Nio liv eller kanske tio ...

Gulle-pElle.

Igårkväll tyckte jag att pElle var så ..., annorlunda.

Mest hela tiden låg han ihopkurad längst uppe på soffan och det gör han i vanliga fall också, men det var ändå nånting som inte stämde.

På kvällen satte jag mig intill honom och strök försiktigt över hans panna och då det lät som när man stryker över krossad cornflakes! Jag höll på att svimma!

Och hans högra öga var svullet och han var lite varm ..., bara sov och sov.

Så jag hämtade en kall bomullstuss - modell större - och baddade hans öga och pannan (då slutade det att låta så där hemskt) och så satt jag hos honom en stund och var snäll och sa mjuka och vänliga saker.

Han som annars spinner nästan på en gång när man rör honom, spann inte alls.

Det är sannerligen inte ofta som pElle  i n t e  sover hos mig på nätterna, men natten mot idag låg han kvar på soffan.

Jag var omåttligt orolig när jag gick ner i morse och jag tänkte att nu är nog pElles dagar tillända?

Och nej, jag har inte tänkt söka veterinärvård, för om man är sjutton eller arton år och inte verkar plågas, så får man somna in så där enligt naturens gång.

Fortfarande var han loj och slö, men ögat var bättre och jag kokade fisk och han hoppade upp på bänken och åt och gick sedan och lade sig igen.

Under eftermiddagen på jobbet har jag flera gånger undrat hur det har varit med honom?

Nästan tjugo år tillsammans - från det man var alldeles nyfödd - tills man är gammal kattherre, det är lång tid. Mycket har vi varit med om.
Mycket har HAN varit med om.

Men tänk, när jag kom hem ikväll satt pElle på köksstolen och för en stund sedan putsade han pälsen.

Det finns nästan inte ord för hur glad jag blev.

Fint främmande ...

I säkert två veckors tid - varje förmiddag - kommer två små ekorrar på besök.
Det är fröautomaten som lockar förstås.

En av dem, den ni ser på bilden, är en kavat liten krabat och klättrar genast upp och slår sig ner på grenen och har sedan stammen som ryggstöd och så sitter den där, lojt tillbakalutad, och kalasar på frön.

Det är väl bara en tv som fattas?

Kompisen håller sig nere på marken.

Och inne i huset, där står harry och skakar av lust att sätta fart efter såna här fräcka typer som kommer in på tomten precis som om dom hörde hemma här!

I förrgår var han bara någon ynka centimeter ifrån att nafsa en av dem i yviga svansen och jag skrek så högt i förfäran, så där så grannarna nog trodde att det var mord på gång.

Dagens fönster ...

Vilka underbara fönster som har kommit dom senaste dagarna!

Hänga-tvätt-balkongen från Frankrike med allt det vackra blå ..., lill-Karin som tittar ut genom husbilens fönster här i Halland och så det här - sååå vilsamt - från bygdegården i Järnboås.

Det var Ulrika som var framme med håven.

Vid tretiden ...

En vända i stan hinns också med under den lediga dagen.

Vi hittar parkering nedanför Scandic och då är detta utsikten .., i mitten skymtar Immanuelskyrkan där kören Västanvind övar och brukar framträda, ja, det är där pv är med, men på söndag ska han även sjunga i Nicolaikyrkan vid Stortorget, då med Kammarkören och ååå, så synd att jag arbetar!

Det blir - som vanligt - bara en tvärsväng i centrum.

Jag köper en krans att hänga på dörren; den allra enklaste modellen med enris och ett rött band och textpennor hittar jag på Bokia och pv köper gott vin, hämtar ut hjärtmedicinen och hittar sen en ursnygg vinterjacka med skinn/päls runt kapuschongen och när vi kommer hem och pv visar jackan, blir harry som tokig och vill nafsa i det lurviga, han tror väl att retstickan ekorren hamnat på jackan!

Nu är vi hemma.
Till middag blir det hemkokt risgrönsgröt och lite gott till.

Tända ljus överallt.
Sen väntar På Spåret och ... ja, Skavlan är kanske slut för den omgången?

Tankar framför tv:n och en fråga ...

Nånting som jag verkligen fascineras av - och tycker om - det är när människor känner sig säkra i sin yrkesroll.

Det kan vara allt från en skicklig skomakare .,. till den trettioåriga kvinnan som var gatsoperska i Malmö och vittnade om glädjen i att hålla rent .., eller supportpersonal i någon form som möter kunder med respekt och vänlighet.

Ja, helt enkelt: all sorts yrkesstolthet!
 

En som  i mina ögon verkligen har vuxit och nu är så avslappnad inom sitt gebit - tv-rutan -, det är SVT:s nyhetsuppläsare Hannes Nelander.

Honom gillar jag skarpt!
(Intressant artikel finns här.)

Nåt annat som inte bara fascinerar mig, utan rent av mig gör mig lycklig, är när jag tittar på Gokväll och "Gör om mig", där en man eller kvinna (oftast det senare) får en ny stil.

Igårkväll var det rent bingo!

Såååå fin hon blev, den 50-åriga Stina från Lidingö!!
(Och de båda förvandlingsdamerna i Gokväll är så himla rara och fina och Pekka Heino perfekt som programledare, tycker jag!)

Om ni spolar fram till 41.05 av programmet, så får ni se på förvandling!

En annan som  har axlat rollen som programledare/nyhetsuppläsare, är förre radioprataren Anders Holmberg, numera stationerad i Aktuellt.
Å, så nervös jag tyckte att han var i början .., men  igår kväll när han intervjuade/ifrågasatte Jimmie Åkesson visade han prov på nånting helt annat, tycker jag.

Sånt kan man tänka på när man sitter där i soffan Ektorp.

Och du som läser här .., har du några tv-favoriter?

Du får gärna dela med dig om du vill och har lust!

Dagens fönster ...

Dagens fönster är från i somras.

Husbilen har sovit i Grötvik och nu har lillKarin vaknat och kikar ut.

Kram från Eva i Tyresö

(E säger: läskig film från kolbrottet i Grötvik .., ja, den kan ni titta på här. Men visa inga småbarn, så där så dom gör samma sak .. jag får ont i magen bara jag tittar på filmen och allra helst som jag vet att en mig närstående ung konstapel - som för övrigt har namnsdag idag - i sin ungdom gjort samma sak i Skåne. Och tack Eva för en alldeles totalt underbar hjärtevärmarbild!)

Det här tycker jag är roligt ...

Och jag gapskrattade högt för mig själv när jag hade läst det hela.

Godnatt!

pElle är trött ...

Ja, är man kattgubbe och sjutton, arton år .., då får man ha en egen plats ovanpå soffan Ektorp och där ligger man då nästan hela dagarna, förutom på natten då det är himla skönt att krypa ihop vid mattes huvud.

Det är väl i princip allt han gör, pElle.

Sover och äter.

Ikväll blev det kokt fisk till kvällsmat.

Hjärtevärme ...

På väg till jobbet får jag ett meddelande i min mobil.

Kollar .., lyssnar .., ler.

Tänk, att åttaåringar som övar julsånger kan sjunga så fint!

Det är ungefär åtta kilometer till affären och jag spelar detta om och om igen och alldeles varm i hjärtat blir jag.

Men ajabaja .. hör jag inte ord som "ängel" och "himmel"?!

Måtte inte Skolverket upptäcka detta.

Landet Halland ...

Det är den 29:e november.

Ännu ingen snö.

sigge nilsson och ett fönster ...

Nu, när det har blivit aningen kyligare ute, har sigge börjat bli lite mer social.

Ja, han kommer då in till oss andra .., kurar ihop sig i loppisfåtöljen eller lägger sig på sängen i "Gunnars rum" ..., jaaaamar och vill ha godare mat än torrfodret på asietten ..,(helst nykokt fisk!) ..., och han putsar pälsen och låter sig motvilligt gosas med.

En liten stund kan man få stryka honom över pälsen, sen får han nog.

Alldeles ljuvligt egensinnig är han!

Det bästa ...

Foto: Eva Grelsson, ett Lejon i Jämtland.

Igår så var det alltså dragning i uppmuntringslotteriet och förstapriset (den vackra bilden av fönstret ute på Rödön) gick till mossfolk i Örebro!

Jag blev övermodig när filmen spelades in och sa att jag minsann kunde hennes adress utantill .., och så säger jag helt fel .., jo, jo, men jag lovar dig mossfolk att fönsterbilden ska komma till rätt brevlåda!

Andrapriset, som blev den här bilden -  även den fotograferad av Eva på Frösön -, går till Ann i Göteborg.

Och det lilla hjärtat - också en Eva--present - som blev tröstpris, går till en som sannerligen kan behöva  tröstas, nämligen Ulrika med sitt ryggelände.

Tro det eller ej .., två bidrag från den här veckans bästa har redan kommit susande genom rymden och landat i inkorgen! Det första var från en härlig madame i Uppsala som, när vi för flera år sedan berättade om våra favoritfilmer, skrev så här om det påhittet: "det här är inte bara trevligt, det är roligt som f-n!"

Och det andra kommer från någon som, efter några års frånvaro, återupplever arbetets glädje och kanske också känslan av att vara behövd, inte bara av sin egen familj .., detta att man betyder nånting i en annan människas liv - eller kan komma - att göra skillnad. Underbart!

I Thailand sitter Guy och filurar.
Han, som är en vän av ordning, tycker att DBIV ska bytas ut DBFV (det bästa förra veckan), så blir det mer logiskt och det kan man ju hålla med om.

Då gör vi så.

Ladda kamerabatteriet .., börja tänka efter .., hämta krattan och fös ihop allt det som gjorde hjärtat varmt under den här veckan som är nu .., och så mejlar ni till bisse151@gmail.com. Dragning nästa onsdag igen, då jag är ledig.

V a r m t   välkomna med era bidrag och stort tack Gösta för din insats som NP igår!
Sån succé som du gjorde, blir det nog fler inhopp!

Dagens fönster ...

... aningen dolt bakom handdukar på tork .., finns i Frankrike.

Då förstår ni vem som var redo med håven.

Just det.

Ljusets mödrar ....

Tittar på ett program i SVT som alla töser /  kvinnor borde titta på!

Ååå, så jag önskar att den visades för ängsliga tonårsflickor; rädda att inte passa in och vara tillräckligt snygga.

Det finns sånt som är långt mycket viktigare här i livet!

Här är filmen. 

Och här här handlingen:

Rafea är en outbildad beduinhustru som bor i ett tält i den jordanska öknen. 
Hennes framtid ser mörk ut - tills hon blir utvald att åka till Barefoot College i Indien. Där förändras hennes liv radikalt. Tillsammans med andra mammor och mormödrar som varken kan läsa eller skriva lär hon sig att montera solpaneler. Ljuset kommer bokstavligt talat in i Rafeas och hela byns liv.

Här och Nu ...

Herr Notarius Publicus och hans rara hustru bor - sedan ett par år tillbaka -, mitt emot slottet i Halmstad.
Ja, det är bara Nissan som skiljer dem åt.

Nissan, ja.
"Vi Ska Äta Ni Ska Laga" fick man lära sig i småskolan och man trodde att det var stora floder där nere i södra Sverige och så kom man dit och ramlade nästan baklänges .., småpjuttiga vattendrag som kallades  f l o d e r!
Till och med Vormforsen bara några mil från Malå, kändes mäktigare!

Men slottet är vackert och segelbåten Najaden ska säljas.

I fem års tid har jag känt pv.

I lika många år har han - alltid - ställt sina slitna träskor precis innanför ytterdörren, så där så man nästan faller över dem och riskerar liv och lem.

En dag får jag nog.

Och här är dom tre vinnarna ...

En alldeles sprillans ny Notarius Publicus uppenbarar sig också, då pv i kväll inte är hemma förrän vid tiosnåret och inte är det bättre i morgon, då är jag själv borta till halv nio och mörkret har fallit.

Herr N.P. och hans rara hustru bjöd på underbart god lunch - stekt kyckling, hasselbackspotatis, gudomlig sås och brysselkål och ärtor - oj, så gott!

Sen blev det kaffe och kaka.

På väg hem tänkte jag på hur mycket det betyder när man i vuxen ålder hamnar i en ny släkt .., det här att känna sig välkommen.

Det har jag verkligen gjort från sekund ett, tillsammans med Gösta och Sonja!

Ja, just det ...

Någon tycker om listor och överstrykningspennor.

Och att ha  k o l l.

Det gulmarkerade är dagar med 100% tillägg.
(Greklandssemester med barnbarnet Emil hägrar ..., det gäller att ligga i och jobba/spara!).

Lilafärgade dagar är fria.

"Kan du slå en pensionär ..?"

Det programmet gör mig kräksjuk.

Mannen som är speaker, ja, han låter precis som om han läste kasettbandssagor för småbarn.

Och dom superhurtiga pensionärerna ...

Uppdaterat: nja, det är mer speakerrösten som irriterar.

DBIV för Anne i Mantorp ...

Go´morgon i stugan!

Nu har jag funderat färdigt och kommit fram till att veckan var tämligen händelselös och det som jag
haft allra mest glädje av var alla fina, roliga, intressanta tv-program jag hängivit mig åt.

Varje vardagsförmiddag har jag tittat på Malou på tv4 och dom flesta kvällarna i veckan har det varit
Svt.

Och allra mest tycker jag om Downton Abbey på lördagkvällarna.

Anne i Mantorp

Lediga-dags-fönstret ...

Ja, det känns säkerligen igen.

Det fönstret sitter på ett gult hus på en kulle, inte långt från havet i landet Halland.