onsdag 21 januari 2015

Och Agnetha har namnsdag ...


Kanske känner jag fyra Agnethor, med eller utan h?

Agnetha Jonsson från Malå som var så vanvettigt förtjust i Kevin Kostner .., Agneta Bjuhr på andra sidan sjön - också i Malå - som delar födelsedag och år med mig .., och så Agnetha Stensdotter-Bergström som, liksom den första Agnetha, numera bor i Skellefteå.

Och min kusin Agneta förstås, i Oskarshamn och Agnetha Forslund i Malå, hon som föder upp långhåriga taxar och det var hos henne och maken som vi köpte Snobben, - då var jag kanske elva år eller nåt sånt -?

Frånsett namnsdagstänket gör jag inte så mycket på min lediga dag.


Vid halvelvatiden kommer Friherrinnan på besök och i ena handen håller hon en brun papperspåse  och i denna ligger två ljufvliga wienerbröd från Börjes konditori i Harplinge.

Så sitter vi tillsammans i tv-rummet ..,dricker nybryggt kaffe och kalasar på wienerbröden (utan minsta tanke på att detta eventuellt skulle vara syndigt ...)  och vi pratar om allt möjligt och friherrinnan har precis besökt frisörskan och är snygg i håret, ja, snygg hela hon!
Hon är glad och nöjd .., säger att hon trivs så bra med livet som pensionär.



Och vi pratar om ljuset som har återvänt.
Friherrinnan, som från sitt vardagsrumsfönster ser havet, berättar om när hon var sex år och stod vid fönstret och så sa hennes mormor att .., "när solen kommer fram där borta .., då Lena, då kommer du att ha lärt dig att läsa ...", och så blev det också.
Det tog väl några månader, förstås.

Friherrinnan har alltid koll på solens läge.

"Nu är den där borta vid Särdals håla ...", eller "nu är den vid svarta stenen - där vi gick i och badade i somras ..., jag tror att somliga kallar den för paddan -", säger hon.

Själv ser jag skillnaden när solen tar sats och svingar sig över kullen, mot söder.




Så här såg det ut i morse när jag lämnade sängen, ställde mig vid fönstret och tittade ut.
Då var världen vit.
Nu är den bara halv-vit.

Dagens fönster ....


I hela mitt liv, så länge jag i alla fall kan minnas, har jag tyckt om att åka tåg.
Då, för evigheter sedan, stod vi på perrongen vid järnvägsstationen i Bastuträsk - åtta mil hemifrån - och väntade på någon av mina systrar som kom med Lapplandspilen.

Rigmor som under en tid bodde i Karlskoga .., eller när Birgitta kom hem från New York och hade illrosa långbyxor och vi bara gapade!

Och sen .., alla resor som man själv gjorde.
Den till Göteborg tillsammans med bästa kompisen Eva - vi hade fått sommarjobb i var sin Konsumbutik på Hisingen - tåget lämnade stationen vid sjutiden på kvällen och vi kom fram vid tolvtiden dagen därpå.
Eller Anna och Maria som själva åkte till farmor i Göteborg ..., aldrig att jag begriper hur vi vågade låta dem åka alldeles på egen hand!

Minns ni tågljuden?
Dunket från skarvarna på rälsen .., plingelinget från järnvägsbommar/korsningar .., det där bortdöende ljudet.

Och världen som susade förbi.

 
Jag minns andra tågresor: en lång rackare från Buenos Aires i Argentina till staden Salta längre norrut. En skräckresa med vidriga toaletter (hål-i-golvet-varianten) där golven flödade av ren och skär dynga! Men ändå .., vilket äventyr!


Eller den där tågresan från Dublin till Galway, tillsammans med en pensionatsvärd!
Småtöserna som satt och lekte med varandra, snett mitt emot oss.
Hjärtan som värmdes!

Igår såg jag ett helt underbart program från UR/SVT ..., "Livet är en tågresa".
En tysk herre och hans son reser runt i världen - på tåg, förstås - och möter människor som generöst berättar om sina drömmar och sina liv.



Det är från det programmet som fönsterbilden kommer och just i det ögonblicket som bilden tas, berättar en ung kvinna med rötter i Indien om hur hon känner sig som en kenyan, trots att många inte tror henne .., hennes hy är ju så mycket ljusare än andras och just som hon sitter där och berättar .., så ser man en man som hänger utanför tåget och tittar in genom fönstret! (Ja, skrolla upp så får ni se!)

Och man får möta en ung kvinnlig astronom som reser runt och i byskolor försöker locka småttingar att bli intresserade av naturvetenskap! Tjugosex minuter in i programmet kan man se just detta och jag satt och inutivärmdes mest hela tiden. 




Eller den unge mannen som för första gången i sitt liv åker tåg, han ska besöka sin bror .., och han vittnar om sin tillvaro hemmavid .., hur han drömmer om att bli stamäldste och hur han, bland annat, vill förändra kvinnornas situation bland massajfolket.

Ett program som rekommenderas varmt!

Ja, jag har ju varnat er .., här är en som inte kan fatta sig kort!


tisdag 20 januari 2015

Tre på raken ...

Lilla Stensjö .., kustvägen där framme i korsningen.

Den här varannan-veckan-glädjen med tre lediga dagar på raken, å, den hoppas jag verkligen att jag får behålla tills det är dags för pension! En sån ofattbar glädje är det. Tre dagar. Om själen har släpat efter, så hinner den verkligen ikapp.

I vanliga fall är det onsdag-torsdag-fredag som gäller, men nu har T bytt med mig och i gengäld arbetar jag hennes fredag. Då blir det fre-lör-sön-mån-tis-torsd-fredag och sen ledig helg. Jo, men det är okej.

Den första lediga dagen sover jag ovanligt länge ..,kanske för att nattsömnen varit dålig ett tag .., det blir en mjukstart på den här mitt-i-januaridagen, ja, innan jag tar hundarna och går på promenad.



Det första som slår mig när vi kommer ut, är doften av bensin eller olja.
Och så här ser det ut på vägen.
Hmmm.
Nelly och Harty får gå vid sidan om.



Vid Lilla Stensjö är det tyst och lugnt ..., i ett träd sitter en hel flock med kajor.
För övrigt: intet.


Och Nelly - som får gå lös när vi lämnat kustvägen -, börjar känna sig hemmastadd.
Nu är hon mycket gladare .., spring-skuttar och viftar på svansen .., vet förstås att hem kommer vi. Och hon lyfter på bakbenet och kissar som en hanhund, flera gånger dessutom!
Är det så kastrerade tikar gör?
Kanske.



Med posten igår kom chili från Västmanland och den så rara Birgitta.
Snabb leverans var det också - bara någon dag tog det -.
Underbart!
Lite "chilisalt" - två olika smaker - gjorde chilin sällskap.
Fler som är sugna på lite hetta?
Kontakta Birgitta.


Mera glädjepost!
Från vännen Bente i Norge kom en födelsedagshälsning i form av en dvd-film.
Åååå, det är underbart med människor som känner sina får på gången.

Den här ska jag titta på idag. Jag ska tända ljus, ta mig en kopp kaffe och luta mig bakåt i
loppisfåtöljen. Tack Bente!

Om detta skriv jag på FB och då tipsade Rexxie om ytterligare tre dokumentärer.
En har jag sett, den om syskonparet Hugo och Rosa, men två andra var nyheter och båda tänker jag titta på under den här ledigheten.
Tack Anders!

Vilka det var ..?

Jo, det var den här.

Och den här.

Ja, så är livet i ett gult hus på en kulle, den här gråmulna dagen i mitten av januari.





Dagens fönster ...


... fångades i Hedemora och det var Ulrika som höll i håven.

måndag 19 januari 2015

Efter stormen ...


Är hela stranden som upp-och-nervänd!
Stoooora sjok av stenar har hamnat på land ..
Och ute vid klipphällarna ligger åtta svanar tillsammans .., två andra simmar lite närmare land, just där bäcken mynnar ut i havet.



Och favoritställen där man tidigare tagit sig ner, där det varit mjukt och fint, där är det som ett enda stort "stenskravel".

Och tång .., i såna mängder som jag knappt sett här nere ....!



I sanddynegropar ligger stora högar med inlandflutet skräp.
Kapsyler, flaskor, plastrep, nappar .., och tre par skor, men inte i par .., bara högerskor och då ler jag för mig själv .., för jag tappar alltid, alltid bara högervantar.




Ååå, så roligt det är att få springa omkring på stranden, tycker harry.
Nelly lullar på lite för sig själv .., men idag är hon så glad, så glad .., viftar på svansen och kommer skuttande med väldig fart när vi helt enkelt inte väntar in henne, utan går ner till vattnet.
Dagens fönster ...


... ett fönster från i somras, då det var mer regel än undantag att fönstret var stängt.

söndag 18 januari 2015

Ljuset ...

Att det är ljuset som gör bilderna - i alla fall det mesta - därom råder väl inga tvivel?

Titta här bara!
Ledig dag - eller inte - ....


Vid åttatiden på morgonen plingar det till i min mobil.
Då  a n a r   man.

Jodå, det är en förfrågan från chefens fru som undrar om jag kan tänka mig att hoppa in mellan  nio och ett, eller delar av den tiden?

En minut senare har jag ringt upp och sagt okej.

Det är lugnt i butiken den första timmen och man hinner mycket mera än på eftermiddagen!
Juice och mjölk fylls på från kassan (spring-spring-spring!), semlor paketeras (chefen har varit där och fixat en hel drös!) .., jag fyller på Postens gröna påsar och kartonger .., kollar hur det ser ut med frimärken .., beställer en laddning + påsar ..,  hämtar en hink med varmt vatten och torkar av kassabanden och allt runt kassorna.

Och det är andra kunder nu, än på kvällarna.

"Men oj, är du här nu!" säger nån häpet.

Pratar med A som har själv har valt att gå ned i tid och jag tänker att ungdomar numera, dom är inte lika fixerade vid Drömmen Om Heltid som förr i världen.

"Nej, jag vill hinna njuta av livet också ...", säger hon.

Om det pratar vi en stund.
Om detta att Ta Vara På.

Sen hemåt.
Svänger förbi friherrinnan som glömde sin kofta här igårkväll ..., diskar bort .., brygger kaffe och ser genom fönstret pv som går ut på promenad med harry och nelly.
Småfåglar flyger fram och åter till fröautomaten.
Tre fasanhönor flaxar iväg.
Och skatorna.

Från äldsta dottern kommer ett meddelande: "nu Norrköping".
Snart är hon hemma.
Dagens fönster ...


Hej Elisabet

Här kommer ett fönster till dig.
Det är våra två hästar som busar med varandra, Robban och Lucas.
Robban är, trots namnet, vårt sto och Lucas är vår valack.

Hälsar Christel med många kramar.

//Elisabet skriver: och vilket UNDERBART fönster sen! Tack snälla!

lördag 17 januari 2015

Denna dagen ett liv ...


Äldsta dottern tar sitt diskbråck och åker in till stan tillsammans med pv .., det blir besök på vårdcentralen på Nyhem och utskrivning av Strong Pills. Ingen hemresa idag, det får vänta tills i morgon.

Väl hemkomna bjuds det på semlor och kaffe.

Och sen .., tar vi Nelly med oss och kör till stranden just hitom Ugglarp.
Det kraaaasar under skorna när man går längs havet .., så ofattbart mycket snäckor är där!


Nelly är alldeles sprallig och springer fram och tillbaka i vattenbrynet!
Perfekt!
Det där ska bli min melodi .., där är hon så glad och lycklig!


Två unga töser kommer ridande på var sin häst!
Sen blir det full galopp!


Trots att det bara skiljer 4 km mellan Stensjö och Ugglarp, är stranden så oerhört mycket bredare!
Det hela påminner om Jyllands stränder eller västra sidan av Själland.
I love it!


Ja, man kan ju tänka sig sämre ställen att ha ett sommarhus på.
Faktiskt.

Igår gjorde jag lammstek med potatisgratäng till middag (och äldsta dottern fixade rödvinssåsen), idag är det pv som står för matlagandet. Då blir det räkgryta. Och friherrinnan gör oss den äran.



Och så här ser det ut nu .., dottern i loppisfåtöljen, den som sigge använder som klösbräda .., eld i kaminen och Rod Stewart som sjunger för oss alla.
Och här kommer farfar ....



Igårkväll fick jag - helt oväntat - en bild på min farfar, Anders Fredrik Nilsson.
Jag låg under täcket och tittade om och om igen på fotografiet .., tänkte att hans gener finns i mina och mina barns ådror.

Denne Anders Nilsson föddes den 12:e april 1881.
Han gifte sig med Anna Elisabet, född den 8:e mars 1883.

Tillsammans fick dom sju barn, två dog i späd ålder och min pappa, nummer två i ordningen, berättade om den där lille gossen Arne som bara blev knappt året och hur ledsamt det var när han dog.

"Han var så fin", sa pappa, som när detta hände var åtta år.

Anders Nilsson, min farfar, blev 42 år och dog av TBC.
Ett år senare dog hans fru - min farmor - Anna Elisabet Nilsson, hon blev 41 år.
Om detta har jag berättat säkert hundra gånger här på bloggen.

Fem barn blev föräldralösa.
Det är inte särskilt länge sedan ..., och åtminstone ett av barnen drabbades av tbc, men överlevde.

Om denne min farfar berättade pappa en hel del.
Han hade ett häftigt humör och en gång, när pappa var i åtta-tioårsåldern, skulle han hämta hem korna för mjölkning, ja, på kvällen. Då upptäckte en stövare som jagade en ekorre och pappa glömde alldeles bort det där med korna, jakten var betydligt mer spännande ..., och när han väl kom hem, senare än vad som var tänkt, fick han så mycket stryk av sin pappa .., ja, han kunde liksom aldrig glömma hur arg pappan varit och för en sån sak!

"Det var nästan så att jag blev hatisk mot honom ...", sa pappa.

Här kan man höra om minnen från Hällnäs sanatorium i Västerbotten.

Om gener och hur de kan påverka olika släktled, kan man läsa här.
Dagens fönster ...


... finns i lilla, lilla bageriet i Slöinge.

Eller .., själva bageridelen kanske inte är så liten, men där man står och väljer sitt bröd .., det är pyttigt. Ett enda bord finns och så en soffa fylld med vackra kuddar.

Sommartid kan man välja att sitta utomhus, under fruktträden.

fredag 16 januari 2015

Liten hälsning från Winai i Thailand ....


Så här ser han ut nu, den unge mannen som vi - ett antal bloggvänner - hjälper med utbildning till bilmekaniker.

Det är lite drygt halvtid nu och glädjen över att kunna förändra en annan människas liv - förhoppningsvis till det bättre - gör hjärtat varmt.

Tack för alla hälsningar Winai!
Det bästa för Eva på Frösön ...

 Hej Elisabet!

Nu känner jag att det var längesen jag skickade det bästa i veckan till dig. Långt före jul.
Och nu är det bara två veckor kvar av januari, denna månad som ofta är kall här i Jämtland.



Efter en snöfattig månad kom så snön i förra veckan. Massor av snö.
I förrgår tog jag, som vanligt, en förmiddagsrunda med Otis. Vid Frösöbron kunde man se halo, två små solar på var sin sida om solen. Makalöst vackert. Gnistrande snö och rimfrostiga träd, minus 18 grader. Som jag älskar dessa dagar, har med åren blivit en vintermänniska. Jag vill inte vara utan denna årstid.




På eftermiddagspromenaden gick vi upp till "Krönet", som är en skarp kurva långt uppe på Frösön. Därifrån har man utsikt över Östersund.

Just den här eftermiddagen stod solen lågt och ett dimtäcke började lägga sig över staden. Jag kände mig så lycklig just i den stunden. Att få blicka ut över vår vackra stad, ha min fina hund bredvid mig och att ha mina nya icebugs på fötterna.

Den stunden var helt klart den bästa stunden den här veckan.

Kram Eva
Litet brev från Nelly ....


"Det är jag som är Nelly .., några av er kanske känner igen mig från bilder som min mattes mamma har visat på det hon kallar för bloggen, men om inte, så vet ni nu.

Jag är en Jack Russel och är tio eller elva år, jag kommer inte ihåg riktigt .., och nu, medan matte och husse är i Afrika och jobbar, ska jag få bo i landet Halland, hos mattes mamma och pv.

Flera gånger har jag varit här och hälsat på och egentligen trivdes jag så bra hos mattes syster, Maria .., och hennes familj .., då får jag ligga själv i sängen hos Maria och dom har en jättestor soffa där jag får sova och alltid är det nån som vill prata med mig (även om jag inte är så värst pratsugen, jag tänker mest på mat), men här, här finns ju såväl harry som en katt som heter sigge, så jag är inte ensam.

Alldeles nyss tog mattes mamma mig och harry på en lååång promenad, den som hon kallar för långrundan.
Vi gick förbi flera hästhagar, men det är jag van vid, jag brukar skälla på hästarna i stallet på Ekerö, särskilt om dom buffar och har sig i spiltan .., men här gick dom bara i hagarna och harry, han är skiträdd för hästar, men det är inte jag.

Egentligen ville jag inte alls gå på den där Johansson-rundan, för det blåste motvind och är grus på vägen och hela tiden var jag långt efter mattes mamma och harry.



Men när vi närmade oss havet och jag förstod att vi var på hemväg .., då var jag FÖRST!
Där det var som brantast och mest krångligt att gå, där drog harry omkull mattes mamma, hon ramlade raklång i en massa ljung och hon blev jättearg på harry och sa att han skulle "skärpa sig".



Hela vägen hem sprang jag före dom andra .., in i hästhagen (där det inte är några hästar just nu) och mattes mamma ropade på mig flera gånger och sa "hiiiiiit Nelly" och hon försökte se så där bestämd ut som matte gör (min matte, hon kan verkligen Se Bestämd Ut ..., hon kan fostra hästar och ja, hennes mamma säger att hon, min matte alltså, har fostrat hela familjen under hela sin uppväxt), men det struntade jag i, jag kom inte .., jag gjorde precis som jag ville .., jag låtsades nosa i mossan och sen sprang jag allt vad jag kunde till grinden (över en liten bro över en bäck, jag nästan halkade!) och där kom mattes mamma och kopplade mig och då blev jag sur.

Nu är vi hemma igen
Det verkar som om jag ska bo här i flera månader.
Jaha, ja.

Jag ska nog lära mattes mamma hur jag vill ha det.

Hälsningar från Nelly."
Dagens fönster ...


Jag undrar om jag känner någon enda människa som bor vackrare till, än pv:s brorsdotter Kajsa och hennes Emil i Jämtland.

Inte många kilometer från Gunnar i Vaplan, högt beläget och med svimningsvacker utsikt över landskapet, där hyr dom ett timrat hus som är som .., ja, det är så fint, så fint.

En stoooor lagård finns också (med höns) och minst en katt.

Det är den som skymtar i fönstret.

torsdag 15 januari 2015

Födelsedag ...

Det var då det ...

Om man betänker att följande har hänt: man har ramlat från en trappstol och brutit arm, kanat på mage nerför jägmästarens branta trappa och brutit nyckelbenet, halkat på golvet på Ica i Ystad och brutit handleden, ramlat på isgatan utanför ett gult hus och fått en spricka i handens ben, blivit hundbiten i ansiktet och sydd med 21 stygn, varit med om en bilolycka där vi ansågs ha räddats av änglarna och i samma krasch fått näsan förvrängd .., opererats och blivit kastrerad ..., fått knäproteser - 2 stycken -, hamnat på ett allmänt sjukhus i Aten på grund av en våldsamt inflammerad hörntand ..., ja, då är det ändå alldeles omåttligt lindrigt mot för vad som egentligen  k u n d e  ha drabbat en ..., och om man då har fått leva i hela sextioett år, då kan man sannerligen skatta sig lycklig!

Det är just vad jag gör.
Skattar mig lycklig.

Och jag ska säga er som är yngre en sak: det är alldeles underbart att bli äldre!

Helt ärligt har jag nog aldrig känt mig mera harmonisk och i fas med tillvaron, än just nu.

Tillfreds.
Just det.

Galen av lycka är man ju inte varje dag .., ibland är det grått och trist och allmänt eländigt, men i det stora hela, jo, det är ett sånt befriande skönt liv, utan en massa krav, men allt hänger ju förstås på att man är frisk och kry.




Och så detta .., att få fira sin födelsedag tillsammans med äldsta dottern (som hade tänt ljus överallt när jag kom hem .., åååå, det doftade så hemtrevligt!, lägg därtill en brasa i kaminen ...) och också med friherrinnan som kom med blommor och de allra finaste presenter (en hemsydd duk + bordstabletter  + vackra fingervantar) och så pv som kom från jobbet och med en present som kan få människor att tro att hans sambo är en våldsamt het dam .., jag fick nämligen en brandsläckare av det större formatet.
Det ni.

Och så ringde telefonen - det var från Ghana - och AP sjöng och pv:s bror ringde från Skåne och sjöng alla verserna på Med en enkel tulipan och Anders ringde också och vi sa att nästa lön, då bokar vi biljetter och äldsta dottern sa att vet ni hur dyrt det är med visum och vi nästan svimmade!
Det är svindyrt!

Jo, men det är så roligt att fylla år.

Tack för rara hälsningar .., för vackra kort med fjärilar (gissa vem ..,det hade kunnat vara sländor också ---.) och ljuvliga vinterbilder från Jämtland (gissa vem ...) och överstrykningspennor från en filurig madame i Lund ..., ja, så är det, ni är inget annat än änglar!

Nu går den här lyckliga människan och lägger sig.



onsdag 14 januari 2015

Och plötsligt ....


 ... uppenbarar sig solen!

Då har jag städat klart .., julbonaderna har åkt ner .., Ella Fitzgerald och Melody Gardot har sjungit vackert för mig - om än inte samtidigt -, jag har renbäddat till dottern .., och nu ska här köras till återvinningen..., det ska handlas lite och köpas gott fikabröd och sen en sväng till den alltid så omtänksamma friherrinnan, för en kopp kaffe.



I det andra fönstret blommar ännu orkidéen så fint .., den har blommat oavbrutet i ett års tid!
Och i röjningen hittade jag träskålen som min pappa har gjort .., det var året innan han dog .., lilla pappa som inte var nån stor snidare, men skålen är fin just för att jag vet som har gjort den.

Och lillkatten i keramik sover och sover och sover .., kristallprydnaden från Monet och adresslapparna från Annika i Kävlinge samsas med det övriga.





Onsdag i januari ...


I nästan hela mitt vuxna arbetsliv har jag - säkerligen av en slump - haft onsdag som ledig dag.
Andra dagar också, men dessa har varierat.
Onsdagar däremot .., ååå, som guldstjärnestunder!

Och förmiddagen blir som alla andra förmiddagar .., ett låååångsam tillvaro .., med harry-rastning .., frukost med nybryggt kaffe och god macka .., tidningsläsning ..,  det ska dammsugas och plockas bort (Äldsta Dottern kommer ikväll ...) , kanske - men bara kanske - ska jag putsa fönster.

Inget snöande.
Inget regn.
Himlen är gråmulen.



Och pensionatsvärden arbetar och en av hans elever, som dessutom arbetar extra i affären, berättade hur roligt det var att ha honom tillbaka.

"Thomas är snäll och duktig på att förklara .., och så verkar han tycka om sitt ämne och att undervisa, det smittar liksom av sig på oss andra ...", säger hon när vi möts på jobbet.

Igårkväll ägnade magistern någon halvtimme till röstövningar.
På köksbordet hittade jag nu på morgonen det här papperet (bilden).
Jaha ja .., nu förstår jag.



Mera förmiddag.
Zoegas kaffe i favoritmuggen .., en kallelse till Hässleholms sjukhus den 25:e februari, mest för att ha ortopedkirurgen som bollplank för att få veta hur och var och om .., eller är det här nånting jag får leva med, och i så fall, borde jag då ändra arbetstiderna?
Sånt.

Men just nu är det tämligen kaotiskt på jobbet .., en som slutar helt, hans syster ska läsa till socionom och kommer endast att arbeta helger .., F som jag kamperar med på helgerna, hon är på vift ute i världen och blir borta i tre månader (just nu på Bali!) och någon annan har artros i sin fot och sjukskrevs igår och en fjärde väntar på besked för sin knäprotesoperation som förmodligen blir av om en eller två månader.

Alldeles enkelt ska det minsann inte vara att i det läget lägga ett fungerande schema.
Och tänk, om jag då skulle komma och säga .."ja, hej .., nu är det så att dom vill byta ut min gamla knäprotes, jag blir borta i flera månader ...", nej, det får vänta i så fall.

I morgon arbetar jag förmiddag och då är det min uppgift att fixa frukost.
Ååå, då ska det bli lite gurka och paprika till brödet och osten .., och kanske ett levande ljus.
Det är som torftigt i vanliga fall, ja, enligt mitt sätt att se det.



Och så tänker jag på detta.
Om nu dottern och mågen under ett år av sitt liv bor i Afrika .., nog borde man väl ändå?
Sonen, som säger sig vilja göra mig sällskap, hittar andra flygsajter än dom jag letar på.
Helt otroligt, han menar allvar. 

Ja, ja.
Den som lever får se.

Lediga-dags-fönstret ..


Hej!

Tomten har gjort sitt och klättrar ut genom fönstret. In kom han ju via skorstenen.

Bilden är tagen i Trastevere i Rom, förra veckan.

Hälsningar Bert.

//Elisabet skriver: ni missade väl inte Berts underbara inlägg .., ja, han tjänstgör ju som språkpolis!

tisdag 13 januari 2015

Dagens fönster ...


Om man tar till vänster nedanför det gula huset på kullen, sedan går rakt ner mot havet .., svänger höger .., passerar den lilla porlande bäcken som just är framme vid målet .., går rakt fram med havet på vänster sida .., och halvvägs till hamnen tar till höger, rakt upp mot backen ..., då, när man är på toppen, då passerar man ett litet vitt hus, alldeles hitom Fabrikör Johanssons enorma bygge.

På den gården, där det vita huset står, där finns också en lekstuga.
Och det var där jag fångade fönstret.
Gårdagens bästa ...


Efter en hektisk eftermiddag på jobbet, med postkrångel och en vänlig Astrid hos supporten .., och någons oro hur det ska bli med jobbet i vår och välkomnandet av den nyanställde, han som är storebror till den som snart slutar (skönt med en man, vi är mest kvinnor och blandad kompott tycker åtminstone jag är det allra bästa) ..., efter allt detta kommer jag hem och faller ihop i fåtöljen.

Pv - även han trött efter första dagen på jobbet (i sex veckor drygt har han varit sjukskriven) - bjuder på fruktsallad ..., vi sitter i soffan och säger inte så mycket .., går i säng tidigt, säger godnatt och sov gott.

Den hese somnar nästan genast, en liten, liten stund ligger harry nära matte, men flyttar sig sedan - precis som alltid - till fotänden av sängen, med huvudet på husses fötter.

Jag läser en bok, skriven av Michael Cunningham och tänker att jag tycker om sättet boken är skriven på; själva läsmelodin, men orkar inte med mer än ett tjugotal sidor .., sedan får boken vila.

P1-prat från klockradion.
Och jag vaknar till .., skruvar på ljudet.
Fantastiskt, så intressant det är!

Det blev nog dagens bästa och detta var vad det hela handlade om.
Det bästa för Ingela i Ystad ...

Det är idag måndag..
Igår söndag var jag hemma på rast på mitt tolv timmars arbetspass.
Jag la mig helt sonika ner raklång på soffan och ställde klockan, la ifrån mig mina glasögon på soffbordet.


När klockan ringde tog jag mina glasögon och skulle sätta dem på mig,
men döm om min förvåning, snarare panik, ena skruven saknas i skalmen....!!

Jag kunde definitvt inte ha på mina glasögon, de satt inte kvar på näsan! I panik började leta
bland mina andra "gamla glasögon".... hittade ett par....

Körde tillbaka till jobb, storgråtandes, ögonen rann, det var helt fel glasögon, men jag fick ju inte komma försent....

Men mitt bästa är:
att min söta optiker lagade mina glasögon på ett kick, helt kostnadsfritt...jag hade önskat att det fanns en jouroptiker igår när jag "körde i blindo"!

så mitt bästa i veckan trots att det är måndag, det är att jag fått synen tillbaka....

Det skall väl tilläggas att jag har mer än bara ledsyn, men jag kan säga att när jag fick mina vanliga glasögon lagade, ja då skulle jag kunna pussa min optiker så glad jag blev....

kramar i massor

Ingela i Ystad.
Det bästa för AP .....


"Att Maria har bokat resa till Ghana i mars ....", skriver hon som är lillasyster.

Ja, just det.
Maria och hennes väninna Malin.

måndag 12 januari 2015

Nästan det godaste jag vet ...

Rårakor som inte är riktiga såna, men nästan.

Man river ett antal skalade potatisar, en palsternacka modell lite större .., en stor morot ..., pytsar i salt, vitpeppar och svartpeppar eller chili om man har det hemma. Två ägg rörs i och så rör man om ordentligt .., klickar sen ut en rejäl skedfyll i stekpannan ..., - här steks på näst högsta värmen och allra bäst blir det i gjutjärnspannan -, vänder det hela när det fått färg och blivit knaprigt i kanterna ..., och till detta serveras sedan stekt bacon och lingonsylt.

Då är man i himlen.

(Och eftersom vi förra veckan sålde färsk broccoli billigt, 2 för 10:-, blev det sånt till också.)
Det bästa för Cruella/Helena ...


Jag älskar ju vinter (och alla andra årstider) så lyckan var i det närmaste total när kylan och snön anlände lagom till jul. Inte blev det sämre av meddelandet att ansvarig trotjänare dragit upp skidspåret fast det hunnit bli julhelg!

Så på juldagen var det dags att rota fram låneskidor och pjäxor för en tur tillsammans med syrran precis i solnedgången vid två halv tre.

En av julens höjdpunkter.

Cruella/Helena