torsdag 13 april 2017

Skärtorsdag 2017 .....


Av alla årets högtider tycker jag helt klart bäst om påsken.
Det var då mina storasystrar kom hem från Stockholm, Karlskoga, Umeå eller Arvidsjaur, beroende på vilket år det var. Det var då vårvintersolen kom fram hemma i Malå och det var då vi satt ute i snödrivorna mot sjön till och solade och det droppade från altantaket och det var på hela taget avslappnat och trivsamt.

Ibland kom faster Anne-Marie och farbror Karl-Johan på besök från Moskosel och då var det ännu trevligare. Faster Anne-Marie var kort i rocken och pratade på ett nasalt vis och skrattade ofta och mycket. Så småningom flyttade hon, maken och min kusin till Småland, till Alvesta, där hennes bror Gösta redan bodde.

Nu är livet annorlunda.
Mamma och pappa är sedan länge borta .., min ena syster bor i Australien och den andra i Skåne.
I landet Halland hörs inget takdropp, däremot flöjtar herr Gransångare flitigt från morgon till kväll.

Och äntligen hämtade pv lådan med påsksakerna; den han burit in i krypvindan; ett utrymme ägnat för viga gymnaster eller akrobater som kränger sig ut och in från trånga utrymmen.
Nu står dom - alla kycklingarna och några tuppar - tillsammans med herr och fru Undulat (som fick göra oss sällskap hem från Edinburgh i somras) på fönsterbrädan i vardagsrummet.

Efteråt taggar dom bilden på Instagram ....


Vad gör vi en sån här dag?
Jo, vi åker till affären och i foajén står fem töser från klass 5 i Haverdals byaskola, ja, det säljs hembakade kakor och bullar och jag frågar om jag får ta en bild och lägga ut och det får jag.
Efteråt slår vi oss ned i personalrummet och så blir det sedvanligt småprat med Bodil, Hampus, Erik och så småningom även chefen. Jag som älskar att vara ledig, längtar ihjäl mig efter att stå i kassan!


Att mötet med alla barn och ungdomar är det allra bästa med mitt jobb, det har jag sagt tusen gånger.
Så är det verkligen.
Glada, frimodiga töser står här och ger tummen upp och ropar "Glad Påsk!"


Efteråt är jag dödens färdig - mer behövs inte -.
Friherrinnan kommer på kaffe och döm om vår förvåning (och inte minst Harrys!!) när hon på sedvanligt vis, så här på skärtorsdagen, har transformerats till tjusig påskkärring med kvast och allt!
Så här såg hon ut när hon ännu arbetade just den dagen och ni må tro att det uppskattades av kunderna och framför allt alla småttingar!


Hon hinner knappt åka hem så kommer hon tillbaka, nu som blomsterbud.
Åååå, det är chefens mamma Anna-Lisa som skickat med en krya-på-dig-bukett!
Anna-Lisa är så oändligt vänlig och när jag var ny i affären och kände mig oduglig bland post och spel, så  var hon alltid så stöttande och rar.
Nu står buketten så fint på rumsbordet.

Bomullskoftan som jag bara  ä l s k a r.

Friherrinnan är förtvivlad; hon har tappat sin plånbok och nu blir det till att leta och leta och leta ännu mera.
Själv fixar jag till en skink,- och broccolipaj ..., jag har klippt Nellys päls ., pv har kört runt med gräsklipparen och ikväll kommer Hilda och Patrik hit och ska bjuda på pastamiddag.

Har jag sagt Glad Påsk?
Inte?

Då gör jag det nu:  Glad och trivsam påsk till er alla!

onsdag 12 april 2017

Ny utflykt ....


Men inte till Stockholm och Hötorget som på bilden - som togs för något eller några år sedan - utan till närbelägna Falkenberg.
Dit åkte vi, efter en värknatt som nog slog alla rekord.
Såååå slut på - såväl mentalt som fysiskt - som jag kände mig när jag ropades in till sjukgymnasten, vet jag inte att jag varit på länge!

Och så blev det sträck och tänj och pressa och mäta svullnaden (som återigen har ökat, nu är det det opererade benet 5 cm tjockare än det andra) och det här onda i foten, nej, det trodde hon inte hade att göra med protesen, hon trodde mera att det kom från baken. Från rumpan. Nån slags nästan-ischias.

Så satte hon igång att trycka på vissa punkter på stjärten och vore det nu inte så att jag inte är någon sylfid, så hade jag nog flugit upp i taket, så ont gjorde det!
Nu ska pv få ägna sig åt liknande tryckeri, så får vi se hur det går.


Det var alldeles fullt med patienter i det vackra väntrummet, med stora fönster ut mot Ätran och än en gång stod jag och beundrade tavlan av konstnären Axel Olsson och färgerna är klarare än på min bild och jag kände hur oändligt mycket jag tycker om den.
Kanske är det kvinnan med sjaletten, hon som står där längst nere till vänster ..., och bordsduken .., skålen med frukt .., eller så är det alltsammans?

Nu är vi i alla fall hemma igen.
I brist på annan sysselsättning har jag - från soffan Ektorp - följt med i socialdemokraterns partikongress i Göteborg.
Liiiite påminner det om barndomens väckelsemöten i Filadelfia hemma i Malå; allt som fattas är väl tungotalet, men där fanns också sånt som var bra.
LO:s ordförande Karl-Bertil Thorwaldsson visade sig till exempel vara en lysande talare!
Rolig, dessutom.
Ardaran Shekabari - civilministern - var också bra.
Och inte minst den inte alltför ålderstigna kvinnan med mörkt lockigt hår som var mötesordförande och svingade klubban med fart och fläkt. Hade jag varit i hennes sits - med teknik som mellan varven strulade - hade jag garanterat drabbats av migränanfall och säkert hade jag kräkts också.

Nu är det mitt på dagen.
Pv fixar med en gardinstång som ska upp i "Gunnars rum" ..., himlen är grå ..., det blåser friskt.

Ja, ungefär så är det.
Dagens fönster ...


.... finns här, i ett gult hus på en kulle, allt uti det där landet som heter Halland.

tisdag 11 april 2017

Nån slags resumé ....


Så här kan en dag och en natt i april se ut.
Då vaknar man vid fyratiden på morgonen och har så ont i vristen och vaden - i det opererade benet - så man vet inte till sig, så ont gör det.
Jag tycker mig vara en smärttålig person, men det här är så tufft.

Och jag vrider och vänder mig i sängen .., byter ställning .., ligger åt andra hållet, lyfter benet och låter det ligga under en stor kudde .., jämrar mig och pv säger snälla saker.

Och så - plötsligt - som vore man skjuten med ett pistoskott - domnar man bort.
Smärtan försvinner och man sover i flera timmar!

Sen blir det morgon och vackert väder.
Pv arbetar ihärdigt utomhus; rensar i växthuset, kämpar för att ta bort en stor sten som dykt upp i slänten mot vägen ..., allt medan jag fyller på jord i några blomlådor/korgar .., lagar middag .., ligger i underbara solstolen i säkert en och en halv timme och bara  v i l a r ...,senare åker pv till stan på körövning .., allt medan Nelly och jag själv delar plats på soffan och jag tittar på Rapport och senare det här fågeläventyret hos SVT. 

Jo, jag brukar verkligen tycka om P1-programmet Nordegren & Epstein, men igår eller förrgår när herr Nordegren ansåg att fågel-programmet var rent ut sagt bedrövligt (vilken naturligtvis alla får tycka), så var en av orsakerna att där var "en massa B-kändisar" som deltog i programmet.

Helt ärligt ser jag hellre ett antal nya människor (eller relativt nya), än att i varje program mötas av samma kändisar - förmodligen A-kändisar -,  den ene mer gapig än den femte! På ett sätt tycker jag att det var en slags von-oben-attityd, av herr Nordegren.

Bilden från i fjol eller förrfjol ....

Och det känns som vardag igen.
Politiska partier bjuder över varandra i detta med hur många poliser som ska tillsättas ..., medias roll när det gäller terroristbevakningen diskuteras fram, - och baklänges ..,från affären sms:ar den som är schemaansvarig och undrar om jag möjligen kan tänka mig att flytta fram min sommarsemester en vecka, från v. 29 till v.30 och jag svarar att det kan jag.

Och jag tänker på Turtlan som var med om allt det hemska i Stockholm och jag tänker också på hur rörd jag blev när hennes arbetskamrat/läkaren i programmet "Sverige idag" berättar om vad hon gjorde och tänka sig, där skymtar även Turtlan i sjukhuskorridoren.

Här finns en länk till reportaget och man klickar sig bara fram till 8:30 ungefär, så börjar det hela. Turtlan är längst sv dem alla.
Och vilken fantastisk (läs:rar) människa denna Pernilla verkar vara!

Nu är det kväller.
I morgon väntar besök hos sjukgymnasten i Falkenberg och annars är det väl lugnt och fridfullt här i det gula huset på kullen. Ingen stare har ännu börjat flöjta från hustaket .., kanske får vi i sommar ingen fågelfamilj där uppe under tegelpannan?

Uppdatering: tro det eller ej: det regnar! 


Dagens fönster ....



Idag är det tisdag och solen strålar.
Pv är på gång att köpa ägg i det stora hönseriet inte långt härifrån - snart kommer väl alla hönorna få komma ut och njuta av våren - och själv ska jag försöka putsa lite fönster.

Kanske.

måndag 10 april 2017

Börja om från början ...


Avdelningen sömnproblem: det är ju tämligen självklart att om man vilar middag på dagen, så kan det bli knepigare att somna på kvällen. Igår höll jag mig vaken precis hela tiden, gick i säng vid tiotiden och sen var det hopplöst att stämma träff med John Blund.
När  klockan var kring midnatt gick jag ner till Nelly som låg ihopkurad och sov så gott på soffan Ektorp .., jag tittade på Mastersfinalen i USA - enormt spännande var det!! - därefter ett helt underligt program som handlade om "våra pinsamma kroppar" (amerikanskt förstås) där man fick följa människor som hade diverse problem med bröst, penisar och annat.

Vid 3-tiden gick jag upp till sängkammaren igen .., drog för gardinerna så att månskenet skulle hålla sig borta och låg sedan och tänkte på allt och inget. På affären också. Tänkte att nu stundar påsk; nu får vi inte glömma att ta hem färska kryddor som timjan, rosmarin och mynta ., och färska rädisor och annat som det går mycket av .

Halv nio kom pv upp och sa att jag glömt stänga köksfönstret som - när han kom ner på morgonen - stod helt öppet. Jaha, ja. Det var mycket som gick fel för mig igår. En skåpdörr till köket lyckades jag fördärva också och som pricken över i hade en hårklämma hamnat i tvättmaskinen och så fick husets herre ta sig an detta. Ja, jag låg liksom inte på plus, det kan jag säga ,-)

Än värre blir det senare idag.
Nu stundar nämligen röjning och släp är bokad och ska hämtas vid 12-tiden.

Halleluja!

(Och i Egypten har mer än fyrtio människor dödats i ett bombattentat i två kyrkor. Den artikeln hamnar långt ner .., ja, under "Zlatans nya klassmål"på Aftonbladets webb.)
Måndagsfönstret ...


Ja, jag utgår ifrån att även det här fönstret kommer från Tavira i Portugal och det är Karin i Bjäresjö som tog upp fönsterhåven och sen susade bilden hit, till landet Halland.

Tack Karin!

söndag 9 april 2017

Liten utflykt till Skåne ...

Två Jungfrumän, mellanbarn och båda har två bröder; en storebror och en lillebror.


Mulet på ditvägen, men just innan vi närmar oss Helsingborg dyker solen upp och himlen blir blå och åkrarna är dammtorra och här och där ser man stora jordbruksmaskiner - jättelika är dom - och dammet yr och jorden är ljust brun. Man tänker att snart  m å s t e   det komma regn!

Det skiljer tretton minuter mellan Mejas husse (som kommer körande från Ystad) och oss själva och Meja blir förstås överlycklig när hon ser vem som kliver ut ur den vita Kian .., åååå, är det självaste husse!!

Sen tar vi en gemensam fika/lunch inne på Ikea.
Mina barns pappa väljer en kopp kaffe, medan pv och jag själv tar var sin rödspätta med potatis, lite sås/dressing och kanske tretton (max) små gröna ärtor. Nåja, gott ändå.

Och jag tänker att livet är gott när jag ser dom här två männen som sitter mitt emot mig.
Den ene är pappa till mina barn och med honom har jag haft ett jättelångt förhållande/äktenskap, det hann bli silverbröllop och fler år än så och snart har jag tillbringat nio år tillsammans med pv, det är fullkomligt otroligt så fort tiden går!

Vad pratar vi om?
Segelbåtar, sjösättning, Portugal, god mat, bra priser, viktuppgång, träning, Toughest i Malmö, hundarna och terrordåd.


Att spankulera omkring på Ikea är rena döden i grytan om man har kryckor och fastän vi vet precis vad vi ska ha, blir det tröttsamt i benet. Rullgardiner och hyllplan/konsoller var det viktigaste, men som alltid hamnar fler saker än så i den gula plastbagen.
En slags rullvagn  i tre plan som ska stå i badrummet (hittade jag) ..., en gratängform .., rullgardinen och några skärbrädor .., ja, men det är allt.

Efteråt - då stannar jag i bilen - skyndar sig pv in på Väla och handlar upp lite från ett presentkort.
När jag sedan kikar in i påsen från Team Sportia upptäcker jag ett par jättefina blå shorts och en t-shirt med samma mönster som badrumsvågen - nåt slags marmorerat - och jag säger inget om den saken, men tänker desto mera.
Ja, ja.
Han tycker väl att min gudrun-sjödén-tunika är måttligt vacker, så det jämnar säkerligen ut sig.

Nu ska glada hundar få middag, allt medan rullvagnen Molger monteras och sen ska det väl blir liiite mera ordning och reda i badrummet. Kanske.
En söndag i april ...


Pv har börjat sitt påsklov och vi äter frukost tillsammans.
Äggröra och bacon. Hundarna har fått sitt.
I ett drickglas på arbetsbänken står den här vackra blomman - en kamelia - som Britt kom med igår.
Ecke och Britt har en inglasad altan - med värme - i sitt hus i stan och där blommar just nu kamelian som allra bäst!


Och så här såg det ut igår när friherrinnan kom med födelsedagsgodis till jubilaren; Nelly, alltså.
Hon fyllde då tretton år och nu hade den alltid så vänliga friherrinnan rullat köttbullar av hundmat på burk och i den ene "bullen" fanns en svensk flagga, den var till Nelly såklart.
I väntan på att kalaset skulle ta sin början satt hundarna på parad och stirrade hänfört på detta ljuvliga, men att få alla tre på bild samtidigt, nej, det kunde man glömma!

Idag är sista dagen som Meja är här, för den här gången.
Om några veckor är det dags igen, då hennes husse och matte ska susa iväg till Budapest.


Ja, det är söndag och från tv:n hörs pratet om terrorism och radikalisering och ständigt dessa frågor.
Just igår längtade jag efter Ring-så-spelar-vi som ställdes in .., ja, ååå, vad jag saknade en "vanlig lördag" och vi sa, på kvällen, att nu får det väl ändå vara nog.
Å andra sidan (ja, jag är just en sån ...) har vi ju ett val - att stänga av tv:n -.
Att trycka på den röda knappen och sedan lyssna till nånting annat.

På sociala medier kan vi läsa om upprördheten över att Åhléns i Sthlm rear ut rökskadade varor, ja, efter det som hände och många säger att dom nu aldrig mera ska sätta sin fot i Åhléns butik.
Egentligen förstår jag inte upprördheten; Åhléns är ju också drabbade och vad är alternativet?
Kassera alla varor, rakt av? Ja, om försäkringarna täcker beloppet någorlunda vore det ju ett alternativ, men miljömässigt ...?

Om butiken använt ordet "Utförsäljning av rökskadade varor" i stället, kanske det känts annorlunda?
Och om jag själv hade varit ägare av en butik i närheten av där detta hänt, skulle jag då lynchas om jag försökte rädda det som räddas gick,  rent ekonomiskt?
Nja, helt enkelt tycker jag inte att det är.

(Men hade jag fått ett sms i min mobil om REA på Åhléns, kanske jag känt samma sak).

Så länge övar jag mig på att känna igen dom "svenska skogsträden".


lördag 8 april 2017

Dagens fönster ....


Ser ni så flitig hon har varit .., madame Karin som idag lämnar staden Tavira i Portugal,
men varit alert med fönsterhåven!

Stort tack! säger jag återigen.
En annorlunda lördag ..

Ja, det blev sannerligen en annorlunda dag igår.
Först tog jag beslutet att befria mig själv från livegenskapen att inte få köra bil, nej, jag tänkte att jag testar och det gick bra. Körde till affären (min egna lilla reservfamilj) och tittade in i personalrummet där det just då var fikadags och det var bara såååå underbart roligt att få slå sig ned bland de övriga!
Mycket skratt och prat.
Glädje!
Passade på att göra fint bland postens vadderade påsar och vanliga kartonger.
Fyllde på lite .., kände hur mycket jag älskar jobbet!


Mitt på dagen blev det så ett besök hos pv:s moster Sonja i Harplinge.
Pv, som rullskidat till jobbet på morgonen, kom med buss och hämtades upp av mig vid Harplingebro. Sonjas lägenhet är så trivsam, med lagom stor eller liten uteplats.
Och gräsmattan utanför hennes marklägenhet är illande grön och tjock som en matta!



Så kom vi hem och jag råkade slänga ett öga i mobilen och höll nästan på att svimma!
Inte en aning hade vi om vad som hade hänt!!
Terrordåd i Stockholm! 
I sju, åtta timmar blev vi sedan sittande i vardagsrummet - middagen åt vi där inne också - och det var en blandning av "jaha, det är alltså nu det händer, det man väntat på", men också ren chock!
Sms:ade svärsonen som arbetar alldeles vid Sergels Torg - jo -, allt var lugnt, dom var mer eller mindre inlåsta. Skönt.
Och ok även med Anna och Micke.
SVT:s Anna Hedenmo och Karin Hübinette (så bra hon var!!) blev allt blekare om kinderna, men det kan man ju förstå.


Och jag säger att denne Hans Brun är - åtminstone för mig - en formidabel klippa.
Lugn och trygg.


 Det var så mycket som imponerade och värmde hjärtat, mitt i allt detta förfärliga!
#openstockholm till exempel där människor erbjöd vilsna själar rum!
Och när jag tagit den här bilden upptäcker jag Eva på Frösöns dotter som är en av alla dessa.
Underbara stockholmare!
Det raljeras ofta över nollåttor, men oj, så beundrandsvärda ni var!


 Och sånt här som gör hjärtat såååå varmt!


När polisen har presskonferens säger både pv och jag själv att "men ååå, så bra han är, han polisen längst till vänster på bilden!" Lugn, saklig. Ödmjuk. När jag sen tittar in på AP:s konto på instagram, har hon tänkt samma sak.


Ja, så där håller det på hela kvällen.
Vi sitter nästan knäpptysta hela tiden .., och Nelly blir orolig - hon har de mest fantastiska känsloantenner - och börjar slicka hysteriskt på allting ..., och inte förrän vid niotiden får hon ro och somnar.

På Instagram läser jag att Turtlan/Annica som befinner sig på kurs i Sthlm, varit bara meter ifrån den framrusande lastbilen och Bert i Luleå (också på besök i Sthlm), han blev sittande på ett tåg .., och Lisbeth Danne (före detta "Londongirl" på bloggen) hade - precis som Annica - befunnit sig alldeles i närheten.

Tänk, så fort det kan hända!


Och poliser berättar ..... och återigen blir jag varm i hjärtat.

Lägg därtill att jag tycker att vår statsminister har skött det hela alldeles utmärkt och med värdighet.
Mindre värdig var den SVT-journalist som just när Löven hade lagt ner blommor på olycksplatsen ryckte i honom för att få en intervju, men kanske hade hon order från högre ort i sin öronsnäcka .., om inte, så var det bedrövligt okänsligt.

I vår familjechatt har meddelanden susat fram och åter.
Maria skulle arbeta natt på KS och där ställde personal bums upp frivilligt när detta med terrordådet blev känt ..., Anders hade arbetat i Malmö ..., och AP skrev bland annat så här i ett meddelande:

"Och sen alla varma människor som öppnar upp och hjälper idag. Sverige alltså!! Älskar Sverige!
Och älskar att alla som sliter får uppskattning och respekt: äntligen!"

Jag instämmer.

Kram till er alla rara vänner!

fredag 7 april 2017

Gissa vem som fyller år i morgon .....


Jo, lilla pigan blir tretton år!
Dagens fönster ....


När mina barns pappa och hans fru Karin stod i begrepp att ge sig av på en veckas semester hos goda vänner i Portugal, så skrev jag till Karin att "det kanske finns fina fönster där nere ..?".

Hon förstod precis!

Så här kommer det fjärde fönstret och jag antar att även dessa är fångade i staden Tavira.
Det här är verkligen fönster som passar min själ .., aningen ruffiga .., inte så polerat och fint.

Tack! säger jag.

torsdag 6 april 2017

Och så blev det torsdag ....


Och man vaknar till strålande solsken och  n ä s t a n  vindstilla, men bara nästan.
Beslutar mig för att ta lillrundan och inga hundar får följa med då det är så knepigt att hålla i både ett koppel och en krycka. Alltså går jag ensam.

Nere vid Eckes hus sitter som vanligt herr och fru Kaja på skorstenen där dom alltid bor sommartid och där dom tar hand om småttingarna. Visste ni att kajor håller ihop hela livet?

Här vid lilla huset svänger jag höger och passerar bäcken som går ner till havet ., och på höger sida ligger hästhagarna där det nu är helt tomt; den fina hästen som stått där ensam i nån månads tid, den är inte längre kvar.


Och så fortsätter jag rakt fram, men innan man kommer till dom vita husen svänger man höger ut på lilla grusvägen och det är där man hör lärkan och i dungen närmast nere till höger på bilden, där sitter näktergalen och flöjtar så fint i början av maj!

Vid sista bilen, då är man nästan ute på Kustvägen och svänger höger .., då blir det till att gå på smala vägen utan tillstymmelse till vägren och lyckan är stor när bilister håller ut, men somliga tycker att man ska hoppa ner i djupa diket och hålla sig där .., inte en millimeter att dom väjer!



Nej, jag går inte utan kryckor, bara när jag filmar.
Alltså går man som "runt" och kommer så slutligen in på Ejdervägen där vi bor.
Då är jag så trött i benet att jag nästan vinglar .., fast jag har promenerat så sakta, så sakta!


Genar uppför backen när jag väl är hemma ..., blir varm i hjärtat när jag ser all scilla som växer som ett litet blått hav intill växthuset. Synd att man inte kan ligga på knä och fånga dem på närbild; men ni kanske förstår ändå ..?

Vad händer mera på en vanlig torsdag i april?
Jo, man ordnar med "ansökan om sjukpenning", vilket är enklare än någonsin då dom flesta uppgifterna redan finns registrerade sedan förra sjukskrivningen; det enda som krånglar är att där står noterat att inget läkarintyg har inkommit, men det har det verkligen, så det ordnar sig.

Tänker på hur svårt det måste vara för alla som inte kan svenska ordentligt, eller kanske inte begriper det här med hur man fyller i via nätet!

Det är mycket man tänker på när dagarna mest tillbringas hemmavid.
Hur mycket som helst har jag tänkt på det här med vad vänliga ord betyder när man är sjuk och i underläge och jag tänker ofta på narkosläkaren eller sköterskan som stod och strök med lena fingrar på min vänstra hand .., och jag tänker också på stressen och syster Rachel som var precis tvärtom.

Utsikt från Halmstad sjukhus ....

I en tidigare kommentar skriver Monet och berättar om sjukvårdsbiträdena som hon har erfarenhet av - i Frankrike alltså - nej, det är inga trevliga erfarenheter och hon skriver att dom är outbildade och ja, inte så trevliga .., saknar empati och kör med patienterna. Huvva!
Men jag tänker också att egentligen tror jag inte att det har så mycket med utbildning att göra; att vara empatisk måste väl ändå vara nånting som finns inneboende hos människor och människor som saknar den förmågan och värmen, borde söka sig andra arbeten!

Det är klart .., får man bra utbildning lär man sig att "läsa av patienter" på ett annat sätt, men till syvende och sist måste det väl ändå vara en läggningsfråga?

Den människa som jag minns mest från tre knäprotesoperationer är städerskan från Sydamerika.
Hon var den som spred värme och glädje bara genom att komma in i vår sal!
Vad gjorde hon då ...?
Ja, inte pratade hon direkt med oss, men hon såg oss och log och det var väl det vi behövde just då.

Och nu har solen tackat för sig och det är gråmulet och t.om kyligt här inomhus.
Bäst att ta fram stickesockorna!





Dagens fönster ....


Det var fullt i fönsterhåven när Karin tog sig en titt, men hon skriver också att där är ont om vackra fönster", nåja, desto vackrare är ju husväggarna!

Bilden togs i södra Portugal, i staden Tavira.

onsdag 5 april 2017

Tack och lov ....


... att man har hundar som sällskap när man nu är sjukskriven i många, många veckor!
Men tänk dom som är ensamma!
Dom som sitter mol alena i en lägenhet och knappt vågar sig ut och enda sällskapet är tv eller radio eller kanske sociala medier.

Sånt kan man tänka på när man vilar i härliga solstolen (som man kan sträcka ut benet i) och med vinterjacka och toppluva, men ändå .., med solen i ansiktet och tre hundar som lullar omkring lite hit och dit och mellan varven kommer och nosar på matte, ja, men då känns det bra.
Inte fullt så ensamt.


Mitt på dagen blir det en timmes vila på soffan Ektorp, men sedan går vi ut igen, alla fyra.
Jag räfsar ihop lite löv borta vid vedboden och så får pv ta hand om högen när han kommer hem.

Sen slår jag mig ned på den västra sidan och vi väntar och väntar och väntar på husse som påstod att han skulle komma hem tidigt, men det blir senare än vi trott och hundarna är otåliga .., spanar neråt vägen .., ja, men snart kommer han nog!

Under tiden ser jag herr och fru Duva som har nån slags kärleksdans på det som en gång var Gun och Görans gräsmatta. Hanen böjer sig framåt/neråt och brer ut stjärfjädrarna, så där som för att visa hur tjusig han är, men honan verkar måttligt intresserad, i alla fall där och då.




Så kommer då   ä n t l i g e n   husse hem och efter en stund kommer friherrinnan och dricker eftermiddagskaffe med oss - pv gräddar våfflor - och vi sitter ute på altanen och det blåser hemskt, men på sluttampen kommer solen fram.

Ungefär så har den här dagen varit.
Nu blåser det ännu mera, men det lär ska bli fina dagar framöver.
Dagens fönster ...


... kommer även dom från Tavira i södra Portugal.

Det var Karin som hade håven med sig och det tackar jag för!

tisdag 4 april 2017

Tisdag i landet Halland ....

Fågel-ön i mitten av bilden.

Flödande solsken nästan hela dagen!
Det är helt sanslöst.

Och igår ställde jag en fråga på Instagram, ja, hur andra har det sömnen?
Själv sover jag hackigt - även när det inte handlar om värk - och det är en gång på femhundra som jag sover en hel natt i ett svep, nej, det har knappt hänt en enda gång!
Men tänk .., natten mot idag hände det!

Och uppmuntrad av det fina vädret tar jag kryckorna och knatar mig iväg ner mot havet till.
Åååå, så långsamt det går, men å andra sidan hinner man se mycket.
Att myrorna är fullt upptagna, till exempel.

Nej, jag har inte modet att hasa mig ner för steniga slänten mot havet, utan stannar uppe på ängen där det finns en skruttig bänk av trä att sitta på, ja, det är egentligen mer som en bräda.

Så där satt jag en stund och tittade ut över havet och jag såg vårens första sädesärla som pickade och letade mat bland all tång ..,. och där simmade gravänder och jag hörde fiskmåsar i mängder ute på fågelön som nästan var vitprickig av fåglar!


Funderade på att ta samma väg tillbaka, men valde att gå genom hästhagen - som nu är en fårhage -. Där går dom fritt fåren, två färistar håller dem på plats bara.

Eftersom jag gick så långsamt, verkligen  l å n g s a m t ..., tog dom här ulliga krabaterna knappt någon notis om mig. Pausade lite .., satt på en sten och drog djupa andetag. Kände mig lycklig.

Mötte före detta hamnkaptenen när jag nästan var hemma.
Han har behandlats för cancer och har dessutom ramlat och brutit lårbenet ..., sjuttio år är han men ser ut att vara tio år yngre.
Varje gång man möter denne man i sin vita bil - på väg till eller ifrån hamnen - vinkar han så glatt och jag tänker ofta på hur mycket det betyder.
Samma sak igår när friherrinnan och jag själv kom från Getinge och i Steninge Kyrkby mötte vi en äldre tandlös herre som  o c k s å  vinkade så där glatt och jag vinkade tillbaka och kände långt efteråt hur gott det blev inombords!

Alla dessa pyttiga små möten .., och ändå så viktiga för att man ska må bra!
All denna vänlighet!
All denna värme!


Nu är jag nästan hemma!
Då är jag helt slut på, ja, de är så ofattbart att man inte har mer ork i kroppen!
Inte i själen heller, för den delen.
Kommer in och lägger mig på soffan Ektorp och halvsomnar ., lyssnar lite förstrött till Nordegren & Epstein som tar upp detta med det plötsliga dödsfallet - han, den till synes alltid så sympatiske John Chrispinsson - och så allt annat elände och jag har sprängvärk i benet och har haft det sedan jag vaknade ..., arma människor som har konstant värk!

Igår tog jag mod till mig och ringde till Hässleholm.
Dom snabbverkande starka pillren hade tagit slut.
Fick prata med en sekreterare som skulle framföra min önskan om en ny omgång Strong Pills, ja, hon skulle lägga en lapp till kirurgen som ju är den som bestämmer. Jag tänkte att det kanske inte alls blir några .., det är strikt det där med starka tabletter och det förstår jag, men döm om min outsägliga glädje när jag där på soffan idag upptäcker att receptet finns på plats, bara att hämta ut!

Det är lika mycket mentalt också.
V e t   jag att det finns smärtstillande, så känns det lugnare.

Eftermiddagssol på loppisfåtöljen ...

Och så vid tre, fyratiden kom friherrinnan på besök och med sig hade hon en solstol som jag nu köpt av henne; en sån här som man kan vila benen på - i upprätt läge - ååå, sicken lycka!
Att sitta på en vanlig trädgårdsstol där man har slutet på sitsen precis bakom knäet, nej, det går inte. Men nu ..., nu ska jag vila i den ljuvliga stolen dom dagar när solen strålar!

Nu är klockan halv sex och pv har kommit hem, men ska snart vidare då det är körövning i stan.
Det här blev en bra dag.
Jag har räfsat ihop ännu en hög med löv och ni behöver inte hetsa upp er, att räfsa försiktigt tar INTE på benet .., jag gör det sååå försiktigt, så försiktigt och det blir så fint.

Och i Syrien ligger små barn på parad - dödade av giftgas -.
Världen är galen.
Eller: vissa ledare är galna!! 



Morgon i landet Halland ....



Det är som att vakna och befinna sig i paradiset.
Dagens fönster ...


Längst ner i Portugal, inte långt från spanska gränsen, ligger staden Tavira,.
Där befinner sig just nu mina barns pappa och hans fru och det var hon - Karin - som fångade
fönstret.

Casa de Sueco .., det torde väl vara det svenska huset?

Tack för bilden Karin!

måndag 3 april 2017

Och så blev det måndag och spridda skurar ...


Och hemtjänsten - aka friherrinnan - frågar om jag vill hänga med till Getinge; hon måste få fatt i en bult till ena sommardäcket. Jo, det vill jag.

Först blir det ett besök i Slöinge på djursjukhuset där jag handlar den där dietmaten som Nelly mår så bra av och där utanför kommer en bil körande med ett hästsläp och oj, vad det sparkas och lever om där inne i släpet!!

Så vidare till Solhaga bageri där jag bjuder på elvakaffe med nånting till.
Ja, så ni inte tror att det är ett ensidigt givande bara.

Där bakom disken står fina, goa, rara Nellie som för kanske två somrar sedan arbetade i charken på Hemköp - vi var alltså arbetskamrater -. Sedan dess har hon hunnit med en flera månader lång resa till turkosfärgat vatten och kritvita stränder och nu är hon alltså tillbaka till bageriet.


Så vackra bröd där är!! Som små eller stora konstverk!


En telefon ringer!
Jaha, någon vill boka ett bord till klockan 12.00.
Om ni undrar så finns där bara två bord inne i själva bageri/cafédelen, men sommartid (och vår och höst) kan man sitta i trädgården där utanför och då brukar det vara knepigt att få plats.


Igår berättade jag ju om middagen hos friherrinnan - eller det kanske jag inte gjorde - vi var i alla fall bjudna på underbar söndagsmiddag och i matsalen är det rena BB-avdelningen, i alla fall när det gäller pelargonior!


Andra kanske tittar på bilars design; jag tittar på registreringsskyltar.
Den här såg jag idag .., igår MOR och friherrinnan såg HEM.

Natten mot idag sov jag i princip nästan ingenting, så ont hade jag i benet.
När klockan var fyra däckade jag och låg kvar i tre timmar.
Tog ett Strong Pill .., ett långtidsverkande ett på förmiddagen och när jag så kom hem från utflykten till Getinge och Slöinge, ja, då däckade jag totalt på soffan. Låg tillsammans med Nelly (vi klämde ihop oss på ena delen ., hon låg nära-nära mig) och vi sov så innerligt gott!

Vaknade och låg kvar och lyssnade till Kulturnytt i P1 och Kulturnytt är ju alltid kulturnytt .., precis som att programledare i såna program på nåt vis ser likadana ut - eller nästan i alla fall -.
Efter en bokrecension blev det Sjöväder med Inga-Lill Nordin som uppläsare och en större kontrast till kulturprogrammet och sättet hur det presenteras, det är omöjligt att få till!

Denna Inga-Lill Nordin som låter ungefär som min härliga vän Dinah .., ja, i alla fall som en trygg kvinna från norr som inte låter sig stressas! I love her!



Så här såg det ut för sju år sedan när det skulle provbakas i stenugnen.
Bageriet har byggts ut sedan dess och är en formidabel pärla.



Och 204 dagar senare ....

Här finns en länk till bageriet/caféet.
Dagens fönster ....


....var gårdagens, ja, det fångades i flykten när vi var på väg hem från den allra ljuvligste söndagsmiddag hos friherrinnan i Steninge.

Panerade fläskkotletter, rödvinssås, god potatis, sallad, kokta morötter och hemkokt gelé - förstås -.
Rabarberpaj till efterrätt.

Och så denna utsikt när vi just hade svängt ut från hennes gård .., solen på väg ned i havet och bara så oändligt vackert!

söndag 2 april 2017

En söndag i april ....


... då röjer pv i växthuset och rutorna spolas av (snart vankas nog vattenransonering i landet Halland, skrämmande är vad det är!), allt medan jag dammsuger och städar i vardagsrummet och jag ordnar bäddar till hundarna (i alla fall dom större) i rummet hitom vardagsrummet - det är hundhår överallt -  och åtminstone Meja tycks acceptera att ligga på en skön dyna på golvet.


Och så har vi fått veta att det vankas tillökning i släkten.
Jo, i mitten av april kommer lilla Charlie och det ska bli ett sant nöje att få träffa honom!
Det är äldsta dottern som nu - äntligen - fått sin vilja igenom och som familjemedlem nummer fem blir det då en liten valp (blandning av golden och flatcoated retrievrer, en svart krabat) och jag kan bara  a n a  glädjen!

Har man vuxit upp med hundar, jo, men då blir det nog lätt så att man själv vill ha en.

Nu vankas våfflor .., och titta, så fin buketten är som Sonja kom med för minst en vecka sedan! Underbar är den och står sig lika fint ännu!
(Finns där för övrigt en vackrare blomma är ranunklar?)
Dagens fönster ...


... är en bokhylla.

Ja, jag letade efter ett söndagsfönster, men råkade snava över en bild från lilla ettan i Ystad.

Och jag förstår precis varför jag tyckte så mycket om den lägenheten.

lördag 1 april 2017

Det bästa ....

Mindre svullet är det också!

Det utan tvekan bästa som hänt den här veckan, det är att det där gräsligt onda i det nyopererade knäet ikväll gav med sig. Sååå orolig som jag har varit! Det har varit närapå omöjligt att röra benet i vissa vinklar och jag har vaknat på nätterna av att jag skrikit högt när jag vänt mig, men nu känns det bra igen.
Tydligen är det så att det går lite pö om pö .., det tar tid för det som är sargat att hitta rätt och man får helt enkelt ta det lugnt - inombords, alltså -.


Och att Nelly blev frisk, det är ju ännu roligare!
Såååå dålig som hon var när pv åkte in med henne; hon bara låg i famnen och gapade och sov .., orkade knappt stå på benen!
Och nu ..., nästan som förr!

Nelly, hon är vän med alla.
Nu, när Meja har kommit hit på liten semester, ja, då går det bra att kura ihop sig nära henne också, för harry han har förstås gått upp och lagt sig på övervåningen, det gör han varje kväll vid halv nio, oavsett om vi andra stannar kvar nere eller inte.

Så här ser det ut i soffan just nu.

Annat trevligt?
Vi är bjudna på middag hos friherrinnan i morgon .., pv har räfsat baksidan och plockat ihop en del rat .., i morgon ska vi ta oss an växthuset .., han har konsert med kören Västanvind i Vallås kyrka vid fyratiden .., och så är det ju Mästarnas Mästare senare på kvällen.

Det är nu sjutton dagar som jag varit hemma från jobbet och tänk, redan är jag helt vilse bland veckodagarna! Hur blir det då när man är pensionär?