.

Den kom fram, men jag kan lätta känna igen mig i paniken.

I det här hemmet har vi en - säger en - bilnyckel,.

Jag kan lova er att den alltid hängs upp på samma ställe och är den inte där (idag hade jag glömt ta in den från bilen), då blir man närapå skräckslagen.

Jaha .., ni undrar varför vi inte ser till att skaffa oss en reservnyckel?

Jo, den käre pensionatsvärden är smålänning och vill hellre leta lite till.

Upphittat ...


Allt är inte idyll.

Plötsligt upptäcker jag resterna av ett djur i sanden.
En älgkalv, eller ..?


Nosen till vänster.


Och en bit ifrån .., det som är kvar av en sjöfågel av något slag.

Ytterligare några meter därifrån hittar jag en liten sten som påminner om .., ja, ni ska få se den vad det lider.

Just nu vilar den i min kappficka.

Idag ...



Ja, jag är medveten om att man kan bli spyless på naturbilder hit och dit.

Men det kan inte hjälpas; när jag nu på morgonen går nere på stranden, ja, då tappar jag nästan andan!


Och hela tiden förändras ljuset.

Dagens fönster ...



Klockan är halv tio när jag tar bilden av fönstret i det lilla, gula huset vid vägen.

En morgonbild från Bohuslän ...


... med solen som färgar klipphällarna.

Det var Monica i Lysekil som fångade ögonblicket.

Tre inköpslistor från Västerås ...



I min kollega Jessicas skrivbordslådor .., där - precis som här -, börjar det svämma över av upphittade inköpslistor!

Å, det får mig verkligen att smajla, ja, för det är som ett litet "gift" det där.
När man väl har börjat leta .., då går det av bara farten.


I hyllorna närmast kassorna, där brukar jag snegla efter listor.
Bland chipsen och godiset .., och i kundvagnarna förstås.
Och i korgarna!



Och dom här listorna kom susande genom rymden just idag!
Tack Jessica! säger jag.

(Noterar att där inte finns någon Gustavskorg den här gången ,-)

tisdag 10 januari 2012

Ibland ...

... tar liksom reportrarnas röster över.

Det blir bara rösten som man lyssnar till.

Eller sättet som han eller hon pratar på.

Somliga har ett slags flyt, andra talar i nån slags s t a c c a t o - v a r i a n t.

Ugglarp ...


Bara några kilometer norrut ligger Ugglarp.

Det är ett avlångt samhälle som spretar åt två håll - först rakt norrut - och så västerut, mot havet till.

Det är ju förunderligt egentligen, att ett landskap kan förvandlas så ..., på så kort sträcka!

Här finns inte alls lika mycket ljunghed som där vi bor, nej, här påminner det mycket mera om Bohuslän.


Stranden är enormt bred, även om havet - efter alla stormar - har skurit sig in mot land.
Man kan tro att där varit en jätte med en stor kniv; ty sandkanterna är verkligen knivskarpa!

Det hela liknar ett deltaområde.

Och jag välsignar mina skor -klädda med GoreTex - som gör att jag kan vada över det ändå tämligen grunda vattendraget.


Och en sak är ju säker, inte behöver jag köra till Ringenäs - mot Halmstad till - för att hitta snäckor till Uppmuntringslotteriet!

Hela tiden krasar det under skorna .., det låter som ginge man på krossat glas!

Och säkert tio meter upp i slänten, ligger strängar med ilandflutna snäckor!
Det är dom som är på bilden!

Närmast stranden är snäckorna små och pyttiga, men ju längre upp i slänten jag kommer, desto större blir dom!

Och harry springer lös och jagar undflyende kråkor eller kajor och själv drar jag efter andan.

Såna här dagar känns det att man l e v e r.

Ledig dag ...


Ja, ni vet ju ändå allt.

Vad vi gör, harry och jag själv.
Och nästan vid vattenbrynet ligger en ilandfluten säck av juteväv.


Och även om jag försökte hitta all världens vackraste ord, så skulle det ändå inte fungera.


För ibland är det helt enkelt överjordiskt.
En sprallglad hund.
En sol som visar sig.
Sjöfåglar på rad, en bit ute till havs.


Stilla vågskvalp.


Och någon som längtar efter att ta sig ett bad.
Att ligga på rygg i vattnet och titta rakt upp mot himlen.


Nästan hemma möter vi en kund från affären; han som arbetar i Räddningstjänsten och om några månader ska gå i pension.


Han har med sig sin - eller sin sons - lilla hund som heter Zingo; en skånsk gårdshund som springer i raketfart!

En stunds småprat blir det.
Och harry blir knäpp och hör inte alls vad matte säger, så då åker kopplet fram.


Sista biten hem.
Solen från öster.
Det är som höst och vår på en gång.


Och hemma.
Grannens mossmatta är grön och fin och som ett lojt sjölejon på land, sticker berghällarna upp i dagen.

Bäst i tidningen ...


Min pappa var - så länge han levde - en trogen läsare av Aftonbladet.

Ja, han läste även bildtidningen Se och ibland Lektyr och Fib Aktuellt.
Där, i dom två sistnämnda tidningarna, fanns ju så väldigt intressanta artiklar minsann.

Jag brukade också läsa dom där tidningarna och allra bäst tyckte jag om baksidan på Aftonbladet där fem olika personer fick svara på en fråga.

Precis likadant är det nu, ja, det är fortfarande inte dom där Stora Nyheterna som jag faller för, nej, det är dom här mindre .., dom småttiga.

I underbara Göteborgs Posten finns varje söndag rubriken "Vad var viktigast i veckan för dig?"

Åååå, just sånt tycker jag om!


Och så får fem helt olika människor berätta och det är hur intressant som helst!

Marie, 25 år och gatuköksförsäljerska, berättar att hon har fått ett 1000-bitars spegelvänt pussel i julklapp och att hon nu har kommit en bra bit på väg med det.
Det är Marie som är på bilden längst uppe.
Sexhundra bitar har hon lagt - so far -.

Och Abbas, 50, vill inte uppge sitt förnamn, däremot kan han berätta att han har firat nyår med sina kompisar ..., och Henrietta, 16 år, har åkt upp till Stockholm och köpt nya kängor , för hon vill ha såna som inte har dragkedja på sidan och det har inte dom här nya.

Marilyn, 56, är glad att hon har fått en semesterdag.
Hon har ett tufft jobb som socialsekreterare och det var skönt att få vara ledig några dagar i sträck och så passade hon på att besöka Holmens marknad.

Och Johan, 16 år, berättar att hans band "Tears of a clown" har fått en ny replokal!

Det är precis samma sak med dödsannonser.
Allt oftare finns det bilder på den som har avlidit och hos hemtidningen Norra Västerbotten kan man - på deras hemsida - läsa vad anhöriga skriver om sina föräldrar eller syskon.

Det är ungefär som att öppna en bok!
Där är en bild på en man eller kvinna som inte längre finns och så följer texten och innan man har läst klart, så har ett helt livsöde klivit fram!

På vår kylskåpsdörr sitter ännu urklippet om en farfar, nedskrivet av barnbarnet Lisa, ja, det var just från hemtidningens familjesida.

Så här skrev Lisa som sin farfar.

"Farfars hår är alldeles vitt.
Han kör bil fort, husen flänger förbi.
Farfar känner nästan alla, fast dom är döda nu.
Farfar har gubbkeps och äter Emser.
Det lyser i köket när man går förbi.
Farfar är trött och ligger på soffan, lyssnar på radio.
Farfar vill ha besök.
Han tycker om när det skojas och pratas, farfar är den som pratar mest.
Men nu är farfar död.
Nu är det tomt."



Det säger förstås en hel om hur oerhört kulturell jag är, att klippet här ovanför, ett brev från en liten flugsnappare, gjorde mig alldeles överlycklig .., och jag mejlade bums till redaktionen och skrev att detta, att få läsa dom här raderna, det uppvägde det relativt höga priset för en årsprenumeration!

Förmodligen trodde redaktionen att jag drev med dem, men det gjorde jag inte alls.

Nu ligger det här klippet på jobbet, i den där jättestora bingen där vi har solrosfrö i lösvikt!

Mig veterligt har inte en enda kund läst brevet från den lilla fågeln.

Lediga-dags-fönstret ...


... finns på Regementsgatan i Ystad.

Där stod bagaren och hälsade så här glatt när jag en morgon passerade.

Då blir man glad.

Faktiskt.

måndag 9 januari 2012

"Det enda som är vackert hos dig .."


Solveigs vackra vänstra hand.
Eftersom hon inte tyckte att det hjortronfärgade nagellackat blev bra, gjorde jag om bilden till svartvitt.

Igår hade jag en äldre kvinna i kassan och när hon gav mig pengarna, höll jag för ett ögonblick fast hennes hand och sa ..."men åååå, vilken vacker hand du har!"

Och handen var mjuk och len och så otroligt kvinnlig.

Kvinnan log varmt och så sa hon att ...."vet du, min mormor sa en gång att .., det är tur att du har vackra händer, för det är då det enda som är fint på dig!"

Just så.

Man kan undra hur det känns för en liten tös att få höra nåt sånt.

Och detta, att ha vackra händer, tänkte jag på när den här handbilden kom susande genom rymden ikväll.

Handen tillhör "Långt borta och nära" som vann tröstpriset i lördags, ja, jag hade önskat få en vänsterhand och det fick jag ju också.

"Jag gjorde mig till och har hjortronfärgat nagellack ...", skriver madame Solveig.