Det bästa för Guy i Arvidsjaur ...

Det bästa i veckan, och för den delen i år, var när jag kunde hämta Wipharat på Kallax flygplats.

Hon gör höstmörkret ljust.

 

Guy.

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Det här var också bra. Titta, så ambitiöst .., 3-dimensionella spindlar!

Det bästa denna vecka var att jag klarade både mig och bilen i måndags när jag krockade med ett rådjur. Det var bara framför mig i mörkret. Tur att det inte var en människa.

/Elisabet tillägger: förr om åren brukade friherrinnan ha på sig en häxhatt och måla naglarna så här blå, när det var Halloween och hon satt i kassan. Tala om uppskattat, särskilt bland småttingarn!

Men nu lite trevligare. 

Idag är det ju Halloween så när mörkret hade börjat inställa sig knackade det på dörren, utanför stod det ett gäng tjejer och undrade om jag ville ha bus eller godis, ja, ni får gissa vad jag tog.

 

 

 

Att plocka in en bukett rödklöver när november närmar sig, det är också det bästa!

Friherrinnan

Dagens fönster ...

... tillägnas dagens födelsedagsbarn, nämligen Annika i Kävlinge.

Det var också hon som fångade alla dessa fönster under ett besök i .., jag tror att det var Hamburg, den stad där hon har vuxit upp och det är nog ett par år sedan bilden togs.

Stort grattis på din dag, Annika.

Trettio bilder i november  ...

Ulrika har satt samman en lista, en utmaning som heter duga.
En bild per dag under ett visst tema.
Det första ämnet är glädje.

Bilden ska helst vara nytagen, men jag åker tidigt, tidigt till jobbet och hinner inte med, så det får bli en från-sommaren-bild, en som verkligen påminner mig om vad glädje kan vara.

Så här var det: äldsta dottern med familj kom på besök efter Gothia-Cup-veckan och med sig hade dom en annan familj - goda vänner från Upplands Väsby -, man, hustru och två barn.

Det var två soliga dagar eller tre .., och en av dagarna ägnades åt krabbfiske nere i lilla hamnen och det tog ju ett par timmar och var omåttligt spännande! Sist av allt blev det krabb-race .., det vill säga, krabborna lades på rad uppe på hällen och så gällde det .., vilken av krabborna skulle nu bli först i vattnet igen?

Efteråt såg det ut så här. 

Jag bad dem hoppa .., men se det blev synnerligen icke-koordinerat. 

Och vem som vann .., ja, det har jag ingen aning om.

Men ååå, sicken dag .., fylld med,  just det ..,  g l ä d j e! 

Här kommer du till Ulrikas sida och kan på så vis se de övrigas glädjebilder.

 

Och det bästa för Kattis i Närke .....

Bild: Kattis ....

Det bästa i veckan, det har varit två dagars lov och ledighet.

//Kattis

Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Det bästa denna vecka är helt enkelt det fina höstvädret!

Förra helgens regn och värme tog effektivt bort all snö och is. 

Sen dess har det varit soligt och varmt. 

Har mera känts som vår än slutet av oktober. 

Och jag tog ut cykeln igen och har njutit av att cykla till jobbet några dagar.

ellem

Och Gunnar trånar efter domherrarna ...

Det bästa denna vecka var att hela hönsfamijen överlevde duvhökens anfall från skyn.
Fjädrar tuppar och höns flög omkring men alla  sju klarade sig.

/gunnar i vaplan i jämtland /       www.kustvagen.blogspot.com

Det bästa för Ulrika i Dalarna ...

Ljusglimtar för mig:

Tid med Chrille. Prat, filmmys, skratt, matlagning.

Mika har lärt sig sticka!

Och så har jag virkat en liten filt till katterna, la den i fönstret och det tog bara en minut så låg Michelin där. Sedan dess har alla katterna legat där i omgångar.

// Elisabet säger: varför inte haka på Ulrikas fotoutmaning som börjar i morgon?
Jo, men det är väl en bra idé!

Ett här-och-nu-fönster passar Ulrika på att skicka med också.
Jag har i alla fall lärt mig att den vita heter Stig.

Det bästa för Lena i Gävle ...

Lånad bild från Pärnus turistsida.

Hej på er därnere i Södern, här i Gävle har vi haft en härlig höstdag idag,
några minusgrader med sol.

Det har hänt mig så många fina upplevelser under hösten, tio dagars sparesa till Pärnu, helt fantastiskt (det var en kombinerad golf, - och sparesa, så maken var också nöjd). Jag spelar inte golf, så jag fick ägna mig åt andra aktiviteter, så härligt med lite utflykter runt om i Pärnu.

Väl hemma därifrån åkte jag och en väninna upp till Undersåker (1 mil från Åre) till min dotters fritidshus och gick många härliga fjällturer.

Det var för trettiofem år sedan jag och min väninna började åka till fjällen en vecka varje höst.
Vi bestämde då att inga karlar och ungar fick följa med och så har det blivit, både i Dalafjällen och nu senaste åren Jämtlandsfjällen.

Det bästa av allt är mitt senaste barnbarn som var så efterlängtad, lille Sigge 6 månader, som bor nära oss i Furuvik, han är så gullig, söt och glad!

Kram till er från Lena i Gävle.

Här ligger Pärnu .., tala om att man blir sugen på att åka dit!
Titta här bara ...

Och det bästa för Anne i Mantorp ...

På väg till Sthlm stannade vi till i Mantorp och fångade Annes händer ...

Hej på er i det gula huset!

 

Nu så är korken ur och jag önskar delta även denna vecka i det mest fantastiska lotteriet i Sverige. Det är en ära att ha möjlighet att delta.

 

Så här är mitt allra bästa: Min Rut (städerska) har varit krasslig länge och nu blivit åtgärdad på sjukhus. Det var en stor operation som har utfallit till belåtenhet för Rut. Så nu har hon äntligen varit hos mig i veckan och gjort så fint, så fint som bara hon kan. Det är lycka för mig att få hjälp med städningen.

 

 

Hemma hos Anne som är en bokslukerska av RANG!

 

 

En liten sak till som var bra. Att jag äntligen lyckats hitta småsaker till lotteriet som postas när jag köpt lämpligt emballage. (Kan dröja några dagar.)

 

Hoppas jag får många kamrater att skvalpa runt med i byttan.

 

Kram på er/Anne i Mantorp

 

// Sååå härligt Anne att korken flög ur! Och ingen behöver känna att "ååå, jag har inte bidragit med vinster ...!" för att vara med. Det här är ju ett på-skoj-lotteri bara.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Det bästa i veckan var:

1. Att mamma fick komma hem från sjukhuset igår.

2. Promenaden idag. Jag och Otis promenerade uppe på Frösöberget. Vacker utsikt och friska vindar. Bilderna visar utsikten mot fjällen och på andra sidan berget är en vy över bron mellan Östersund och Frösön.

Kram Eva


//Vilka bilder!!!! säger jag bara. 

En fredag i oktober ...

Det är den sista dagen i oktober .., och pv har höstlov och tycks inte tänka det minsta lilla på vare sig matte A eller B eller att rätta prov eller fixa omprov .., inte tänker han på vattenledningen heller - men däremot på rullskidåkning -, nej, han kurar i soffan Ektorp tillsammans med en alldeles omåttligt avslappnad harry som sover så gott, så där så man ser den översta tandraden .., och vid pv:s fötter ligger sigge nilsson som nu har tagit högerhörnan i soffan som sin.
Jo, jo. Hur ska det gå när lilla nelly kommer efter jul?

På tv rullar ett program som handlar om slottet där Downtown Abbey spelas in.
I England.
Eftersom vi inte gör nånting annat, tittar vi på hela programmet.
Det visar sig vara riktigt intressant.
Så annorlunda liv vi människor lever!

Harry tittar upp när jag ska ta en bild .., aldrig mår han så gott som när han får vara nära husse.

På bordet intill datorn ligger resterna av gårdagens frisering.
Underbart kändes det i morse .., detta att ha förlorat så mycket hår!
Jag vet att frisörsaxar kan kosta multum .., flera tusen kronor .., men hos Salong Göransson där går det bra med Ikeavarianten, nån slags tygsax.

Tjopp, tjopp, bara!

Dagens fönster ....

... fångades av fönsterfångerskan av rang .., madamen i Dalarna.

Ulrika, förstås.

På agendan ...

Ikväll var det en höjdarkväll i Gokväll!

Ja, det blev många ord av samma märke, men det får ni ta.

Först en stilig man som skulle göras om och det var inte bara det att han såg synnerligen sympatisk ut, han var riktigt grann och än stiligare blev han när allt var klart.

Men det var inte det bästa; nej, det var i stället ett helt fantastiskt reportage om hur det går till när ett svenskt företag bygger upp ett callcenter långt hemifrån.

Nu gällde det Färdtjänst och Senegal!

Så imponerad jag blev!!
Vilka begåvningar!
Nästa veckan, jag tror det är på torsdag, visas programmet i sin helhet.
(Torsdag .., då arbetar jag dag .., heja!)

Här kan ni se en liten snutt bara, detta är alltså dag 3 i svenskutbildningen, som till råga på allt är på skånska!

Hallå Dakar!

Svensk dokumentär från 2014. När ett svenskt företag som tar emot färdtjänstsamtal öppnar ett callcenter i Senegal börjar jakten på lokala språksnillen. 650 unga senegaleser söker företagets svenskkurs i hopp om att få ett jobb. De har sju månader på sig att lära sig flytande svenska och bara de allra bästa kommer att klara det stora slutprovet. Det finns nu en blågul bubbla i Dakar som upptäckt Josef Fares "Jalla Jalla" och sjunger med i Peps Perssons låtar. 

En humoristisk dokumentär av Magdalena och Marcus Rosen. 

Senare ikväll, nämligen klockan 20.00 kommer nästa pärla.
Ett program som har den upplyftande titeln Livet efter döden och handlar om hur tillvaron förändras för en kvinna som blir änka. Jag har sett trailern och log mest hela tiden.

Efteråt ...

.... svänger vi av ner mot havet till, kör längs Båtsmannens Väg och jag säger till pv att där har jag nog aldrig varit - det är inte klokt -, i fyra år har jag bott här, fortfarande finns det så mycket som jag missat!

Gamla hus med halmtak trycker nära havet .., stenmurar runt omkring .., vi ser en katt som slinker in genom en grind .., en kvinna som räfsar löv och hälsar med ena handen .., sen ut på kustvägen och i Steninge svänger pv höger och vi kommer in på ytterligare nya områden .., ååå, där är ju flera kunder från affären .., och en liten tös på kanske fyra år, hon står vid sidan av vägen och vinkar och vinkar och det gör jag med och känner mig som mamma .., så irriterad jag var på henne när jag var tonåring och hon alltid vinkade till alla småttingar längs vägen - nu gör jag precis likadant -.

Sen hemåt.

Under en längre tid har jag otrivts alldeles våldsamt med mitt långa hår som dessutom har tappat all styrfart. Nu får jag nog! Just nu!

Väl inne i huset säger jag till pv att ta fram kökssaxen och så sätter jag mig ner vid bordet och ber honom kapa   m i n s t   en decimteter, gärna två .., och han är inte nödbedd .., greppar håret ungefär som en hästsvans och jag säger .."nej, så kan du inte göra ...!", men det kan han (och så gjorde jag ju själv för några månader sedan!) och jag hör hur det "tjaskar" till när han klipper och så visar han mig.

Jodå.
En rejäl bit är borta.

Och jag minns hemma i Malå, i det som kallades för "buffén" i vardagsrummet, där, i en låda, där hade mamma sparat en mörkblond lock som var min .., den låg i en liten plastpåse som var igenknuten och det hände ofta att jag drog ut lådan och tittade på den lilla locken.
Den var sträv .., som ... som tagel, nästan.

Ungefär så känns det här håret också.

På parkeringen ...

... utanför en av de större butikerna, träffar jag en av kunderna i affären där jag arbetar.

Hon är min namne - eller jag hennes - och är säkerligen åttio år och man kan ana en tysk brytning i hennes prat.

Så vi säger "men hej Elisabet!" och hon tar min hand och säger att det är så roligt att prata lite ..., för alldeles ensam är hon och det blir inte mycket surrat om dagarna.

Alldeles ensam.

Hennes kind är len och varm.

Len-len-len.

Hon är verkligen så rar.

Och gör mig glad.

Och lycklig.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa i veckan var, förutom själva mässan i Alingsås, det som hände där.

Jag hade sett i utställarlistan sett ett namn som jag kände igen, och var väldigt spänd på om det verkligen skulle vara den, som jag kände.

När alla packat upp sina varor och saker så gick jag en runda i lokalerna och då såg jag henne!!! Marie, som jag hade som elev på 80-talet. En väldigt rar, men lite blyg tjej, som jag tyckte väldigt mycket om. 

Jag gick dit och sa “Hej, Marie!” och jag trodde för ett ögonblick att hon skulle falla omkull. Hon bara stirrade på mig, länge, precis som om hon inte kunde tro sina ögon. Jag borde egentligen inte vara just där. När hon till slut förstod att hon såg rätt, kramades vi och sedan pratade vi jättelänge om hur våra respektive liv utvecklat sig sedan de gick ut nian.

Det roligaste var att de var en hel del som fortsatt att hålla kontakten via telefon, träffar och förstås Facebook.

Det var en väldigt strulig klass, men eleverna vara härliga och hade det inte så lätt alla gånger med trasiga hemförhållande i några fall. Klassen hade dåligt rykte och ingen ville egentligen bli deras klassföreståndare, men jag som relativt ny fick dem på min lott. Så de blev min andra klass.

På den tiden hade vi på skolan 20-grupper på högstadiet. Vi hade en studierektor som var en fena på att nosa upp pengar, så att det gick att genomföra. När de började i sjuan var de 18 st och när de slutade nian fanns det 12 kvar. Några flyttade till annan ort eller annan skola, några fick gå uppe på “skoldaghemmet”, för att de inte kunde vara i klassrummet. DÅ var det ingen som talade om ADHD och annat, men det var säkert så i några fall.

Jag såg till att ha dem i så många ämnen det bara gick och det blev 15 lektioner/vecka. Inga elever orkar bråka med sin fröken så många timmar och till slut blev vi ett härligt gäng, som en familj med mig som “extramorsa”.

Hur som helst – i år är det 30 år sedan de slutade grundskolan och Marie berättar att de skulle ha en återträff och fira detta! OCH JAG HAR BLIVIT INBJUDEN!

Så på luciadagen ska vi ut och äta och sedan gå på julshow, där en av dem underhåller. Han har jobbat som gitarrist och spelat Heavy Metal. Hur häftigt är inte det?

I år fyller alla 46 år!
Och någon, skrev Marie, undrade hur gammal jag var. Jag måste i alla fall vara 70+? Haha, så snopna de ska bli när de får se sin “gamla” fröken, (som bara är 60+)!

En sån nostalgitripp söndagen bjöd på i Alingsås.

PS Grattis till alla som orkade läsa ända hit!

PS Bilden är en kopia på klassfotot och tyvärr väldigt suddigt. Jag sitter i mitten i vitt och Marie sitter bredvid mig till vänster.

Kram
Ann

Om biljetter och oron ...

Ett par månader innan det var dags för avresa till London och Last night of the proms, bokade jag biljetter till Hyde Park via See Tickets, ett företag på nätet.

Å, så orolig jag var att detta inte skulle fungera!

Den enda biljetten som bokades via Albert Hall, den kom prydligt i postlådan .., dom övriga fyra skulle, enligt ett meddelande från See Tickets, hämtas ut i Hyde Park.

Jag tänkte att nu är jag nog blåst så det räcker och blir över.

Det blev jag inte alls!
Det fungerade hur bra som helst!

Om nu någon annan har gjort samma sak och - precis som jag själv - bokat till något evenemang i hastigt mod på nätet och sedan börjar grunna på om det här företaget verkligen finns (jag hittade inte mycket ...), så säger jag: det var inga som helst problem!

Fem listor från Västerås ...

Här är det ordning och reda. 

Matsedel ...., kanske en viss tvekan mellan nr 22 och nr 20 ...?

Kanske ska har bakas bullar ...?

 

Pyttesmå bokstäver och ihopträngda ... höga l, b och k:n.

Lite ovanlig stavning på såväl apelsinjos som hamburjare.

Kanske en barnfamilj, eftersom det är noga att snacksen ska vara till vuxna?

Här är det en äldre kund .., köper Bridge godispåse .., det köper aldrig ungdomar.
Kanske huvudvärk (Alvedon ...?) och saft, om barnbarnen kommer på besök.
Röd mjölk - ja - här blir det ett kort liv, det förstår man efter gårdagens braskande rubriker.

Nån som har bråttom.
Jag skulle gissa en man.

Tack snälla Jessica som samlat på sig listorna!
Sååå omtänksamt!

Dagens fönster ...

Har ni sett ett sånt vackert fönster?
Målat, i akvarell .., av herr Teglund i Luleå, han som ofta har så filuriga och tänkvärda blogginlägg!

Det var Bert - även han i Luleå - som viskade med små bokstäver och sa att "du har väl sett att Sven har tillägnat dig ett fönster ...?"

Nej, det hade jag inte, men nu har jag.
Tack snälla Sven!

Samma sorts gardin hade pv i sängkammaren när jag hälsade på honom första gången.
Vita, med blå ränder.

Och jag låg inte i sängkammaren, utan i eget rum, men jag såg dem ändå.

Har ni läst hans inlägg som handlar om att lyssna?

Underbart bra!