fredag 17 augusti 2012

Och här är vinnaren ....



Stort grattis till dig!



Inför lottdragningen ....

Här är ni, ni som snart ska trängas i skålen ....

Obs! Vi är bortbjudna på middag, så pv hann bara slänga av sig kläderna och hoppa i duschen, så blev det till att agera NP .., och filmen laddas upp sååååå segt .., så vi måste åka, men klicka här .., vid sextiden tror jag nog att det är klart och att ni kan se den, ja, att det liksom löser sig själv.

Annars får vi fixa det när vi kommer hem ikväll.
Det blir nog gott om .....

.... marmelad i höst.

Plommonträdet dignar av frukt! 

Det bästa för Eva från Tyresö ...

 
Veckans bästa var när vi badade i SOL-NJUT-GÅNGEN med vår gästfamilj.
Uttrycket kommer från Kajsa 5 år och på bild syns Märta 2 år som försöker torka sig.
Vilken underbar kväll för oss alla!!!
Den måste sparas i själen och tas fram i vinter.
Eva i Tyresö

"Se nu till att vara bestämd när dom ringer!"


För kanske två veckor sedan besökte vi ett av stadens byggvaruhus för att inhandla en glasvägg till badrummet.

Den som vi tittat på och ville ha, den gick inte alls att få fatt i, så valde vi en annan modell och det tog lite tid i kassan (läs: ohyggligt lång tid!) - just den varianten fanns inte heller hemma -, men den unga kassörskan lovade att det hela skulle ordna sig, ja, man skulle beställa hem just vår modell.

Pensionatsvärden, som annars inte är den som direkt jäktar ihjäl sig vid ombyggnationer, har nu gått och längtat sig halvt sjuk efter glasväggen.

Och så kom sms:et som meddelade att den hett efterlängtade varan nu fanns på plats i varuhuset och pv ordnade släp och åkte glad i hågen för att hämta glasväggen och nu minsann, skulle allt sättas igång!

Då visar det sig , när han öppnar paketet, att vi har fått fel vara.
Det här är en glasdörr!

Så från jobbet ringer pv till varuhuset och berättar vad som har hänt och får löfte att någon ansvarig ska höra av sig .., och så ringer han därefter hem till mig och säger att "jo, dom ska kontakta dig, nu får du verkligen vara  b e s t ä m d, vela inte, säg ifrån på skarpen!"

"Det tror jag inte ...", säger jag, som känner mig själv.

Klockan halv åtta nu på morgonen ringer telefonen.

Det är från byggvaruhuset och en man med norrbottnisk dialekt presenterar sig och ber om ursäkt för det som har hänt och han är vänligheten personifierad och vi pratar om norr,- respektive västerbotten och hur vi trivs här i landet halland och han säger att det har blivit ett misstag, vår glasvägg finns i varuhuset och det som vi har fått, det ska till Båstad.

Ett trevligt samtal blir det.

Och inte det minsta bestämd är jag.



Ledig dag ...

Blå himmel och varmt och skönt.

Nere vid grusvägen som går en bit från havet, möter vi (harry och hans matte) ett äldre par iklädda vita frottébadrockar; dom har tagit ett morgondopp och är nu på väg hem igen.

Mannen bär på morgontidningen och en liten glad och yster hund - en yorkshireterrier men utan långt hår, snaggad och sååå fin! -, är också med .., åååå, så sprittig den är; hoppar och skuttar och vill hälsa på harry och det viftas på svansar och vi pratar om hur skönt det har varit nu ett par dagar och sen är det tack och hej.

På parkeringen har två tyska familjer övernattat i sina husbilar.

Och på en balkong ser jag en man utföra gymnastiska övningar.
Han strääääcker armarna mot himlen och böjer sig upp och ner och jag ler för mig själv och tänker på min pappa som var kväll gympade uppe i vår hall.

Nu gör mannen - som nog är i sjuttioårsåldern - samma sak ,,, och jag vinkar och ropar "heja Sverige!"

Kanske är det mannens ihärdiga upp-och-nerböjande som gör att jag plötsligt kommer ihåg programmet från tv 5 igår.

Då satt jag nämligen i fåtöljen och zappade mellan kanalerna när jag hamnade just där - i kanal 5 - och om jag jag säger att båda dubbelhakorna föll i golvet, så är det en underdrift.

Programmet heter "Fråga Olle", jag har aldrig sett det tidigare och det handlade om parförhållanden där den ena/ene är mycket äldre eller yngre än sin partner och det spelar ju ingen roll, men i programmet medverkade en kvinna på snart åttio som glatt och villigt rumlade omkring i sänghalmen med en ung man och det har ju heller ingen betydelse, det som förvånade mig var att det skedde framför kameran!

Och jag tänkte på om detta hade varit min mormor .., eller min mamma ...?
Det var en ...., rättfram kvinna - väldigt rakt på sak och inget hymmel - hon tyckte att detta var helt underbart! 

Själv satt jag i fåtöljen och kände mig som en kvarleva från stenåldern.






Monet berättar om sitt bästa ....

Det kanske är alldeles för sent detta med Det Bästa i Veckan. 
Men det HÄR det var det bästa för mig!! 
 
Först dopet av svensk präst i den franska kyrkan. Han som gjorde ceremonien så fin och så sjöng vi svenska psalmer och läste Fader Vår på svenska i den typiska katolska kyrkan.
 
Det är den minsta av bebisarna, V, 2 månader som tidigare på dagen fick sitt namn. 
Här sitter han i sin mammas knä, min yngsta dotter och hälsar för första gången på kusinen L som är 9 månader och dotter till min mellanson.
 
Syskonen  har inte setts på 3 år och åhhh, så roligt det var att se denna syskon- och kusinträff med fantastisk fransk buffé, hela franska familjen samlad och stora delar också av den svenska i det stora byhuset i, som sagt, en fantastiskt vacker sydfransk by nära oss.
 
Lilla L med familj stannar in i nästa vecka och det är en enda stor glädje med detta vackra och glada barnbarn!!
 
 
// Elisabet säger så här: nejdå, det är inte alls för sent .., det är ju dragning ikväll!

Dagens fönster ...

Ja, här är det inte bara ett fönster, utan  m ä n g d e r  och vill man se dem på riktigt, får man sätta sig på tåget eller planet och ta sikte på den här staden.

Fönsterfångerska var förstås annannan.

torsdag 16 augusti 2012

En hel rad med eftermiddagsfönster ...

Hej,
 
I en liten paus mellan familjesammankomsterna skickar jag dig en rad fönster tagna i sydtyskland när vi åkte Weinstrasse och köpte goda Rieslingviner. 
 
I varenda by hänger klasar av pelargoner från varje fönster - himla vackert överallt!!
 
Hälsningar Monet.

"Dear mr Diakogiannis ...."

Emil på Samos. Året var 2007.
Fram och tillbaka går mailen mellan den vänlige pensionatsvärden (ja, det finns flera!) på ön Samos och mig själv. Det är ju attans att svenska Fritidsresor har plockat bort det lilla hotellet från sin meny och nu måste herr pensionatsvärden invänta norska Star Tours bokningar, men så länge kan vi boka rum på hans andra hotell, det är också litet, men ligger inte vid stranden.

"Ligger det nära apoteket ..?" frågar jag, ty på apoteket blev jag vid senaste besöket stamkund.

Det var den där tandvärken.

Och det var då jag såg hans andra hotell.

Jo, så är det, skriver han.

Och blir det ledigt på det Verkliga Önskemålet, så lovar han oss att få byta.

Jag tycker väldigt mycket om herr Diakogiannis.

Utflykt till Ugglarp ...

Fem kilometer norrut längs kustvägen bara .., sen svänger man vänster och så vänster igen.
Havet där framme .., och följer man grusvägen rakt ner mot vattnet, kommer man till hundbadet.
Detta fick följa med hem.
I den lilla, lilla butiken håller det på att vara utplockat. 
Där är ingen kö till kassan längre .., och grönsaksutbudet har förändrats.
I stora korgar ligger pumpor och squash .., och olika sorters kål.

Expediten är en ung tös som i vanliga fall studerar i Alnarp - med kursinrikting på odling -.
Om hon trivs med valet av utbildning?
"Njaaaa .., det är lite väl mycket teori, till exempel håller vi på med mikroförökning av frön .., själv vill jag bara få ner saker i jorden och veta hur man bäst får dem att växa .., lite mer konkret undervisning", säger hon.

Endast två kunder finns i butiken: en kvinna i min ålder som har kommit dit på en gammal, grönmålad herrcykel och så jag själv.
Kvinnan ser sportig ut .., har shorts och linne, en solblekt ryggsäck dinglar på hennes ena axel .., och långa ben har hon också.
Jag tänker att hon nog är Miljöpartist och nej, det beror inte på benlängden.

Själv har jag korta ben och kör moped ..., vinden är ljummen och jag känner doften av mogen säd och ser småfåglar flyga fram och åter över åkern och jag tänker på mannen som inte längre finns i livet och på Guy som idag har tagit avstamp från boet och nu breder ut vingarna och är på väg till Thailand och ett helt nytt liv; eller i alla fall ett annorlunda liv.

Nästan hemma möter jag grannen Bengtsson.
I ena handen håller han en tom jordgubbslåda.
Jaha, han är på väg att plocka björnbär.

Så var det.







Om lotteridragningen ...

I ett tidigare inlägg skrev jag att det skulle bli dragning ikväll - torsdag -, men det måste bli i morgon.

Vi går omlott, pv och jag .., ses en liten stund vid sextiden på morgonen ("hejdå, nu åker jag!"säger han ) och någon timme på kvällen ("åååå, så trött jag är i benen ...!" säger jag och tar av mig moppehjälmen ..) när jag kommit hem vid halv tio.

Less på varandra hinner vi i alla fall inte bli.

Men  i  morgon, då är jag ledig.

Qi tipsar om en film ....

... och nu har jag sett den.

En kalkonrulle, skulle man kunna säga.

Eller: fyrtioåtta minuter av ..., ja, av nån slags magi.

Filmen heter "Mitt liv som kalkon", sändes igår och visas i ytterligare sex dagar.

Rekommenderas å det varmaste!

Så här skriver qi om filmen.

Och jag tipsar om ett läsvärt inlägg. 

Hos den eminente bildfångaren Fotobrus ramlar jag på en bloggare - en lokförare till professionen - som har många gamla reklambilder på sin sida. 
Sånt tycker jag är så himla intressant! 
Här finns länken till honom.
 
Dagens fönster ....

Bara några kilometer härifrån ligger grönsaksbutiken i Ugglarp.

Igår kunde jag spatsera omkring alldeles för mig själv i den lilla lokalen .., dom flesta turisterna har förstås åkt hem och broccolin var slut för dagen, "men i morgon ska vi skörda", sa expediten som just var i färd med att vattna gurkplantorna när jag fann henne.

Hon stod där bakom växthuset.

Jag frågade om jag fick ta en bild av dörren.

Jodå, det gick bra.

onsdag 15 augusti 2012

Och så ett eftermiddagsfönster ...

... som kommer från Nora Diversehandel, en helt underbar affär som har allt! 
 
Gamla saker, alltså. 
 
Lampor, lakan, kläder, porslin, mamelucker, tidningar, plåtburkar, hårnålar, skokräm, skor, julpynt... ALLT!

Ligger vid torget i Nora och är verkligen värd ett besök om man är i krokarna!

Facebook kan man se en del av alla roliga saker de har.

Hälsningar Ulrika.



med posten ....

Det finns kanske människor som tror att jag ligger på som en rem och skriver och har mig till bloggvänner, ja, i akt och mening att få priser till Uppmuntringslotteriet.

Så är det   i n t e.

Inte en enda gång har jag tiggt om priser, tvärtom, mitt i alltihopa kommer det paket som landar i den gröna postlådan och jag blir lika häpen (och glad!) varje gång!

Idag - det var när jag var på väg till stranden - skulle jag ta med tidningen och då fanns där även ett grått paket och på adresslappen stod "Till ordförande i DBIV" (jag undrar vad brevbäraren tror ,-) och när jag väl hade kommit till stranden, vecklat ut solstolen och öppnat paketet, så visar det sig vara handstickade sockar från Ulrika i Västmanland!!

Ett pris till någon vinnare!! 

Titta, så fina dom är .., och mönstret är hennes alldeles egna!

Det här blir nästa veckas vinst!

Och tack snälla, rara, generösa Ulrika! säger jag.
på väg till stranden ...


I en timmes tid blir jag där.

Badar.
Dyker.

Läser - med visst besvär - Dagens Nyheter.
(Det blåser).

Pratar med en kund från affären - hon är där med sin mamma - och mamman har kritvitt hår och går med käpp.
Länge, länge badar hon i havet.

Jag ser en pojke fånga krabbor.
Håven är vit och hans hink är limegrön.

En bit från stranden kämpar en reklamfotograf med att få den rätta bilden.
Det ska bli fritidsmöbelbilder.

Fotografen har långt, lockigt hår och är solbränd på överkroppen.

Jag hör honom svära irriterat över det växlande vädret.

Det är väl ungefär då som jag tar mina saker och går hemåt.






en pusselbit försvinner ....

under en stor del av mitt vuxna liv
fanns han där
ingift i släkten
precis som jag själv
pratade göteborgska
en trevlig man helt enkelt

en sommarvecka på tjörn
- det var i mitten av sjuttitalet -
lyssnade vi till ted gärdestad
och spelade klädpoker
han hade svårt för utedass
och ville ha plättarna brända i kanten

många år senare kom spriten in i bilden
han förlorade körkortet
och det blev krångel med jobbet
sjukskrivning
inget jobb
konkurs
mera sprit
skilsmässa

men ...

jag minns en gång
det var på en strand i grekland
han låg på mage på solstolen intill
och jag berättade för anna om ekorren kurre
hur kurre bodde högt uppe i en tall i tjamstanberget hemma i malå
och hur den lille ekorren en dag satt i älgens krona och fick lift över sjön

den ingifte mannen
som då var i trettiofemårsåldern
och ännu inte visste vad som väntade
sa - leende -
att han, den grekiska hettan till trots
inte kunde gå och bada
han ville vänta tills sagan var slut
han ville höra hur det gick för kurre
"det är så spännande, ingen har någonsin läst sagor för mig!"
sa han

han hade en härlig humor
och gott om självironi

sen gick allt utför
sista åren levde han i nästan total ensamhet
föräldrarna var sedan länge döda
enda barnet bodde på andra sidan jorden
inte en endaste släkting fanns kvar på hans sida

idag
ligger samme man i sjukhusets kylrum

en slags sorgsenhet
över hur livet kan bli
fyller hjärtat


Förvandlingen ...


Upptäcker - helt plötsligt - att harrys svans börjar anta en helt annan fason.

Inte längre labbeaktig, om den nu någonsin varit det.

Inte stövaraktig heller.

Mer år vallhundshållet.


Har intresseföreningen noterat ...?

Om att leva i nuet ...
Efter varje resa med barnbarnen gör jag ett album - så där för att fästa minnena -.

Det finns människor som för sitt liv inte kan tänka sig att åka till samma resmål mer än en gång.

Dit hör inte undertecknad.

Jag kan, lätt som en plätt, åka till samma resmål och bo på samma hotell, inga som helst problem är det!

För mig handlar det om igenkänning .., att känna mig "hemma" .., att än en gång få träffa människor som har fått en liten plats i mitt hjärta, ja, just så.

Alltså har jag idag har mejlat till herr Lefteris på den grekiska ön Samos och frågat om där möjligen finns plats för en snäll pensionatsvärd, en lintott som heter Emil och då är fjorton år .., och samme lintotts mormor .., ja, helt enkelt två rum i juni nästa år?

Så här ser hotellet ut från framsidan.
Till stranden är det tjugofem meter.

Hotellet är enkelt och pyttelitet; herr Lefteris kommer själv och lämnar frukostbrickan utanför dörren.
Stranden är stenig.
Utsikten från hotellrummet - vi bodde mot havet till - fullt uthärdbar.


Här sitter hotellägaren och pratar med en norska som bodde på samma hotell. 

Nu väntar jag bara på svar från herr Lefteris.

Och det där med att "leva i nuet" ...?

Njaaa, man kan väl göra både-och.

Planera och  l ä n g t a  och ändå ta vara på dagen som är.

Tänker jag.

Elisabet (ja, det gäller ju att underteckna då ...-)