Elisabet

Hemifrån ...

Idag besök hos pv:s ungdomskompis Tomas (ja, sedan tiden i Ljungby) och hans fru som har samma namn som jag själv, men med Kerstin som tilltalsnamn. Samma efternamn. 

Dom har sedan ett tiotal år bott i Limhamns gamla del och det vimlar av de allra mest ljuvliga rosor framför ytterdörren, ja, hjälp, så vackert där är.

Deras trädgård är av det mer himmelska slaget, men så växer allt i lä mot mur och där var mängder med blomster vilka jag aldrig träffat på tidigare 

Martorn, t.ex. 

Liksom denna rufsiga blomma - kan den möjligen heta Alunrot - ?

Nu vet jag, tack vare kunniga bloggvänner: Det är röd temynta!

På innergården finns även aprikos och persikoträd, plus kiwi (små) och ja, det tog liksom aldrig slut. 

Ett fikonträd också!

Det kändes som Midsommarafton. Först satt vi ute vid husväggen. Så började det dugga, då hamnade vi i ett vackert växthus. Då kom solen och det blev stekhett, ja, då flyttade vi till en slags altan! Inget mera regn.

Några trevliga timmar blev det med mycket prat. Om vad ..? Om covid, om att bli pensionär och sakna sitt sammanhang .., om resor .., nya roller .., åderbråck .., Biden/Trump .., 

Fick skjuts till Bunkeflo och det blev middag och så skulle vi återvända hit vid kvart över fyra. 

Elliot och jag själv tog buss nr 4 och jag blev osäker på var vi skulle hoppa av och frågade chauffören. 

Han tycktes frågande och jag tänkte att han kanske inte förstod min dialekt. 

När han sade "kan du upprepa ..?" svarade jag .. "men du är ju hemifrån någonstans .., eller ..?" Jovisst, han var från Skellefteå och Malå visste han ju förstås var det var. Lyckat. 

Det blev en ganska lång promenad att gå för oss (pv tog sin elsparkcykel) och vi passserade en lekpark. 

"Farmor, där finns bara FYRA grejer att leka med ..",  men själv fick jag det till fem. 

Och jag fick veta att man faktiskt blir stark i benen av att gå ett par kilometer och det var ju himla bra, sa vi. 

Vätskepaus innan vi var framme; då hade vi småpratat med två Basenjis (hundar om någon inte känner till dem) och en av dem nosade kärvänligt på Elliot och vi sa, när vi gick vidare, att vi saknar Harry. 

En vacker bronsstaty fanns i parken och jag stannade till och försökte utröna vem konstnären var, men det namnet har jag glömt. 

Titeln på statyn är Familjen. 

Googlade när jag kom hem. Jo, Thure Thörn, heter mannen bakom verket och här kan man läsa lite mera om honom

"Familjen" var namnet på denna. 

Nu är det kväller här i hamnen och bas-musik av det mindre angenäma slaget hörs från Kajutan, restaurangen vid bryggans början. Nåja, det är inte som i Torekov i fjolsomras, långt därifrån. 

Elliot sover gott i akterruffen .., pv löser korsord på sin telefon ., han hade alla rätt på Nutidskrysset, själv hade jag nio rätt, men gissade hejvilt på två. 

I morgon barnbarnspassning. En slutar två i natt, den andra börjar arbeta sex i morgonbitti och den där minstingen kan lätt vakna vid kvart över fem, halv sex. Pv tar elcykeln och hämtar deras bil och oss så får Anders sova ut. 

Nu är klockan kvar i elva .., himlen är mörkt blå i öster och nu ska jag försöka sova.