fredag 16 januari 2015

Litet brev från Nelly ....


"Det är jag som är Nelly .., några av er kanske känner igen mig från bilder som min mattes mamma har visat på det hon kallar för bloggen, men om inte, så vet ni nu.

Jag är en Jack Russel och är tio eller elva år, jag kommer inte ihåg riktigt .., och nu, medan matte och husse är i Afrika och jobbar, ska jag få bo i landet Halland, hos mattes mamma och pv.

Flera gånger har jag varit här och hälsat på och egentligen trivdes jag så bra hos mattes syster, Maria .., och hennes familj .., då får jag ligga själv i sängen hos Maria och dom har en jättestor soffa där jag får sova och alltid är det nån som vill prata med mig (även om jag inte är så värst pratsugen, jag tänker mest på mat), men här, här finns ju såväl harry som en katt som heter sigge, så jag är inte ensam.

Alldeles nyss tog mattes mamma mig och harry på en lååång promenad, den som hon kallar för långrundan.
Vi gick förbi flera hästhagar, men det är jag van vid, jag brukar skälla på hästarna i stallet på Ekerö, särskilt om dom buffar och har sig i spiltan .., men här gick dom bara i hagarna och harry, han är skiträdd för hästar, men det är inte jag.

Egentligen ville jag inte alls gå på den där Johansson-rundan, för det blåste motvind och är grus på vägen och hela tiden var jag långt efter mattes mamma och harry.



Men när vi närmade oss havet och jag förstod att vi var på hemväg .., då var jag FÖRST!
Där det var som brantast och mest krångligt att gå, där drog harry omkull mattes mamma, hon ramlade raklång i en massa ljung och hon blev jättearg på harry och sa att han skulle "skärpa sig".



Hela vägen hem sprang jag före dom andra .., in i hästhagen (där det inte är några hästar just nu) och mattes mamma ropade på mig flera gånger och sa "hiiiiiit Nelly" och hon försökte se så där bestämd ut som matte gör (min matte, hon kan verkligen Se Bestämd Ut ..., hon kan fostra hästar och ja, hennes mamma säger att hon, min matte alltså, har fostrat hela familjen under hela sin uppväxt), men det struntade jag i, jag kom inte .., jag gjorde precis som jag ville .., jag låtsades nosa i mossan och sen sprang jag allt vad jag kunde till grinden (över en liten bro över en bäck, jag nästan halkade!) och där kom mattes mamma och kopplade mig och då blev jag sur.

Nu är vi hemma igen
Det verkar som om jag ska bo här i flera månader.
Jaha, ja.

Jag ska nog lära mattes mamma hur jag vill ha det.

Hälsningar från Nelly."

5 kommentarer:

Anonym sa...


Hej Nelly!

Du och jag träffades igår kväll.

Jag kan tala om för dig att du får nog gå en hård match mot din extramatte. Kram på dig.


Friherrinnan

Elisabet. sa...

Till friherrinnan: jag tror tvärtom, att det blir matte som får sig en match! Kul att träffa dig. Hörde att du har en hund som heter Schejken, jag kanske kan leka med honom nån gång? Hälsningar Nelly.

Ruta Ett sa...

Ja, du, Nelly! Det kommer att bli en viljornas kamp nu i Gula huset. Men jag vet att mattes mamma kan vara envis som en gammal get, så du kanske får kompromissa lite - och det är ju hon som har tillgång till skafferiet!

Tinnan sa...

:D

Nellys Matte sa...

Lilla Nellygumman som hatar grusvägar. Jo, för hon är en tuff liten jack russell med ytterst känsliga tassar.

Men Nellys matte kan hälsa att "hit" har hon aldrig hört i sitt liv. Vi säger "häråt" (om hon ska komma i vår riktning) och "kom" om hon ska komma till oss. Hon kommer inte att dra iväg, så var inte orolig. Hon är för lat för det ;)

Pussa råttan massor! Kram kram från Afrika.