Fortfarande Grötvik ….

”Nu ska vi se .., jag tror minsann att du har en fästing här uppe på benet ..”, säger pv och då står Harry ALLDELES blick stilla och bara väntar. När fästingen sedan ligger i pv:s hand, är det spännande. Då ska Harry ta sig en titt på åbäket. 

Här är så fint. 

Det vimlar av barnfamiljer och där är hela familjer och alla fiskar krabbor .., och i den lilla grunda viken sitter mor,- och farföräldrar med barnbarn och där är spadar och hinkar och filtar att sitta på. 

Andra har tagit med sig solstolar (och dom människorna är ofta pepparkaksbruna) .., och utanför dom små, små stugorna sitter - oftast kvinnor - och halvsover eller tittar i sina mobiler. 

Vi badar i omgångar, då vi inte vill lämna Harry ensam på båten. Jag blir kvar LÄNGE i vattnet. En man har slängt i termometern och vet berätta att det är tjugo grader i havet. För en tid sedan badade han i trakten av Åhus och då var det ingen höjdare .., sååå kallt! 

I morgon hemåt. 

Vilka drömdagar detta blev!

Ps. Nio av tio rätt på DN:s Nutidsquizz. Hade fel på fotbollsfrågan. Pv har inte gjort det ännu. Ds. 

Uppdaterat: pv hade 10/10. Nu blev han karsk. 😉

Dagens fönster ..

Här kommer det andra fönstret som fastnade i håven, då Turtlan hade varit på glaskonstutställning i Pikeberg, i Grums kommun. 

Konstnärer var Karin Westman och Håkan Blomqvist.

Tack Turtlan! 

Så omtänksamt av dig.

 Grötviks hamn halv åtta …

Vågskvalp .., barnröster .., dunk från någon bil - arabisk  musik - .., irriterad pappa (”men LÄGG AV NU med dom här jävla dumheterna!”) och då går barnet - som är en pojke - till sin mamma och beklagar sig, ja, han får inte bada för pappa, säger han. 

Vi funderade på Hamnkrogen, men valde Scans djupfrysta köttbullar + pasta och sallad. På detta sparade vi nog trehundra kronor. Pv var kock. 

Och nu är Harry frisk och kry .., tornseglare flyger av och an och jag ska fortsätta med boken som jag lånat. 

Dagens fönster ...

Tredje bilden från Malmö Teatermuseum och det var Carin som tog fram håven!

Tack! säger jag.

Dom var från Köln ...

Vid femtiden bestämmer vi oss för att köra till Skallkroken. Jag längtar efter ett dopp och pv tänker pyssla med hyllorna som han byggt; att få dem på plats i båten. 

Harry får förstås följa med. 

Längst ute på bryggan varifrån jag går i, sitter en familj som visar sig komma från Tyskland. Hur gamla kan dom vara? Trettiofem, kanske? Två barn finns med .., Jemma som är åtta år och hennes lillebror Robin som är ett och ett halvt. 

Nu är dom här på semester (andra gången i Sverige för mannen, men det är tjugo år sedan sist) och har hyrt stuga i Haverdal hos en äldre dam. Flickan - Jemma - ägnar sig med djupaste allvar åt krabbfiske. Sex krabbor allt som allt har hon fångat och sedan släppt tillbaka i havet. 

Hon tycker så mycket om Harry och klappar honom och då börjar lillebror gråta och vill också träffa hunden, så jag lockar Harry att komma fram (sååå spännande tycker han inte att det är), men den lille pojken blir nöjd. 

Vi pratar lite om Köln. Såväl kvinnan som mannen arbetar på stadens universitet och bor inne i centrum, men lugnt till. Å, så dom tycker om Sverige! Så lugnt här är! I går kom dom från Bohuslän .., hade besökt Styrsö och var lyriska .., nu blir det Halland ett par dagar. 

Så tackar dom för sig .., det ska lagas middag i den hyrda stugan och vi säger hejdå och trevligt att träffas och jag tänker, som alltid, att det är dessa möten människor emellan, som sätter sådan färg på tillvaron. 

Sist av allt ett dopp i ett grumligt hav (det har blåst REJÄLT idag) och fyra timmar senare är mitt hår ännu vått. 

Onsdag ....

Vid färisten .., den som håller fåren på plats, så där så dom inte kommer travandes ner till badstranden .., upptäcker jag en liten nyponros. 

En enda. 

Som en liten rebell.

Förberedelser ....

En bra morgon. En bra förmiddag också. Det blir det vanliga förstås. En går ut med Harry, medan en annan ordnar med frukosten. Nyhetsmorgon på tv. Växlar lite mellan svt och fyran. Johan Ripås (svt) är hemma från Sydafrika och vikarierar i studion tillsammans med Åsa Avdic. Ett bra team, tycker jag.  Har i sommar upptäckt "nya" meteorologer och beundrar hur dom hanterar det hela när det strular. Att vara ny på jobbet i en butik är ju en sak, men inför miljoner tittare - hu, så hemskt -!

Fortsätter läsandet av Lucia Berlins novellsamling. 

Jag inte bara tycker om den .., jag älskar den. 

Pv skriver inköpslista eller kanske mera "att-göra-lista". Det blir många rader det. 

Det är skruvar och lim och en gardinstång och fotografering och posta ett litet förbetalt paket och återvinningen bakom Hemköp och hämta Edvin från förskolan.

Jag säger att jag tar harry på mitt-på-dagen-runda. 

"Men din fot ..?" säger pv. 

Ja, det får gå. 

Det är ju nästan otroligt att man kan få så vanvettigt ont på ovansidan av en fot (och inuti), utan att man vet vad som hänt! 

Är det den allmänna krackeleringen?

Ute strålar solen. 

Ser två skator som hoppar omkring i eken. 

Och häromdagen - vad vi tror - var en spillkråka som spatserade på gräsmattan. 

Det var första gången. 

Gatstenarna på bilden ..? 

Jo, dom finns i Rostock i Tyskland. 

Det var i slutit av juli 2017 som vi var där. 

Vi bodde i Bad Doberan i ett gulmålat hotell - byggt i trä - och en av kvällarna var det bröllopsfest i restaurangen intill. Det var mycket skratt och glam. Man blev glad.

Dagens fönster (eller utsikt, om man så vill ...)

... fångades av mig själv, då, när jag var på väg att koja i båtens akterruff.

Sol och regn och sol och blåst ...

Ungefär så har det varit mest hela dagen. 

Vi åker till hamnen och tar halvtolv-kaffe .., pratar med båtgrannen Anders som visar ett slags trick med franska träskruvor (och det ska ni veta att franska träskruvar är nåt alldeles extra!) och det blåser något rent omåttligt .., det smäller i mastlinorna (som väl heter "fall") och det viner i stagen och man får se till att sätta sig vid vindskyddet, men det är knappt att det hjälper. 

Räknar till tio ejdrar som simmar omkring i hamnbassängen. 

Pratar med ett äldre par som har hemmahamn i Grötvik, vilken är vår närmaste hamn, lite söder (och öster) om Tylösand. 

Nu är det äkta paret inblåsta här i Skallkroken och frun berättar att för några år sedan, då var det samma sak, men då i Ystad. Ja, just det ..., det kanske var samma år som vi själva blev kvar i nästan en hel vecka, just där.  En sak är ju säker: det är absolut en klar fördel om den som tänker tillbringa sin semester på en segelbåt tillhör den icke-stressade-delen av mänskligheten. Samma sak gäller el-bilsägare. Detta att vara flexibel är inte så dumt; att inte haka upp sig på om vinden gör som den vill och förändrar alla planer. Man får helt enkelt laga efter läge.

Nåväl. 

Kvinnan från Grötvik funderar på att ta sig ett dopp, men tvekar. Tycker kanske att det blåser för mycket? Hennes man har tagit på sig en blå regnrock.

Sen hemåt. 

Fortsätter att läsa Lucia Berlins novellsamling och fortfarande tycker jag om dem. Hon är makalös på att se detaljer .., som nu senast, från en akutmottagning. Lyssnar samtidigt lite förstrött till dagens Sommarpratare i P1, men det ger mig noll och intet.

Pv pysslar med hyllan till båten. Han har gjort flera stycken och målat dem vita. 

I morgon ska han hämta Edvin från förskolan, men även uträtta några ärenden på stan och inte minst, fixa ett foto inför körkortsförnyandet. Pv är av den sorten som ofta gör allt i sista minuten - något som kan göra mig halvt galen -, men i morgon lär det ska bli av. 

Har pratat med min syster i Skåne som nu låter åtskilligt piggare. Vi tror att hela familjen där nere har haft covid och att det är efterdyningarna av detta som drabbat dem och allra mest den äldsta. Hon har fortfarande hosta, men känner sig betydligt bättre. Bara en vecka kvar nu tills vår syster i Australien kommer hem - eller bort -. Fem veckor blir hon i Sverige och jag har lovat att möta henne på Kastrup.

"Så snällt av dig, så omtänksamt, nu slipper jag ligga och oroa mig och grunna över hur jag ska hitta rätt ...!" skriver hon i morgonens mejl. 

Det känns ovant att vara den i syskonskaran som kan åstadkomma någon slags lugn. Jag, som alltid haft lillasystersrollen. Ibland känns det som om ..., som om det håller på att ändras. 

Att rollerna byts ut.

 Mest minns jag Oleh och pojken Sasja ....

De reser till platser som andra flyr ifrån. De ukrainska tågen har lagt undan tidtabellerna. De går när de behövs och dit de behövs, så nära fronten de kan komma. Konduktören Oleh ansvarar för vagnarna med de allra mest utsatta, sjuka, äldre och rörelsehindrade - människor som hittats i skyddsrum och källare när alla andra redan flytt. SVT har följt med på resan från fronten i östra Ukraina mot EU i väster, under allt större hot från ryska raketer. 

Så står det i programförklaringen till denna SVT-dokumentär och det är en film såååå fylld av värme och omtanke - mitt i all sorg och bedrövelse -! Och när jag skulle prata med pv om det som visades, kunde jag knappt hålla rösten i styr ., inte för att jag var ledsen (jo, det är man också, över att människor tvingas lämna allt dom har för en oviss framtid i kanske ett annat land ...), men för att det finns män och kvinnor som osjälviskt ställer upp och hjälper andra - mindre lyckligt lottade -. 

Programmet är 25 minuter långt eller kort och kan ses på SVT-play i två år framåt. 

Här en länk till programmet.

Dagens fönster ....

Från ellem i Skellefteå kommer två fönster i ett, fångade utanför Skellefteå Landsförsamlings kyrka.

Tack ellem!

Tv- tips ...

Jaha, nu strular det igen, så när jag lagt in bilden flyttar texten sig själv!

Nog undrar jag hur många gånger vi sett den här dokumentären - pv och jag själv - och vi tycker det är lika roligt var gång! Där är mannen (som på många  mäns vis) tror att han är herre i sitt hus, men det vet ju dom flesta vem som egentligen för befälet. Just det.

I eftermiddag råkade vi - mer som av en händelse - ramla rakt in i programmet, men det blev verkligen ett kärt återseende. Det hela spelades in 2007.

Finns på SVT-play och kan ses dom närmaste dagarna och kan dessutom ses i hela världen. 

Har du inte träffat Kerstin och Hans från Kiruna, så har du nånting trivsamt att se fram emot.  Det var det första tipset. 

Och här nedanför kommer filmtips nr 2.

Igårkväll - måndag - såg vi första delen av brittiska krimserien "Grace" (med avslutade avsnitt) och det ska jag säga att kudden att gömma mig under, den kom flitigt till användning. 

Oj, så spännande det var mellan varven!

Finns på SVT och det är tydligen tre avsnitt som visas.

Här en länk till programmet.

Bert, här är han som är lång i serien Grace! Han var även med i Line of Duty.

Han  ä r   lång och heter Craig Parkinson. 

Och har ni inget annat för er ....

.. och känner för att ta del av nånting som både är spännande och sååå fascinerande, då rekommenderar jag  v e r k l i g e n   att ni klickar in er hos Gebbe i Östergötland och läser om hans 100-årige pappas upptäckt under en promenad!!

Här är länken.

Ny vecka, ny giv ....

Snart är juli tillända och vid midnatt trillade pensionen in på kontot. Upptäckte att jag inte hade betalat hundförsäkringen - den som ökat så i pris - och skyndade mig att få det avklarat. Upptäckte en stund senare att den inte ska vara betald förrän den artonde  a u g u s t i! 

Ja, ja. Då är det gjort i alla fall. 

Så pratade jag med den förstfödda som börjat arbeta efter flera veckors ledighet. Mycket att göra på jobbet .., läkare under utbildning vilka under sommaren praktiserar/jobbar som undersköterskor och man tänker kanske att det är ju lätt som en plätt, men så behöver det inte vara. Nu var hon ute på sedvanlig morgonrunda med hundarna och skulle sedan sova, inför kvällens/nattens pass. 

För sex år sedan i juli besökte vi Cornwall i England. I ett inlägg från när vi kom hem, skriver jag om vad man minns  m e s t  från resan. Det handlade om människor vi mött .., alla dom som så generöst skickade en grattishälsning till sonen som då fyllde trettio, men även om den lilla sländan som låg på en cementmur längs havet i Seaton. 

Bild: Stranden i Seaton. 

Jag upptäckte den när vi var på väg ner till stranden .., den låg på en cementmur och tycktes död, men var de inte. Inte riktigt. En bra stund stod jag och höll sländan i min hand.

På tillbakavägen från stranden (där det vimlade av hundar som sprang och lekte med varandra i vattenbrynet) tittade jag till den lilla sländan. Jo, den var ännu vid liv, men inte mycket mer än så. 

Idag, sex år senare, kom jag att tänka på den. 

För övrigt?

Det regnar ute och pv har kört till Varberg för att hämta ett par rullskidor, inhandlade på Marketplace, detta fantastiska ställe där man kan hitta precis allting och dessutom  b i l l i gt. 

Vilken genialisk form av återbruk!

Själv har jag tagit mig an Lucia Berlins novellsamling "Handbok för städerskor" - femhundra sidor - ja, man får ta dem pö om pö. Har precis upplevt hur hon drar ut sin morfar tandläkarens alla tänder. 

Tycker om det jag hittills har läst.

Dagens fönster .... 

Ännu ett fönster från madame sköldpadda på utflykt i Värmland! 

Tack Annica!

Vi åker söderut ....

Närmare bestämt till Laholm för att lyssna till ortens dragspelsklubb som skulle ha konsert, men om detta har jag skrivit redan på FB och även på instagram, så det hoppar jag över. Kan i alla fall säga att jag tycker att det är så himla fint i Laholm - för övrigt Hallands äldsta stad som fick stadsprivilegier redan på 1200-talet och även är landskapets minsta stad -, ja, numera går den under benämningen tätort. 

Vi ringde och frågade om Sonja ville göra oss sällskap. Hon är som alltid nödbedd, men efter en stund tackade hon i alla fall "ja". Såååå trevligt det blev!

Något helt annat. 

Läste i morse DN och som vanligt minnesorden över människor vilka inte längre är i livet. Ett av dem handlade om Katja Zan och allt eftersom jag läste .., framträdde bilden av en människa som verkligen satt avtryck efter sin tid på jorden. Kanske kan den som läser här inte se vad där står, men jag chansar.

Nej, det syns inte. 

Här finns en länk till minnesrunan. 

Annat.

Igår gjorde jag ett stavningstest - det stod att det handlade om vårt lands mest svårstavade ord - Det hela var på tid och jag höll på att bli komplett galen för hur många gånger jag än gjorde testet, fick jag fel på samma ord; det var två stycken och ett av dem var "terrass". 

Nej, jag fick inte ihop det att det skulle vara två r idet ordet. 

Det andra ordet kommer jag inte ihåg vad det var och pv skrattade till slut när jag blev så ARG på mig själv och det tog säkert tio försök innan jag fick alla rätt! Det andra ordet - nu kom pv på det - var abonnemang - och det är ju inte svårt att stava, men jag blev helt knäpp och skulle prompt stava det med två b; abbonemang.

(Kom ihåg när jag gick i lågstadiet och stavade honom med n på slutet. Etthundrafemtio gånger fick jag stå framme vid svarta tavlan och skriva honom, innan det blev rätt. Kanske någon slags partiell ordblindhet ...?)

Om jag minns rätt hittade jag testet på Facebook och alla som hade kommenterat hade förstås full pott. Det var ju rent knäckande. 

Efteråt gjorde jag klocktestet för att se om jag blivit helt dement, men det gick bra. 

Tur det. 

(För övrigt tycker jag att ordet noggrann är ännu klurigare).

Dagens fönster .... 

Rubriken i Expressen löd: "Över hundra resenärer fast på SJ-tåg i nio timmar!"

Det var i förrgår det, den 22:a juli. 

Och tidningen skriver vidare: "Ett tåg som lämnade Mora klockan 16:23 på fredagen blev stående i Gagnef från cirka 18.00 på fredagen till 03:30 på lördagen, då tåget rullade vidare mot Borlänge. Där fick resenärerna ta in på hotell."

Och hon som hade fönsterhåven redo skrev: "Kan inte ha varit roligt att bli fast på stationen bredvid mig. "

Bilderna av stationshuset tog hon vid midsommar och vi får veta att huset varit igenbommat sedan många år tillbaka, men att någon bor på övervåningen. 

I Gagnef alltså och tänk, där har man varit och suttit hemma hos fönsterfångerskan Kerstin och hennes katt! Jag minns att jag aldrig i mitt liv sett någon som haft sån enorm ordning i sitt badrum, ja, inte ens min före detta svärmor Eva kom upp i den nivån och det vill inte säga lite. 

Och Kerstin hade ordning överallt i sin lägenhet. Titta bara på trådrullarna som satt på parad i syrummet!

Så här!

Och att Kerstin (som har tillbringat mer tid på sjukhus än någon annan jag känner) är en omtänksam kvinna, det kanske man förstår när man ser den här bilden. 

Ja, nu vet ni. 

Och tack Kerstin att du tog dig tid att ta fram håven och framför allt: att skicka fångsten vidare! 
Är det någon annan som inte vet var man skickar dem, så är det bara att mejla bilderna till bisse151@gmail.com.

Lördag ....

Men jag hade söndag när jag vaknade. 

Pv föreslog att vi skulle åka och simma även idag - han var ju så förfärligt slut på senast, rent så att jag blev orolig - så det gjorde vi. ¨

En fördel är ju att man - innan man ger sig iväg - kollar öppettiderna, men nu var vi ju så taggade, så det tänkte vi inte på. 

"Å, vi har hela bassängen för oss själva!" sa pv när vi närmade oss bänkarna där vi skulle lämna vår väska. 

Då upptäckte jag en man som tydligen var i färd med att dammsuga bassängen och då först .., googlade jag upp Brottet Simstadion och insåg misstaget. 

Nu var det dessutom stängt hela dagen, då det på grönområdet intill skulle vara konsert med Thomas Ledin senare ikväll. 

Där var scenarbetare igång och en jättestor lastbil stod en bit därifrån - med motorn påslagen - och väntade väl på sin tur. Hjälp, vilket arbete att sätta upp en hel scen med allt vad det innebär!

Pv berättade att vid fint väder (läs: lugna vindar) brukar många sitta i sina båtar och kan då - helt gratis - lyssna till den som uppträder. Det är bara en liten slänt ner till havet från där jag stod och inte alls långt till själva konsertområdet. Hundrafemtio meter kanske?

På andra sidan syns hamnen i Halmstad. 

Det var ju där vi låg med båten i början av veckan. 

Det är verkligen så gräsligt äckligt med fimpar och det kan jag ju säga, då jag själv kämpade för att röka i ett års tid, det var just efter skilsmässan. Ja, kämpade och kämpade, men jag tyckte verkligen att det var avstressande. 

Lite finare då med björkarna en bit ifrån papperskorgen. 

Björkar som får mig att tänka på konstnären Oskar Bergmans målningar. 

Svängde förbi Lidl för att köpa färskt frukostbröd - när vi nu ändå hade vägen förbi - men fy, vilket enbarmligt trist utbud av nygräddat bröd! Och enorma kundkorgar som man ska dra efter sig, hjälp, vad jag längtade efter en vanlig korg som man kan hänga på armen! Bra var däremot att jordgubbar säljs per kilo! Då blir det rättvist och kunder som roffar åt sig och fyller sin egen bytta mer än vad som ryms - och det händer OFTA - eller står och plockar ut dom bästa .., får då betala för sin girighet.

Trevlig ung man i kassan. Artig. 

I ren besvikelse över det trista utbudet av bröd, tittade jag in på Feldts bageri och köpte det som visade sig vara gudomligt gott - men dyrt -. 

"Ja, ja .. men det är ju i alla fall lördag ...", sa pv tröstande. 

För övrigt är vi nästan klara med lördagskrysset i DN. 

Återstår två ord i det översta högra hörnet.

Nej, nu är det bara ett.

"Kråka på dam ....", fyra bokstäver. 

Dagens fönster ....

Ännu fler bilder från systerlandet i öster; från Österbotten, alltså. 

Så här skriver ellem :

Här bodde Jokkas Hilma förr. De nya ägarna har rustat upp huset ordentligt. Här går man förbi när man ska till havet och bada."

Tack!! säger jag och funderar lite över dessa människor .., Jokka och Hilma. Hur såg deras tillvaro ut?ellem skriver att Hilma var gammal redan när ellems mamma var barn, så vi får bara gissa. Och vilka frodiga ormbunkar och vilket vackert hus!

Ps. I en kommentar skriver ellem så här: En gång för länge sen när jag var på Coop, var det två karlar som demonstrerade charkvaror från Oravais. Det ligger nära ”vår” by, så jag började prata med dem förstås, för jag tycker så mycket om dialekten. Det visade sig då att den ene av dem var pappa till kvinnan som köpt Jokkas Hilmas hus! Ds. 

I slutet av juli ....... är det mer som kaos i båda rabatterna. 

I den mot väster upptäcker jag nykomlingar som bara tjoppat upp så där oförhappandes och det är ju trevligt att dom känner sig välkomna och inte behöver dom söka uppehållstillstånd heller .., inga krångliga blanketter som ska fyllas i, nej, dom kan få bo kvar där bland allt det övriga. Allra mest välkommen är en blå, högrest skönhet. 

I rabatten mot söder där har dom flesta växterna drabbats av någon slags hybris och drar iväg mot skyn i världens fart! Aklejan har sedan länge blommat ut .., gurkörten är  e n o r m .., rosorna har vissnat .., daggkåpan är på väg att tacka för sig (det vill säga: blommorna) och jag vet inte varför jag en gång tyckte att just daggkåpa skulle vara så vackert? Pilen visar eländet. 

Och aldrig i livet har jag haft vackrare pelargonior än i år! (I blomlådan vid dörren). 

Vid ytterdörren växer mynta - såväl marockansk som vanlig kattmynta - och även om det är lite hipp-som-happ .., så doftar det gott när man ibland slår sig ned på stentrappan och gosar lite med Sigge. Och det är ju för Sigges skulle som kattmyntan är på plats, men också för att jag förknippar den med den alltid så rara Lena Rydén i Ystad, mamma till sonens bästa kamrat Jonas. Deras trädgård låg i lä (dom hade ett gatuhus) och kattmyntan var meterhög nästan och påminde mer om lavendel!

På altangolvet (bilden längst till höger i översta raden) dyker det upp skott från några buskar. Jaha, välkomna ska ni vara! Och mitt livs första dahlia uppenbarade sig nu på morgonen. Söt, men nja .., jag är nog ingen dahliamänniska, tänker jag. 

Under ett besök på Ekerö hos AP och Micke, upptäckte jag Blodormrot i deras rabatter. Å, så fin den var! Visserligen varnades vi för att den lätt sprider sig (tror att även Bert i Luleå instämde i detta) och det gör den också - sprider sig -! Man får verkligen hålla den i schack och rycka upp rötter både nu och då, annars tar den över alldeles. 

Bäst av allt tycker jag om blåregnet. 

Den köptes som liten, liten planta på Åbergs Trädgård i Ystad och det är helt sanslöst så den har dragit iväg och blivit frodig, ja, den är mer som ett stort parasoll! Ibland när vi kör till hamnen, passerar vi en tomt där dom har blåregn vid infarten till huset och där har det byggts upp liksom Y-formade stöttor i trä, under själva "parasollet". 

Det är nog något i den stilen vi får göra så småningom, då den nu har vuxit sig igenom spaljén som liksom brakat samman. Och nu ska jag sluta skriva och göra mig klar för att åka med pv till hamnen. Ett dopp kanske? Han skulle fixa nåt med båten. 

 Over and out!