Idag tog jag med mig friherrinnan på en sväng till Skåne.
Vi åkte vid tiotiden och kom hem nio timmar senare.
Nå, men vad gjorde vi då
Jo, vi besökte Klippans yllefabrik som är som himmelriket!
Alldeles helt bedårande filtar finns där!
Sen körde vi till Hörby och ytterligare några kilometer ut på landet och drack kokkaffe hos min för dagen inte rödvitrandiga störstasyster och harry lekte med dalmatinern tara och livet kändes gott att leva.
Och så Ystad.
Vi promenerade på gågatan .., jag hälsade på bekanta ansikten och blev glad över vänliga leenden.
En tygaffär besöktes och muddar till anoraken inhandlades.
Gågatan bjöd på bekanta ansikten och andra - helt okända -.
Vi såg utsidan av min lägenhet vars fönster nu inte längre är mörklagda, men allt ser så ruffigt ut på Regementsgatan och jag förstår det inte .., jag tycker ju att där var så fint.
Och vi gjorde ett besök på Ejderns gruppboende, där Eva-Lena och Marie hade eftermiddagspasset.
Det hade bakats kanelbullar och nu bjöds dom boende på kaffe med färska bullar.
Anar ni doften ...!
Vilket underbart boende detta är!
Av de som var där under mammas tid, var endast ett ansikte bekant mig för, damen som var född i Polen och tyckte så mycket om att dansa och vars förnamn nästan enbart består av konsonanter.
I en annan fåtölj satt en kvinna som tidigare var kund i lilla affären Fridhems Livs.
Hon var solbränd i ansiktet och en av få boende som - enligt personalen - hade trivts med att sitta ute på den härliga balkongen i sommar!
Vi kom dit en halvtimme innan caféeet skulle stänga och jag frågade om där fanns någon mat kvar ..., "ja, soppa kanske ...", svarade expediten som nog gärna ville gå hem för dagen och jag lovade att vi skulle skynda oss.
Nåja, vi fick vår mat (rödbets, - och chevrépaj ...), även om det kändes lite avslaget.
Bemötandet, alltså.
Nästan så där som att man inte var välkommen.
Nu kan ju alla ha en mindre lyckad dag och jag har säkerligen själv kanske uppfattats exakt likadant, när någon kund kommit in i butiken just innan stängning .., så jag borde akta mig för att säga något negativt.
Maten var i alla fall god och alla andra gånger har det varit precis tvärtom - det vill säga - jättetrevligt.
Och en ljufvligt vacker syrénhortensia för 165:- fick göra oss sällskap hem.
Den ska planteras vid sydvästväggen i morgon.
Gågatan, igen och Lerans Keramik.
En mer underbar innergård har jag svårt att tänka mig.
Ser ni blåregnet (för dagen grönt) som väller ner över gården?
Expediten hälsade vänligt ..., och efter en stund frågade hon hur jag trivdes i Halland och så blev det lite småprat så där.
Sista bilden - Österportgymnasiet - där Anders en gång stod och väntade tillsammans med sina klasskamrater när det var dags för studentavslutning. Det var en dag fylld med dubbla eller trippla känslor och den separerade delen av familjen skulle på kvällen umgås "som vanligt".
Det tar tid, det här med att läka sår.
Nu, är det helt annorlunda.
Och nu .., är jag hemma i landet Halland, som mötte oss med en fullkomligt magisk solnedgång!
8 kommentarer:
Vad roligt det var att få följa med på en tur till Skåne!
Så kul med en sån där dagstur. Behöver inte vara långt bort. Trevligt umgänge och trevligt sällskap.
Det får bli någon tur efter flyttandet.
Så får det bli.
Ja just, härliga bilder. Jag tycker också att Ystad är en så härlig stad. Gissar att resenärerna är lagom härligt trötta ikväll.
Fantastiskt att ha så "nära" till utflyktsställen! Får jag fråga hur många mil ni körde denna upplevelserika dag? ellem
Ruta Ett: ja, tack för sällskapet :)
Turtlan: inte så farligt ändå .., jag hade sovit urdåligt natten mot igår, men blev bara piggare och piggare.
ellem: det blev ganska många mil .., femtio mil kanske, allt som allt?
Till Ystad är det 22 mil härifrån, så det är inte sååå nära.
Men till Göteborg är det bara tolv mil, som från Malå till Skellefteå.
Oj vilken heldag! Och så roligt att åka runt sådär! Åbergs trädgård har jag en gång besökt tillsammans med farmor och Lurvig. Supertrevligt som jag minns det.
Så otroligt fint det ser ut att vara i Ystad! Förstår verkligen att du trivdes där.
Och ang att läka sår och separerade familjen och hålla skenet uppe, det är så tungt emellanåt. Det tar verkligen tid.
Jag håller just nu på att rensa och fixa huset som vi snart ska sälja, huset som vi byggde tillsammans och som vi fortfarande äger tillsammans efter drygt två år som skilda.
Men det blir nog bra tillslut.
mossfolk: ja, det blev en lång sväng, femtio mil - minst -, men himla trevligt!
Jessica: precis så! Och jag undrar om det helt läker alla sår som blev när man rev upp det där förhållandet? Man får göra så gott man kan. Det är det enda man kan förhålla sig till, tror jag. Lycka till med husförsäljningen!
Skicka en kommentar