lördag 4 oktober 2014

Det bästa idag ...

Den gamla resårlösa baddräkten duger gott. Några nyckelben syns inte till.

.... var inte doppet i sig, utan stunden på stranden - efteråt -.

Det är helt ofattbart hur varmt och somrigt skönt det är just idag .., nästan vindstilla .., och man hade lätt kunna ta med sig solstolen och bara sitta där nere och njuta.

Efteråt blev det kaffe och en kanelbulle på altanen.

Och om två timmar stundar jobb .., nu är det slut på friheten och dags att tänka på plu-nummer, Lotto, mejerikylen, datumkontroll, brödvagnen och allt möjligt annat.
Och så blev det dragning ....



Grattis till dom tre vinnarna till dessa excellenta priser - sytråd, chilipulver och en bränna-fett-dvd med Paolo Roberto! K a n   det möjligen bli bättre :)

Vinsterna går med posten idag och borde vara framme på tisdag.
(Pytsade i en extravinst i kuverten .., håll i hatten! säger jag bara).

Från hjärtat tack som delade med er!
Lördagsfönstret ...


.... finns i ett litet gult hus i landet Halland.

Till vänster om sängen, vid det fönster som inte syns i bild, står travar med plastlådor fyllda med äpplen.

fredag 3 oktober 2014

Från Skåne ...


... närmare bestämt från Klippans yllefabrik, kommer dom - i mina ögon - så fina bordstabletterna, inhandlade igår för en billig penning.

Och såklart borde jag ha haft matchande tallrikar, men det har vi inte och det går bra ändå.

Oktober ...










Så här var det.
Vindstilla.
Småfågelkvitter, men bara lite.
En sädesärla nere vid strandkanten.
Sjöfåglar längre ut.
Skarvar med utbredda vingar ännu längre ut.
Fjädrar i sanden.
Vågkluck.
Löv på marken.
Prassel.

Jag kände en alldeles ofattbar tacksamhet över att få leva.

Dagens fönster ...


... finns i Ystad.

torsdag 2 oktober 2014

Bilder från en resa ...


Idag tog jag med mig friherrinnan på en sväng till Skåne. 
Vi åkte vid tiotiden och kom hem nio timmar senare.

Nå, men vad gjorde vi då
Jo, vi besökte Klippans yllefabrik som är som himmelriket!  

  
Alldeles helt bedårande filtar finns där! 
Sen körde vi till Hörby och ytterligare några kilometer ut på landet och drack kokkaffe hos min för dagen inte rödvitrandiga störstasyster och harry lekte med dalmatinern tara och livet kändes gott att leva.


Och så Ystad.
Vi promenerade på gågatan .., jag hälsade på bekanta ansikten och blev glad över vänliga leenden.
En tygaffär besöktes och muddar till anoraken inhandlades.


Gågatan bjöd på bekanta ansikten och andra - helt okända -.
Vi såg utsidan av min lägenhet vars fönster nu inte längre är mörklagda, men allt ser så ruffigt ut på Regementsgatan och jag förstår det inte .., jag tycker ju att där var så fint.


Och vi gjorde ett besök på Ejderns gruppboende, där Eva-Lena och Marie hade eftermiddagspasset.
Det hade bakats kanelbullar och nu bjöds dom boende på kaffe med färska bullar.
Anar ni doften ...!

Vilket underbart boende detta är!
Av de som var där under mammas tid, var endast ett ansikte bekant mig för, damen som var född i Polen och tyckte så mycket om att dansa och vars förnamn nästan enbart består av konsonanter.

I en annan fåtölj satt en kvinna som tidigare var kund i lilla affären Fridhems Livs.
Hon var solbränd i ansiktet och en av få boende som - enligt personalen - hade trivts med att sitta ute på den härliga balkongen i sommar!



Åbergs Trädgård ville jag gärna visa upp för friherrinnan.
Vi kom dit en halvtimme innan caféeet skulle stänga och jag frågade om där fanns någon mat kvar ..., "ja, soppa kanske ...", svarade expediten som nog gärna ville gå hem för dagen och jag lovade att vi skulle skynda oss.
Nåja, vi fick vår mat (rödbets, - och chevrépaj ...), även om det kändes lite avslaget.
Bemötandet, alltså.
Nästan så där som att man inte var välkommen.


Nu kan ju alla ha en mindre lyckad dag och jag har säkerligen själv kanske uppfattats exakt likadant, när någon kund kommit in i butiken just innan stängning .., så jag borde akta mig för att säga något negativt.
Maten var i alla fall god och alla andra gånger har det varit precis tvärtom - det vill säga - jättetrevligt.


Och en ljufvligt vacker syrénhortensia för 165:- fick göra oss sällskap hem.
Den ska planteras vid sydvästväggen i morgon.


Gågatan, igen och Lerans Keramik.
En mer underbar innergård har jag svårt att tänka mig.
Ser ni blåregnet (för dagen grönt) som väller ner över gården?
Expediten hälsade vänligt ..., och efter en stund frågade hon hur jag trivdes i Halland och så blev det lite småprat så där.


Sista bilden - Österportgymnasiet - där Anders en gång stod och väntade tillsammans med sina klasskamrater när det var dags för studentavslutning. Det var en dag fylld med dubbla eller trippla känslor och den separerade delen av familjen skulle på kvällen umgås "som vanligt".

Det tar tid, det här med att läka sår.




Nu, är det helt annorlunda.
Och nu .., är jag hemma i landet Halland, som mötte oss med en fullkomligt magisk solnedgång!
Dagens fönster ...


Hej.

Här kommer ett fönster till dig från Reykjavik. 
Det är vårt lägenhetsfönster som vetter ut på Laugavegur som är en citygata med massor av små butiker.
Vädret är typiskt isländskt, dvs regn och kyla :)

Hälsningar Christel.

onsdag 1 oktober 2014

Idag ...



... blir det Johanssonsrundan med harry ..., förbi hästen i hagen nära Eckes och lillkatten Messi som springer in i hagen och blir jagad av unghingsten och aldrig har jag sett Messi springa fortare, nästan som en raket .., ja, rädde sig den som rädda kan! ..., och så förbi Stora Stensjö och det vackra huset i sten .., vidare mot Fabrikör Johanssons enorma hus där aldrig någon människa syns till, ja, förutom trädgårdsarbetare som ligger på knä och gör fint på tomten .., sen ner mot havet till ....


 ... där jag upptäcker en man som ägnar sig åt multifiske .., det vill säga, han har två uppställda spön och ett i handen och det är bara att hoppas att han får napp .... och ute på ön där mitt emot, hörs inte längre några skrin från sjöfåglar .., nu är där alldeles tomt, i alla fall ser jag inga fåglar.



Åt andra hållet till, med hjälp av zoom som gör att allt ser så nära ut .., och ännu går några hästar i hagen .., båtarna är inte upptagna .., igår såg jag minst tre som var ute och tog upp nät ..., och ljungen blommar försiktigt .., ut och in ur enbuskarna flyger småfåglar .., och tänk, det är nästan vindstilla, men bara nästan.



Nästan hemma. 
Vi har mött en blonderad kvinna med fart i benen och nere vid parkeringen den äldre mannen med sina två terrier .., det är allt. 

Och nu är vi inne i oktober och igår passerade den allra första av årets julmust på bandet.

Veckans vinster ...


Ja, detta är minsann inte "kattskit" .., vem skulle inte behöva en packe sytråd att ha i beredskap när man åker på holiday och fållen på klänningen går upp!?

Och superduperhett chilipulver framodlat av den eminenta trädgårdsmadamen Birgitta Palm - Andersson i Västmanland -, chili som sätter fart på matsmältningen och tar död på alla eventuella bacillusker som bosatt sig i magen ..., och sist av allt, en träningsskiva med Paolo Roberto, ja, vi vill ju såklart att bloggvännerna ska hålla sig alerta och vältränade (det är däremot inte så noga med lotterimadamen ...)!

Nu, kära vänner, har ni chansen!

Hos Gunnar ..., visst blir man glad!

Under vårt besök i Vaplan bjöd Gunnar på en fiskgryta som han kryddat med chilipeppar från just Västmanland. Om jag säger som så .., att det nog gick åt tre tillbringare med vatten innan vi kunde prata normalt igen (han hade mer som höftat när det gällde doseringen av chilin ...) , så är det ingen överdrift. Nu har du alltså chansen igen Gunnar!

Så där ja, nu vet ni vad som finns på vinstbordet!
Den där lediga dagen ...


..., den flög sin kos.
Dagens fönster ...


... finns i ett gult hus i en kulle, allt uti landet Södermanland.

Nä, nu lurade jag er allt .., jag ville bara kolla att ni var med.

Och det var ni ju.

I landet Halland, ska det förstås vara.
Det bästa för Kattis i Närke ...


Det bästa i veckan, det var att få fira den här fina killen på tjugoårsdagen. / Kattis.

// Se där! Även Kattis kände ett inre tryck efter dom där olikfärgade trådrullarna! Heja!

tisdag 30 september 2014

Det bästa för Gunnar i Vaplan ...

Milda makter vilken bild, Gunnar!! Och tänk, där har man simmat i Alsensjön!

Dom där läckra domherrarna vill jag verkligen ta chansen att vinna.
Att paddla kajak på en spegelblank Alsensjö med alla vackra höstfärger efter stränderna  är just nu bland det bästa för mig.

/Gunnar i Vaplan i Jämtland/
  www.kustvagen.blogspot.com


//Nu är det ju så här käre Gunnar, att dom där fina domherrarna, dom tillhör avdelningen kommande vinster ..., men du kan gott behöva fem olika sorters sytråd eller någon av de andra vinsterna och så kommer du igen nästa vecka, för då ska domherrarna vara med. Se där, nu fick jag dig två gånger:)
Mera vinster ...

Det händer ibland att jag tänker att nä, nu är det slut med det här lotteriet, just för att
jag inte vill tvinga er att vara med, men så kommer med posten några vinster och då är
det minsann inte så lätt att säga nä, nu får det vara nock!

Titta här bara!



Från min kusin Barbro, ni vet, norra Europas mest energiska människa, hon som odlar, komposterar, väver och väver och väver och hinner med precis allting .., kom igår med posten två stycken handvävda disktrasor. En fick jag själv - den ska jag rama in -, den andra skulle lottas ut och titta, så finurligt .., där finns en liten bild av väverskan och så hennes bloggadress!

Tack du underbara Barbro!


Och friherrinnan har varit på besök i Dalarna och kom med lotterivinster även hon!!
Här är en av dem .., en helt bedårande liten skara med domherrar, perfekt att sätta i fönstret nu när vintern kommer! Eller julen. Eller när som helst.

Det här blir alltså kommande vinster i lotteriet!

Tack snälla rara Barbro och Lena!
Tisdagsfönstret ...


"En vän har flyttat in här med sin mamma! 90 år? 
För nästan hundra år sedan broderade hon dessa jugendgardiner som sonen fann i en låda.
De passade i nya lägenheten och de är så vackra!!!"  

Från Eva i Tyresö
Det bästa för Eva i Tyresö ...


Vilken nyckelpiga !!!!! 

Detta är Abigail vårt minsta barnbarn!
Hon fick en nyckelpigedress av sin far,  nyss hemkommen från USA!!

Hälsningar Eva.

måndag 29 september 2014

Och nu ....


... mina vänner, har ni till på onsdag på er att dela med er av det som gjorde hjärtat lite extravarmt.

Tre stycken har bidragit - hittills - friherrinnan, Anna-Lena i Tumba och den storartade madamen i Göteborg, hon som dagen till ära har upptäckt att hon har nånting som heter nyckelben som tittar fram!

Välkomna alla ni andra!
Mejla bara till bisse151@gmail.com, så .., ja, resten vet ni.
Nån hade bråttom ...


Kanske tänkte hen på den kommande middagen .., eller på sin käraste/käresta .., eller på månadens räkningar och hur få det hela att räcka till .., eller på någon framtida semesterresa eller det som har varit eller den där filmen som var så bra?

Ja, vad vet jag.

Bara att nånting blev fel.
Möte med Molly .... 


 Nere vid parkeringen upptäcker harry att en man och hans hund står lite gömda bland buskarna och jag undrar vad i all världens dagar .., tills jag förstår att nöden faktiskt inte har någon lag .., och jag kopplar harry som har lagt sig platt vid sidan av vägen och mannen ropar att han har en tik, vi kan släppa dem och det gör vi.

Tiken visar sig heta Molly ("det lär vara vårt lands vanligaste hundnamn numera", säger mannen) och är en blandning av border-collie och golden retriever .., nio år är hon och inte sååå sugen på att leka, men snäll är hon .., viftar på svansen och kommer gärna och hälsar.

Vi slår följe ner till havet .., harry lämnar oss och springer i vida kringelikrokar .., kommer tillbaka .., kollar lite .., och så iväg igen, allt medan vi pratar om hur det kommer sig att vi bor här nere, ja, mannen är från Stockholm men är sedan några år omgift med en kvinna från Örnsköldsvik, hans förra fru var från Kusmark utanför Skellefteå, så nog vet han var Malå är ..., förresten har han sålt skogsmaskiner .., och hur kom det sig att vi flyttade till Ystad ..., jaså, på det viset .., ja, själva bor dom nu i Halmstad - herregud, så svårt det är att komma in i något sammanhang i den stan! - säger han.

Så där går pratet fram och tillbaka .., jag frågar om han har ont i höften och det har han och efter tag vänder vi om och går hemåt, han har bilen på parkeringen - en stor vit BMW - och så säger vi hejdå och jag tänker att det hade funnits två alternativ den här morgonen .., antingen hade vi bara hejat och passerat ..., eller så stannat upp - så där som det blev - och alla gör förstås som dom vill, men för mig är dessa små pjuttmöten verkligen en del av livet som jag tycker så alldeles oerhört mycket om, ja, det är väl egentligen det livet går ut på?

Tror jag.