Fredagmorgon vid åttatiden.Tvekar en aning .., ska jag ta bilen eller moppen?
Det är nästan storm ute, men
uppehåll .., och jag väljer moppen.
Vinglar ibland lite hit och dit, men den där frihetskänslan
uppväger allting.Åååå, så härligt det är!
Stannar till i Steninge och fångar himlen för ett ögonblick.
Släpper förbi några bilar.
Känner lagårdsdoften från Stigs kor.
Att vara kassörska, är nästan det bästa som finns, i alla fall ibland.Och det är full fart på morgonen .., kassorna ska tas fram och alla morgontidningarna och plötsligt kommer kvällstidningarna med sina bilagor och allt ska skrivas in och det som är överblivet returneras ..., och från ATG har det kommit nya kuponger som ska sättas fram i tipsavdelningen och chefens underbare svärfar Sven-Åke hjälper mig att fixa dörrarna som inte vill öppnas som dom ska och så kommer förstås kunderna och det ska hyras släp och lösas in spelvinster och skickas paket .., en hemstickad tröja, två virkade grytlappar och en bok av Camilla Läckberg .., allt detta paketeras i en grön kartong som ska skickas till släktingar i USA, ja, fast inte mina.
Vid halv elva blir det fikarast. Igår hade vi KU (konceptuppföljning)-besök.
Det betyder att en kontrollant från Hemköp kommer på besök och inspekterar butiken .., kontrollerar att vi håller efter bäst-före-datum, att där inte är tomt i hyllorna, att vi har rätt storlek på etiketterna och att där
finns etiketter till varje vara .., han kollar om soptunnorna är rena och så där så vi inte har oordning i butiken och så får man ett visst antal poäng och blir man inte godkänd så noteras detta och kontrollanten återvänder för ny inspektion inom några veckor.
Ett mail går ut till alla hemköpsbutiker och där får man då skämmas, dvs, om man inte har klarat poängen och därmed inte godkänts, ja, butikernas poäng redovisas.
Ni kan ju gissa vilken press detta är!Och ni förstår ju också att vi blev godkända igår.
Tårtan från Östras Bageri bjöd chefen på och den var himmelskt god!
Personalrummet är litet och som alla andra personalrum i butiker .
., inte särskilt ombonat.
På anslagstavlan sitter försäljningssiffrorna .., där finns en lapp om insamling till arbetskamraten som har blivit mamma för första gången .., någon har tackat sommarjobbarna för att dom varit så rara och trevliga och någon annan har besökt Kivik och sett den jättelika äppeltavlan; det är den - äppeltavlan,, dock inte årets - som är på vykortet.
Och på bordet varuprover .., nya brödsorter .., kex från en ny leverantör.
I charken arbetar idag Ann-Marie och Peter.
Såja, nu är jag tillbaka till kassan efter fikat. Nej, det är inte särskilt ombonat här heller och ibland tänker jag att i mitt nästa liv, då skulle jag verkligen vilja arbeta i en vacker miljö!
Nåja, detta är verkligheten.
Längst till vänster syns postdisken, sen kommer ATG-maskinen och intill den Svenska Spels apparat.
Ni kan ju tänka er att en kund har spelat på hästar för 166 kronor och så diverse spel på Lotto/Keno för 344 kr och så har han eller hon handlat varor för 189 kr.
Alla dessa summor ska separeras och läggas i respektive kassa,
men så kanske kunden vill betala med sitt Visakort -
ja, alltsammans - och säger då att FÖRUTOM att spelen och maten ska betalas, så vill han/hon
dessutom ha ut 350 kronor mera än det totala beloppet.
Då gäller det att man har koll, det vill jag lova, för rätt summa ska sedan till rätt kassa.
När klockan är två och jag tänker att åå, nu är det bara en timme kvar (benen värker!), kommer Carina och säger att nu är det dags för mig att gå hem för dagen.
Va? Vilken lycka!
Jo, jag har läst fel på schemat.
Ute på lagret kämpar chefen med att sätta ihop ett ställ.
Vid pilen hänger vårt allra viktigaste arbetsredskap: sprättkniven!
Och jag tar på mig anoraken och halsduken och tittar in i köket.Där sitter Ann-Marie (ansvarig för charken) och prickar av sina varor på följesedeln, medan Peter (också i charken) gnuggar sig i ögat.
Peter och Ann-Marie är u n d e r b a r a arbetskamrater!
Och så hemåt i blåsten! Möter Sven-Åke och Elvy som kommer körande och vinkar så glatt .., och se där kommer en byggare med sin firmabil och han vinkar också .., och sist av allt blir jag omkörd av Ann-Marie som också har slutat för dagen.
(Hon är inte bara charkansvarig, hon är bondmora också.)
Det är då jag tänker att det är
just sånt här, som gör att man känner sig lycklig.
Eller att j a g känner mig lycklig.
Ibland hör jag människor som säger att ..., "å, det är så skönt att vara anonym".
Så är det inte för mig.
För mig är det en trygghet och en hel massa glädje; detta att man är en del av ett större pussel .., att man blir igenkänd .., bara en sån enkel sak som att någon vinkar glatt och hälsar.
Eller som den gamla tanten som idag bad Carina - som just då stod i kassan - att hon skulle hämta mig från fikarummet.
Jag tog för givet att jag hade gjort fel, slagit in fel vara eller nånting sånt, när Carina kom och hämtade mig.
Så jag gick till kassan och där stod den lilla tanten
(som hade höga kindkotor och såg ut att kunna vara av samesläkt) och jag frågade om det var nånting jag kunde hjälpa till med?
"Nej, jag ville bara säga .., du vet, jag är från Arjeplog egentligen, ja, några mil
utanför Arjeplog och jag vet ju att du
också kommer från det hållet ., ja, det vara bara det jag ville ..", sa tanten och looog så varmt.
Det är det jag menar.
Att vara en del av nånting.
