Tips på hotell i Malmö ...

Kerstin i Dalarna och hennes man ska besöka Malmö (och lyssna till Iron Maiden) i mitten av juli.

Nu undrar hon om jag har något bra förslag på hotell .., men jag har ju mest ägnat mig åt att byta tåg i den skånska metropolen; en enda gång har jag sovit i manglade hotell-lakan just där.

Vad säger ni ...?

Har ni några bra förslag?

Ps. Dessutom har hon fyra biljetter till konserten (10:e juli, södra läktaren på Malmö Stadion) till försäljning om någon är intresserad! Hojta i så fall! Ds.

Mossfolk tipsar om Park Inn.

Samt Ibis.

Själv har jag en gång övernattat på Elite hotell, mitt emot Centralstationen.
Mest minns jag frukosten.

Fler förslag ...? SoF .., bodde ni kanske på Park Inn?

Veckans vinst i lotteriet ...

Eva i röd klänning. Grann och fin.

Det här är veckans förstapris i Uppmuntringslotteriet; en bok som kommer från Jämtland, från Eva på Frösön.

Hon har minsann själv bidragit med flera alster - boken har titeln Kulörtvätt - och där finns hur mycket läsvärt som helst.

Ett litet, litet axplock ..., författat av frösömadamen själv.

Det blir väl fint?

Glöm nu inte att skicka in era bidrag till bisse151@gmail.com och gärna bild till, men det är inget måste!

Nu är han här!

Och tänk .., att man kan bli så glad för lite trudelittande från en fågel.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Veckans bästa var lätt. Det var min tatuering som jag gjorde i fredags.

Förra året på min 60-årsdag fick jag “en önskning eller upplevelse eller vd du vill ha eller göra” utav maken och sönerna, och inte förrän i år har jag tänkt färdigt på vad jag vill göra. Jag ville ha något som varar, som påminde mig om familjen och som kunde vara ett minne och då blev det en tatuering.

Motivet då? Det tål att tänka på – det är ju inte som att färga håret direkt. 

Jag menar om håret inte blir bra kan man ju alltid raka huvudet 

Det skulle vara något som anknyter till mina fina “pågar” och som dessutom visar min attityd till tillvaron.

Då blev det en haj!
 

HAJ är begynnelsebokstäverna i mina söners namn – Henrik, Anders och Johan och bokstäverna finns också i mönstret på hajkroppen, om man ser noga. 

Hajen  måste hålla sig i rörelse hela tiden för att inte sjunka, eftersom hajen inte har någon simblåsa.

Det vill jag också - jag vill inte stagnera och sluta utvecklas. Jag vill fortsätta vara nyfiken och prova nya saker. Den dag jag slutar med det kommer jag att sjunka, precis som hajen.

Jag är så glad för min haj!

Ann.

// Elisabet säger: å, vad det är roligt med människor som går sin egen väg och inte bryr sig i vad andra tycker och tänker! Om man har haft samma frisyr i trettio år, så är man nog inte den typen som färgar håret rosa-lila, men OM jag hade tyckt att det varit en himla läcker grej, så hade jag nog ändå inte gjort det .., det modet saknar jag. Det gör däremot inte Ann.

Heja dig, säger jag bara.

Tankar för dagen ...

Sex minusgrader under natten och det nyper i kinden när jag vid halvåttatiden tar morgonsvängen med harry.

Åååå, sicket fågelkvitter som möter oss och på lagårdstaket sitter sju nyanlända gravänder och precis som vanligt, så lyfter dom i exakt det ögonblick som jag tar fram kameran!

Solen mot lagårdsväggen.
Hela tiden hörs kvittret från småfgålarna!
Doft av ...., vår.

 

Och jorden vittnar om någon som har haft fullt upp i helgen.
Överallt syns spår!

Hemma igen svämmar hjärtat över av glädje - staren har kommit -!

Under alla år som jag hälsat på eller bott i det gula huset, har familjen stare hyrt en liten etta under någon av tegelpannorna på taket.
Först har vi då - i några veckor -, fått lyssna till en kärlekskrank herr stare som ihärdigt sitter på tv-antennen eller i något träd och lockar på någon trevlig starfröken .., och sen ., det eviga flygandet fram och åter när när ungarna ska matas!

Nu sitter han där, herr Stare,  just på antennen och siiiirlar så vackert, men när kameran tas fram, flaxar han iväg till grannens körsbärsträd.

Jo, men visst .., det går bra att trudilutta därifrån också.

Och apropå rubriken .., så var det programmet helt ljuvligt nu på morgonen.
Tack Claes Hultling!

Dagens fönster ...

Först stod det så här: 

katten ligger m huvudet i min hand o tassarna p tangentbordet annars hade jg kunnat sktiva mer om bilderna!

Sen kom ett nytt mail: 

.. så nu kan jag skriva igen.

Jag satt på ett café igår och väntade på en kollega strax före tolv. Servitören bar ut tre skummande ölglas till någon, inte osannolikt turister, som satt ute i solen denna enstaka verkligt soliga dag i denna erbarmligt regniga vår.

annannan

Kväller ....

Jobb från halv tre till sju - det är ju ingenting - och trevliga kunder .., där är Isabelle och lilla, goa, rara Filippa .., en litauisk pojke som visar upp tre fingrar när jag frågar om han är fyra år .., han heter nånting som liknar Kajus ..., och där är en äldre kvinna som säger "jag blir så glad när du är här Elisabet, min mamma var född och uppvuxen i Laxbäcken utanför Vilhelmina och när jag hör dig, då är det som om jag hör min mamma och det känns nästan som om man möter en släkting ..." .., och där är en havande kvinna som säger att nu är det bara en vecka kvar.

Mellan kassavarven blir det allt det vanliga; mejeriet, juicerna, frukten och pressa kartonger, ja, det går liksom av sig självt.

Arbetar med J, som kunde vara min dotter eller nästan mitt barnbarn.
Hon, liksom dom övriga sommarjobbarna som nu arbetat helger i nästan ett års tid, är suveränt duktig och allt flyter på. Man behöver aldrig fråga eller komma överens om nånting .., man vet precis vad som ska göras. Underbart, är det!

På väg hem - jag kör moppe - är solen på väg ner på andra sidan havet . , mot Danmark till.
Jag tänker på filmen från tidigare idag, där femtio människor fick frågan vad dom ångrade att dom INTE gjorde, ja, i sitt liv.

Och medan jag susar förbi Steninge där det doftar gödsel, tänker jag på pappas sista timme i livet, det var då som mamma ringde från Lycksele lasarett .., hon sa att pappa var så dålig, så dålig och ville jag kanske prata med honom?
 
Jag var tjugotvå år och tvåbarnsmamma och borde ha varit vuxen uppgiften att ta luren och säga "å, så jag har älskat dig pappa!"

Men ..., nej.

Jag var skräckslagen över att pappa skulle dö och jag bad mamma hälsa till honom, ja, att han hade varit en sån underbar pappa.

Men .., att jag älskade honom över allt på jorden, det sa jag inte.

Det .., tänkte jag på när jag nästan var hemma.

På väg till stranden ...

Någon har uppenbarligen blivit himla less.
Nu får det vara nog!
Bäst att stryka under med två streck.

I säkert två veckors tid har det varnats för att börja elda utomhus.

Risken för gräsbänder har varit stor. 

Hur tänker man då .., när man slänger en ännu glödande fimp i gräset?

Nej, detta blev inte resultatet .. , men det hade ju kunnat bli.

Hela området - nästan - nere vid havet, är nu bränt.
Och när labradoren Elvis kommer på besök (vi ska ha honom sista veckan i maj), springer han och harry fram och åter över allt det svarta .., igenkänningsglädjen är enorm, fast det nog är ett halvår sedan dom träffades.

Då .., var Elvis den som alltid lade sig platt.

Nu .., har han blivit karlaaktig och säger ifrån på skarpen och harry blir förvånad, men ger sig.

Härligt!

Det bästa för Hedgrenskan ...

Veckans bästa var helt klart dagen när jag var hos Lilla Familjen och hjälpte dottern att mocka ut hästarnas vindskydd.

 

Hedgren

Tre listor från Mantorp ...

1.  Listan tillhör troligen en kvinna i fertil ålder.

Och katt finns i familjen.

 

 2. Tillhör listan här ovanför.

3.  Äldre kund, tror jag. Det är bokstaven M jag utgår ifrån.

Och en från Haverdal.
"Emil klockan 16.00".
Och så ska det planeras för trädgården.

Tack Anne i Mantorp för listbidraget! Alltid lika roligt är det!

Femtio människor - en fråga -. 



Och det handlar  i n t e   om musik.

Det handlar om vad man ångrar mest.

Femtio personer i Galway på Irland fick frågan.

(Vi tillbringade en dag just i Galway, pv och jag själv. Vi åt fish´n chips och tyckte att livet kändes bra. Ingen frågade om vi ångrade nånting.)

På frukostbrickan ...

All klokskap kommer inte från professorer.
Nej, även småkillar vara precis hur kloka som helst.
Och småtjejer också, förstås.

Alltid - alltid - fina bilder hittar jag här!

Någon - som tycker om älgar - har blivit utmanad.
Här får man veta det man kanske inte visste.

I en röd liten stuga, har någon haft fest.

Det finns ju såna som har svårt för att fatta.
Dom får ett alldeles eget inlägg minsann.
Jo, jo.



Nu är vi i Moskva och alla varma leenden och gör mig så lycklig!



Inga musikfrågor.
Här får människor svara på helt andra saker.

Såja, det var allt för idag!
På brickan, alltså.

Dagens fönster ...

En hel massa såna, kommer från Nederländerna - nej, inte från Utricht - utan från Haarlem.

Även  här råder uppenbarligen vita-gardinlagen, men å andra sidan har den ju nu anammats i ett gult hus på en kulle i landet Halland, så jag ska väl akta mig för att raljera alltför mycket.



Riktigt vackert verkar det vara där!

Och det var Lundafarmor som var redo med fönsterhåven.



Ännu en film från Haarlem .., den tillägnas Anna i Sheffield, hon längtar nästan alltid efter julen!

Bäst idag ...

Det är lilla Isabelle som berättar att hon har målat i sitt rum; ja, gröna väggar ..., och tänk, att marsvinen också fick färg på sig .., en blev lite grönprickig och en lite lila.

Och så får jag veta att Isabelle har pengar hemma.

I sin plånbok.

"Har du klippt luggen också, så fin du är!" säger jag.

Nej, det har hon inte.

"Det har frisörskan ...", säger Isabelle och ler så varmt.

Alltid är det så. 

Det är småttingarna som man faller pladask för.

 Det bästa för Barbro - mellansystern -.

Veckan i fjällen har varit jätterolig, men det bästa som hänt är att jag äntligen tagit mig i kragen och börjat färdigställa de gardiner som jag vävde 2009 när jag jobbade i Vilhelmina.

Kram från kusinen.

Vad man minns ...

En liten Ivar-Nicke vars händer alltid var så varma.

Nånting som alltid har förundrat mig, det är detta med vad man minns.
Det är ju liksom aldrig det där storvulna som lägger sig i minnets byrålådor - inte för mig i alla fall -, utan det är det där småttiga .., det till synes obetydliga, just då, i stunden.

Tonårstid och pappas varma hand mot min kind .., när han gick in till köket och passerade mig där jag satt i fåtöljen.

Svägerskan som borstade mitt hår i fyrtiofem minuter rakt av - utan att vilja ha nånting i gengäld -!

Doften av potatis hos min mormor i Dikanäs.

Sånt.

Och när jag i hemtidningen läser minnesorden över nyligen avlidna, slås jag återigen av att det ofta är just på det viset.

Så här (bland annat) skriver barnbarnet - Charlotta -om sin mormor, Inga Holmström i Byske.

"Vår kära Inga hade alltid en vilja att ta hand om sina egna och se till att man hade det så bra som möjligt. Detta på olika sätt, allt från att laga mat till att se till att det inte var för öppet kring halsen, som hon sa när det var vinter."

Hon skriver också att mormor hade ett hjärta av guld och en famn stor som ett hav.

Vilka minnen att lämna efter sig!




 

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Erik (barnbarn till Eva ...) har praktik i en kajakaffär SWIMA.

Det är oerhört spännande och han har ju påsklov nu.

Idag fick han pröva en ny kajakmodell och bli med på deras hemsida.

Vilken lycka för honom och för oss alla.

Kramar eva

 

// Elisabet säger: det var Erik som i fjolsomras fick göra pv sällskap ut på havet, ja, i den lilla segelbåten, en Askeladden. Och det var då som det började gå höga vågor och blåsa och mormor Eva stod på klipporna och höll andan och nästan svimmade av skräck .., men iland kom såväl Erik som PV och sååå fylld av beundran pv var över gossens lugn. 

.

Tänk, vilka gåvor bloggvännerna har! Eva tecknar så fint, så fint!

Mössen verkar flytta. Undra på det för snöhögen är så liten nu.

De springer in under grannens betongtrappa.

Snabbt pilar de iväg men jag ser inte att de släpar på matförråd?

Robin Hood kilar djärvt under staketet.

Musmesen vänder vid minsta ljud.

Men båda kilar in under trappan.

Deras små hål i snöhögen droppar sönder......

Våren tar över.

Kram eva

På frukostbrickan ...

Ett dinkelbröd, ännu ljummet .., och så en ny variant.

Å, sicken lycka! 
Alldeles nybakat bröd från det lilla bageriet i Slöinge och vi var tre kvinnor som hade kommit några minuter för tidigt och fick vänta .., och vi stod där en stund och surrade och i bakgrunden hördes en kvinna räfsa i slänten .., stooora lövhögar, allt medan koltrasten flöjtade!
En bra början på en lördagmorgon!

Nåväl ... lite smått och gott i annan form finns också på brickan!

Först ut är den där frejdiga madamen i Göteborg!
Nu får vi minsann göra henne sällskap till tatueraren!

I slutet av maj kommer Mian från Falköping och Annika från Kävlinge på besök!
Å, så trevligt det ska bli!
Så länge kan ju hon - västgötskan -, roa sig med att ta helt sagolika bilder.

Det finns många olika sätt att vara "besatt" på. 
Själv har jag alltid varit skrivgalen - vare sig det har gällt att skicka vykort, skriva evighetslånga brev (arma mottagare!) eller bloggande - och det är säkerligen någon bokstavskombination i grunden, men det gör mig inget (det är värre för dom närstående...).
Och allt kanske man inte rår för. 
Det kanske är genetiskt betingat .., det där att "dit det bär, dit bär det ...", som min pappa sa om mamma och mig.
Min kusin Barbro, hon är precis likadan.
Jag är fullständigt övertygad om att i hennes hjärna finns bara vävstolar.
Titta här bara ...! 

Världens bäste bloggare, det vet man ju förstås inte vem det är.
Men en av mina absoluta favoriter, det är den här filuren.

Hon som ska flytta till Kina och är en hejare på stenografi, hon har en film på sin blogg .., en film som gör mig på gränsen till illamående och ändå vill jag titta. 
Här är den.
 
En - annan sorts film -, kom igår i min mobil.
Det var AP som skickade den -.
Och glad blir man.

Nästa år fyller jag sextio.
Ja, käre Gud.
Under veckan i Sälen frågade AP hur jag tänkte fira min kommande födelsedag .., ja, hade jag några planer?
Femtioårsdagen firades i stillhet på en kinarestaurant i Ystad.
Jag var då en relativt tämligen nybliven ensamseglare och hade knappt lärt mig navigera på livets stora hav .. vi var kanske sju, åtta personer runt bordet och stora kalas har aldrig varit min cup of tea.
"Men nästa gång .., då ska jag skippa januarifirandet och i stället sikta in mig på den första veckan i september .., och då ska jag - på något vis -, för första gången vara med om detta.
Antingen inomhus, eller i Hyde Park.
Vinns det på Triss, ska jag bjuda med barn och barnbarn också. 
Stå och vifta ska jag också göra.
Och t ä n k .., om dom spelar detta .., som är det vackraste musikstycke jag vet!



Har ni inte sett filmen. vars titelmusik det där vackra var .., så har ni missat nånting ljuvligt.

Nu, govänner, tänker jag ta mig en skiva av det nybakade dinkelbrödet .., så .., en trevlig lördag önskar jag er alla! Själv ska jag om några timmar påbörja mitt fyradagarspass.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.