... får bli dessa .., fönster i före detta slavfortet Cape Coast Castle i Ghana.
Idag ska jag boka biljett.
Nio dagar + två resdagar.
Man får hoppas att inga fler tänder tackar för sig.
AP tog bilden och jag bara älskar den.
fredag 23 januari 2015
torsdag 22 januari 2015
I väntan på ....
.... friherrinnan som just besöker Apoteket, slår jag mig ner på en bänk belägen i butikens entré.
Intill mig sitter en handikappad kvinna i rullstol - en sån här avancerad rullstol - och en vårdare gör henne sällskap. Vårdaren är irriterad ..., det är för övrigt kvinnan i rullstolen också.
"Jaha, är det så att du blir arg, då följer jag dig aldrig mera till affären, jag hade inte behövt göra det idag heller .., jaså, på det viset, ja, då går jag en sväng!" säger vårdaren och ställer sig bara en liten bit bakom rullstolen, osynlig för sin patient eller brukare eller vad det nu är? Kanske ett syskon? Kanske hennes mamma?
Hon står där alldeles tyst och kvinnan i rullstolen har ett stort fönster framför sig, så där så hon kan se ut över parkeringen och på alla människor som kommer och går. Till höger om ingången sitter en rumänsk kvinna och ser dyster ut. En tiggerska. Hon håller en stor kartongbit i handen där det står att hon behöver hjälp.
Och jag tänker på dagens elände.
På väg till affären hittar jag nämligen ett paket Stimorol i handskfacket.
En liten bit tar jag .., och genast händer det: den rotfyllda och därefter hoplappade tanden, den som vållade sån gräslig smärta under semestern i Grekland, den går sönder. Rakt av. Poff, bara!
Jag visar Lena vad som har hänt och innan vi tar sikte på olika affärer, kör jag vägen förbi Söndrum och Folktandvården .., två timmar senare får jag tid för besök hos tandläkaren.
Det visar sig att den är helt körd - goodbye kära tand - och om två veckor åker den ut.
Sedan .., i bilen, skrattar vi gott åt eländet (men helst vill jag ju gråta!), vad annat ska man göra?
"Det finns många goda soppor Lena ..!" säger jag, som för att trösta mig själv.
Och sen kommer jag hem och efter en timme ringer telefonen.
Nu är det den kära friherrinnan.
Och tro det eller ej .., nu har h o n bitit sönder en tand!
.... friherrinnan som just besöker Apoteket, slår jag mig ner på en bänk belägen i butikens entré.
Intill mig sitter en handikappad kvinna i rullstol - en sån här avancerad rullstol - och en vårdare gör henne sällskap. Vårdaren är irriterad ..., det är för övrigt kvinnan i rullstolen också.
"Jaha, är det så att du blir arg, då följer jag dig aldrig mera till affären, jag hade inte behövt göra det idag heller .., jaså, på det viset, ja, då går jag en sväng!" säger vårdaren och ställer sig bara en liten bit bakom rullstolen, osynlig för sin patient eller brukare eller vad det nu är? Kanske ett syskon? Kanske hennes mamma?
Hon står där alldeles tyst och kvinnan i rullstolen har ett stort fönster framför sig, så där så hon kan se ut över parkeringen och på alla människor som kommer och går. Till höger om ingången sitter en rumänsk kvinna och ser dyster ut. En tiggerska. Hon håller en stor kartongbit i handen där det står att hon behöver hjälp.
Och jag tänker på dagens elände.
På väg till affären hittar jag nämligen ett paket Stimorol i handskfacket.
En liten bit tar jag .., och genast händer det: den rotfyllda och därefter hoplappade tanden, den som vållade sån gräslig smärta under semestern i Grekland, den går sönder. Rakt av. Poff, bara!
Jag visar Lena vad som har hänt och innan vi tar sikte på olika affärer, kör jag vägen förbi Söndrum och Folktandvården .., två timmar senare får jag tid för besök hos tandläkaren.
Det visar sig att den är helt körd - goodbye kära tand - och om två veckor åker den ut.
Sedan .., i bilen, skrattar vi gott åt eländet (men helst vill jag ju gråta!), vad annat ska man göra?
"Det finns många goda soppor Lena ..!" säger jag, som för att trösta mig själv.
Och sen kommer jag hem och efter en timme ringer telefonen.
Nu är det den kära friherrinnan.
Och tro det eller ej .., nu har h o n bitit sönder en tand!
Mitt enjängda liv ...
Men ganska så trivsamt är det ändå.
Tidningsläsning .., frukost (men i omvänd ordning) .., brevskrivande till mellansystern i Australien ..., hundpromenader vid havet ..., alldeles vindstilla är det.
Anar ni känslan ...?
Och nu ska det enjängda brytas av .., nu ska två damer i sina bästa år åka in till stan och äta thai-mat - buffévarianten - och strosa omkring lite och ett förstoringsglas ska inhandlas och kanske en bok?
Från vardagsrummet hör jag Nellys snarkningar ..., såväl hon som harry tycks nöjda och belåtna.
Jo, men det är som bäst.
Men ganska så trivsamt är det ändå.
Tidningsläsning .., frukost (men i omvänd ordning) .., brevskrivande till mellansystern i Australien ..., hundpromenader vid havet ..., alldeles vindstilla är det.
Anar ni känslan ...?
 |
| Små pölar som frusit till is ... |
Och nu ska det enjängda brytas av .., nu ska två damer i sina bästa år åka in till stan och äta thai-mat - buffévarianten - och strosa omkring lite och ett förstoringsglas ska inhandlas och kanske en bok?
Från vardagsrummet hör jag Nellys snarkningar ..., såväl hon som harry tycks nöjda och belåtna.
Jo, men det är som bäst.
Dagens fönster ...
Från Jämtland, bara några kilometer från Gunnar i Vaplan, bor pv:s brorsdotter Kajsa och hennes Emil. Dom bor i ett timrat hus och utsikten från gården är makalös!
Så här skriver Kajsa (Stenbock, för övrigt):
"Vintern är ju här nu och Emil har dragit fina spår. Ett spår går 3 km in i skogen till detta ställe. Fönstret tillhör en gammal fäbod och intill ligger det en ganska nybyggd grillkåta. Runtom är det skog och hagar och vi har en liten dröm om att en dag ha djur på bete där, och cykla eller ta mopederna dit på kvällarna.
I sommar ska jag bestämt tälta utanför den lilla stugan, eller övernatta inuti. På väggarna inne är det ristat gamla årtal och det finns vemod och ensamhet, skönhet och stillsamhet i luften. Som du förstår gillar jag platsen.
Ha det fint, hälsa havet!
Kramar Kajsa."
 |
| Fönstret .... |
Från Jämtland, bara några kilometer från Gunnar i Vaplan, bor pv:s brorsdotter Kajsa och hennes Emil. Dom bor i ett timrat hus och utsikten från gården är makalös!
Så här skriver Kajsa (Stenbock, för övrigt):
"Vintern är ju här nu och Emil har dragit fina spår. Ett spår går 3 km in i skogen till detta ställe. Fönstret tillhör en gammal fäbod och intill ligger det en ganska nybyggd grillkåta. Runtom är det skog och hagar och vi har en liten dröm om att en dag ha djur på bete där, och cykla eller ta mopederna dit på kvällarna.
I sommar ska jag bestämt tälta utanför den lilla stugan, eller övernatta inuti. På väggarna inne är det ristat gamla årtal och det finns vemod och ensamhet, skönhet och stillsamhet i luften. Som du förstår gillar jag platsen.
Ha det fint, hälsa havet!
Kramar Kajsa."
Dagens utsikt ...
"Här kommer en bild tagen från vår terrassdörr -
fönstret ut mot vår trädgård.
Just idag är det gråmulet och regnar men
häromdagen hade vi strålande januarisol och en härlig stund i
trädgården."
Så skriver Monet från Frankrike.
Tack och bock! säger jag och börjar drömma om vår och sommar.
onsdag 21 januari 2015
Men man måste klicka på dem ...
Gör man det, då hamnar man i bildhimlen.
(Allra helst om man har en stor och vid bildskärm ...).
Och så råkade jag läsa detta och kände igen mig precis på pricken.
Gör man det, då hamnar man i bildhimlen.
(Allra helst om man har en stor och vid bildskärm ...).
Och så råkade jag läsa detta och kände igen mig precis på pricken.
Och Agnetha har namnsdag ...
Kanske känner jag fyra Agnethor, med eller utan h?
Agnetha Jonsson från Malå som var så vanvettigt förtjust i Kevin Kostner .., Agneta Bjuhr på andra sidan sjön - också i Malå - som delar födelsedag och år med mig .., och så Agnetha Stensdotter-Bergström som, liksom den första Agnetha, numera bor i Skellefteå.
Och min kusin Agneta förstås, i Oskarshamn och Agnetha Forslund i Malå, hon som föder upp långhåriga taxar och det var hos henne och maken som vi köpte Snobben, - då var jag kanske elva år eller nåt sånt -?
Frånsett namnsdagstänket gör jag inte så mycket på min lediga dag.
Vid halvelvatiden kommer Friherrinnan på besök och i ena handen håller hon en brun papperspåse och i denna ligger två ljufvliga wienerbröd från Börjes konditori i Harplinge.
Så sitter vi tillsammans i tv-rummet ..,dricker nybryggt kaffe och kalasar på wienerbröden (utan minsta tanke på att detta eventuellt skulle vara syndigt ...) och vi pratar om allt möjligt och friherrinnan har precis besökt frisörskan och är snygg i håret, ja, snygg hela hon!
Hon är glad och nöjd .., säger att hon trivs så bra med livet som pensionär.
Och vi pratar om ljuset som har återvänt.
Friherrinnan, som från sitt vardagsrumsfönster ser havet, berättar om när hon var sex år och stod vid fönstret och så sa hennes mormor att .., "när solen kommer fram där borta .., då Lena, då kommer du att ha lärt dig att läsa ...", och så blev det också.
Det tog väl några månader, förstås.
Friherrinnan har alltid koll på solens läge.
"Nu är den där borta vid Särdals håla ...", eller "nu är den vid svarta stenen - där vi gick i och badade i somras ..., jag tror att somliga kallar den för paddan -", säger hon.
Själv ser jag skillnaden när solen tar sats och svingar sig över kullen, mot söder.
Så här såg det ut i morse när jag lämnade sängen, ställde mig vid fönstret och tittade ut.
Då var världen vit.
Nu är den bara halv-vit.
Kanske känner jag fyra Agnethor, med eller utan h?
Agnetha Jonsson från Malå som var så vanvettigt förtjust i Kevin Kostner .., Agneta Bjuhr på andra sidan sjön - också i Malå - som delar födelsedag och år med mig .., och så Agnetha Stensdotter-Bergström som, liksom den första Agnetha, numera bor i Skellefteå.
Och min kusin Agneta förstås, i Oskarshamn och Agnetha Forslund i Malå, hon som föder upp långhåriga taxar och det var hos henne och maken som vi köpte Snobben, - då var jag kanske elva år eller nåt sånt -?
Frånsett namnsdagstänket gör jag inte så mycket på min lediga dag.
Vid halvelvatiden kommer Friherrinnan på besök och i ena handen håller hon en brun papperspåse och i denna ligger två ljufvliga wienerbröd från Börjes konditori i Harplinge.
Så sitter vi tillsammans i tv-rummet ..,dricker nybryggt kaffe och kalasar på wienerbröden (utan minsta tanke på att detta eventuellt skulle vara syndigt ...) och vi pratar om allt möjligt och friherrinnan har precis besökt frisörskan och är snygg i håret, ja, snygg hela hon!
Hon är glad och nöjd .., säger att hon trivs så bra med livet som pensionär.
Och vi pratar om ljuset som har återvänt.
Friherrinnan, som från sitt vardagsrumsfönster ser havet, berättar om när hon var sex år och stod vid fönstret och så sa hennes mormor att .., "när solen kommer fram där borta .., då Lena, då kommer du att ha lärt dig att läsa ...", och så blev det också.
Det tog väl några månader, förstås.
Friherrinnan har alltid koll på solens läge.
"Nu är den där borta vid Särdals håla ...", eller "nu är den vid svarta stenen - där vi gick i och badade i somras ..., jag tror att somliga kallar den för paddan -", säger hon.
Själv ser jag skillnaden när solen tar sats och svingar sig över kullen, mot söder.
Så här såg det ut i morse när jag lämnade sängen, ställde mig vid fönstret och tittade ut.
Då var världen vit.
Nu är den bara halv-vit.
Dagens fönster ....
I hela mitt liv, så länge jag i alla fall kan minnas, har jag tyckt om att åka tåg.
Då, för evigheter sedan, stod vi på perrongen vid järnvägsstationen i Bastuträsk - åtta mil hemifrån - och väntade på någon av mina systrar som kom med Lapplandspilen.
Rigmor som under en tid bodde i Karlskoga .., eller när Birgitta kom hem från New York och hade illrosa långbyxor och vi bara gapade!
Och sen .., alla resor som man själv gjorde.
Den till Göteborg tillsammans med bästa kompisen Eva - vi hade fått sommarjobb i var sin Konsumbutik på Hisingen - tåget lämnade stationen vid sjutiden på kvällen och vi kom fram vid tolvtiden dagen därpå.
Eller Anna och Maria som själva åkte till farmor i Göteborg ..., aldrig att jag begriper hur vi vågade låta dem åka alldeles på egen hand!
Minns ni tågljuden?
Dunket från skarvarna på rälsen .., plingelinget från järnvägsbommar/korsningar .., det där bortdöende ljudet.
Och världen som susade förbi.
Jag minns andra tågresor: en lång rackare från Buenos Aires i Argentina till staden Salta längre norrut. En skräckresa med vidriga toaletter (hål-i-golvet-varianten) där golven flödade av ren och skär dynga! Men ändå .., vilket äventyr!
Eller den där tågresan från Dublin till Galway, tillsammans med en pensionatsvärd!
Småtöserna som satt och lekte med varandra, snett mitt emot oss.
Hjärtan som värmdes!
Igår såg jag ett helt underbart program från UR/SVT ..., "Livet är en tågresa".
En tysk herre och hans son reser runt i världen - på tåg, förstås - och möter människor som generöst berättar om sina drömmar och sina liv.
Det är från det programmet som fönsterbilden kommer och just i det ögonblicket som bilden tas, berättar en ung kvinna med rötter i Indien om hur hon känner sig som en kenyan, trots att många inte tror henne .., hennes hy är ju så mycket ljusare än andras och just som hon sitter där och berättar .., så ser man en man som hänger utanför tåget och tittar in genom fönstret! (Ja, skrolla upp så får ni se!)
Och man får möta en ung kvinnlig astronom som reser runt och i byskolor försöker locka småttingar att bli intresserade av naturvetenskap! Tjugosex minuter in i programmet kan man se just detta och jag satt och inutivärmdes mest hela tiden.
Eller den unge mannen som för första gången i sitt liv åker tåg, han ska besöka sin bror .., och han vittnar om sin tillvaro hemmavid .., hur han drömmer om att bli stamäldste och hur han, bland annat, vill förändra kvinnornas situation bland massajfolket.
Ett program som rekommenderas varmt!
Ja, jag har ju varnat er .., här är en som inte kan fatta sig kort!
I hela mitt liv, så länge jag i alla fall kan minnas, har jag tyckt om att åka tåg.
Då, för evigheter sedan, stod vi på perrongen vid järnvägsstationen i Bastuträsk - åtta mil hemifrån - och väntade på någon av mina systrar som kom med Lapplandspilen.
Rigmor som under en tid bodde i Karlskoga .., eller när Birgitta kom hem från New York och hade illrosa långbyxor och vi bara gapade!
Och sen .., alla resor som man själv gjorde.
Den till Göteborg tillsammans med bästa kompisen Eva - vi hade fått sommarjobb i var sin Konsumbutik på Hisingen - tåget lämnade stationen vid sjutiden på kvällen och vi kom fram vid tolvtiden dagen därpå.
Eller Anna och Maria som själva åkte till farmor i Göteborg ..., aldrig att jag begriper hur vi vågade låta dem åka alldeles på egen hand!
Minns ni tågljuden?
Dunket från skarvarna på rälsen .., plingelinget från järnvägsbommar/korsningar .., det där bortdöende ljudet.
Och världen som susade förbi.
Jag minns andra tågresor: en lång rackare från Buenos Aires i Argentina till staden Salta längre norrut. En skräckresa med vidriga toaletter (hål-i-golvet-varianten) där golven flödade av ren och skär dynga! Men ändå .., vilket äventyr!
Eller den där tågresan från Dublin till Galway, tillsammans med en pensionatsvärd!
Småtöserna som satt och lekte med varandra, snett mitt emot oss.
Hjärtan som värmdes!
Igår såg jag ett helt underbart program från UR/SVT ..., "Livet är en tågresa".
En tysk herre och hans son reser runt i världen - på tåg, förstås - och möter människor som generöst berättar om sina drömmar och sina liv.
Det är från det programmet som fönsterbilden kommer och just i det ögonblicket som bilden tas, berättar en ung kvinna med rötter i Indien om hur hon känner sig som en kenyan, trots att många inte tror henne .., hennes hy är ju så mycket ljusare än andras och just som hon sitter där och berättar .., så ser man en man som hänger utanför tåget och tittar in genom fönstret! (Ja, skrolla upp så får ni se!)
Och man får möta en ung kvinnlig astronom som reser runt och i byskolor försöker locka småttingar att bli intresserade av naturvetenskap! Tjugosex minuter in i programmet kan man se just detta och jag satt och inutivärmdes mest hela tiden.
Eller den unge mannen som för första gången i sitt liv åker tåg, han ska besöka sin bror .., och han vittnar om sin tillvaro hemmavid .., hur han drömmer om att bli stamäldste och hur han, bland annat, vill förändra kvinnornas situation bland massajfolket.
Ett program som rekommenderas varmt!
Ja, jag har ju varnat er .., här är en som inte kan fatta sig kort!
tisdag 20 januari 2015
Tre på raken ...
Den här varannan-veckan-glädjen med tre lediga dagar på raken, å, den hoppas jag verkligen att jag får behålla tills det är dags för pension! En sån ofattbar glädje är det. Tre dagar. Om själen har släpat efter, så hinner den verkligen ikapp.
I vanliga fall är det onsdag-torsdag-fredag som gäller, men nu har T bytt med mig och i gengäld arbetar jag hennes fredag. Då blir det fre-lör-sön-mån-tis-torsd-fredag och sen ledig helg. Jo, men det är okej.
Den första lediga dagen sover jag ovanligt länge ..,kanske för att nattsömnen varit dålig ett tag .., det blir en mjukstart på den här mitt-i-januaridagen, ja, innan jag tar hundarna och går på promenad.
Det första som slår mig när vi kommer ut, är doften av bensin eller olja.
Och så här ser det ut på vägen.
Hmmm.
Nelly och Harty får gå vid sidan om.
Vid Lilla Stensjö är det tyst och lugnt ..., i ett träd sitter en hel flock med kajor.
För övrigt: intet.
Och Nelly - som får gå lös när vi lämnat kustvägen -, börjar känna sig hemmastadd.
Nu är hon mycket gladare .., spring-skuttar och viftar på svansen .., vet förstås att hem kommer vi. Och hon lyfter på bakbenet och kissar som en hanhund, flera gånger dessutom!
Är det så kastrerade tikar gör?
Kanske.
Med posten igår kom chili från Västmanland och den så rara Birgitta.
Snabb leverans var det också - bara någon dag tog det -.
Underbart!
Lite "chilisalt" - två olika smaker - gjorde chilin sällskap.
Fler som är sugna på lite hetta?
Kontakta Birgitta.
Mera glädjepost!
Från vännen Bente i Norge kom en födelsedagshälsning i form av en dvd-film.
Åååå, det är underbart med människor som känner sina får på gången.
Den här ska jag titta på idag. Jag ska tända ljus, ta mig en kopp kaffe och luta mig bakåt i
loppisfåtöljen. Tack Bente!
Om detta skriv jag på FB och då tipsade Rexxie om ytterligare tre dokumentärer.
En har jag sett, den om syskonparet Hugo och Rosa, men två andra var nyheter och båda tänker jag titta på under den här ledigheten.
Tack Anders!
Vilka det var ..?
Jo, det var den här.
Och den här.
Ja, så är livet i ett gult hus på en kulle, den här gråmulna dagen i mitten av januari.
 |
| Lilla Stensjö .., kustvägen där framme i korsningen. |
Den här varannan-veckan-glädjen med tre lediga dagar på raken, å, den hoppas jag verkligen att jag får behålla tills det är dags för pension! En sån ofattbar glädje är det. Tre dagar. Om själen har släpat efter, så hinner den verkligen ikapp.
I vanliga fall är det onsdag-torsdag-fredag som gäller, men nu har T bytt med mig och i gengäld arbetar jag hennes fredag. Då blir det fre-lör-sön-mån-tis-torsd-fredag och sen ledig helg. Jo, men det är okej.
Den första lediga dagen sover jag ovanligt länge ..,kanske för att nattsömnen varit dålig ett tag .., det blir en mjukstart på den här mitt-i-januaridagen, ja, innan jag tar hundarna och går på promenad.
Det första som slår mig när vi kommer ut, är doften av bensin eller olja.
Och så här ser det ut på vägen.
Hmmm.
Nelly och Harty får gå vid sidan om.
Vid Lilla Stensjö är det tyst och lugnt ..., i ett träd sitter en hel flock med kajor.
För övrigt: intet.
Och Nelly - som får gå lös när vi lämnat kustvägen -, börjar känna sig hemmastadd.
Nu är hon mycket gladare .., spring-skuttar och viftar på svansen .., vet förstås att hem kommer vi. Och hon lyfter på bakbenet och kissar som en hanhund, flera gånger dessutom!
Är det så kastrerade tikar gör?
Kanske.
Med posten igår kom chili från Västmanland och den så rara Birgitta.
Snabb leverans var det också - bara någon dag tog det -.
Underbart!
Lite "chilisalt" - två olika smaker - gjorde chilin sällskap.
Fler som är sugna på lite hetta?
Kontakta Birgitta.
Mera glädjepost!
Från vännen Bente i Norge kom en födelsedagshälsning i form av en dvd-film.
Åååå, det är underbart med människor som känner sina får på gången.
Den här ska jag titta på idag. Jag ska tända ljus, ta mig en kopp kaffe och luta mig bakåt i
loppisfåtöljen. Tack Bente!
Om detta skriv jag på FB och då tipsade Rexxie om ytterligare tre dokumentärer.
En har jag sett, den om syskonparet Hugo och Rosa, men två andra var nyheter och båda tänker jag titta på under den här ledigheten.
Tack Anders!
Vilka det var ..?
Jo, det var den här.
Och den här.
Ja, så är livet i ett gult hus på en kulle, den här gråmulna dagen i mitten av januari.
måndag 19 januari 2015
Efter stormen ...
Är hela stranden som upp-och-nervänd!
Stoooora sjok av stenar har hamnat på land ..
Och ute vid klipphällarna ligger åtta svanar tillsammans .., två andra simmar lite närmare land, just där bäcken mynnar ut i havet.
Och favoritställen där man tidigare tagit sig ner, där det varit mjukt och fint, där är det som ett enda stort "stenskravel".
Och tång .., i såna mängder som jag knappt sett här nere ....!
I sanddynegropar ligger stora högar med inlandflutet skräp.
Kapsyler, flaskor, plastrep, nappar .., och tre par skor, men inte i par .., bara högerskor och då ler jag för mig själv .., för jag tappar alltid, alltid bara högervantar.
Ååå, så roligt det är att få springa omkring på stranden, tycker harry.
Nelly lullar på lite för sig själv .., men idag är hon så glad, så glad .., viftar på svansen och kommer skuttande med väldig fart när vi helt enkelt inte väntar in henne, utan går ner till vattnet.
Är hela stranden som upp-och-nervänd!
Stoooora sjok av stenar har hamnat på land ..
Och ute vid klipphällarna ligger åtta svanar tillsammans .., två andra simmar lite närmare land, just där bäcken mynnar ut i havet.
Och favoritställen där man tidigare tagit sig ner, där det varit mjukt och fint, där är det som ett enda stort "stenskravel".
Och tång .., i såna mängder som jag knappt sett här nere ....!
I sanddynegropar ligger stora högar med inlandflutet skräp.
Kapsyler, flaskor, plastrep, nappar .., och tre par skor, men inte i par .., bara högerskor och då ler jag för mig själv .., för jag tappar alltid, alltid bara högervantar.
Ååå, så roligt det är att få springa omkring på stranden, tycker harry.
Nelly lullar på lite för sig själv .., men idag är hon så glad, så glad .., viftar på svansen och kommer skuttande med väldig fart när vi helt enkelt inte väntar in henne, utan går ner till vattnet.
söndag 18 januari 2015
Ljuset ...
Att det är ljuset som gör bilderna - i alla fall det mesta - därom råder väl inga tvivel?
Titta här bara!
Att det är ljuset som gör bilderna - i alla fall det mesta - därom råder väl inga tvivel?
Titta här bara!
Ledig dag - eller inte - ....
Vid åttatiden på morgonen plingar det till i min mobil.
Då a n a r man.
Jodå, det är en förfrågan från chefens fru som undrar om jag kan tänka mig att hoppa in mellan nio och ett, eller delar av den tiden?
En minut senare har jag ringt upp och sagt okej.
Det är lugnt i butiken den första timmen och man hinner mycket mera än på eftermiddagen!
Juice och mjölk fylls på från kassan (spring-spring-spring!), semlor paketeras (chefen har varit där och fixat en hel drös!) .., jag fyller på Postens gröna påsar och kartonger .., kollar hur det ser ut med frimärken .., beställer en laddning + påsar .., hämtar en hink med varmt vatten och torkar av kassabanden och allt runt kassorna.
Och det är andra kunder nu, än på kvällarna.
"Men oj, är du här nu!" säger nån häpet.
Pratar med A som har själv har valt att gå ned i tid och jag tänker att ungdomar numera, dom är inte lika fixerade vid Drömmen Om Heltid som förr i världen.
"Nej, jag vill hinna njuta av livet också ...", säger hon.
Om det pratar vi en stund.
Om detta att Ta Vara På.
Sen hemåt.
Svänger förbi friherrinnan som glömde sin kofta här igårkväll ..., diskar bort .., brygger kaffe och ser genom fönstret pv som går ut på promenad med harry och nelly.
Småfåglar flyger fram och åter till fröautomaten.
Tre fasanhönor flaxar iväg.
Och skatorna.
Från äldsta dottern kommer ett meddelande: "nu Norrköping".
Snart är hon hemma.
Vid åttatiden på morgonen plingar det till i min mobil.
Då a n a r man.
Jodå, det är en förfrågan från chefens fru som undrar om jag kan tänka mig att hoppa in mellan nio och ett, eller delar av den tiden?
En minut senare har jag ringt upp och sagt okej.
Det är lugnt i butiken den första timmen och man hinner mycket mera än på eftermiddagen!
Juice och mjölk fylls på från kassan (spring-spring-spring!), semlor paketeras (chefen har varit där och fixat en hel drös!) .., jag fyller på Postens gröna påsar och kartonger .., kollar hur det ser ut med frimärken .., beställer en laddning + påsar .., hämtar en hink med varmt vatten och torkar av kassabanden och allt runt kassorna.
Och det är andra kunder nu, än på kvällarna.
"Men oj, är du här nu!" säger nån häpet.
Pratar med A som har själv har valt att gå ned i tid och jag tänker att ungdomar numera, dom är inte lika fixerade vid Drömmen Om Heltid som förr i världen.
"Nej, jag vill hinna njuta av livet också ...", säger hon.
Om det pratar vi en stund.
Om detta att Ta Vara På.
Sen hemåt.
Svänger förbi friherrinnan som glömde sin kofta här igårkväll ..., diskar bort .., brygger kaffe och ser genom fönstret pv som går ut på promenad med harry och nelly.
Småfåglar flyger fram och åter till fröautomaten.
Tre fasanhönor flaxar iväg.
Och skatorna.
Från äldsta dottern kommer ett meddelande: "nu Norrköping".
Snart är hon hemma.
Dagens fönster ...
Hej Elisabet
Här kommer ett fönster till dig.
Det är våra två hästar som busar med varandra, Robban och Lucas.
Robban är, trots namnet, vårt sto och Lucas är vår valack.
Hälsar Christel med många kramar.
//Elisabet skriver: och vilket UNDERBART fönster sen! Tack snälla!
Hej Elisabet
Här kommer ett fönster till dig.
Det är våra två hästar som busar med varandra, Robban och Lucas.
Robban är, trots namnet, vårt sto och Lucas är vår valack.
Hälsar Christel med många kramar.
//Elisabet skriver: och vilket UNDERBART fönster sen! Tack snälla!
lördag 17 januari 2015
Denna dagen ett liv ...
Äldsta dottern tar sitt diskbråck och åker in till stan tillsammans med pv .., det blir besök på vårdcentralen på Nyhem och utskrivning av Strong Pills. Ingen hemresa idag, det får vänta tills i morgon.
Väl hemkomna bjuds det på semlor och kaffe.
Och sen .., tar vi Nelly med oss och kör till stranden just hitom Ugglarp.
Det kraaaasar under skorna när man går längs havet .., så ofattbart mycket snäckor är där!
Nelly är alldeles sprallig och springer fram och tillbaka i vattenbrynet!
Perfekt!
Det där ska bli min melodi .., där är hon så glad och lycklig!
Två unga töser kommer ridande på var sin häst!
Sen blir det full galopp!
Trots att det bara skiljer 4 km mellan Stensjö och Ugglarp, är stranden så oerhört mycket bredare!
Det hela påminner om Jyllands stränder eller västra sidan av Själland.
I love it!
Ja, man kan ju tänka sig sämre ställen att ha ett sommarhus på.
Faktiskt.
Igår gjorde jag lammstek med potatisgratäng till middag (och äldsta dottern fixade rödvinssåsen), idag är det pv som står för matlagandet. Då blir det räkgryta. Och friherrinnan gör oss den äran.
Och så här ser det ut nu .., dottern i loppisfåtöljen, den som sigge använder som klösbräda .., eld i kaminen och Rod Stewart som sjunger för oss alla.
Äldsta dottern tar sitt diskbråck och åker in till stan tillsammans med pv .., det blir besök på vårdcentralen på Nyhem och utskrivning av Strong Pills. Ingen hemresa idag, det får vänta tills i morgon.
Väl hemkomna bjuds det på semlor och kaffe.
Och sen .., tar vi Nelly med oss och kör till stranden just hitom Ugglarp.
Det kraaaasar under skorna när man går längs havet .., så ofattbart mycket snäckor är där!
Nelly är alldeles sprallig och springer fram och tillbaka i vattenbrynet!
Perfekt!
Det där ska bli min melodi .., där är hon så glad och lycklig!
Två unga töser kommer ridande på var sin häst!
Sen blir det full galopp!
Trots att det bara skiljer 4 km mellan Stensjö och Ugglarp, är stranden så oerhört mycket bredare!
Det hela påminner om Jyllands stränder eller västra sidan av Själland.
I love it!
Ja, man kan ju tänka sig sämre ställen att ha ett sommarhus på.
Faktiskt.
Igår gjorde jag lammstek med potatisgratäng till middag (och äldsta dottern fixade rödvinssåsen), idag är det pv som står för matlagandet. Då blir det räkgryta. Och friherrinnan gör oss den äran.
Och så här ser det ut nu .., dottern i loppisfåtöljen, den som sigge använder som klösbräda .., eld i kaminen och Rod Stewart som sjunger för oss alla.
Och här kommer farfar ....
Igårkväll fick jag - helt oväntat - en bild på min farfar, Anders Fredrik Nilsson.
Jag låg under täcket och tittade om och om igen på fotografiet .., tänkte att hans gener finns i mina och mina barns ådror.
Denne Anders Nilsson föddes den 12:e april 1881.
Han gifte sig med Anna Elisabet, född den 8:e mars 1883.
Tillsammans fick dom sju barn, två dog i späd ålder och min pappa, nummer två i ordningen, berättade om den där lille gossen Arne som bara blev knappt året och hur ledsamt det var när han dog.
"Han var så fin", sa pappa, som när detta hände var åtta år.
Anders Nilsson, min farfar, blev 42 år och dog av TBC.
Ett år senare dog hans fru - min farmor - Anna Elisabet Nilsson, hon blev 41 år.
Om detta har jag berättat säkert hundra gånger här på bloggen.
Fem barn blev föräldralösa.
Det är inte särskilt länge sedan ..., och åtminstone ett av barnen drabbades av tbc, men överlevde.
Om denne min farfar berättade pappa en hel del.
Han hade ett häftigt humör och en gång, när pappa var i åtta-tioårsåldern, skulle han hämta hem korna för mjölkning, ja, på kvällen. Då upptäckte en stövare som jagade en ekorre och pappa glömde alldeles bort det där med korna, jakten var betydligt mer spännande ..., och när han väl kom hem, senare än vad som var tänkt, fick han så mycket stryk av sin pappa .., ja, han kunde liksom aldrig glömma hur arg pappan varit och för en sån sak!
"Det var nästan så att jag blev hatisk mot honom ...", sa pappa.
Här kan man höra om minnen från Hällnäs sanatorium i Västerbotten.
Om gener och hur de kan påverka olika släktled, kan man läsa här.
Igårkväll fick jag - helt oväntat - en bild på min farfar, Anders Fredrik Nilsson.
Jag låg under täcket och tittade om och om igen på fotografiet .., tänkte att hans gener finns i mina och mina barns ådror.
Denne Anders Nilsson föddes den 12:e april 1881.
Han gifte sig med Anna Elisabet, född den 8:e mars 1883.
Tillsammans fick dom sju barn, två dog i späd ålder och min pappa, nummer två i ordningen, berättade om den där lille gossen Arne som bara blev knappt året och hur ledsamt det var när han dog.
"Han var så fin", sa pappa, som när detta hände var åtta år.
Anders Nilsson, min farfar, blev 42 år och dog av TBC.
Ett år senare dog hans fru - min farmor - Anna Elisabet Nilsson, hon blev 41 år.
Om detta har jag berättat säkert hundra gånger här på bloggen.
Fem barn blev föräldralösa.
Det är inte särskilt länge sedan ..., och åtminstone ett av barnen drabbades av tbc, men överlevde.
Om denne min farfar berättade pappa en hel del.
Han hade ett häftigt humör och en gång, när pappa var i åtta-tioårsåldern, skulle han hämta hem korna för mjölkning, ja, på kvällen. Då upptäckte en stövare som jagade en ekorre och pappa glömde alldeles bort det där med korna, jakten var betydligt mer spännande ..., och när han väl kom hem, senare än vad som var tänkt, fick han så mycket stryk av sin pappa .., ja, han kunde liksom aldrig glömma hur arg pappan varit och för en sån sak!
"Det var nästan så att jag blev hatisk mot honom ...", sa pappa.
Här kan man höra om minnen från Hällnäs sanatorium i Västerbotten.
Om gener och hur de kan påverka olika släktled, kan man läsa här.
Dagens fönster ...
... finns i lilla, lilla bageriet i Slöinge.
Eller .., själva bageridelen kanske inte är så liten, men där man står och väljer sitt bröd .., det är pyttigt. Ett enda bord finns och så en soffa fylld med vackra kuddar.
Sommartid kan man välja att sitta utomhus, under fruktträden.
... finns i lilla, lilla bageriet i Slöinge.
Eller .., själva bageridelen kanske inte är så liten, men där man står och väljer sitt bröd .., det är pyttigt. Ett enda bord finns och så en soffa fylld med vackra kuddar.
Sommartid kan man välja att sitta utomhus, under fruktträden.
fredag 16 januari 2015
Liten hälsning från Winai i Thailand ....
Så här ser han ut nu, den unge mannen som vi - ett antal bloggvänner - hjälper med utbildning till bilmekaniker.
Det är lite drygt halvtid nu och glädjen över att kunna förändra en annan människas liv - förhoppningsvis till det bättre - gör hjärtat varmt.
Tack för alla hälsningar Winai!
Så här ser han ut nu, den unge mannen som vi - ett antal bloggvänner - hjälper med utbildning till bilmekaniker.
Det är lite drygt halvtid nu och glädjen över att kunna förändra en annan människas liv - förhoppningsvis till det bättre - gör hjärtat varmt.
Tack för alla hälsningar Winai!
Det bästa för Eva på Frösön ...
Hej Elisabet!
Nu känner jag att det var längesen jag skickade det bästa i veckan till dig. Långt före jul.
Och nu är det bara två veckor kvar av januari, denna månad som ofta är kall här i Jämtland.
Efter en snöfattig månad kom så snön i förra veckan. Massor av snö.
I förrgår tog jag, som vanligt, en förmiddagsrunda med Otis. Vid Frösöbron kunde man se halo, två små solar på var sin sida om solen. Makalöst vackert. Gnistrande snö och rimfrostiga träd, minus 18 grader. Som jag älskar dessa dagar, har med åren blivit en vintermänniska. Jag vill inte vara utan denna årstid.
På eftermiddagspromenaden gick vi upp till "Krönet", som är en skarp kurva långt uppe på Frösön. Därifrån har man utsikt över Östersund.
Just den här eftermiddagen stod solen lågt och ett dimtäcke började lägga sig över staden. Jag kände mig så lycklig just i den stunden. Att få blicka ut över vår vackra stad, ha min fina hund bredvid mig och att ha mina nya icebugs på fötterna.
Den stunden var helt klart den bästa stunden den här veckan.
Kram Eva
Hej Elisabet!
Nu känner jag att det var längesen jag skickade det bästa i veckan till dig. Långt före jul.
Och nu är det bara två veckor kvar av januari, denna månad som ofta är kall här i Jämtland.
Efter en snöfattig månad kom så snön i förra veckan. Massor av snö.
I förrgår tog jag, som vanligt, en förmiddagsrunda med Otis. Vid Frösöbron kunde man se halo, två små solar på var sin sida om solen. Makalöst vackert. Gnistrande snö och rimfrostiga träd, minus 18 grader. Som jag älskar dessa dagar, har med åren blivit en vintermänniska. Jag vill inte vara utan denna årstid.
På eftermiddagspromenaden gick vi upp till "Krönet", som är en skarp kurva långt uppe på Frösön. Därifrån har man utsikt över Östersund.
Just den här eftermiddagen stod solen lågt och ett dimtäcke började lägga sig över staden. Jag kände mig så lycklig just i den stunden. Att få blicka ut över vår vackra stad, ha min fina hund bredvid mig och att ha mina nya icebugs på fötterna.
Den stunden var helt klart den bästa stunden den här veckan.
Kram Eva
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)